I samma serie:
Fallet med den försvunna hallonsylten (2025)
Fallet med de mystiska pingvinerna
Beta Pedagog AB
Skutevägen 1, 432 99 Skällinge info@betapedagog.se www.betapedagog.se tel. 0340-355 05
© Text: Ingrid Jönsson, 2025
© Bild: Ingrid Skåre, 2025
Författare: Ingrid Jönsson
Illustratör: Ingrid Skåre
Redaktör: Erika Bengtsson
Art. nr beta-1572
ISBN 978-91-89697-41-6
Första upplagan, första tryckningen
Dardedze Holografija, Lettland, 2025
Svanenmärkt trycksak, 3041 0971
Svanenmärkt trycksak, 3041 0971
Ingrid Jönsson · Ingrid Skåre
Fallet med de mystiska pingvinerna
Simrishamnsdeckarna
Kapitel 1
Lova och Cleo har just tagit ett dopp i havet när Johan dyker upp. Hans grålockiga hår står åt alla håll.
– Det har varit inbrott på Lilla Norregatan! flämtar han. Min vän Ragnar ringde nyss. Polisen kunde inte komma. Så jag tipsade honom om Simrishamnsdeckarna. Han väntar på er!
– Yes! säger Cleo och sliter åt sig sin handduk. Kom Lova! Vi måste byta om.
Lova borstar av sig sanden och kommer långsamt på fötter.
– Ett inbrott är ju ett allvarligt brott, säger Lova. Varför tar inte polisen hand om det?
– Semestertider, pustar Johan. De har inte tillräckligt med folk. Det var likadant när jag jobbade där.
Han tar sig för bröstet.
– Kan jag sätta mig en stund utanför deckarbyrån?
– Javisst, jag tar fram en extra trädgårdsstol.
– Men det finns väl redan en stol utanför fiskeboden?
– Jo, skrattar Lova. Men den är upptagen.
Utanför Simrishamnsdeckarnas högkvarter ligger deckarkatten Ringo och myser på en stol.
– Förstås, säger Johan. Jag skulle inte drömma om att ta hans plats.
Lova och Cleo är bästa kompisar. De är också deckarkollegor. Nu har de sommarlov.
Och tydligen har de ett fall också. Det pirrar i magen på Lova.
– Vad har blivit stulet? undrar hon.
– Kom in och byt om i stället för att stå
där ute och babbla, ropar Cleo inifrån boden.
Johan kan ju berätta för oss på vägen.
Lova suckar. Cleo har alltid så bråttom.
Det är rätt stökigt inne i boden. Ett fint
lager av gyllengul sand täcker golvet och ett badlakan ligger slängt på besöksstolen. Det
lilla bordet är belamrat med deckarböcker, godispapper och diverse strandfynd som Lova hittat. De hade tänkt städa i dag. Nu får det vänta.
En stund senare är de alla fyra på väg mot
Gamla stan. Johan och Cleo går först, sen kommer Lova och sist går Ringo med stolt
lyftad svans. Lova är sur. Hon hade blivit så stressad av Cleo att hon satt på sig tröjan bak och fram. Mitt på gångbron över Tommarpsån stannar hon och vänder den rätt. Några ankor som just vaggat in i gräset vid åkanten tittar upp mot bron och snattrar högljutt. Det låter som om de skrattar åt henne.
– Det är antikt silver som blivit stulet, säger Johan. Ragnar är samlare. Han tror att det stulna är värt ungefär 8 000 kronor.
– Oj då, det är mycket pengar! säger Cleo och undviker precis att trampa i en hög med ankbajs på trottoaren.
– Det är nog mest affektionsvärdet som Ragnar sörjer, säger Johan. 9
– Aff… Vad är det för något? undrar Cleo.
– Det känslomässiga värdet, säger Lova som skyndat i kapp de andra.
– Precis, säger Johan.
Cleo blänger på Lova.
– Hur kan du känna till så många konstiga ord?
– Vet inte, säger Lova med ett snett leende. Kanske var jag en uppslagsbok i ett tidigare liv.
– Eller så läser du många kriminalböcker, säger Johan och ger henne ett stort leende.
Du tar efter din gammelfarfar, du! Jag tänker ofta på Oskars och mina fina samtal på polishuset.
Lova blir varm i magen. Hennes älskade gammelfarfar dog förra året och det känns
fint när Johan pratar om honom. Oskar hade varit vaktmästare på polishuset när
Johan jobbade som polis och de hade blivit goda vänner.
De går över Strandvägen och sen tar de till höger in på Ågatan. Snart är de framme på Lilla Norregatan. Ragnars hus är stort och putsat i en ljust orange färg. Det har en pampig ytterdörr och tre stora fönster på var sin sida om dörren. Framför huset finns en rosenrabatt och en smal remsa gräs som ser ut att behöva klippas.
Ringo blir genast intresserad av en yvig buske vars grenar hänger ut över trottoaren. Han sniffar runt en stund och kryper sen in under busken och lägger sig.
– Det är bra att er katt väntar där, säger
Ragnar som kommit ut på trappan. Jag är
nämligen allergisk mot katter. Ja, mot alla
djur och fåglar, faktiskt. Men kom in nu för all del! Lova kastar en sista blick på busken.
Konstigt ändå! Ringo brukar vilja följa med dem överallt. Men det är säkert svalt och skönt där under. Dessutom har han kanske känt på sig att Ragnar är allergisk.
Ringo är nämligen en högintelligent katt.
Förmodligen en av de smartaste på Österlen.
I alla fall om man frågar Lova.
Hon böjer sig fram och ser hans gula
ögon glimma till i mörkret. Sen går hon in i huset efter de andra.
Kapitel 2
– Här låg de stulna sakerna, säger Ragnar och
pekar på en gammal byrå. Fyra tårtgafflar
och en … åh atjooo! … liten gräddsnipa.
Han torkar sig om näsan med en skrynklig
bit hushållspapper.
– Hm, säger Cleo och lyfter försiktigt på en stor silverkanna. Har du hela din samling liggande på byrån?
– Ja, suckar Ragnar, men nu får jag förstås börja låsa in den.
Lova har svårt att fokusera på deckar-
arbete i Ragnars hem. Det är fullt av gamla möbler och på väggarna hänger stora tavlor i guldramar. Ragnars fluffiga mattor kittlas under hennes bara fotsulor. Men en sak har hon i alla fall lagt märke till. Byrån står framför ett av fönstren som vetter mot gatan. Det betyder att samlingen är fullt synlig för en nyfiken besökare som befinner sig i trädgården.
Ragnar drar sig i det glesa skägget. Blicken flackar.
– Jag hoppas polisen kommer snart, säger han och nyser igen. Jag tror inte att ni barn kan göra så mycket.
– Säg inte det, Ragnar, säger Johan och slår sig ner i soffan. De är kvicktänkta, de här flickorna.
– När såg du sakerna senast och när upptäckte du att de var borta? frågar Cleo och tar fram anteckningsblock och penna.
– Jag gick upp och la mig vid halvtiotiden i går kväll, då var allt som det skulle. När jag ätit frukost vid åtta i morse gick jag in i vardagsrummet. Då var sakerna borta.
– Var alla dörrar och fönster låsta under den tiden? undrar Lova.
Ragnar nickar.
– Och inga tecken på inbrott? fortsätter hon.
– Nej, det är det som är det märkliga. Jag förstår inte hur tjuven tog sig in.
– Varför tog inte tjuvarna de större sakerna? Som silverkannan och sockerskålen, säger Lova. De måste ju vara värdefullast.
– Ja, det är också konstigt, håller Ragnar med. Jag har inget svar på det.
– Vi behöver göra en ordentlig undersökning av brottsplatsen, säger Cleo. Är det okej?
– Självklart, svarar Johan i Ragnars ställe. Kom Ragnar, så går vi ut i trädgården och dricker en kopp kaffe så länge!
Lova och Cleo går igenom hela huset.
Både nedervåningen och övervåningen.
Men det är svårt att hitta spår och ledtrådar
i Ragnars röra av prydnadssaker, tidningar och mängder av böcker och fotoalbum.
Lova hittar en dörr i hallen som står lite på glänt. När hon öppnar den slår en fuktig luft emot henne.
– En källare! Kom Cleo, vi går ner.
Källaren är stor och fullproppad med grejer. De delar på sig för att jobba effektivare.
Lova håller just på att undersöka en gammal kamin när hon hör Cleos röst.
– Här är ett fönster som är öppet!
Lova hittar Cleo i ett källarrum som vetter mot trädgården. Hon står bredvid ett smalt fönster och antecknar.
– Ser du? säger Cleo och måttar med tummen och pekfingret. En 15 centimeter bred glipa.
– Mm, säger Lova. Eller snarare en 15 centimeter smal glipa. Där kan ju ingen ta sig igenom.
– Nej, men man kan kanske sticka in handen i glipan och öppna fönstret?
Lova känner på fönsterkarmen.
– Nej, det tror jag inte. Det sitter benhårt.
Ragnar hade nog stängt fönstret helt om han hade kunnat.
De ser sig omkring i rummet. Tidningar och gamla brädor. Två trasiga hinkar och så några gråfjuniga fågelfjädrar. Inte så mycket att dokumentera. Men Cleo tar ändå ett foto med sin mobil. Lova mäter fönstret
med ett måttband som hon tar fram ur sin väska. Sen går de uppför trappan och ut genom altandörren.
De hittar Johan och Ragnar i var sin trädgårdsstol i trädgården. De har sällskap
av en mörkhårig kvinna i 40-årsåldern. Hon
är klädd i en grön arbetsoverall.
Ragnar presenterar henne som Emily.
Hon hjälper honom med trädgården.
– Ja, och flera andra här i stan också, säger Emily och tar Lova och Cleo i hand.
När hon ler får hon en djup grop i ena kinden.
– Jag har en moppebil med flak som jag kör omkring med. I dag ska jag klippa gräset åt Ragnar.
– Har du nycklar till husen där du jobbar? undrar Lova.
Hon ser att Ragnar rycker till.
Cleo knuffar Lova i sidan.
– Vi menar inte … men vi måste fråga, säger Cleo. Vi utreder ett brott. Silversaker har blivit stulna här i huset.
Emily tar inte illa upp.
– Självklart. Nej, jag har inga nycklar. Jag
har allt som jag behöver med mig.
Efter att ha småpratat lite om rosor och bladlöss säger Johan, Cleo och Lova adjö till Ragnar och Emily.
Just när de ska gå kommer Lova att tänka på en sak.
– Hade du källardörren på glänt i natt?
– Ja, svarar Ragnar. Det är en gammal
vana sen jag hade katt. Ja, det var innan jag blev allergisk. Han hade sin toa där nere.
På uppfarten står mycket riktigt Emilys moppebil. Ganska skraltig och rostig. På flaket trängs spadar och krattor med olika flaskor och sprejburkar.
– Kom nu, Ringo! ropar Cleo. Vad är det som är så spännande i den där busken?
Katten kommer inte fram förrän Lova satt sig på huk och lockat en lång stund.
Lova tycker att han stirrar förebrående på henne. Precis som om han vet något som hon inte vet. Lova kan bara inte förstå vad
det skulle kunna vara …
Lova och Cleo har en egen detektivbyrå i Simrishamn. Där tar de sig an att lösa fall som polisen inte har tid med, både små och stora mysterier. Ja, ibland blir det nästan lite för spännande!
Flera stölder har ägt rum i Simrishamn. Vem är det som lyckas ta sig in i hus och sno silverföremål, utan att lämna ett endaste spår efter sig? Lova och Cleo ger sig genast in i jakten på den skyldiga. Samtidigt dyker bilder på pingviner upp lite varstans i staden. Vem har gjort dem, och varför tycks de göra alla katter i närheten helkonstiga?
Art. nr beta-1572
