ASP Bladet - Maj 2014

ASP BLADET SIDORNA 12-13

En tidning om sociala frågor, med fokus på Karlstad. Nr 5 2014

YOUNG-OKS RESA TILL SVERIGE På Luciadagen den 13 december 1973 kom Kristina Elander till Sverige. Då var hon fyra och en halv månad gammal och kom från det krigshärjade Sydkorea.

Vad är ett klassamhälle för något? Finns det fortfarande? Läs en personlig och nyfiken betraktelse över samhällets ”vi” och ”dom”.

DEN NYA TIDENS MOBBNING SIDORNA 8-9

Genom forskning försöker man lära sig om nätmobbning, som sker via Instagram och Facebook.

SIDORNA 18-19

LEVER KLASSAMHÄLLET?

SOMMARTIDER Så är då sommaren äntligen här! Helt underbart tycker en soldyrkare som jag.

Jag vet dock att det finns människor som föredrar vintern p.g.a. allergier och solkänslighet. Men i Sverige har vi ju faktiskt fyra olika årstider, så vädret borde ju passa alla någon gång under året!

I verksamheterna pågår nu intensiv planering inför sommaren. En introduktionsdag för ett stort antal sommarvikarier har genomförts, då information gavs om allt ifrån lagstiftning, kommunens värdegrund, organisation till olika regler och rutiner. Men som vanligt blev det mest uppskattade passet när några inbjudna brukare delade med sig av sina egna erfarenheter och tankar om hur det är att få insatser från Vuxenavdelningen.

I samband med detta så vill jag hälsa alla sommarvikarier varmt välkomna till Vuxenavdelningen och jag hoppas ni

kommer att trivas hos oss! Tack vare er så får ordinarie personal möjlighet till en välförtjänt och välbehövlig semester.

Vi chefer planerar just nu höstens alla möten. Allt ska vara klart innan vi går på sommarsemester. Att skapa en genomtänkt mötesstruktur är en viktig del i chefskapet. Ännu viktigare är förstås nästa steg, att mötenas innehåll är genomtänkta och strukturerade.

Värdegrundsarbetet i verksamheten är viktigt, att sträva mot att samsyn ska råda i den mån det går kring de grundläggande begreppen för socialt arbete: integritet, respekt, trygghet, delaktighet, självbestämmande, flexibilitet, jämlikhet, normalisering, brukarinflytande och samverkan. Menar vi t.ex. samma sak i alla verksamheter när vi talar om ”skälig levnadsnivå”? Detta är något som avdelningens ledningsgrupp tillsammans med medarbetarna ska fortsätta fundera över

och förhoppningsvis hitta bra arbetsformer kring.

Avslutningsvis; jag vill tillönska dig som läsare en riktigt skön och återhämtande sommar med den välkända versen av Fröding:

” Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, det är ljus över stränder och näs och omkring står den härliga skogen grön bakom ängarnas gungande gräs.”

På återhörande!

Marita Halvarsson Avd chef, Vuxenavdelningen, ASF

VUXENAVDELNINGEN, KARLSTADS KOMMUN Besöksadress Köpmannagatan 2 , 651 84 Karlstad Telefon 054 - 540 50 13

INNEHÅLL

NYHETSNOTISEN

MOTTOG HOT EFTER JO-ANMÄLAN Det hela började inför första maj 2013. Polisen i Jönköping gav Svenskarnas Parti (SvP) rätten att demonstrera. Detta var startskottet till en rad obehagliga händelser och konsekvenser, vilket veckotidningen Fria Tidningar rapporterar.

– I grund och botten är det för att jag anser att nazism är en förfärlig ideologi. Jag tror på alla människors lika värde och att ingen kan ta sig rätten att säga något annat, säger Monica Nilsson till Fria Tidningar.

Detta anser hon och två andra personer i Jönköping som var för sig har gjort en JO-anmälan mot den tillåtna demonstrationen. Anmälan avskrevs och gjordes på nytt när samma parti fick tillstånd att demonstrera, även denna gång första maj 2014. Även denna gång har ärendet avskrivits och de tre i Jönköping har nu vänt sig till JO (Justitieombudsmannen) och förnyat sin anmälan mot demonstrationstillståndet. Under tiden som JO behandlat ärendet, har Monica Nilsson fått anonyma hotmejl.

– Det började med att jag tyckte att avsändaren såg konstig ut och innehållet var i princip att jag skulle hålla mig inomhus och skita i vad SvP tycker! Detta har gjort att hon inte vågar använda sitt rätta namn, av rädsla för fler hotbrev, berättar hon till Fria Tidningar.

JO ville inte uttala sig om ett specifikt fall innan det var avslutat, när Fria Tidningar publicerade sin artikel, i april månad. I och med att polisen fruktade oroligheter mellan de olika sidorna hade trehundra poliser från olika distrikt runt om i Sverige kallats in som förstärkning.

– Det är egentligen ganska sjukt, avslutar Monica Nilsson för veckotidningen, att emotta hot bara för att du använder dig av den demokratiska rättigheten att få en sak juridiskt prövad.

Text: Liselotte Frejdig Fotnot: Monica Nilsson heter egentligen något annat.

Tryckfelsnisse: I artikeln ”Tolv steg till ditt nya liv” i förra numret ska det stå Mattias Samuelsson, inte Zetterström. Samt att tolvstegsprogrammet pågår i just tolv veckor, inte åtta till nio.

INLEDARE

2

NYHETSNOTISER

3

DEBATT Varje elev måste få känna sig trygg 4-5

ARTIKLAR Micke förstår vad du säger 6 Från blommor till Mötesplatsen 7 Den nya tidens mobbning 8-9 Oroväckande ökning av hemlösa 10 Bolöshet och hemlöshet lokalt 11 Young-Oks resa till Sverige 12-13 Min kärlek till moder jord 14-15 Barnvagnsmarsch mot mödradödlighet 16-17 Lever klassamhället?

18-19 ”Vi ville impa på varandra” 20-21 Känslan av makt i det mindre formatet 22-23 Friluftshelg med minimum av prylar 24-25 Dennis Johansson Hall, journalist 26 Månadens fråga 27

RECENSIONER & SERIER I FOKUS

28-29 30-31

CHEFREDAKTÖR

Robert Halvarsson

REDAKTION

Maria Lundby Bohlin, Henrik Sjöberg, Martin Bäckstöm-Ledin, Liselotte Frejdig, Lotta Tammi, Christer Adrian, Olle Stagnér, Johanna Englund, Janni Littorin, Roger Trondsen Therese Nilsson

FOTOGRAFER

Per Rhönnstad, Kid Overgaard, Ellen Berner

GRAFISK FORM & RETUSCH

Johan Holst, Martin Bäckström-Ledin

ANSVARIG UTGIVARE Sigge Säll

KONTAKT

kontakt@mediagruppen-karlstad.se ISSN 1652-652X

PRODUKTION & TRYCK KO O PE R AT I V E T

MEDIAGRUPPEN K A R L S TA D

www.mediagruppen-karlstad.se 0709 |-NUMMER 608 766 8 2012 3 ASP BLADET

DEBATT

VARJE ELEV MÅSTE FÅ KÄNNA SIG TRYGG Månadens debattskribent Christer Olsson anser att skolor måste bli bättre på att leva upp till sin vision om nolltolerans mot kränkande behandling och mobbing i skolvärlden. Trots fina lagtexter är verkligheten ibland allt annat än vacker.

Varje dag är det tiotusentals elever, som går till skolan fyllda av oro och ångest inför risken att bli retade, hotade, hånade och slagna. En del barn och ungdomar låtsas ibland vara sjuka, för att i varje fall slippa den rums- och tidsbundna mobbningen och kränkningen. Men även om de stannar hemma kommer de ändå inte undan den elektroniska, som sker i cyberrymden via sms, mms, e-post och på olika sociala medier.

Jag vill gärna slå fast, att det finns åtskilliga skolor som har framgång i arbetet mot mobbning och kränkning i den bemärkelsen, att de omedelbart agerar på ett bra sätt, när personal får signaler om, att något har hänt. Då hinner kränkningar aldrig etableras och utvecklas till mobbning. Skolor som inte bara pliktskyldigt har skrivit in skollagens krav på nolltolerans i sina likabehandlingsplaner – utan som lever med och i nolltolerans!

Men trots den nya skollagen som började gälla den 1 juli 2011, och som också innehåller både anmälnings- och handlingsplikt, så är arbetet mot mobbning och kränkning av elever på många skolor en katastrof.

I över fyra decennier har jag på olika sätt arbetat med dessa frågor. Med bland annat tjugo års erfarenhet av föreläsningar för personal inom skola och förskola, fritidshem och föreningar, förvaltningsanställda, politiker, samt för föräldrar och elever över hela Sverige.

Det är vanligtvis inte föräldrar och elever vid skolor där allt fungerar som det skall, som tar kontakt med mig. Det är förtvivlade elever och föräldrar som gör det.

Fortfarande finns det skolledare, lärare och annan skolpersonal, som är utrustade med skygglappar för ögonen och hörselproppar i öronen genom att hävda: ”På vår skola förekommer aldrig mobbning.” ”Här finns inga elever som kränker varandra.”

Sedan finns det vuxna i skolan, som ser mobbning och hör kränkningar, alltså ser och hör sanningen, men ändå förnekar den, genom att uttrycka plattityder som: ”Ungar har väl alltid bråkat och sagt dumma saker till varandra.” ”Den som ger sig in i leken ger, får leken tåla.”

Därigenom höjs också acceptansnivån.

4 ASP BLADET | NUMMER 5 2014

Och därför händer det också att ingen vuxen reagerar, när elever exempelvis skriker ”hora”, ”cp-idiot”, eller ”bögdjävel” i korridorerna, trots att de bevisligen hör okvädningsorden hagla.

Armbågar i sidan, sparkar i ryggslutet, och kraftiga knuffar blir vardagsmat.

Elever fryser ut och isolerar andra elever, utan att någon i skolpersonalen opponerar sig och lägger sig i. Den ökade toleransnivån innebär givetvis också, att det blir svårare att upptäcka de elever, som ständigt mobbas och utsätts för grövre kränkningar.

När vi vuxna genom skolplikten ”tvingar” våra barn och ungdomar till minst nio år i skolan – förskoleklass och gymnasieskolan kallar jag, än så länge, för obligatoriskt frivilliga – så är det vuxenvärldens absoluta skyldighet, att alltid göra sitt yttersta för att inget barn eller någon ungdom skall kränkas, mobbas, eller på något annat sätt trakasseras.

Det är en grundläggande demokratisk rättighet för en elev, att få känna sig trygg i skolan och slippa bli utsatt för övergrepp och förnedrande behandling. Att inte på alla plan motarbeta mobbning och kränkning betyder ett

”Att inte på alla plan motarbeta mobbning och kränkning betyder ett tyst erkännande!

Det är vuxenvärldens skamfläck!” tyst erkännande! Det är vuxenvärldens skamfläck!

Ingen elev skall behöva skriva, som i dethär brevutdraget:

att ingen vuxen person, ingen lärare eller så, har sett vad som pågått. De kanske har sett det - men har inte velat göra något åt det! Det tycker jag är hemskt.

Människors liv kan faktiskt gå till spillo.”

- ”Vad gjorde jag för fel? Varför var det bara mig de retade och slog? Jag hatade allt vad skolan hette och ville inte gå dit.

Där fanns mina plågoandar. De flesta morgnar under flera år vaknade jag med ångest. Redan på lågstadiet fick jag problem med sömnen. Det gick så långt att jag började sängväta.

Det som har förundrat mig i alla år är,

Den rektor som på sin skola – via sin personal – prioriterar någon annan uppgift före kampen mot våld, mobbning, kränkning och trakasserier och för vänskap och omsorg – är enligt min bergfasta uppfattning, inte bara på fel plats här livet. Han eller hon är också en riskfaktor när det gäller våra elevers fysiska och psykiska hälsa - trygghet och

säkerhet - och bör snarast av huvudmannen fråntas sin skolledartjänst.

Detta arbete är inte en fråga om, vad man anser sig ha tid med, lust för, kunskap om eller resurser till. Det är en absolut skyldighet!

Text: Christer Olsson psykolog, kurator och författare bland annat till boken: ”Verktyg mot mobbning och kränkning”.

Foto: Privat

”När vi vuxna genom skolplikten ”tvingar” våra barn och ungdomar till minst nio år i skolan – förskoleklass och gymnasieskolan kallar jag, än så länge, för obligatoriskt frivilliga – så är det vuxenvärldens absoluta skyldighet, att alltid göra sitt yttersta för att inget barn eller någon ungdom skall kränkas, mobbas, eller på något annat sätt trakasseras.”

ASP BLADET | NUMMER 5 2014 5

MICKE FÖRSTÅR VAD DU SÄGER Hans drömmar grusades på en sekund, som hans mamma sade, ”på en grisblink”.

Livet blev helt annorlunda, hans gamla planer var helt plötsligt omöjliga.

Micke sitter i rullstol, han kan bara nicka ja, nej eller ge tummen upp eller ner.

Det har inte alltid varit så. Micke var som alla unga människor, nyfiken på livet, han älskade att gå i skogen för att plocka bär och svamp. Han var nästan klar på lärarlinjen som förskolelärare, när olyckan var framme.

En kväll när han var på väg hem, ändrades livet på en ”grisblink” som hans mamma sade, hon var med på föredraget, för att berätta om olyckan.

Micke körde på en älg, krockade med en mötande bil, slog runt med sitt fordon och voltade över ett räcke, kanade ner för en slänt.

”Bilen blev helt skrot, två personer dog, men Micke överlevde.”

6 ASP BLADET | NUMMER 5 2014

Bilen blev till skrot, två personer miste sina liv i olyckan, men Micke överlevde.

Då börjar den stora kampen tillbaka till livet. Han spenderade månader på sjukhus, både i Uppsala och Karlstad och fick genomgå ett flertal operationer.

Micke fick bland annat en del av hjärnloben bortopererad, på grund av blodsamling. Han fick också en så kallad shunt inopererad, för att dränera hjärnan, den sitter fortfarande kvar än i dag.

HJÄLPMEDEL

Efter många års fysisk träning på Vuxenhabiliteringen, har det skapats en samtalsmatta (en platta man fäster kort med små symboler på) där Micke kan

göra sig förstådd, med tre svarsalternativ, ja, nej eller vet inte. Den som vill kommunicera med honom lägger ut små rutor med text och symboler på, under textrutorna finns alternativen ja, nej eller vet ej. Micke kan peka på alternativen, för att göra sig förstådd.

På detta sätt kan han göra sig förstådd med sin omgivning, vad han är nöjd med eller mindre nöjd med. Fastän hans liv tog en annan vändning än den han planerade från början, är Micke en glad och skojfrisk person. All heder åt Micke.

Text och bild: Lotta Tammi

Ett långt och givande arbetsliv har tagit slut för Anna-Greta Wirsén och en ny fas i livet börjar som pensionär.

FRÅN BLOMMOR TILL MÖTESPLATSEN Anna-Greta har haft ett långt och innehållsrikt arbetsliv men nu börjar en ny tid som pensionär. Hon säger att hon kommer att sakna arbetskamrater och alla goda möten med människor.

- Jag har haft ett givande arbetsliv som började när jag var 16 år, i en blomsteraffär i Växjö, berättar Anna Greta.

Efter att avslutad floristutbildning arbetade hon några år inom blomsterbranschen på olika håll i landet. Efter ett ”mellanår” i USA kom Anna-Greta till Värmland 1980 och skaffade sig en vårdutbildning. Hon har sedan arbetat 15 år inom landstingspsykiatrin, mest på olika behandlingshem och även fortbildat sig inom psykosocialt arbete.

- Länsverksamheten Personligt ombud

i Värmland var jag med att starta 2002.

Det är ett angeläget arbete där många har fått och får hjälp. De senaste två åren har jag haft förmånen att medverka i öppnandet av Mötesplats Tingvalla.

Den vänder sig till människor som vill ha en gemenskap i vardagen, förklarar Anna-Greta.

Mötesplatsen har funnits i ett och ett halvt år och har kommit att betyda mycket för många människor. AnnaGreta kommer att sakna Mötesplats Tingvalla men vet samtidigt att hon nu kan besöka Mötesplatsen som en av gästerna.

vill göra. Anna-Greta är intresserad av trädgårdsarbete, blommor och att läsa böcker. Hon ser också fram emot att livet får ett annat tempo.

- Jag lever mycket i nuet så tankarna på pensioneringen har ännu inte framträtt så mycket för mig, menar hon.

Anna-Greta vill även finnas till för andra människor. Hon hoppas att hon skall vara till glädje i något sammanhang.

Hon är väldigt tacksam för allt hon har fått vara med om i sitt arbetsliv. Speciellt alla möten med människor som hon har kommit i kontakt med inom blomsterhandeln och vård och stödverksamheten.

LEVA I NUET

Hon har en del tankar kring hur hon vill leva som pensionär och vad hon

Text: Olle Stagnér Foto: Ellen Berner ASP BLADET | NUMMER 5 2014 7

REPORTAGE

DEN NYA TIDENS

MOBBNING

Genom forskning försöker man komma tillrätta med nätmobbning på exempelvis Instagram och Facebook.

Nätmobbning är allt mer vanligt förekommande. Nästan varje dag uppmärksammas genom nyheter det utbredda näthatet. Organisationen Friends har frågat 1070 stycken unga i åldrarna 1016 år om deras nätvanor. Resultatet visar att det är tjejer som tillbringar den mesta tiden framför datorn. Användandet av

8 ASP BLADET | NUMMER 5 2014

verktyg som Facebook, Instagram och Twitter blir allt större och populärare.

Metro skriver den 18 mars i år om en sextonårig tjej som blivit mobbad och kränkt hela sin skoltid. Mobbarna påpekade att hon borde banta, sluta med musiken samt att hon inte borde leva.

Den 28 juni 2013 skrev Metro ytterligare en artikel om två flickor från Göteborg, för att de kränkt flera personer via Instagram. Flickorna fick betala ett skadestånd på 570 000 kronor till 38 målsägande.

NÄTMOBBNINGSFORSKING

HIT KAN DU VÄNDA DIG OM DU ELLER NÅGON DU KÄNNER ÄR MOBBAD:

BRIS: (Barnens Rätt i Samhället) www.bris.se Rädda Barnen: www.rb.se Unga Örnar: www.ungornar.se Ung SIOS: www.ungsios.org

Linda Beckman på Karlstads Universitet har i en avhandling studerat både nätmobbare och de som nätmobbas. Linda har kommit fram till att i traditionell mobbing, som att fysiskt eller verbalt kränka andra människor på skolgården, är pojkar överrepresenterade. Men trenden har vänt, nu är det flickorna som står för den största delen av mobbningen genom Facebook, Twitter med mer.

Killarna ägnar sig i huvudsak åt tv-spel och filmklipp, medan flickorna lägger ut bilder på sig själva, bloggar i större utsträckning och blir därmed lättare kritiskt granskade, kränkta och mobbade.

Linda menar att mobbning är ett mångfacetterat fenomen som behöver förstås och angripas från flera olika perspektiv.

– Forskning har visat att det faktiskt går att minska mobbning på skolor. Det är dock viktigt att relationer och värde-

grund är ett ständigt prioriterat ämne och att vi aldrig tolererar mobbning eller kränkningar i någon form, poängterar hon.

FÖRÄLDRAR TILL HJÄLP

Elza Dunkels, som jobbar på Friends, ger följande råd till alla föräldrar: Var uppmärksamma på era barn och deras nätvanor, prata mycket, lägg dig i var de surfar runt. Ser du förändringar hos dina ungdomar? Ta kontakt med skolan, där finns proffsen! Som förälder kan man jobba i samverkan med skola och kompisar för att minska möjligheterna till mobbning. Det är i regel på skolorna där mobbning startar.

stress, detta ger möjlighet att följa eventuella förändringar i skolmiljön och elevernas psykiska hälsa. Samarbete sker med lärare, skolsköterskor, kuratorer och föräldrar. Skolorna får sedan ta del av resultaten av forskningen för att använda som verktyg i projektarbetet i hälsofrämjandet. ”Att inte säga i från eller acceptera näthat är inte okej om man är utsatt eller upptäcker att någon i ens närhet är det.

Om du ser hör eller märker att något inte står rätt till i din omgivning så är det din skyldighet som medmänniska att rycka in för att hjälpa. Näthat är inte coolt eller ens fräckt”, skriver överlevnadsguiden.se

FÖREBYGG MOBBNINGEN

Forskning pågår hela tiden hur man ska förebygga och främja skolmiljön.

Det sker mätningar i grundskolan av elevernas hälsorelaterade vanor och

Linda Beckmans avhandling består av fyra delstudier. Hon har samlat in elevdata och analyser från mellan 2000-3800 elever, skolsköterskor och skolkuratorer. Linda började med arbetet 2008 när hon blev kopplad till ”skolan förebygger”. Uppgifter hämtade på skolverket.se.

Text: Lotta Tammi Illustration: Janni Littorin

REPORTAGE

OROVÄCKANDE ÖKNING AV HEMLÖSA Hemlösa och bostadssökande i utsatta grupper ökar oroväckande kraftigt i många kommuner. Frågan om vem som har ansvar att alla har bostäder att tillgå, aktualiseras därmed.

I takt med att bostadssökande i utsatta grupper ständigt ökat, beslöt organisationerna Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Fastighetsägarna, Hyresgästföreningen och Sveriges kommuner och landsting (SKL) 2011 att göra en utredning om på vem ansvaret ligger för att alla i en kommun ska få tillgång till bostad. Rapporten kallas ”Bostad för alla” och blev klar februari i år. Den innehåller flera förslag till som syftar till vad man anser skulle kunna bli en bättre bostadsmarknad.

– Det behöver byggas mycket mer bostäder över praktiskt taget hela landet, och framför allt då hyresrätter som människor har råd att bo i, säger Anders Konradsson, chef för Boendeenheten Hyresgästföreningen i utredningen.

I Boverkets bostadsmarknadsenkät för 2013 uppger 246 kommuner av landets totalt 290 att de hade brist på hyresrätter. Boverket har dock visat att svårigheten att ordna bostad inte alltid har direkt samband med bostadsbrist. Även i kommuner med bostadsöverskott har utsatta grupper svårt att få bostad.

10 ASP BLADET | NUMMER 5 2014

I rapporten Bostad för alla, riktar man sig mot hela landets boendesituation, där ett av syftena är att inspirera och frammana ett bättre samarbete mellan kommuner, hyresvärdar och olika förvaltningar. Bostadsbidragssystemet lyfts också fram. Det fungerar idag dåligt och kan mer ses som ett bidrag för ensamstående med barn. Det bör ses över och hänsyn bör då tas till grupper med låg inkomst som står utanför bostadsmarknaden.

Några saker utredningen pekar på som man menar skulle förbättra och underlätta för de inblandade är bra styrning och ledning. Flera kommunala ansvarsområden skulle samarbeta mer, som till exempel socialtjänst och bostadsförsörjning. Detta gäller både inom, såväl som mellan olika kommuner.

Viktigt är också att man känner till varandras roller, att både kommun och fastighetsägare tar sitt ansvar.

ENDAST EN VÄG IN

En annan viktig punkt är att det endast bör finnas en kontaktväg in till kommunen för såväl bostadssökande, fastig-

hetsägare och myndigheter. Det vill säga, en tydlighet i vem och vart man ska vända sig. Utredningsgruppen tycker också att regeringen bör se över nationella riktlinjer, som hur man till exempel hanterar boende vid hot- och våldssituationer. Hur ska en flytt hanteras mellan olika kommuner där personen har en skyddad identitet? Det är något som saknas idag.

Så hur var det då, var ligger då ansvaret?

– Det bostadssociala ansvaret ligger hos kommunen. Men för att kommunen ska kunna tillhandahålla bostäder måste den kommunala organisationen samordnas och samarbetet med bostadsmarknadens lokala aktörer fungera. Det är den viktigaste slutsatsen i den rapport som vi tillsammans tagit fram. Det säger Henrik Tufvesson, chef Analys och opinion Fastighetsägarna Stockholm, som varit Fastighetsägarnas representant i arbetsgruppen.

Text: Roger Trondsen Illustration: Martin Bäckström-Ledin

BOLÖSHET OCH HEMLÖSHET LOKALT I Karlstad jobbar kommunen bland annat med bostadssociala kontrakt, för utsatta grupper. I en stad på 87 000 innevånare, uppskattar kommunen att cirka 250 personer är öppet hemlösa.

Kommunen ser det som sitt åtagande att kunna tillhandahålla bostad åt alla och använder sig av något som kal�las ”bostadssocialt kontrakt” för de utsatta grupperna. Detta innebär att den sökande, om vissa kriterier uppfylls kring bland annat drogfrihet, kan få ett andrahandskontrakt där kommunen står som förstahandshyresgäst.

Utöver de bostadssociala kontrakten finns det ett antal olika lösningar som en bostadsgrupp på kommunen jobbar med. Till exempel ett tak-över-huvudetgaranti, där de använder sig av värdshus, vandrarhem och hotell för att klara av belastningen. För samma ändamål blockhyrs också en fastighet med sexton lägenheter, varav åtta används för så kallat akutboende. Att blockhyra innebär att man hyr ett helt hus med flera lägenheter av en fastighetsägare, och att man sen i sin tur hyr ut lägenheter i andra hand.

Andra lösningar som finns är kontrakt för kommunplacerade flyktingar, hyresgaranti, bostad först och kommunala hyresgarantier, och kraven för dessa skiljer sig åt en del.

Rapporten i helhet finns på: http://tinyurl.com/pld6anw

Karlstads kommun samarbetar idag med elva fastighetsägare och jobbar med boplaner i form av trepartsavtal mellan sökande, kommun och hyresvärd. Ett system som man tycker fungerar bra där alla är nöjda, säger man i ”Bostad för alla”-rapporten. Ett samarbetsavtal mellan Karlstads Bostads AB (KBAB), Socialtjänsten och Arbetsmarknads- och socialnämnden reglerar åtgärder och stödinsatser.

Riktlinjen är att tio procent av tillgängliga lägenheter ska reserveras för bostadssociala kontrakt och kommunplacerade flyktingar.

Text: Roger Trondsen Illustration: Martin BäckströmLedin ASP BLADET | NUMMER 5 2014 11

REPORTAGE

YOUNG-OKS RESA TILL SVERIGE På Luciadagen den 13 december 1973, kom Kristina Elander till Sverige. Då var hon fyra och en halv månad gammal och kom från Sydkorea.

När man säger Korea i adoptionssammanhang handlar det alltid om Sydkorea. Det fattigare Nordkorea har en stolthet i att inte adoptera bort ”sina” barn, de anser att det skulle vara ett svaghetstecken.

Kristina hittades utanför socialkontoret i Soul, Sydkoreas huvudstad. En farbror hade hittat henne någonstans och lagt henne där. På sig hade hon en lapp med födelsedatum och klockslag, klockan 19:00 svensk tid. På baksidan av lappen hade farbrorn skrivit sin adress, men när Kristina 18 år senare sökte upp platsen så var den helt omgjord, så hon kunde aldrig träffa mannen.

Besöket på barnhemmet var nog det starkaste, berättar hon. De har än idag bilder på hennes svenska föräldrar, på andra sidan jorden! Hon blev också glad då hon fick veta att det datum och klockslag hon tidigare ”vetat” att hon var född, visade sig stämma.

SOM EN CIRKUS

Mest ledsen blev hon över de barn, som anses ha så grava fel att landet inte kan hitta adoptionsförälder. Hon filmade inte det för hon upplevde det ovärdigt, ”som en cirkus” där de skulle in och titta.

– Även om jag bara var 18 år så kände jag att jag ville ta med allihop så det skulle få bo i Sverige och få hjälp!

BESÖK I SOUL

Hennes ursprungliga familj vet hon ingenting om. Hon vet inte huruvida hennes mor och far är i livet, om hon har syskon och i så fall vad som hänt med dem. Vid 18 års ålder besökte hon med hjälp av adoptionsbyrån barnhemmet i Soul. De hade en lång radda med böcker, på en tunn rad fann man en bild av Kristina och lite information om henne. Där fick hon veta att hon blev lugn av mat, tyst av välling och lugn av att bada.

– Ungefär som nu! skrattar Kristina.

Hon rekommenderar verkligen personer som är adopterade att utforska sina rötter.

– Det är nyttigt, men vänta till myndig ålder så man förstår innebörden av resan. 18 år är lagom, beroende på hur mogen man är. Det är mycket intressant.

12 ASP BLADET | NUMMER 5 2014

En annan sak hon reagerade på, och som förvånade henne, var att killar kunde gå hand i hand utan att vara bögar. Ungdomar fick inte träffas ensamma, utan det skulle vara tjejgrupper och killgrupper där modern kunde hålla uppsikt, för att sitta och sticka invid.

– Bland annat dansade de tryckare med samma kön!

ALDRIG SÅ SVENSK SOM DÄR

– När jag var i Korea var jag 100 procent turist förutom till utseendet!

Folk talade koreanska med henne på restauranger och liknande och de förstod inte varför hon ville tala engelska med dem. De äldre talade inte engelska alls. Hon hade också lite problem med gatuförsäljare som lade ut mattor, smycken och kläder överallt: – Alla kläder var ju ”one size”, och

jag är ju lite större än en genomsnittlig korean...

VIKTIGASTE ÄR IDAG

Hon vill påpeka att trots alla kontroller, så kan man aldrig garantera att barnen hamnar i en idealisk familj. Men hon är ändå tacksam för att hon fick komma till Sverige, och få chansen att ha det goda liv hon har här nu, för av någon anledning så kunde inte hennes biologiska föräldrar ta hand om henne.

– Men det viktigaste är, att även om mina svenska föräldrar inte är tillsammans idag, så har jag ändå aldrig saknat kärlek och att föräldrarna tror på mig!

Jag har fått självförtroende.

Jag frågar henne om hon har några saker hon vill förmedla till ASP Bladets läsare om adoption: – Var öppen med att tala om att barnen är adopterade och stötta deras nyfikenhet om sin bakgrund, se det inte som ett bakslag att de ställer frågor!

Hon anmälde sig när det begav sig, till ett tv program som handlade om adoptioner, för flera år sedan. Men hon blev inte antagen, då de inte fokuserade på Sydkorea.

– Jag vill träffa min mor. Nu när jag har egna barn så har jag fått mer tankar kring det. Skulle jag skiljas från mina barn så skulle det inte gå en dag utan att jag skulle tänka på dem. Jag skulle vilja säga till min mor att jag har det bra, att hon gjorde rätt.

Text: Maria Lundby Bohlin Foto: Privat

”När jag var i Korea var jag 100 procent turist förutom till utseendet!”

Vill ni veta mer om Kristina och hennes tankar kring adoption, eller Sydkorea – kontakta ASP Bladet så förmedlar vi vidare kontakten.

ASP BLADET | NUMMER 5 2014 13

KRÖNIKA

MIN KÄRLEK TILL MODER JORD Har du någon gång haft alla sinnen öppna och sett på naturen med andra ögon? Har du någon gång sett på naturen och allt den innehåller, som något mer än att den ”bara” är natur? Hur det än må vara för dig, så vill jag ändå dela med mig av min upplevelse och om vad jag ser.

För mig är naturriket och all dess växtlighet, blomster, levande varelser och andra fantastiska ting något som gett mig mycket positivt under hela mitt liv. Det inkluderar naturens alla under, vilket både varit och är en kraftfull energikälla där jag kan hämta min livskraft från. Naturen har en särskild förmåga att ge mig positiva känslor och ett lugn när jag behöver avledas från negativa känslor och tankar, även om det ibland bara är för en liten stund.

Jag känner starkt att det finns en trygg-

14 ASP BLADET | NUMMER 5 2014

het, hemmakänsla, värme, frid och en slags enighet med naturen. Jag upplever att denna trygghet framkommer då jag lyssnar ordentligt till alla ljud och viskningar som naturen ger ifrån sig. När jag låter mig omfamnas av detta rike av grönska och blomster och allt som den innehåller och ger, så känns det som om jag inte är helt ensam, och det ger mig en smärre känsla av trygghet.

riska saker. Det finns så många färger, vibrationer, essenser, stämningar, väsen och landskap som jag får massvis med inspiration av. Inspirationer i massvis till både kreativitet och innovation. Detta gröna rike av vidunderlighet har också förmågan att färga om mitt gråa sinnesrum till ett färgglatt sanctum, även de stunder det bara blir för ett ögonblick.

MÄNGDER AV INSPIRATION

Det finns mycket som är vackert, hänförande och magiskt. Särskilt elementen, det de innehåller och andra atmosfä-

Alla slag av växtlighet, blomster och landskap, samt dess läten och stämningar är som vackra och unika konstverk.

Hela naturen känns så fascinerande för både själ och syn. Särskilt när jag tänker på en mängd av dess färgglada varelser, så som fjärilar. Just fjärilar betyder något speciellt för mig, det har de alltid gjort.

Numera är de så mycket mer, efter att jag har tagit reda på vad fjärilar symboliserar och står för.

Enligt Carina Solöga Högman och hennes bok ”Djurens Språk”, så betyder fjärilar, bland annat följande: - ”Dansa, måla, skapa, uttryck dig själv. Min gåva till dig är att kreativt gestalta det du vill att andra ska se. Vi fjärilar bär på drömmar, det är vi som förmedlar dem till dig. Vill du leva din dröm här och nu?

Gör som vi. Dansa din dröm levande.

Med andra ord – sluta fundera – gör något kreativt av dina idéer.”

Sen jag kom i kontakt med denna symbolik så förstår jag nu varför jag, så länge jag kan minnas, har älskat och inspirerats så mycket av fjärilar. Nu när jag förstår och vet allt vad de verkligen vill förmedla så är jag ännu mer inspirerad och för mig är fjärilar ett underbart

exempel på vad en musa kan vara och erbjuda.

DRÖMMAR OM VATTEN OCH HAV

När det gäller landskap så har jag en förkärlek till vattenlandskap. Framförallt så är det havet som jag dras särskilt mycket till. Det känns som om både min själ, mitt hjärta, och allt som är jag, på något sätt är ihopkopplat och sammanlänkat med havet. Havet är så magiskt, fascinerande, fängslande och förförisk. Det är som om jag sannerligen hör hemma vid kusten och till havs. Även om jag inte riktigt vet varför jag känner mig så tilldragen och nästan förtrollad av det, så går det ändå upp tydligt för mig, att den känsla och anda som havet ger mig känns så rätt. Jag har alltid förnimmat det, och sett oceanen som en enda enorm och mycket djupgående inspirationskälla. Det stora blå är, så som allt i naturen, fantastiskt vackert men också så spännande och halsbrytande.

Det som jag lockas extra mycket till i detta oceanska rike är att det har sin

unika och speciella känsla, djup, mystik och absoluta skönhet. Då jag står med fötterna inbäddade i strandsanden, där havets saltvatten och vågor svalkar mina fötter, så känner jag mig så levande och lugn. När jag lyssnar noga på det underbara ljudet av havets vågor och bevittnar hela havet i sin fantastiska rörelse och känner den oceanska vinden, då känner jag en slags frid och frihet inom mig.

Det är som om jag skulle befinna mig i en dröm.

Så här kan jag känna med allt i naturen och alla dess fantastiska landskap, både med all dess ljud, atmosfär, mystik, naturliga skönhet och alla levande varelser som bor där. I detta gröna och levande rike, hos Moder Jord, det finns så mycket fantastiskt att både hitta, hämta och beskåda av allt från elementära essenser samt mängder av källor till inspiration och inre lugn. Det är nog därför min kärlek är så stark till vår Moder Jord.

Text: Janni Littorin Foto: Johan Holst

ASP BLADET | NUMMER 5 2014 15

REPORTAGE

BARNVAGNSMARSCH MOT MÖDRADÖDLIGHET Onsdagen den 23 april är ett datum som angår alla mödrar.

Då demonstrerade flera tusen mödrar och sympatisörer i en barnvagnsmarsch. Om detta kunde man läsa i Fria Tidningen. Över hela landet manifesterade mödrar i något som kallas för Barnvagnsmarschen. Den anordnades för femte året i rad av Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU med syftet att uppmärksamma mödradödligheten i världen. Man vill sätta kvinnors hälsa högre upp på den politiska dagordningen.

Förra året var deltagarantalet cirka 3000 fördelat på ett 30 tal orter. På de flesta ställen var det den lokala RFSU-avdelningen som arrangerat det hela, men även andra arrangörer har förekommit.

– Det är fantastiskt att se hur många som är engagerade. De här frågorna berör verkligen, säger Maria Andersson, generalsekreterare på RFSU till Fria Tidningen. Över åttahundra dör varje dag i samband med graviditet eller förlossning, vilket till stor del beror på okvalificerad förlossningsvård samt brist på kvalificerade barnmorskor. Osäkra aborter är ytterligare en stor orsak.

– Vi vet att nio av tio dödsfall skulle kunna undvikas, men det saknas politisk vilja att prioritera de här frågorna. Vi måste säkerställa att de sexuella och reproduktiva rättigheterna gäller alla, säger Maria Andersson till Fria Tidningen.

16 ASP BLADET | NUMMER 5 2014

Hon lyfter fram tillgång till preventivmedel och sexualundervisning som två mycket viktiga faktorer. Situationen har blivit bättre men än så länge är jämställdhetsfrågan kontroversiell.

– Den konservativa synen på kvinnors rättigheter och jämställdhet i många länder är ett stort hinder, som förhindrar politiker att ta de beslut som behövs för att vända utvecklingen, uppger Maria Andersson till Fria Tidningen.

FLERA ORGANISATIONER TILLSAMMANS

I Riksdagen har en global konferens ägt rum om befolkningsfrågor. Detta samtidigt jämte barnvagnsmarschen. Ansvariga organisationer är Utrikesdepartementet, UD, samt Riksdagens tvärpolitiska grupp för sexuell och reproduktiv hälsa, SRHR. Hillevi Engström (M) är ur ett globalt perspektiv ansvarig minister i dessa frågor. Hon är biståndsminister, till henne framförde marschdeltagarna krav på skarpare mödrahälsovård i samband med sin manifestation. Man hoppas att beslutsfattarna ska fortsätta visa engagemang för frågan även efter 2015.

– Vår förhoppning är att de i sina

rekommendationer till FN ska prioritera SRHR-frågor och se till att det blir ett eget utvecklingsmål även efter 2015.

Kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar är grundläggande för utveckling och fattigdomsbekämpning, fortsätter Maria Andersson till Fria Tidningen.

FN:S ÅTTA MILLENIEMÅL

Vid millennieskiftet satte FN upp åtta mål där man under en femtonårsperiod skulle försöka nå vissa resultat. Det femte, som är att sänka mammadödligheten med tre fjärdedelar, är ett av de som går sämst. För att klara av tänkta resultat krävdes en årlig sänkning på 5,5 procent, men man har under de fem första åren endast lyckats med en total sänkning på 6,5 procent, att jämföras med de uppskattade 27 procentenheterna. Med andra ord är det stor skillnad mellan uppskattning, och det verkliga utfallet.

De små framsteg som ändå gjorts beror främst på ökad tillgång till hälsovård – både före, under och efter förlossningen.

Text: Roger Trondsen Foto: Per Rhönnstad

Läs mer via: www.millenniemalen.nu FN:S ÅTTA MILLENIEMÅL ÄR:

Halvera jordens fattigdom och hunger Se till att alla barn får gå i grundskola Öka jämställdheten mellan kvinnor och män Minska barnadödligheten Förbättra mödrahälsan Stoppa spridningen av hiv och aids Säkra en hållbar utveckling Öka samarbetet kring bistånd och handel

”Det vore inte fel att kalla mig underklass.

Jag får inga lån på banken, jag kan inte göra ROT-avdrag eftersom jag bor i hyresrätt, jag får inte läsa på universitet, jag har inte råd med bil, utlandssemestrar eller egentligt sparande et cetera.”

KRÖNIKA

LEVER KLASSAMHÄLLET? Är du arbetarklass eller medelklass, eller något annat? Hur vet man vad man är? Kan man tala om ett klassamhälle i dagens Sverige, ASP Bladets skribent reder ut några frågetecken i en personlig betraktelse över klassamhället.

18 ASP BLADET | NUMMER 5 2014

En del skulle hävda att det är dina föräldrars arbeten, inkomster, boende, kontakter och vanor som avgör vilken klass du tillhör, inte din egna nuvarande position i samhället. Sen kan man ta politisk ståndpunkt för arbetarklassen. Då är man arbetarklass ur ståndpunkt. Det är ursprunget som spelar roll. Är det så, är jag då medelklass?

Jag har däremot träffat flera vänstermänniskor som säger jag är arbetarklass.

De säger att jag gjort en klassresa nedåt från mina föräldrar, då jag själv bara jobbar 50 procent och är 50 procent sjukpensionär och därmed har extremt dåligt med pengar. Jag känner ingen tillhörighet till arbetarna som jobbar på bruket, däremot tycker jag om grundtanken i socialismen.

Man kan inte bara gå på inkomst när man talar om klass; knapadel är fortfarande adel. Det finns också nåt som heter pauvres honteux. Begreppet avser den del av borgare och adeln som av någon anledning blivit sjuka eller fattiga, men som på grund utav sin bakgrund fick bättre vård och äldreboenden än de ”vanliga” fattiga och sjuka i fattigstugorna. De fick även stipendium för att slippa att utnyttja socialtjänsten. Detta var på 1500-1800-talen. Är man medelklass om man gått på universitetet men har föräldrar på bruket?

Har man då gjort en klassresa? Eller hur många led måste gå för att byta klass?

Tanke: ”Hur många generationer måste gå för att bli svensk?” Det finns så vitt jag vet inga exakta definitioner av det slaget.

VAD ÄR KLASS IDAG?

Jag har jobbat med städning, webbdesign, i kassa, fronta och fylla på varor på Konsum Värmland, inom demensvården och som lärarvikarie på förskolan

till högstadiet. Nu skriver och illustrerar jag på Mediagruppen Karlstad sedan cirka tre år.

Jag ser inte ner på någon jag jobbat med, inte heller på typiska arbetare, men jag känner heller ingen samhörighet med dem ”på bruket”. Konsum är nog det närmsta jobbet som kan kallas arbetarklass, men å andra sidan hamnade jag på LUF-Stockholms bord på en konferens i Göteborg, och dem hade jag verkligen inget gemensamt med!

Det är delvis vad jag funderar på, eftersom jag är halvpensionär. En del vill införa begreppet ”underklass” för dem som till exempel är pensionärer eller går på försörjningsstöd, i folkmun ”går på soc”. Jag skulle känna mig mer ”bekväm” med det än arbetarklassbegreppet, då de flesta i arbetarklassen med fast jobb tjänar mer än jag i månaden.

Jag tjänade tusenlappar mer på Konsum än jag gör nu. ÄR ARBETARNA DE FATTIGA?

Det vore inte fel att kalla mig underklass. Jag får inga lån på banken, jag kan inte göra ROT-avdrag eftersom jag bor i hyresrätt, jag får inte läsa på universitet, jag har inte råd med bil, utlandssemestrar eller egentligt sparande et cetera.

De traditionella klassbenämningarna är dock inte helt adekvata i dagens samhälle. Det finns många inom vad som traditionellt skulle benämnas arbetaryrken som har en ekonomisk standard på medelklassnivå. Det förekommer att anställda inom industri och lager tjänar betydligt mer än vissa grupper av akademikeryrken. Arbetare och arbetarklass passar dåligt som benämningar på dessa akademiker.

författaren Guy Standing beteckning på de allt fler som får lida av de på senare år uppkomna ”flexibla” jobben. Såsom arbetare som får timbetalt, arbetarklassens barn, migranter och akademiker som inte får tag på arbete, unga och deltidsarbetare och vikarier och FAS3:are och praktikanter som ständigt byts ut och jobbar utan att få lön. ”Fast anställning” kallas numera ”tillsvidareanställning”, något som tydligt och oroande visar på arbetsmarknadens utveckling. Dessa prekärer ryms inte inom socialismens ramar, och i brist på sundare alternativ tvingas de att ansluta sig till de högerextremas led; Sverigedemokraterna, Jobbik och Berlusconi.

”Arbetslöshets- och sjukklass kanske är en mer deskriptiv term” Klyftor mellan olika sociala grupper finns, men de traditionella klassbegreppen beskriver dem dåligt. Många inom den grupp som flera inom vänstern beskriver som arbetarklass saknar arbete.

Arbetslöshets- och sjukklass kanske är en mer deskriptiv term.

När Moderaterna började kalla sig arbetarparti argumenterade man att utbildning och yrke inte längre per automatik ger en viss inkomst med viss social status. Jag tror att den arbetarrörelse som växte fram på 1900-talet skulle tjäna på att nu på 2000-talet släppa klassretoriken och fokusera mer på vad som är relevant för dagens låg- och medelinkomsttagare samt de som är bidragsberoende.

Text: Maria Lundby Bohlin Foto: Ellen Berner

Det har dykt upp en ny klassbeteckning; prekariatet. Dessa är enligt den gröne ASP BLADET | NUMMER 5 2014 19

INTERVJU

”VI VILLE IMPA PÅ VARANDRA” – Vårt gäng rörde sig ute på krogarna flera gånger i veckan, många retade sig på att vi utövade kampsport och byggde muskler. Fast man var välklädd och artig råkade man alltid i trubbel.

20 ASP BLADET | NUMMER 5 2014

”Att leva med att ha skadat en annan person kan bli en börda att bära.”

– Jag ska berätta om en händelse som hände för många somrar sedan på Smögen, säger Anders Eriksson. Jag brukade klä mig snyggt och hade långt vårdat hår. Jag hoppade in i en raggarbil för att fråga efter en cigarett, jag fick till svar: ”du din kaxiga snorunge ska inte ha några cigaretter”. Jag svarade tillbaka, ”håll käften era lortiga raggare” och sedan gick jag därifrån. Senare på kvällen kände jag när någon drog ut mig ur bilen som jag satt i, de tog tag i mig och dunkade mitt huvud mot bilens tak så mycket dom orkade. I efterhand hörde jag att dom dunkade mig fyra, fem gånger innan jag svimmande och blev medvetslös. När jag vaknade till liv stack tänderna ut genom hakan och flera tänder va sönderslagna.

PÅ KROGEN

– Fyra till fem gånger i veckan besökte vi krogarna i stan, ett stort gäng grabbar i åldern 18 till 25 år som höll ihop både på gymmet och privat. I dag är allt preskriberat, det hände ju för tjugo år sedan, tillägger Anders.

– Kampsporter som karate och boxning var vår syssla, det ledde ofta till att vi hamnade i bråk på krogarna. Vi ville imponera på varandra och tyckte att vi var coola och tuffa. Vi var lite annorlunda,

ett riktigt flummigt gäng. Vi hamnade lätt i tjafs, vi drog oss aldrig för att slåss, särskilt när ryktet om oss var att vi var ett speciellt gäng. Det hände hela tiden att folk ville utmana oss, det innebar att krogbesöken alltid slutade med slagsmål, säger Anders.

– Vi i gänget höll ihop, var det någon som hamnade i bråk så försvarade vi varandra. Efter slagsmålet brukade vi avsluta med att ta i hand för att skiljas som vänner, vi ville inte ha något otalt mellan oss när vi skulle ses på stan senare, berättar han.

TIDERNA FÖRÄNDRAS

I dag är Anders en vuxen man och skulle inte kunna tänka sig att gå ut för att slåss på krogen. Om det blir tjafs går han där ifrån, det är inte värt konsekvenserna. Han hoppas att ungdomarna tänker sig för, innan de hamnar i trubbel. Anders Eriksson tycker att våldet är mycket grövre i dag än för tjugo år sedan. I dag verkar det som att människor bär på en stor ilska, och kan misshandla människor så svårt att de får tillbringa resten av livet i rullstol.

Gänget är också vanliga samhällsmedborgare i dag. De sköter sig, jobbar och har familjer.

– Vi är alla glada att allt gick bra, trots att vi slogs med allt och alla som muckade gräl med oss. Själv får jag lida för tandskadorna jag fick på Smögen.

Det har kostat mig mycket smärta och dyra räkningar från tandläkaren. Jag är dock glad att bråken inte orsakade större och grövre skador, som kunde ha inneburit men för livet för oss alla, konstaterar Anders Eriksson lite sorgset av sina egen erfarenhet.

Rådet från Anders Eriksson till ungdomarna är att konsekvenserna kan bli många och stora när man är ute för att slåss. Man kan bli tagen av polisen, få fängelse, indraget körkort, svårare att få jobb eller andra stora problem. Att leva med att ha skadat en annan person kan bli en börda att bära. Själv kan man bli skadad för livet. I dag kan man köpa droger på nätet utan svårigheter, en del av drogerna är riktigt farliga, man vet aldrig vad de innehåller, har man otur kan det sluta med dödlig utgång eller innebära men för livet.

– Mitt råd är att du på fritiden tränar kampsport istället, avslutar Anders.

Text: Lotta Tammi Foto: Stefan Ek

Fotnot: Anders Eriksson heter egentligen något annat.

KRÖNIKA

KÄNSLAN AV MAKT I DET MINDRE FORMATET Er ödmjuke reporter känner ett antal musiker, med olika genrer och instrument. En av dem var villig att låna ut en synth eller synthesizer, som det egentligen heter. Som namnet antyder, skapas ljud och klanger syntetiskt på konstgjord väg.

Det finns olika sätt att arbeta med en synth. Ett sätt är att skapa ett ljud från grunden. En grundläggande term är Envelope. Du anger anslagstiden, alltså hur lång tid det tar innan ljudet når sin topp, hur lång tid ljudet ska vara där, innan det börjar klinga ut och hur länge ljudet ska klinga ut. På Engelska heter det ADSR, Attack, Decay, Sustain och Release. Det är själva grunden för ett ljud. Tänk till exempel på ett piano, ofta klingar tonen långsamt ut, medan en trumpet slutar låta, så fort du slutar blåsa och en trumma slutar hastigt med ett visst efterljud.

Sedan finns det ett antal filter, som ytterligare förändrar ljudet på olika sätt.

De vanligaste är lågpass- och högpassfilter. Ibland även för mellanregistret. För den som är musikintresserad, kan undertecknad rekommendera ”Itchycoo Park” med Small Faces. Där hörs det ganska tydligt hur ljudet ändras, även om det i grunden är samma ljud. Det går ofta att använda olika sorters fasförvrängning, för att få ett mer ”spaceat” ljud.

Vissa synthar har färdiginställda ljud/”presets”, till exempel trumpet, piano och olika trumljud. Dessa går att förändra, så att pianot slutar tvärt,

22 ASP BLADET | NUMMER 5 2014

trumpeten sakta klingar ut eller att man får ett eko på trumman.

Ett annat sätt att arbeta, är med Sequencer eller Arpeggio. Det är några toner som upprepas, oftast åtta, antingen bara framåt, fram och tillbaka eller slumpvis.

Just det här med att de upprepas hela tiden, gör att du kan förändra ”melodin” på ett näst intill oändligt sätt. Du kan ändra oktav, hastighet, frekvens etcetera.

Några som arbetar på sistnämnda sättet är Kraftwerk, Tangerine Dream, Anthony Gonzales, Klaus Schultze och Peter Baumann. De två sistnämnda har även varit medlemmar i gruppen Tangerine Dream. De blir som en väv av ljud, som gradvis förändras och plötsligt är det en helt annan melodi än den som inledde låten.

Att då själv kunna skapa en musikväv på egen hand är mäktigt! Kanske den inte är av samma kaliber som mästarna, men ändå fullt acceptabelt och njutbart för ett amatörmusiköra. Just den här makten att kunna styra ljud är smått magisk. Även om det är i det lilla formatet, ger den här känslan av makt en stor tillfredsställelse. ”Just det här ljudet/ melodislingan har lilla jag skapat! Ingen

annan!” Det är nästan som att skapa ett nytt liv. Eftersom det inte går att spara ljud eller slingor, så kommer en underfund med hur skört ett liv är. Det finns synthar där ljudet kan sparas, men de är ofta dyra.

Små nyanser, men ändå hörbara, eller ” go wild and crazy”. Ibland spårar det ut, och då gäller det att försöka hitta tillbaka till föregående ljud. Beroende på hur synthen fungerar, så kanske förändringen hörs genast, eller också när signalvägen gått igenom alla parametrar och inställningar.

Just den här känslan av makt och att kunna styra saker och ting för att det överhuvudtaget ska låta något kanske verkar banalt. Men, det ökar både självförtroendet och självkänslan något helt enormt! Undertecknad skrev i ett tidigare nummer om musikterapi (10/2013), och det här är väl också en form av musikterapi, fast på egen hand.

Får du chansen, tveka inte att testa! Du kommer att må betydligt bättre!

Text: Liselotte Frejdig Foto: Kid Overgaard

”Just den här makten att kunna styra ljud är smått magisk.”

”– Jag var inte nöjd där jag var, men jag visste heller inte vad det var som var fel”

ASP BLADET | NUMMER 5 2014 23

REPORTAGE

EN FRILUFTSHELG MED MINIMUM AV PRYLAR Har du lust att göra någonting annorlunda? Det är inte lika vanligt att tälta nu som det var innan husvagnarna kom på marknaden, men man kan man få vattentäta tält och sovsäckar till sommarbruk för en billig peng.

Visst är stan trevlig på sommaren med blomplantage och glasskiosker. Men varför inte ta riktiga växter när man ändå har möjligheten? Frågan, om man vill komma närmre naturen är: vad behöver man om man ska campa eller tälta en helg?

24 ASP BLADET | NUMMER 5 2014

Om man skall campa på en campingplats behövs färre saker än om man ska campa i skogen. På en campingplats finns ofta restaurang, rinnande vatten, toaletter och dusch. Jag kommer fokusera på tältning i skogen.

Det viktigaste om man skall röra sig i okänt terräng är kniv, karta och kompass, detta dels för att man skall kunna hitta en lämplig plats att slå läger på, dels att hitta bästa vägen till lägerplatsen och viktigast; att hitta tillbaka hem. Kniven används då enbart som verktyg.

ATT PACKA RYGGSÄCKEN

Det viktigaste med att packa en ryggsäck är att den ska vara bekväm att ha på sig, trots att den kan vara tung, så som den blir med tält och sovsäck nedpackad.

Packa så att den tyngsta packningen, tältet och eventuell yxa, hamnar överst, då blir din balans som bäst, och gör att du kan gå med en naturlig hållning.

Med fördel har man en ryggsäck som inte bara är toppmatad, utan som kan öppnas från olika håll. Man kan få en bra ryggsäck för 400 kronor om man inte bryr sig om märket. Sköter man ryggsäcken håller den en livstid.

Man kan packa lätta saker som regnkläder, varm jacka och ett extra-set med kläder längst ner i ryggsäcken då de är lätta, där är de också lätt tillgängliga om ryggsäcken har dragkedja i botten vilket är vanligt. Under ryggsäcken kan man hänga liggunderlaget i remmar. Överst i ryggsäcken kan man ha sovsäcken och ovanpå ryggsäcken använder man remmar för att spänna fast tältet.

Viktiga saker såsom solkräm, toalettpapper, kniv, vattenflaska och choklad lägger man i sidofickorna och i locket på ryggsäcken, där de är enkelt tillgängliga.

Bra är att om man är ute ofta så lägger man alltid sakerna i samma ficka, då hittar man dem enklare.

NÄR DU ÄR PÅ VÄG

På sommaren är det bra att ta på sig solskyddskräm och/eller myggmedel utifrån behov. Ta hellre på solkräm ofta än inte alls. En vattensäker keps, en med plastskärm och inte pappskärm, eller solglasögon är bra att ha. Keps är även bra vid regn. Drick lite och ofta, då slipper du bli yr av vätskebrist. Dricker du mycket på en gång blir du kissnödig onödigt ofta, så drick inte för glupskt.

Choklad är bra som mellanmål. Ha gärna med någonting salt också, som

chips, nötter eller salt som krydda.

konservburkar. Skräp tar man med sig hem.

PÅ LÄGERPLATSEN

På lägerplatsen är det tillrådligt att sätta upp tältet eller vindskyddet det första man gör, då det eventuellt kan börja regna eller blåsa så man behöver skydd.

Sätt gärna upp tältet nära vatten, men inte så att det blir blött underifrån om det skulle börja regna. Hellre på en liten kulle än i en grop alltså. Har du tält kan du vika ut liggunderlag och öppna upp sovsäcken så den får vädras. Är det sol kan man lägga sovsäcken i solen.

Skall man vara ute en längre tid är det bra med fiskespö och frystorkad mat, dessa kostar dock bortåt 70 kronor per man och måltid, så kan man laga egen mat är det att föredra ekonomiskt sett.

Bestick eller en så kallad spork, tallrik och en kåsa eller plastmugg är bra och lätta vid måltid, dessa kan köpas billigt.

Diska kan man göra med mossa, snö, eller med diskmedel i en sjö eller bäck.

KLÄDER

Ta gärna med en latrinspade och framför allt toapapper. Då kan du lämna naturen ostörd. Kom överens med dina kamrater var latrinen skall vara, en bit bort, men inte för långt så att den faktiskt används, från lägerplatsen. Märk gärna ut med rött band, så den syns väl.

DAGS ATT ÄTA!

Det viktigaste i matväg är att ha med en termos med varmt vatten och tepåsar och snabbkaffe, då kan du fika på vägen utan att behöva göra upp eld eller värma vatten på stormkök.

Räkna med 2-3 liter vatten per person och dygn. I skogen i Norden kan man ta vatten ur rörliga vattenkällor, men undvik vatten som är stillastående, förutom i större sjöar. För att vara på säkra sidan och undgå diarré kan man koka allt vatten före man skall dricka det. Utomlands skall man alltid koka allt vatten.

För att laga mat behöver man en eld eller ett stormkök. Dessa kan drivas med T-Röd eller, över trädgränsen, med gasbrännare. Billigast är tveklöst T-Röd, men då måste man tänka på att ha tid att låta brännaren svalna innan man kan packa ihop. Om man skall vara ute bara över en helg kan man lägga konserver i plastpåsar för att slippa bära på tomma

Regel nummer ett när det gäller kläder: ha på dig så lite kläder som möjligt för väderleken! Om man har för mycket kläder så svettas man, och då fryser man när man pausar. Ska du köpa ett plagg som är viktigare än de andra så är det bra skor, gärna vattenavvisande kängor då klarar du dig om det börjar regna.

Friluftsbyxor som är slitstarka och vattenavvisande i militärtyp kostar inte mycket. Regnjacka eller vattenavvisande friluftsjacka är viktigt, även om det är sol på dagen kan det bli kallt på natten.

Ha med extra underkläder, t-shirt och extra strumpor; det gör inget om de är smutsiga så länge de är torra, så två ombyten räcker för de flesta.

FÖR KVÄLLEN

Varm tröja och palestinasjal eller mössa är bra, möjligen också vantar. Som lyx är det bra med en ficklampa för att hitta till latrinen och kanske en bok eller en liten radio. Vill ni veta vart och hur långt ni gått kan jag rekommendera gratisappen Sports Tracker med GPS. Kom ihåg att sköta hygienen och drick vatten!

Text: Maria Lundby Bohlin Illustration: Janni Littorin

INTERVJU Dennis Johansson Hall är journalist på Länstidningen Värmlandsbygden. För en tid sedan besökte han ASP Bladet för att berätta om sitt yrkesliv. I sitt bagage har han erfarenheter från både nationella och lokala tidningar.

VAR BEREDD PÅ ATT TA ALLA HUNDJOBB – Man får vara bered på att ta hundjobben i början, de uppdrag som andra inte vill ha, det är viktigt att få chansen att visa vad man kan och vem man är, berättar Dennis.

Journalistyrket är traditionstyngt och inte alltid så lätt att få jobb inom. Dennis Johansson är ett levande bevis på att det med mycket vilja och kämpaglöd går att finna arbete. För åhörarna berättade han på ett rakt och ärligt sätt hur man tar sig fram i branschen. Till hjälp att ta sig fram i branschen har han studier på journalistlinjen vid Molkoms folkhögskola i sin ryggsäck, samt ytterligare en tilläggskurs i webbjournalistik.

– Jag hade tur när jag ringde till Värmlands Folkblad för att söka jobb. Jag var väldigt ”på” och berättade för dem vem jag var och att jag gillade sport, att det var det här jag ville jobba med. Jag ringde antagligen vid rätt tillfälle, tid-

26 ASP BLADET | NUMMER 5 2014

ningen behövde folk så jag fick prova på att skriva. Sedan blev jag kvar där några år, säger Dennis.

Genom att ta alla de jobb som efterfrågades visade Dennis sin goda vilja, han fick mer uppdrag av Värmlands Folkblad, och fler artiklar att skriva. Jobbet bestod till att börja med bland annat av att ringa in resultaten från olika matcher till resultattjänst. Med tiden började han också få de jobb han ville ha och frågade efter. Han frilansade även för andra tidningar under flera år.

RESA I JOBBET

För några år sedan fick han ett fast jobb på Värmlandsbygden. Han började på tidningen efter att den blivit uppköpt av en annan tidning som ligger i Motala.

– Jag reser runt mycket i Värmland, för att göra olika reportage om vad som händer på landsbygden. Det är ett spän-

nande jobb, säger Dennis.

Idag jobbar det två personer på redaktionen i Karlstad och han är ensam som fast reporter. Dennis reser runt på landsbygden och fotograferar själv till sina uppdrag. Han trivs bra med jobbet, men han tycker det skulle vara skönt med en kollega att bolla uppdragen med.

DENNIS GER RÅD

– Ge aldrig upp om du om du får ”nej” då du lämnat in en artikel. Kanske får du ”ja” hos någon annan. Mitt råd är att aldrig ge upp, vilket mottagande du än får. Lämna inte in dina verk till flera uppdragsgivare på en och samma gång, utan lämna till en i taget. Många vill ha ensamrätt på en nyhet, tipsar Dennis.

Text: Lotta Tammi Foto: Per Rhönnstad

?

MÅNADENS FRÅGA

Reporter: Lotta Tammi Foto: Kid Overgaard

Hur firar du nationaldagen?

SARA FORSBERG

JAN-OLOF ”SOJ” SVENSSON

OLIVER

- Jag är på Sandgrundsudden för att titta på Starboys.

- Jag är på landet i västvärmland och röjer.

- Jag firar med kompisar.

SARA

EMMA JOHANSSON

- Vi går ut och kollar på folk som är ute.

- Jag firar inte 6 juni.

INGER OCH LARS-ERIK HELLQVIST

- Varje år firar vi utanför museet, där det spelas musik hela dagen.

MÅNADENS TIPS MÅNADENS TIPS

BOK

Efter succéboken En man som heter Ove, är nu Fredrik Backman här med sin uppföljare. Det är en bok fylld av svart humor och bitande ironi, men även en bok som på ett vackert sätt för oss till sagovärlden.

Miamas, allegorier om livet och människorna runt omkring Elsa. En ovärderlig tröst när mobbningen i skolan blir tuff och Elsa oroar sig för om kärleken kommer att räcka till henne när hennes mamma får barn med sin nya kille.

Mormor är den viktigaste personen i Elsas liv, en helvild gumma som hänger calzone i julgranen, kastar bajs på polisen och retar gallfeber på alla i sin omgivning. Men inte Elsa. Mormor gör nämligen precis allt för Elsa. Inte minst spinner hon en väv av sagor kring landet

När mormor dör i cancer efterlämnar hon ett antal brev som ska överlämnas av Elsa som blir kurir, till olika personer mormor vill be om ursäkt. Efterhand inser Elsa att de sagor mormor berättat korresponderar med verkligheten.

28 ASP BLADET | NUMMER 5 2014

MIN MORMOR HÄLSAR OCH SÄGER FÖRLÅT Av: Fredrik Backman

Min mormor hälsar och säger förlåt är en ovanlig vardagssaga om dysfunktionella superhjältar. Med enastående komisk träffsäkerhet och ett stort bankande hjärta berättar författaren om en mormors kompromisslösa kärlek till sitt barnbarn, och om grannarna i ett hyreshus som alla på sitt sätt slåss för en av de viktigaste mänskliga rättigheter som finns. Rätten att få vara annorlunda.

Text: Kajsa Jansson

Av: Martin Bäckström-Ledin

Av: Maria Lundby Bohlin Av: Maria Lundby Bohlin

ASP BLADET | NUMMER 5 2014 29

on

I FOKUS: SOLATASSENS LOKALINVIGNING

EN EFTERLÄNGTAD INVIGNING

Nu har äntligen Solatassen flyttat in i nya lokaler på Våxnäs. Det har varit en snårig resa som startade med den förödande branden för snart två år sedan. Lördagen tredje maj 2014 var det stor invigning för allmänheten och inbjudna politiker samt företrädare från Karlstads kommun.

I vårvarmt solsken invigdes Solatassens nya lokaler av Arbetsmarknads och socialnämndens ordförande Johanna Larsson.

– Jag har fått äran att klippa bandet till Solatassens nya lokaler. Jag måste säga det, att när jag träffade det här gänget första gången, blev jag jätteimponerad av vilken kraft och engagemang som finns. Sedan dess har jag varit en förespråkare för Solatassen, säger Johanna Larsson.

Med de orden klipptes bandet, som dagen till ära utgjordes av hopknutna hundbajspåsar, dörrarna öppnades till de stora och fina lokalerna. Snart fylldes de ljusa rummen med människor och ivriga hundar som ville utforska allt det nya.

Karlstads kommun representerades av socialdirektör Monica Persson som lovordade Solatassens kooperatörer för en fantastisk prestation.

– Jag är väldigt imponerad av kooperatörerna och hur de fått till det här.

Helt otroligt! Det är nog väldigt många människor som hade gett upp för länge

30 ASP BLADET | NUMMER 5 2014

sedan, menar hon.

Arbetsmarknads och socialförvaltningen har brottas med många svåra frågor sedan branden i augusti 2012.

– Vi på förvaltningen måste ju ställa upp, men den kunskap vi hade räckte inte till. Det var alla möjliga frågor som plan- och byggfrågor, tekniska och juridiska frågor. Det var mycket som hände på samma gång. Om man ska få ihop allt det här, måste man ha tillgång till all den kunskapen, förklarar Monica.

För Solatassen har tiden sedan branden till invigningen varit en berg och dalbana. Men nu finns det chans till en nystart och en mer stabil tillvaro för kooperativet.

– Nu känns det otroligt skönt och en jättelättnad. Det känns nästan overkligt, säger Rebecca Johansson, kooperativet Solatassens ordförande.

Rebecca menar att lokalerna är ypperliga för verksamheten. När alla hundbås är klara, kommer det finnas plats för över trettio hundar. Det kan jämföras med

Solatassens temporära lokaler i Råtorp där 19 hundar kunde tas emot.

Det stora utrymmena kommer att bli ett lyft för Solatassen som nu kan se ljust på framtiden.

– De här lokalerna är på 400 kvadratmeter och har tidigare varit kontor, berättar Rebecca Johansson, Solatassens ordförande.

Hon berättar vidare att de hittade den gamla kontorslokalen på den privata marknaden. Det krävdes en omfattande uppfräschning eftersom lokalerna hade stått orörda i nio år. Exempelvis fanns det inget kök och ventilationen var i dåligt skick. Ett lokalt byggföretag anlitades för den omfattande ombyggnationen.

– Allt båsbyggande och målande har vi gjort själva. Vi har lagt in mycket pengar till iordningställandet men vi ser det verkligen som en investering, avslutar Rebecca.

Text: Henrik Sjöberg Foto: Per Rhönnstad

” – Allt båsbyggande och målande har vi gjort själva. Vi har lagt in mycket pengar till iordningställandet men vi ser det verkligen som en investering, avslutar Rebecca.”

ASP BLADET | NUMMER 5 2014 31

KARLSTAD I BILDER EN BÅGE ÖVER HIMLAVALVET Efter regn kommer solsken, brukar man säga. Eller så kommer solskenet samtidigt som regnet, lyser på regndropparna och bildar ett majestätiskt ljusspektrum i sju färger. Men bara om solen befinner sig bakom betraktaren.

Guldet vid regnbågens slut kan bli en smula svårare att bekräfta.

Text: Martin Bäckström-Ledin Foto: Robert Halvarsson