4592 Special-Kevin och varulvarna

Page 1




I samma serie: Special-Kevin och piraterna (2020)

Special-Kevin och varulvarna Beta Pedagog AB Skutevägen 1, 432 99 Skällinge info@betapedagog.se www.betapedagog.se tel. 0340-355 05 © Text: Kalle Holmqvist, 2020 © Bild: Jonas Anderson, 2020 Författare: Kalle Holmqvist Illustratör: Jonas Anderson Redaktör: Isac Carlsson Art. nr beta-4592 ISBN 978-91-88871-18-3 Första upplagan, första tryckningen Dardedze Holografija, Lettland, 2020

Svanenmärkt trycksak, 3041 0971

Svanenmärkt trycksak, 3041 0971


KalLe Holmqvist

Jonas Anderson



Kapitel 1

Människor som blir vargar Det var en vanlig tisdag. Jag var i skolan. Vi pratade om siffror. Det var tråkigt. Sen blev det roligare. För då pratade vi om varulvar. Min lärare Joakim berättade att förr i tiden trodde folk på varulvar. Varulvar var människor som blev förtrollade så att de blev vargar. – För flera hundra år sen trodde alla att det fanns varulvar som sprang runt och åt upp människor, sa Joakim. Oj! Det låter jobbigt att bli uppäten, tänkte jag.

5


Min klasskompis Ebba räckte upp handen. – Ja, Ebba. Vad ville du säga? sa Joakim. – Varulvarna fanns väl inte på riktigt? sa Ebba. – Nej, det var bara som folk trodde, sa Joakim. Men hur kunde han veta det? tänkte jag. Det kan ju ha funnits några varulvar, som han inte visste om. I så fall kanske de finns fortfarande. De kanske springer runt och äter upp människor. – Tänk om det fortfarande finns varulvar! ropade jag. – Kevin! Räck upp handen innan du pratar, sa Joakim. Det brukar han säga.

6


Men ibland tänker min hjärna jättesnabbt och då hinner jag faktiskt inte räcka upp handen. Det har jag förklarat för Joakim flera gånger. Men han måste ha glömt det. Det brukar han göra. Allt var som vanligt. Men sen kom resten av veckan. Då var det väldigt mycket som inte var som vanligt.

7


Kapitel 2

Jag får inget svar Jag går i en specialskola för jag är lite speciell. Min moster Alexandra brukar kalla mig Special-Kevin. Men egentligen heter jag bara Kevin. Det ska vara ett streck mellan Special och Kevin. Annars är det fel. Det är tur att jag går i en specialskola. Min granne Lukas är lika gammal som mig. Han går i en annan skola. Det är ingen specialskola, utan en normalskola. Lukas måste gå i skolan till klockan fyra varje dag. Jag brukar sluta klockan halv två eller klockan tre.

8


Ibland spelar jag och Lukas basket på basketplanen som ligger bakom vårt hus. Men vissa dagar är han med Albertina och Algot. De är ett år äldre än mig och Lukas. De har ganska många spel på sina telefoner. När Lukas är med Albertina och Algot vill han inte att jag ska vara med. På tisdag kväll gick jag till basketplanen. Jag fick syn på Lukas. Han satt på en bänk tillsammans med Albertina och Algot. De kollade på sina telefoner. – Hej Lukas! sa jag. Han svarade inte. – Känner du honom? sa Albertina till Lukas. – Nej, svarade Lukas.

9


Men han känner ju visst mig. Jag tycker att det är konstigt när folk säger saker som inte stämmer.

10


*** På onsdagen var jag i skolan som vanligt. Jag minns inte riktigt vad vi gjorde. Det var kanske till exempel att vi skulle lära oss vad alla ekorrar i hela världen heter i efternamn. Eller räkna ut hur många trianglar det ryms i Östersjön. Det var inte så roligt. Jag satt och tänkte på det som min lärare Joakim hade pratat om i går. Varulvarna. Människorna som förvandlas till vargar. Vargar är grå och har stora tänder. De ser ut ungefär som hundar. Tänk om jag såg en varg. Hur skulle jag veta om det var en varg eller en hund? – Joakim! ropade jag och räckte upp handen.

11


– Vad bra att du kom ihåg att räcka upp handen. Vad ville du fråga? sa Joakim. – Hur gör jag för att se skillnad på vargar och hundar? sa jag. – Men Kevin. Vi har matte nu, sa Joakim. Ja, just det! Det var matte vi hade. – Fyra gånger sju, åtta gånger nitton minus noll delat på fem, ett gånger trettiosex …, sa Joakim. Han svarade inte på min fråga. Varför får vi aldrig lära oss något viktigt i skolan?

12


Kapitel 3

Har någon sett Lukas? På onsdagen cyklade jag och min klasskompis Ebba hem från skolan. – Hej då, sa jag. – Kommer du till skolan i morgon? sa Ebba. – Ja, sa jag. Jag får ju inte välja. Jag måste gå i skolan varje dag. Fast inte på lördagar och söndagar. Om jag fick bestämma skulle jag bara gå i skolan på måndagar. Jag tycker att det räcker. Inte alla måndagar. Ibland har jag inte tid, om det till exempel finns en film som jag måste titta på. Men någon måndag då och då.

13


Vissa dagar är det roligt att gå i skolan. Till exempel om min lärare Joakim läser en berättelse eller vi får rita. Jag låste fast cykeln så att inga pirater eller onda tomtar skulle stjäla den. När jag skulle gå in i mitt hus mötte jag en människa. Det var Lukas mamma. – Hej Kevin! Har du sett Lukas i dag? – Nej, sa jag. Senare på kvällen gick jag ut. Då mötte jag Lukas mamma igen. – Har du fortfarande inte sett Lukas? Jag har ringt honom, men han svarar inte, sa hon. – Nej, jag har inte sett honom i dag, svarade jag.

14


– Men vi ska äta middag nu. Han borde ha kommit hem. – Det kanske är någon äcklig middag som han inte vill ha? Till exempel rutten ekorre med grus, sa jag. – Nej, vi skulle äta tacos, sa Lukas mamma. Nästa dag gick jag upp klockan 06.22. Jag åt fil och flingor. Sen borstade jag tänderna. Sen cyklade jag till skolan. När jag hade hunnit halva vägen fick jag bromsa jättesnabbt. Det stod en stor och grå hund mitt på cykelbanan! Hunden öppnade munnen. Den hade vita, vassa tänder.

15




Nu tänkte special-hjärnan supermycket. Den tänkte på när jag blev jagad. Av något hade trott att det var en hund. Men tänk om det inte var en hund. Det kanske var en … varg …

Special-Kevin och varulvarna är den andra boken i en serie underfundiga och humoristiska kapitelböcker för den som har kommit igång med läsningen. Kevin är en glad, fantasifull och nyfiken kille. Och så är han lite speciell, det är därför han kallas för Special-Kevin. Kalle Holmqvist skriver böcker för både barn och vuxna. De flesta handlar om historia och märkliga händelser förr i tiden. Han arbetade tidigare i många år som elevassistent på särskolan. Jonas Anderson är en flitigt anlitad barnboksillustratör. Hans bilder är färgstarka, välgjorda och uttrycksfulla.

Art. nr beta-4592

9 789188 871183

*

stort och grått med vassa tänder … Jag