Page 1

ASP BLADET En tidning från Vuxenavdelningen / Grundad 2002 / Nr: 10 - 2011

Plats att VÄXA

Aktivitetshuset Vitalis är en mötesplats dit du kan gå och få vara den du är.

Här får du en möjlighet att träffa andra människor som befinner sig i en liknande situation som du och kan dela erfarenheter med varandra. Sid 22

SPEGELN 15 ÅR Spegeln fyllde 15 år den 4 november. Carina Karlsson Oslind som är aktivitetssamordnare och deltagaren Anette Zilén har varit med i stort sett helt från starten. Sid 12-13

Lyckad 60-talsfest

ASP Bladet har varit på 60-talspartaj med nöjesföreningen Festis, och vi hoppas det inte blir den sista. Sid 18-19

KARLSTADS KOMMUN


God Jul och Gott Nytt År! Med tre veckor kvar till jul, första advent har passerat och snart kommer Lucia – många traditioner under denna månad. Och antingen så tycker man om det, längtar efter och känner trygghet i – eller så är det bara helger och dagar som passerar. För mig som bor på landet där det nu är väldigt mörkt, utan gatlyktor och med behov av fick- eller pannlampa när jag ska ut på morgon, eftermiddag eller kväll – jag tycker att det är så härligt med utegran, adventsljusstakar och adventsstjärnor och lampor i trädgården. Och med all levande ljus inomhus också förstås. (sen får man kanske lite dåligt samvete för energiförbrukningen…).

Kommunens lovvärda ambition att alla ska ha tak över huvudet när natten kommer har varit svår att klara, både ekonomiskt och praktiskt. Den öppna bostadsmarknaden är inte öppen för människor med bekymmer, stora krav ställs på betalningsförmåga och drogfrihet vilket betyder att den ”sekundära bostadsmarknaden” måste klara bostadsbehovet för allt fler. Tak-över-huvudet och allas rätt till bostad måste bli en angelägenhet för hela Karlstads kommun, inte enbart för socialtjänsten.

På arbetet är det hektiska tider när verksamhetsplan och budget för kommande år ska färdigställas och redovisas.

En ljuspunkt i novembermörkret var årets Erfarenhetsdag. Det var så många medarbetare som presenterade sina verksamheter med glädje och stolthet, så vi fick alla inblickar i det arbete som verkligen gör skillnad för människorna.

För oss på Vuxenavdelningen har det varit ett tufft år, med allt för höga placeringskostnader i relation till budget och mycket arbete att försöka klara tak-över-huvudet-garantin.

Vuxenavdelningen valde därför att använda en avdelningskonferens så att våra verksamheter USB, Nexus och Nordby fick göra repris inför avdelningens medarbetare.

Avslutningsvis – tack till er alla medarbetare som dagligdags gör ett fint arbete för brukare som behöver er, och som tack vare era vård- och stödinsatser kan leva ett bättre liv. Med önskan om sköna kommande helger som förhoppningsvis ger vila och samvaro!

Inger Granhagen avd. chef

Vuxenavdelningen, Karlstads Kommun Besöksadress Köpmannagatan 2 , 651 84 Karlstad Telefon 054 - 540 50 13


N Y HE T ER Karlstad ökar under tiden som länet minskar Det blev 595 fler Karlstadsbor under januari till september månad 2011. Karlstad.se menar att detta är ett tydligt mått av framgång på hur staden förhåller sig till målet ”livskvalitet 100,000”. För närvarande har kommunen 86 348 innevånare, vilket då inte bara räknar in tätorten Karlstad – utan även bland annat inkluderar Molkom. En orsak till befolkningstillväxten är att det så kallade flyttnettot visar på plus. Alltså att det är fler personer som flyttar in till Karlstad än som flyttar ut från staden. – Målet i vår tillväxtstrategi är att öka invånarantalet med 700 personer varje år så detta är glädjande siffror, berättar Ulf Johansson, näringslivsdirektör i Karlstads kommun. Sett till hela Värmland har befolkningsantalet minskat med 280 personer. Karlstad ökar, under tiden som övriga länet minskar. I backspegeln så informerar Statistiska centralbyrån att kommunen 2010 hade 85 753 invånare (42 202 män och 43 551 kvinnor) varav 8 771 personer var utrikes födda. Och trenden pekar alltså fortsatt uppåt.

Billigt julfirande

Text: Robert Halvarsson

INNEHÅLL INLEDARE DEBATT

Vem har råd att dö?

Text: Jane Alsing

4

REPORTAGE

Karlstad söker medarbetare När barnen försvann Ett verktyg för framtiden Smärtstillande flyktvägar Ett liv utan droger Spegeln 15 år Erfarenhetsdagarna 2011 Nystartat ungdomsboende Festis 60-tals fest Horisont - en möjlighet Plats att växa Förkortningsskolan En jämställd socialtjänst Kort historik om Marieberg Ms.Tibbs gubbar Kultur & Månadens tips

PÅ JOBBET

Julen börjar närma sig och eftersom jag inte har barn har jag ingen vidare lust att duka upp ett helt julbord hemma för mig själv. Lösningen har jag funnit hos Norrstrands kyrka som dukar upp för jullunch klockan 14.00. Efteråt brukar det bli Kalle-Anka tillsammans med de andra matgästerna som är där. Riktigt mysigt brukar detta bli, så har ni inget för er tycker jag ni skall gå dit! Man behöver inte bekymra sig över notan då maten är gratis, en liten julklapp från kyrkan kan man säga. Där kan man även få program över vad som sker resten av julhelgen samt under nyår.

2

Anna Mellring

6 7 8 9

10-11 12-13 14-15 16-17 18-19 20-21 22 23 24-25 26 27

28-29 30-31

ASP BLADET PRODUCERAS AV

MEDIAGRUPPEN KARLSTAD CHEFREDAKTÖR

Robert Halvarsson

Redaktion Maria Lundby Bohlin Olle Stagnér Karl-Peter Johansson Kajsa Jansson Joanna Halvardsson Jane Alsing Christer Adrian Henrik Sjöberg

Fotograf

Per Rhönnstad

GrafiSK FORM & RETUSCH Robert Olsson

Ansvarig utgivare Sigge Säll

KONTAKT as.mediagruppen@karlstad.se 054 - 540 51 59 ISSN 1652-652X Tryck: Mediagruppen Karlstad


Debatt D E B ATT

Vem har råd att dö? Den 5 november är en kristen högtid som firas till minne av kyrkans helgon. I Sverige är allhelgonadagen en allmän helgdag som infaller lördagen mellan den 31 oktober och 6 november, oftast en lördag vecka 44. Allhelgonadagen är en minnesdag för dom döda. Att alla tänder ljus har en annan innebörd än att det bara ska vara vackert. Förr trodde man att de döda i samband med sommarens slut och vinterns början återvände hem till de levande. Då behövde de döda vägledning med ljus och eldar. Allhelgona är en dag som infördes för att hedra de dödas själar och för att de kristna kyrkan hade så många helgon. Jag, min broder, Helena och lilla Jakob var och tände ljus där många i vår släkt ligger begravda. Då kom jag och tänka på vad lite jag vet om min bror och mor, om hur dom vill ha det om dem går bort. Det samma gäller också mig, att dom vet inte vad jag vill, jag vet nog inte själv heller. Men är det något vi vet här i livet så är det att vi alla kommer att gå bort för eller senare. Sen är ett jobbigt och känsligt ämne att prata om, i alla fall 4 ASP BLADET | NUMMER 10 2011

för dom flesta av oss. Det är också en ekonomisk fråga, att begrava sig fint är ingen självklarhet för alla. Jag känner till en familj som hamnade i trubbel efter att en äldre släkting gick bort. I samband med detta så fanns det inga pengar för betalning av gravsten, så för första gången i deras liv fick de vända sig till socialen för att be om hjälp. De fick låna runt 10,000 kr, som senare skulle återbetalas. Mitt i all denna tragedi och sorg så dök problemet upp att människor fick dra på sig en skuld, för att få ett bra avslut. En sak är i alla fall säker, det är inte lätt att hantera en dålig ekonomi när man sörjer. Det enda vi vet här i livet är att vi ska dö, men ändå är detta ämne så otroligt svårt att prata om. Jag vet inte ens vad jag själv vill, om jag ska kremeras eller begravas när jag går bort.

För det finns ju faktiskt fler saker att välja på, kremering, vanlig jordfästning och om man ska ha gravsten eller placeras i minneslund. Det är många som väljer lunden idag, för det underlättar för dom som ska besöka den döde. Jag själv kan tycka att lunden har sina fördelar, för då slipper många den ångest som en gravsten kan göra. Kanske ska vi levande inte heller ha så dåliga samveten kring döden. Att minnas någon kan man göra var man än befinner sig. Många bor långt från familjemedlemmars gravplatser, det gör att många känner att de inte riktigt har tid att resa dit. Hur man än vrider och vänder på saker och ting önskar jag att det vore lättare att prata om döden. Det berör oss alla! Text: Christer Adrian Foto: Per Rhönnstad


re d a k t ören S Ä G E R S I TT

Självförvaltad brukarmakt Ett begrepp som enligt vissa börjar bli rätt slitet är det som går under benämningen brukarmakt. Jag gillar det dock, för det sätter själva fokus på något väldigt viktigt. Det finns också något genuint positivt i att tala om och att sträva mot att förverkliga det. Vad är det då, denna brukarmakt? Ett sätt att formulera det är att ta fasta på den process som människor som är klienter i förhållande till exempelvis socialtjänst och arbetsförmedling också får vara medborgare. Att själva processen syftar till att stärka människans egna förmågor och styrkor. Att de själva får sitta vid rodret och påverka skutans riktning! En tidning som ASP Bladet har också ända sedan starten arbetat med detta. Förhållit sig till det. Bland annat genom att de som är med och skapar tidningen kan använda arbetet med den som en plattform mot personlig utveckling och stärkande av de förmågor och kunskaper de har med sig. Vi tror även att själva tidningens innehåll reflekterar denna hållning. ASP Bladet är en tidning som har ständigt befunnit sig i en förändringsprocess, och under kommande år kommer tidningen att utvecklas vidare. Om du har möjlighet, så kasta gärna ett getöga över hur tidningen såg ut för sex, sju år sedan och jämföra den tidning som är idag. Skillnaden gör att jag med viss ödmjukhet vill citera musikern och producenten Fatboy Slim: ”you’ve come a long way baby.” Ja, under 2012 kommer vi faktiskt att fira hundra utgivna nummer! Numera är som bekant Mediagruppen Karlstad inte längre en verksamhet inom Vuxenavdelningen, utan en självförvaltad ekonomisk förening. Ett så kallat socialt arbetskooperativ som baseras på grundprincipen: ”hundra procent av var och ens förmåga.” Och vårt arbete med ASP Bladet stannar inte här. Från att tidigare ha haft övergripande fokus på psykiatrifrågor och missbruk/riskbruk kommer hädanefter tyngdpunkt att ligga på socialt arbete som helhet. Här inkluderas givetvis exempelvis socialpsykiatrin, men fältet är mycket bredare än detta. Våra röster har alltid varit skiftande och inte ämnade att marschera i takt. Vi anlägger perspektiv som bryts, fria andar som vi är och förblir. Därför hoppas vi att du, käre läsare, vill fortsätta att ta del av vår resa mot nya vidder! Du är fortsatt välkommen till det öppna rum som är ASP Bladet.

MÅNADENS FRÅGA

Text & Bild: Joanna Halvardsson

H

Hur planerar du att fira jul i år? Elin Karlsson - I skåne med familjen och det blir julmat och sånt.

Linnea Carlsson - Hemma med familjen.

Nahrend Dulger - Julmiddag och fest med familjen och massa med paket.

Nermin Irija - Jag är muslim så jag firar inte jul.

Ove Lundberg - Det blir traditionell jul, fast på grandcanaria.

Börje Sundell - Det blir traditionellt julfirande i Härjedalen.

Text: Robert Halvarsson ASP BLADET | NUMMER 10 2011 5


Karlstads kommun söker medarbetare Under de närmaste åren behöver Karlstads kommun rekrytera många nya medarbetare. Konkurrensen om arbetskraften hårdnar när den stora gruppen av 40-talister lämnar arbetsmarknaden.

”Jag brinner för medborgarna i Karlstads kommun och jag vill att de ska få så bra service som möjligt.”

Magnus Resare kan numera titulera sig affischnamn för Karlstads kommun. Att Karlstads kommun kan behålla och rekrytera medarbetare och chefer anses av kommunen vara direkt avgörande för kvalitén på verksamheten och servicen till medborgarna. De har tagit fram ett nytt särskiljande rekryteringskoncept och deras huvudbudskap sammanfattar de med orden: ”Du är viktig”. Som medarbetare i Karlstads kommun är man till för Karlstadsborna och kan i vårt dagliga arbete göra skillnad för många människor. Magnus Resare är en av dem som figurerar i detta rekryteringskoncept. Han tycker att det är roligt att delta i kampanjen. – Ambassadörernas uppgift är än så länge bara att synas på bild och ställa upp i intervjuer och berätta att det är bra att jobba på karlstad kommun för man kan ju inte bli ambassadör om man inte kan stå för det man säger. 6 ASP BLADET | NUMMER 10 2011

I de nya annonserna visas både i text och i bild att det är många, 7 000 medarbetare, som alla behövs för att skapa bra dagar för Karlstadsborna. Dessa arbetar med sådant som är ”viktigt på riktigt”. Annonserna infördes för några veckor sedan och på karlstad.se kan man numer lättare hitta information om hur det är att jobba hos Karlstads kommun. Eftersom de är så många är trivseln viktig, något som också Magnus tycker finns med i organisationen. – Jag har jobbat till och från i Karlstad i kommun sedan mitten av 90-talet och jag har alltid tyckt att de är väldigt bra arbetsgivare, det finns stora utvecklingsmöjligheter och man bli schyst bemött. Man blir väl omhändertagen som anställd. Annonserna i fråga finns i olika format och de använder bakgrundsfärgerna rött, gult och orange, som är Karlstads kommuns profilfärger. Bilderna på

ambassadörerna är svartvita. För att skapa kontrast och ett särpräglat utseende på de nio annonsrubrikerna är tanken att förmedla en känsla och förståelse för vad det innebär att arbeta inom Karlstads kommun – att det handlar om ett stort lagarbete som spänner över många olika områden. Karlstads kommun vill locka passionerade medarbetare, Magnus Resare är redan där, och han lyfter också fram ett annat viktigt perspektiv, nämligen att kommunen vill ha medborgarna i fokus. – Jag brinner för medborgarna i Karlstad kommun och jag vill att de ska få så bra service som möjligt, avslutar Magnus. Text: Joanna Halvardsson Foto: Daniel Dahlgren


Ett verktyg för framtiden

När barnen

försvann Det uppmärksammade fallet med Sandvikens socialtjänst har skapat stort rabalder. I huvudsak handlar det om två föräldrar som blev anklagade för sexuella övergrepp på sina barn och som senare friades i Tingsrätten. ASP Bladet återberättar historien. Uppdrag gransknings program ”Mardrömmen” skildras historien om hur ett telefonsamtal höll på att splittra en familj. Det börjar med en anklagelse om sexuella övergrepp, och från det sattes stenen i rullning. En process tog sin följd där paret Thomas och Jennies två döttrar blev tvångsomhändertagna. Familjen stod sedan på de anklagades bänk för att ha genomfört sexuella övergrepp på sina egna barn.

Sedermera åtalades makarna och Thomas kom att föras in i rättssalen med handfängsel. Efter en kortare förhandling stod det däremot klart att det enligt Tingsrättens sätt att se det inte fanns någon orsak för misstankarna. En enig tingsrätt friade därför båda föräldrarna. I denna dom konstateras det i sin tur att det hela handlat om två korta beröringar och att Thomas avlett dottern. Vilket han i sin tur också hävdat.

En nära anhörig hade ringt in en anmälan om övergrepp, och utan att kontrollera sanningshalten i anklagelserna hämtades de två föräldrarnas barn på dagis och skola. De två barnen, sex och tre år gamla, var nu tvångsomhändertagna och föräldrarna kallades till Sandvikens socialkontor.

Socialtjänsten i Sandviken ville dock att barnen ska vara fortsatt tvångsomhändertagna. I deras egen utredning påstods det fortfarande att dottern fått vidröra pappans snopp, trots att det nu var fastslaget i domstol att han tagit bort händerna. Socialtjänstens egna dokument hävdade också att: ”fadern utsatt dottern för ett sexuellt gränslöst beteende och där fadern bedöms utnyttja situationen för sina egna sexuella behov”.

– Då fick jag något chocktillstånd, jag trodde att det hade hänt tjejerna något. Jag hörde inte vad han sa efter det här, för det var så självklart att det hade hänt någonting, berättade Thomas för Uppdrag granskning. ”En pinsam situation” En orsak till anklagelserna stod att finna i vad som många föräldrar kan känna igen sig i. En pinsam situation där en av döttrarna hade kommit in på morgonen och lagt sig bredvid föräldrarna. Vid två tillfällen hade den äldsta dottern tagit tag i Thomas snopp och sagt ordet ”mjölka”. Thomas hade i sin tur blivit överraskad, men hävdar att han tagit bort sin dotters händer direkt.

Thomas och Jennie tvingades därför att gå vidare till ännu en rättsinstans för att få sina barn tillbaka. I det som kallas för Förvaltningsrätten konstaterade i sin tur en enig rätt konstaterade att föräldrarna har en god omsorgsförmåga. Sandvikens kommun försvarar sig Efter att Uppdrag granskning sänt programmet skrev Sandvikens kommun följande på sin hemsida: ”Vi beklagar den svåra tid som föräldrarna gått igenom. Vi handlar utifrån en stark skyddslagstiftning som står på barnens sida. Tyvärr kan detta innebära att vuxna utsätts för stora

påfrestningar i denna typ av svåra frågor. Individ- och familjeomsorgens agerande i frågan har granskats av tillsynsmyndigheten Socialstyrelsen. Socialstyrelsen har granskat om nämndens agerande varit relevant i förhållande till ärendets art samt om handläggningen av ärendet varit korrekt. Socialstyrelsen meddelar i sin granskning att de ”kan inte se att nämnden brustit i något avseende”. Senare bad Sandvikens kommunalråd familjen om ursäkt. Samtidigt pekar socialdemokraten Peter Kärnström också på socialnämndens tuffa sits. De agerade utifrån en skyddslagstiftning som står på barnens sida. Striktare nakenhetssyn I artiklar och i bloggosfären har kommentarernas vågor gått höga till följd av dokumentären. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg, författare till det självbiografiska verket ”Mig äger ingen”, har kommenterat domen och hävdar att det pågår en bredare samhällstrend mot en mer strikt syn på nakenhet. ”Vi vet mer om pedofili nu än tidigare, men kunskapens baksida är misstanken om pervon överallt”, skriver hon. Linderborg menar att vuxna projicerar sina föreställningar om sexualitet på barn, och är tacksam över att hon växte upp i en tid med en mer avslappnad syn på nakenhet. Text: Joanna Halvardsson & Robert Halvarsson ASP BLADET | NUMMER 10 2011 7


Ett verktyg

för framtiden

Ett trettiotal kommuner arbetar med verktyget minframtid.se, främst inom arbetsmarknadspolitiska projekt och SFI (Svenska för invandrare). ASP Bladet har pratat med Johanna Köpsén, som är ansvarig för sajten. Minframtid.se är ett webb-baserat verktyg för arbetssökande och studerande. På sidan kan man enkelt skapa CV och meritförteckning, samt lagra personliga brev som även kan skickas med e-post direkt från den. Verktyget är framtaget för att vara användarvänligt och passa även de som har mindre datorvana eller som håller på att lära sig svenska. Hjälptexterna på sidan är exempelvis granskade av Centrum för lättläst och de finns på både svenska och engelska. Johanna Köpsén reflekterar över sitt arbete med verktyget: – Det känns riktigt bra att jobba med minframtid.se och jag har i mitt arbete fått chans att se hur många olika typer av verksamheter arbetar. Det är spännande att få se hur minframtid. se gör skillnad för användarnas möjligheter på arbetsmarknaden, säger Johanna. Verktyget används av ett 30-tal kommuner från norr till söder och främst inom vuxenutbildning, SFI-undervisning och i olika arbetsmarknadsåtgärder.Kommunerna betalar en mindre medlemsavgift och sedan är det medlemskommunerna som avgör hur verktyget ska utvecklas, Karlstad kommun är en del av dessa. Minframtid.se ägs av Regionförbundet Östsam och drivs utan vinstintresse. Verktyget har tagits fram inom ramen för ett ESF-projekt (Europeiska 8 ASP BLADET | NUMMER 6102011 2011

socialfonden www.esf.se) som drevs av Regionförbundet Östsam i början av 2000-talet. Verksamheten har sin grundidé i en webbplats med liknande verktyg som användes i Västerås, de är nu en mycket aktiv medlemskommun i minframtid.se. – Vi har en helt fantastisk programmerare som arbetar med den tekniska utvecklingen och driften, säger Johanna Köpsén som sedan februari ansvarar för drift och utvecklingen. Utöver ”jobb-sökar-verktygen” finns också personliga handlings- och studieplaner att fylla i. Dessa används flitigt inom vuxenutbildning. Det finns även en så kallad Meritportfölj vilken används inom främst SFI. Meritportföljen är ett verktyg som i 3 pedagogiska steg hjälper användaren att presentera alla sina erfarenheter och kompetenser, även de som det saknas dokumentation för. Meritportföljen är framtagen i samarbete med Migrationsverket och finns översatt till 10 språk. Många användare Minframtid.se har ca 47 000 användare i hela landet och runt 1000 av dessa kommer från Värmland. Varje månad har de ca 3000 unika besökare på webbplatsen som i snitt använder verktyget i en kvart varje gång. – Jag har fått ett par väldigt glädjande telefonsamtal från personer som är mycket tacksamma att verktyget

finns. Från de administratörer som jag träffar får vi mycket positiva reaktioner. De är även mycket engagerade i utvecklingen av sidan, avslutar Johanna Köpsén. Text: Joanna Halvardsson Foto: Minframtid.se


Tre smärtstillande

flyktvägar

Opium har historiskt varit känd för sina smärtstillande egenskaper, och har i sin tur genererat kraftiga smärtstillande läkemedel. Dock inser en hel värld också faran, beroendet kommer ofta som ett brev på posten. Låt ASP Bladet guida dig kring opium, morfin och heroinets historia. Råopium utvinns ur frökapslarna från opiumvallmo. Man erhåller mjölksaften genom insnitt i de omogna frökapslarna och den vitaktiga saften stelnar till gulaktiga droppar. Därefter röker man i regel opiumet. Ifrån varje kapsel får man bara några hundradels gram opium. Redan för 5000 år sedan användes opium i högkulturerna vid floderna Eufrat och Tigris och i Nilens dalgångar. Den användes inom läkekonsten och folkmedicinen och även inom religionsutövning i medelhavsområdet och Orienten. Kunskap om opiumets effekter fördes österut av arabiska handelsmän och har sedan dess odlats i ett bälte från Mellersta Östern till Bortre Indien. Morfin isolerades av Fredrich Sertürner för första gången 1806. Det utvinns ur råopium och namnet kommer från drömmarnas gud, Morfeus, drömmarnas gud. Det är ett kraftigt smärtstillande och sömngivande läkemedel som ingår i gruppen opioider. Morfinet innehåller bortåt 20 olika alkaloider, bland annat kodein. Morfinet förekommer oftast i tablettform eller i pulverform, medlet intas oralt eller injeceras. Det är en kort berusningseffekt, oftast enbart 10-15 minuter. Ångest och smärta ger vika och en lustfylld känsla av lugn, glädje och upprymdhet är känslor man får under denna tid. Kroppstemperaturen sjunker något, det hettar i skinnet, pupillerna dras samman och ben och armar känns tunga. Därefter känner

man sig enbart ”normal” vilket varar i 3-6 timmar. Efter 8-14 timmar kommer abstinensen och det kan dröja ända upp till 10 dagar innan abstinensbesvären försvinner. Kväljningar, muskelvärk, buksmärtor och en långvarit trötthet är bara några av abstinensbesvären. I och med att det är svårt för missbrukaren att känna till morfinets sammansättning är det svårt att dosera. Det är väldigt vanligt med överdos och dödsfall förekommer ofta. Heroin, (diacetylmorfon) framställdes från början genom att koka opioden morfin i ättika. Heroin är ett vitt eller brunt pulver som upplöses i vatten för injicering, sniffas eller så ”jagar man drake” dvs man röker heroinet på ett folieflak. Heroin lanserades 1897 som ett botemedel mot morfinmissbruk. Dock upptäckte man relativt snabbt berusningseffekten och har därefter varit dominerade bland opiaternas missbruksmedel. Heroin passerar blod- och hjärnbarriären fortare, därmed blir det en kraftigare och snabbare effekt i hjärnan än vad morfinet har. Det ger därmed en kraftigare eufori och har en snabbt insättande effekt. Receptorer för endorfiner dämpar smärtimpulsledningen i hjärnan och i ryggmärgen. Effekten beror även på hur mycket man tar och i vilket tillstånd man är i. Tar men högre doser kan kroppen kännas varm, munnen blir torr och

man svävar mellan vaket och dåsigt tillstånd. Missbrukaren flyr in i en skenvärld där alla ångest är borta och alla behov är mättade. Omvärlden existerar inte. Detta gör att heroin idag är en av de populäraste drogerna bland narkomanerna. Redan efter några enstaka intravenösa injektioner kan ett beroende uppstå. Abstinenssymptom består av bl a muskelkamper, illamående och kräkningar, buksmärtor och diarré, kallsvettningar och gåshud, myrkrypningar, förkylningssyndrom och vidgande pupiller. Svår ångest och sömnsvårigheter är ytterligare några abstinensbesvär. Biverkningarna är bl a dämpad andning, förstoppning och pupillsammandragning. Vid ett långvarigt felaktigt injicerande kan det till infektioner i hjärtvävnaden, leversjukdomar och stelkramp. Personlighetssplittring och djupa depressioner som ofta leder till självmord kommer efter ett långvarigt missbruk. Risken för överdos är stor och dödligheten är därmed stor. Petidin och metadon är två stycken syntetiskt framställda opiater. Metadon används vid behandling av Heroinmissbruk. Petidin ges istället för morfin vid operationer. Detta för att de ej skall ge något beroende. Tyvärr ger alla opiater, såväl syntetiskt som renframställt, ett beroende. Text: Jane Alsing ASP BLADET | NUMMER 10 2011 9


” S e på mig

- jag lever utan droger” ASP Bladet träffar Augustina Lindgren - en före detta missbrukare. En människa som nu med modighet kan stå upp och berätta om sina erfarenheter, i hopp om att det kan ge styrka åt andra som är nu där hon har varit. Augustina Lindgren, 59 år, är en före detta blandmissbrukare som mestadels höll på med amfetamin, hasch och alkohol. Hon har haft ett tufft leverne med både uppgångar och nedgångar. Innan det gick utför arbetade Augustina inom sjukvården och uppfostrade sina barn till att bli de fina och harmoniska människor de är idag. Bägge barnen har nu egna barn. Augustina blev även utsatt för misshandel av sina pojkvänner och det har satt sina spår. Hon bor nu i ett gruppboende, som är ett skyddat kvinnohem. Idag har hon varit fri från sitt missbruk en längre tid och vill dela med sig lite om sina livserfarenheter så att hon därigenom kan hjälpa andra som är nere i träsket!

boleria, problem med nacken och huvudet. Jag har varit mycket sjuk. I fyra år nu, säger hon. Jag har även problem med att jag kan hamna i koma och finmotoriken i balansen fungerar inte som den ska, fortsätter hon. Annars har jag just nu inga skador mer än i levern! Hur har du klarat den psykiska biten under missbruket? - Jag har ju haft ångest, panikångest och dödsångest, varit manodepressiv och drabbats av psykos. Så den psykiska biten har jag klarat av genom psykiatrisk hjälp samt fått ”själahjälp” genom vänner och släkt.

Är det alkohol i huvudsak du har hållit på med? - Ja, men jag höll även på med amfetamin i 8 år och rökte hasch i cirka 4 år.

Hur har dina relationer sett ut? - Ja, i första hand så är det min son som är 40 år. Han är gift och har två barn. Han hade väldigt svårt för att acceptera att jag var narkoman och jag fick ju höra det att jag ej fick träffa mina barnbarn för att ”farmor knarkar”. Sen är det min dotter som jag har ett underbart förhållande med. Även hon har två barn. Idag har vi ett underbart förhållande och jag har en regelbunden kontakt med mina barn och barnbarn. De hämtar mig och ringer mig, ja allt gör dom för mig idag! Jag har även haft en bra kontakt med min svärmor och har haft många underbara vänner under åren som gått.

Vad har ditt missbruk fått för konsekvenser i ditt liv? - Ja, ohyggligt många, blodtrycksfall, leverskador, gallsten, opererad för

Har du varit misshandlad av din eller dina pojkvänner? - Utav flera pojkvänner, den sista han dödade mig nästan. Jag skall iväg nu

När började du missbruka? - 1989. Hur kom det sig att du fortsatte med ditt missbruk? - Jag flydde från sorg och saknad. Min mor dog. Strax därefter dog min morfar. Jag började dricka regelbundet när jag var 36 år.

10 ASP BLADET | NUMMER 10 2011

för undersökning av operation tack vare hans slag mot mig. Jag har fått så mycket stryk utav karlar som hållit på med missbruk. Har ditt tidigare missbruk lett till ytterligare kriminell verksamhet för att klara av att betala missbruket? - Nej. Har du varit inlåst på sluten psykiatrisk avdelning pga ditt missbruk? - Ja. Hur gjorde du för att sluta? - Jag bestämde mig själv. För första gången var det nyårsafton 2007 då vaknade jag och hade pengar, men kände att jag inte orkar längre, kroppen klarade inte mer. Inte en enda gång sen dess har jag druckit alkohol. Hur länge har du varit ren? - 4 år från alkohol och hasch. 6 år från amfetamin. Hur har detta boende du befinner dig i nu hjälpt dig på vägen? - De har hjälpt mig med tryggheten. Att finnas till dag och natt. Jag har fått en fin lägenhet och de ställer ju upp, ordnar och kör mig om jag vill åka till min son eller dotter till exempel. Jag tycker att det är väldigt bra att bo här men det är väldigt dyrt med den pensionen jag har. Men de är ju stöttande och gör väldigt mycket för mig, så det är det värt! Text: Jane Alsing Foto: Kajsa Jansson


Augustina Lindgren är stolt över sitt liv utan droger. Under fyra års tid har hon varit fri från alkohol och hasch. ASP BLADET | NUMMER 10 2011 11


Spegeln 15 år

Spegeln fyllde 15 år den 4 november. Carina Karlsson Oslind som är aktivitetssamordnare och deltagaren Anette Zilén har varit med i stort sett helt från starten. Det arbetar sex personer på Spegeln, varav en är kock på halvtid, och deltagarantalet ligger på runt femtio personer. Carina berättar att arbetet är relativt strukturerat. Som ny deltagare får man första komma på ett studiebesök och sedan gör man upp om personen vill vara på prov en stund eller om han/hon vill gå med i en av grupperna direkt. Det finns flera grupper att välja bland: kök (som gjort smörgåstårtan), bageri, väveri där det sys, stickas och vävs, snickeri där man renoverar möbler, bygger fågelholkar och skohyllor med mera, en keramikgrupp, studiecirklar och det finns ett fikarum. 12 ASP BLADET | NUMMER 10 2011

– Man brukar göra upp vad man vill göra mellan deltagare och personal, säger Anette.

Ibland kanske man vill gå vidare till studier och ibland kanske personen känner att det är det här jag vill göra.

De som kommer till Spegeln är personer med långvariga psykiska funktionshinder i Karlstads kommun. Man går genom USB för att komma till Spegeln. USB står för enhet för ”utredning, stöd och behandling” och hette tidigare ASP/ANA.

Man får själv välja vilken station man vill vara på i mån av plats, man kan vara på fler än en station per dag. I kök och bageri finns det ont om plats, så då kan man lösa det genom att några jobbar förmiddagar, några eftermiddagar och någon bara någon timme. Då deltagarna är färdiga på Spegeln brukar det bli studier och några går över på Gemet. Några har gått till Mediagruppen, klart är att på Spegeln växer man.

Det är väldigt olika hur länge personer brukar vara på Spegeln, allt ifrån någon vecka till de som har varit med sedan starten 15 år sedan.


Anette Zilén och Carina Karlsson har båda varit med i stort sett från starten av Spegeln. – Vi försöker att deltagarna skall kunna utveckla sig, man får bygga på det man tycker är roligt själv och det man kan, att inte göra något som de absolut inte vill, för det är det ingen mening med. Man bygger på det man vill göra eller som man vill lära sig, säger Carina. SPEGELBILDEN – Det är roligt att vara med i bageriet och sedan tycker jag om data, lägger Anette till. Nu är det två grupper på torsdagar som arbetar med en tidning som heter Spegelbilden, den handlar om vad som sker på Spegeln, till exempel utedagar. Där får deltagarna skriva artiklar. – Man kan söka information på Internet och samtidigt som man gör tidningen så lär man sig saker och ting.

Istället för att man bara går in och gör en viss sak så finns det mycket man lär sig i att göra en tidning, man kan också få sitta hemma och skriva om man föredrar det, säger Carina. Anette berättar att de gör matscheman och närvarolistor. Deltagarna jobbar individuellt. – När jag inte gör det har vi en pärm med olika övningar, till exempel datakörkort, det är roligt och inför idag har vi gjort en power point-presentation. – Från starten till nu har Spegeln utvecklats jättemycket, det har gått framåt, säger Carina.

jag brukar kalla ”glasapoteket”. Jag har haft återfall, men det går mycket bättre nu och jag går i terapi också. Till Spegelns 15-årsjubileum var 97 personer anmälda och fler kom spontant, matsalen var fullsatt av nyfikna personer och där bjöds på smörgåstårta och tårtbakelser. Det är en lugn stämning och personerna där verkar trivas mycket bra. Kuriosa: ASP-bladet startades på Spegeln. Text: Maria Lundby Bohlin Foto: Robert Halvarsson

Spegeln har betytt jättemycket för mig säger Anette. Förut gjorde jag ingenting, jag levde ett dåligt liv, gick bara och drällde och tog till det som ASP ASPBLADET BLADET| |NUMMER NUMMER10 9 2011 2011 13


Erfarenhetsdagarna 2011 I det nya och fräscha CCC (Karlstad Congress Culture Centre) anordnades Erfarenhetsdagarna 2011. Den röda tråden under dagens seminarier var bemötande. Monica Persson, förvaltningens socialdirektör, inledde dagarna med att förklara att utgångspunkten för Erfarenhetsdagen är värdegrundsarbetet utarbetat i Solklart. Utifrån detta fokuserades seminarierna under båda dagarna på bemötande. Monica menade vidare värdegrundsarbetet är vikigt eftersom det sätter fokus på hur vi behandlar varandra i arbetssituationer. Det är väldigt lätt att börja snacka skit om sina kolleger, lättare än man tror. Vi blir då en del av problemet. Vi behöver diskussioner för att kunna förstå och gå vidare. Seminariefor14 ASP BLADET | NUMMER 10 2011

men är ett bra sätt att få en förståelse, reflektera och sedan ta avstamp mot ett gemensamt mål.

använder kommunikationen för att underlätta samspelet mellan brukare och socialtjänst.

Seminarieteater med reflektion För att illustrera de problem som kan dyka upp i mötet mellan brukare och socialtjänst, hade gruppen Seminarieteater bjudits in. Med teatern som hjälp ville de skapa reflektioner och diskussioner.

Efter varje scen fick åhörarna chansen att ge sin syn utifrån bemötandeperspektiv.

Skådespelarna Suzanne Enrup och Anders Sundqvist gestaltade på ett träffsäkert sätt tre olika situationer. Scenerna tog upp hur man tar hand om en nedbruten klient, förhållningssätt när socialarbetare känner antipati mot brukaren och hur man

Från åhörarplats blir det extra tydligt, när det ligger i teaterns sätt att överdriva och vara övertydlig. Det blir lättare då att visa på problem och hur de kan lösas. Suzanne och Anders tryckte på att reflektion är mycket viktigt för att förstå de problem som klienterna står inför. Frågan är dock, finns det tid för reflektion?


Brukarna i fokus Per Johansson, enhetschef på Nordby, talade om hur starten av Nordbyboendet har avlöpt. Det som var kärnan i hans framförande var fokus på brukare och deras deltagande. – Glöm inte att brukarna bor på Nordby, menade han och ville genom detta mena att brukarna är det centrala i verksamheten. Psykiatri och lågtröskelboendet Nordby drivs i en kreativ anda med brukarna i centrum. De har inflytande över alltifrån vilken mat som ska lagas till möblemang. Oavsett bakgrund ska det finnas möjlighet till ett värdigt liv. Det gäller att fånga såväl stort som smått som förbättrar livskvaliteten. Det är viktigt att det finns tid att reflektera med varandra hur vi ska bemöta våra brukare. Per Johannson menar att boendet måste vara något mer än en plats där man äter, sover och får mediciner. Detta är nödvändigt för att uppnå livskvalitet för den enskilde brukaren. Jobbcenter – navet inom IFA Titti Falkenhem och Eva Andreis, som båda arbetar vid Jobbcenter, talade om engagemang och att underlätta får den arbetssökande att nå arbetsmarknaden. Målet ska vara sysselsättning, men kan även handla om att en person kan kvalificera sig för A-kassa istället för att uppbära ekonomiskt bistånd. Vägen mot ett arbete kan vara lång och krånglig, speciellt när fler personer har en komplex problematik som exempelvis missbruk och psykisk ohälsa. – Vi är till för att ge verktygen som man behöver ha för att nå egen försörjning, säger Eva Andreis. Det behövs en flexibilitet i bemötandet av den enskilde arbetssökande. Alla har sin egen högst individuella historia och Jobbcenter måste ta hänsyn till den för att göra ett gott arbete. Här pekar Titti och Eva på engagemang med deltagarna, att vara på samma sida och inte bygga murar mellan varandra.

Robert Halvarsson från Mediagruppen Karlstad berättade sin historia, präglad av psykisk ohälsa. Han har tagit sig till en plats i livet som bara för några år sedan han inte trodde var möjlig att nå. Bemötande och tydlig kommunikation menar han är mycket viktig. En bra dialog kan leda till att man hamnar på samma sida om bordet och inte som två opponenter, som är varandras motparter. Det behövs ett perspektiv från andra sidan. En önskan att brukarens mål och behov står i centrum. – Det finns något gott i det, viljan att se mig, säger Robert Halvarsson. Nexus – Vardagshjältar 2011 Nexus arbetar med unga människor 16 - 26 år som har en alkohol- och drogproblematik. Snabba och tidiga stöd och behandlingsinsatser med en hög tillänglighet, kännetecknar Nexus arbete. Nexus med dess fem behandlingskonsulenter vill möta människan där den är. – Vi har ett väldigt engagemang, vi når goda resultat och vi är till för karlstadborna, menade Sune Holmberg. Genom ett bra bemötande vill Nexus locka fram förändring. Lyssna, bry sig och skapa en relation som bär sig, med andra ord bygga en allians mellan ungdomen och Nexus. Tack vare deras stora engagemang fick Nexus också utmärkelsen 2011: års Vardagshjältar av Karlstad kommun. Priset går till verksamheter i Karlstad kommun som gör skillnad och skapar livskvalitet för barn och ungdomar. Många deltagare som ASP Bladets utsände talade med tyckte att Erfarenhetsdagarna var ett fint evenemang. Någon ansåg till och med att det var den bästa upplagan hittills. Det betyder att 2012 har mycket att leva upp till. Text: Henrik Sjöberg Foto: Per Rhönnstad

Solastipendiet I en nästan fullsatt hörsal i Carlstad Conference Centre var förväntan stor inför prisutdelningen av Solastipendiet. Arbetsmarknads- och socialnämndens ordförande Daniel Berghel hade fått äran att utdela utmärkelsen. – Den kompetens och kunskap ni har, kombineras med ett intresse av att vilja utvecklas och bli vilja bli ännu bättre. Det är i den andan som vi har instiftat Solastipendiet, förklarade Daniel Berghel. Avsikten med stipendiet är att uppmuntra att utveckla arbetet på ett nyskapande sätt, i linje med förvaltningens värdegrund. ”Att lägga till i en vik en stund och sedan segla vidare på livets resa”, med denna fyndiga mening ville Berghel ge vink om vem som skulle få priset. När han sedan kort därefter meddelade att ungdomsboendet Viken var årets vinnare av Solastipendiet skingrades alla tvivel vem som hade fått det. Viken-personalen tilldelades Solastipendiatet för att de anses ha kommit fram till egna metoder i arbetet med unga vuxna. De prisas också för sitt tålamod och positiva tänkande och äkta engagemang oavsett mot eller medgång. Vikens arbete har även skett i samklang med nämnd och förvaltningens intentioner. Efter prisutdelningen lyckades ASP Bladet få en kommentar av Thomas Fröding, en av de lyckliga vinnarna. – Det är kul när vi startat en ny verksamhet som inte har funnits tidigare i kommunen. Då är det roligt att vi får ett pris och uppskattning för det vi gör, menar Thomas. Text: Henrik Sjöberg


ASP Bladet har träffat Morgan Lindström och Tomas Fröding som båda arbetar vid Vikens ungdomsboende på Norra Allén i Karlstad. Där har de funnits sedan augusti 2010 och nu är det tre ungdomar som bor där. Totalt finns det 11 stycken platser, för unga som är i åldrarna 18-25 år. Det är en relativt fri boendeform och man får ta hem kamrater under förutsättning att man håller det drogfritt. Man får även ha vänner kvar som övernattar, bara man meddelar detta innan för personalen. För närvarande finns det enbart dagpersonal där, men man kommer att utöka personalstyrkan i början av december i år och därmed blir det även dygnetruntpersonal som jobbar på boendet. Morgan och Tomas berättar bland annat om själva grunderna för boendet och vad som gör dem unika: – Tanken från början var att vi skulle ta emot unga vuxna som skulle placeras bland annat på behandlingshem, det var och är även ett sätt för kommunen att spara pengar. – I och med att vi kan ta hem vuxna ungdomar med LVU etc., blir det utslussade snabbare och kommer fortare ut för att leva ett ”normalt” liv. Det är heller inget tvång att bo här, det är ingen som blir tvångsplacerad hit. – Det finns inget sånt här boende övrigt heller i Karlstad. Från första stund och under de här drygt 14 månaderna vi har funnits har vi utvecklats jättemycket. Det har hänt mycket i verksamheten. Vi har sett det här att vi behöver vara här dygnetrunt-, dels för själva huset, för att det skall fungera och att det ska finnas lugn och ro. Det finns även de som har ett stort behov av nattpersonal. De behöver exempelvis ha någon att prata med när de mår dåligt, och så vidare. Under vårt besök ställde vi ytterligare frågor till Morgan och Tomas om själva boendet där och vilka 16 ASP BLADET | NUMMER 10 2011

”kriterier” man skall uppfylla för att få flytta hit. Hur är er organisation uppbyggd? – Vi tillhör Familjeavdelningen och Familjebehandlingsenheten. Vår enhetschef är Marita Halvarsson. Så vi ligger under Familjeavdelningen, Karlstads kommun och Arbetsmarknads- och socialförvaltningen, berättar Morgan. Vilka vänder ni er till? – Unga vuxna, i åldern 18 till 25 år - men I undantagsfall kan det vara från 16 år och uppåt. Då krävs det en frivillig placering och att man då har godkännande från vårdnadshavare. Vad är det för typ av ungdomar som bor här? – Det är oftast stora sociala problem som ligger i botten, som har gjort att de har svårigheter att få ett eget boende. Problemen kan skifta, det kan vara psykiska problem, psykisk ohälsa, drogproblematik, kriminalitet och så vidare. Det skiljer lite på sig, vad som kan finnas i botten. Det finns även de som kommer från familjehem, som behöver ett extra stöd innan de kommer till ett eget boende. Är det tidsbestämt hur länge man får bo här? – Nej, det är inte tidsbestämt, men det är ett så kallat korttidsboende. När man säger korttid då kan det också variera, hit kommer man för att sedan gå vidare till en egen bostad. Det i sin tur kan vara i form av ett bostadssocialt kontrakt, eller om man får en egen lägenhet med eget kontrakt. Det här ett referensboende, vi finns här för att stötta de som är här och för att se om man klarar av ett eget boende och fixar sina liv med sysselsättning. Att man får ordning på sitt liv!

Om det kommer en person som inte kommer tillrätta med sina problem, blir denne utskriven då? – Nej, det beror helt och hållet på. Det finns vissa regler som vi har här, bland annat får man inte använda droger, alkohol eller liknande i huset. Självklart kan vi inte förbjuda någon att dricka alkohol om den går på diskotek eller fest, men det får inte förkomma här. Det enda som gör att man blir utskriven direkt är hot och våldsituationer. Då sker det omedelbart. Är det rum eller lägenheter? – Det är små lägenheter. En del lägenheter består av ett rum med kök i själva rummet, med så kallat trinettkök. Sen är det även lägenheter som har ett rum med pentry, toalett och dusch. Äter ni gemensamt? – Nej, utan var och en lagar mat i sin egen lägenhet. Har ni någon gemensam lokal där ni exempelvis kan se på tv eller spela spel? – Vi har en gemensam lokal där vi kan se på tv, fixa kaffe och så vidare. Det är frivilligt om man vill komma ner hit. Det är i och för sig inte stort men det fungerar väldigt väl. Har ni dygnetruntpersonal? – Från och med den 1 december kommer vi att ha det. Då utökar vi personalstyrkan från sex till tio personer. Och det är för att vi skall kunna jobba dygnet runt och kunna finnas här till hands hela tiden. Vilken form av stöd erbjuder ni? – Det är individuellt beroende på vad man har för problematik och vad

Viken -

E tt n y sta r tat ungdomsboende


Morgan Lindström och Tomas Fröding jobbar aktivt för att vara med och utöka Viken Ungdomsboende. man behöver hjälp med. En del klarar jättebra att ta hand sin egen lägenhet, laga mat, tvätt, hygien och allt vad där hör till. Det kan vara andra saker som man behöver stöttning med, en del behöver hjälp med matlagning och tvätt och då hjälper vi till med det. Vi är till hundra procent behjälpliga med allt!

komma hit. Man måste vara prioriterad för att komma hit. Sen gör man ett studiebesök här, tittar om det här kan vara någonting. Bestämmer man då att man vill gå vidare, ordnar man en tidpunkt när man flyttar in och gör en genomförandeplan.

När man sedan flyttar härifrån skall man ha ett fungerande liv och inte vara aktiv i eventuellt missbruk. Alla bitarna skall ha fallit på plats. Det är först då som man får en egen lägenhet. Vi följer även med i den egna lägenheten som bostöd. Vi är hemma hos lägenhetsinnehavaren två till tre gånger i veckan och stöttar denne i början. Allteftersom tiden går blir det färre och färre besök och till slut kanske vi bara kommer en gång i månaden. Det är väldigt viktigt att poängtera att det här inte är något behandlingshem, utan det är ett stöttningshem.

Vad innebär en genomförandeplan? – En genomförandeplan handlar om vad personen i fråga behöver hjälp med. Det har socialsekreterare redan hjälpt till med innan han eller hon kommer hit. Frågan är vad du behöver hjälp med, vad du behöver stöttning med och så går man in på sysselsättning. Sysselsättningen skall vara planerad innan de kommer hit, den kan redan vara igång. Det kan ske genom Gemet, Arbetsförmedlingen, i form av praktik, studier eller arbete. Det är A och O att man har en sysselsättning, så att man inte hamnar här utan att ha någonting att göra. Det skall kombineras: boende och sysselsättning går hand i hand.

Får de även hjälp att komma igång med sysselsättning om det behövs? – Ja, när man kommer hit får man det. När man söker för att komma hit är det på IFA, Vuxenavdelningen och Familjeavdelningen som beslutet fattas om man får

Hur mycket kostar en plats här per månad? – Varje lägenhet här är basmöblerad. Det finns säng, soffa, bord och husgeråd. Under tiden man bor här får man inte ta hit egna möbler utan man använder de som finns här. Däremot får man sätta

upp egna tavlor om man vill det. Ett rum med pentry kostar mellan 3.000-3500 kronor i månaden. Man betalar inte extra för att personal finns här. Vart kommer namnet Viken ifrån? – Viken låg från början i Viken i Karlstad men det är inte därför vi heter Viken. En vik är en plats där du seglar in och för att få lite lugn och ro en stund, innan du seglar vidare på livets resa. Därigenom kom namnet Viken! Vi kommer även i fortsättning heta Viken, här på Norrstrand i de permanenta lokalerna vi ska ha nu. Ni har inte varit verksamma så länge, men har ni haft någon här som blivit utskriven och det går bra för? – Ja, vi har ett alldeles lysande exempel. Vi har en person som har bott här i åtta månader, som gick vidare från ett aktivt tablettmissbruk. Idag fungerar det helt perfekt. Studierna går lysande och tabletterna finns inte kvar längre. Text: Jane Alsing Foto: Per Rhönnstad

ASP BLADET | NUMMER 10 2011 17


ETT Lyckat 60-talsparty Jag har varit på min första Festis-fest och jag lovar det blir inte den sista. Det hela inträffade på CCC och eftersom jag aldrig varit där förut var det extra spännande. Det var en otroligt fin utsikt över älven och eftersom tillställningen var på kvällen hade de satt ut marschaller utanför entrén så det blev extra festligt! Kvällen bjöd på buffé, lotteri, dansuppvisning och 60-talsinspirerat disco. Vi började festen med lite alkoholfri cider och snack, utmärkt tyckte jag eftersom det var många man inte hade träffat tidigare. Sen satte vi oss till bords och buffén dukades upp. Jag kan lova det var knappast någon 18 ASP BLADET | NUMMER 10 2011

som det inte vattnades i munnen på. Potatisklyftor, såser av de olika slag, kyckling, grillade camben, sallad, vitlöksbröd och dessutom en liten hamburgare, där köket hade gjort själva hamburgaren själva. När vi var färdiga med förrätt och varmrätt serverades kaffe med hallonsorbé, mycket gott! Sen var det dags för den spännande lottodragningen. Jag hade själv köpt 4 stycken lotter och eftersom vi var fyra i mitt sällskap så delade jag ut en till vardera person. Visserligen var det gott om priser, men döm om min förvåning när just jag vann! Gud vad lycklig jag blev. Man fick välja pris och det fanns

allt mellan chokladkartonger, handdukar till hockeybiljetter. Gissa vad jag tog, FBK-AIK 8 dec. Yes! Inte nog med all festlighet, nu började dansuppvisningen, alltifrån bugg till rockabilly. Dansarna som var där kom från Karlstad och tillhörde Rocksulan. Det hela var absolut på toppnivå och det var en fröjd att se dem dansa. Dessutom bidrog de till att dra igång discot efteråt. För den som är intresserad av att ta några danskurser kan tilläggas att Rocksulan drar igång med det cirka vecka 3-4 2012.


”Hey Mr DJ, won’t you play that song.” Mediagruppen Karlstad lirade musik för Festis deltagare.

Sen kom våran egen Robert Halvarsson och ställde sig bakom mixerbordet och fortsatte att hålla igång discot. Utan att ställa mig in hos honom vill jag säga att det var ett utmärkt val av låtar som man märkte att han valt ut med noga eftertänksamhet. Det började ganska lugnt med lite 60-talsrock vid 20-tiden. När klockan blivit 21.00 var det inte många som inte diggat med eller dansat. Tom personalen från Strandgården började bli sugen på lite dans! Jag kan inte ge annat än 10+ för den kvällen, mycket trevlig alkoholfri tillställning men ändå så avslappnande fest. Gästerna var nöjda och det är enligt mig det högsta betyg man kan få! Nu kan vi bara hoppas på att Festis anordnar fler trevliga fester! Jag vill tacka Wasti från Spegeln för ett fint arrangemang och då tror jag att jag tackar från alla, både brukare och personal! Text: Jane Alsing Foto: Mildred Gullfeldt

Festis Våren 2003 anordnades en fest för alla som avdelningen för socialpsykiatri i Karlstad ger stöd i någon form. Det blev en succé och vi fann här ett gensvar som det sedan bara var att bygga vidare på. Vi kände att det var viktigt att kunna stå oberoende och självständiga och därför bildades föreningen. Den är till för alla som upplevt psykisk ohälsa eller som stödjer våra mål och stadgar. Festis vill ge möjligheter till alla medlemmar att vara delaktiga i en förening som tar fasta på våra positiva krafter och ge oss alla nya mötesplatser.

Möjlighet att påverka och att genomföra idéer om vi bara kan få till resurserna. Festis är och skall vara ett resultat av medlemmars arbete och ingenting som bara serveras oss utifrån. Från början spelade några av oss medlemmar, som också var anställda av Asp, en större roll som drivande och organiserande kraft. Numera är vi ett mycket blandat gäng i styrelse och i arbetsgrupperna. Allt flera blir engagerade i stort som smått. Och det är så det skall va! Kontakt: 076-131 80 65 Källa: festis.webblogg.se


Horisont - en mรถjlighet fรถr dig mellan 18-29 รฅr


Horisont är ett nytt projekt som vänder sig till dem som av olika anledningar ej har en fullgjord gymnasieutbildning och är mellan 18-29 år. Horisont vänder sig till de som bor i Grums, Kristinehamn, Hammarö och Karlstads kommun, dvs. de fyra kommuner som projektet sträcker sig över. Man kan få hjälp inom flera olika områden för att gå vidare ut i arbetslivet. Flera aktörer är inblandade. Arbetsmarknads- och socialförvaltningens avdelning IFA (integration, försörjning och arbete) är projektägare och har tillsammans med Samspelet och Folkuniversitetet sökt pengar för detta projekt. De flesta av ungdomarna, cirka 90%, har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och har känt ett utanförskap i skolan. Jag har träffat projektledare Cecilia Cekestrand som har svarat på frågor där hon därigenom förklarar lite mer om projektet Horisont. Vad är ni för slags organisation? – Vi är ett projekt som är via samordningsförbundet. Samordningsförbundet är ett samarbete mellan olika myndigheter bland annat arbetsförmedlingen, försäkringskassan, landstinget och kommunen. Det här är ett projekt som IFA, Arbetsmarknadsoch socialförvaltningen, Folkuniversitetet och Samspelet, som här i Värmland har sökt pengar tillsammans. Det är ett ettårigt projekt. Ni är ganska nybildade? – Ja, vi startade i slutet av augusti och sedan dess har jag träffat ett 40-tal ungdomar. Vi har tänkt nå ut till cirka 100 ungdomar per år! Vilka är det ni vänder er till? – Vi vänder oss till hemmasittarna. Ofta är det så att man måste vara inskriven på arbetsförmedlingen eller ha försörjningsstöd för att få hjälp. Det som är unikt med det här projektet är att man inte behöver höra till någon myndighet utan det här vänder sig till de som är mellan 18-29 år och saknar gymnasiebetyg.

Vad är det för form av hjälp ni erbjuder ungdomarna för att gå vidare med utbildning/arbetspraktik? – Då gör vi så att vi får igång hemmasittarna och ser vad de behöver och stöttar dem till vad de vill, till praktikplats eller studier. Vi jobbar även mycket med hälsan eftersom väldigt många av deltagarna har vänt på dygnet och det finns mycket psykisk ohälsa. Går det att läsa till gymnasiekompetens hos er? – Vi samarbetar med folkuniversitetet och där kan man läsa några ämnen. Tanken är inte att vi skall utbilda alla utan vi skall slussa dem vidare till olika sorters studier på annat håll. Till exempel via komvux eller grundvux. Många har inte färdiga betyg från grundskolan eftersom de har hoppat av skolan tidigare. Vi har även samarbete med folkhögskolor och vi försöker hjälpa till att finna den rätta vägen för deltagaren. Vissa ämnen kan man läsa via oss och då kopplar vi de ämnena till folkuniversitetet. Hur kommer man i kontakt med er? – Man tar kontakt med mig, Cecilia Cekestrand, alternativt kan man tala med sin handläggare som man eventuellt har via landstinget, arbetsförmedlingen, kommunen eller i stort sett varifrån som helst. I och med att man inte behöver ha kontakt med någon myndighet så kan man vända sig direkt till mig! Hur klara man sig rent finansiellt sett under tiden man deltar i Horisont? – Det är lite olika, en del har redan försörjningsstöd, en del har aktivitetsstöd via arbetsförmedlingen. Många som kommer till oss har ingen inkomst eftersom de har levt på sina föräldrar och om de är berättigade

försörjningsstöd hjälper vi dem till det. Vi har även hjälpt vissa med att bli inskrivna på arbetsförmedlingen för att därigenom få ekonomisk hjälp. Vi vet även att ekonomin är A och O för att man skall ta sig till oss överhuvudtaget. Får man ett intyg eller någon form av betyg ifrån er? – Det beror på, om man läser någon utbildning eller något ämne via folkuniversitetet får man betyg via oss kan man säga, eftersom vi slussar till den här utbildningen. Annars är det inga speciella intyg men vi släpper inte deltagaren förrän vi vet att någon annan tagit vid! Vart befinner ni er? – Eftersom vi är tre aktörer som är inblandade i projektet, en lärare på halvtid, en som arbetar med hälsa på halvtid som kommer från folkuniversitetet och så är det jag som kommer från IFA. Jag är överallt, på folkuniversitetet, samspelet och jobbcenter. Vi försöker att vara så mycket som möjligt på folkuniversitetet om det är studier det handlar om. När det gäller hälsa befinner vi oss jättemycket på samspelet för där har vi friskvårdsaktivieteter. I och med att det är många som inte varit i skolan sedan de gick i åttan så träffar vi dem där de känner sig trygga! Jag har träffat ungdomar i innebandyhallar och jag har träffat ungdomar i hemmet, där de känner sig som tryggast. Det är ingen speciell plats utan vi gör upp med ungdomarna vart vi skall ses och så kommer vi dit de vill! Kontakta Horisont via Cecilia Cekestrand Telefon: 054-540 5347 e-post: cecilia.cekestrand@karlstad.se Text: Jane Alsing Foto: Joanna Halvardsson ASP BLADET | NUMMER 10 2011 21


Plats att växa Aktivitetshuset Vitalis är en mötesplats dit du kan gå och få vara den du är. Här får du en möjlighet att träffa andra människor som befinner sig i en liknande situation som du och kan dela erfarenheter med varandra. förutsättningar. Det är deltagaren själv som väljer vad man vill göra i aktivitetshuset. Deltagandet är frivilligt och utifrån var och ens förmåga. – Jag tycker det är jättebra här och tycker det är jättebra att få social träning efter att varit arbetslös i över 20 år och det är väldigt bra ledare här, säger Ewa Karlsson som är en av deltagarna på Vitalis. Anna Lans, Lena Larsson och BrittLois Alzén arbetar i Vitalis, som enligt dem är en lärorik och utvecklande arbetsplats för både deltagare och personal – Vi försöker skräddarsy verksamheten efter varje persons behov, säger Britt-Lois. Trygga anställda på Aktivitetshuset Vitalis. Längst bak står Lena, till vänster är Anna och höger Britt Louise. Här får du även verktyg och metoder för att kunna förändra din situation och växa vidare som människa. Det är föreningen FRIS (Försäkringstagarnas rätt i samhället) tillsammans med studiebundet Bilda som byggt upp detta aktivitetshus för långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa. Under året som gått har Vitalis haft ett samarbete med Karlstads kommun och tagit in deltagare via dem. Vitalis arbetar kontinuerligt med att söka nya samarbetspartners, då verksamheten visat sig vara ett lyckat koncept. Exempel på verksamhetsområden är: - Kursverksamhet inom data - Hela Livet (kurs i att stärka sin självkänsla och sitt självförtroende) - Hantverk/Skapande i olika tekniker och material - Friskvård 22 ASP BLADET | NUMMER 10 2011

- Avslappning och mental träning - Stresshantering – Just nu är 9 deltagare inskrivna men flera är på ingång och som mest kan vi ta emot 25-30 st, säger Stefan Lundmark som är verksamhetsledare på Vitalis. – Det finns andra rehabiliteringsmöjligheter i samhället men vi har sett att steget dit kan vara väldigt stort när man varit hemma en längre tid. Därför startade vi Vitalis en slags förstegsrehablitering, en startstrecka för att komma i gång i egen takt. Att möta sina intressen och hitta sina kompetenser, tillägger Stefan. I Aktivitetshuset får människor möjlighet att mötas och dela med sig av sina erfarenheter men även chansen att växa som individ utifrån sina egna

De som arbetar på Vitalis får handledning av terapeuter med erfarenheter om bland annat funktionshinder som Asperger och ADHD. Det finns även personal som är utbildade i samtalsterapi och inom friskvård. – Vi har även egna erfarenheter av livet, säger Lena Larsson. – Fler människor borde få jobba på detta viset för det ger så mycket tillbaka och man får så stor livserfarenhet, tillägger Britt-Lois. – Detta arbete ger jättemycket. Det blir en enorm tillfredsställelse av att hjälpa en annan människa och se hur den utvecklas. Jag har lärt mig att se hur olika människor är, fast vi har samma grundbehov. Jag lär mig något nytt varje dag, avslutar Anna Lans. Text: Joanna Halvardsson Foto: Per Rhönnstad och Joanna Halvardsson


För k o r t ningss k o lan

EN KAVALKAD AV FÖRKORTNINGAR Under detta år har vi haft en artikelserie som vi har kallat Förkortningsskolan. Här har vi förklarat olika förkortningar och begreppen som förkortningarna står för. I denna avslutande del, presenterar vi en kavalkad av förkortningar. En del är mer kända, en del mindre, men alla är värda att känna till. Af-FI Af: Arbetsförmedlingen AgV: Arbetsgivarverket AMV: Arbetsmarknadsverket ARN: Allmänna reklamationsnämnden CSN: Centrala studiestödsnämnden DI: Datainspektionen DO: Diskrimineringsombudsmannen FI: Finansinspektionen Handisam-LV Handisam: Myndigheten för handikappolitisk samordning HSAN: Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd KKV: Konkurrensverket KO: Konsumentombudsmannen LFN: Läkemedelsförmånsnämnden LFV: Luftfartsverket LV: Läkemedelsverket MSB-PRV MSB: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

MUST: Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten NI: Nationella insatsstyrkan NO: Näringsfrihetsombudsmannen PRV: Patent- och registreringsverket RAÄ-RR RAÄ: Riksantikvarieämbetet RFV: Riksförsäkringsverket RKP: Rikskriminalpolisen RPS: Rikspolisstyrelsen RR: Riksrevisionen SiS-SÖ SiS: Statens institutionsstyrelse SoS: Socialstyrelsen SOU: Statens offentliga utredningar SÄPO: Säkerhetspolisen SÖ: Skolöverstyrelsen Text: Karl-Peter Johansson ASP BLADET | NUMMER 10 2011 23


Femanism en j채mst채lld socialtj채nst

24 ASP BLADET | NUMMER 9 2011


K.L.U.R.A- projektet bjöd in till föreläsningar i sessionssalen under rubriken Femanism och en jämställd socialtjänst. K.L.U.R.A är ett projekt som står för kompetens, ledning, utbildning, resultat i socialt arbete. Zanyar Adami hade blivit inbjuden i egenskap av att ha myntat begreppet femanism. Det är ett nytt perspektiv i diskussionen om jämställdhet som vi återkommer till senare. Dagen inleddes med en introduktion över Karlstad kommuns jobb om jämställdhet. Jämställdhetsutvecklare Solveig Gard summerade arbetet.

Jämställdhet är ett politiskt begrepp, menade hon. Berit Sundgren Grinups berättade att det var 1968 som ordet jämställdhet användes i den betydelse som det används idag. Då formulerades också definitionen av vad jämställdhet är: alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter inom livets alla områden.

Solveig Gard menade att det finns en tudelning, kvinnor finns på ett ställe och män på ett annat. – Jämlikhet har att göra med rättvisa. Vi ska vara överallt i samhället, både män och kvinnor. Jag tycker det handlar om demokrati. Det är det som är grunden för att vi ska jobba med jämställdhet, menade Gard.

Ofta hör man att det behövs ett jämställdhetsperspektiv. Det kan åstadkommas genom att synligöra problematiken, med hjälp av att exempelvis räkna antalet män och kvinnor, eller hur man fördelar insatser inom socialtjänsten med tanke på kön. Det handlar om att synliggöra fakta i form av siffror eller pengar – Det räcker inte bara med det, utan man måste titta på det som kommit fram och föra en diskussion kring det, menade Sundgren Grinups.

Solveig Gard förklarade vidare att jämställdhet handlar om relationer mellan män och kvinnor. När vi pratar om jämlikhet är det relationer på gruppnivå som avses, förklarade hon. Jämlikhet i ett kommunperspektiv handlar om makt och inflytande. – Givetvis ska det finnas lika många kvinnor och män som beslutar vad våra skattemedel ska användas till, sade Solveig Gard. För att jämställdheten ska fungerar måste den integreras i arbetslivet. – Vi ska ha på oss jämställdhetsglasögon när vi jobbar, beslutar, genomför och utvärderar, hävdade hon. Att synliggöra problematiken Berit Sundgren Grinups talade om jämställdhet utifrån både ett praktiskt och teoretiskt synsätt. Hon har ett förflutet inom socialtjänsten sedan tjugo år tillbaka. Berit har jobbat med bland annat familjeterapi och blev senare distriktschef i Karlstad kommun. Tack vare en sejour på Karlstad universitet kom hon i kontakt med genusvetenskapen.

Om det är ett problem som rör jämställdheten gäller det fundera över situationen. Det handlar om att förstå hur det blivit som det blivit. Att göra synliggöra problemet och utifrån det agerar på ett lämpligt sätt. Berit Sundgren Grinups tryckte på att jämställdhetsperspektivet måste integreras i verksamheten så att det fortlöpande utvecklas. Målet är att det ska genomsyra alla nivåer och delar i en verksamhet. Femanism – ett nytt perspektiv Skaparen av begreppet femanism Zanyar Adami har även gjort sig ett namn genom tidningen Gringo som han grundade och under en tid var chefredaktör för. Gringo är en tidning som har ett invandrarkulturellt perspektiv. Zanyar Adami och andra förespråkare för femanism, menar att jämställdhet är en angelägenhet både för män och kvinnor, samt att män har allt att vinna på ett jämställt samhälle.

Vad är typiskt manligt? Den frågan ställde Zanyar Adami i inledningen av sin föreläsning. Han visade på ett flertal egenskaper som beskriver en man som t.ex. grov, behärskad, logisk, bredaxlad och säker. Det finns således många saker att leva upp till som man. – För att dessa manliga egenskaper ska kunna klassas som manliga, så måste ju motsatsen vara sanna för kvinnliga egenskaper. Annars är det inte typiskt manligt. Om det är lika manligt som kvinnligt är det mänskligt, och ingen poäng att särskilja manligt och kvinnligt, resonerade Zanyar Adami. Adami diskuterade vidare på ett humoristiskt och underhållande sätt hur könsrollerna på ett tidigt stadium livet präglar oss. – Det finns en besatthet med det här med kön och dela upp manligt och kvinnligt tidigt i livet, menade Zanyar. Inom feminismen studerar man det rådande systemet, och utifrån det ta reda på vad man kan göra för att förbättra kvinnors förutsättningar i samhället. Hur kvinnor drabbas i det här samhällssystemet. Adami tyckte att man inte bör stanna vid kvinnors perspektiv, utan även se hur mäns förutsättningar kan förbättras. Detta är i linje med det femanistiskta perspektivet. Det gäller att inkludera männen i jämställdsarbetet, så att både män och kvinnor vinner på det. Zanyar berättade att det finns en del som tror att femanism är en motreaktion mot feminism. – Många tror att männen ska komma och ta över jämställdhetsdebatten, men så är det inte, hävdade Zanyar Adami. Text: Henrik Sjöberg Foto: Per Rhönnstad ASP ASPBLADET BLADET| |NUMMER NUMMER10 9 2011 2011 25


Kort historik om Mariebergs

mentalsjukhus

I en serie artiklar under 2011 har ASP Bladet skrivit om Marieberg. Nu avslutar vi denna serie genom att Jane Alsing tar med oss på en resa om Mariebergs mentalsjukhus historik.

Vid Vänerns strand ligger Kristinehamns egna Marieberg. Här syns Varnumsviken. 1878 beslutade staten sig för att köpa Marieberg men det var först fem år senare som köpekontraktet undertecknades. Arealen var då 248 hektar varav 3 hektar odlad åker, 11 hektar trädgård och park. Resterade var skog och impediment (obrukbar mark).

diverse verkstäder, bl a skomakeri, sadelskrädderi och snickeri.

1884 började man bygget av ett hospital, vilket kom att ta 2 1/2 år innan första etappen blev färdig. De första patienterna kom den 1 juli 1887 och sammanlagt var den 290 platser. Den 1 september samma år invigdes sjukhusets kyrka. Det var dock ingen högmässa, landshövdingen tyckte att det fick räcka med alla invigningstal. Han ville ej trötta ut alla åhörare!

1891 byggde man om för att få plats med fler patienter. Det innebar att personalrummen flyttades till vindarna. Några år senare köpte man ytterligare 75 hektar mark. Ångbåtsbryggan anlades 1897 där båtar direkt från kontinenten kunde lägga till för att lossa kol. Den allmänna sjukhusavgiften som infördes 1873 var högst 50 öre per man och 25 öre per kvinna. Denna avgift fanns kvar in på 1930-talet. Hospitalen bytte officiellt namn till sinnessjukhus år 1929 och 1958 ändrades namnet åter till mentalsjukhus.

Det har under Mariebergs historia funnits tre chefsöverläkare som arbetade under längre perioder. Därefter har det varit många olika chefsöverläkare. Den förste var Dr Enwall som var där under åren 1887-1912, Dr Westerberg 1912-1934 och Dr Wennerholm 1934-1957. Under Enwalls tid var det fotogenlampor och toaletterna var s.k. torrtoaletter där hinkarna var tvungna att bytas ut varje dag. I källarna och på vindarna fanns

1902 byggdes de första bostäderna för manlig gift personal, tidigare hade reglerna varit så att man inte fick ha umgänge sinsemellan könen och kontinuerliga visitationer genomfördes i personalens rum för att kontrollera att ej umgänge skett mellan man och kvinna. Vidare var personalen, under hospitalets början, tvungen att ansöka om permission utanför det inhägnande området under sin fritid till överläkaren. Under 1950-talet

26 ASP BLADET | NUMMER 10 2011

hade antalet patienter ökat till 1100 platser och på området fanns även ett stort jordbruk, sågverk och ett bageri. Patienter som blivit inskrivna på Marieberg blev oftast kvar där hela livet. Huvudmannaskapet övergick från staten till landstinget 1967. Mariebergs sjukhus förlorade allt mer av sin självständighet. Kristinehamns sjukhus började ta över det administrativa för att slutligen ta över det helt. Mariebergs sjukhus ersattes med Mariebergsklinikerna och slutade vara en självständig fungerande vårdinrättning i slutet av 1970-talet. Därefter har de flesta psykavdelningar flyttats eller lagts ner, det enda som finns kvar ute vid Mariebergsområdet numera är Rättspsyk, som även det är planerat att flyttas år 2014 till Kristinehamns sjukhusområde. Därefter är det troligtvis helt slut med Mariebergsklinikerna. Text: Jane Alsing Foto: Henrik Sjöberg


Ms Tibbs gubbar Illustration: Maria Lundby Bohlin


DITTE REIJERS: SKULPTÖR Text: Olle Stagnér Foto: Henrik Sjöberg

Ditte Reijers är skulptör och arbetar som lärare på Molkoms folkhögskola, på linjen Ord, Bild och Form, som vänder sig till människor med psykiska problem. Hon är fast anställd sedan tre år, men hade sedan en längre tid varit gästlärare på skolan.

Ditte Reijers, är dotter till den kända skulptören Herman Reijers och fortsätter på sätt och vis i hans fotspår. Den konstnärliga karriären inleddes i 18-årsåldern, då hon studerade på Kyrkeruds folkhögskola och Hovedskous målarskola i Göteborg, där hon gick på skulptörlinjen. Det hon vill uttrycka med sin konst är de små personliga tankarna och hur vi förhåller oss till saker och ting. Ditte har gjort offentliga uppdrag i Värmland. Hennes första större konstnärliga uppdrag var på Sjukhem Storfors. Hon har deltagit på höstsalongerna i Värmland och på ett flertal andra utställningar i Norden. Nu för tiden varvar hon lärarjobbet med sitt konstnärskap, men det är svårt att få tiden att räcka till. Trots detta försöker hon ändå att vara med på någon utställning per år. I sin undervisning tycker hon att det är viktigt att få ögat och handen att kommunicera med varandra, såsom i 28 ASP BLADET | NUMMER 6102011 2011

rena teckningsuppgifter och stilleben. På skolan gör man också porträtt i lera för att träna tredimensionell form. – Men lika viktigt är det med den kreativa lekfullheten, och att kunna följa en skapande process, säger Ditte. Ett av de bästa inslagen på linjen är att alla har stor respekt för varandra, vilket leder till ett hänsynsfullt bemötande. Lärarna försöker att med hjälp av en mångfald tekniker – på ett icke-tillrättavisande sätt – ge kursdeltagarna nya sätt att uttrycka sig på, bland annat genom måleri, skapande skrivande, grafik och keramik. – För det finns inget som är rätt eller fel när man uttrycker sig, menar hon. Hennes far var den kände skulptören Herman Reijers. På frågan om hon har inspirerats av sin pappa svarar hon:

– Jag fick inspiration när jag var i hans ateljé och arbetade med honom, men vi arbetade inte med samma konstverk. Jag har fina minnen från de stunderna. Hon avslutade nyligen en treårig anställning hos Karlstads kommun som curator (utställningsansvarig) för utställningar i Museiparken. – Det var ett kul arbete med många olika arbetsuppgifter, såsom planering, kontakt med utställare, budget och samarbete med Värmlands Museum. Det är också en form av skapande att skapa dessa utställningar från början till slut, säger Ditte. I år blev det ingen utställning och det är ännu inte klart hur kommande sommarutställningar i parken kommer att se ut.


MÅNADENS TIPS Franskiranska Marjane Satrapis serieroman Persepolis blev 2007 en lika fängslande film, med samma namn. Titeln är en referens till den historiska staden Persepolis.

FILM Persepolis

Text: Robert Halvarsson

(DVD)

I likväl filmen som boken får vi ta del av en självbiografisk skildring av Marjanes barndom, hennes uppväxt i revolutionens Iran och det järnhårda islamiststyret som blev resultatet. Hon utvecklas från barndomens drömmar om Gud (och Karl Marx!) till att bli äldre, lämnar Iran för Wien för att lära känna punkare, bögar och andra européer. Animationen är fantastisk, budskapet tidlöst. Marjanes mormors budskap ekar genom filmens väggar: ”var sann mot dig själv, Marjane!”

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann Text: Jane Alsing

BOK

Det här är en humoristisk bok och man skrattar högt åt huvudpersonen Allan Karlssons alla upptåg genom tiderna. Helt otroligt hur Jonas Jonasson lyckats väva in historiska händelser i denna mans liv. Det är en högst osannolik historia men den skulle likväl kunna vara sann, tack vare Jonassons historiska kunskaper. Dessutom är det ett nöje att läsa vad som händer i nutid efter att huvudpersonen Allan Karlsson på sin hundraårsdag rymmer ut genom fönstret från ålderdomshemmet. Jag vill inte gå händelserna i förväg men kan avslöja att det händer en hel del när Allan reser runt i världen och träffar nya människor. Jag rekommenderar varmt denna bok, särskilt nu i höstmörkret. Boken är en utmärkt julklapp som bör falla de flesta i smaken.

The Slew – 100 %

MUSIK

Virtuos Hip Hop och tung bluesig rock i Zeppelinoch hendrixtappning är vad som bjuds på här. Med genialiska men skruvade producenterna Kid Koala och Dynomite D skapar man en helt osannolik musikmissil.

Text: Robert Halvarsson

Albumet 100 % släpptes gratis för att väcka intresse för en kortare turné med The Slew i Nordamerika, på scenen misshandlades både vinyl, och mer konventionella instrument av delar ur rockbandet Wolfmother. Jag var inte där, men med 100 % befinner jag mig på första parkett. Jag tycker att du ska ta och göra mig sällskap. ASP BLADET | NUMMER 10 2011 29


PÅ JOBBET Text: Henrik Sjöberg Foto: Per Rhönnstad

I månadens ”På jobbet” får vi stifta bekantskap med Anna Mellring. Hon är socionomen vilken samordnar verksamheten för Barnahus. Med ett samlat engagemang för utsatta barn drivs hon att utveckla dess verksamhet. Vad har du för bakgrund? – Jag är utbildad socionom och jobbar sedan april 2011 som samordnare på Barnahus. Innan dess att jag hamnade på Barnahus, arbetade jag på Utredningsenheten inom Familjeavdelningen i nästan tio år. Hur länge har Barnahus funnits? – Barnahus är ett projekt som pågått i tre år. Det startades i februari 2009. Den 1:e januari 2012 övergår projektet i permanent form. Hur ser Barnahus uppdrag ut? – Alla professioner samlas kring barnet på en plats. Uppdraget går också ut på att samordna möten mellan samverkansparterna och ha en bra besöksmiljö med ett gott mottagande, vid polisförhör. I vissa fall kan det bli fråga om läkarundersökningar. Det beror på vad som framkommer i barnens berättelser. Hur arbetar Barnahus? – Barnahus sköter samverkan mellan socialtjänsterna, polis, åklagarkammare och landsting. Rollen som samordnare går ut på att ge konsultation till socialtjänsten. De ringer till oss när det finns misstanke om våld mot barn. Det kan resultera i ett samråd där alla berörda professioner träffas. Polis, åklagare, BUP-personal, barnläkare, socialtjänsten och Barnahussamordnarna samlas då för att gå igenom ärendet anonymt. För oss är alla barn och alla ärenden anonyma. Det är specialutbildad polis som sköter barnförhören. Vi har även ett speciellt rum där förhöret sker, där det finns kameror och mikrofoner som tar upp förhöret. I ett annat rum som kallas medhörningsrum sitter åklagare, socialtjänst och ibland särskild företrädare. Om det är brott i hemmet gällande misshandel eller sexuella övergrepp är ofta

föräldrarna eller annan nära anhörig förövare och kan inte se till barnets bästa. I det fallet utses en särskild företrädare som tar till var barnets rättigheter.

av min erfarenhet se till att de här brotten uppmärksammas. Det är viktigt att de känner sig trygga när de är här. Vi vill skapa en bra miljö där barnen kan slappna av.

Hur fungerar samarbetet mellan de olika aktörerna i projektet? – Det är samma grupp av människor som möts i samråden. Vi har lärt känna varandra och det är en stor fördel, för att vi har olika professioner och vi har olika lagar att förhålla oss till, bland annat socialtjänstlagen och brottsbalken. Det gäller också att vara uppdaterad gällande aktuell forskning och lagstiftning. Det är svåra frågor Barnahus sysslar med och vi måste vara kunniga och pålästa i hur åklagare och polis tänker och agerar. Det är bra att denna samverkan finns mellan professionerna, för att samla information och få en snabb och rättsäker handläggning.

Hur har ni tänkt kring besöksmiljön? – Besöksmiljön är mycket betydelsefull. Den är väldigt genomtänkt. Vi har en lugn miljö utan alltför roliga saker för barnen, exempelvis leksaker och sådant. Det ska inte vara roligare att sitta i väntrummet än att prata med polisen.

Blir arbetet emotionellt jobbigt ibland? – Vissa gånger är det så. Men jag får inte reda på så mycket om de enskilda ärendena. Man följer dem inte hela vägen. I det avseendet blir det inte så emotionellt betungande. När jag arbetade med utredningsarbete följde jag familjerna under längre tid. Det var svårare, eftersom kontakten kunde vara i flera års tid. På Barnahus är kontakten inte lika ingående. Man träffar till exempel en del barn bara en gång. För egen del gäller det att vara trygg i mig själv och inte ta åt sig för mycket. Sedan får jag stöd från min kollega och min chef. Det finns alltid tillgång till någon om man vill prata av sig. Vad motiverar dig i ditt arbete? – Det är att kunna hjälpa till att ge trygghet till dem som kommer hit till Barnahus. Att med hjälp

Hur arbetar ni med barnen i centrum? – Det är viktigt att barnen känner sig trygga, så att de öppnar sig i polisförhören och tycker det är okej att komma tillbaka till ett återförhör. Tidigare var polisförhören på polishuset. Då satt man i receptionen och väntande bland alla andra som hade polisärenden. Vad är bäst för barnet, både på lång och kort sikt? Det är en viktig fråga som vi måste relatera till hela tiden. Det är inga lätta avväganden. Framtiden, hur ser den ut för Barnahus? – Jag ser med tillförsikt på framtiden. Det är ingen som vill återgå till det gamla systemet, då barnen förhördes på polishuset. De fick även åka runt till olika ställen och berätta sin historia om och om igen. Det är förlegat. Nu får alla komma till barnet. Här sker förhören i en mer ombonad och strukturerad miljö, med utgångspunk från vad som är bäst för barnet. Om det blir en personalutökning blir det lättare att tänka i termer av verksamhetsutveckling. Just nu är vi ganska låsta. Behandling och krissamtal är några delar som skulle kunna läggas till det som är Barnahus idag. Detta beror på om vi blir fler än 1½ tjänst som vi är idag.


Anna Mellring VERKSAMHETSSAMORDNARE FÖR BARNAHUS

Ålder: 49 Bor: Kil Familj: man och barn Fritidsintressen: trädgård Senast lästa bok: Anne Holts senaste Favoritmat: sommarmat


ka rlsta d i bil d er

”NU TÄNDAS TUSEN JULELJUS” Karlstad kvälls- och nattetid är en vacker plats att befinna sig på. Här syns julbelysning, även om snön låter vänta på sig. Bild: Per Rhönnstad Text: Robert Halvarsson

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR FRÅN OSS ALLA PÅ ASP BLADET

KARLSTADS KOMMUN

Profile for ASP Bladet

ASP Bladet - November 2011  

En tidning från Vuxenavdelningen, Karlstads Kommun

ASP Bladet - November 2011  

En tidning från Vuxenavdelningen, Karlstads Kommun

Profile for aspbladet
Advertisement