Makarna Arnolfi nis trolovning, tavla målad av an van yck.
THE POWER OF LOVE Förlovningsringen på höger eller vänster hand? Slät eller solitär? Vi reder ut begreppen tillsammans med Siegfried Egger från Jovenia Juveler – från förkristen tid fram till i dag.
När kristendomen infördes hos oss ersattes den nordiska seden med det romerska sättet. I antikens Rom fick äktenskapet sin rättsligt bindande kraft genom parternas offentligt givna samtycke och beseglades genom ringöverlämning och av prästens uttalade välsignelse, ”vigseln”. Under barocktiden gavs det ett utmärkt tillfälle att i samband med brudens överlämnande demonstrera de dyrbarheter som lämnades, därmed ökade både givarens och mottagarens heder. Man kunde också vända sig till en särskild person, en ”brudfrämma” eller ”brudsäta” som fick uppdraget att låna ihop så många och så dyrbara smycken så möjligt. Även kyrkan hyrde ut donerade brudsmycken och brudskrud. Ringen blev trohetspant och en symbol för kärlek och vänskap. Vanligtvis slät, i silver eller guld, eller hopflätad med ett motiv av två händer som möts i ett handslag. På Nordiska museet finns sådana exemplar att skåda. Numera är ringarna tillverkade i guld eller platina. Dagens kvinna bär som förlovningsring en slät ring, en alliansring eller en ring med en enda sten, en solitär. Vigselringen harmonierar oftast med den första ringen och bildar en kombination av två ringar. Mannens enda ring är vanligtvis slät.
RINGARNAS PLACERING PÅ höger eller vänster
hand är olika i olika länder, även byte av hand förekommer och ringarna har burits på alla fingrar, även på tummen. Att man hos oss bär förlovnings- och vigselringar på vänster ringfinger är en tradition från antiken. Egyptierna och romarna trodde nämligen att blodet gick i en ven direkt från detta finger till hjärtat. I dagens kyrkliga ringceremoni med växling av ringar skapas en symbol för ömsesidigt trohetsförhållande och evigt kärlekslöfte. Under förkristen tid var fästningen här i Norden ett avtal som sedermera kallades trolovning, den viktigaste akten när man skulle ingå äktenskap. Det var en familjär angelägenhet där sociala och ekonomiska aspekter vägde tyngre än parternas personliga tycke. Överenskommelsen styrktes med en gåva, ”fästegåvan” som fungerade som pant och garanti för att bruden överlämnades vid det fastställda datumet. Fästmannen och fästmön, som inte deltagit i förhandlingarna, lade nu i vittnens närvaro händerna samman och med detta handslag var äktenskapet civilrättsligt bindande. Det äktenskapliga samlivet kunde börja trots att att man ännu inte hållit något bröllop.
F OTO N AT I O N A L G A L L E R Y I LO N D O N ( P U B L I C D O M A I N ).
Av Morgan László
60
SV0518_060_DEAL_Jovena.indd 60
2018-05-08 15:43