LÄRA Stockholm#5/2019 by blomquist

#5/2019 STOCKHOLM

Labradoodeln Bailey

Med näsa för läsning |

Skolbibliotekarie med full koll Lång intervju med Bo Hejlskov Elvén

Saknade läsningen som nyanländ Full behörighet på Johan Skytte

TILLSAMMANS Årets tema i tävlingen EN BOK I VÄRLDEN Pedagoger och elever i åk F–6 – var med och TÄVLA MED DIN KLASS! Alla tävlingsbidrag ställs ut på stadsdelsbiblioteken. Fina priser delas ut i samband med Barn och Böcker på Skansen den 26 maj 2020. Läs mer på pedagog.stockholm.se

FOTO: ULRICA ZWENGER

STOCKHOLM #5/2019 Sex gånger vinnare av Svenska Publishingpriset för bästa p ersonaltidning.

LÄRA Stockholm ges ut av utbildningsförvaltningen i Stock holms stad och utkommer med fem nummer per år. Adress: LÄRA Stockholm, Utbild ningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Besöksadress: Hantverkargatan 3A. Chefredaktör: Tomas Bannerhed, 08-508 33 899, tomas.bannerhed@ edu.stockholm.se. Ansvarig utgivare: Sofia Oliv. Medverkande skribenter: Annelie Drewsen, Agneta Berghamre Heins, Helene Lumholdt, Johanna Lundeberg, Katarina Lycken Rüter, Marianne Hühne von Seth, Karin Södergren och Ingela Ösgård. Grafisk form: Blomquist Communication — blomquist.se. Tryck: Åtta.45, Järfälla, 2019. ISSN: 1654-7330. Upplaga: 18 500 exemplar. Tidigare LÄRA-nummer hittar du på pedagog.stockholm.se/lara.

Labradoodeln Bailey

Med näsa för läsning |

Skolbibliotekarie med full koll Lång intervju med Bo Hejlskov Elvén

Som skolbibliotekarie är Heléne Törnfeldt på Sjöängsskolan både läsfrämjare och elevernas väg visare i de digitala miljöerna.

”Det är viktigt att minska distrak tionen i klassrummet”, säger Malin Valsö, som har skrivit en bok om den fysiska lärmiljön.

ILLUSTRATION: MIA NILSSON

#5/2019 STOCKHOLM

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

FOTO: ULRICA ZWENGER

För kostnadsfri prenumeration, kon takta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@edu.stockholm.se.

”Skolklasser har varit kunskapsmässigt spretiga i alla tider. Skillnaden nu är att alla ska nå målen och då behöver vi duktiga pedagoger”, säger psykologen Bo Hejlskov Elvén, som har satt lågaffektivt bemötande på skolagendan.

Vikten av att alla elever ska få läsa på sitt sätt i klassrummet betona des vid ett av skolseminarierna på Bokmässan i Göteborg.

Saknade läsningen som nyanländ Full behörighet på Johan Skytte

Omslag: Nellie Sandelund Frid och hunden Bailey, fotograferade på F arsta grundskola av Ulrica Zwenger.

DESSUTOM ... Läshunden Bailey sprider lugn

Profilen: ”Jag saknade läsningen”

Hallå där, Cecilia Gärdén

Full behörighet på Johan Skytteskolan

”Eleverna kan vara med och förändra”

Återbruk nya trenden i staden

Krönikör Lycken Rüter om tiden det tar

Läs, tävla och vinn!

Cinemateket slår upp portarna för skolan

Enkät: Vem var din bästa lärare?

David, 12, gillar Alviksskolan

Maria Jernberg: ”Hur ska vi låta?”

TRYGGHET OCH STUDIERO

Noah Ädel Florin, klass 4A, läser för labradoodeln Bailey som är populär inte bara på Farsta grund skola. På Instagram har han 21 000 följare.

LÄRA #5/2019

TRYGGHET OCH STUDIERO

Läslugn med Bailey Läshästar har man ju hört talas om. Men läshundar? På Farsta grundskola tar specialläraren Cecilia Bergqvist hjälp av sin fyrbenta kollega för att moti vera eleverna. När de har Bailey vid sin sida går det lättare med både koncentrationen och läsningen. TEXT: INGELA ÖSGÅRD FOTO: ULRICA ZWENGER

LÄRA #5/2019

TRYGGHET OCH STUDIERO

u är vi framme. Framför oss dyker ett stort vitt hus upp. Det ser ut som en herrgård. Vadå, ska vi bo i det där jättehuset?” Det flyter på när Noah Ädel Florin läser högt ur boken om kioskdeckaren Kalle Skavank. Han och specialläraren Cecilia Bergqvist turas om att läsa några stycken var i det första k apitlet. Här finns ord som ”herrgård” att förklara. Liksom vad ”Koenigsegg” är. Och det visar sig att eleven vet mer än sin lärare om lyxbilen värd åtta miljoner kronor. Samtidigt som Noah Ädel Florin omväxlande läser, lyssnar och förklarar drar han försiktigt fingrarna genom läshunden Baileys mjuka, lock iga päls. Bailey sitter mittemellan elev och lärare i soffan. Han spetsar öronen och nosar nyfiket på boken innan han så småningom lägger huvudet i knät på sin elev.

Bara genom att vara här i rummet skapar han lugn, koncentration och motivation.

– Det är roligt när Bailey är med, han är mysig och det känns som om han gillar mig och att han lyssnar när jag läser, säger Noah Ädel Florin och berättar att ibland när han blir arg och vill bråka med någon så försöker han i stället tänka på Bailey, och då blir han glad. I drygt ett år har Bailey funnits med Cecilia Berg

qvist på Farsta grundskola två dagar i veckan. Han är hennes fyrbenta kollega och hjälper henne att motivera elever i årskurs 1–3 som har olika former av inlärnings- eller koncentrations svårigheter. Han möter fem eller sex elever varje dag och oftast handlar det om läsning. Cecilia Bergqvist konstaterar att för många elever som har svårt med till exempel s ocialt sam spel är det lättare att ta kontakt med en hund. Bailey förstärker också det hon vill hjälpa eleven med eftersom han når fram till dem han möter på ett helt annat sätt än vad hon gör. – Bara genom att vara här i rummet skapar han

Bailey får välja bok när Nellie Sandelund Frid, klass 3A, ska läsa för honom och för specialläraren Cecilia Bergqvist.

LÄRA #5/2019

TRYGGHET OCH STUDIERO

lugn, koncentration och motivation för elev erna att ta sig an en uppgift som i vanliga fall kan skapa motstånd. Genom att hela tiden jobba med Bailey som en bro över till eleven ser jag helt andra resultat i inlärningen. Med honom som arbetskamrat kan jag säga ”Bailey vill höra det här, han är nyfiken”, och då är det aldrig svårt för eleven att våga prova nytt eller göra mer av något, berättar Cecilia Bergqvist. Noah Ädel Florin får fortsätta träffa Bailey några

gånger även om han numera går i årskurs 4. Bai ley har inte bara hjälpt honom med läsningen. Förra läsåret fick han också sitta tillsammans med Bailey när han gjorde de första delproven av det nationella provet. – Tack vare Bailey fick Noah lugn och motiva tion att komma i gång och sedan blev det l ättare att göra resten av provet med klassen, säger Cecilia Bergqvist och berättar att Bailey hjälpt fler elever på skolan att ta sig igenom de natio nella proven. För att Bailey skulle kunna börja som läshund på skolan krävdes först ett lämplighetstest som visade att han är social, nyfiken och trygg i olika miljöer och med både kända och okända män niskor. Han och Cecilia Bergqvist har sedan gått en ettårig utbildning för läshundar på Vårdhund skolan som också utbildar hundförare inom vår den. Bailey får en egen stunds vila innan det knackar på dörren. Med viftande svans och vänliga puffar med nosen möter han Nellie Sandelund Frid som går i årskurs 3. De p lacerar sig i soffan och Cecilia Bergqvist tar fram två böcker; en om musen Pip och en om kamelen Puck. Bailey får välja bok, och utan att tveka trycker han nosen på Pip och saken är avgjord. Det är en liten berättelse med korta meningar som de tre snart har tagit sig igenom, så det blir tid för en liten matematikövning. Cecilia Bergqvist tar fram två stora mjuka tärningar och med nosen får Bailey först puffa iväg den ena och sedan den andra. Nellie adderar snabbt a ntalet prickar som tärningarna visar. Tålmodigt gör Bailey om proceduren flera gånger och hans elev har inga problem med att räkna rätt. Nellie Sandelund Frid berättar att hon först var

lite blyg för Bailey. Hon hade aldrig tidigare träf fat en så stor hund. – Men nu tycker jag bara att han är söt och gullig, och han lyssnar och tittar när man gör

Cecilia Bergqvist låter Noah Ädel Florin hålla i kopplet när Bailey får en välbehövlig rast.

saker, säger hon och kramar Bailey innan hon går. Inte minst viktigt har det varit att introducera Bailey på skolan, berättar Cecilia Bergqvist. Alla vårdnadshavare i Farsta grundskola, som har cirka 1 000 elever i årskurs F–9, har fått skriftlig information om honom. – Dessutom går jag själv ut till alla lågstadie klasser och berättar om Bailey och att några elever kommer att få läsa med honom. Bailey får naturligtvis inte röra sig hur som helst

i skolan. Han har en egen ingång som ligger mycket nära hans och Cecilia Bergqvists lilla arbetsrum där vi sitter. Och för att minimera allergirisken blir han dessutom schamponerad varje vecka. Eleverna i de klassrum som ligger närmast är särskilt informerade om att Bailey finns här och att det ibland går bra att klappa honom, men att det alltid är hans matte som bestämmer om och när. Skolans rektor Cathrine Sahlsten ser det som en stor vinst, inte minst för de elever som har svårt med läsningen, att ha en hund i skolan till sammans med en utbildad pedagog. – Jag hör ju hur många av våra elever relate rar till djur och gärna vill läsa med Bailey, säger hon och berättar att i planeringen ligger grupp läsning så att fler elever samtidigt får träffa Cecilia Bergqvist och Bailey. Så Bailey har sin framtid som läshund tryggad för en lång tid. n

LÄSHUND ■■ Idén att använda läs hundar i skolan kommer från USA, där det också finns forskning som visar på ökad läskunnighet hos elever som läst för en hund. ■■ Kontakten med djur ökar produktionen av oxytocin som har en lugnande effekt på kroppen. ■■ ”Bokhunden och Astrid Lindgren” är ett sam arbete med bland annat Linnéuniversitetet som har resulterat i en bok där forskare och litteratur pedagoger berättar om hundens betydelse som läsfrämjare.

LÄRA #5/2019

SKOLBIBLIOTEK

Med full koll på alla ämnen Som skolbibliotekarie är Heléne Törnfeldt både läsfrämjare och vägvisare för elever nas närvaro i de digitala miljöerna. Efter fyra års målmedvetet arbete har hon kammat hem utmärkelsen Ett skolbibliotek i världs klass till Sjöängsskolan i Älvsjö.

– Hur många av er har syskon? Hur många har bråkat med sina syskon? Och hur många har då sagt något som inte är helt sant? Nästan alla elever i klass 5A räcker upp handen. – Då har ni vinklat! säger Heléne Törnfeldt. Hon är skolbibliotekarie och har kommit till klassrummet för att prata om sociala medier och vinklade budskap. Tempot är högt. Väl valda exempel och vardagsnära förklaringar av begrepp som algoritm och filterbubbla gör att de flesta verkar hänga med. För att illustrera vad vinklade budskap är

visar Heléne Törnfeldt ett par bilder på nätkändisen Linda Hallberg som b loggar om smink och marknadsför sitt eget kosmetikamärke. – Det här är den bild hon fått allra flest lajks på. Hennes ansikte är osminkat, med röda utslag på kinden. Klassen funderar på varför så många gillade just den bilden. Kanske för att hon vågade visa sitt ansikte utan en massa smink? Heléne Törnfeldt visar ytterligare ett par bilder av smink bloggaren, nu med smink. – De flesta bilder vi ser är redigerade och har olika filter. Då är informationen väldigt vinklad. Tänk på det när ni ser någon som ni tror har ett perfekt liv. – Men om hon har ett sminkmärke så kanske hon lägger till ett filter så 8

LÄRA #5/2019

sminket ser bättre ut, funderar en elev. Budskapet har gått fram. Heléne Törnfeldt har varit b ibliotekarie på Sjöängsskolan sedan hösten 2015. Redan då satte hon upp målet att bli Ett skolbibliotek i världsklass och i år kam made hon alltså hem utmärkelsen, som delas ut av fackförbundet Dik (ursprung ligen en förkortning för dokumenta tion, information och kultur). Två andra Stockholmsskolor lyckades med samma sak: Eriksdalsskolan och Kungsholmens gymnasium. – Jag har kämpat ganska hårt för det, samlat rektor och lärare, skrivit en skol biblioteksplan. I kriterierna ingår hur man utvecklar läsningen, med källkritik och informationskompetens, och hur integre rad man är på skolan. Skolbibliotekarien beskrivs av Dik som ”navet i den digitala kunskapsskolan”. Det är en roll som Heléne Törnfeldt känner sig hemma i. – Skolbibliotekarien har koll på alla ämnen, de flesta elever och lärare. Hon vet var informationen som är bäst lämpad för ett visst projekt finns och vad man ska tänka på när man har hittat den. Kunskaper om databaser, ämnesord och olika digitala resurser är nödvändiga för att hitta rätt. – Den svåraste fråga jag fått handlade om bergarter i Norge. Då gäller det att få fram rätt sökord och avgöra vad de egent ligen vill veta. Det krävs att man är en bra lyssnare och en enveten och nyfiken de tektiv. Många har en stereotyp bild av biblioteka-

rien, starkt kopplad till biblioteksrummet. – Om man tar bibliotekarien ur biblioteket så tänker man inte att hon är biblioteket.

”Om man jobbar med läsutveckling hela vägen från förskole klass till nian så får man oftast läsande elever”, säger skol bibliotekarie Heléne Törnfeldt på Sjöängs skolan i Älvsjö.

Men det är samma resurser oavsett var hon är. Vi förknippas med böcker, men det är inte allt vi gör, säger Heléne Törnfeldt. Framför allt finns en social sida av yrket. På en skola med drygt 700 elever känner Heléne Törnfeldt de flesta. Hon är med i arbetslaget för årskurs 1 varje år och ingår i skolans antimobbningsteam. – Jag tänkte att det skulle vara bra om jag är med där. Många elever hänger i bib lioteket för att de inte har någon annan stans att vara och en del kommer hit för att få prata med en vuxen. Ibland presenterar jag elever från olika årskurser för varandra. Det kan bli fina möten. Hon har också koll på var och ens läsning, för att kunna sätta rätt bok i elevens hand.

… Cecilia Gärdén, filosofie doktor i biblioteks- och informations vetenskap, som har skrivit forsk ningsöversikten ”Skolbibliotekets roll för elevers lärande”.

FOTO: ELISABETH OHLSON WALLIN

FOTO: ULRICA ZWENGER

HALLÅ DÄR …

Vad betyder skolbiblioteket för lärandet?

– Bemannade skolbibliotek kan gynna elevernas språkutveckling, läsutveckling och informations kompetens. Det finns kopplingar mellan skolbiblioteksanvändning och elevers prestationer och prov resultat, läsförmåga och analytiska förhållningssätt. Det som är helt avgörande är förstås hur skolbiblio teket fungerar. Vilka elever har störst nytta av skolbiblioteket?

– Skolbibliotek som är beman nade med utbildad personal för bättrar elevernas studieresultat oavsett socioekonomisk status eller tidigare utbildning, men de är sär skilt effektiva när det gäller att höja lågpresterande elevers r esultat och spelar stor roll för de elever som behöver olika stödinsatser. Biblio tekarier är ofta kunniga i att stötta elever med läs- och skrivsvårigheter. Jag tror att det finns stor potential i ett samarbete mellan skolbibliotek och elevhälsa. – Jag har arbetat på folkbibliotek tidi gare och då har man tur om man känner igen en låntagare. Här känner jag igen alla och vet vad de har läst tidigare. Jag får höra direkt vad de tycker om en bok. Om de säger att den var tråkig kanske den egentligen var för svår. Förutom många boktips och samtal med

elever så genomför Heléne Törnfeldt varje år aktiviteter som dikttävling, bok bytardag, Harry Potter-frågesport eller läsutmaningar för hela skolan. Och när lärare har idéer kliver hon gärna in och hjälper till. Då kan det handla om allt från att söka information om ett land till est radpoesi.

– Om man jobbar med läsutveckling från förskoleklass till nian så får man oftast läsande elever. Det är stor skillnad jämfört med skolor som inte har en skol bibliotekarie, säger Heléne Törnfeldt. I den allmänna debatten lyfts ofta bibliotekets demokratiska funktion fram. Det gäller även på en skola. – Jag vill att biblioteket ska vara ett rum där alla får uttrycka sina åsikter. Det är ett rum där alla får ta plats, ingen står över någon annan. Jag har nolltolerans mot svordomar och kränkningar. Då skickar jag ut dem på en gång. På biblioteket ska det vara ett klimat som alla trivs i. n

Vad är viktigast att prioritera för en skolledare som vill satsa på skolbiblioteket?

– Att steg för steg bygga upp en stabil verksamhet med en fack utbildad bibliotekarie och bra samverkan med lärarna, att det finns relevanta digitala och fysiska resurser och att lokalen är ända målsenlig. ANNELIE DREWSEN

Hela rapporten, som är underlag för Kungliga bibliotekets arbete med en ny nationell biblioteks strategi, finns att ladda ner på kb.se/samverkan-och-utveckling.

ANNELIE DREWSEN

LÄRA #5/2019

VI VAR DÄR

”Eleverna kan förändra” Klimatet var i fokus på årets Nobel Prize Teacher Summit. I mitten av oktober kom 400 lärare från 30 länder till München bryggeriet på Södermalm för att fortbilda sig om vetenskapliga rön och undervis ningsidéer som kan bidra till att rädda planeten.

Läraren Patrick Gallagher från Eriksdals

skolan berättade att han undervisat om klimatet sedan 2006. – Jag avslutar alltid med att eleverna ska undersöka en ungdomsrörelse som kämpar för klimatet. I år var det jättelätt, vi gick bara till riksdagshuset. Du behöver inte uppmana till skolstrejk, ta med dina elever till Mynttorget. Det är en underbar miljö för att lära sig! Skolan borde även undervisa om hur sociala rörelser kan få politiskt inflytande, menade Beatrice Fihn från antikärnvapen kampanjen Ican som fick Nobels fredspris 2017. – Vi måste lära barn hur man skapar

politiskt tryck av en rörelse. Just nu säger alla att klimatet är viktigt, men man måste formulera krav och studera andra rörelser som inspiration. Se på suffragetterna, anti- apartheidrörelsen eller medborgarrätts rörelsen. Vikten av att skapa hopp och meningsfull

het lyftes fram i en workshop med Karolina Sandahl och Mathias Demetriades från Den globala skolan, en fortbildningsverksamhet hos Universitets- och högskolerådet. – Det behövs djupa ämneskunskaper men även en ämnesövergripande app roach. Det är viktigt att presentera möjliga och optimistiska visioner för framtiden, sa Karolina Sandahl som också är lärare på Globala gymnasiet. När klimatångest kopplas samman med meningsfullhet och hopp kan ungdomars handlingskompetens stärkas. Karolina Sandahl uppmanade lärarna att använda sig av lokalsamhället. Hon brukar låta sina elever välja ut ett föremål på en viss gata, till exempel från en butik eller ett kafé. – De ska undersöka föremålet ur ett håll barhetsperspektiv och sedan gå tillbaka och prata med personalen om det. n ANNELIE DREWSEN

Först upp på scen var professor Johan Rockström från Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet. I högt tempo och med vetenskaplig vokabulär pepprade han publiken med diagram, bilder och för klaringar som visar allvaret i de pågående klimatförändringarna. Jordens klimat har varierat över tid och människans p åverkan var minimal fram till 1950. Då inleddes ”den stora accelerationen”, vilket illustre rades med brant stigande grafer över allt från utsläpp till överfiske. – På 50 år har vi förändrat f örhållanden som varit rådande i 10 000 år. De kom mande 50 åren avgör förhållandena för de kommande 10 000 åren, sa Johan Rockström. Han förklarade att ekosystemen klarar av en hel del påfrestningar. – Så länge det finns tillräckligt mycket skog och mångfald bland arter så klarar jorden av stress. Men vid en viss punkt för svinner motståndskraften. Regnskogen blir savann, våtmarker torkar ut.

ställningen från FN:s klimatpanel. – Man kan inte agera om man inte vet vad som händer. Men vi måste ge eleverna hopp om att de kan vara med och förändra detta! sa Johan Rockström. I ett panelsamtal fick han medhåll av eleven Ell Ottosson Jarl som skolstrejkat för klimatet på fredagar i nästan ett år. – Var inte rädda för att säga sanningen! Skolstrejker handlar inte om att skippa skolan eller att skolan är dålig. Det är ett politiskt budskap. Jag älskar skolan och vill inte missa den.

Denna punkt kallas tipping point och inne

bär att utvecklingen inte längre går att stoppa. Den sammantagna f orskningen visar nu att detta scenario är n ärmare än man trott för vissa ekosystem. Margina lerna krymper. Tidigare har man exempel vis sagt att regnskogen i Amazonas kan förvandlas till en savann om 40 procent av träden försvinner eller om temperaturen stiger med fyra grader. – Men om vi har båda förändringarna, som i verkligheten, hur är känsligheten då? En av de ledande forskarna tror att det kan ligga på 20–25 procents förlust av trä den. Och nu är vi på 18 procent, sa Johan Rockström. Han uppmanade alla lärare att läsa ”United in Science”, den senaste samman 10

LÄRA #5/2019

”Vi måste ge eleverna hopp”, sa professor Johan Rockström, som också uppmanade alla lärare att läsa ”United in Science”, den senaste sammanställningen från FN:s klimatpanel.

KRÖNIKA

SIGNERAT: KATARINA LYCKEN RÜTER

Ting tar tid – rejält lång tid

ag tar ett djupt andetag och öppnar grupprumsdörren. Det är dags för introduktionssamtal med en elev, ett lite försenat sådant eftersom sjukdom och schemakrockar ställt till det för oss. Jag vet att det är ett viktigt samtal. Jag vet att det finns väldigt höga förhoppningar som ännu inte infriats. Jag vet att min uppgift är att möta eleven, att förstå situationen och att skapa förståelse för att ting tar tid. För de gör det, tingen. Tar tid. Rejält med tid. Till exempel sådant som att känna sig hemma i en ny stor skola, i en ny stor klass, i en ny och delvis annorlunda skolform. Förra läsåret, med enbart gymnasieettor på den ny startade skolan, minns jag att vi lärare under höstterminen började titta alltmer oroligt på varandra. Vad gör vi för fel? Vi är ett erfaret, skickligt och samarbetsinriktat kollegium, och ändå känns klasserna lite skakiga – allihop? Varför? Vi tittade på våra klasser och på oss själva igen – och så insåg vi: vi står ju fortfarande mitt i den långsamma processen att skapa ett hållbart, tryggt och studiefrämjande arbets klimat för alla dessa elever. Och det tar tid. Lång tid. Att börja gymnasiet är en stor sak. Detta betonas också på många olika sätt på den skol marknad där alla aktörer har egna i ncitament för att hävda att just de driver den bästa gym nasieskolan, med de bästa programmen, som ger de bästa möjligheterna. Sällan blir jag så eländigt illa till mods som när jag går på Gym nasiemässan och ser de bjärta färgerna och käcka budskapen som ska sälja in utbildning som handelsvara. Förutom att jag är helt säker på att varenda

krona skulle användas bättre om den lades på lärartid med elever, är det också så outsägligt sorgligt att se alla dessa unga människor som går runt bland montrarna och försöker hitta utbildningsvinstlotten, som om den fanns på ett enda ställe. Och jag tänker på alla duktiga syvar som försöker stötta sina elever i valen, hjälpa dem att hitta i djungeln, få dem att våga vilja, de som i denna kakofoni ska skapa f örutsättningar för ett något sånär genomtänkt g ymnasieval. Och trots att det är så mycket som dessa skick liga syvar redan gör skulle jag vilja lägga ytter ligare en sak i deras händer: att ofta, ofta påminna eleverna om att ting tar tid, också efter att de gjort sitt gymnasieval. Ja, jag önskar verkligen att alla elever (och deras vårdnadshavare) ofta finge höra, i alla sammanhang, att ting tar tid. Man ”klickar” inte med en ny klass på två dagar. Man känner sig sällan lika hemma i sin nya skola som på sin gamla ens efter en månad. Det tar tid att bli en arbetsgemenskap. När vi kommer in i grupprummet och sätter oss ner, min elev och jag, ser jag ändå ett nytt litet leende. Och på frågan hur läget är just nu får jag svaret: ”Det är bra. Det känns mycket bättre i skolan. Du vet, det tar lite tid innan man hittar kompisar och så …”. Och då ler jag också. Så bra. Vi kan fortsätta arbeta tillsam mans med att bygga, utveckla och upptäcka. Vi har tiden för oss. n

Man ”klickar” inte med en ny klass på två dagar. Man känner sig sällan lika hemma i sin nya skola.

KATARINA LYCKEN RÜTER ÄR FÖRSTELÄRARE PÅ ANNA WHITLOCKS GYMNASIUM

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

KULTUR I SKOLAN

Efter en försöks verksamhet under våren är nu Cinema tekets skolprogram i gång på riktigt.

Låt eleverna möta filmens språk Vad är det vi ser och hör och vad har lämnats utanför? Cinemateket har i sam arbete med Medioteket skapat en pedago gisk verksamhet där elever genom samtal, workshoppar och filmvisningar får chans att närma sig filmens språk och historia.

Fyrtio tredjeklassare borrar ner sig i de mjuka fåtöljerna på Bio Mauritz i Filmhuset på Gärdet. När ljuset släcks i salongen hörs det där förväntansfulla sorlet som är 12

LÄRA #5/2019

så intimt förknippat med gamla tiders matinéföreställningar. Filmen som kommer upp på duken är också gammal som gatan, både repig och suddig och har varken tal eller färg. Men vad gör det när skådespelarna Oliver och Stan – alias Helan och Halvan – snubblar, vinglar, snavar, darrar, grinar, skakar och trillar så roligt. Den halsbrytande akro batiken i stumfilmen ”Leve friheten” från 1929 går hem hos publiken som skrattar

hejdlöst åt alla de dråpliga situationer som radarparet hamnar i. – Vi tar kanske det här med bio för givet, men många barn har aldrig varit på bio i sitt liv. De har sett massor av rörliga bilder men aldrig upplevt biografen som rum, säger Tora Berg, programredaktör på Cinemateket Skola som är en del av Svenska Filminstitutet. Det är just det rika utbud av rörliga bil der som möter dagens barn och ungdomar

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

som har fått Cinemateket att i samarbete med Medioteket skapa en pedagogisk verk samhet där elever genom samtal, work shoppar och filmvisningar får chans att närma sig filmens språk och historia. – Vi vill nå alla barn och då är skolan den bästa vägen att gå. Dagens barn i alla åldrar har tillgång till

enorma mängder rörliga bilder. Det mins kar paradoxalt nog möjligheten till varia tion, menar Tora Berg. – Tidigare, när utbudet var mindre, fick de se mer av sådant som de kanske inte annars hade valt. Samtidigt hade de större möjlighet att diskutera film tillsammans, eftersom alla hade sett samma sak. Med rubriker som Film som experi ment, Vad är film?, Körkarlen och Cirkus erbjuder Cinemateket Skola program till alltifrån förskoleklasser till gymnasiet. Dagens program är både språkligt och innehållsligt anpassat till elever i årskurs 1–3 och har rubriken Filmens uttryck. Tora Berg berättar om filmens utveckling sedan dess födelse 1895 och visar snuttar från världens första film, första svenska film och första färgfilm. Och så spelar hon upp ljud. – Spänn öronen nu och fundera på vad det är ni hör. I ett första klipp identifierar eleverna snabbt fågelkvitter, en porlande bäck, blad sus och människoröster utan att kunna säga varifrån ljuden är hämtade. Men när det andra klippet spelas upp känner sig många tvärsäkra. – Det är Starwars! Jag hör svärden! ropar de men blir smått snopna när det visar sig att ljudet är hämtat från en natur film om djuphavsfiskar. Med hjälp av ljudklippen och med stum

filmsklipp ackompanjerade av pianomusik visar Tora Berg hur lätt vår uppfattning om vad bilderna visar kan förändras genom det ljud och den musik vi hör. – Hur läskig blir en läskig film utan ljud, utan spännande dramatisk musik, frågar hon och eleverna tar sig en funderare både på det och på hur bilder kan manipuleras och manipulera den som tittar. – I film är det alltid något som inte syns, konstaterar Tora Berg.

Programredaktör Tora Berg hoppas att många lärare och elever ska komma till Filmhuset.

Hon tar också upp exempel på hur man kan laborera med tidsbegreppet i film. Hur några sekunder ibland kan räcka i flera minuter och hur tvärtom ett liv kan skildras på några ögonblick. – Att Filmhuset med sina stora resurser och sitt stora utbud ligger i Stockholm är något som stadens skolor kan dra fördel av, säger Carina Häll, som ansvarar för Skolbio Stockholm på utbildningsförvalt ningens Medioteket. – Genom besöket får eleverna en väg ledning och referensramar till hur de kan se, förstå och tala om rörlig bild. Och det finns många möjligheter att knyta besöket till kursplanerna i bland annat bild, musik och historia, säger Carina Häll. Efter att ha haft en pilotverksamhet under

våren är nu Cinematekets skolprogram i gång på riktigt och både hon och Tora Berg hoppas att många lärare och elever ska upptäcka och använda sig av det. – Vi är verkligen måna om att skolorna ska ta chansen. Här på Filmhuset får elev erna en gemensam upplevelse av att se på film i en riktig salong, utan att störas av intryck utifrån, utan telefoner som ringer och utan reklamavbrott. Det är en fantas tisk möjlighet, säger Carina Häll. n HELENE LUMHOLDT

Läs mer på filminstitutet.se och stockholm.se/medioteket (klicka dig vidare på Film och ljud).

Behöver du orkesterpop eller en robotdiktator? Det finns massor av kulturaktiviteter att välja bland på kulan.stockholm.se. Där kan du som är pedagog i Stockholms stad boka med en premie som gör det billigare. Du hittar bland annat upplevelser och workshoppar som passar allt från förskolan till gymnasiet.

Läs mer på pedagog.stockholm.se/kulan

SAMTALET

LÃ&#x201E;RA #5/2019

SAMTALET

”Eleverna ska inte lyda” Det är hög tid att p rofessionalisera hur vi hanterar elevers beteende i skolan, anser Bo Hejlskov Elvén, psykologen som satt begreppet lågaffektivt bemötande på agendan. — Den lärare som vill att eleverna ska lyda borde se sig om efter ett annat jobb. TEXT: KARIN SÖDERGREN FOTO: ULRICA ZWENGER

LÄRA #5/2019

SAMTALET

an är inte svår att få syn på i en folksamling. En reslig man med hatt. Hatten är ett arv efter fadern som i 80-årsåldern tog av sig sin hatt och gav till sonen. I dag har Bo Hejlskov Elvén ett 60-tal hattar hemma i huset i skånska Lomma. För olika tillfällen, årstider, kläder och humör. När vi ses denna höstmorgon i foajén till ett konferenshotell i Stockholm ska han snart upp på scenen och tala inför en jättepublik. Temat är stöd till personer med intellektuella funktions nedsättningar. Det blir omkring hundra föreläsningar per år. Suget efter att få höra hur lågaffektivt bemötande kan underlätta i mötet med eleverna är stort. Däremellan skriver han böcker. Nästa ska få titeln ”Trygghet och studiero i skolan”, ett hög aktuellt ämne som han med boken säger sig vilja ”reclaima” från lydnadsförespråkarna. Och han är säker på sin sak: forskningsstödet för det lågaffektiva bemötandet är starkt. Han är själv involverad i ett projekt vid Birmingham City University i England som handlar om vad som får pedagoger att utveckla ett sunt bemö tande av elever med beteendeproblem. – Så fort du befinner dig i en relation där du har makt över någon måste du förhålla dig till det. Hur du gör det bestäms av en massa olika faktorer – och det är de faktorerna vi intresserar oss för. Det vi hittills har upptäckt är att de som förhåller sig sunt i en ojämlik relation är låg affektiva av sig själva. Men riktigt vad som gör att några är det och andra inte, vet vi inte ännu. Du är starkt förknippad med begreppet låg affektivt bemötande. Hur började det?

– Det var inte jag utan en elevhälsochef i Helsingborg som började använda begreppet en gång i tiden. Men man kan säga att jag har lagt en teoretisk ram runt begreppet så att det går lättare att diskutera. Handlar det egentligen om en metod?

– Jag kallar det hellre verktygslåda. Lågaffek tivt bemötande är inte en metod utan hundra tals. En mängd verktyg eller metoder som var och en ska användas vid rätt tillfälle. Du har sagt att kärnan i det lågaffektiva bemö tandet är att utgå från att eleven gör rätt om den kan, i stället för att utgå från att eleven gör rätt om den vill. Kan du beskriva skillnaden?

– Om jag som lärare anser att eleven gör något dumt med flit, dumpar jag ansvaret för beteen det på eleven och förlorar därmed möjligheten att påverka situationen. Som lärare blir jag full komligt maktlös. 16

LÄRA #5/2019

En kontrollerad person kan inte samarbeta, det är bara en person med självkontroll som kan det.

Varför det?

– För att eleven måste ändra sig för att jag ska lyckas i mitt jobb. Och det kanske inte eleven gör. Om du i stället utgår från att eleven inte jäv las med flit utan beter sig dumt för att hon eller han inte kan göra bättre, startar en massa pro cesser i dig. Du blir nyfiken på varför det inte funkar, känner empati, blir mer flexibel och accepterar kanske beteendet mer. Då börjar du anpassa utan att ens tänka på det. Dessutom börjar du gilla eleven mer och mer. – Men om du i stället antar att eleven gör det dumma med flit stänger du av din empati. Det blir elevens ansvar att uppföra sig och då stänger du också av acceptansen och flexibilite ten, du blir tuffare mot eleven och blir heller inte nyfiken på varför eleven gör som den gör. Och då börjar du minusanpassa – du ställer hår dare krav på eleven än på andra. Snart börjar du ogilla eleven också. Hur gör man som pedagog för att komma till synsättet att elever alltid gör sitt bästa?

– Det är det jag forskar på. Men en ledtråd är om du betraktar personen du möter som jäm bördig med dig själv eller inte. Så fort vi ser en person som jämbördig tror vi att den gör det dumma med flit. Risken är då stor att det proble matiska beteende ökar. Kan du ge något exempel?

– En elev kanske inte fixar om du bara säger ”Slå upp sidan 46”. Om du börjar lägga en lapp på elevens skrivbord går det kanske bättre. Då ser du elevens svårigheter och då kommer ni

SAMTALET

in i en god cirkel. Det blir precis tvärtom om du tror att eleven bara jävlas. Då ökar svårigheten för eleven och ni kommer in i en ond cirkel som ökar elevens problem.

Många lärare vittnar om att skolan har blivit svårare att undervisa i eftersom fler elever stör lektionerna och struntar i reglerna. Hur ser du på det?

Du förespråkar lågaffektivt bemötande av elever med problemskapande beteende. Vilka typer av beteende är det?

– Det har lärare alltid tyckt. Jag har läst t exter som lärare skrev 1909 och det lät precis på sam ma sätt. Och då hade läraren ett betydligt större ansvar eftersom det också fanns ett tydligt fost ransansvar i skolan.

– Det kan vara att slåss, skrika, sparka, kasta saker, störa. Det är allt som personalen anser är ett problem och det blir ett problem så fort vi tror att eleven inte gör sitt bästa. Menar du att det inte finns elever som jävlas med flit?

– Det spelar ingen roll om det finns eller inte, det handlar snarare om pragmatism: det är mest effektivt att tro att eleven gör sitt bästa. Det finns massor av studier som visar det. Vilka elever är det lågaffektiva bemötandet mest verksamt för?

– Vi diskuterar inte så. Eftersom det lågaffek tiva bemötandet är det mest effektiva sättet för personalen att minska beteendeproblem är det korkat att inte använda det alltid, mot alla elever. Det finns inga elever som tar skada av det. Beror det problemskapande beteendet på en utvecklingsförsening hos de här eleverna eller är det skolan som ställer för höga krav?

– Det handlar snarare om ifall miljön är an passad efter eleverna eller inte. I det ögonblick den inte är det, blir det ett problem. Ungefär 80–90 procent av alla barn har inga större bete endeproblem. Mellan 10 och 20 procent har det ibland, på en skala från lite till jättemycket och då måste man möta det. De kan till exempel ha svårt att förstå tid, att reglera känslor, att förstå orsak och verkan. Eller ha problem med arbets minnet, med att planera och genomföra saker eller med något helt annat. Du pratar mycket om självkontroll och affekt reglering. Varför är det viktigt i skolan?

– Affektreglering handlar om din förmåga att reglera dig själv så att du stannar i känslomässig kontroll. Det är viktigt eftersom hela vårt sam hälle bygger på samarbete. Så fort vi går på en trottoar samarbetar vi med andra. När det kom mer till beteendeproblem tror många att det behövs mer kontroll. Men det är fel. En kontrol lerad person kan inte samarbeta, det är bara en person med självkontroll som kan det. Så du menar att kontroll alltid kommer utifrån?

– Den klassiska kontrollen är fasthållning eller när vi brottar ner en person och sitter på honom. Då får vi kontroll över situationen, men personen vi sitter på får ingen kontroll och blir inte heller bättre på att kontrollera sig själv eftersom han inte får träna på det.

Enligt en rapport från Skolinspektionen anser 30 procent av eleverna att de inte har studiero på lektionerna. Tror du inte på det?

Det är mest effektivt att tro att eleven gör sitt bästa. Det finns massor av studier som visar det.

– Man säger att våldet har ökat i samhället också, men det är fel. Jag tror inte att stöket i skolan är värre än när jag gick där på 70-talet. Då struntade man i mobbning till exempel. Det fick vi elever lösa på egen hand. Våld på skolgår den likaså. Det var värre på den tiden, och fram för allt svek vuxenvärlden eleverna mycket mer. Men nu har vi högre ambitioner med skolan, eller hur?

– Ja, och när föräldrarna lämnar sina barn till skolan förväntar de sig att de ska ha en bra dag. Skillnaden är att vi i dag fostrar till självständig het. På 50-talet fostrade vi till lydnad för att vi hade ett industrisamhälle där lydnad var en för del. I dag är det inte det. Samhället har förändrats och vi måste lära eleverna att navigera i det. Det skapar mer individualiserade situationer. Men det gör inte lärarjobbet svårare, bara annorlunda. Den auktoritära tonen i debatten handlar om att folk vill ha tillbaka 50-talet, men det går ju inte. Menar du att det är lärarna som saknar de rätta verktygen?

– Till stor del. Det beror på att pedagogiken och didaktiken blivit nedmonterad på lärar utbildningarna. Man tror att det räcker med tre praktikperioder och det gör det ju inte. Det finns massor av pedagogisk vetenskap att lära av. Det gäller att utbildningen förbereder lärarna för det jobb de ska ha, så att de inte tror att de ska hålla på med matte när de ska hålla på med elever. Och matte.

– Först elever, sen matte. Får vi inte eleverna att sitta still så kan de inte lära sig något. Det går inte att komma undan. Regeringen är på gång med att ta fram en nationell handlingsplan för ökad trygghet och studiero i skolan. Vad tänker du om det?

– Man pratar om att ge lärarna ökade befo genheter och det tycker jag är väldigt besvärligt. I samhället har vi bestämt att våldsmonopolet ligger hos polisen. Men en del vill att lärare ska ha del i det. De vill att lärare ska ha rätt att ta tag i elever, släpa ut elever ur klassrummet och stänga av dem från skolan.

LÄRA #5/2019

SAMTALET

Skillnaden är att vi i dag fostrar till självständighet. På 50-talet fostrade vi till lydnad för att vi hade ett industrisamhälle.

Men de vill att det ska göras för de andras skull, så att fler elever får studiero.

– Det kallas altruistiska straff. De gör det för de andras skull liksom. Vad som händer när vi börjar tänka på det viset är en egen forsknings gren. Det finns inte en enda studie som visar på pedagogiska effekter av sådant. Men vi har många studier som visar på motsatsen. Ju mer vi släpar ut eleverna, desto mer kommer de att fortsätta stöka på lektionerna. Vilka metoder tycker du att en lärare ska an vända när elever stör eller börjar slåss i klass rummet?

– Om elever slår på varandra, har vi lågaffek tiva metoder för det. Det handlar om att gå in och ta tag i dem på ett sätt som inte eskalerar situationen, som får dem att snabbt få tillbaka självkontrollen. Ett effektivt sätt brukar vara att plocka ut alla andra. Många lärare är osäkra på hur de ska agera ef tersom det är oklart var gränsen för deras be fogenheter går. Det visar inte minst den senaste tidens debatt om Barn- och elevombudet (Beo) och fallet med eleven som blockerade vägen med en soffa. Hur ser du på det?

– Det hade varit bättre om läraren gått därifrån i stället för att konfrontera eleven som hade två NPF-diagnoser. Då hade eleven rest sig och läm nat situationen inom två minuter. Det är i den typen av situationer man vill utöka möjlighe terna att använda våld. Det gör mig mörkrädd. Menar du att lösningen i stället hade varit att ignorera beteendet?

– Tyvärr är det inte så enkelt. Det handlar om tre steg. Först måste vi hantera problemet i situ ationen på ett lågaffektivt sätt. Därefter måste vi

analysera varför situationen uppstod. Det tredje steget är att förändra. Då behöver vi fråga oss: hur ska vi se till att samma sak inte händer igen? Det är klassisk kvalitetssäkring. Så jobbar man i industrin, så jobbar man i sjukvården och så måste vi jobba i skolan. – Det vi ofta gör i skolan är att vi tror att han teringen i sig ska få en förändrande effekt. Vi tror att när jag hanterar situationen så lär eleven sig något. Men det fungerar inte så. Vi behöver professionalisera problemhanteringen precis som vi har professionaliserat undervisningen. Men när det gäller beteendehantering är vi ama törer i skolan. Det blir problem när vi vill utöka befogenheterna med fler amatörmetoder. Du är emot straff, men även tillrättavisningar och konsekvenser?

– Det finns inga barn som lär sig av straff, till rättavisningar, konsekvenser eller utskällningar. Allt sådant ökar bara beteendeproblemen. Varför det?

– För att du gör motstånd mot den överhet som straffar dig. Det har vi vetat sedan 1781, när Immanuel Kant sa det första gången. När en person som relationsmässigt står en bit ifrån dig, som till exempel en lärare, gör något som du uppfattar som dumt betraktar du inte längre den personen som en del av din flock – vi är ju flockdjur – och då slutar du lyssna. Då tar du avstånd i stället. Är det bättre att uppmuntra det goda beteendet i stället?

– Nej, det är också en lydnadstanke. Det är två sidor av samma mynt. Om du belönar eller straffar gör ingen skillnad. Det är fortfarande inte någon i min flock som gör det. Men att förstärka ett gott beteende kan väl inte vara fel?

– Det beror på med vilket syfte du gör det, om du gör det behavioristiskt så blir det en lydnads metod. Det är stor skillnad om mitt mål är att eleven ska göra på ett visst vis eller om mitt mål är att eleven ska förstå att det är smart att välja att göra på det viset. Det ena är en lydnadsmetod och det andra är en autonomimetod. Målet med en autonomimetod är att eleven ska få förutsätt ningar att välja det som gör att hon eller han klarar sig bra i livet. Vi vill fostra till samarbete och autonomi, inte till lydnad. Varför är det viktigt?

– För att vi vill att barn ska växa upp och bli självständiga, inte lydiga. Det finns massor av belägg för att autonomistödjande arbetssätt ger bäst resultat. Men det måste kombineras med bra struktur, annars blir det laissez-faire och det vill vi inte heller ha. 18

LÄRA #5/2019

SAMTALET

Man hör ofta att barn och elever behöver grän ser. Vad tycker du om det?

– Barn behöver struktur och de behöver veta var gränserna går. Men det är ett missförstånd att tro att det skulle fungera att säga ”Nu gick du över gränsen”. Gränser är inte statiska utan bestäms av lärarens tålamod just den dagen, i den situationen. Ibland är gränsen vid, ibland snäv. Men om vi har bra strukturer blir det lätt are för eleven. Vad är skillnaden mellan gräns och struktur?

– Strukturen är satt på förhand, gränsen kommer i efterhand. Men även om strukturerna är bra blir lärare ständigt utsatta för tålamodsprövningar av elever. Måste man som lärare stå ut med att bli provocerad?

– Du får inte bli provocerad som lärare, det funkar inte. Det är extremt höga krav …

– Nej, det är det inte. Barn provocerar, barn prövar gränser. Det är ramen. Har man inställ ningen att barn ska vara väluppfostrade när de kommer till skolan, annars ska de inte vara där, då ska man inte jobba i skolan. – Alla barn kommer till skolan och fyra pro cent av dem slåss mer än andra. De slåss sex gånger så mycket som andra barn när de är två år gamla och de fortsätter att slåss mer än andra när de är femton. De finns också i skolan. Och vi måste ha metoder för att hantera dem.

att personen inte skäms. Skam påverkar själv känslan negativt och då blir det ingen inlärning. Vi ska i stället träna det som fungerar, det posi tiva.

Hur ska man komma till rätta med glåpord?

Du talar också om pedagogiskt kapital. Vad är det?

– Glåpord är alltid en utmaning av makt. Vi tar till det när någon bestämmer över oss på ett sätt som vi tycker är fel. Men läraren ska ju bestämma över eleven. Och om läraren säger ”Du ska inte kalla mig idiot för jag kallar inte dig idiot”, då säger läraren egentligen att eleven och läraren är likvärdiga och det är inte sant. Det är en maktrelation.

– Det funkar som ett bankkonto, har du pengar på kontot kan det hända dumma saker men du klarar dig ändå. Om du som lärare har ”pengar” på elevens konto så kan du också dumma dig utan att det kostar något, du k larar dig ändå. Men kommer det in en vikarie utan pedagogiskt kapital så måste hon eller han lyckas, annars flyger stolarna.

Menar du att man som lärare måste acceptera glåpord?

Hur bygger man pedagogiskt kapital hos eleverna?

– Nej, men läraren kan i stället säga: ”Du får gärna tycka att jag är en idiot, men nu är det jag som bestämmer och nu har vi matte.” Då blir eleven lugn. När makten visar sig stå stadigt blir vi lugna.

– Genom alla situationer som går bra. Jag brukar prata om tillitsprincipen; en metod som bygger tillit är en bra metod, en metod som kos tar tillit är en dålig metod för den kostar peda gogiskt kapital.

Den lärare som låter sig provoceras av glåpord får det bara värre, menar du?

Varför är det viktigt?

– Ja, då eskalerar det. Hur ska man se på glåpord elever emellan?

– Det är en annan sak. Det finns bra metoder för det, men dem ska vi inte ta i situationen utan vid ett annat tillfälle: hur pratar vi med varan dra, vad betyder orden, hur känns det, vilka ord är okej och så vidare. Det gäller att göra det så

– Det är lätt att få tanken att man måste vara perfekt som lärare, men vi är ju alla människor, så vi kommer att klanta oss. Vi har 28 elever i klassen och det blir besvärligt ibland. Därför måste vi se till att ha så pass mycket pedagogiskt kapital hos varje elev att vi slipper göra rätt hela tiden, säger Bo Hejlskov Elvén innan han tar sin hatt och går in till den väntande publiken. n LÄRA #5/2019

LÄRMILJÖ

”Biosittning är grunden” Genom att minska distraktionen i klass rummet får eleverna bättre förutsättning ar för att koncentrera sig. LÄRA har träffat Malin Valsö, skolpsykolog och författare, som menar att en god fysisk miljö är viktig för att vi ska få en likvärdig skola. — En bra lärmiljö har allra störst effekt för de elever som har störst utmaningar.

I alla tider har en snabb reaktion på plöts liga ljud varit viktig för att vi ska överleva. I jägarsamhället behövde vi reagera om ett vilt djur hördes på nära håll. I dag behöver vi snabbt kunna flytta på oss om vi hör en bil närma sig. Och det är inte ett beteende som går att stänga av bara för att vi kom mer in i ett klassrum. – Det vi reagerar på mest är plötsliga ljud. Någon som stänger en dörr, drar ut en stol eller tappar en penna, och det hän der ju i ett klassrum hela tiden. Då flyttas det fokus som eleverna ska använda för att lära sig nya saker i stället till det som händer runt omkring. Det ger sämre kva litet på inlärningen, säger Malin Valsö som är skolpsykolog och en av författarna till boken ”Fysisk lärmiljö – optimera för trygghet, arbetsro och lärande”. – Buller kan dessutom över tid leda till psykisk och fysisk ohälsa, och om vi befin ner oss i en bullrig miljö en längre tid så stressas hela vårt system. När vi är stres sade försämras våra kognitiva funktioner. Ett tappat fokus tar 24 minuter att åter få, visar studier på vuxna. För elever är det än viktigare att kunna arbeta utan att ständigt störas eftersom det är mer kogni tivt ansträngande att lära in nya saker än att tillämpa den kunskap man redan har. För att minska distraktionen f örespråkar Malin Valsö därför att biosittning ska vara grundmöbleringen i klassrummet. Bakåt 20

LÄRA #5/2019

strävande kan tyckas, eftersom många skolor har gått ifrån den möbleringen, men hon är bestämd. – Det är mycket lättare både när du har genomgång med eleverna och när de jobbar enskilt. Möbleringen påverkar arbetsron i klassrummet eftersom den hjälper dem att fokusera. Det blir naturligt att vända blicken framåt, mot läraren och tavlan. Då blir det också lättare att höra vad lära ren säger. Forskare vid Högskolan i Gävle har under

sökt vad som händer i ett klassrum med dålig akustik genom att skapa en situa tion som skulle motsvara hörförståelsen i ett nationellt prov i engelska. Eleverna fick lyssna på en ljudfil och sedan svara på frågor. Ljudkällan var placerad längst fram i rummet, vilket är vanligt. Resultatet visade att de elever som satt längst ifrån ljudkällan fick ett sämre resultat än de som hade placerats nära. En annan slut sats var att elever som är duktiga på engel ska tappar mindre om de sitter långt ifrån, men för svagare elever blev försämringen ännu tydligare. – När man hör bra och om man kan ett språk så kan man ofta fylla i en lucka och räkna ut vilket ord som saknas. Men för elever som har en syn- eller hörselnedsätt ning, eller kanske svenska som andraspråk, försämras förutsättningarna om de s itter långt ifrån ljudkällan i ett rum med dålig akustik. Läraren är en ljudkälla, och läraren står ofta längst fram, säger Malin Valsö. Hon tycker att läraren därför ska fun dera på hur eleverna placeras i klassrum met så att man underlättar för de elever som behöver extra stöd. – En god fysisk lär- och arbetsmiljö är bra för alla. Men den har allra störst effekt

för de elever som har störst utmaningar i skolan. Om vi vill skapa likvärdighet och goda förutsättningar för alla så måste vi börja i den fysiska miljön, säger hon. Det behöver inte ens vara stökigt i klas

sen för att ljud ska störa och till och med ge upphov till ljudtrötthet. Malin Valsö ger exempel på klassrum där eleverna har sut tit tysta och arbetat koncentrerat. Ändå har ljudnivån vid mätningar nått 70 deci bel, vilket motsvarar trafikbuller, eftersom klassrummets dörrar och fönster har varit så dåligt isolerade att det kommit in ljud från korridoren eller från skolgården. Till viss del hjälper det att sätta möbeltassar på

LÄRMILJÖ

”Möbleringen påverkar arbetsron i klassrummet eftersom den hjälper eleverna att fokusera”, säger psykologen och författaren Malin Valsö.

TÄNK PÅ DETTA ■■ Möblera rätt — bestäm vilka elever som ska sitta var i klassrummet. ■■ Placera ljudkällor mitt i rummet. Stäng fönster och dörrar och sätt ljuddämp ning på möblerna. ■■ Sätt upp gardiner och draperier. De ska vara enfärgade så att de inte distraherar, gärna i naturfärger och naturmaterial eftersom sådana är milda och mjuka. ■■ Prata med eleverna om buller. Vad tycker de stör i klassrummet? Vad kan man göra åt det? Hur gör de när de pratar? ■■ Arbetsmiljöverket har tagit fram en kostnadsfri app för bullermätning.

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

stolar och att stänga dörrar och fönster. Ett problem är emellertid att många skolor har undermålig ventilation och där för behöver vädra ofta. Problemet bekräf tas av en studie från Arbetsmiljöverket som presenterades 2016 och baseras på en tredjedel av Sveriges skolor. Den visar att de två största fysiska arbetsmiljöproble men är just buller och ventilation. Ventilationen ska vara dimensionerad efter hur många personer som rummet är avsett för, men allteftersom klasserna har blivit större har den inte alltid uppgrade rats. Och om syrehalten i rummet sjunker, blir de som vistas där tröttare. – När vi tappar fokus skruvar vi ofta

på oss och börjar kanske låta. Då blir vi ett auditivt och visuellt buller för någon annan, säger Malin Valsö. Det visuella buller hon nämner omfattar

allt det som hela tiden händer omkring oss, det som blicken och tankarna kan vandra iväg till. – Det sitter också kvar i vår hjärna sedan långt tillbaka. Man ser i ögonvrån att något rör sig, och då är man tillbaka i det gamla jägarsamhället och undrar om det är mat eller fara. Därför kan man tänka på att vara försiktig med glas ut mot korridoren eller mot skolgården där det händer mycket.

Samtidigt behöver eleverna dagsljus. Det gynnar både tillväxt och sömn. Malin Valsö tipsar om att sätta upp frostad plast på fönstren, åtminstone upp till elevernas ögonhöjd. Då ser de inte vad som händer på andra sidan rutan, och det blir lättare att koncentrera sig. Det är bättre än att dra för gardiner, även om textilier fyller en vik tig funktion. – Det finns skolor som tar bort textilier för att minska allergiproblemen, men jag tycker att man ska ha gardiner och i så fall hellre städa oftare. Ljud studsar mot släta vinkelräta ytor, och därför är även filt på möbler bra eftersom det stoppar ljud. En del skolor har köpt in skärmar som stoppar både auditivt och visuellt buller och hjälper eleverna att koncentrera sig. – Om man inte har budget för att köpa dyra skärmar går det faktiskt att på slöjden klä in kartongskärmar med filt som elev erna kan sätta upp när de ska sitta med enskilt arbete. Många klasser har också tillgång till hörselkåpor för den som behö ver lugn och ro. Detta ska dock inte ses som någon lösning på grundproblemet. Som Arbets miljöverket konstaterar ska man i första hand åtgärda själva orsaken till ljud- och arbetsmiljöproblemen. Först därefter tar man fram individuella lösningar. n JOHANNA LUNDEBERG

I nästa nummer besöker vi den ny byggda Bobergsskolan, där man satsat på ljuddämpande inredning och använder myshörnor som lärmiljöer.

LÄRA #5/2019

MIN SKOLA

”Mjukisbyxor går bort på fredagar”

LÄRA #5/2019

MIN SKOLA

DAVID FERRERAS, 12 Alviksskolan ”Jag blir peppad när jag kommer till sko lan. Yes, nu är det skoltid, brukar jag tänka. I min klass kan jag alltid vara mig själv och jag känner mig väldigt trygg på sko lan. Lärarna välkomnar oss en och en när vi kommer på morgonen, det gör att jag känner mig sedd och betydelsefull. Jag har en hörselnedsättning och i hörselklassen där jag går finns teknik så att mina hörselhjälpmedel fungerar bra. Alla lärare kan också teckenspråk och det är ett bra stöd om det är mycket folk runt mig, till exempel om vi är på utflykt, åker tunnelbana eller är tillsammans med andra klasser. Teckenspråket blir en extra trygghet för att jag vet att jag alltid kan kommunicera med mina lärare. Jag gillar att gå i skolan och lära mig nya saker. Ärligt så gillar jag alla ämnen,

men matte och SO lite extra. I matten kan jag alltid ta ett steg till, och i SO får jag mycket olika kunskap. Språk är också ett stort intresse. Jag pluggar spanska med pappa och mamma lär mig ryska. På fri tiden har jag aktiviteter alla kvällar under vardagarna: karate, dans och basket. På fredagar brukar jag klä mig extra fint i sko lan, mjukisbyxor går bort. Det bästa med skolan är att alla är snälla och att jag kan leka med vem jag vill. Eftersom jag gillar djur kanske jag blir veterinär, eller så blir jag lärare eller eko nom. Nu känns det bra att jag kan fort sätta på Alviksskolan tills jag går ut nian, för jag har de bästa lärarna och de bästa kompisarna.” n BERÄTTAT FÖR AGNETA BERGHAMRE HEINS

FOTO: MARC FEMENIA

LÄRA #5/2019

PROFILEN Försteläraren Lana Dervisic diskuterar Miramis utseen de och ordet ”gyllenhovar” med eleverna (moturs från hennes högra sida) Madina Hakimi, Akul Tewari, Bao Ngo, Almendra Vasquez, Selenge Khorolsuren och Shaurya Rana (skymd).

LÄRA #5/2019

PROFILEN

”Jag saknade läsningen” Som nyanländ elev i svensk skola saknade Lana Dervisic litteraturen och samtalen om det lästa. Därför låter hon sig inte skrämmas av tjocka böcker och svåra ord när hon nu väljer lektyr till sina nyanlända elever. — Att få läsa Astrid Lindgren ger dem något för livet. TEXT: ANNELIE DREWSEN FOTO: ULRICA ZWENGER

n bro, en sockerbit och en vall pojke. En flöjt och en riddare. Miramis. Lappar med ord och bilder ligger utspridda på bän karna i förberedelseklassen på Bandhagens skola. Eleverna vrider och vänder på dem, för att lista ut vad som kommer att hända i nästa kapitel. – Jag tror att Mio kommer att rida på en häst! säger en elev. Vid ett annat bord går det lite trögare. Lana Dervisic hjälper till genom att hålla fram en av bilderna. – Vad kan det här vara? Pojken spelar på en låtsasflöjt i luften. – Just det, en flöjt, säger Lana Dervisic och skjuter fram lappen med ordet flöjt.

Somliga skulle tveka inför att läsa ”Mio, min Mio” med en klass nyanlända elever, men inte hon. Med mycket språkligt stöd och i ett lugnt tempo tar hon sig igenom klassiska barnböcker med sina elever – en bok per termin. Drivkraften kommer från en saknad hon själv kände som nyanländ elev i svensk skola. – Jag hade fantastiska lärare i förberedelse klassen, men på den tiden var det mycket fyll iövningar. Jag saknade att läsa litteratur och dis kutera böcker. Därför vill jag ge mina elever det. Lana Dervisic föddes 1983 i Banja Luka som är

den näst största staden i nuvarande Bosnien och Hercegovina. Då hette landet Jugoslavien. Mamma Ksenija var jurist och pappa Emir bygg nadsteknisk ingenjör. De var en läsande familj och föräldrarna tog med barnen till biblioteket.

LÄRA #5/2019

PROFILEN

LANA DERVISIC Aktuell: Föreläser om ett forskningsprojekt inom Stockholm Teaching and Learning Studies (STLS). Gör: Förstelärare i svenska som andraspråk på Band hagens skola. Undervisar i svenska som andraspråk, SO och NO i en förberedel seklass i årskurs 3—6. Bor: Västerhaninge. Gillar: Långa helger. Ogillar: Regn och rusk. På lediga stunder: Umgås med familjen eller läser en bok. Läser: Både skönlitteratur och fakta. Just nu ”Kon sulterna — kampen om Karolinska” av Lisa Röstlund och Anna Gustafsson. Lyssnar på: Bra poddar! På radio Spanarna och P1 Dokumentär.

LÄRA #5/2019

Dottern Lana började skolan och fick betyg från första klass. – Jag gick tre år i skolan, sedan kom kriget. Det är det jag minns mest. Den vuxna Lana pratar inte så ofta om det – ”livet går vidare” – men hon kan fortfarande framkalla känslan av att vara en tioårig flicka mitt i ett brinnande krig. Tillsammans med mamma och lillebror Jasenko smugglades hon ut över gränsen och kom till Tyskland. – Morfar var arbetskraftsinvandrare och mina morföräldrar hade flyttat dit innan kriget bröt ut. Pappan blev kvar. Som muslim gift med en serbisk kvinna var han tvungen att gömma sig. – Jag längtade otroligt mycket efter honom. Mamma var nervös och stressad och vi barn fick inte göra så mycket väsen av oss, eftersom vi levde illegalt i Tyskland. Efter tre, fyra månader åkte vi tillbaka till Bosnien. På vägen tillbaka till kriget klev b eväpnade män på för att kontrollera bussarna. Lana Dervisic minns att hon vände sig till de vuxna för att söka tröst. – Men man såg att de också var rädda och inte visste vad som väntade. Det fanns en känsla av ovisshet hos oss alla. Familjen återförenades och en dag satt de alla fyra på en buss norrut. Eskorterade av FN reste de i en karavan genom Europa. Några bussar hamnade i Danmark, Finland och Norge. Men Lana Dervisic och hennes familj klev av i Växjö. Efter tiden på flyktingförläggning gick flytt lasset ofta och adresserna avlöste varandra. Växjö, Överum, Västervik, Hallstavik. Till sist landade familjen i Norrtälje. Äntligen kunde barnen gå i skolan och lära sig svenska. Men Lana Dervisic hade redan matat sin läshunger. På biblioteket hade hon hittat – och slukat – böcker som ”Lilla huset på prärien”, ”Anne på Grönkulla” och ”Kulla-Gulla”. – Jag läste utan att förstå orden. Det var så jag lärde mig svenska, genom att läsa. Samma inställning har hon till läsning i sitt

eget klassrum. Visst kan språket vara ett hin der, men eleverna måste faktiskt inte förstå vartenda ord för att följa med i berättelsen och bli engagerade. Att läsa tillsammans öppnar för inlevelse.

– Det viktiga med nyanlända elever är att man har höga förväntningar och inte förenklar, utan ger dem strategier för att ta sig vidare. De är snabba på att sålla bort sådant man inte behö ver för att förstå det väsentliga i handlingen. Med tidigare klasser har hon läst Astrid Lindgrens ”Bröderna Lejonhjärta” och Frida Nilssons ”Ishavspiraterna”. Visst är det tids krävande och svårt, men det ger också mycket tillbaka. Universella teman som mod, syskon, kärlek, ont och gott gör eleverna motiverade. Samtidigt kräver läsningen mycket stöttning från läraren. – Det var tungt att jobba med ”Ishavs piraterna”, men jag är glad att vi gjorde det. De tyckte jättemycket om den! Det är dags att läsa veckans kapitel i ”Mio, min

Mio”. Eleverna sätter sig på golvet med b öckerna uppslagna. Lana Dervisic sitter på en stol v arifrån hon kan sköta sitt bildspel och samtidigt läsa högt. Med låg och inlevelsefull röst läser hon ett stycke, stannar sedan upp och kollar att alla är med. – Kommer ni ihåg vem Benka är? – Hans kompis på Upplandsgatan. Så framskrider läsandet, fingrar rör sig längs raderna i takt med berättelsens rytm. Då och då en synkroniserad bladvändning. En hand som sträcks upp. – Vad betyder gnägga? – När en häst säger något. En elev gnäggar. Spridda skratt och sedan åter till boken. Där är språket rikt och eleverna tar för sig. ”Gyllenman”, ”trofasta ögon” och ”fri modigt hjärta”. Blickarna fastnaglade i boken, öronen spetsade för att uppfatta varje språkljud. Mio och Jum-Jum närmar sig Morgonljusets bro. Men så uttalas ett namn för första gången. – ”Riddar Kato, sa jag, och jag frös när jag sa det”, läser Lana Dervisic och iskylan sprider sig i rummet. Det tar en dryg halvtimme att läsa hela kapit let. Hon lotsar sina elever framåt genom s pråkets skiftande terränger. Det är en skicklighet hon erövrat med tiden. Från början utbildade hon sig till gymnasielärare i religion och historia på Söder törns högskola. Men flyttlasset gick till Norr köping och hon fick jobb i en förberedelseklass. – När jag stod framför dem visste jag inte vad jag skulle göra, eftersom jag inte var utbildad i svenska som andraspråk.

PROFILEN

Lösningen blev att närma sig språket via ämnena, vilket funkade. Men efter fyra år be stämde hon sig ändå för att läsa in en behörighet i svenska som andraspråk och tog tjänstledigt. Därefter hamnade hon i Stockholm och började på Rågsvedsskolan. När högstadiet där lades ner kom hon i stället till Bandhagens skola och var med och byggde upp förberedelseklassen. Numera är hon en av skolans förstelärare och

har i uppdrag att arbeta med s pråkutveckling. Hon har varit med i ett forskningsprojekt om att läsa och tolka skönlitteratur inom ramen för Stockholm Teaching and Learning Studies (STLS). Den närmaste framtiden väntar mer samarbeten. Forskare från Kungliga Tekniska

Jag gick tre år i skolan, sedan kom kriget. Det är det jag minns mest.

högskolan ska komma och testa om sociala robotar kan underlätta integrationen av nyanlända. – De kommer hit och sätter upp en forsk ningsstation. Två svensktalande elever och en nyanländ ska få spela ett musikspel tillsammans och roboten ska underlätta kommunikationen. Men den allra största uppgiften k ommer efter årsskiftet, då Lana Dervisic ska vara för äldraledig med sitt andra barn. Föräldraskapets förstaspråk har blivit svenska. – Men när jag ska mysa med min son k anske jag använder ord som ljubavi som b etyder älskling. Det är roligt att kunna flera språk, för jag kan välja vilket språk som passar min sinnesstämning. n

”Jag läste utan att förstå orden. Det var så jag lärde mig svenska, genom att läsa”, säger Lana Dervisic.

LÄRA #5/2019

VI VAR DÄR

ILLUSTRATION: MIA NILSSON

Bildning som motmedel Rätten att läsa och förmågan att avgöra vilka källor man kan lita på var två ämnen som diskuterades på Bokmässan i Göte borg i slutet av september. Men störst plats i rampljuset fick som vanligt författarna och litteraturen.

Ett av årets teman på Bokmässan var medie- och informationskunnighet (MIK) som fick den mer lekfulla benämningen ”medievetenhet”. Flera programpunkter handlade om skolans och bibliotekens roll när det gäller att stärka de kompetenser som unga människor behöver för att förstå informationsflödet och delta i samhället. Ett av alla seminarier på temat hade rubriken ”MIK – så enkelt är det” och led des av journalisten Jack Werner, som skri vit boken ”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå” om källkritik och myter på nätet. I panelen satt bland andra Emma Frans, doktor i medicinsk epidemiologi 28

LÄRA #5/2019

och folkbildare, som inledde med en god nyhet. I många länder ökar desinforma tionen om påstådda faror med vaccinatio ner, vilket leder till att färre vaccinerar sig med fler utbrott av mässling som följd. Men i Sverige är fortfarande 98–99 procent av befolkningen vaccinerad vilket ger ett skydd för alla. – Det handlar om att göra det lätt för människor att göra rätt val, sa Emma Frans. Josef Sahlin från Stockholms stads Medioteket tyckte att skolan behöver bli bättre på att arbeta med källkritik och ser bildning som ett motmedel mot desinfor mation. Han lyfte även fram källtillit, alltså att kunna lita på vissa källor. Även Emma Frans sa att det är viktigt att bygga förtro ende i vissa frågor, så att den som söker information kan gå till trovärdiga källor och få svar. Men också att var och en själv måste kunna kontrollera fakta. – Jag brukar förklara hur man under

sökt en sak och sedan är det upp till var och en att dra sina egna slutsatser. Om rätten att läsa handlade seminariet

”Allmän och lika läsrätt”. Lärarna Maria Samuelsson och Jenny Edvardsson berät tade om hur de arbetar med talböcker och lättlästa böcker. För elever med en diagnos kan hjälpmedlen från Legimus som de har rätt till vara stigmatiserande, och då hand lar det om att skapa en miljö där olika sätt att läsa är accepterade. – Alla ska få läsa på sitt sätt i klassrum met, det är naturligt att vi gör olika och att testa olika sätt att läsa. Och precis som det är en process att lära sig att läsa med ögonen så tar det tid att lära sig läsa med öronen. Det måste tränas, sa Maria Samuelsson. De elever som lyssnar på inlästa läromedel behöver exempelvis hitta s trategier för att inhämta kunskap genom att lyssna, vilket kräver en särskild teknik.

Gymnasieläraren Jenny Edvardsson berät tade att eleverna på hennes skola läser 20 minuter varje morgon. – De läser med ögonen eller öronen och utvärderingar visar att eleverna tycker det är en skön start på dagen. När de läser kontinuerligt utvecklas språket, vilket gör att det går bättre i alla ämnen. Skolbibliotekarie Cilla Dalén från Enbacksskolan förklarade att hennes roll är att se till att eleverna har möjligheter att läsa via Legimus och hitta böcker på olika språk. Det är en funktion som måste finnas på skolan. – Man kan inte hänvisa föräldrar till folkbiblioteket, för då kommer vissa elever inte att få tillgång till Legimus. En av de mest namnkunniga författarna

på mässan var årets Almapristagare Bart Moeyaert. Tidigare i år kom hans bok ”Kärleken vi inte förstår” på svenska och lagom till mässan släpptes även ”Alla är ledsna nuförtiden”. I ett samtal med rubri ken Undertexternas mästare konstaterade litteraturprofessor Elina Druker att han laddar sina texter med mycket outsagt och därmed visar stor tillit till läsaren. Bart Moeyaert berättade att hans skriv

process ofta börjar med en enda scen. – Jag går in i ett kök, det är varmt, jag känner att något illavarslande försiggår. Vad är detta? Som läsare upplever Bart Moeyaert ibland att han blir ett med boken han läser, och något liknande sker när han skriver. – Jag känner personen, senast Bonnie i ”Alla är ledsna nuförtiden”. Det enda jag måste är att göra mig kvitt Moeyaert. Genom nya samarbeten och uttrycks sätt vidgar han sitt eget språk, och för fattarskapet innehåller romaner, poesi, bilderböcker och dramatik. Bilderboken ”Afrika bakom staketet” med illustrationer av Anna Höglund från 1995 är han fort farande stolt över. – Jag är författare och läsare på en gång och tror att jag skriver för barnet jag en gång var. Att skriva är vad jag gör. Utan det skulle jag vara olycklig, sa Bart Moeyaert. n ANNELIE DREWSEN

Vi vill berätta om ditt arbete Mia Has

selblad

Med bli för varjeck elev

#3/ 20 19 STO CK HO LM Enorm po tential i romanläs Hon vill ge ning ”Sjä lärarna stö lvklart ble rre manda v många t Musik upprörda” skapand e ger ful lt fokus

ede skola Klass 5D i Ensk

Bäst i Sverige!

Göran Christersson

Legimus är Myndigheten för till gängliga mediers (MTM) bibliotek, där man kan söka efter och låna deras böcker.

#2 /2 01 9 STOC KH OL

#4/2 019 STO CKH OLM Mahlin:

| A| ll a ska ha en plats

p kropp och knop bra för både talen” tser Rörelse första sam tidiga insa ta grät vid Viktigt med n ”De fles fart på läsninge Priset sätter

BOKTIPS FRÅN MÄSSAN ”Morfar flyttar in” Eva Susso, Jali Madi Susso och Marcus-Gunnar P ettersson Lilla Piratförlaget, 2019 Morfar flyttar från Gambia till Gröndal i denna bilderbok. Det är första gången han är i Sverige, så Haddy och Emil har fullt upp med att förklara hur allt funkar. En humoristisk och varm berättelse som kan locka de yngsta läsarna till skratt och samtal. ”Sova, snarka, snooza — en trött bok om sömn” Katarina Kuick och Elin Lindell Natur & Kultur, 2019 Somliga går i sömnen, andra har svårt att somna och det finns djur som sover med en hjärnhalva åt gången. Knappt hundra faktaspäckade sidor har denna faktabok om sömn som passar från cirka tio år. Roliga och lärorika illustrationer av Elin Lindell. ”Vad håller ni på med? En antologi om klimatet” En bok för alla, 2019 Greta Thunberg, Mats Söderlund, Inger Edelfeldt och en rad andra skribenter och tecknare bidrar med olika slags texter om klimatkrisen. Skrämmande framtidsscenarier, överlevnadsråd, kyssar och kärlek till naturen — något för alla, om ett ämne som angår alla.

TEMA KLIMAT: Hur undervisa r man om klim Goda vanor minsk atförändringa ar matsvinnet rna? Groddjur med pedag ogiskt värde

Arbetar du med något lyckat pedagogiskt projekt som kollegerna runtom i stadens skolor borde få läsa om och inspireras av? Kontakta redaktionen och b erätta vad ni har gjort och hur det p åverkade elevernas lärande — e nklast via mejl till tomas.bannerhed@ edu.stockholm.se. Välkommen!

LÄRA LÄRA #5/2019

SKOLUTVECKLING

”Meritvärdena är ett kvitto på att vi gör rätt” Det som är bra för elever som behöver extra stöd är bra för alla elever. Med den filosofin om inkludering har Johan Skytte skolan i Älvsjö lyckats uppnå 100 procents gymnasiebehörighet.

Den drygt 70-åriga skolan med 1 120 ele ver i årskurs F–9 ligger idylliskt inbäddad i villabebyggelsen nära Långbro gamla mentalsjukhus. I trakten bodde en gång den berömde Johan Skytte, som gett sko lan dess namn. Han var på 1600-talet riks råd och kansler vid Uppsala universitet och känd som lärare till ingen mindre än Gustav II Adolf. Nyss invigdes en sprillans ny skolbygg nad för årskurserna F–6, men Johan Skytte skolans huvudbyggnad i funkisstil stod klar redan 1948 och här huserar i dag högstadiet.

I den karakteristiska öppna ljusgården tar försteläraren Ann Gustavsson emot. Vi ska strax få följa en lektion i historia för klass 9E, en lektion som ska ge en glimt av det konsekventa förhållningssätt som är skolans egen medicin mot missad gymna siebehörighet. Hon är SO-lärare och har arbetat på Johan Skytteskolan sedan 1997, samma år som skolan bytte namn från Nya Långbrodals skola. Ann Gustavsson har med andra ord sett trender komma och gå. − En konsekvent satsning på skolutveck ling och värdegrundsfrågor är hemligheten bakom skolans framgångar, menar hon. Johan Skytteskolan har länge haft goda resultat och de har successivt blivit ännu bättre. Läsåret 2018/2019 låg det

FOTO: ULRICA ZWENGER

genomsnittliga meritvärdet på 263 poäng, mot 226 poäng sex år tidigare. I år är för sta året som skolan kan stoltsera med hundraprocentig gymnasiebehörighet. − Men vi jagar inte speciellt merit värdena. De kommer när eleverna mår bra och vi skapar förutsättningarna för det. Meritvärdena är mer ett kvitto på att vi gör rätt, säger Ann Gustavsson. Skolans arkitektur och planlösning innebär att den fysiska lärmiljön är full av utmaningar. Här finns inga små under visningsgrupper utan det gäller att möta varje elev på individnivå i den ordinarie klassen. − I stället anpassar vi undervisningen så att den ska passa alla i klassen. Det som är bra för eleverna i en liten grupp är lika bra för alla elever, och då blir det en natur lig inkludering, säger Ann Gustavsson. Medan vi pratar strömmar eleverna i klass 9E in i klassrummet. Hon har haft dem sedan sjuan. Nu arbetar k lassen sedan en tid med andra världskriget och i dag har turen kommit till att belysa Sveriges roll. Ann Gustavsson samlar in elevernas mobil

Ann Gustavsson betonar att undervisningen måste ha en struktur som underlättar inlärningen för alla elever, oavsett förutsättningar.

LÄRA #5/2019

telefoner och förbereder dem genom att beskriva syftet med lektionen och vad som ska hända. Hon sätter på sig en röstför stärkare som är kopplad till en högtalare, vilket gör att hon aldrig behöver höja rösten. Alla hör, var de än sitter i k lassrummet. − Det underlättar för alla men särskilt för de elever som lätt blir distraherade. Den här lektionen visar Ann Gustavsson en film som ska ligga till grund för en dis kussion med frågeställningar som ”Har vi gjort upp med vårt förflutna?” och ”Bröt Sverige mot neutraliteten när vi lät tysk

SKOLUTVECKLING

FOTO: ULRICA ZWENGER

militär passera genom Sverige?”. Läraren lägger som komplement upp en bild med ett tal av den tyske SS-chefen Heinrich Himmler, och hon läser också själv hela texten högt för klassen. − Det hjälper dem med läs- eller kon centrationssvårigheter, men det h jälper också dem som utan svårighet skulle kunna läsa själva. Det är lättare att ta in en text om man redan har hört den en gång. På Johan Skytteskolan utgår alla lek tioner från modellen ”Skyttedagen”. Den innebär att man ger eleverna en tydlig struktur och skapar goda förutsättningar för lärandet. − Lektionen ska ha en tydlig start. Jag skriver upp enkla saker som när lektionen börjar och när den slutar. Efter lektionen sammanfattar vi vad vi har gjort i dag och vad vi ska göra nästa gång. Gymnasiebehörigheten handlar ändå till

syvende och sist om att alla ska ha tillräck liga kunskaper. I varje klass finns elever med problem att nå målen. − Som lärare vet man att de eleverna måste få hjälp på traven. Vi möter alla varianter av svårigheter, men vi har ingen mirakelmetod. I stället handlar det om an passning och åter anpassning. För några år sedan deltog Johan Skytte skolan i ett kommunöverskridande projekt kopplat till Malmö universitet med inrikt ning mot inkludering. Det gav nya insikter. − Tänk dig att jag står i klassrummet med en elev med en språkstörning och att jag därför ska anpassa lektionen. Tidigare skulle jag ha sagt: ”Vänta, jag ska skriva ut det här åt dig”. I dag har jag förberett utskriften i förväg – och alla får den. Att vara konsekvent och att aldrig stanna upp och vara nöjd är en röd tråd i Ann Gustavssons beskrivning av hur hon själv och skolan arbetar. Den bilden förstärks av rektor Stig Gisslén som för elva år sedan tillträdde med ett tydligt uppdrag, att forma en en hetlig, likvärdig kommunal skola. Han anser att skolans fostrande roll är minst lika viktig som att förmedla kunskap.

Försteläraren Ann Gustavsson och rektor Stig Gisslén drivs av en gemen sam grundsyn att skolans sociala ansvar är avgörande för resultaten.

− Det skolinriktade pedagogiska ar betet utgör en väv av pedagogiskt arbete och socialt kitt. Vissa år har vi lagt mer arbete på det sociala arbetet än det peda gogiska. Om trygghet och trivsel är viktiga för skol

resultatet, är en stabil personalgrupp en annan framgångsfaktor. På Johan Skytteskolan är personalomsättningen låg. − Om man är motiverad att gå till sitt jobb bygger man upp erfarenhet som bidrar till kontinuitet. För att lyckas i pro cessinriktat arbete, krävs att chefer är kvar

över tid, att lärarna är kvar, att eleverna är kvar, konstaterar Stig Gisslén. Han lyfter också fram att värdegrunds arbetet är ett stöd för att nå de företrädes vis pojkar som tidigare exkluderats och som skolan inte har kunnat nå. Dessa pojkar har i dag högre motivation, enligt Stig Gisslén. − Att uppnå 100 procents gymnasie behörighet handlar om hur skolan möter eleven i undervisningssituationen och om att aldrig tappa fokus. n MARIANNE HÜHNE VON SETH

LÄRA #5/2019

HÅLLBAR SKOLA

Återbruk nya trenden i staden — Webbplatsen Stocket återbruk är en suverän tjänst inom Stockholms stad. Tack vare den sparar vi pengar och bidrar till en bättre miljö. Att återbruka i stället för att slänga eller ligga på stora lager känns meningsfullt och helt rätt i tiden, säger Ismo Kettunen, vaktmästare på Thorilds plans gymnasium.

Det är runt lunch och Ismo Kettunen har haft ännu ett inventeringspass på skolans vind. – Det är nog ingen som tidigare har gått igenom våra stora förråd, så det är oklart vad som göms där. Men ett vet jag säkert, allt som inte är trasigt kan få en ny använ dare inom staden. Detta tack vare Stocket återbruk, säger Ismo Kettunen, som minst sagt brinner för återbruk och klimatfrågor. Han har jobbat i närmare 15 år som vaktmästare på olika skolor i s taden, de senaste ett och ett halvt åren på Thorilds plans gymnasium där han hela tiden haft ett tätt samarbete med Stocket å terbruk. Med de nya arbetsuppgifterna är han som fisken i vattnet och för sitt arbete med åter bruk fick han och skolan nyligen Stockholms stads Pingvinpriset och utsågs till oktober månads klimatsmarta exempel. – Mitt jobb är väldigt kul och meningsfullt. Att få en utmärkelse ger självfallet lite extra energi till jobbet, säger han och ser stolt ut. Mobilen ringer envist under vårt besök. 32

LÄRA #5/2019

Nu är det kolleger från Blommensbergsskolan som är på ingång för att hämta ett skåp som Ismo Kettunen har lagt ut för hämtning på Stocket återbruk. – Ibland tar det bara någon timme, ibland några veckor. Höj- och sänkbara bord, stolar, soffor, förvaringsskåp och maskiner är det som går mest. Tack vare att det nu finns en bra infrastruktur för återbruk ser vi betydande klimatvinster, för att inte tala om de pengar som skolan sparar, säger Ismo Kettunen entusiastiskt. – Många medarbetare på skolan är numera inkörda på Stocket återbruk. När de ser att något behöver införskaffas, till exempel en ny förvaring, så kollar vi först upp vad som finns i våra förråd, vilket går att göra nu när vi har bättre överblick, och i andra hand skannar vi av Stocket. Nu har kollegerna från Blommensbergs

skolan kommit fram, Ismo Kettunen möter upp med en pirra och efter lite kollegialt prat så är hyllan på väg till sin nya användare. Under tiden har Lotta Hansson, projekt ledare för Stocket återbruk på service förvaltningen, anslutit. Hon berättar att Stocket är ett stadsövergripande projekt som startade våren 2017. Samarbetet med utbildningsförvaltningen, som är stadens största förvaltning, är intensivt. – Utbildningsförvaltningen å terbrukar mest av alla förvaltningar och bolag i

”Nu kommer den till användning på Blommensbergsskolan i stället”, säger Ismo Kettunen och hjälper Hassan Mohamud att lasta.

HÅLLBAR SKOLA

FOTO: ULRICA ZWENGER

Stockholms stad. Vi har tät kontakt med många nyckelpersoner som arbetar med återbruk inom utbildningsförvaltningen. Ismo Kettunen är en av de medarbetare som bidragit till att vi i dag har så positiva resultat när det gäller återbruk inom staden. — Det handlar bland annat om minskade

utgifter för inköp av nya möbler och andra inventarier (16 miljoner kronor), mins kad miljöpåverkan i form av minskat avfall (161 ton) och uteblivna utsläpp av växt husgaser (536 ton). Hon betonar att webbplatsen Stocket, som drivs av serviceförvaltningen, är navet i projektet. En tillgång i arbetet är den stora lokal för mellanlagring av möb ler och inventarier som finns i Farsta. Den

Vaktmästare Ismo Kettunen och Lotta Hansson, projektledare på serviceförvaltningen, grovsorterar i källar förrådet på Thorilds plans gymnasium.

bidrar starkt till att omsättningen ökar, enligt Lotta Hansson. – Webbplatsen, som också finns som app, är uppbyggd precis som köp- och sälj sajten Blocket, men med skillnaden att det är kostnadsfritt. Det ska vara enkelt att återbruka och alla anställda i staden kan använda tjänsten för återbruk inom staden. – Den enda kostnad som kan uppkomma är om man bokar transport via oss. Men det är marginella kostnader, lägger hon till. Och Ismo Kettunen betonar att det är ett smidigt sätt att arbeta på. – Stocket underlättar vårt arbete väl digt mycket. Allt som vi bedömer kan användas läggs ut där. Det känns oerhört tillfredsställande att veta att våra grejer, som annars bara står och dammar i olika förråd, kommer till användning, konstate rar han och tar hissen ner till källaren. Där finns ännu ett stort lager för Ismo Kettunen att botanisera i. – Man känner sig lite som en skatt letare. Nyligen la jag ut en stor pall med hålslaget papper, vilket var en chansning. Det tog en timme så var pallen bokad. Så snabbt går det. n AGNETA BERGHAMRE HEINS

Gå in på stocket.stockholm.se och se vad som finns eller lägg in en annons om ni har något på din skola som inte behövs längre.

LÄRA #5/2019

VINN BIOPRESENTKORT

ENKÄT

FOTO: MARC FEMENIA

Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får var sitt presentkort med två biobiljetter. Lycka till! 1. Vad heter läshunden på Farsta grundskola? 1. Brandy. X. Bailey. 2. Trixie. 2. V ar bor psykologen Bo Hejlskov Elvén? 1. Lund. X. Lomma. 2. Landskrona. 3. Hur stor andel av niorna på Johan Skytteskolan blev gymnasiebehöriga i våras? 1. 91 procent. X. 96 procent. 2. 100 procent. 4. V ad heter återbrukssajten inom Stockholms stad? 1. Blocket skola. X. Stocket återbruk. 2. Slit & Skänk. 5. Hur många lärare besökte Nobel Prize Teacher Summit i oktober? 1. 200. X. 300. 2. 400. Skicka din tipsrad senast den 4 december till tomas.bannerhed@ edu.stockholm.se eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Ange var du arbetar och din hem postadress så att vi kan skicka presentkortet om du vinner. Vinnare i nummer 4/2019 blev Mats Bresky, Vasa Real, Rocío Johansson, Språkcentrum, och Stefan Martyniak, Skanskvarns skolan. Rätt rad var 1, X, 2, X, 1.

Vem var din bästa lärare? — Carro Hägg, hon var min mentor på Vretskolan i Skogås. Hon kunde mycket om IT, vilket var nytt då och det tyckte vi var coolt. Hon var duktig på att skapa relationer med oss. Tack vare henne utbildade jag mig till lärare.

Ivana Peric, lärare, Alviksskolan

Annika Skarin, fritidspedagog, Katarina Södra skola — Lennart Mogren som undervisade i SO och engelska på Broskolan i Bro. Jag hade honom på högstadiet. Han lärde oss att tänka självständigt och gick lite utan för ramarna. Hans undervisning var utanför boxen.

Lars Stenstadvold, lärarvikarie, International School of the Stockholm Region (ISSR) — I Colorado i USA hade jag en fantastisk lärare i språk och litteratur, Cerena Thompson. Hon var respektfull och uppmuntrade oss. Vi har fortfarande kontakt och hon ger mig många goda råd i yrket.

Jerome Zander, biträdande kökschef, Katarina Södra skola — Min bästa lärare var Peter, som undervisade på restauranglinjen på S:t Görans gymnasium. Han var en förebild både som person och i köket. Han bidrog starkt till att jag ville fortsätta jobba med mat och i kök.

Tarja Johansson, lärare, Alviksskolan — Det var Lena Holst på Frejaskolan i Gnesta. Jag hade henne på mellan stadiet och hon väckte mitt stora intresse för naturkunskap. Hon hade mycket energi och gjorde lite extra tillsam mans med oss elever. TEXT OCH FOTO: AGNETA BERGHAMRE HEINS

LÄRA #5/2019

FOTO: ULRICA ZWENGER

n Iman Ehsani på Enbacksskolan

(bilden) om det bästa med läraryrket. Nyligen utsågs han till Årets högstadielärare. n Forskaren Anders Jönsson om likvärdighet i skolan. n På den nybyggda Bobergs skolan är det tyst i klassen. n Poeten Athena Farrokhzad om skolan och skrivandet. … och naturligtvis mycket mer. Ute hos dig 30 januari.

Kostnadsfria möbler 0k

På stadens nya webbplats Stocket återbruk hittar ni kostnadsfria möbler och inventarier som andra verksam heter i Stockholms stad inte längre behöver. Frigör även utrymme på er skola genom att annonsera ut överblivna möbler och inventarier. Använd Stocket återbruk, spara pengar och bidra till ett klimatsmart Stockholm. Kostnader för transport och liknande kan tillkomma.

stocket.stockholm.se