I det enkla bor det stora

När detta skrivs har jag nyss pilgrimsvandrat i Högsjö, Gudmundrås grannförsamling. Det var en vandring på ca sju km med start och mål vid Högsjö gamla kyrka. Vi gick och samtalade, stannade till, sjöng och lyssnade på böner. Ibland gick vi i tystnad och reflekterade över det vi såg och hörde. Som avslutning firade vi mässa i den vackra sommarkvällen. Det var ett enkelt arrangemang men kraftfullt för den inre och yttre människan. Det händer något när man går. Pilgrimsvandring ger en god eftersmak. En pilgrimsvandring behöver inte vara lång. Visst finns det en poäng att följa en lång led som den 60 mil långa och berömda leden till Santiago de Compostela från södra Frankrike, över Pyrenéerna och in i Spanien. Kanske är det den mest kända leden. Förhoppningsvis blir St Olavsleden från Selånger till Trondheim på 58 mil lika berömd.

Anna Davidsson Bremborg skriver i boken ”Pilgrimsvandring på svenska” om längre och kortare vandringar som hon deltagit i. Den kortaste var runt en kyrka! Att pilgrimsvandra kan vara kort och enkelt eller långt och mer krävande. Det finns i vår tid en önskan om att springa eller gå så långt som möjligt.

Ultralopp är populära. Det finns ändå många som inte klarar detta och då är en enklare pilgrimsvandring möjlig. För i det enkla kan det stora öppna sig.

Under några år var jag ledare för unga konfirmandledare som pilgrimsvandrade till Santiago de Compostela. Vi bar all packning själv och vikten skulle helst inte vara över 1012 kg; gärna mindre. Jag packar ofta för mycket vid resor så det blev en utmaning ett tilltal från Gud i de enkla tingen. I möten med människor, i samtal, i delande av mat, i delande av nattvardens bröd och vin. Gud möter oss i det enkla och vanliga. Jag behöver inte åka till avlägsna platser. Ur ett klimatperspektiv är en pilgrimsvandring relativt nära att föredra. Och själva vandringen i sig är miljövänlig. men en nyttig sådan att komma ner till låg vikt. Självklart är det också mindre påfrestande för kroppen med lättare packning. Tydligt såg jag att det går att klara sig med mindre. I det enkla, i den lätta packningen öppnade sig något större, en frihet. Den känslan skulle jag vilja överföra till det vanliga livet. I det enkla öppnar sig också det andliga,

Det händer något med oss när vi går. Det ena steget ger det andra. I gåendets harmoniska rytm sjunger stegen: ”Det går nog, det ordnar sig”. Jag vill inte påstå att det löser alla problem. Men det kan vara så att gåendet hjälper mig att se mitt liv, mina frågor och problem ur ett nytt perspektiv. När jag orienterar, en av mina favoritsporter, rusar jag fram för att på enklaste och snabbaste sätt hitta kontrollerna. När jag pilgrimsvandrar i lugn takt öppnar sig landskapet och jag ser mer. Pilgrimsvandringen blir både en yttre och inre resa. I all enkelhet visar den på något större och blir ett tilltal från Gud.

Gud låt mig möta dig i det enkla och vanliga.

Öppna mig för din närvaro där jag är. Låt mina steg vara i samklang med jordens resurser och din avsikt med mig och alla varelser.

Amen