Tack

”SKULLE INTE VILJA STÄNGA”

Stureskolan har hållit det kommunala högstadiet öppet under hela året. I stället för att stänga ner har de under en period tempat eleverna på väg in i skolan, PRAO har ställts in och placeringen i klassrummen gjorts om.

– Jag skulle aldrig stänga skolan om vi inte skulle tvingas till det. Många av våra elevgrupper skulle inte vara hemma och läsa, de skulle vara på stan och smitta andra. Det bästa är att de har varit på skolan, säger rektor Petronella Sirkka.

Skyddsombud och elevskyddsombud har hela tiden varit med i dialogen om hur situationen ska hanteras i takt med att villkoren förändrats. Klassplaceringen sågs över tidigt, men utglesning av platserna och färre i varje sal skapade också ett nytt behov av hur lokalerna nyttjades.

De ställde även in PRAOn och den årliga skidresan till Kåbdalis för att förhindra smittspridning. – Vi har inte haft något jätteutbrott bland barnen. Vi har varit noga med att de ska berätta om de har symptom och det har de flesta gjort.

Elevrådet framförde en önskan om att få öppna elevfiket igen efter att det inledningsvis stängdes. Då togs ett gemensamt beslut om hur det i så fall skulle ske och eleverna har själva tagit ansvar för att sköta det korrekt. – Det har de verkligen gjort jättebra, berömmer Petronella Sirkka.

Skärpning

En extra skärpt åtgärd gjordes i våras då smittan ökade i hela samhället. Alla elever blev tempade på väg in i klassrummet. – Det var egentligen en sista påtryckning för att alla ungdomar skulle fatta hur viktigt det var att stanna hemma om de inte var helt pigga. Första dagen hade vi några som fick gå hem. Men efter det har det bara varit några enstaka fall, säger Petronella Sirkka.

De som har varit hemma med lindriga symptom eller för att familjemedlemmar har varit sjuka har kunnat följa med digitalt hemifrån, då alla lektioner har skett både på plats och via dator.

Med facit i hand anser hon att skolledning och lärarkår verkligen har gjort allt de kunnat.

Petronella Sirkka, rektor på Stureskolan, blivande för- och grundskolechef anser att det allra bästa för högstadieeleverna har varit att få komma till skolan, men har infört många andra åtgärder för att begränsa smittspridningen.

Foto: Fotographic/Mats Engfors – Krisledningen i Bodens kommun anpassades för att vi tidigt förstod att hanteringen av covid-19 skulle bli en långvarig händelse som vi skulle behöva hantera samtidigt som ordinarie verksamhet måste fungera, säger Disa Kristinsdottir, säkerhetssamordnare i Bodens kommun.

KRISLEDNING I SKARPT LÄGE

En central krisberedskapsgrupp klev förra våren in i kommunens befintliga pandemiplan. – Vi kände oss trygga men ingen hade ju kunnat ana då att vi skulle påverkas så mycket och så länge, säger Disa Kristinsdottir, säkerhetssamordnare i kommunen.

När pandemin var ett faktum våren 2020 var Bodens kommun först i länet med att kalla till krisledningsmöte. Ett beslutsforum skapades där kommunchefen samlade nyckelkompetens för att få en samlad bild över händelsen för beslutsfattande på kommunövergripande nivå. Beslutsforumet för covid-19 består av kommunchef, förvaltningschefer, säkerhetsenheten, kriskommunikationsansvarig, medicinskt ansvarig sjuksköterska, personalchef samt representant från Bodens Energi.

I gruppen har information delats och beslut fattats snabbt och effektivt över alla förvaltningsgränser. Krisledningen har träffats digitalt, för att följa restriktionerna och undvika att bli sjuka. – Vi har fått vara väldigt flexibla och har lärt oss att fatta beslut med knapphändig information som ger effekter och ska verkställas på kort tid. Vi har haft ett väldigt tillåtande klimat i gruppen och pratat öppet om alla våra tankar, säger Disa Kristinsdottir. Hon talar om ”management by presskonferens”, då stora samhällspåverkande beslut delas till lokala myndighetsutövare samtidigt som till pressen och hela svenska folket. – Inom krisledningen har vi även samverkat nära med länets kommuner inom flera områden. Kommunerna skapade exempelvis ett forum för länets kultur- och fritidschefer och smittskyddsläkaren där de gemensamt kunde samråda kring hur nationella och regionala råd och rekommendationer kunde införas i kommunerna, berättar Disa Kristinsdottir vidare.

Risk ställs mot nytta

Under hela året är det två vågskålar som har ställts mot varandra – risker, restriktioner och nationella bestämmelser på ena sidan och hälsa, välmående, barn och unga på andra. Lokaler har anpassats och det har arbetats mycket med information om hur smittspridningen kan minskas vid olika aktiviteter. – Det finns såklart förbättringsåtgärder, men det känns ändå som att vi har klarat det här efter bästa förmåga. Vi har lärt oss viktiga komponenter i krisledningen, som att kunna vara flexibel och improvisera. Den modell vi använder nu och de erfarenheter vi har fått kommer vi ha stor nytta av även i andra kriser.