Madeleine Jacobsson Renoux läser "Jordgubbsbarnen" av Sara Olausson

Bazar Masarin: Barnkonventionen

JordgubbsbarnenSara Olausson

Madeleine Jacobsson Renoux

På omslaget till boken Jorgubbsbarnen kan man se två barn som ligger avslappnade och blundar, det finns en häst, kycklingar och förstås jordgubbar. Framförallt jordgubbarna för tanken till sommarlov och långa varma dagar. Boken inleds med att barnen Maria och Gabriel, får just sommarlov från sin skola. Maria är åtta år och hennes bror är nio och det är genom Marias ögon och röst som vi får följa barnens liv i den lilla byn där storkarna har sina bon på lyktstolparna. ”Solen lyser in genom fönstret och träffar spegeln som kastar solkatter på väggarna. Det är sommarlovets första dag och vi ska bada tills händerna och fötterna blir skrynkliga som russin.” Hela sommarlovet ligger framför barnen som ett vitt oskrivet blad och allt är möjligt. Maria ska äntligen få lära sig simma och de har tagit hand om grannen Iosifs hund, Betty. Redan på sommarlovets andra dag förändras berättelsen. Pappa säger att hela familjen ska åka till stan och de spänner hästen Bobbi för

vagnen och åker iväg. Familjen ska samla skrot som de sedan säljer för att få pengar. Läsaren har tidigare i boken fått veta att det är svårt för föräldrarna att hitta jobb och att familjen har ont om pengar. Situationen blir värre och värre för familjen och det blir allt svårare att få pengarna att räcka till mat. Oron finns där, men samtidigt genom att vi får följa barnet Marias röst, så får vi också höra en berättelse om glädjen i att äntligen lära sig simma och att upptäcka att hunden Betty har fått valpar. Flickan Iulia, som lär barnen att simma, berättar att hennes mamma måste åka iväg och arbeta i ett land långt bort. Hon ska plocka jordgubbar och Iulia kommer att bli ett jordgubbsbarn. Jordgubbsbarn kallas

201

alla de barn som har föräldrar som åkt till ett annat land för att plocka jordgubbar stora som äpplen och tjäna pengar. En dag berättar Marias och Gabriels föräldrar att de måste åka till Sverige och plocka jordgubbar för att tjäna pengar så att de aldrig behöver frysa och svälta igen. Nu blir Maria och Gabriel också jordgubbsbarn och får stanna kvar i hemlandet med farmor. Marias längtan efter föräldrarna när de åkt, beskrivs lågmält från ett barns perspektiv, men den längtan går rakt in i hjärtat hos mig som läsare. Samtidigt gläds hon också över saker. ”Det är konstigt hur livet kan vara sorgligt och roligt på samma gång. Och konstigt hur man kan bli så glad av något så litet som kycklingar när

Omslag: Jordgubbsbarnen, Olausson, S. Rabén & Sjögren 2019

sorgen är stor som en val.” Greppet att låta barnets röst bära berättelsen är lyckat och ett starkt ögonblick i boken är när Maria förstår att föräldrarna inte alls plockar jordgubbar utan är tiggare i Sverige. Hon känner sig lurad och ledsen. Trots det svåra ämnet är det en mycket hoppfull bok som andas livslust och kärlek. Läsaren får en inblick i en fattig rumänsk familjs vardag och boken visar också hur människor kan hjälpa varandra. Bokens författare Sara Olausson har tidigare skrivit två böcker om den rumänska kvinnan Felicia Iosif som hon lärt känna och följt under flera år och Jordgubbsbarnen är som en fristående fortsättning på de tidigare böckerna. I en lärarhandledning till boken kan man läsa att Sara Olausson vill skapa en större förståelse för människor i Felicias situation. Det här är en berättelse att högläsa tillsammans vuxen och barn. En berättelse att samtala om. En berättelse som stannar kvar hos mig som läsare långt efter att bokens sista sida är utläst. Jag vill veta mer om Maria och Gabriel och hoppas att det kommer en fortsättning på boken.

202