Eric Palmqwist, musiker

Jag kastar pil och ser var den hamnar

Eric Palmqwists musik är som dagboksanteckningar. Det är halvläkta sår, besvikelse och skörhet i hans texter. Men där finns också ett ljus – en längtan efter att läka och hamna rätt.

Text: Sofie Kalodimos Foto: Lars Rindeskog

»Vi pratar om att vi ska ses på ett café i Kärrtorp, jag och Eric Palmqwist. Jag får en adress och hamnar utanför ett bostadshus på tre våningar, där det visar sig att Eric bor. Han bjuder in mig i en stor, fullmöblerad trea med mysbelysning, gitarrer, pedaler och leksaker till både barn och katt. Jag pekar på en barngitarr som står lutad i ett stativ och frågar honom om hans femåriga dotter kan spela. – Hon slår lite på den och leker med pedalerna, ”Jag är en stolt nykter alkoholist. Det finns ingen skam i det. Det är i så fall mer skamligt att dricka. men hon kan inga ackord eller så. Det ska vara roligt med musik. Jag vill inte döda kreativiteten.

HAN SJÄLV LÄRDE sig att spela gitarr genom lek, för många år sedan. Och sedan dess har musiken funnits i hans liv. Han har stått på scen med indiebanden Monostar och EP’s Trailer Park sedan 90-talet. Det var först 2019 som han släppte musik i eget namn och på svenska. Plattan En halv gris kan inte gå handlade om hans missbruk. – Det var min första soloskiva och eftersom den var på svenska så kom jag mycket närmare mig själv och andra med musiken. Mitt artisteri föll på plats.

Att skriva om missbruk är väldigt personligt, näst intill privat. Eric var, när han skrev musiken, mitt inne i sitt alkoholmissbruk och när han spelade in skivan hade han precis kommit ur det. Musiken blev en del i processen att bli nykter. – Jag är en stolt nykter alkoholist. Det finns ingen skam i det. Det är i så fall mer skamligt att dricka. Men när man är inne i en så pass destruktiv period så är det svårt att skriva och prata om det.

HAN MENAR ATT han vågade sig på något helt nytt med En halv gris kan inte gå. – Det blev en ny klippa att hoppa från!

Eric pratar i metaforer när han berättar om sitt liv. Något som går igen i musiken. ”…Vi har hissat ner alla segel, vi sover här i varsin koj. Och det är tusen hål i båten. Vi läcker som ett såll. Ser ingen annan utom vi här. Bara nån som vinkar Hej då från på håll. I Rävarnas hav, där bor du och jag. Längtar du bort precis som jag? I Rävarnas hav, är du ensam såklart. Är du också lika ensam som jag?..” är en del av den första versen i Rävarnas hav, från skivan Hej då.

Det finns en öppen skörhet och filterlöshet hos honom och i hans texter. Jag frågar honom hur han lyckas vara så skör och öppen. – Jag kan inte vara på annat sätt. Det finns ingen mening med att skriva något om man inte vågar vara

Det finns ingen mening med att skriva något om man inte vågar vara öppen. Men det är en balansgång mellan det privata och det personliga, säger Eric Palmqwist.

öppen. Men det är en balansgång mellan det privata och det personliga. Och det är den balansgången som avgör om musiken blir spännande eller inte.

Men han medger att det är en del av det roliga i att skriva musik med. – Det är som att kasta en pil på en darttavla och jag vet inte riktigt var pilen kommer hamna. Oftast hamnar den inte i Bullseye, men kanske i en sjua, som är mycket mer intressant. Men det där vet jag inte innan, säger han och skrattar.

ERIC BERÄTTAR OM när hans pappas fru dog i cancer Eric lärde och han för första gången spelade på en begravning. sig att speDet var så olikt de rökiga klubbspelningar han gjort la gitarr geinnan. nom lek, för – Då fick jag en aha-upplevelse, ’Det är för det här många år sejag gör musik! Det är tröst och kommunikation på dan. Och seriktigt. Det är så långt ifrån Melodifestivalen eller Så ska det låta. Musik ska beröra på riktigt.’ Jag undrar om det är det som är meningen med dan dess har musiken funnits i hans liv. hans musik, om han har en målbild av en lyssnare som berörs, när han skriver musiken. Men han skakar på huvudet och ler. – Jag kan inte vara så cyniskt att jag har en målbild med musiken. Jag skriver för att jag måste, för min egen skull, och om jag har tur så finns det människor som berörs av den. För tre år sedan separerade Eric från sin dotters ” Jag skriver för min egen skull, och om jag har tur så finns det människor som berörs av den. mamma. Den sorgeprocessen blev i oktober i år en skiva. Skivan Hej då är både ett farväl och en skräckblandad förtjusning inför det nya livet. ”Det här är inte bra. Vi förhalar beslut. Vi hoppas varje dag, på att hitta en väg ut. Har vi nånting kvar, eller har vi ingenting? Vi som hade allt, nu har vi ingenting.”, sjunger han i skivans femte låt, Ingenting. Det är existentiella, vardagsnära och smärtsamma frågor. Tankar som är tänkta av många fler än Eric Palmqwist. Och det är fint. Man kommer genom musiken nära honom men också nära sig själv och den egna smärtan. – Hej då skrevs under separationen, nästan som ett walraffande i mig själv, säg er Eric. Alla människor KORT måste gå igenom separationer. För vissa kanske det inte handlar om en kärleksrelation, men jag tror att OM... det är lätt att känna igen sig i låtarna ändå. Eric

Palmqwist

ERIC HAR FÅTT stor respons på skivan. Han släppte och sålde slut en limiterad upplaga av Hej då, på rosa vinyl, och nästan all försäljning gick genom honom personligen. Människor har hört av sig genom sociala medier och via mejl för att köpa skivan. Ryktet om Ålder: 45 år. Yrke: Musiker. Bor: Kärrtorp i Stockholm. Familj: Dottern Ruth och den rosa vinylen spreds organiskt och ledde till en katten Katja. nära kontakt mellan artist och fan. Aktuell: Med – När jag har kontakt med fansen över till exempel skivan Hej då Messenger så fortsätter samtalet. Jag kan få tillbaka en kommentar om omslaget eller om någon låt. Det blir en kommunikation som fortgår.

DET SOM FRÅN början är en såld vinylskiva blir till ett möte där Eric får tillbaka av det han ger. Masken åker av från den som är mottagare av musiken. Samtalet handlar inte om vädret i Karlstad utan går in i texterna och därmed på djupet direkt.

Men nu när han redan har gått igenom ett missbruk och en skilsmässa, vad kan vi förvänta oss av Eric som musiker? – Jag håller på med en ny skiva nu faktiskt, säger han och ler.

Jaha, vad blir det för skiva då, undrar jag. – Det vet jag inte än. Just nu håller jag på och kastar pil.

Inför vårt möte på caféet, som i stället blev ett möte i en stor, turkos soffa i en lägenhet i Kärrtorp, läste jag på om Eric Palmqwist. Jag upplevde att han stadigt var rotad i både Kärrtorp och på Gotland. – Det finns så många fina människor här i Kärrtorp. Andan handlar om att man hjälps åt, säger han. Och när det gäller Gotland så är det där jag har min historia och uppväxt.

HAN LÄNGTAR EFTER naturen på Gotland, och efter sitt hus, dit han ska åka bara några dagar efter vårt möte. – Jag har köpt ett piano dit! Så nästa vecka blir det mycket brasa och piano. Man vaknar, går ut naken och hämtar ved, tänder en brasa, skriver lite musik, steker ägg och bacon.

Trots sina stadiga rötter har han en längtan bort.

Hej då Eric Palmqwist

Ella Ruth Institutet Eric Palmqwist bor i Kärrtorp, en förort söder om Stockholm, men han har sina rötter och sitt hjärta förankrat på Gotland, dit han ofta återvänder.

– Jag längtar efter att resa nu. Kanske en enkel extra allt-charter till solen med mitt barn. Eller så vill jag bila genom USA eller bo på Island i en månad och skriva musik. Men nu är jag ju småbarnsförälder och är inte på den platsen i livet. Nu är Ruth min resa!

ERIC HAR FÖRÄNDRATS massor som människa sedan han blev pappa. Dels blev han nykter en månad innan Ruth föddes, dels får han se sig själv, sitt ego och sin närvaro dagligen, genom sin dotter. – Det är en sådan basal, härlig känsla att vara behövd. Och jag är ganska bra på att vara pappa! Det är inte så svårt. Eller det är ju svårt, men det är inte så svårt. Det är fantastiskt. Det är större än att åka genom USA eller bo på Island.