VAMPYRIS börjar skolan
Anna Hansson & Jimmy Wallin
I samma serie:
Vampyris och övernattningen (2019)
Vampyris köper en husvagn (2020)
Vampyris börjar skolan
Beta Pedagog AB
Skutevägen 1, 432 99 Skällinge info@betapedagog.se www.betapedagog.se tel. 0340-355 05
© Text: Anna Hansson, 2017
© Bild: Jimmy Wallin, 2017
Författare: Anna Hansson
Illustratör: Jimmy Wallin
Redaktör: Isac Carlsson
Art. nr beta-4161
ISBN 978-91-88009-53-1
Första upplagan, andra tryckningen
Dardedze Holografija, Lettland, 2025
Svanenmärkt trycksak, 3041 0971
Svanenmärkt trycksak, 3041 0971
Anna Hansson & Jimmy Wallin
VAMPYRIS börjar skolan
Kapitel 1
– Jag tänker börja i skolan, sa Vampyris en morgon när han satt vid köksbordet med sina föräldrar.
Han hade precis vaknat, och de hade precis kommit hem efter att ha varit ute och jagat hela natten.
– Det var det dummaste jag har hört! sa hans mamma.
Hon gapskrattade och lutade huvudet bakåt så att de kritvita huggtänderna gnistrade till i skenet från lampan.
Hon hade skickat efter en superstark tandblekningskräm på nätet, som skulle klara till och med de värsta missfärgningarna, de av blod. Det var dock inte meningen att man skulle somna tidigt på morgonen med bettskenan i munnen, och vakna sent på kvällen. Vampyris kunde knappt titta på henne utan att få ont i ögonen.
– Vad ska jag annars göra hela dagarna? sa han.
– Sova, så klart, sa pappa. Som alla vampyrer gör.
Han gäspade och sträckte händerna mot taket. Han var trött efter att ha flugit runt i stan hela natten och letat människor att sätta tänderna i. Tack och lov för hundägare, brukade han säga.
Utan dem skulle de få gå hungriga de flesta av veckans nätter.
– Jag är ingen vanlig vampyr, sa Vampyris.
För det var han inte. Han var vaken på dagarna, och sov på nätterna. Och så var han vegetarian. Han tyckte inte om varken blod eller kött. Inte ens hamburgare.
– Vi vet, sa mamma. Det måste ha hänt nånting när du var liten. Kanske var det något du åt, eller så tappade pappa dig i golvet?
Pappa torkade sig om munnen med bordsduken. Han hade lite blod kvar i ena mungipan, från en äldre herre som varit ute och rastat sin pudel.
– Absolut inte, sa han. Jag tror att han blev förtrollad av den där vampyren med lila hår som vi träffade på tivolit när han var liten. Det var något skumt med henne. Vi skulle aldrig ha låtit henne passa Vampyris medan vi gömde oss i tunneln till spöktåget.
Mamma skakade på huvudet. Det hade inte ens varit gott. Bara en massa barn med tunna halsar och doft av sockervadd. De hade varit tvungna att bita minst tio var för att ens känna lite mättnad.
– Så är det nog, sa mamma. Men jag tror inte att hoppet är ute ändå, Vampyris. Jag tror att du säkert kan bli mer som vi, om du bara försöker.
Hon sköt fram en vit kopp med ett katthuvud på.
– Här, sa hon. Drick lite varmt blod så får du själv se hur bra det känns.
Vampyris kände hur den söta doften stack i näsan. Han sköt tillbaka koppen.
– Aldrig, sa han. Jag vill inte vara någon vampyr.
Pappa reste sig upp.
– Menar du att du vill vara en människa? sa han med bullrande röst.
– Nej, sa Vampyris. Jag vill bara vara mig själv.
Kapitel 2
Vampyris gick fram till fönstret och drog upp rullgardinen. Solens strålar sken in i det lilla köket. Mamma och pappa skrek till och kastade sig på golvet. De täckte sina ansikten med mantlarna och kröp ner och gömde sig under bordet.
Vampyris tittade ut genom fönstret och tog en tugga av sin ostmacka. – Jag börjar i skolan idag, sa han bestämt. Har jag tur kanske jag får några nya kompisar.
Hans pappa skrattade.
– Vad ska du med nya kompisar till? Du har ju två gamla här, mig och mamma!
– Ni är inte mina kompisar, ni är mina föräldrar.
– Ja, det är ju samma sak, fast bättre, sa pappa.
Vampyris skakade på huvudet.
– Nej, sa han. Jag menar riktiga kompisar. Såna i min ålder.
Pappa skrattade.
– Lycka till med att hitta kompisar i din ålder!
– Du vet vad jag menar, sa Vampyris. Andra barn!
Han drog ner rullgardinen igen och satte sig vid bordet.
Mamma och pappa kröp långsamt ut på golvet, och reste sig upp. Det knakade så högt i deras ryggrader att
Vampyris fick hålla för öronen för att inte bli döv eller galen.
Mamma sträckte fram handen och klappade honom på huvudet.
– Det blir säkert bra, sa hon. Och om du inte lyckas, då provar du kanske lite blod imorgon bitti?
Vampyris svarade inte. Vad som än hände tänkte han inte prova någon varm, klibbig sörja som hans föräldrar stulit från sjukhuset. De hade kylen fylld av blodpåsar, som reserv för nätter då det inte fanns så mycket folk i rörelse.
Som efter kalla vinternätter till exempel.
Då brukade de komma hem helt utsvultna på morgonkvisten, och värma sig med en mugg blod.
Pappa reste sig upp och gäspade.
– God natt, sa han till Vampyris och gick mot källardörren.
Mamma reste sig också, och följde efter.
– Jag kommer att bli väldigt besviken om du lär dig någon onödig människosak idag, sa pappa innan han öppnade dörren.
Han tryckte ner dörrhandtaget och vände sig om.
– Hör du det? sa han. Väldigt besviken.
– Jag hör, sa Vampyris.
Han hade hört honom säga samma
sak flera gånger, och mamma också för den delen. Man kan inte lära sig nånting nyttigt alls av människor, brukade de säga. Inte flyga, inte jaga och inte klättra i träd. Människor är bara till för att bita.
Vampyris suckade. Nog trodde han att man kunde lära sig något av människor, men det var inte därför han ville börja i skolan. Han ville ju träffa kompisar, och ha något att göra på dagarna när mamma och pappa sov.
Vill du använda Vampyrisbörjarskolan i
undervisningen?
Besök betapedagog.se för att ladda ner vårt kostnadsfria arbetsmaterial till boken. Där finns både läsförståelsefrågor och praktiska arbetsuppgifter.
Självklart är materialet tillgängligt oavsett om du är lärare eller vill använda det i något annat sammanhang.
Böcker i serien
Duhittarmångaflerböckerochbokserierpåbetapedagog.se. Därkanduocksåprovläsaochbläddraiböckerna.
Vampyris börjar skolan är den första delen i en bokserie för barn i åldern 6–9 år. Böckerna i serien är lagom läskiga och väldigt roliga.
Anna Hansson är utbildad lärare och skriver böcker som hon själv hade velat läsa som barn. Spännande, fantasifulla och roliga.
Jimmy Wallin är serietecknare och barnboksillustratör. Hans bilder är färgglada, uttrycksfulla och humoristiska.