Präglad av föräldrarnas strävsamhet

Här är Kristina Wallin Nylén, engagerad och aktiv köpmansdotter från Sandslån som var ett med familjens arv ICA Rosen men som hittade sig själv och andra engagemang, bland annat i kyrkan.

Text: Ann-Charlotte Agrell. Foto: Ann-Charlotte Agrell, privat

Kristina Wallin Nylén är född och uppväxt på Sandslån som en av tre döttrar till den berömde ICA-handlaren P-G Wallin och till Doris Wallin – som klev fram som en kraftkvinna efter P-G:s död, bland annat som kassör i olika föreningar. Ett engagemang som Kristina fick ”ärva” och hon har haft roller både som ordförande och sekreterare och i valberedning. En av föreningarna är Hamnmagasinet i Nyland där det anordnas musikkvällar på somrarna sedan 1998.

Storasyster Barbro och Kristina tog över ICA efter P-G och båda är välkända profiler kring Nyland där ICAbutiken kretsade kring familjen Wallin. Både Doris och P-G ägnade väldigt mycket tid i affären. Kristina minns att när kompisarna åkte och badade så fick systrarna Wallin göra lunch till föräldrarnas lunchrast.

- Vi fick även jobba i butiken och jag tycker inte att vi tagit skada. En bra och trygg uppväxt. Men visst har föräldrarnas strävsamhet präglat oss. När vi tog över butiken så blev det mitt liv och jag jobbade väldigt mycket. Jag önskar att jag hade varit hemma med barnen mera.

Kristina har tre söner och en dotter och är gift med Jonas. Fyra barnbarn har det hunnit bli. Sonen Per-Jonas var konfirmand i Ytterlännäs och fortsatte som ung konfirmandledare ända upp i 20-års ålder. Undertecknad minns hur intresserad och uppskattande Kristina då var över kyrkans arbete med barn och ungdomar, något som hon fortfarande är. Kristina växte upp i ett frikyrkligt hem. Farmor var med i Vita Bandet och Doris och P-G var engagerade i EFS i Sandslån. P-G var duktig på piano och orgel och hoppade in som musiker vid möten. Mammans hårdaste kraftuttryck var ” Farmor är Vitabandist” när barnen gjort något dumt. Svordomar förekom inte i familjen, men om pappa PG blev arg så höjde han ett varningens finger. Då var det allvar.

- Det blev naturligt att vi barn var med i allt som hände i EFS lokaler. På den tiden fanns det många barn på Sandslån. Det var allt ifrån gudstjänster till musikkvällar, skördeauktioner, julevent och naturligtvis söndagsskola. Kaffe kokades i stora kaffepannor i köket. Det doftade ljuvligt och jag tyckte nog om fika redan då. Det fanns en järnkamin i stora salen där det eldades för att få värme. Spännande, tyckte vi som bara hade en öppen spis hemma. Söndagsskolan avslutades alltid med fika och så la vi en slant till behövande i en sparbössa.

Uppväxten har präglat mig till en lugn, trygg och ödmjuk person, men jag har dock en hel del skinn på näsan när det behövs. Jag tycker om äldre människor och lyssnar gärna på deras historier om gångna tider. De får inte glömmas bort. De har ju möjliggjort att vi har det bra idag om man bortser från pandemi/krig.

Idag är Kristina med i Ytterlännäs församlingsråd. Hon fick frågan av Elisabeth Grafström för några år sedan och blev nyfiken på att vara med och påverka. Ordförande i kyrkokören, Anneli, lockade Kristina att börja i Ytterlännäs kyrkokör där även Kristinas svärdotter Emma sjunger. ”Jag kan inte sjunga men det är väldigt roligt och det är en så fin gemenskap”, säger Kristina.

När hon ägde och jobbade på ICA Rosen så var kontakten med kunderna

- Som pensionär har Kristina flera engagemang både för kyrkan och för det lokala näringslivet. Båda vill hon ska få leva och utvecklas. och personalen mycket viktig. Möten och samtal med människor är så betydelsefulla. Jag frågar om hon har någon hobby och Kristina svarar att hon började rida för 18 år sedan. Det är dock lite med skräckblandad förtjusning hon sätter sig upp på hästen två till tre gånger i veckan vid Kramfors ridskola.

" Jag skulle vilja starta en grupp där vi samtalar och bollar idéer om att utveckla gudstjänsterna.

Tidningsurklipp från Västernorrlands Allehanda fredagen den 15 mars 1963 med nyheten "Flottningsaffären blir snabbköpsbutik". Bildtexten lyder "Köpman P G Wallin i sin omändrade toppmoderna butik."

- Vi har superfina instruktörer och har så trevligt. Vi fikar och pratar om allt och ingenting. Jag har faktiskt träffat några av mina bästa vänner där.

I många år hade Kristina ett samarbete med Stig Wiklund både för att utveckla sig själv och för butikspersonalen. Det handlade om positivt tänkande och se möjligheter, men också om att som person tro på sig själv, vara stark och inse att man duger som man är. Man kanske inte tror det, men Kristina som är så utåtriktad, glad och positiv har fått jobba med sitt självförtroende. Att duga, vara stark och stå upp för sig själv.

- Jag hade nog inte förstått hur det är att vara människa.

Under en utbildning skulle Kristina beskriva sig själv – och då beskrev hon ICA Rosen! Det blev en tankeställare. För en vecka sedan i skrivande stund sa istället en person: Vad roligt att träffa dig och inte ICA Rosen! Idag tycker hon att hon blivit bättre på att stå upp för sig och har velat överföra det till sina barn. Hon väljer också sina strider och brukar be folk att få återkomma så hon hinner tänka efter i vissa diskussioner.

Kristina berättar vidare att jobbet var hennes liv.

- Det var jättesvårt att sluta jobba. Min syster Barbro drev på att vi skulle sälja ICA Rosen och vi sålde sista januari 2020. Vi sålde i rätt tid för då kom Corona, hamstring, restriktioner och sedan kriget i Ukraina med prishöjningar. Så klart var det tufft för de nya ägarna.

Nu som pensionär har Kristina flera uppdrag: i kyrkan, som ordförande i Kramfors företagare och annat. Hon brinner fortfarande för näringslivet i Kramfors, att det ska få leva och blomstra och hon vill vara med och påverka och utveckla inte minst i kyrkan.

- Vi behöver göra något för att få besökare till våra gudstjänster. Jag skulle vilja starta en grupp där vi samtalar och bollar idéer om att utveckla gudstjänsterna. Kyrkobyggnaden är ju en fantastisk plats och kyrkan gör så mycket bra saker och ska fortsätta ha en roll i framtiden. ACT hjälper så många i nödsituationer. Så mycket bra verksamhet finns i pastoratet, men hur ska vi göra det mer känt för allmänheten?