Tema: Livsmod

Vad är livsmod?

Vad är livsmod, på vilket sätt är det relevant och hur kan man känna livsmod i vår tid? Att tro att man klarar de problem som kommer i ens väg, och att man är värd att göra det. Att känna tillit till människor och världen. Att ha haft en rädsla – och ändå våga. Att känna att något håller en uppe och veta att det vänder igen trots upp- och nedgångar. Trots allt.

Världshälsoorganisationen (WHO) använder begreppet mental hälsa och beskriver det som ett tillstånd av välbefinnande som uppstår när en individ förstår sina egna förmågor, kan klara av den normala stressen i livet, kan arbeta produktivt och ha förmågan att bidra i sitt lokalsamhälle.

Den svenska forskaren och prästen Cecilia Melder har utgått ifrån ett enkätinstrument från WHO (WHOQL-SRPB) där frågor om mental hälsa har delats upp i åtta kategorier, och översatt dem till att passa svenska förhållanden:

• Upplevelse av sammanhang • Existentiell styrka och kraft • Tillit som livskraft • Meningen med livet • Upplevelse av helhet • Harmoni och inre lugn • Upplevelse av förundran • Förhoppning

I Sverige kallas det som beskrivs genom de åtta kategorierna för “existentiell hälsa”. Källa: www.skr.org

Hur möter man ohälsa med livsmod?

Maria är sjuksköterska sedan 9 år tillbaka. Hon har arbetat med människor i utsatta lägen gällande allt från somatisk till psykisk ohälsa. Det rör sig inte sällan om människor som fått tråkiga sjukdomsbesked eller rådgivning om att kunna hantera smärta, livsleda eller andra långvariga symtom som påverkar livskvaliteten. Hon har stor erfarenhet av att jobba inom psykiatrin med bland annat personer som blivit försämrade i sina diagnoser. Det kan handla om bipolär sjukdom, schizofreni eller depression men också akuta stressreaktioner vid t ex familjetragedier, svår sorg eller långvarig hög stress.

Hur ingjuter du livsmod i de patienter du träffar?

"Jag går personligen själv in med en hoppfull och positiv anda att det kommer att bli bättre. Det är viktigt att vara i nuet, fokusera på timme för timme, dag för dag och inte låta tankarna rusa i väg. Det är ofta för svårt för patienten att hantera helhetsbilden av ett sjukdomsförlopp och det är viktigt att man tillåter sig själv att det är ok att falla tillbaka och känna att det är jobbigt. Det gör ingenting - det är en del av processen. Vägen till en förbättring är inte spikrak, utan svajig och så ser processen oftast ut. Vissa saker tar tid och jag hjälper patienter att acceptera att de behöver ha tålamod. Det här gäller både när det hänt något akut eller vid kroniska tillstånd. Acceptans är en stor del av läkandet."

När är det svårt att vara livsmodig?

"Det är svårt när man märker att patienten absolut inte vill själv, men jag ger aldrig upp för många gånger når jag fram till slut. Ett annat exempel är när patienter är så sjuka att jag inte kan nå fram som ett stöd. Då får man lita till medicinska åtgärder för att kunna få kontakt och påbörja den mentala träningen. Det är alltid tufft när någon fått ett allvarligt sjukdomsbesked, men det ingår i mitt jobb att klara av att hantera den sorgen och förtvivlan som uppstår. Många tar med jobbet hem och kan inte släppa det, men jag har lyckats skilja på jobb och privatliv på ett bra sätt. Jag är en stabil person i grunden och det är en stor fördel."

Hur tar du hand om din egen existentiella hälsa?

"Det är viktigt att tillämpa friskfaktorer i livet, till exempel att göra saker man själv tycker är roliga och mår bra av: att röra på sig och att umgås med andra människor för att nämna några saker. Inställningen till livet tror jag ska vara fylld av acceptans och tillit till att det blir bra. Själv kallbadar jag sedan några år tillbaka och det är något av det bästa jag vet. Alla har olika preferenser när det gäller livskvalitet och inget är rätt eller fel, så länge man själv mår bra av det. Jag älskar att lyssna på musik och träna, vara vid havet och umgås med familj och vänner. Det tror jag är de saker som håller mig frisk!"