byxor från en annan ? Vad tar du mig för ? En ruinerad bokhållare ?” ”Då kanske du ska ta den mörkgrå kostymen idag och lämna in de bruna byxorna på pressning på vägen ?” ”Ja, de behöver verkligen – men var i helskotta är den grå kostymen nu då ? Ah, där är den visst.” Han lyckades ta sig igenom resten av påklädningskriserna på ett jämförelsevis beslutsamt och behärskat sätt. Hans första prydnad var den ärmlösa undertröjan i kyprad bomull från BVD, i vilken han såg ut som en liten gravallvarlig gosse i en historisk pjäs, klädd i en riddarrock tillverkad av en gammal ostduk. Babbitt tog aldrig på sig ett plagg från BVD utan att tacka Framåtskridandets Gud för att han slapp gå runt i långa, åtsmitande, gammaldags underkläder, som hans svärfar och affärskompanjon, Henry Thompson, gjorde. Hans andra utsmyckning var att kamma tillbaka håret. Det gav honom en ofantligt hög panna, som välvde sig fem centimeter ovanför den tidigare hårlinjen. Men det största miraklet inträffade när han satte på sig glasögonen. Alla glasögon har en personlighet – från pretentiösa, sköldpaddsmönstrade bågar till lärarens undergivna pincené och den gamle bondgubbens krökta silverbågar. Babbitt bar ett par stora, runda, båglösa historier där själva glasen var av yppersta kvalitet och skalmarna tunna guldstavar. Med dem på näsan förvandlades han till den moderna affärsmannen, den som gav order till kontorister och hade bil och spelade golf ibland och hade en vetenskaplig syn på Försäljningsteknik. Hans huvud var med ens inte babylikt längre utan betydelsefullt, och man noterade hans kraftfulla, trubbiga näsa, hans raka mun, den fylliga, långa överläppen och hakan som var sladdrig men ändå stark. Med respekt iakttog man hur han iklädde sig resten av den uniform som gjorde honom till en Respektabel Medborgare. 13
18-35 Polaris Babbitt, 27 mars.indd 13
2018-03-27 16:38