Pernilla August

Ålder: 62 år. Familj: Barnen Agnes, Asta och Alba. Gör: Skådespelerska och regissör. Bor: På Söder i Stockholm.

”Det är ett stort ansvar att spela vanlig”

Pernilla August slog igenom med en skräll i Fanny och Alexander 1982. Sedan dess har vi sett henne spela mamma till både Jesus och Anakin Skywalker från Starwars, Nora i Ett dockhem och många, många andra stora kvinnor. Men den svåraste rollen var ändå att bli en trovärdig tant.

ATT FÅ TILL EN INTERVJUTID med Pernilla August är inte enkelt. Tider skickas fram och tillbaka under närmare ett år, och det utvecklas till rena mejltennisen.

Men till slut har vi det. Pernilla August kommer att mellanlanda ett dygn i Göteborg, och där finns en lucka.

Hon debuterade som Dramatenregissör hösten 2018 i den kritikerrosade uppsättningen av Linn Ullmans bok De oroliga. Boken, som väl närmast kan beskrivas som Linn Ullmans självbiografi, kom hon över när den nyligen getts ut.

– Jag var på väg hem efter att ha gjort Den Allvarsamma leken i Norge, och när jag såg boken på flygplatsen köpte jag den direkt. Den är så fin, allmängiltig. Rör alla som varit barn och alla som varit föräldrar. Den är fantastisk, och därför kontaktade jag Linn och frågade om hon gillade idén att göra en pjäs av den. Linn gillade idén. Det är fyra år sedan, och både Pernilla och Linn kände att det var viktigt att pjäsen skulle uppföras på Dramaten, Linns pappa Ingmars hemmaplan, och platsen där Pernilla började sin karriär.

– Jag slutade på Dramaten för 15 år sedan, och det var kul att komma tillbaka. Jag har en sån enorm respekt för teater, det är en helt annan puls än att göra film.

PERNILLA ÄR 62 ÅR, och bär vartenda år med värdighet. Sedan hon slog igenom stort som 24-åring har hon aldrig lämnat vita duken eller teaterscenen. Och, i ärlighetens namn hade hon redan tidigare gjort en del roller, redan som 17-åring hade hon en mindre roll i Roy Anderssons film Gillap och hon spelade även med i Lasse Hallströms Tuppen 1981. Du började teaterskola redan när du var liten. Hade du någonsin en plan B?

Pernilla tittar nästan oförstående på mig. –Jag har visserligen alltid varit väldigt intresserad av människor. Jag skulle kanske ha blivit terapeut, men jag var så dålig i skolan! Jag gick tvåårig social på Södra Latin, det var det enda jag kom in på.

Hon vågade inte berätta för någon att hon sökte in på scenskolan, men att hon hade talang var redan då tydligt. Vid första försöket hängde hon kvar ända till sista uttagningen. Då släppte hon det eventuella tvivel hon hade på sig själv, och vid andra försöket kom hon in.

EN TITT PÅ HENNES imponerande cv avslöjar att hon inte verkar ha tagit någon paus över huvud taget sedan debuten.

– Jag har haft perioder när barnen var små när jag inte jobbade. Det var tufft minns jag. När det var som allra tuffast ringde Bergman och frågade om jag ville vara med i En vintersaga, och då tänkte jag YES! Samtidigt var det barnen som fick henne att sakta ner och hitta den privata Pernilla Hon drivs av en enorm passion för yrket, men har med åren blivit bättre på att hitta de där pauserna som behövs i vardagen.

”Det är svårt att spela en tant med värdighet, utan att det blir buskis.”

August när tempot var högt. –Men mina tre döttrar är alla i branschen på det ena eller andra sättet, så uppenbarligen har jag smittat av mig på dem. Den här privata Pernilla August, hur är hon? – Jag är nog väldigt dubbel. Jag tycka att livet är skitkul, och sedan komma hem till ett tomt hus och falla ner i ett svart hål. Det är så mycket kontraster i mitt liv, jag är så på. Och sedan är jag så mycket av.

Samtidigt älskar hon vardagen också, försäkrar hon. Den där sortens kärlek som ofta växer sig starkare med åldern, där kontrasterna behövs, och där man uppskattar de olika sammanhang man lever i.

– Med åren har ställtiden blivit allt viktigare för mig. Jag lagar mat. Går ner i tvättstugan och manglar. Åker till landet. Allt det där är avkoppling för mig, förmodligen tack vare kontrasterna jag upplever.

Pernilla spelade Brittmarie i Brittmarie var här med nästan smärtsam övertygelse. Men transformeringen var inte enkel.

– Jag tycker väldigt mycket om Brittmarie, det var så roligt att göra den typen av kvinna. Men, det var samtidigt oerhört svårt att greppa henne. Brittmarie är den karaktär som jag har haft svårast att hitta. Vad var det med Brittmarie som var så svårt? – Hon är så avstängd på något sätt. Har gett upp. Och att spela en äldre kvinna är svårt. Det blir så lätt schabloniserat. Det är svårt att spela en tant med värdighet, utan att det blir buskis. För Pernillas och kostymör Kicki Illanders del blev det lite av en upptäcktsresa att tillsammans med regissör Tuva Novotny sätta ihop en trovärdig Brittmarie. I dag känner Pernilla en stolthet över resultatet.

– Det är ett stort ansvar att göra någon som är en vanlig människa. Här insåg jag tidigt att Brittmarie är en kvinna som aldrig ler. Jag jobbade även mycket med hållningen, jag blev en gammal kvinna i kroppsspråket. Här var jag tvungen att helt lägga allt vad fåfänga heter på hyllan. Och sluta le – det var svårt. Jag ler alltid mycket.

Perioden tillsammans med Brittmarie var tuff för både Pernilla och hennes omgivning, berättar hon. Lika sur som Brittmarie var, lika sur blev Pernilla. Också efter inspelningsdagens slut. Samtidigt lärde Pernilla sig att tycka om Brittmarie. Mycket. Därför var det med kluvna känslor hon hängde av sig Brittmaries tunika när inspelningen var slut.

Nu vill hon ta det lite lugnare, komma i kapp sig själv.

– Jag kommer nog inte att kunna koppla av jobbet helt. Jag funderar nästan alltid på jobbet. Det är alltid något som ska läsas. Men, just nu är jag faktiskt inne i en period där jag skulle behöva göra mer avkopplande saker som att sticka, mangla och läsa recept, säger Pernilla och skrattar stort.

För, det är svårt att tro att hon kommer stanna länge inne i den bubblan. –Nej, mitt i ledigheten kommer jag att påminnas om hur fruktansvärt roligt det är att filma. Att vara mitt i det där, mitt i det som händer. Jag älskar det. Faktum är att jag aldrig kommer att sluta jobba – det finns inte på kartan.