Kyrkogårdsförvaltningen

IBarkåkra finns ett votivskepp, Prins Gustaf, med master och segel som hänger i taket på nykyrkan. Sådana skepp förekommer i många kyrkor, de bara hänger där, alldeles stumma från en svunnen tid. Namnen på de som var ombord och var de seglade är frågor utan svar. Men så en dag hände det märkliga att kaptenen på Prins Gustaf och hans besättning steg fram ur historiens dunkel. Undertecknad kom av en händelse i kontakt med Mats och Margit Ek som är anhöriga till Erik Påhlsson (begravd på kyrkogården). Erik levde mellan åren 1809-1892 och var gift med Britta Christina, dotter till hamnkaptenen Per Hult i Skepparkroken. De fick tre barn tillsammans: Axel, Emma och Paulina. Erik var befälhavare på barkskeppet Prins Gustaf mellan åren 18541865. Skeppet ägdes av M. Flensbergs söner i Malmö och kunde lasta 4000 tunnor spannmål. Det fanns även kanoner ombord för skydd mot sjörövare. Inklusive kapten Erik Påhlsson själv hade Prins Gustaf en besättning på elva man vilka 1865 bestod av följande: Kapten E. Påhlsson Förste styrman CM Norberg Andre styrman GB Gudmundsson Timmerman Jansson Båtsman Mats Nilsson Matros Larsson Matros Värner Lättmatros Lorens Nilsson Ljungman Rasmus Andersson Ljungman Pettersson Kock Gunne Pålsson Erik hade varit befälhavare på två andra skepp tidigare: Eualia och Orion, men det var med Prins Gustaf de långa resorna började. Det första året 1854 seglade han mest i Medelhavet och till England. Men den 1 februari 1855 anlände skeppet till Rio de Janeiro, i maj Bahia och i juli Caves. Därefter till Rotterdam.

Under åren 1856-1860 blev det olika hamnar i Europa och Nordafrika. 1895 anlände båten till Neapel vilket finns avbildat på en oljemålning i de anhörigas ägo. 1861 seglade båten till Amerika och efter 66 dygn till sjöss med avfärd från Newcastle anlände skeppet till New York. Man hann dock inte mer än lägga till i hamnen förrän tre av besättningsmännen rymde, glada över att ha kommit till Amerika. En av rymmarna var en ung pojke från Hjärnarp som hette Andersson i efternamn. Om honom finns det en egen historia att berätta.

Efter resan till New York anlände båten slutligen till Köpenhamn med en last av kol. Familjen i Skepparkroken skulle nu få en möjlighet att träffa Erik. Efter tre långa år till sjöss kände inte barnen igen honom men det ordnade sig ändå och båten var full med apelsiner, fikon och dadlar som ingen hört talas om innan, än mindre ätit. Erik var ute till havs i över 40 år och under alla dessa år var han aldrig med om vare sig förlisning eller skeppsbrott. Han hade tur men var också en skicklig sjöman. 1865, 56 år gammal, steg han i land för gott och levde lycklig med hustrun Britta i Skepparkroken. Båda avled 1892 i sviterna efter en epidemi som kallades ”Ryska snuvan”. De ligger begravda på nya kyrkogården i en grav med järnstaket intill muren vid vägen Ängelholm-Förslöv. Mer om Erik Påhlsson finns att läsa av Katarina Ek i hennes specialarbete från Furulundskolan i Sölvesborg som finns på expeditionen.