Page 1

ASP BLADET En tidning om sociala frågor, med fokus på Karlstad. Nr 8 2014

JAG BEHÖVER HJÄLP SIDORNA 14-17 Magnus Mellgren är ”Art spectaculo”, han är aktuell med en performance om utsatthet. ”Jag behöver hjälp” - kanske känner du igen dig i hans budskap?

SIDORNA 20-23

Radio Totalnormal gör radio om psykisk hälsa, och drivs med stöd av Socialstyrelsen och Stockholms läns landsting.

VAD SÄGER POLITIKEN OM UTSATTA? Flera partier vill bli bättre på att möta olika typer av människor. Läs vårt reportage om hur de möter utsatta människor i månadens ASP Bladet.

Målning: Art Spectaculo Foto: Lotta Tammi

SIDORNA 12-13

TOTALT NORMAL RADIO


ATT VÄLJA HÖSTEN ÄR KOMMEN OCH DEN VARMA SOMMAREN ÄR NU ETT MINNE BLOTT

Även om jag tyckte sommaren var helt underbar, tillhör jag den skara som även gillar hösten. Dess klara luft, vackra färger och möjligheten att tända ljus och mysa med en god bok, är också underbart. Dessutom får jag alltid känslan av ”nystart” när hösten börjar. Nystart och därmed nya chanser och möjligheter!

enda dag. Vi kan ständigt göra val som påverkar vår omgivning och därmed det samhälle som vi vill leva i. Genom vårt sätt att uttrycka våra värderingar så påverkar vi varandra. Oavsett om vi vill det eller inte. Att alla människor har lika värde, oavsett religion, kön, sexuell läggning, utseende, funktionshinder och så vidare, är tyvärr långt ifrån självklart för alla. Att säga det med munnen är en sak, att visa det i handling är en annan.

DET ÄR MÅNGA VAL VI DAGLIGEN STÄLLS INFÖR

Gemensamt bidrar vi till och bygger det samhälle och den kommun som vi vill leva och bo i, inte bara vart fjärde år utan varje dag genom vårt sätt att förmedla våra värderingar och genom de handlingar som vi väljer att göra eller inte göra. FORTSATT GOD HÖST MED MÅNGA GODA VAL ÖNSKAR JAG DIG SOM

På hösten kan dessutom en hel del spännande saker hända, exempelvis att riksdagsvalet denna höst har gått av stapeln. Ja, även såklart kommun- och landstingsvalet för den delen. Detta är stort och viktigt. Massor av energi och medietid och mediaplats har ägnats åt valet, både före, under och nu efter. Självklart spelar valet roll, utgången av valet medför konsekvenser i någon riktning. VIKTIGA VAL

Jag tänker dock att vi ställs inför viktiga val inte bara vart fjärde år utan var-

DU VÄLJER LIVSSYN

LÄSARE!

Jag kan också välja hur jag vill förhålla mig och se på saker och ting, vilken livssyn som jag vill ha, det vill säga om jag ska se positivt, neutralt eller negativt på ett fenomen. Jag kan exempelvis välja att tänka att en förändring av något slag bara kommer att leda till ett elände, att det inte kommer bli något bättre alls efteråt. Men jag kan också bestämma mig för att tänka att det kan nog bli något riktigt bra av det, spännande att följa och se. Samt kanske till och med vara med själv och aktivt påverka utfallet! Man har alltid ett val.

Marita Halvarsson Avd chef, Vuxen-avdelningen, ASF

VUXENAVDELNINGEN, KARLSTADS KOMMUN Besöksadress Köpmannagatan 2 , 651 84 Karlstad Telefon 054 - 540 50 13


INNEHÅLL

NYHETSNOTISEN

FIMPA CIGGEN

– MÅ BÄTTRE PSYKISKT Att röka vet alla är dåligt för den fysiska hälsan. Hjärtat och lungor påverkas rejält vid nikotinanvändande. Men nu visar en brittisk studie att även den mentala hälsan gynnas av att fimpa. Detta med lika stor, eller större, effekt än medicinering med antidepressiv medicin. Forskarna har gått igenom 26 studier som analyserat den mentala hälsan hos rökare både innan och efter de fimpat för gott. Deltagarna hade rökt runt 20 cigaretter om dagen och följdes upp i snitt sex månader efter rökstoppet. Det man kunde se var tydliga bevis på att depressioner, ångest och stress minskar och att den positiva inställningen till livet blir större när man slutar röka. Studien presenterades i tidskriften British Medical Journal. Text: Kajsa Jansson

INLEDARE

2

NYHETSNOTISER

3

DEBATT En skamlös frihet4-5 Ett hopp om förändring6

ARTIKLAR Att bryta tabun kring depression7 Notiser om alkohol 8 Sven Setterlind 9 Förstatliga vården? 10 Gammal med funktionshinder 11 Radio Totalnormal 12-13 Jag behöver hjälp 14-17 Guds hus i Karlstad 18 Vad säger politiken om utsatta? 20-23 Tehuset lever vidare 24

MÅNADENS FRÅGA RECENSIONER & SERIER

25 26-27

CHEFREDAKTÖR

Robert Halvarsson

REDAKTION

Maria Lundby Bohlin, Henrik Sjöberg, Martin Bäckstöm-Ledin, Liselotte Frejdig, Lotta Tammi, Christer Adrian, Olle Stagnér, Johanna Englund, Lars Axelsson, Stefan Ek

FOTOGRAFER

Per Rhönnstad, Ellen Berner

GRAFISK FORM & RETUSCH

Martin Bäckström-Ledin, Johan Holst

ANSVARIG UTGIVARE Sigge Säll

KONTAKT

kontakt@mediagruppen-karlstad.se ISSN 1652-652X

PRODUKTION & TRYCK KO O PE R AT I V E T

MEDIAGRUPPEN K A R L S TA D

www.mediagruppen-karlstad.se 0709 - 608 766 ASP BLADET | NUMMER 8 2012 3


DEBATT

EN SKAMLÖS FRIHET

Hur viktig är grupptillhörighet och dess generella ramar, och vill man vara en del av den? Passar alla in enkelt och smidigt bland alla oskrivna regler och förväntningar? Månadens debattör är skribenten och bloggerskan Julia Gill som bl.a skriver för den nätbaserade hårdrockstidningen ”Crank It Up”, samt sin egen blogg ”Gollums Cave” med samma ämne. Jag har i tidigare inlägg pratat om mörkret och vikten av att försöka stanna upp och tänka innan man greppar högaffeln istället för lyktan. Har man väl valt lyktan blir det förstås enklare att se sig omkring efter intressanta saker - gärna sådana man kan lyssna på. Så långt är allt frid och fröjd. Man letar, lyssnar och upptäcker den ena skatten efter den andra, glömsk av världens dumhet tills den ånyo gör sig påmind likt en telefonförsäljare som undkommer NIXinställningen.

medeltida tortyrmetoder inte hade sin charm iallafall.

Några dumheter som Grottmänniskan träffar på är felaktigt nyttjande av versaler, russin i choklad samt bristfällig vördnad inför Hansi Kürschs röstomfång.* Ångesten som uppstår beror givetvis på graden av dumhet och vid vissa tillfällen slår den inte bara i taket, utan skjuter sig rakt igenom. Det inträffar exempelvis när människor tror att jag behöver förebilder av samma kön för att kunna ägna mig åt något som intresserar mig. Eller när jag förväntas vilja bli en förebild själv...

Hur ofta tror ni att män får höra det där av andra män? Aldrig, gissar jag. Folk uttrycker sig inte så bokstavligt förstås, men till och med jag kan höra budskapet under alla sockrade lager av systerlig omtanke. Jag hade kunnat garva åt det, om det inte vore för att det är så förbannat nedlåtande. Vill du vara en del av vårt stöttande, mysiga systerskap? Håll med eller håll käft! Låt oss hjälpa dig att själv bli den kvinnliga förebild du saknade i tonåren. Den självständiga Kvinnan med stort K, rätt attityd och rätt mängd av vardera könet i skivställ och bokhylla.

Låt mig därför berätta något för er: jag har inte ansvar för att representera alla etiketter jag traskar omkring med. Bloggare. Hårdrockare. Katolik. Autistisk. Kvinna. I synnerhet det sista brukar envisas med att klistra sig fast, alltmedan jag pendlar mellan att sucka och ägna osunt mycket tid åt att fundera över om

4 ASP BLADET | NUMMER 8 2014

Så roligt med en man som gör ditten och datten! Vilken tur att dina speciella och mystiska egenskaper kommer till användning här också! Genom ditt engagemang kommer säkert fler män att våga korsa gränserna – men tänk på att du har ett ansvar för att presentera ALLA män på just det här området, så ta dig inte för stora friheter. Kom ihåg att vi bara stöttar dig så länge du inte blir för självständig.

Bakom varje kreativ kvinna i en manlig sfär, står nämligen andra kvinnor som är rädda för att en enda individs felsteg ska spoliera ryktet för samtliga människor med tuttar och fitta. Dessa uppfostrare behöver alls inte ingå i sfären själva,

utan kan stå och oroa sig någon helt annanstans. Jag kan ha fel, men tror mig vara tämligen säker på att Rockbitch (Ett visuellt utmanande hårdrocksband bestående av mer eller mindre nakna kvinnor. red. anm) inte representerar den sortens frihet och kreativitet som dessa uppfostrare vill lyfta fram. Den här friheten är för ful, för snuskig och därför opassande för den askgråa präktighetens apostlar. Därmed är vi nu fast i den där djävulska fällan som andligt sett påminner om häxprocesserna. Var foglig och du sviker kvinnokampen. (Erkänn, förlora saligheten och dö socialt.) Var självständig och resultatet blir detsamma. (Stå på dig, förlora saligheten och dö socialt.) Trygga, välkända dubbelbestraffning, vad skulle jag göra utan dig? Glöm aldrig att vad du än gör så är du först och främst en kvinna. Det andra, det främmande, det mytomspunna könet. Det är bara ett litet problem. Mitt kön är fan inte exotiskt. Halva jordens mänskliga population går runt med det! Jag är ingen kvinnlig hårdrockare, bloggare, katolik eller autist. Jag har inga kvinnliga förebilder, vill inga ha och har sannerligen inga ambitioner att själv bli någon. Jag väljer mina egna förebilder, det har jag alltid gjort och under min formbara


tonårstid bestod de uteslutande av nunnor, manliga hårdrockare och Joakim Thåström. Eftersom man inte spelar hårdrock med det manliga organet utan med händer och fötter, så föll det mig aldrig in att John Norum eller Oscar Dronjak inte skulle duga som inspiration när jag plinkade gitarr. Istället för att lägga tid på att leta efter kvinnliga förebilder, skulle jag vilja föreslå ett annat sätt att bemöta problemet: vägra ta oss an det. Låt oss sluta upp med att försöka bära hela kvinnligheten på våra axlar och ständigt känna ett kollektivt ansvar för att representera vårt kön i alla lägen. Lägg av med att ”hjälpa” kvinnor med hurtiga hejarop, ge fan i att bli imponerade när man ”släpper fram” kvinnor. Bli förvånad över andras förvåning istället:

förebild blir förstås därefter. Likaså en eventuell önskan om att själv vara en. Utgå därför ifrån att jag gladeligen avviker från mitt kön, min kyrka eller andra kollektiv om det passar mig. Tro aldrig att samma bandnamn på våra tröjor, likadana bönböcker i våra hyllor, samma diagnos eller kön automatiskt gör mig till din bundsförvant, din förebild eller omvänt. Att skamlöst korsa alla gränser är nämligen en frihet som jag unnar både dig och mig.

*Hansi Kürsch sjunger i det tyska metalbandet Blind Guardian och har ett röstomfång på fyra oktaver och fyra semitoner. En genomsnittlig sångröst har ett omfång på en till två oktaver. Denna text publicerades i ”Gollums Cave” den 26/8 2014. Text: Julia Gill Foto: Privat Gollums Cave: www.ingollumscave.blogspot.se

”Berätta nu vilken avgörande betydelse mina äggstockar har för min skivsamling och mina skalövningar. Jag är SÅ intresserad!” Jag behöver inte bli framsläppt. Du ska räkna med att jag tar mig fram för egen maskin och att jag ber om hjälp när jag behöver det. Försöker du få med mig på dina vägar när jag inte vill, så spelar det ingen roll hur mycket vi har gemensamt. Om du framhärdar så tar jag en annan stig eller sparkar undan dig. För varje stöttande kollektiv med goda intentioner finns nämligen en baksida: bristen på förståelse för att den där gemensamma nämnaren inte är lika stor för alla. Visst, jag är kvinna och jag är hårdrockare. Det gör att jag delar vissa erfarenheter med andra kvinnor som är hårdrockare. Men jag är också autistisk och det gör att jag ofta har mer gemensamt med män. Eller katter. Min autism säger nämligen mycket mer om min person än mitt kön och behovet av en kvinnlig ASP BLADET | NUMMER 8 2014 5


DEBATT

ETT HOPP OM FÖRÄNDRING En liten grupp som det sällan talas om, är de intersexuella. Cirka en halv till en procent av de barn som föds är intersexuella. Men, på en rullande sten växer ingen mossa. Och nu har den stenen börjat rulla. Politiker verkar vilja förändra relationen till de intersexuella. För många människor är intersexuell detsamma som intergender, transsexuell eller asexuell. Men detta är felaktigt. Intersexuella syndrom (tidigare kallat hermafroditism) är när barnets kön inte kan avgöras; intergender är de som har en könsidentitet, men flyter mellan olika könsuttryck; transsexuell är en individ som vill ”byta kön” och asexuell är den som saknar sexuella känslor och inte lyckas bli förälskad, oavsett kön. INGEN WIN-WIN SITUATION

Tidigare har läkarna varit väldigt ivriga med att operera bebisar som är intersexuella, till antingen flickor eller pojkar, ofta redan på BB. Det motiverar det med att ”alla vinner på att veta vilket kön barnet har”. Ingen, eller nästan ingen, hänsyn tas till föräldrarnas åsikt och/eller önskemål. För att inte tala om barnet självt. Det finns 50% chans att operationen motsvarar barnets egen könsuppfattning och 50% chans att operationen inte motsvarar barnets egen könsuppfattning. Och det är knappast en win-win situation. Det fåtal intersexuella barn som inte opereras riskerar att bli utsatta för mobbing, misshandel, utanförskap och trakasserier eller ännu värre saker. En stor andel upplever sig vara fångade i sin kropp. Det finns även de som tar livet av sig i sin förtvivlan över att inte vara

6 ASP BLADET | NUMMER 8 2014

som alla andra eller att inte få relevant hjälp. Information om vart de ska gå för att få hjälp är minst sagt bristfällig. FÖRÄNDRINGAR I RÄTT RIKTNING PÅ GÅNG?

När jag talade med integrationsminister Erik Ullenhag (fp) under valrörelsen i Karlstad hade han nyheter. Den första är att det är fler och fler läkare i dag som inte vill operera spädbarn, utan vill vänta och höra vad barnet själv vill. Den andra nyheten är att den minister i EU med ansvar för dessa frågor vill stifta en lag för hela EU som förbjuder operation av spädbarn som är intersexuella. PRAXIS, INTE LAG

Vad säger då den Svenska lagtexten i dag? Det finns ingen lag som styr hurvida intersexuella spädbarn ska opereras eller inte. Det är bara praxis, alltså det vanligaste förhållningssättet. I de fall när bebisen opererats och barnets egen könsuppfattning inte inte stämmer överens med det kön som läkarna opererat det till, beviljas en könsbytesutredning utan de problem en transsexuell (en individ som vill ”byta kön”) möter i vården. Men en stor risk med detta, är att känslig nervvävnad redan kan ha blivit förstörd redan vid den första operationen. Om barnet opereras till flicka, förloras möjligheten att få erektion om flickan vill bli/vara pojke. Om barnet

opererats till pojke, förloras möjligheten att få barn om pojken vill bli/vara flicka. I dag är metoderna för att avgöra barnets kön bättre, ett exempel är ultraljud. Då kan läkarna se om barnet har äggstockar och/eller testiklar i kroppen. Även andra avvikelser kan förekomma. Förut gick läkarna mer på känsla eller det allmänna intrycket av barnet. Kort sagt, en ren chansning. HUR ILLA DET KAN GÅ

Ett tragiskt exempel på hur illa det kan gå är Adam R. Han föddes som en av två judiska tvillingpojkar. När de skulle omskäras var järnet för varmt och hans penis förstördes. Då beslöt läkarna att operera honom till flicka. Föräldrarna lovade att uppfostra henne till flicka med långt hår, klänning, smink och de andra attributen. Men, hon kände att något var fel under uppväxten. Till slut genomgick hon ett könsbyte och blev man igen. Då avslöjade föräldrarna sanningen och han blev så förtvivlad att han tog livet av sig. När hans bror fick veta det, tog han också livet av sig. Personligen tycker jag att det tydligt visar att könet inte sitter mellan benen, utan i huvudet. Text: Liselotte Frejdig Foto: Per Rhönnstad


När Anne Lichtenstein fick en depression insåg hon efteråt att hon inte var ensam om att ha mått så dåligt. Så hon bildade en förening vid namn UDDA (Ung Depression & Dess Anhöriga). ASP Bladet fick en pratstund med henne.

ATT BRYTA TABUN KRING DEPRESSION

- Det var när jag hade en riktigt jobbig depression. Jag kände mig ensammast i världen, för det är ett så stort tabu att prata om att man mår dåligt. Vården börjar bli bättre på att ge professionell hjälp men den är så klart opersonlig. Ingen läkare skulle kunna säga ”sådär har jag också känt”. Jag insåg efteråt att väldigt många mår dåligt, utan att våga prata om det öppet. En av UDDAs hörnstenar är att vi har fadderverksamhet där vi försöker para ihop någon som går igenom svåra tider med någon som har känt ungefär likadant. På så sätt inser man att man inte är ensam. Detta berättar Anne Lichtenstein, som grundade föreningen UDDA som står för Ung Depression & Dess Anhöriga. De är tre unga vuxna som leder UDDA. Dessutom finns det finns runt 20 volontärer. Alla jobbar ideellt. - En viktig del i vårt arbete består i att prata om hur man pratar om depression. Många tror att om man inte pratar om det jobbiga, så försvinner det. Men man kan inte tiga ut en depression, säger Anne Lichtenstein. Vi måste bli ärligare mot vår nästa. Frågar någon ”hur mår du?” så borde vi ta det för givet att den som frågar faktiskt vill ha ett ärligt svar. En byggsten i UDDA’s verksamhet är: ”Pay it forward”. Det står för hjälper man en, hjälper denna nästa och till slut kommer hela samhället må bättre. - Vårt mål är egentligen att UDDA ska utplåna sig själv. Om hela samhället mår bra så skulle inte UDDAs verksamhet behövas. Men så länge samhället ser ut så här behövs vi, fortsätter hon. Vi hoppas kunna åka runt och starta upp projekt på skolor redan i höst. Det är viktigt att nå fram innan det går för långt och ungdomar är den störst växande gruppen med psykisk ohälsa. När man väl har en depression är det mycket svårare att hjälpa, då kan vi istället hjälpa till med att hitta rätt behandling, man ska inte behöva gå igenom det här ensam. Förutom att se till att de som har behov av stöd matchas ihop med rätt fadder och hjälpa till att hitta rätt behandling, arrangeras verksamhetsdagar och träffar. De har även ett föreläsningspaket som går att boka. - Vi är även aktiva på sociala medier. Allt arbete är ideellt och snart kommer vi börja sälja armband och annat som kan göra att vi når ut till fler som behöver oss. Mycket av tiden går åt till att nå ut, avslutar Anne Lichtenstein, vi söker alltid folk som vill hjälpa till för behovet är så stort. Även med att sprida information om att vi finns och vi är just nu i behov av någon som är bra på att söka bidrag så att vår verksamhet kan hjälpa fler och få folk att se på depression på ett annat sätt. Det finns ett stort behov därute och det är svårt att hjälpa alla. Men alla kan hjälpa en. Som sagt; pay it forward. Text: Liselotte Frejdig Foto: Ellen Berner ASP BLADET | NUMMER 8 2014 7


SKÄRPTA REGLER? IOGT-NTO:s kampanj ”Alkoholstör” har ställt frågan till 5 000 riksdagskandidater, hur man ställer sig till skärpt lagstiftning i alkoholreklam. Tvåtusen kandidater svarade på frågan, varav fyra av dem är ministrar som är eniga i frågan om skärpning av reklamen. Dessa eniga ministrar är Maria Larsson (KD), Anna-Karin Hatt (C), Erik Ullenhag (FP), och Birgitta Ohlsson (FP). När det gäller regler och tillsyn i alkoholreklam tycker 83 procent av de tillfrågade att det behövs en ändring i frågan. Istället för att skicka ut frågeformulär, fick medlemmarna i IOGT-NTO ställa frågan muntligt till folket. De ville utnyttja

kraften i folkrörelsen inför valet. Även IQ (fristående dotterbolag till systembolaget) har skickat ut en förfrågan till folket hur de ställer sig till frågan om alkoholreklam. Det finns ett starkt stöd från allmänheten att reklamen ska slopas, hela 44% har uttryckt sin åsikt om det. Alkoholindustrin gör stora vinster. De har ökat reklaminvesteringarna från 8 miljoner kronor till en miljard sedan reklamen startade år 2000. Text: Lotta Tammi

HÖJT PRIS PÅ ALKOHOL KAN RÄDDA LIV De senaste 30 åren i Storbritannien, har dödsfall på grund av alkoholrelaterade leversjukdomar ökat fyrfaldigt. Flera studier, inklusive den senaste publicerad i Clinical Medicine, har undersökt detta problem och har i stort sett kommit fram till samma lösning. Ett minimipris på alkohol skulle minska konsumtionen hos de som dricker mest, och därmed minska antalet dödsfall. Studien visar att personer som dricker farliga mängder alkohol, också köper den billigaste sorten de kan hitta. Studien i Clinical Medicine visar att de här människor motsvarar 75 procent av alkoholindustrins vinst. Nick Shernon uppger i tidningen Accent, att det är därför regeringen inte har intro-

8 ASP BLADET | NUMMER 8 2014

ducerat minimipris på alkohol. Forskningen visar också att 90 procent av befolkningen inte skulle påverkas om minimipriser infördes. Professor Ian Gilmore, ordförande för den brittiska organisationen Alcohol Health Alliance, berättar följande för tidningen Accent: – Studien blottlägger de fördelar minipriser kan ge dem som dricker mest. Regeringen har inga trovärdiga ursäkter att inte införa minimipriser. Text: Arpad Bihary Foto: Per Rhönnstad


SVEN SETTERLIND

- EN PIONJÄR INOM FÖREBYGGANDE HÄLSOVÅRD Sven Setterlind har bland annat arbetat som gymnastiklärare och lektor i hälsopsykologi på dåvarande högskolan i Karlstad. ASP Bladet fick en pratstund med honom och ta del av hans yrkesmässiga resa. - Jag är född i Säffle men uppväxt i Årjäng. Mina intressen har varit fotografering, friluftsliv och förebyggande hälsovård, säger Sven Setterlind.

fick cykla på en testcykel i ett maxtest under en viss tid. Man hade två grupper. Det visade sig att gruppen som lärt sig avslappning hade en snabbare återhämtning och kände sig lugnare. Många elever upplevde bland annat att sömnen förbättrades och att de inte hade huvudvärk så ofta som tidigare, samt att de blev mer koncentrerade i skolan. De flesta eleverna ville också fortsätta med avslappningen efter försöken. Efter Svens forskning, blev avslappning inskriven i läroplanen. Sverige blev då första land i världen med avslappning på skolschemat.

Han började studera på Gymnastikoch idrottshögskolan i Stockholm och utbildade sig till idrottslärare. Sitt första arbete fick han på Norrstrandsskolan i Karlstad 1964. Sven blev upprörd när han upptäckte hur många mellanstadieelever som blev befriade från gymnastiken i skolan av skolläkaren på grund av psykiska skäl. När han upptäckte detta kontaktade han skoldirektör Carldén, som 1972 inrättade en konsulenttjänst för honom. Under tiden så läste han vidare i psykologi och pedagogik på distans.

Efter detta kunde han starta sin forskarutbildning om avslappning och stresshantering i skolorna. Det ledde senare till en doktorsexamen i hälsopsykologi.

Genom detta fick han igång smågrupper i skolorna och startade specialundervisning i gymnastik, som den förste läraren i Sverige. Han inledde träffarna med avslappning, mental träning och därefter olika redskapsövningar. - Syftet var att öka självförtroendet samt deras förmåga i idrott och gymnastik, så att de nästa termin kunde delta i den ordinarie undervisningen, fortsätter Sven. Som konsulent på länsskolnämnden blev han kontaktad av Skolöverstyrelsen vid utformningen av de nya läroplanerna för ämnet Idrott och hälsa. Efter vidareutbildningen fick han anställning som lärare i psykologi och pedagogik vid högskolan i Karlstad.

- Jag startade en undersökning av alla elever i årskurs åtta i Karlstad för att kartlägga de elever som tyckte illa om gymnastikundervisningen. Undersökningen handlade om vad man kan göra för att öka dessa elevers motivation, berättar Sven. Han skrev en fyrabetygsuppsats om detta och kom på så sätt in på forskarutbildningen i Göteborg. 300 elever var med på specialundersöknigen. Den genomfördes på så sätt att en försöksgrupp och en kontrollgrupp

På Karlstad högskola 1980, startade han de första utbildningarna i Sverige med förebyggande hälsovård, i samarbete med Landstinget i Värmland. Kursen Hälsa, Individ och Samhälle bedrevs i fem år. Sedan ansågs den inte längre intressant för högskolan, varpå han slutade och startade ett eget utbildningsföretag. Där vidareutbildade han personal inom företagshälsovården i ämnena stresshantering och förebyggande hälsovård, som sedan de kunde erbjuda personalen i sina företag. Idag är han pensionär sedan länge, och kan äntligen själv slappna av! Text: Olle Stagnér Foto: Per Rhönnstad ASP BLADET | NUMMER 8 2014 9


FÖRSTATLIGA VÅRDEN – ETT BRA RECEPT? Heidi Stensmyren på Sveriges läkarförbund vill förstatliga vården. Detta skriver hon i en debattartikel i Svenska Dagbladet 25:e augusti i år. Anders Knape, ordförande på SKL, hävdar något annat. Sveriges läkarkår vill förstatliga vården, vilket innebär att staten ska bestämma var läkare och annan vårdpersonal ska arbeta och reglera hur arbetet ska utföras. Kortfattat ska staten kunna skicka läkare dit där de behövs. Tidigare har kravet varit att skapa fler jobb i storstäderna. Heidi Stensmyren säger till Svenska Dagbladet: ”Vi har en vård i Sverige med resultat i världsklass i kvalitet och behandlingsresultat, en vård vi har anledning att vara stolta över.” Hon tillägger: ”Internationella jämförelser visar med önskvärd tydlighet att den svenska sjukvården håller mycket hög kvalitet. Vården är jämförelsevis jämlikt fördelad och ges efter behov.” Anders Knape som är ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) säger på deras hemsida att det är en gåta hur denna väl fungerande verksamhet behöver statlig styrning. Det är, enligt honom, en regel, snarare än ett undantag att medborgare tycker att statlig verksamhet i allmänhet är sämre.

10 ASP BLADET | NUMMER 8 2014

I SKLs vitbok framkommer att medicinska resultat i Sverige är bland de bästa i världen. Samtidigt är kostnaderna lägre än i många andra utvecklade länder. Dessutom är tillgången till vård god. 8 av 10 tycker att de har tillgång till den vård de behöver, samt att vårdgarantin följs i 9 fall av 10. Slutligen har den svenska cancervården bland de bästa överlevnadsresultaten i världen. Vårdpersonalen i Sverige gör ett bra arbete. Men det betyder inte att både problem och utmaningar finns. Vården i Sverige utvecklas snabbt och det blir enligt Anders Knape spännande att följa utvecklingen. Några exempel är nya behandlingsmetoder, en snabb medicinteknisk utveckling och nya läkemedel som lindrar och botar sjukdomar som tidigare ansetts vara obotliga. Det krävs ökad omvärldsbevakning och samverkan. Tiden är förbi när vården bestod av isolerade regioner och landsting. Några andra exempel på utvecklingen inom vården är en beslutsprocess där företrädare från hela Sverige sitter med.

Detta leder till att alla patienter medicineras på samma sätt. En annan fördel är att detta leder till en mer patientfokuserad och jämlik cancervård. En nyligen genomförd strokekampanj ledde till minskat lidande för patienterna och lägre vårdkostnader. Detta kommer att följas upp med planering runt hälsofrämjande insatser där samtliga landsting och regioner deltar, fortsätter Anders Knape på SKLs hemsida. Ingenting tyder på att små landsting erbjuder sämre vård. Tvärtom, så hävdar sig många mindre landsting mycket bra när det handlar om patientenkäter och kvalitetsjämförelser. Skulle då denna verksamhet förstatligas leder det till en centralstyrd och byråkratisk struktur vilket leder till beslutsfattande långt från den verklighet där patienter och vårdpersonal befinner sig. Styrkan med lokal demokrati är att medborgarna har nära till beslutsfattarna och ett lokalt ansvarsutövande. Text: Liselotte Frejdig Foto: Per Rhönnstad


GAMMAL MED FUNKTIONSHINDER – HUR GÅR DET IHOP?

Gruppen med gamla som har funktionshinder ökar allt mer. Men enligt en forskare vid Linköpings universitet, Annika Taghizadeh Larsson, hänger inte den medicinska forskningen med. Detta rapporterar tidningen LIV 3, 2013. Många äldre blir funktionshindrade av ålder, till exempel att de måste gå med käpp eller hamnar i rullstol. Men vad händer med de som redan är funktionshindrade när de blir äldre? Annika Taghizadeh Larsson har intervjuat människor mellan 56 och 72 år med omfattande fysiska funktionsnedsättningar. Från polio till ryggradsskador, både medfödda och förvärvade. Hennes slutsats är att sjukvården är rustad att ta emot gamla människor, och människor med funktionshinder, men inte gamla människor som redan har funktionshinder. Hon säger till tidningen LIV att det finns en utbredd föreställning om att den som är född med en funktionsnedsättning eller har en förvärvad skada, är van vid att kroppen inte fungerar fullt ut och därför skulle vara mer benägen till anpassning när det gäller de fysiska förändringarna på grund av ålder. Varje kroppslig förändring innebär en anpassningsprocess. Ett exempel hon nämner är när en tidigare rörlig person plötsligt hamnar i

rullstol. Det blir en tuff omställning för många. Överlag behöver vården mer kunskap om hur det är att åldras med en funktionsnedsättning. Ökar kunskapen ges även ett bättre bemötande och bättre vård. Sjukvården är duktig på att ta hand om själva skadan och använder sina resurser till att plåstra ihop. Men de behöver fortsätta stötta, rehabilitera och följa människor även när det akuta skedet är över. På frågan vad som oroade intervjupersonerna mest, nämner Annika två saker. Dels fysiska försämringar, kanske att inte kunna sköta den personliga hygienen själv eller gå på toaletten på egen hand, dels den ekonomiska aspekten. Många lever redan innan under knappa förhållanden och när de går från förtidspension till ålderspension krymper de ekonomiska ramarna ytterligare. Samtidigt är deras kostnader för hjälpmedel och anpassad bostad fortsatt höga. Många av de intervjuade var i 50-årsåldern när lagen om assistansersättning kom 2001 och det gjorde att de fick mer hjälp än tidigare, vilket underlättade livet. Många fick behålla sin personliga

assistent även efter de fyllt 65 år och formellt sett var ålderspensionärer. Men antalet assistenttimmar beror på hur pass skröplig individen är vid fyllda 65. – Det är orimligt att den som behöver mest hjälp är den som får minst hjälp. Åldersgränsen är absurd och släpar efter i takt med att människor i allmänhet lever längre nu för tiden. De svenska lagarna utgår från att du antingen är gammal eller funktionshindrad, inte bägge delarna. Åldras du och har en funktionsnedsättning hamnar du lätt i ett ingenmansland, uppger Annika Taghizadeh Larsson till tidningen LIV. Tidigare forskning har varit inriktad på åldersperspektivet eller att vara funktionshindrad, inte bäggedera. Att beskriva bägge är något nytt och avhandlingen har väckt stort intresse runt om i världen. Text: Liselotte Frejdig Foto: Per Rhönnstad Källa: Tidningen LIV 3, 2013

ASP BLADET | NUMMER 8 2014 11


I radio kan man sedan fem år höra normala onormala människor i Radio Totalnormal. De vill sprida öppenhet kring psykisk ohälsa, men programmen handlar inte bara om det. Man kan också få höra dikter, intervjuer, musik med mera. Intresserad? Ratta in 101,1 MHz eller www.radiototalnormal.se, på torsdagar 14-15:30!

LUGN, DET ÄR HELT NORMAL RADIO

12 ASP BLADET | NUMMER 8 2014


Det behövs mer öppenhet om psykisk ohälsa och psykisk sjukdom. Detta tar Radio Totalnormal fasta på när de sänder i etern, med röster som dels kommer från dem med egna diagnoser, anhöriga eller de som arbetar inom psykiatrin. Inför publik sänder Radio Totalnormal ett närradioprogram från olika verksamheter i Stockholm, bland annat från Fountain House på Götgatan 38 där de oftast håller till, men även från LAVA Kulturhuset, Dörren i Gamla stan, Kravatten i Axelsberg, Fontänhuset Sköndal med flera andra platser.

av radioprogrammet ut i etern, då vann de Radiopriset för bästa närradio med följande motivering: ”Genom sitt helt unika sätt att ta sig an frågor om psykisk ohälsa, lyckas Radio Totalnormal avdramatisera ett tabubelagt ämne och lyfta fram en undangömd grupp i samhället.” I september 2012 vann de Stora Radiopriset för bästa närradioprogram för andra gången, då löd motiveringen:

Idji Maciel vill enligt en artikel på Radio Totalnormals hemsida riva fördomar. Vidare skriver han följande i artikeln: - Det är synd att psykiskt sjuka nämns i media i samband med våldsbrott, men de våldsamma utgör bara en del. Totalnormal handlar inte bara om sjukdomar. Fördomar minskar först när man kan se personer ur olika vinklar. Idji önskar att få sända kortare inslag i Sveriges Radio, och hon har varit i kontakt med P1 och P4.

Alla oavsett anknytning till psykisk ohälsa är välkomna att vara med i programmet, man behöver inte ha någon tidigare radiovana. Deltagarna i redaktionerna jobbar självständigt utan att styras för mycket i sina program, men alla samtalar om idéer före och efter torsdagarnas program som hålls i Fountain House på Götgatan 38 klockan 14.00. På somrarna sänder de utomhusshower vid fint väder. PSYKISK OHÄLSA VANLIGT

2009 skickades den första sändningen

Idji Maciel, som är radiojournalist, försökte starta upp ett liknande program i Sverige, något som började som ett projekt genom Arvsfonden. Idag drivs radio Totalnormal av bidrag från Socialstyrelsen och Stockholms Läns Landsting. Driften sköts av Fanzingo i samarbete med Fountain House i Stockholm. BORT MED FÖRDOMAR

VILL DU VARA I RADIO?

I Sverige drabbas var fjärde person av psykisk ohälsa någon gång i livet, ändå är det något som få vågar prata om och detta är något Radio Totalnormal vill ändra. Det är viktigt att personer med psykisk ohälsa får en röst i samhället. Det kan handla om texter, intervjuer, dikter, reportage, musik och diskussioner. Det är viktigt att få en bredare bild av vad det innebär att ha psykisk ohälsa och öka förståelsen av den i samhället.

och före detta patienter radio enligt Open Mic-principen, där publiken själva får delta i programmet. La Colifata har funnits i över 20 år och är ett känt fenomen i området.

”Med närvaro och personligt tilltal, med berättelser och ämnen som berör har Radio Totalnormal tagit lyssnarna till sitt hjärta. Stor radiokonst i mindre format.” SYDAMERIKANSKT MENTALSJUKHUS

Radioprogrammet fick sin inspiration från La Colifata, ett program som sändes från Buenos Aires, Argentina, där det strömmades från trädgården på ett stort mentalsjukhus. Där gör patienter

Målet är att skapa förståelse. Det skall inte vara tabu att prata om sina sjukdomar. De som varit med i radio växer snabbt med att deras ord tas på allvar, det gör dem glada. Samtidigt med denna personliga utveckling, så väcker man kunskap hos lyssnarna, så att de kan reflektera över vad det är. Kanske ökar förståelsen om hur det är att leva med en psykisk sjukdom. Text: Maria Lundby Bohlin Foto: Ellen Berner

ASP BLADET | NUMMER 8 2014 13


”JAG BEHÖVER HJÄLP!” 14 ASP BLADET | NUMMER 8 2014


Veckan innan riksdagsvalet pågick en grupputställning med politisk konst och satir på Galleri Konstgruvan i Karlstad. En av utställarna var Magnus Mellgren, eller ”Art Spectaculo”, som är hans artistnamn. Magnus både målar och gör performanceföreställningar, ibland i kombination. En konstnär med många uttryck i arsenalen. ASP Bladet har bevittnat hans uppträdande och även tagit reda på varför han gör det han gör.

Idag, onsdagen den 10:e september, uppträder han i konstgruvans lokaler med sin performance ”Jag behöver hjälp”. I det lilla källargalleriet har de andra konstverken tillfälligt flyttats åt sidan för att ge plats åt Art Spectaculo, publikplatser samt tilltugg och vin. Publiktillströmningen denna dag är sparsam, men de som finns på plats kommer få uppleva en kort, intensiv och känsloladdad performance. En avskalad och naken föreställning utan krusiduller som sätter Magnus, människan, i totalt

fokus. Vad är det han har varit med om? Uppträdandet är igång... I ett relativt samlat lugn upprepar han: ”Jag behöver hjälp. Kan jag få hjälp? Jag kan inte sjunka mycket lägre nu. Snart ska du få hjälp. Det är nu jag behöver hjälp. Det finns ingen hjälp”. Publiken är med, invaggad i mantrat. Plötsligt kommer avgrundsvrålet: ”JAG BEHÖVER HJÄLP!” Samtliga i publiken rycker till, blir nästan rädda. Det finns en hopplöshet, en

desperation och ilska i Magnus framträdande som är omöjlig att missa. Plötsligt är allt över. Det blir tyst i lokalen. En känsla av allvar sprider sig. Men det dröjer inte länge innan någon yppar de första orden av vad som kommer bli en lång diskussion om samhället och hur det är att drabbas av dess kalla hand. Efter flera diskussioner och samtal, smuttande på kaffe och vin, fick undertecknad en pratstund med Magnus i trädgården utanför galleriet. ASP BLADET | NUMMER 8 2014 15


VAD ÄR SYFTET BAKOM PROJEKTET ”JAG BEHÖVER HJÄLP”?

- Syftet är att visa det mottagande jag fick den gången jag gick till socialen i Karlstad. Jag skulle gärna vilja ha en förklaring till varför jag blev behandlad som jag blev när jag verkligen behövde hjälp. När jag vände ut och in på ekonomin och verkligen bevisade att jag var i nöd, och att jag skötte praktikplatser och allt. De brydde sig inte om mig helt enkelt, vare sig med pengar, mat eller medicin. Hur tänkte de? Hur kan man behandla en människa på det sättet? Jag vill påvisa hur illa det kan vara i Sverige idag. Magnus berättar vidare med stort engagemang om hur han vill ha en rimlig förklaring från de ansvariga, samt att synliggöra sin upplevelse för dem och alla som inte förstår hur det kan vara. NÄR STARTADE DU PROJEKTET?

- Det var för ett år sedan ungefär, efter att jag hade varit med om detta. Jag startade projektet på en workshop vi hade på Värmlands konstnärsförbund. Jag mådde väldigt dåligt då, och hade inte

ens de 200 kronor som behövdes för att få medverka. Men jag hade en vän som insisterade på att jag skulle vara med, och erbjöd sig att betala. Den andra dagen jag var där så var det en konstnär som sa till mig: - ”Du ska tänka på socialkontoret och göra ett projekt av detta”. Nästa gång jag kom tillbaka gjorde jag min performance ”Jag behöver hjälp”. Alla blev väldigt berörda, och tyckte att jag skulle starta igång ett konstprojekt och göra någonting av ilskan. VAD HAR DU MER GJORT INOM RAMEN FÖR DETTA?

- Jag har bl.a gjort en tavla med det här slagordet ”Jag behöver hjälp”, som jag ställde utanför dörren hos socialen. Sedan startade jag en facebookgrupp med

”Jag trodde ju att det verkligen fanns en hjälp, ett skyddsnät, när man fallit ner och nått botten.”

16 ASP BLADET | NUMMER 8 2014


samma namn, som fortfarande är aktiv. Där fick jag väldigt snabbt sympatier och beröm av människor från hela Sverige, helt enkelt för att jag lyfte den här frågan. Sedan har jag haft banderoller med detta uppe vid västra infarten. Jag har även hängt upp figurer vid rudsberget som blev nedplockade. Alltså, bara med budskapet ”Jag behöver hjälp”. Det är det enda jag har skrivit.

Han berättar om hur illa det är när man når botten. När man in i det sista försökt hålla näsan över vattenytan och klara sig själv, men till sist inte klarar mer. När en så basal sak som att äta inte längre är självklart. ”Ska jag äta idag, eller lägga pengarna på räkningar?” Hur alla delar i livet tar skada, och förtvivlan över ett samhälle man trodde skulle finnas där som en sista utväg till hjälp.

HUR HAR MOTTAGANDET VARIT?

HUR SER DIN SITUATION UT IDAG?

- Väldigt positivt. Många känner igen sig och uppskattar att någon vill lyfta den här känsliga frågan.

- Idag ser den helt annorlunda ut. Jag har halvtidsjobb och mår mycket bättre. Men jag glömmer inte det som hände. Det känns så viktigt att berätta om vad jag råkade ut för.

BERÄTTA OM DAGENS PERFORMANCE

- Jo, jag tyckte det gick bra. Jag kände att publiken blev väldigt berörd efteråt. Det ledde också till en bra diskussion om hur läget ser ut idag, om hur det är att hamna utanför så att säga. VAD HOPPAS DU FOLK TAR MED

FICK DU ÄNDÅ HJÄLP TILL SLUT?

- Nej, det var min pappa som fick rycka in och ta av sina pensionspengar för att hjälpa mig. Det är ju inte särskilt roligt att vara 43 år och behöva be sin pappa om hjälp på det viset. Så nej, det är inte samhället som har hjälpt mig.

SIG EFTER DETTA?

- Att man ska förstå hur det är att hamna utanför. Jag trodde ju att det verkligen fanns en hjälp, ett skyddsnät, när man fallit ner och nått botten. Men det fanns inte det, inte för mig i alla fall.

just det här mottagandet som jag fick. Hur kan man behandla en människa på det här viset, som verkligen behöver hjälp? Jag tycker det här är så viktigt, för så här ska det inte vara. När människor som är utsatta för sjukdom, arbetslöshet, osv, kommer och ber om hjälp och får ett sådant bemötande. Nästkommande lördag (13/9) gör Magnus (Art Spectaculo) en repris på sin performance där kommunalråd Linda Larsson (S) är inbjuden för att ta del av Magnus berättelse, och även berätta vad Socialdemokraterna i Värmland vill göra. Undertecknad fick i efterhand höra att Magnus kände sig nöjd med lördagens uppträdande och efterkommande samtal med både Linda och besökare. Det återstår att se om människor i Magnus situation och det som hände kommer upp på agendan, och in i medvetandet hos allmänheten.

VAD BLIR NÄSTA STEG I PROJEKTET?

- Ja, det här är ju inget jag glömmer, så jag kommer fortsätta jobba för att den här frågan ska uppmärksammas. Alltså,

Text: Martin Bäckström-Ledin Foto: Lotta Tammi

ASP BLADET | NUMMER 8 2014 17


GUDS HUS I KARLSTAD I Fisksätra utanför Stockholm planerar de att bygga ett Trons hus. En plats där kristna, muslimer och judar kan träffas på samma villkor. Nu finns det planer för Guds hus även i Karlstad. ASP Bladet har träffat Hans Kvarnström; universitetspräst och en av initiativtagarna.

Hans Kvarnström För många som inte är religiösa, är tron en ständig källa till konflikter. Katoliker mot protestanter på Nordirland, judar mot muslimer i Israel och Palestina, shiamuslimer mot sunnimuslimer runt om i världen. Men den kristna Guden, muslimernas Allah och judarnas JHVH är samma Gud. Det har gjort att några personer börjat engagera sig i Guds Hus. Guds Hus är inte tänkt att vara en fysisk lokal eller kyrkobyggnad, utan det kan vara en samlingsplats, vilken som helst. Även ett café eller ett annat ställe där folk kan mötas fungerar lika bra. Det viktigaste är att ses på samma villkor, oavsett var. Utanför Sverige har dessa platser varit både populära som välbesökta. Initiativtagare till Guds Hus i Karlstad är två syrianer, en av dem är kristen och en är muslim. När den ene personen var i Schweiz fick han höra talas om detta för första gången. Han hade tidigare jobbat tillsammans med andra syrianer, oavsett tro, precis som med kristna och judar, så detta var inte helt nytt för honom. Men nu fick han se det i en mer organiserad form. På hotellet fanns ett Faith room, ett Trons rum. Då fick han en idé.

18 ASP BLADET | NUMMER 8 2014

”Varför kan vi inte göra det här även i Karlstad?”, tänkte han. Det centrala är frågorna är: Vad förenar oss? Om vi tror på Gud, varför ska vi skilja på kristna, muslimer och judar? Vi ser oss alla som Abrahams barn. Hans Kvarnström blev tidigt inblandad i projektet. - Det är viktigt med religionsdialog och samtal mellan de olika religionerna, på så sätt blir det lättare att bygga broar, säger han, religionen kan vara en stor demokratisk kraft. Och det är viktigt med religionsdialog för att öka förståelsen mellan olika religioner och människor. - Internationellt är det här inget nytt, det finns redan Guds Hus på andra platser, till exempel i Sarajevo, i Indien och på andra ställen, fortsätter han. Det nya är att det nu är organiserat. Folk behöver mer information om vad religion är, avslutar han. Text: Liselotte Frejdig Foto: Per Rhönnstad


I ett fullsatt rum på Mötesplats Tingvalla talade biskop Esbjörn Hagberg om lycka i början av september.

TANKAR OM LYCKA Esbjörn inledde med att berätta att det inte är en tillfällighet att vi finns till, utan att det snarare är mer än underligt. Om en människas samtliga celler skulle läggas ut i en rad, skulle den raden gå tolv varv runt jorden. Om alla röda blodkroppar som en människa har, skulle läggas ut i en fyrkant, skulle ytan bli 3000 kvadratmeter och under ett dygn arbetar lungorna med 200.000 liter luft. I genomsnitt lever vi 30.000 dygn och hjärtat slår cirka tre miljarder gånger. Det har gjorts en utfrågning världen över, där människor fick gradera sin lycka. Siffran 1 innebar väldigt olycklig och 10 var mycket lycklig. Han frågade åhörarna hur pass lycklig världen är, vad ligger genomsnittet på? Det rätta svaret var 7, alltså är människor mer lyckliga

världen över, än olyckliga. Vad är det då som gör människor lyckliga? Kan det vara att vinna storvinsten eller att ha mycket pengar? Fina, dyra lyxbilar? Nja, i början kanske, men efter ett tag är, eller blir, det vardagsmat. Att vara fri från sjukdomar och andra krämpor? Nej, det är snarare att ha bra, nära och många vänner, att ha ett riktigt arbete och att känna sig behövd som ger lyckokänslor hos de flesta människor. Det ger också anledningar till att vara tacksam. EGNA TANKAR

För min egen del känner jag en stor lycka när jag hittar en bra mening eller formulering när jag skriver prosa, kanske en bra idé till en dikt eller novell.

Många av mina musikvänner känner en liknande lycka när de hittar en melodislinga, ett riff eller har skrivit en ny melodi, vilket undertecknad känner igen. Så det finns inget bestämt skäl eller orsak till lycka. Orsaken beror på olika faktorer. Samma händelse kan göra en person lycklig, lika väl som att göra en annan person olycklig. Ett typiskt exempel på det är idrottsresultat. ”Den som är glad och tacksam över lite, har mycket att glädja sig över.” - Gammalt talesätt. ”Anledningarna till lyckokänslor skiftar med åren.” - Gammalt ordspråk. Text: Liselotte Frejdig Foto: Per Rhönnstad ASP BLADET | NUMMER 8 2014 19


HUR SER POLITIKEN PÅ UTSATTA MÄNNISKOR?

Text: Olle Stagnér Foto: Ellen Berner, Per Rhönnstad, Johanna Engluind & Robert halvarsson

20 ASP BLADET | NUMMER 8 2014


ASP Bladets reporter fick chansen att fråga ett flertal av de politiska partierna hur de engagerar socialt utsatta personer. Som exempelvis långtidsarbetslösa, invandrare och funktionshindrade och om de är aktiva i deras partier. De svarade på följande sätt.

V

VÄNSTERPARTIET

Andreas Eriksson är rullstolsburen och medlem i Vänsterpartiet sedan februari 2012. Det som gjorde att han valde att bli medlem i Vänsterpartiet var att hans mamma blev utförsäkrad, att han hade en kamrat som var med och att partiets program passade honom. – Vänsterpartiet är det enda parti som tar handikappfrågor på allvar, säger Andreas Eriksson. Han tycker att det finns stor solidaritet inom partiet där man hjälper varandra mycket. Alla mötesplatser är tillgängliga

för funktionsnedsatta, menar han och han upplever sig väl bemött. De frågor som han kämpar för är tillgänglighetsfrågor och mot mäns våld mot kvinnor. Han tycker det är roligt att vara med i valstugan på torget och står på deras tionde plats på kommunfullmäktigelistan.

S SOCIALDEMOKRATERNA

– Alla människor är välkomna i vårt parti så länge de delar våra värderingar, säger Rickard Nilsson som är ordförande för Socialdemokraterna i Karlstad. – Alla människor är lika mycket värda, vi ser ingen skillnad på människor, säger Rickard Nilsson Socialdemokraterna anser att ju fler människor som är aktiva, desto bättre blir politiken. De förtroendevalda i partiet har olika bakgrund, några av dem har också handikapp. De har ingen aktiv rekrytering riktad särskilt mot dessa

grupper, men de har medlemmar som är med i flertalet av de föreningar som berör dessa grupper. På så vis har de kontakt med dem. Christina Wahrolin är landstingsråd i opposition, hon har varit med varit engagerade i FN:s konvention för personer med funktionsnedsättningar. Hon säger att socialdemokraterna vill satsa på människors psykiska hälsa särskilt de ungas.

ASP BLADET | NUMMER 8 2014 21


MP

MILJÖPARTIET

– Dessa grupper är viktiga för partiet. Om vi skall få ett samhälle som är bra för alla så måste vi få alla människors erfarenheter, säger miljöpartiets ena kommunalråd Per-Inge Lidén.

försöker att ha en atmosfär inom partiet där alla skall känna sig välkomna, säger Per–Inge Lidén. Han har en idé att få till stånd mera dialog med utsatta människor, genom att bjuda in dem till samtal med politikerna.

Inom partiet har de bytt föreningslokal för att få en mera handikappanpassad lokal. Han vill också uppmuntra sociala kooperativ och att kommunen anställer fler handikappade. – Vi saknar ett handlingsprogram för att få in dessa grupper i partiet, men vi

M

– Jag har en manodepressiv diagnos och det är 35 år sedan den debuterade, säger Stina Lundström.

MODERATERNA

– Jag försöker att skapa ett intresse för politik genom att prata med folk som jag möter i olika sammanhang, säger Marléne Lund Kopparklint, som också är kommunalråd i Karlstad.

Inom partiet har hon inte upplevt några problem på grund av sin sjukdom. – Jag har blivit bra behandlad, likadant som alla andra, säger hon. Jag känner att jag blivit sedd som individen Stina, inte som min diagnos, fortsätter Stina Lundström.

Moderaterna gör verksamhetsbesök hos olika organisationer och för en dialog med dem. Hon säger att verksamhetsbesöken har påverkat politiken mycket. Både de konkreta förslagen och målsättningen inom politiken. – Det är mitt ansvar som politiker att söka upp dessa grupper och lyssna på vad de har för budskap och att genom detta skapa ett intresse för politik hos dem, fortsätter Marléne Lund Koppaklint. Det är viktigt är att ingen människa skall hamna mellan stolarna, man får utgå från varje människas förutsättningar, eftersom alla är olika och har olika förutsättningar, säger hon.

22 ASP BLADET | NUMMER 8 2014

Stina Lundström – Man måste lyssna på människor, så de blir delaktiga, avslutar hon. Stina Lundström är också aktiv i moderaterna. Hon tycker att de är ett parti som ser till individen. Det var för cirka sju år sedan som hon blev medlem och hon blev aktiv med en gång. Hon sitter nu i Miljönämnden i Karlstads kommun.

Hon är övertygad om att det finns fler som har denna diagnos inom politiken, för politiker är ett genomsnitt av befolkningen. – Det känns bra om man har en uppgift och blir tagen på allvar för den man är, avslutar Stina Lundström. Hon är utbildad mentalsköterska och inom det området har hon arbetat i många år. – Jag hoppas på att komma in i Landstinget, där är min hjärtefråga psykiatrin, avslutar Stina Lundström.


KD

KRISTDEMOKRATERNA

– Kristdemokraterna har ingen särskild rekryteringsinsats för olika grupper, säger Peter Kullgren som är kommunalråd i Karlstad. De arbetar brett mot alla grupper genom att finnas ut i samhället, exempelvis på torgmöten och genom sociala medier. – Dessa grupper är underrepresenterade inom Kristdemokraterna, säger Peter Kullgren.

Han menar att alla partier behöver rekrytera mera medlemmar och genom det kommer fler personer från dessa grupper in i partierna. – Vi har en öppen attityd och ett välkomnande sätt men vi måste bli bättre på att rekrytera dessa grupper, menar Peter Kullgren. En viktig fråga för partiet är tillgänglighetsfrågor.

FP

FOLKPARTIET

– Partiet är öppet för alla, säger Niklas Wikström som är kommunalråd i Karlstad. De får kontakt med människor genom torgmöten, och de har inget aktivt uppsökarprogram. Genom olika underorganisationer inom partiet får de kontakt med dessa grupper.

SD

SVERIGEDEMOKRATERNA

– Vi tycker att det är viktigt att dessa socialt utsatta grupper är med i partiet, säger Anton Hedlund som är nummer tre på kommunfullmäktigelistan. Anton berättar att de har invandrare i partiet på valbara platser, men säger sig inte veta så mycket om de andra grupperna.

SIV

SJUKVÅRDSPARTIET I VÄRMLAND

– Många av de som är med på landstingslistan har erfarenheter från vård och omsorg, säger Erik Jansson, som är landstingsledamot. De har nära kontakt med handikapporganisationer och patientföreningar och vi prioriterar uppdrag i handikapprådet. – De som är med i partiet har ofta bred erfarenhet av handikappomsorg som personal, säger Erik Jansson. Många medlemmar har valt att arbeta i sjukvårdspartiet för att de är medlemmar inom olika patientföreningar. ASP BLADET | NUMMER 8 2014 23


TEHUSET LEVER VIDARE I våras läckte ett brev från den Tehusets styrelseordförande Kjell Fors. I det brevet kunde det tolkas som att syftet med Tehuset var att omvända muslimska kvinnor till kristendomen. Soheila Fors menar att brevet inte är representativt med vad Tehuset sysslar med. Tehuset är en mötesplats för invandrarkvinnor i Karlstad, verksamheten finns även i Karlskoga och Jönköping.

Nu har en ny styrelse och organisation skapats. Kommunen kommer inte ha någon ökad kontroll över Tehuset utan kommun och förening kommer att ha samma kontakt med varandra som tidigare.

I Karlstad hade föreningen en svår ekonomisk situation och beslöt att lägga ner verksamheten. Enligt media så övervägde kommunen att dra tillbaka sitt bidrag på 100 000 kronor när brevet läckte ut, men enligt uppgift från Ann-Karin Bohl, verksamhetsutvecklare på Karlstad kommun, skedde aldrig detta.

– Jag är jätteglad. Det här är mitt livsverk. En gång var jag en av de kvinnor som inte hade någonstans att gå, säger Soheila Fors till P4 Värmland.

– Vi pratar aldrig om religion eller politik på Tehuset. Det enda jag vill är att kvinnorna på Tehuset ska få möta Guds kärlek, säger Soheila Fors till tidningen Dagen.

24 ASP BLADET | NUMMER 8 2014

Föreningen Khatoon öppnade Tehuset i Karlstad 2012. Text: Johanna Englund Foto: Per Rhönnstad


MÅNADENS FRÅGA

Reporter: Lotta Tammi Foto: Ellen Berner & Stefan Ek

Vilka förändringar tror den nya regeringen kommer att genomföra?

CHRISTER ADRIAN

CAISA ANDERSSON

- Jag hoppas på förändringar och mer satsning när det gäller skolan och utbildningar.

- Jag hoppas att sjukvården blir bättre.

PER-ERIK HARALDSSON

MAY

- Vi får se vad det blir för regering. Än vet man inte. Det känns väldigt osäkert.

- Det blir nog bra.

ANNA ANDERSSON

AMANDA NAGY

- Jag tror många småföretagare får stänga igen. Även restaurangbranschen blir påverkad när man inte kan ta in extra personal.

- Jag hoppas att SD inte får för mycket inflytande i regeringen, och jag hoppas på att det kommer att blir bra.

ASP BLADET | NUMMER 8 2014 25


MÅNADENS TIPS MÅNADENS RECENSION

Trots att det länge släppts enklare legofilmer direkt till hemvideo-marknaden, var det ändå många som höjde på ögonbrynen när filmbolaget Warner annonserade att en påkostad storfilm baserad på leksaksvarumärket skulle gå upp på biograferna. Detta trots att trenden inom film just nu är att använda sig av varje inarbetat varumärke vare sig det finns en etablerad story eller ej. Exemplet som verkligen sticker ut är väl ”Battleship” från 2012 som är något så långsökt som en SciFi-rulle baserad på brädspelet ”Sänka Skepp”, och inarbetat måste man väl säga att varumärket LEGO verkligen är. Problemet var väl snarare hur man skulle skapa en värdig story kring en byggleksak vars själva poäng väl måste vara att det inte finns något färdigt, utan att var och en som leker gör sin alldeles egen berättelse. Det är kanske just ur den problembeskrivningen som regissörerna Phil Lord och Christopher Miller har tagit avstamp när de nu faktiskt ser ut att ha knäckt den nöten.

26 ASP BLADET | NUMMER 8 2014

FILM

THE LEGO MOVIE

Det som på pappret såg ut att vara ett cyniskt försök att mjölka pengar ur ett varumärke har istället visat sig bli en ganska mångbottnad berättelse som på ett lekfullt sätt kommenterar dynamiken som kan uppstå mellan färdiga koncept och den fria leken.

Filmskaparna har också studerat stopmotion-animationer gjorda med riktigt LEGO och inkorporerat det mediets begränsningar och speciella look i vad som ju i själva verket är datoranimation med allt vad den senaste tekniken har att erbjuda.

Vi får följa Emmet, byggnadsarbetare och lydig medborgare i en perfekt legostad där allt följer de givna mallarna, och byggd efter vad som ser ut att vara riktiga legoinstruktioner direkt från kartongen. Detta perfekta samhälle har naturligtvis en baksida och när Emmet får kontakt med den fribyggande motståndsrörelsen visar makthavarna sitt rätta totalitära ansikte.

I grunden ligger den klassiska ”The Heroes Journey” där den till synes obetydlige huvudpersonen måste förhålla sig till profetian om sig själv som ”den utvalde”, predestinerad att rädda oss alla. Till det kan läggas mängder av filmreferenser som gör det hela till en träffsäker parodi av den välbekanta mytologin. Vidare ser vi även massor av blinkningar till byggleksakens allra mest trogna fans, samt gästinhopp från några av de mer världsberömda karaktärerna som blivit minifigur genom åren.

Tidigt i handlingen dyker det upp föremål som härstammar från en mytisk värld, bortom den verklighet som delas av de ordentligt repade minifigurerna i Bricksburg. Och just detta att bitarna är repiga och ibland trasiga, och att den vise mannens stav verkar vara en halväten godisklubba från vår värld, gör att filmens lego-universum får ordentligt med liv och sammanhang.

Av: Lars Axelsson

Oavsett ålder och relation till ämnet så lär du hitta något att uppskatta hos denna filmsuccé som redan fått klartecken för en uppföljare. Text: Lars Axelsson


Av: Martin Bäckström-Ledin

Av: Maria Lundby Bohlin

ASP BLADET | NUMMER 8 2014 27


KARLSTAD I BILDER EN BLICK MED INLEVELSE Du behöver inte vara rik för att se stor musik, en hel del gratisarrangemang genomfördes under Putte i Parken i somras. Exempelvis Johanna Lillviks varitépop, explosiv och självklart framförd på Mariebergsskogens intima teaterscen. Text & foto: Robert Halvarsson

28 ASP BLADET | NUMMER 8 2014

Profile for ASP Bladet

ASP Bladet - Sep 2014  

ASP Bladet - Sep 2014  

Profile for aspbladet
Advertisement