Taizé Blygsamt pilgrimsmål - stort avtryck

Bland Bourgognes vinodlingar ligger den lilla byn Taizé, i vars utkant det finns ett kristet ekumeniskt kloster. Hit kom grundaren broder Roger 1940 med längtan efter ett annat liv än krigets. Kommuniteten av bröder som växte fram präglas alltjämt av strävan efter ”ömsesidig förståelse och försoning”. Taizé är idag ett andligt centrum dit unga människor vallfärdar i tiotusental varje år. Mitt i gemenskapsvimlet, bönerna och dagsprogrammet finns en förunderlig frid till att söka Gud och fundera över livet. Åren 2005-2013 gjorde församlingar i Kramfors & Härnösand gemensamma resor dit. Flera av ungomarna som var med de åren arbetar idag i Svenska kyrkan. Här reflekterar fyra av dem kring vad en pilgrimsresa till Taizé gav.

Markus Östlund - kommer från Nordingrå och är nu präst i Grisbackakyrkan i Umeå. Om jag aldrig åkt till Taizé skulle jag med största sannolikhet inte varit troende eller präst idag. Avgörande för mig var att komma till en plats där bönen alltid var i centrum. Jag förstod där att bön inte var något farligt eller svårt, kontakten med Gud var bara en sång eller några ord bort. Avgörande var också insikten att jag som troende inte var ensam i min tro.

Per Brudsten - kommer från Härnösand och är nu organist i Härnösands domkyrka. Jag var på min första resa, av fyra, till Taizé året efter min konfirmation. Som uppväxt i gosskör, med stämsång och notläsning, och mitt i processen att forma min identitet passade dagarna i Taizé mig.

F ot o: Örnsköldsviks norra pastorat

Emma Forslund – kommer från Kramfors och är nu präst i Örnsköldsviks norra pastorat. Att få åka till Taizé var ett spännande äventyr och en erfarenhet som jag bär med mig i livet. Att få erfara hur bra jag mådde av ett regelbundet böneliv med enkla sånger och tystnad. Gemenskapen mellan ungdomar från olika länder och den uppsluppna stämningen som kan liknas vid en musikfestival var spännande för en tonåring. Men allt var inte en dans på rosor. Det var kalla tältnätter i för tunn sovsäck. Maten hade ibland en bismak av misstänkta diskmedelsrester och resan dit skedde med buss i 36h, enkel väg. Summan av kardemumman är det helheten som gör mina två resor till klostret i Taizé oförglömliga.

En gång per resa firade vi en egen mässa i kyrkan i byn. På en av dessa fick jag intonera sångerna. Det var fint att få känna att någon såg min potential som blivande kyrkomusiker!

Linus Ottosson – bor i Kramfors och arbetar som kommunikatör i pastoratet.

Den 250 mil långa (långa) resan ner förlöste oss plötsligt på en plats som gav mig himmelska associationer.

F ot o: Celi Mosley

Vårens värme och grönska mötte oss med en kram och tusentals ungdomar satt i små grupper för att mötas och lära känna, språkliga och kulturella skillnader till trots. Tillvaron var avskalad med en rytm där bön, sång och tystnad varvades med gemenskap, mat och sömn. Veckan med fokus på tid med Gud och medmänniskor drog i själen och gav många tankar om livet bortom allt vardagsbrus.

Leif Selling, stiftsadjunkt emeritus i Härnösands stift, reflekterar över vandrandet som öppnar för ett tilltal från Gud, för den inre och yttre människan.

Foto: Magnus Aronson/Ikon, Johannes Frandsen/Ikon, Härnösands stift