5.2.
Framåtblick:
Blomstertid Micke Larsson
Micke är huvudsekreterare för utvecklings- och hållbarhetsrådet
År 2122 firar de barn som föds i år sin hundrade födelsedag. Deras barn är då i 70-årsåldern. Längre bort än så är vi inte från en blomstertid, en ny epok i vår historia. I vår samtid gläntar vi på dörren till blomstertiden, ett rum vars atmosfär och konturer vi så smått har börjat skapa. Om vi leker med tanken att vi klev in i blomstertiden här och nu, vilka människor skulle vi träffa? Vi kommer delvis att känna igen oss, den stora skillnaden gentemot idag är att så väldigt många fler blomstrar. Samtidigt pågår en sorgeprocess beroende på att mänskligheten varken klarade att begränsa klimatets uppvärmning kring 1,5 grader eller hindra planetens snabbt minskande biologiska mångfald. Sammantaget ledde detta till förlorade liv, konflikter och massflykt. Ur den fortgående krishanteringen har en kulturell och materiell transformation växt fram.
Men låt oss inleda med att ställa oss en fråga. Vad innebär det att blomstra? För mig är innebörden av att blomstra att vara nöjd med den jag är och det jag har, utan att för den skull förlora lust och längtan. Med förnöjsamhet på ena sidan av myntet, med intention och rörelse på den andra. Samtidigt öppnar jag upp för sorg och smärta. Jag vågar släppa fram en dynamisk kombination av maskulinitet och femininitet. När jag blomstrar vet jag var potential och grogrund finns, hur jag varsamt vårdar det första späda skottet. För att sedan låta den sprängfyllda blomknoppen veckla ut sina kronblad och slå ut i full blom. Jag ger mig tid att förundras över blomsterprakten i nuet, den varar inte för alltid. Jag vissnar och försonas med avlövning och död.
66 | STATUSRAPPORT 5
