Scenen #1 -24

WHAM! BAM! POETRY SL AM! EN TIDNING FÖR RIKSTEATERNS MEDLEMMAR #1 2024

Häng med till Skellefteå Tonårsdrömmar Tror du på spöken?

NOMADSYSTRAR Sofia Jannok och Salamanca Taikon Gonzalez färdas genom ljus och mörker

MÄRTA THISNER

4 I ngång: Nytt om teater, dans och cirkus.

OSKAR OMNE

Innehåll 1/24 9 V åra vänner: Rickard Söderberg

24

10 I kulissen: Linda Sandberg, maskör 12 Salamanca Taikon Gonzales och Sofia Jannok om föreställningen Nomad.

18 Liv Strömquist är tillbaka på Dramaten – på liv och död.

10

26 Genren: Spoken word 28 Står vi inför en kulturpolitisk skymning?

Kulturministern, Handels rektor, Riksteaterns vd och forskare resonerar.

12 34

34 Succéföreställningen Instructions for a Teenage Armageddon går på turné, räkna med tonårsångest.

20

38 Riksteatern Crea har skapat ett livs levande spöke. Det är sant!

STEFAN EKST RÖM

24 Bilden: Hej sjukhusclown!

ANTON SÄLLBERG

20 Nancy och Billie har boostat kreativteten på ett residens.

40 Vår förening: Skellefteå Riksteaterförening 42 Tre spaningar: Jenny Aschenbrenner

SIMON ELIASSON

UNIVERSAL STUDIOS

6 2

40 Scenen 1 2024

Ledare

Tack scenkonsten – för glädje, närvaro och möten!

DEN KONSTNÄRLIGA utvecklingen inom

I DET HÄR numret av Scenen kan du ta del

av flera olika perspektiv på konstnärlig utveckling.

Möt Skellefteå Riksteaterförening i en artikel som väcker tankar om stad och land, hur olika erfarenheter syns i scenkonsten och hur viktigt det är med medvetna val kring detta för utvecklingen.

Så att berättande från landsbygd, glesbygd och mindre orter kan ta plats och att inte storstadsnormen tar över.

Vi får också inblick i betydelsen av breddade nätverk, inspiration och mångfald för konstnärlig utveckling. Läs om det konstnärliga residenset Common Labs där medlemmarna berättar om att lära av andra, att spegla och få speglas samt vikten av tid och rum för skapande för att

SÖREN VILKS

scenkonsten i Sverige är stark. Det finns en mångfald av genrer och uttryck, en mängd olika berättelser och den erbjuds på många olika typer av platser och lokaler över hela landet. Det är mycket viktigt, och som vd för Riksteatern ser jag fram emot att få bidra till att den utvecklingen fortsätter trots tuffare ekonomiskt läge för många.

Både som samhälle och individer behöver vi växa och glädjas genom en ännu större mångfald av perspektiv, uttryck och röster inom scenkonsten. Platserna vi möts på för detta, allt från skolgårdar och bygdegårdar till arenor, cirkustält, Folkets hus och teatrar, är många. Platser som är helt centrala för att fortsätta bygga och utveckla vårt gemensamma demokratiska, konst- och kulturfyllda samhälle. Riksteatern spelar en viktig roll som en hållbar folkrörelse med engagemang och arrangörskap i fokus!

”Riksteatern spelar en viktig roll som en hållbar folkrörelse med engagemang och arrangörskap i fokus!” komma igenom motstånd och svårigheter.

Tekniken har alltid betytt mycket för scenkonsten och med den digitala utvecklingen går det allt snabbare. Det handlar inte bara om tillgänglighet genom digitala sändningar utan också om nya verktyg för konstnärlig utveckling och publika upplevelser. Bläddra till sid 38 och läs om Riksteatern Creas teckenspråkiga spök-avatar som kommit till liv tack vare avancerad teknik.

Det ekonomiska läget är tufft för många individer, liksom på många håll inom kulturen i Sverige idag och det kan vara lätt att fastna i de begränsningar besparingar tvingar fram. Men civilsamhällets och konstens kraft är så mycket större än så.

Välkommen till ett inspirerande nummer av Scenen!

Susanna Dahlberg, vd Riksteatern

Produktion: Spoon. Redaktörer: Henrik Emilson, Klara Ledin Höglund. Art Director: Erik Westin.

Tryck: V-Tab. Ansvarig utgivare: Susanna Dahlberg. Redaktionsråd: Susanna Dahlberg, Anna Flensburg, Pernilla Franzich, Joacim Gustafson, Cecilia Suhaid Gustafsson, Marie Höglund, Peter Köhler, Jasmine Ålander Nygren, Christine Lagerström, Rebecka Melin, Anna Novovic, Ulf Thörn. Fotografi omslag: Nicke Messo.

Scenen skickas hem till Riksteaterns närmare 40 000 medlemmar. Har du idéer om vad Scenen kan handla om nästa gång eller synpunkter på innehållet? Hör av dig: scenen@riksteatern.se eller Riksteatern, 145 83 Norsborg.

Scenen 1 2024

3

[ E N K ÄT ] Vi frågade, ni svarade. I vårt nyhetsbrev Kulisser ställer vi ofta en enkätfråga, här har ni resultaten av de två senaste breven.

SÖREN VILKS

Ingång Nytt om scenkonst

Vilken tid på året går du helst och ser scenkonst?

48%

På hösten och vintern.

51%

När som heslt.

1%

På sommaren.

Hur ofta utnyttjar du dina medlemsrabatter?

BÄNKVÄRMARE

Det är på föräldrabänken det händer. När barnen är upptagna med valfri aktivitet finns det möjlighet att spana in de andra föräldrarna och kanske få en förstående varm blick tillbaka. I den romantiska komedin Hockeymorsa, hockeyfarsa är det som titeln avslöjar en islada som blir mötesplatsen för Björn och Frida, två ensamma singelföräldrar. Trots eller tack vare sina olikheter uppstår både tycke, romans och humor när de hittar varandra.

Pjäsen är skriven av dramatikern Michael Melski från hockeynationen Kanada där den utsetts till en av ”Top Ten Plays of The Year”. I Sverige startar Riksteaterturnén i mars i hockeystaden Timrå, vad kunde vara mer passande.

[ CI TAT E T ]

59%

29%

Varje gång jag ser en föreställning.

Allt för sällan …

11%

Va?! Har vi rabatt?

Som svar på sista alternativet, ja du har massor av förmåner som medlem i Riksteatern. Se sid 43.

”Det finns en bedrövlig ironi i att den regeringskonstellation som nu lanserar en svensk kulturkanon är densamma som den som riktar ett dråpslag mot den svenskaste kultur- och bildningsform som finns, folkhögskolorna och studieförbunden.”

Björn Wiman, kulturchef Dagens Nyheter i december 2023, om att både äta kakan och ha den kvar.

VISSTE DU ATT… du kan läsa alla tidigare utgåvor av Scenen digitalt på riksteatern.se/scenen

4

Scenen 1 2024

MITT I ETT ÄVENTYR Sitter du ofta i mörkret och önskar att du kunde vara en del av det som utspelar sig på duken eller skärmen framför dig? Det finns möjlighet att kliva rakt in i dramat, det kallas immersive theatre och har seglat upp som en trend de senaste åren, inte minst i London.

Här kan du kliva in i musikalversionen av Världarnas krig, lösa ett mordfall på Orientexpressen (och samtidigt äta en

meny av Michelin-prydde krögaren Niall Keating), hänga med självaste björnen Paddington eller varför inte följa med ned i kaninhålet till Alices underbara värld?

Har du inte möjlighet att resa till London kommer nog återuppstådda Mamma Mia! The Party i Stockholm närmast där endast några kliv tar dig från snöslasket in på en grekisk taverna.

Opa! MAMMA MIA! THE PARTY FOTO: PETER KNUTSON

BABYTECHNO!

Det ska böjas i tid. Det är tanken med den interaktiva dansföreställningen Untz baby untz där alla från 6 månader upp till 100 år inbjuds till att ta plats på dansgolvet. Den energirika familjeföreställning som turnerar under våren i Dansstationens Turnékompani har allt du kommer ihåg från 1990-talets ravekultur, vi pratar puls, rök, neonljus och en generös nypa humor enligt devisen: Ingen ska behöva växa upp utan techno!

Kejsaren i nya kläder

klara g

Det är en av Selma Lagerlöfs mest omtyckta berättelser, om den fattiga torparen Jan i Skrolycka som i längtan efter sin dotter går in i en fantasivärld där han blir Kejsarn av Portugallien.

I vår ges föreställningen i ny tappning på Västmanlands Teater i Västerås i formen av musikteater med musik av ingen mindre än Mikael Wiehe.

Scenen 1 2024

5

Pundare

En pundare är en tyngd som håller kulissen eller stativ på plats och hindrar dem från att välta. Den kan vara gjord av järn eller i form av en sandsäck.

JOACIM GUSTAFSON

[ORDET]

UNIVERSAL STUDIOS

Ingång Nytt om scenkonst

PETTER PERSSON

3

1

4

1. B oris Karloff som monster i filmen från 1931.

2. Författaren Mary Shelley.

3. Filmaffisch från 1957.

4. Originaltexten i nyutgåva.

5. B enedict Cumberbatch och John Lee Miller på scen 2014.

5

NU KOMMER CIRKUSEN TILL STAN

Söt som kondenserad mjölk och rar som en kanin. Så beskriver cirkuskompaniet Circus I love you sin föreställning Utopia. Under cirkustältets duk möter du fem multitalanger, akrobater och musiker som bokstavligen jonglerar och balanserar med både kroppar och instrument. Försök inte att göra detta hemma, med andra ord, utan ta istället med familjen till en föreställning som är musikalisk, akrobatisk, energisk, komisk och alldeles, alldeles fantastisk.

Mejla oss!!

Vi behöver fler e-postadresser!

Att använda mejl istället för postala utskick gör att vi kan kommunicera snabbare - och spara på miljön. Är du medlem och ännu ej anmält din mejladress, var snäll och gör det nu på: medlem@riksteatern.se

2

[KLASSIKERN]

FRANKENSTEIN

Brittiska Mary Shelley var bara 18 år när hon 1816 skapade en av de mest ikoniska karaktärerna inom litteraturen och sedan film-, scen- och populärkulturen: Frankensteins monster. Det var när hon reste i Europa tillsammans med blivande maken, poeten Percy Shelly, och Lord Byron som de försökte trumfa varandra i att hitta på skräckhistorier som idén väcktes.

Romanen kom ut två år senare och med titeln Frankenstein eller den moderne Prometheus. Precis som Prometheus i den grekiska mytologin stjäl elden från gudarna gör Victor Frankenstein något

liknande när han lyckas skapa liv ur död materia. Men berättelsen handlar lika mycket om utanförskap och människans rädsla för det okända eller det som är annorlunda. Frankensteins skapelse är egentligen god men betraktas på grund av sitt utseende som ett monster.

Skapelsen återkommer ständigt på film, i tecknade serier, i musik och på scen. Nu senast i Dramatens ungdomsföreställning Frankas monster om en skapelse som spårar ur och på bio i Poor things, där en vetenskapsman skapar den monstruösa Bella Baxter som törstar efter allt livet kan ge.

TYCK TILL OM SCENEN! Nu vill vi veta vad du tycker om medlemstidningen. Välkommen med tips, kritik, beröm och frågor. Mejla till redaktionen på: scenen@riksteatern.se

6

Scenen 1 2024

Byns enda kortklippta blondin

Scenen 1 2024

LISALOVE BÄCKMAN

Kan du som kvinna leva ogift och med kortklippt hår? Är det 1950-tal och du bor i Granträskåsen i Västerbotten så är ett sådant leverne grogrund för tisslande och tasslande via bytelegrafen. När du dessutom faller för den nyinflyttade lärarinnan Vajlett samtidigt som en ny frireligiös pastor kommer till byn och håller svavelosande predikningar om homosexualitet och synd, då är skandalen ett faktum.

I vår går Karin Alfredssons Vajlett och Rut om en förbjuden kärlekshistoria ut på Riksteaterturné i samarbete med Västerbottensteatern.

7

Ingång Nytt om scenkonst Hampus Nessvold går från klarhet till klarhet, vi minns honom från Riksteateruppsättningen Eufori från 2021, Trevlig helg på SVT och senast arenaturné med Mia Skärringer i Just idag mår vi bra. I aktuella Sakarias spyor är måendet tvärtom.

Där spelar talangen den unge mäklaren Sakarias som trots framgångar bara vill stoppa fingrarna i halsen. Det är en träffsäker monolog om självkänsla, ideal och bulimi i regi av Helena Bergström på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

[ CI TAT E T ]

”Är det någon gång rätt att mörda för någon man älskar?”

Undrar Krister Henriksson, eller ja, Hjalmar Söderberg i Doktor Glas. Du kan ta del av klassikern som ljudpromenad där Henrikssons röst guidar dig genom bokens kvarter i Stockholm, från Gamla Stan till Skeppsholmen och själva mordplatsen i Kungsträdgården. Du hittar appen Promenad i App Store eller Google Play.

USUKE KITAGUCHI

Illa, jag mår illa

EN JAPANSK PÄRLA

Butoh är en avantgardistisk form av dansteater som skapades i Japan i slutet av 1950-talet. Ju fler koreografer som arbetar med konstformen, desto fler riktningar utvecklas den i. Här kliver koreografen Caroline Lundblad – med artistnamnet Frauke – in med sin skandinaviska ingång. Dansföreställningens konstnärliga team är baserat i Japan, det är också landet Caroline gör sin research i och där hon dessutom studerar den traditionella japanska Nohteatern.

Låter det spännande? Det är inte allt. Under föreställningen Pearl visas även filmen Pearl shining light, som redan uppmärksammats på flera internationella filmfestivaler.

Riksteaterturnén börjar i Falkenberg i februari och rullar sen runt landet. Kliv in, andas och ta en paus inne i Fraukes magiska värld.

Inget för hårömma …

PATRIK BOGARDH

Vad händer när det mest fundamentala kollapsar? Vem kommer i kläm och vilka ringar ger det på vattnet. Allt det här utforskas i Cirkus Cirkörs första egna produktion på över fem år – Tipping Point.

Det är en föreställning om strukturer, dels våra mänskliga men även de som håller samman våra samhällen och demokratier. Du möter en internationell ensemble som gör makalösa konster, som italienska Delia som gör akrobatik hängandes i sitt hår, Quentin på en kinesisk påle, finska Kalle som specialiserar sig på ren vighet och trapetsartisterna Sébastien och Morgane (porträtterade i Scenen 2-2023).

Tipping Point turnerar i Sverige från mitten av februari och ger sig därefter ut på en lång internationell turné.

8

Scenen 1 2024

Våra vänner

” Viljan till kärlek är så lika oavsett om man är dräng eller kung...”

FELIX HUMBLE

Namn: Rickard Söderberg Bor: Malmö Yrke: Operasångare Aktuell: Med föreställningen Kärlekens historia, med premiär den 10 februari och som åker på riksteaterturné våren 2024. Även aktuell med romanen Brisinga som utspelas under häxprocesserna.

Då insåg jag att jag ville stå på scen ...

När jag var liten i Halmstad fanns det en kulturscen för amatörer som satte upp mastodontföreställningar. Ett år var jag “barn nr 4” i statistkören och det var ett avgörande ögonblick. Operan kom in i mitt liv i sena tonåren och då insåg jag att det är den ultimata konstformen – större, vansinnig och grandios – och går att kombinera med scenkonst.

Därför vill jag lyfta kärlekens historia …

Vi vill ta fram bortglömda, fantastiska historier och få folk att känna lust till livet.

Världen i dag är så hård, polariserad och snarstucken och det trasar sönder oss på insidan. Därför känns det underbart att få resa ut i landet och visa upp de här berättelserna. Det är bara Svenska kyrkan och Riksteatern som sprider kultur utanför storstäderna. Jag längtar verkligen.

Den största utmaningen med föreställningen ...

Att välja bort! De tidigaste historierna är 10 000 år gamla, i form av hällristningar och artefakter. Sedan kommer textstycken och målningar. Efter medeltiden finns domstolsprotokoll och rättsregister. Det intressanta är att känslorna, lusten och viljan till kärlek är så lika oavsett om man är kung eller dräng.

Ingen soffliggare.

Rickard Söderberg är alltid på gång.

ska göra något annat. Men jag stannar kvar för att jag vill att andra ska få bli berörda på samma sätt som jag själv. Jag vill sprida den här konstformen och sänka trösklarna. Det är ett kall.

Min största höjdpunkt hittills i karriären är…

Mina somrar på Drottningholms slottsteater, det har varit otroligt drömmigt att få vara i den miljön i sju år, jag älskar historia.

En viktig vändpunkt var …

När jag slutade tycka att det var lite skämmigt att erkänna att jag inte bara sjunger utan också skriver libretton och manus. Att sitta ensam med en kaffekopp och ett tangentbord är väldigt skönt för en lite introvert person som jag, som har ett stort behov av egentid.

Så ofta tvivlar jag på mitt yrkesval …

Varje dag i 30 års tid har jag tänkt att jag

Då nådde jag botten …

Sommaren 2019 höll jag mer eller mindre på

Scenen 1 2024 9

att bryta ihop fullständigt. Jag hade jobbat alldeles för mycket och glömt bort att ta hand om insidan och utsidan. Jag nådde verkligen botten. Nu är jag väldigt uppmärksam på om jag känner liknande symptom, då backar jag.

Det anses svårt att kombinera en smal konstform med en folklig karriär…

Vissa delar av operavärlden fattar att det finns en synergieffekt, som Malmö Opera, men i vissa av operans finrum blir det tydligt att jag inte får tillträde. De verkar inte tycka att det går att ha med någon som gör Let's Dance. Men jag gråter inte för det. Det är their loss!

MIRANDA SIGANDER 9 Scenen 1 2023

I kulissen Linda Sandberg, maskör

Smink, sax & fön

En vanlig dag på jobbet kan maskdesignern Linda Sandberg skapa en peruk eller göra ett läskigt sår, men mest nöjd är hon när ingen känner igen skådespelaren under masken.

T

rässram, mustaschvax, myggtejp, kräpptänger och tambureringsnål är bara något av allt en maskör kan behöva för att förvandla en skådespelare. Den sistnämnda är förknippat med något av det pillrigaste en maskör gör – att skapa en peruk.

– Ja, man fäster hårstrå för hårstrå, som mest tar man fem strån i taget. Det kan ta mellan 40–60 timmar att göra en peruk. Man sitter inte heltid med det för det är så krävande, jag brukar passa på att jobba med en peruk när jag har en halvtimme till nästa möte, säger Linda Sandberg, sektionsledare för mask- och perukavdelningen på Riksteatern, där även maskör Anna Olofson arbetar.

Enkelt beskrivet är maskörens ansvarsområde allt på skådespelaren, dansaren eller artisten – förutom kläderna som hör till kostymdesignern. Linda: – Tillsammans med regissören skapar vi en karaktär eller ett uttryck. Det kan handla om allt från peruk, hår, tandmaskering, lösa masker och tatueringar till att sminka sår eller göra att någon ser sjuk ut. Man hjälper till att berätta en historia.

MASKÖREN INGÅR I det konstnärliga teamet ihop med nämnda regissör samt koreograf, kostymdesigner, scenograf och ljud- och ljusdesignern. Linda berättar att hon utgår från den gemensamma konstnärliga visionen och börjar sen att göra research och skaffa inspiration. Det kan vara från muséer, film, eller genom att grotta ner sig i en specifik tidsepok.

– Jag jobbade med Billy Elliot på Kulturhuset Stadsteatern och fick då lära mig allt om gruvarbetare i England på 1980-talet och vad Margaret Thatcher betydde för dem. Man blir lite av expert på ett visst område.

Ofta börjar hon med ett "mood board", ett kollage med inspirationsbilder och ibland skissar hon för hand eller i datorn, där hon utgår från skådespelarnas ansikten som ju är hennes ”målarduk.”

Att Linda blev maskör är lite av en förutsägbar slump. Hon gick dans- och teatergymnasium men insåg snabbt att hon inte ville stå på scenen. Men 10

hon fick verkligen upp intresset och ögonen för scenkonst.

– Samtidigt var jag väldigt intresserad av foto och ansikten – så när jag förstod att masköryrket fanns föll alla polletter ner. Det var logiskt att förena min passion för scenkonst och ansikten.

EFTER GYMNASIET GICK hon en ettårig maskörutbildning på Folkuniversitet, ytterligare ett år på Stockholms Konstnärliga Högskola med inriktning film och slutligen tre år som lärling hos en maskör.

– Det vi gör är verkligen ett hantverk. Det vi designar tillverkar vi också sedan, det är inte alla yrkesgrupper som gör det.

Efter att ha arbetat inom film och frilansat på andra teatrar kom hon till Riksteatern för fyra år sedan. Arbetet här skiljer sig eftersom produktionerna är turnerande och det oftast inte finns en maskör med ute i fält. Ett stort ansvar ligger därför hos skådespelarna som får lägga sin egen mask.

Först får de dock genomgå en grundlig maskskola hos maskdesignern och öva på att lägga masken, precis som de repeterar texten. Linda berättar att det svåraste att göra är inte spektakulära masker eller stora peruker.

– Det kan vara ett minst lika stort jobb med en produktion där man inte ser att det är mask överhuvudtaget, när inte en kotte ser att det faktiskt är en peruk skådespelaren bär.

DET ROLIGASTE MED yrket är samarbetet med andra samt den stora variationen. Som med den senaste föreställningen Linda arbetat med, Hundratals barn i vild kamp med Riksteatern tillsammans med Turteatern. Det är vuxna skådespelare som ska se ut som barn, vilket kan vara en utmaning att få dem att göra.

– Jag var på ett barnkalas för fyraåringar och då fick födelsedagsbarnet ansiktskritor som de började måla sig med. Det var en bra inspirationskälla.

Samtidigt är det ju roligt att jag efter 15 år som maskdesigner ska försöka göra en mask som ser ut som något en fyraåring har gjort…

HENRIK EMILSON

Linda Sandberg

Titel: Maskdesigner och sektionsledare Mask & Peruk hos Riksteaterns Ateljé & Verkstäder.

Yrkesskada: Det är klart man kollar vad andra har gjort när man ser en föreställning. Men är det riktigt bra, så tänker jag ofta inte alls på masken, då är det bara en naturlig del av helheten.

Hållbarhet: Hantverkskunnandet är en nyckel till det, att vi till exempel kan modifiera en befintlig peruk, istället för att köpa en syntetperuk från utlandet.

Mask och mask: Att lägga en mask är en sak, att skapa en mask någon bär är en annan.

Vi har en fantastisk attributmakare på Riksteatern som gör masker. Men jag kan också göra masker när det finns tid.

Scenen 1 2024

” Det vi designar tillverkar vi också sedan, det är inte alla yrkesgrupper som gör det.”

OSKAR OMNE

Scenen 1 2024 11

GENOMRESA Många av deras ljusaste minnen från en uppväxt i rörelse påminner om varandra. Men de delar även nattsvarta upplevelser. Sofia Jannok och Salamanca Taikon Gonzalez möts i musiken och låter oss följa med på en hisnande färd i två nomadfolks hjul- och skidspår.

TEXT: KLARA LEDIN HÖGLUND FOTO: NICKE MASSO

12

Scenen 1 2024

Samiskt möter romskt på teatern Arthem i Göteborg. Pricken i Salamancas handflata symboliserar de romska rötterna i Indien.

Scenen 1 2024

13

V

– VEM BESTÄMMER HUR vi ska leva? Jag skulle vilja ta med mig min son och resa söderut som min släkt gjorde förr, men det går inte på grund av skolplikten. Vi äger inte våra barn, min son är inte min egen utan det är staten som bestämmer över honom, säger Salamanca Taikon Gonzalez som tillsammans med Sofia Jannok snart ska ut på Riksteaterturné med musikföreställningen Nomad.

Salamanca är frustrerad över att hon som turnerande skådespelare, artist och spåkvinna ständigt tvingas lämna sin son hemma hos sin mamma, även om han gärna hade följt med henne under turnéerna och det dessutom är möjligt att anordna skolundervisning efter vägen.

– Herregud, förr fick vi inte stanna någonstans – och nu får vi inte resa, utbrister Salamanca och sätter därmed fingret på ett dilemma som delas av många i både den romska och den samiska kulturen.

Att växa upp i ett sammanhang som förflyttar sig från plats till plats och att känna sig hemma i ett liv som resande – det innebär att när den rörelsen bromsas av lagar och regler, bromsas även delar av den innersta drivkraften.

Salamanca Taikon Gonzalez är teaterchef på den romska teatern Arthem, som hon startade 2019 tillsammans med regissören Anna Ulén och teknikledaren Anna Wemmert Clausen. Syftet var att lyfta den en gång så livaktiga romska scenkonst som stegvis försvunnit sedan 1960-talet när de svenska romerna blev bofasta. Arthems första uppsättning Carmen med förhinder med Salamanca i huvudrollen, blev en stor succé och turnerade med Riksteatern 2023.

Redan vid grundandet av Arthem fanns idén om en föreställning med nomadtema.

– Hur ofta har man sett samer och romer mötas på en scen? Även om det finns mycket som skiljer oss åt, samerna är ett urfolk som genom historien har rört sig över Sápmi medan vi romer är europeiska nomader som har förflyttat oss från stad till stad, har vi det gemensamt att vi är nomader, säger Salamanca.

REDAN FRÅN START var idén att Salamanca skulle dela scen med artisten Sofia Jannok, som ofta har höjt sin röst i samhällsdebatten och stått upp för samiska livsvillkor och traditioner i det majoritetssamhälle där samernas urfolksrätt förväntas vara förhandlingsbart.

När Sofia fick frågan om hon ville vara med i en föreställning med nomadtema blev hon genast nyfiken och intresserad.

– Begreppet nomad har alltid legat mig varmt om hjärtat, i all dess komplexitet, säger hon.

För Sofia liksom för Salamanca innefattar begreppet nomad både frihet och fångenskap. Som Sofia sammanfattar det: ”Frihet och fångenskap. Någons liv, någon annans lag. Mäktighet och maktlöshet.”

– Friheten ligger i att följa det levnadssätt som ligger i min kultur, men fångenskapen i att kulturen målats in i ett stereotypiskt hörn. Att man som same besitter en enorm rikedom i arvet från förmödrarna, det är mäktigt. Men att vi än idag inte får bestämma över våra 14

Nomad

En Riksteaterproduktion i samarbete med Arthem och Folkteatern i Göteborg, på turné under våren 2024 med premiär i Östersund 3 mars 2024.

Medverkande: Salamanca Taikon Gonzalez, Sofia Jannok och Robert Svärd.

Dramatiker: Lucia Cajchanova Dramaturger: Ninna Tersman och Alexander Charlamov Regissör: Anna Ulén

liv, näringar och vår kultur, utan tvingas se på när de sista markerna som vårt folk förvaltat i årtusenden nu skövlas i den så kallade gröna omställningens namn med en hisnande hastighet… Det är en maktlöshet jag aldrig trodde jag skulle behöva uppleva. Jag som trodde Sverige var på väg åt rätt håll, säger Sofia. Även Salamanca ser friheten som central i begreppet nomad. Hon berättar om hur familjen Taikon reste varje år från sen vår till tidig höst, skolavslutningarna hoppades oftast över eftersom hela familjen längtade efter att få komma ut med vagnarna.

– Vi reste mycket i Norge och alla var gladare under den perioden av året. Det var inte jobbigt fastän vi arbetade hårt.

Hon minns den stora gemenskapen med resten av den omfångsrika släkten som också var med på resan.

Kvinnorna arbetade med att spå besökare på varje ny plats, männen och barnen tog hand om logistiken runt omkring.

– Min barndom var magisk på grund av resandet och den delaktighet jag kände i allt som hörde till, säger Salamanca.

Men resandet kunde också innebära att inte få komma in på en campingplats med motiveringen att romer inte var välkomna dit. Att husvagnen var kall när det var dags att sova och att det saknades tillgång till vatten för att kunna tvätta sig och skura husvagnen efter att ha jobbat hårt på ett torg i flera dagar.

– Anledningen till att vi reste i Norge när jag var barn var att det fanns betydligt mindre antiziganism där än i Sverige. När vi reste genom Skåne en sommar kom det nynazister med batonger och slog sönder våra vagnar.

På resa i Sverige har jag tvingats se när min mormor blivit spottad på och jag och mina kusiner har blivit förföljda eller inte ens insläppta i butiker.

NÄR DET STOD klart att Sofia och Salamanca skulle dela

scen i en gemensam föreställning med nomadtema, fick dramatikern Lucia Cajchanova i uppdrag att ta fram ett manus.

– Jag tyckte att det var jätteintressant med nomadtemat, det var något jag gärna ville vara med och utforska. För mig är det alltid den starkaste ingången i det dramatiska arbetet, att jag ögonblickligen blir nyfiken på något.

Hon instämmer i Sofias och Salamancas beskrivning av begreppet nomad som något dubbelt. Å ena sidan skimrande ljusa minnen av ett annat slags liv, för Sofia nära naturen med rennäringen och släktingarna, för Salamanca resorna med familjen som lockar med sin frihet.

– Å andra sidan är det våldsamma och svarta berättelser som ligger under ytan i både samers och Scenen 1 2024

” Min barndom var magisk på grund av resandet och den delaktighet jag kände i allt som hörde till.”

Salamanca Taikon Gonzalez

” Allt det glädjefulla bor kvar i våra respektive kulturer, trots storsamhällets envisa försök att tysta oss” Sofia Jannok

Det är färden som är resans mål under vårens turné.

Scenen 1 2024

15

romers historia, med fördrivningar och fruktansvärda övergrepp som ligger så nära historiskt. Det är väldigt tudelat, säger Lucia.

Manusarbetet påbörjades med tre dagars workshop med Sofia, Salamanca och flamencogitarristen Robert Svärd, som är den tredje personen på scenen under föreställningen.

– Alla var väldigt generösa och det var en rolig start.

Sen är det alltid lite småläskigt att bolla tillbaka och säga ”kolla här, det här skulle kunna vara ni”. Kan jag verkligen föreslå det? Men den här pjäsen är ju inget försök att sammanfatta Sofias och Salamancas liv, det vore att sätta en helt felaktig press på dem, säger Lucia.

Får man ta hunden med sig på turnén?

16

NÄR SOFIA LÄSTE den första manusversionen, baserad på hennes egen och Salamancas livsberättelser, beskriver även hon det som läskigt – men lovande.

– Det är alltid speciellt att läsa texter baserat på saker jag sagt, man har svårt att ha distans till dem. I detta fall, när mina erfarenheter hade flätats ihop med Salamancas, så kändes det ganska omgående att berättelsen är större än bara oss på scenen. I oss så bor så många andra, säger hon.

Vad är då de främsta likheterna i samers och romers livssituation i Sverige idag?

– Oj, det är så många! Jag lär mig varje dag i Salamancas närvaro, säger Sofia.

Hon nämner andligheten, rytmerna, stoltheten, kärleken till livet.

– Att allt det glädjefulla bor kvar i våra respektive kulturer, trots storsamhällets envisa försök att tysta oss.

Salamanca har tillsammans med Sofia kommit fram till att de olika ritualerna kring själva resandet är väl-

digt likartade hos romer och samer.

– Till exempel att man alltid kokar kaffe det första man gör när man kommer fram och slår läger, att vi båda bär våra tillgångar på oss, samerna i form av silver och vi romer bär guld. Men vi delar även utanförskapet gentemot resten av samhället. Varken jag eller Sofia kan hitta en plats där alla kan tala och förstå vårt eget språk, säger Salamanca.

Hon beskriver hur hon själv aldrig känner sig riktigt hemma i någon samhällskonstruktion. Förklaringen till känslan av utanförskap går att hitta i ett helt livsgalleri av situationer, förutom i snabbköpet och i mötet med campingägare som ogillar henne på grund av hennes romska namn, har Salamanca precis som många romer även stött på rasism inom sjukvården och i kontakten med olika myndigheter.

– Det värsta är att vi tvingas berätta om detta för våra barn, att vi måste varna dem för att ”generellt sett tycker inte folk om oss, tyvärr måste du vänja dig vid det”. Det känns absurt att förklara en sådan sak, men det är nödvändigt som läget fortfarande ser ut idag. ÄVEN OM FÖRESTÄLLNINGEN inte primärt handlar om Salamancas och Sofias egna livsberättelser, är utgångspunkten ändå att scenframträdandet grundar sig i dem själva. Det är något Sofia bottnar väl i, eftersom hon alltid har jobbat på det sättet i sin roll som låtskrivare och artist.

– På så sätt är jag mitt eget facit. Jag för inte någon annans talan, utan berättar min egen historia utifrån mina tankar och känslor. Det kan ingen ta ifrån mig, säger Sofia.

Men hon ser även utmaningar med det arbetssättet.

Scenen 1 2024

– Absolut, man kan bli lamslagen av trötthet. På sig själv, på tyngden i att ensam bära upp ett artistskap.

Jag har alltid älskat det skapande livet, men stundom har jag älskat sönder det. Därför lockades jag av det här projektet, att få dela berättandet med Salamanca och Robert som båda hyser en sådan varm kärlek till musiken, säger Sofia.

Salamanca håller med. Hon hade egentligen helst haft med sig hela Taikons orkester på scenen under den kommande tunén, Arthems eget husband som är en hyllning till den starka orkesterkulturen bland svenska romer när de fortfarande var resande. Nu kommer istället Robert Svärd att fylla scenen med sin musik. Med hjälp av en pedal för loopeffekter spelar han in sig själv live under varje föreställning, med effekten att det låter som om han vore en hel orkester.

– Det är väldigt intressant hur våra musikstilar möts, Sofia med sin jojk och jag med min flamenco. Och Robban som sammanflätar oss musikaliskt och bär oss genom föreställningen med sina kompositioner och sitt gitarrspel, säger Salamanca.

I SKRIVANDE STUND PÅGÅR repetitionerna av Nomad för

fullt i Arthems lokaler i Göteborg, inför turnépremiären den 3 mars på Storsjöteatern i Östersund.

– Det kokar runtom oss och i oss, det är mycket text

Scenen 1 2024

och sceneri som ska in i kroppen. Men jag tror verkligen vi har något här, säger Sofia Jannok och får medhåll av Salamanca.

– Jag och Sofia klickar jättefint ihop, det är som att hon aldrig varit nån annanstans än här på Arthem! Vi har en förståelse för varandra och delar både sorger och glädjeämnen, vi möts i det vi båda har gått igenom i våra parallella liv.

Det Sofia ser allra mest fram emot när föreställningen går ut på turné är just att få befinna sig i det hon kallar ”livets mittpunkt”.

– Turnélivet, som är ett nomadliv, har varit min bas större delen av mitt liv. Men nu är det snart sex år sedan jag var ute, en galet lång paus. Jag ser fram emot att möta publik igen, framför allt med något jag inte tror skett förut, mötet mellan det romska och det samiska, säger Sofia.

Salamanca ser fram emot samma sak. Att vara på väg, röra sig mellan Kiruna och resten av Sápmi i norr till Malmö, Europas romtätaste stad, i söder. Och inte minst att få stå framför publiken på en scen och känna spotlightens värme.

– Jag älskar att vara på turné, jag vill egentligen aldrig vända tillbaka hem. Det är min son och min hund som drar mig tillbaka, jag önskar så att de också hade kunnat resa med oss!

Repetitionerna pågår för fullt.

Salamanca och Sofia har sällskap på scenen av musikern Robert Svärd.

17

NINJA HANNA

FRÅN SERIE TILL SCENEN

Liv Strömquist har gett ut tio seriealbum som översatts till ett flertal språk och driver podden En varg söker sin pod med Caroline Ringskog Ferrada-Noli.

Serietecknaren Liv Strömquists föreställningsvärld tar ännu en gång form på scenen när Liv och död Strömquist sätts upp på Dramaten i vår. Det blir den tredje och avslutande delen i en kultförklarad teatertrilogi med en helt egen subkultur av hängivna fans.

L

iv Strömquist tänker på dig hade premiär 2014 och har idag intagit statusen av en modern klassiker. Föreställningen gavs 182 gånger och sändes även i Svt, där den fortfarande efterfrågas ivrigt i playtjänsten. Uppföljaren Liv Strömquist tänker på sig själv kom 2020 och lyckades trots rådande pandemi med något som är nästan omöjligt i uppföljarnas värld – att bli en lika stor succé som sin föregångare.

Nu är det upp till bevis igen, när den tredje och avslutande föreställningen Liv 18

och död Strömquist har premiär den 8 mars 2024 på Dramaten.

– På ett sätt är det ju jättekul att veta att de tidigare föreställningarna blivit så välmottagna och att det finns stora förväntningar även på den kommande. Samtidigt är ju ingenting givet bara på grund av det, snarare tvärtom. Nu är det hårt arbete som gäller ännu en gång, vi har ingenting gratis utan måste knäcka koden inför varje ny föreställning, säger Ada Berger, som står bakom regi, samt även manus i tätt samarbete med Liv Strömquist.

Liv har inte heller ägnat sig åt att

fundera så mycket på de tidigare föreställningarna, utan har siktet tydligt inställt på den kommande föreställningen som den här gången handlar om hur bra vi mår av att få ge andra goda råd, men även om hjälplöshet, förvirring och längtan efter ett evigt liv.

– De här pjäserna är så otroligt tydligt ett verk av skådespelarna, det bygger mycket på improvisation och är något som sker i rummet tillsammans med Ada. Det är verkligen något helt annat än mina serier, även om själva tankarna bakom kommer därifrån.

Scenen 1 2024

Ada konstaterar att det inte är så vanligt i teatersammanhang att samma gäng skådespelare fortsätter på något redan påbörjat.

– De här skådisarna är ju mer som ett band, det är som att möta en grupp där vi alla har förändrats på de tio år som passerat sedan den första föreställningen.

Det har fötts barn och hänt annat viktigt i livet, samtidigt som vi delvis har format varandras syn på teaterprocessen. Det är jättefint att se hur de vågar utsätta både varandra och sig själva för grejer på scenen för att de är så trygga.

I DEN HYLLADE ensemblen som hängt med sedan ”ettan” i trilogin ingår Sanna Sundqvist, Eric Stern, David Book och Ana Gil de Melo Nascimento.

– Jag har längtat jättemycket efter den här tredje föreställningen, jag längtar alltid efter att få jobba med både Ada och Liv, säger Sanna Sundqvist som i Liv och död Strömquist får sällskap av Johan Ulveson och Maia Hansson Berqvist utöver de andra tre i den stående ensemblen.

Sanna ser en tydlig orsak till att hon och de andra skådespelarna vågar kasta sig ut under föreställningarna.

– Det är ju att det finns en så stabil grund att stå på. Vi skulle vi aldrig våga släppa taget på samma sätt om vi inte hade Livs och Adas otroliga texter att hålla oss i.

Hon har aldrig tidigare varit med om ett

Ada Berger är tidigare konstnärlig ledare för Unga Dramaten och fick nyligen ta emot den kungliga medaljen Litteris et Artibus, för framstående konstnärliga insatser inom svenskt teaterliv.

liknande genomslag i teatersammanhang som hon upplevde efter den första Livföreställningen.

– Jag var jättenervös över hur det skulle tas emot eftersom Liv är så bra i sin konstform, tänk om vi bara skulle förstöra allt?

Men sen uppstod det snart ett fenomen där vissa gick och såg om pjäsen, till och med fem gånger om. Det fortsatte på samma sätt med den andra föreställningen och det är ju jättekul att se att vi kan ha uppföljare på teatern, precis som på tv eller film, säger Sanna.

Inför en kommande föreställning

ser Adas och Livs samarbete alltid ut på samma sätt. De stänger in sig på ett hotellrum och pratar oavbrutet och på djupet i många, många timmar. Sedan går de skilda vägar och arbetar på varsitt håll, med ganska glesa men lika intensiva uppföljningar.

– Vi är båda väldigt självständiga i vårt arbetssätt, vilket underlättar mycket. Sen har vi oerhört liknande intressen, Liv tänker nästan alltid på det jag själv tycker är allra mest intressant, säger Ada. Hon konstaterar att även om Liv är generös i sin feedback och gärna säger precis vad hon tycker, är hon helt prestigelös.

– Det är tur, för jag kan inte jobba med någon som har ömma tår eftersom jag inte kan vara varsam med text, jag är helt hänsynslös. Jag vet inte många som skulle klara det lika bra som Liv. Inför den kommande föreställningen har arbetssättet delvis sett annorlunda ut, eftersom föreställningsmanuset skapas parallellt med Livs nya seriealbum.

– Ada får nu se och använda mitt manus innan det blivit en bok, det är nytt på så sätt att det inte baseras på något som redan kommit ut. Jag brukar aldrig diskutera mina texter med någon innan utgivning, men nu har jag ju gjort det med Ada. Det ska bli intressant att se vad det leder till i mitt kommande album, säger Liv.

KLARA LEDIN HÖGLUND

SÖREN VILKS

Eric Stern och Sanna Sundqvist har hängt med från start i den hyllade Livtrilogin.

Scenen 1 2024

19

På väg upp, det internationella residenset har gett ny kraft i skrivandet för Nancy och Billie.

k s i n e c S a s e r s p a k s l l ä s 20

Scenen 1 2024

Konstnärlig utveckling, ett breddat nätverk och en oförglömlig samba. För dramatikerna Billie Willett och Nancy Ofori blev residenset Common Lab en viktig nyckel till att utforska och fördjupa sina projekt inom scenkonsten.

TEXT: MIRANDA SIGANDER FOTO: ANTON SÄLLBERG

Å

tta lyxiga veckor är till ända.

Det är inte helt enkelt att summera allt som har hänt under residensvistelserna i Frankrike, Sverige, Egypten och Portugal under hösten 2023, men en sak är dramatikerna Billie Willett och Nancy Ofori säkra på: skrivtiden och feedbacken, både från resten av gruppen och de utvalda dramatikerna som medverkat, har varit ovärderligt för deras individuella projekt - vilken lyx.

– När jag ansökte om att komma med i Common Lab var min projektidé så stor. Men nu börjar jag förstå vad det faktiskt handlar om, vilka karaktärer jag måste ta bort och att jag måste våga frigöra mig från enbart den historiska faktan och skapa fritt, säger Nancy Ofori.

Billie Willett håller med: – Ja, jag var fast i de stora ideerna och ganska insnöad på det akademiska, jag kom inte vidare i dramatiken. Men alla möten och alla föreställningar vi var på inspirerade och gav mig möjlighet att ta mig vidare.

Common Lab är ett EU–finansierat projekt och äger rum under åtta residensveckor utspritt under hösten. Åtta utvalda konstnärer från hela Europa

får möjlighet att delta i ett aktivitetsprogram som inkluderar föreläsningar av gästföreläsare, workshops, masterclasses men framför allt en möjlighet att ägna sig åt att fördjupa sig i sina egna projekt.

De får också chansen att se många föreställningar och dessutom ge varandra feedback på individuella projekt.

Nancy Oforis projekt handlar om Norah, en ung svart författare som konfronteras med det svarta arvet i den svenska kollonialhistorien.

– Hon kommer till ett gammalt lantställe från 1700-talet för att skriva sin andra bok. Det är Gustav Badins gamla hus, han var en historisk person som bodde på slottet i slutet av 1700-talet med drottningen Lovisa Ulrika. Jag försöker dra paralleller mellan de två, som afrosvenskar, vad det finns för likheter och skillnader.

BILLIE WILLETT ARBETAR å sin sida med skräckromantik och en gotisk pjäs som handlar om den svenska traditionen av rashygien och följer en karaktär med funktionsnedsättning som har placerats på anstalt. Billie Willett är själv autistisk och försöker lära sig vad det innebär att vara en autistisk dramatiker.

– Jag fick min diagnos väldigt sent, men det

Scenen 1 2024 21

”Det är viktigt att lyfta marginaliserade röster och berättelser som inte normalt får ta plats inom scenkonsten i Sverige och internationellt.” förklarade så mycket – både personligt och konstnärligt. Mitt projekt och min autistiska huvudkaraktär är ett försök att tolka omvärlden och förstå sig på vad skillnaderna är och varför de leder till att vi behandlas som vi gör. Att försöka navigera vård- och stödsystem i nutid är en skräckhistoria i sig själv, och när jag kollar bakåt och ser orden och verktygen som använts mot folk som liknar mig ser jag bara monster.

UNDER DE TVÅ veckorna i Paris fick delta-

garna chansen att arbeta med regissören Adeline Rostenstein. De fick dessutom se några av de andra i gruppens presentationer, som den irländska konstnären Carys Coburns verk om en aktivistgrupp i Dublin, samt experimentera med voice over och aktivering av publiken.

– Det var en höjdpunkt och väldigt överraskande och spännande att få interagera, fantastiskt att se, säger Billie Willett, som också uppskattade att få besöka en dockteater i Kairo.

– Inte minst för att se hur de hanterar att vara politiska och klara sig undan polisen.

Nancy Ofori lyfter också fram en föreställning som de fick möjlighet att se i Lissabon, Feijoada, döpt efter den brasi-

Common Lab – en gemensam konstnärlig resa

2023–2025 är Riksteatern en del av ett europeiskt residens tillsammans med en rad andra scenkonstinstitutioner i Europa. Under dessa tre år sker tre olika utlysningar för att hitta åtta konstnärer per gång för att ha residens på sammanlagt åtta veckor i fyra olika länder. Det huvudsakliga syftet med projektet är att hitta konstnärskap som kan bredda utbudet av samtida berättelser i dagens Europa.

lianska maträtten och som handlade om sambans historia och de koloniala banden mellan Brasilien och Portugal.

– Det är bland det mest fantastiska jag någonsin sett. Man kom in på en stor teater där man hade placerat en cirkel av stolar på scenen. Och i en inre cirkel satt musikerna och skådespelarna. Sedan följde två och en halv timme av musik och dans och poesi, väldigt interaktivt med publiken. Och en kvinna stod och lagade rätten feijoada under tiden, som man sedan fick smaka på.

Det var helt otroligt, alltihop.

Förväntningarna var höga när de fick veta att de var antagna till Common Lab. – Jag blev bara så glad över att få tid att skriva. Vi har ju alla våra vanliga jobb och annat man gör till vardags, så de här projekten som man har vid sidan av kommer lätt i skymundan. Och det blev så kul att få träffa de andra, bredda sitt nätverk och få besöka de här städerna, säger Nancy Ofori och lägger till att hon fick stor hjälp av Riksteaterns dramaturg Ninna Tersman.

Billie Willett fyller i: – Ja, jag hade svårt att komma igång och har svårt för att jobba isolerat. Så jag hoppades mycket på att få nya perspektiv i en ny grupp och att få tid att skriva. Och så blev det, det var så spännande.

SYFTET MED Common Lab är att lyfta en större bredd av berättelser inom den europeiska scenkonsten. Ett bra initiativ tycker förstås både Nancy Ofori och Billie Willett, men de påpekar att det också är nödvändigt med uppföljning.

– Det är viktigt att lyfta marginaliserade röster och berättelser som inte normalt får ta plats inom scenkonsten i Sverige och internationellt. Men det andra steget är att fortsätta hjälpa till, så att dessa också kan sättas upp. Vi pratade mycket om det under feedbacken, att det kan vara svårt med institutioner. Hur ska man komma in? Hur tar man kontakt?

Det är lika viktigt att lyfta. Så att det verkligen blir något i slutändan, säger Nancy Ofori.

En resa – fyra platser Common Lab tog plats i Bobigny, Frankrike, Stockholm, Sverige, Kairo, Egypten och Lissabon, Portugal.

NAN CY OFO RI

Stockholm

NANCY OFORI

Bobigny Lissabon Kairo

22

Scenen 1 2024

Vad är residens?

Att arbeta i residens är vanligt förekommande i konstnärliga sammanhang och handlar om att på olika sätt stötta konstnärer i sitt utövande. Residensstöd kan bestå av olika komponenter (exempelvis pengar, lokaler och olika slags expertis) och ha olika inriktningar (allt från att testa en idé eller ett koncept till att konkret bidra till att färdigställa en redan planerad produktion).

Residenset innebar inte bara tid att skriva och massor av kontakter, det innebar en ny vänskap också.

Scenen 1 2024

23

GENREN SPOKEN WORD

LEVANDE

POETERS

SÄLLSKAP Även om livepoesi inte är en ny företeelse kan den sägas ha fått ny luft under vingarna de senaste åren. I vår är de prisade poeterna Lo Ragnar Lindström och Nino Mick ute på liveturné i Riksteaterns regi.

”

S

jung, o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Akilles”.

Exakt hur det lät eller gick till när Homeros framförde de odödliga rader som inleder Illiaden vet ingen nu levande. Men att det var en form av livepoesi, som först senare nedtecknades, är de flesta överens om.

Den muntliga traditionen inom lyriken är lika gammal som lyriken själv och därför är det måhända historielöst att prata om livepoesi som en ny, cool kulturform.

Med det sagt, mycket har också hänt med genren, se exempelvis när den unge poeten Nino Mick i Lucifers skepnad framför sina texter om tonårslivets plåga i akten "Hej helvetet" i den turnéaktuella 24

Riksteaterföreställningen Lo Ragnar och Nino. Även om vi inte vet hur den skäggige Homeros reciterade kan vi nog anta att det inte var exakt såhär. Live-poesin är uppdaterad för 2020-talet.

FÖRUTOM NINO MICK är föreställningens huvudperson västerbottenspoeten Lo Ragnar Lindström, en till vardags skrivande poet som beskriver det som en maxad existentiell upplevelse att få dela sina ord med en publik. Lo Ragnar befinner sig i ett kylslaget Skellefteå, trettio minus, och går mest ut på ett par av nöd tvungna hundpromenader om dagen.

– Jag tycker det är väldigt lyxigt att få vara med när folk möter min konst. Rent egoistiskt är det jättekul att få se vad som händer i folk. Att vara på scenen är en

spännande balansgång för mig, där texten är min och kommer från mig men där jag har skaffat mig distans till det jag skrivit, så att jag kan vara i min kropp och återuppleva texten men samtidigt lämna plats till publiken för att få uppleva texten för första gången.

För, säger Lo Ragnar Lindström, föreställningen blir verkligen som en bubbla, ett hack i tiden, där livepoeten och publiken upplever något tillsammans.

– Det är mäktigt. En existentiell upplevelse både i publiken och på scenen.

Livepoesin skiljer sig från den traditionella teatern i det att den kräver mer aktiv hjärnverksamhet, publiken är med och skapar egna bilder och scener genom orden och rösten.

Lo Ragnar tycker inte att all poesi som Scenen 1 2024

MÄRTA THISNER

NICKLAS THEGERSTRÖM

Lo Ragnar Lindström och Nino Mick ser fram emot turnén i Riksteaterns regi.

Faysa Idle slog igenom i tävlingen Ortens bästa poet.

framförs live bör klumpas ihop. Uttrycken, formerna och temperamenten skiljer sig så mycket hos olika utövare och olika subgenrer. Poetry slam till exempel är på ett ganska tydligt sätt sprungen ur gatans kultur, och har ofta fler beröringspunkter med rapmusik än med Shakespeares sonetter. På kuriosanivå: en amerikansk kvantitativ analys visade för ett par år sedan att rapparen GZA från Wu Tang-Clan har ett större ordförråd än både Shakespeare och Herman Melville.

EN SVENSK POET som uppmärksammats stort under det gångna året är Faysa Idle, född 1998 och uppvuxen i Tensta. Hon Scenen 1 2024

LIVEPOESI

Lyrik har alltid framförts live. Men den moderna formen av livepoesi föddes i den anglosaxiska världen på 1970- och 1980-talen. Då blandades fler tävlingsinslag in i livepoesin, likaså blev publikinblandningen större, evenemangen blev mer högljudda och började på vissa sätt likna open mic-scenen.

Poeter tävlade mot varandra, vinnaren röstades fram av publikens decibelnivå, i tävlingar som kallas poetry slam eller “slampoesi” på svenska. I Sverige har tävlingar som Ortens bästa poet lockat tusentals människor till liveevenemang i Rinkeby och fått stort medialt genomslag. Parallellt med tävlingar och slampoesi finns en långsammare gren inom livepoesin, där texterna ofta ligger närmare den klassiska lyriken men framförandet kan ha inslag av teater, performancekonst eller stand-up.

slog igenom i Ortens bästa poet, en livepoesitävling som anordnades i samarbete med bland annat Riksteatern. Sedan dess har hon låtit publicera boken Ett ord för blod (Lind & Co, 2023) där orden är skrivna på ett sätt som närmar sig prosans form. I vår är Faysa Idle aktuell med livepoesiföreställningen Allt som glimmar är inte guld på Södra Teatern i Stockholm.

Går vi lite längre tillbaka i den svenska livepoesitraditionen finns Emil Jensen och Bob Hansson, och dessförinnan Bruno K Öijer som i sin bredbrättade svarta hatt, Wayfarer-solglasögon och obligatoriska cigarett framfört poesi på svenska scener sedan 1970-talet.

Med utövare som Nino Mick, Lo Ragnar Lindström och Faysa Idle tycks återväxten god och manegen på ett sätt krattad för livepoesin: samtidsmänniskan söker det autentiska och vill ha smarta, coola, nya ord och formuleringar från unga människors pennor och tungor.

Detta trots att samma samtidsmänniska även tuggar i sig de snabbaste digitala kolhydrater som går att hitta i form av TikTok-klipp på kattungar som ramlar.

Men med tanke på att livepoesin är minst lika gammal som Parthenon behöver vi nog inte oroa oss så mycket för genren – den är bevisligen livskraftig.

PETER HAMMARBÄCK 25

Bilden Mälarsjukhuset i Eskilstuna

Ett gott skratt Vem: Sjukshusclownen Beccalur, Rebecka Melin Var: Mälarsjukhuset i Eskilstuna När: 30 november, 2023 Foto: Samuel Stéen

Varje vecka besöker sjukhusclownerna ur ClownClubben barnkliniken på Mälarsjukhuset i Eskilstuna och två gånger i månaden barnkliniken på Nyköpings lasarett.

Vardagen på ett sjukhus är inte som hemma. Den kan kännas långtråkig, vara smärtsam och fylld med oro och då kan man lätt känna sig ännu mindre än vad man är.

Forskningen har visat att sjukhusclownerna kan hjälpa barnet att växa och bearbeta sina upplevelser inom vården och att det med största sannolikhet är hälsofrämjande.

– Clownen är ett komplement till all annan vård. Vi kan inte bota sjukdomar, gipsa ben, ta blodprov eller ställa diagnoser – vårt jobb är att leta efter och stärka det som är friskt i varje människa. Kort sagt, när vi slappnar av och skrattar händer det bra saker i kroppen, säger Rebecka Melin.

26

Scenen 1 2024

Scenen 1 2024

27

DEBATT

BARA LYX ELLER LIVSNÖDVÄNDIGT? Kultur ställs mot vård och skola då statskassan är skral.

Men går det verkligen att jämföra? Eller kan konst rentav göra människor friskare och samhället helare?

Scenens Anna Hedelius har talat med en professor i biologi, Handelhögskolans rektor, kulturministern och Riksteaterns vd om saken.

28

Scenen 1 2024

ILLUSTRATIONER: REBECKA HÄGGBLOM

H

För den som ställs inför konkreta val som dessa östen 2023 är diskussionerna kan svaren måhända kännas enkla, men huvudfråhögljudda kring kulturens roll i gan är alltför komplex för att ge förenklade svar. samhället. Några sparade klipp Låt oss istället backa ett steg och försöka ställa den ur morgontidningarna talar sitt tydliga språk: ”Mager budget pres- annorlunda: Kan kulturen rentav förhindra besök på akuten och vapen på gatan? sar Sveriges kulturliv”, ”Nästan En som svarar ja på den frågan är Gunnar alla kulturskolor tvingas dra ner”, Bjursell, professorn vid Karolinska Institutet som i ”Kulturhuset i Malmö skrotas, men det kan straffa ungdomen drömde om att bli konstnär. sig” och ”När nöden var som värst törstade män– Jag läste praktisk filosofi och kulturhistoria niskan efter kultur”. I radion rapporteras att barn går miste om skolteater och att uppsägningar väntar samt tecknade på Mejan, men så sa en kompis till mig att jag borde bli något riktigt, så jag på Dramaten. utbildade mig till molekylärbiolog, säger Ja, i en tid då räntorna har stigit i han då jag ringer upp honom. höjden och ett paket Bregott får betraktas Bjursells egen karriär kan kanske ses som en lyxvara vänder både människa och som symptomatisk för hur vi ser på kulstat på slantarna. Har vi verkligen råd med turen i samhället, nämligen som en krydmusik då folk ligger och väntar på akuten? da, något som är svårt att försörja sig på.

Kan vi unna oss en upplevelse på teatern Men via naturvetenskapen har Bjursell när folk skjuts till döds på våra gator, delar ändå gjort kulturen till sitt yrke. För av vår omvärld står i brand och Sveriges Gunnar Bjursell är tolv år sedan var han en av grundarna överbefälhavare konstaterar att krig är professor vid Karotill plattformen Den kulturella hjärnan, linska Institutet. något som kan drabba även oss?

Scenen 1 2024

29

poängterar han värdet av konstnärliga uttryck både som verktyg för att nå annan, mer teoretisk, kunskap och som egennytta. ”Ett gott samhälle bör se till att människor har förutsättningar att vara fria och reflekterande, så att de kan utveckla sin potential och kanalisera sin inre kraft.” skriver han.

Men inom politiken tycks det svårt med gehör. I den statliga kulturbudgeten för 2024 tilldelas kulturen cirka 9 miljarder kronor, det vill säga ungefär samma belopp som i 2023 årets budget. Med tanke på inflationen är det i själva verket en sänkning, och i jämförelse med 2022, då kulturen tilldelades drygt 10 miljarder kronor, är sänkningen reell. Via mail frågar jag kulturminister Parisa Liljestrand hur regeringen motiverar den minskade satsningen på kultur, och får svaret: – Jag upplever att det finns ett starkt stöd och engagemang för konsten och kulturen i vårt land. Det är glädjande för en kulturminister och en viktig grund för ett levande kulturliv.

– Samtidigt befinner vi oss i en för Sverige mycket utmanande tid. Det tuffa ekonomiska läget påverkar alla. Eftersom det inte finns oändligt med skattepengar måste regeringen prioritera hårt, och rikta medel dit där de behövs mest för tillfället. Omvärldsläget och kriminaliteten kräver att vi lägger mycket pengar på inre och yttre säkerhet.

LARS STRANNEGÅRD, rektor på HandelsParisa Liljestrand, representant för ett högskolan i Stockholm, är inne på samma parti som företräder skattesänkningar, linje. I slutet av november förra året kan sin matematik. Men hur gör man för skrev han en uppmärksammad debattaratt prioritera då det inte finns oändligt tikel i Dagens Nyheter Praktisk kunskap Lars Strannegård med pengar? Jag ringer upp rektor Lars nedvärderas i ingenjörslandet Sverige, med är rektor på Strannegård för att fråga. anledning av debatten om de estetiska äm- Handelshögskolan – Visst är det svårt, men problemet är nenas vara eller icke vara i skolan. I texten i Stockholm.

Karolinska Institutets satsning för att lyfta fram och presentera den internationella spetsforskningen om relationen mellan kultur, hjärna, lärande och hälsa.

– Jag hade försökt nå ut med budskapet om kulturens betydelse för människan i andra sammanhang tidigare, men först med Den kulturella hjärnan föll mina kollegers kritik. På hemsidan publicerar vi endast forskningsrapporter ur de främsta medicinska tidskrifterna, författade av skribenter från världens femtio ledande universitet.

Den kulturella hjärnan har i dag många följare och publicerar fortlöpande artiklar med övertygande rön. ”Musiklyssnande förbättrar återhämtning efter stroke”, ”Argentinsk tango mildrar Parkinsons sjukdom”, ”Musikträning underlättar språkinlärning.” är några av de rubriker som leder vidare till forskningsrapporter på området. Trots det upplever Gunnar Bjursell att samhällsutvecklingen går stick i stäv med forskningsresultaten.

– Se bara till alla hälsoprogram i tv, som i dag i stort sett uteslutande handlar om mat och motion. Nästan ingen talar om behovet av hjärnträning. Men när Pisarapporten visar att svenska elever rasar när det gäller matematik och skrivande är det väl tydligt att vi behöver anamma ett nytt sätt att lära oss.

30

Scenen 1 2024

själva språkbruket, att över huvud taget använda argumentet att pengarna inte räcker, att vi måste prioritera. I Sverige finns den ganska utbredda synen att kultur är något man kan ha eller mista. Det faktum att man använder prioriteringsargumentet är i sig ett tecken på att man inte lägger den vikt vid kultur som man gör i andra länder. I Sverige talar vi om vård, skola och omsorg, men man skulle kunna tala om vård, skola, omsorg och kultur. Kulturen borde vara en del av vår infrastruktur på samma nivå.

I SVERIGE 2023 har det blivit en självklarhet att kultur är lyx. Norrköpings kommunalråd Sophia Jarl var tydligare än de flesta på den punkten då hon hävdade att Norrköpings symfoniorkester måste öka lönsamheten. I Borås har tongångarna varit liknande. Där har det talats om att sälja teatern för att i stället lägga pengarna på skolan.

Parisa Liljestrand vill inte ta någon definitiv ställning i frågan kring minskade anslag till kultursektorn på lokal nivå, men hon påpekar att det även där handlar om prioriteringar.

– Jag har själv en bakgrund i kommunpolitiken och har stor respekt för de mycket svåra prioriteringar som krävs i nuvarande läge. Som kulturminister ska jag inte recensera beslut som fattas på lokal nivå, men på ett generellt plan tror jag att kulturen blir starkare och mer självständig om det finns både offentlig och privat finansiering.

Viss kultur kommer alltid behöva vara offentligt finansierad. Men det finns också lysande exempel på kultur som inte är beroende av politiska beslut om finansiering. Det måste inte vara antingen eller – men det kan vara både och.

Lars Strannegård anser att resonemanget är bakvänt.

– Det handlar återigen om inställning. Man ser på kultur som något som är för nöjes skull, för en utvald grupp, som om kultur är något utanför samhällskroppen. Tänk om vi tänkte likadant inom sjukvården, om vi hävdade att den medicintekniska industrin skulle bära kostnaderna för vården. Men så argumenterar man aldrig. Det borde man inte göra vad gäller kulturen heller.

Att kulturen i sig ska skapa ekonomi är en befängd inställning, anser Lars Strannegård. I stället bör vi använda ekonomiska medel till att skapa så mycket och så bra konst och kultur som möjligt.

– En välfungerande kultur är en grundfysik i samhällskroppen. Kulturen stagar upp samhäl-

” Eftersom det inte finns oändligt med skattepengar måste regeringen prioritera hårt, och rikta medel dit där de behövs mest för tillfället.”

JOHANNES FRANDSEN

Kulturminister Parisa Liljestrand.

Scenen 1 2024

31

Susanna Dahlberg är vd på Riksteatern.

FAKTA x 3 Art for the Globe award

Ett nyinrättat pris på 1 miljon kronor som delas ut till humanister, konstnärer samt organisationer som har lyckats väcka viktiga nationella debatter, sprida medvetenhet och driva på framsteg mot en hållbar värld. Art for the Globe anser att musik, måleri, litteratur, dans, fotografi, opera och film kan väcka känslor och tankar hos publiken som är många gånger mer kraftfulla än politiska uttalanden och vetenskapliga rapporter. Grundare är Johan Wallin, läkare och gallerist, vars konstsamling ligger till grund för priset.

Den kulturella hjärnan

En satsning vid Centrum för kultur, kognition och hälsa vid Karolinska Institutet för att lyfta fram och presentera den internationella spetsforskningen om relationen mellan kultur, hjärna, lärande och hälsa till intresserade forskare, berörda beslutsfattare samt intresserad allmänhet i Sverige. Centrumets direktör är professor Gunnar Bjursell.

Andra knutna till projektet är professor Ingemar Ernberg samt professorn och pianisten Fredrik Ullén.

Riksteatern

let, den är viktig för demokratin, yttrandefriheten och för människors förmåga att sätta sig in i andra människors perspektiv.

Riksteaterns vd Susanna Dahlberg är av samma åsikt.

– Om det inte fanns någon offentlig finansiering för kulturen skulle det få stora konsekvenser för hur fri konsten är och var i landet den finns. Jämlikhetsperspektivet måste alltid beaktas – vem har möjlighet att uttrycka sig och vem har möjlighet att ta del av kulturen och konsten.

RIKSTEATERN SOM organisation är en av de insti-

tutioner som har fått mindre pengar att röra sig med i kulturbudgeten för 2024. Hur påverkar det verksamheten?

– Mindre anslag gör att vi kan producera mindre, säger Dahlberg. Det är dyrt att turnera. Efterfrågan på våra föreställningar är större än vad vi kan leverera och hade vi fått mer pengar hade vi kunnat producera mer. Men det handlar inte bara om ekonomi, det handlar om kultursyn.

Riksteaterns vision är scenkonst som sätter tankar och känslor i rörelse – för alla, överallt. Susanna Dahlberg ser formuleringen som en ledstjärna i sitt arbete.

– Kulturen har betydelse för individer i det att det går att spegla sig, uppleva och få upp ögonen för olika saker. I samhället är kulturen en gemenskap

32

SAMUEL STEEN

Hela Sveriges scen når varje år en halv miljon svenskar över hela landet. Ett sextiotal produktioner turnerar varje år runt landet för att scenkonst av hög kvalitet ska nå ut till så många som möjligt. Föreställningar från fler än 300 andra scenkonstproducenter får också plats i Riksteaterns lokala repertoar.

att samlas kring. Men olika partier har olika syn på vilken roll kulturen ska spela. Nuvarande regering är tydliga med att de satsar på försvaret. Men även satsningar på konst och kultur stärker samhället, demokratin och medborgarna. Inte minst inom Riksteaterns verksamhet som också stärker det ideella engagemanget hos många. Det är klart att jag förstår att prioriteringar är svårt, men proportionerna blir fel. Av konst och kultur får man ut mer än man tror, särskilt när man, som i Riksteaterns fall, satsar på det ideella engagemanget.

Susanna Dahlberg upplever instrumentaliseringen av kulturen som ett problem.

– Kulturen kan ha många positiva effekter, men vi kan inte reducera det till att kulturens nytta ska vara mätbar. Det måste få finnas ett annat djupare syfte som har med vår mänsklighet att göra.

En som uppmärksammar konsten och dess högre syfte är Johan Wallin, pensionerad läkare och gallerist, som nyligen donerade stora delar av sin digra konstsamling för att inrätta Art for the Scenen 1 2024

Globe award, ett kulturellt klimatpris som ska gå till utövare av olika konstarter. ”Min tro som läkare är att all förändring i samhället börjar i en människas huvud. Insikter föder åsikter som väcker engagemang som skapar handling” skriver han i motiveringen till priset.

– Det kändes otillfredsställande att hela denna vackra och meningsfulla samling konstverk bara skulle ha betydelse för mig och mina närmaste. Att skapa ett stipendium i mitt eget namn kändes inte intressant, men var finns utan konkurrens störst problem, bristande engagemang och knappa resurser? Jo, i miljö- och klimatfrågan där inte minst kulturlivet behöver bli mer synligt. Pengarna från konsten ska därför användas i syfte att på olika sätt, med kulturella förtecken, bidra och verka för ett hållbart jordklot som överlever.

Tack vare sitt 28-åriga barnbarn Adam Wallin, masterutbildad i miljökommunikation vid Stockholms lantbruksuniversitet, verksam i miljöorganisationen ”We don’t have time” och nu del av Scenen 1 2024

” Kulturen har betydelse för individer i det att det går att spegla sig, uppleva och få upp ögonen för olika saker. I samhället är kulturen en gemenskap att samlas kring.” stiftelsens styrelse, vågar Johan Wallin till viss del känna hopp.

– Till skillnad från andra stora pris i Sverige som belönar det som gjordes för 30-40 år sedan, vill vi med Art for the Globe award belöna det som görs för framtiden. Även Lars Strannegård är trots allt hoppfull: – Jag upplever att det går framåt. Det är ganska många lärosäten, också ute i världen, som inser att konst, kultur och humaniora måste in i alla sorters utbildningar. När den artificiella intelligensen nu kommer alltmer starkt blir det viktigare än någonsin att bygga upp fler aspekter av det mänskliga.

ANNA HEDELIUS 33

SVÅRA FRÅGOR &SVART HUMOR Efter utsålda hus i London – nu kommer succépjäsen Instructions for a Teenage Armageddon till Sverige.

Alexandra Nordberg är föreställningens stjärna och snart börjar skolturnén.

– För mig har det här blivit lite av ett hjärteprojekt, säger hon.

D

et var i en toalettkö som skådespelerskan Alexandra Nordberg stötte på regissören Josefine Ankarberg.

– Hon kom ut från toaletten och jag skulle precis gå in när hon högg tag i mig och sa att hon gärna ville prata om en pjäs som hon skulle sätta upp. Vi presenterade oss, hon pitchade och jag blev direkt såld, säger Alexandra Nordberg.

Pjäsen heter Instructions for a Teenage Armageddon och är en sorts berg- och dalbana in i tonåren.

– Dagen efter skickade hon pjäsen och jag skrattade och grät när jag läste igenom och blev ännu mer såld. Vi möttes upp och jag fick en så himla fin känsla för henne. Allt kändes 100 procent rätt, berättar hon.

Instructions for a Teenage Armageddon är en enmansföreställning och handlar om Eileen. Hon är tretton år när hennes syster går bort i anorexia.

Katastrofen skickar henne in i en tid av tuffa, nästan osannolikt brutala händelser. Hur tar vi oss genom det kaos som tonåren kan vara? Hur är det ens möjligt, hur orkar vi, och framför allt – hur påverkar det

34

de människor vi blir? Den lovordade texten i pjäsen är skriven av den unga brittiska dramatikern Rosie Day som också är skådespelare.

– Jag var verkligen oinspirerad av hur tonårsflickor porträtterades på teater. Jag ville sätta tonårsflickors verkliga upplevelser i centrum på en scen.

Så ofta visas tonårsupplevelsen som glansig och cool. Jag ville skapa något ärligt och rått! säger hon.

I LONDON BLEV pjäsen en succé och sålde snabbt ut.

Rosie Day är fortfarande överraskad: – Jag blev förvånad över hur bra det gått. Det här var något jag skrev i mitt sovrum i min pyjamas!

Jag tror det handlar om att den närmar sig svåra ämnen med humor. Trots de mörka undertonerna är det väldigt roligt och det tas emot väldigt bra. Även Alexandra kan förstå varför så många uppskattar pjäsen. Precis som Rosie tror hon att komiken i allt det tunga är en orsak till framgången.

– Den handlar om den råa brittiska humorn och rappheten i texten. Hon beskriver på ett roligt men stundtals väldigt tungt sätt om ångest, vänskap, relationen till sina föräldrar och andra vuxna. Om depression, utforskandet av hennes sexualitet och Scenen 1 2024

NICLAS FASTH

Alexandra Nordberg får söka sig tillbaka till sina egna tonår i pjäsen Instructions for a Teenage Armageddon.

vägen in i en slags vuxenvärld, säger Alexandra Nordberg.

Alexandra Nordberg är 34 år. Eileen, i pjäsen, är en tonåring.

– Det som har varit lätt med att gestalta henne är att jag har varit där själv. Jag kan relatera till henne på många sätt. Hennes vilja att passa in, hur hon hanterar svåra situationer, oförmågan att alltid sätta ord på det som känns och känslan av att man står helt ensam med sina problem, berättar hon.

Men minns man verkligen sina tonår? Alexandra Nordberg har tagit sina gamla dagböcker till hjälp.

– Det svåraste är att hitta tillbaka till mitt unga jag. Det är ändå ett gäng år sedan jag var där själv och det gäller att gräva lite. Men ju mer jag läser pjäsen desto lättare blir det. Jag skrev väldigt mycket dagbok när jag var yngre och jag har börjat bläddra lite i dem och ser så mycket igenkänning från den här pjäsen och mitt egna liv.

FÖRUTOM DAGBOK så har Alexandra tittat på bilder

från sin tonårstid.

– Det jag slås mest av är hur liten jag var, men hur vuxen jag kände mig. Och jag minns den där

Scenen 1 2024

” JAG VAR VERKLIGEN OINSPIRERAD AV HUR TONÅRSFLICKOR PORTRÄTTERADES PÅ TEATER. JAG VILLE SÄTTA TONÅRSFLICKORS VERKLIGA UPPLEVELSER I CENTRUM PÅ EN SCEN.” känslan av att man i vissa avseenden kände sig så otroligt stor och inte alls kunde förstå varför man inte fick åka på charter med sina kompisar när man var 14. Och i andra avseenden var man väldigt, väldigt liten. Framförallt när något hände som rörde om tillvaron, säger hon.

I februari startar skolturnén. Från Halmstad till Gällivare med många stopp däremellan. Alexandra längtar efter att få komma ut i landet och se hur pjäsen tas emot på de olika platserna.

– Jag hoppas att det finns möjlighet att prata lite med ungdomarna efteråt om det är någon som skulle ha behov av det. Jag själv är förälskad i berättelsen och i Eileen och för mig har det här blivit lite av ett hjärteprojekt. Ju mer jag läser pjäsen desto 35

IMATTIAS BROBERG

Instructions for a Teenage Armageddon

• Skolturné med Riksteatern under våren 2024, med start den 27 februari.

• Skriven av den brittiska dramatikern och skådespelerskan Rosie Day, som även har skrivit en bok med samma namn.

• Instructions for a Teenage Armageddon mottog inte bara strålande recensioner utan fick även flera nomineringar till olika priser och utmärkelser vid premiären i London.

• Pjäsen är för närvarande under utveckling för TV av BBC, med Emma Thompson som exekutiv producent.

”DET VIKTIGASTE ÄR ATT VISA ATT MAN FINNS TILL OCH ATT MAN LYSSNAR. DETTA ÄR VERKLIGEN NÅGOT SOM ÄR RELEVANT I PJÄSEN” mer älskar jag den, så jag längtar efter att fler ska få uppleva den, säger hon.

Och Rosie ser fram emot att se den svenska tolkningen: – Att se olika anpassningar och tolkningar är fantastiskt. Jag ville att det här skulle vara en pjäs för alla tjejer som vem som helst skulle kunna framföra. Så att se pjäsen komma till liv på nya sätt är bortom mina vildaste drömmar.

36

Pjäsen ska visas för skolelever men Alexandra hoppas fler kan få ta del av den längre fram: – Jag tycker egentligen att den passar alla. Det kan ibland finnas ett glapp mellan barn och vuxna där man inte ”vågar” fråga hur man egentligen mår.

Kanske är man rädd för svaret? Men det viktigaste är att visa att man finns till och att man lyssnar.

Detta är verkligen något som är relevant i pjäsen, säger hon.

Rosie håller med: – Om du gillar roliga och ärliga berättelser som är stärkande, då är det något för dig! Man ska inte avskräckas av att den handlar om en tonåring. Vi har haft åttioåringar i England som kommit mer än en gång för att de uppskattade den så mycket.

STINA GYLDBERG Scenen 1 2024

DET ÄR EN FAMILJEAFFÄR

SENAY BERHE

En grav för två

Precis som i Instructions for a Teenage Armageddon, som springer ur en familjetragedi, är vårens repertoar full av sceniska berättelser som tar avstamp i familjen.

FÅ SAKER ENGAGERAR, smärtar och gläder

oss så mycket som familjen. Vi har alla en relation till den om familjen så är stor, brusten eller ens existerar alls. Det är därför ingen tillfällighet att ämnet berörs på scen i vår, snarare är det en självklarhet.

Både Riksteaterns Kassettbanden och Bränder på Malmö Stadsteater, handlar om familjer med sitt ursprung i Libanon.

I Kassettbanden lämnar huvudpersonen Christèle Khodrs pappa Beirut för att hämta sin döde brors aska i Stockholm och blir kvar där. Vid hans död finns endast en låda kassettband kvar. I Bränder går resan och sökandet efter ursprung i motsatt riktning. Efter Nawals död uppmanas hennes tvillingbarn att åka till Libanon och nysta i mammans familjehemlighet och en tragedi som kommer att förändra dem för alltid.

En resa görs även i Dramatens pjäs Son och Far där författaren, skådespelaren och vad vi förmodar är pjäsens alter ego Alexander möter sin biologiska pappa först i vuxen ålder och beslutar sig för att följa med honom till hans hus i Marocko.

Det blir en yttre och inre resa och en stundtals drogtung tripp in i minnenas snåriga värld. När resten av Alexanders familj – bröderna, systern, mamman och styvfadern – gör entré kompliceras familjebilden ytterligare.

SARA STRIDSBERG har skrivit En grav för

två (Antigone i Kolonos) med urpremiär på Teater Galeasen i Stockholm, om spåren av familjen i det egna jaget, om ansvar och arv, om gemensamma minnen och allt som kommer upp till ytan när man anar att samtalen är räknade. Möt Oidipus och Dottern i ett komplext kammarspel.

Scenen 1 2024

Pjäser att kolla in

Maria Sundbo m

• Jag tror det är vår därute, Riksteatern • Anna Vnuk är bastarden, Unga Klara • Kassettbanden, Riksteatern • Tre systrar, Kulturhuset Stadsteatern • Son och far, Dramaten • En grav för två, Teater Galeasen • Bränder, Malmö Stadsteater Bränder

Till skillnad från nämnda nyskrivna material ger sig Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm på en verklig klassiker, Tjechovs Tre systrar. Egentligen borde den heta Tre systrar och en bror, eftersom Olgas, Misjas och Irinas bror Andrej också förekommer i pjäsen. Oavsett så försöker de skapa sig en meningsfull tillvaro efter att deras pappa gått bort. Men de fastnar mest i drömmarna, inte minst om deras barndomsstad Moskva. Pjäsen hade premiär för över 120 år sedan, men görs här i modern tolkning i Eirik Stubøs regi.

KOREOGRAFEN, dramatikern och dansaren Anna Vnuk använder dansen för att berätta sin historia om sin far. Eller snarare avsaknaden av sin far, han som mest ansett henne vara en oönskad gäst i hans liv och som undvikit henne i 49 år. I Anna Vnuk är bastarden, på Unga Klara i Stockholm, vill hon säga hejdå till skammen över att bli bortvald.

– Jag har bestämt mig för att komma ut innan han dör. Jag går inte med på att vara nåns hemlighet längre, det är ingen hämnd eller så. Det är existentiellt för

Tre systrar

mig, säger hon om föreställningen.

Riksteatern ger även Jag tror det är vår därute om Irina vars man försvinner med deras barn efter att hon har begärt skilsmässa. Det blir år av sökande, motgångar, förtvivlan samt makens självmord. Mitt i allt detta blir Irina kär, är det ens tillåtet i den obeskrivliga sorgen? Pjäsen bygger på en verklighetsbaserad roman av Concita De Gregorgio och tar upp den japanska tekniken för att laga keramik, kintsugi. Där fogas sprickor med guld så att lagningen och det brustna framhävs, som något vackert. Det är kanske gemensamt för samtliga pjäser, att visa upp och berätta. Eller som Maria Sundbom, som spelar huvudrollen säger: – När vi berättar varandras historia blir vi mindre ensamma.

HENRIK EMILSON 37

Har du sett ett spöke? Ja, möjligheten att både se och interagera med ett spöke utvecklas just nu.

!

U B Den är först i sitt slag – i världen. Riksteatern Crea har utvecklat en avatar som kan interagera med skådespelare och publik i realtid på scenen. Det här öppnar för en ny typ av scenkonst där bara kreativiteten och fantasin sätter gränserna. TEXT: HENRIK EMILSON 38

S

pöket framför dig skimrar i grönt och har ett stort yvigt hår. Hennes ögon följer dina rörelser och så låser hon fast blicken, ser dig rakt i ögonen och lyfter höger hand och formar den till ett ”Hej”.

Det du står framför är världens första avatar för scenkonst, som talar teckenspråk. Spöket på skärmen kan se dig tack vare flera kameror och kan interagera med dig live och direkt. I ett annat rum, med en motion capture-dräkt, en dräkt som känner av rörelserna hos den som bär den, står skådespelaren Jamila Ouahid. Hon ser dig på en skärm och tack vare riktade kameror kan hon se dig rakt i ögonen.

Hennes rörelser fångas av dräkten och överförs utan fördröjning till avataren ute på scenen. När du reser din hand till ett ”hej” kan hon svara direkt – med ett ”Bu!”.

MINDY DRAPSA ÄR konstnärlig ledare på

Riksteatern Crea och berättar att avataren är framtagen i ett rent konstnärligt syfte.

– Det här har inget med tillgängligScenen 1 2024

Riksteatern Crea Skådespelaren Jamila Ouahid spelar spöket i motion capturedräkt bakom scen.

producerar banbrytande scenkonst på svenskt teckenspråk sedan starten 1970.

att vi gör det här, eftersom vi har het att göra utan det här är Crea ”Jag är så tacksam den styrkan. som utmanar gränserna för vad Det går inte att prata om Spöket som går att göra med scenkonst. att Riksteatern Crea på Canterville, som föreställAvataren ger en extra dimension ville prova den här ningen med avataren heter, utan på scenen. Vi är ju uppvuxna med att nämna Joel Kankkonen på att se saker på skärm eller live knasiga idén.”

Teckenbro AB i Örebro. Mediepå scen, nu blir det en kombinabyrån har tidigare arbetat med – Teckenspråket är ett så rikt språk, tion av en digital figur och riktiga Mindy Drapsa Riksteatern Crea och när det man tittar på ansiktet, ögonbrynen, skådespelare. Det blir som att vi utlystes en liten tävling att pitcha detaljerna. Missar man en sådan detalj i tar ett stort kliv framåt, in i något nya innovativa idéer till en föreställning avataren då blir det ett glapp. Det krävs att nytt. Det är en helt ny konstform, säger för två år sedan, tvekade han inte att delta. det blir perfekt, då kan publiken uppleva hon och lägger till: – Jag föreslog ett hologram då. Jag ville allt bättre också, och det tycker jag att vi – Crea är först i världen med den här att det skulle vara teckenspråk live och har lyckats med. tekniken och vi hoppas naturligtvis att det med möjlighet för hologrammet att inAvataren och resten av skådespelarna kan vara en inspiration för andra. teragera direkt med publiken, säger han. tar plats på scenen hösten 2024 för repetitioner och premiär våren 2025. Efter MINDY BERÄTTAR att andra aktörer har föreställningen ska publiken få komma varit inne på liknande spår, främst då i DET BLEV ETT annat förslag som vann tävfram och prata och interagera med spöket. syfte att teckenspråktolka. Men det har lingen, men Joel fick möjlighet att arbeta Joel ser föreställningen som en språnginte blivit i närheten så bra, eftersom de vidare med sin idé och gjorde en testbräda, eller en försökskanin med mycket som medverkat inte behärskat teckenproduktion där motion capture-tekniken lyckat resultat. språk. Tekniken Riksteatern Crea använanvändes.

– Jag är så tacksam att Riksteatern Crea der är framtagen ihop med Humlab på – Det fungerade över förväntan – det ville prova den här knasiga idén.

Lunds Universitet som tidigare arbetat var en härlig känsla. Teckenspråk Jag gillar att göra det omöjliga med projekt där de forskat i gester och kan användas på olika sätt och möjligt och jag tror att det här kroppsrörelser. kreativiteten är obegränsad. Du har öppnat dörrarna och kan leda – Synen är det viktigaste verktyget för kan göra stora avatarer, små avatatill liknande produktioner i olika oss döva, vi har en annan visuell komperer, i 3D… Det viktiga är känslan dimensioner som bara kan bli tens och eftersom vi är mer beroende av av att det är teater, det är inte film. bättre ju mer tekniken utvecklas. synen så tror jag att vi ser detaljer som Han förklarar också att det är Det finns inga begränsningar när har kunnat hjälpa i programmeringen av viktigt att tekniken sitter, med Joel Kankkonen du låter kreativiteten flöda. spöket. Det är också därför det är så roligt blickar och att alla detaljer syns.

Scenen 1 2024

39

Vår förening Skellefteå Riksteaterförening

SIMON ELIASSON

Skellfteå Riksteaterförenings styrelse.

I händelsernas centrum Skellefteå Riksteaterförening har varit med ända sedan Riksteaterns början för 90 år sedan. De verkar också i en stad vars kulturliv fått en rejäl skjuts på senare tid tack vare nytt kulturhus, ny batterifabrik och nya invånare.

40

DET HÄNDER VERKLIGEN saker i Skellefteå. Det byggs batterifabrik, det har rests ett ståtligt kulturhus och kommunen ser en stabil inflyttning.

– Det har hänt jättemycket och det påverkar ju också kulturlivet. För bara några år sedan, om du gick genom stadskärnan efter 17.00 så var det helt öde på folk. Nu är det liv och rörelse och det händer något nästan varje dag.

De som kom på kulturevenemang förut kände man ju igen, för det var nästan alltid samma personer. De gick på allt.

Nu kommer det mycket nytt folk på arrangemangen, säger Emilie Sjölund, Scenen 1 2024

SIMON ELIASSON

2023 firade Skellefteå Riksteaterförening 90 år och är alltså en av föreningarna som var med och bildade Riksteatern.

Föreningen har Nordanåteatern som bas, men arrangerar även på stadens nya kulturhus Sara.

Djup koncentration under styrelsemöte.

SIMON ELIASSON

Vårens program är minst sagt späckat.

” DET BLIR EN STÖRRE BREDD NÄR VI BOKAR, VI HAR ALLT FRÅN SAMTIDA CIRKUS, DRAMA, KOMEDI OCH NÅGOT FÖR BARN.” ordförande i Skellefteå Riksteaterförening, och tillägger: – Samtidigt blir det ju också en större konkurrens kring vad folk väljer att gå på, det är en utmaning för oss.

Emilie och styrelseledamoten Matilda Fhärm berättar att ett sätt för att nå den nya publiken är att ge föreställningar på andra språk än svenska: – Det är jätteviktigt, säger Matilda.

– Vi bokar också in barn- och familjeföreställningar, något som vi medvetet har valt bort tidigare, och de är mycket uppskattade, säger Emilie.

FÖRENINGEN HAR Nordanåteatern som

bas, en anrik byggnad från 1800-talets mitt som Emilie beskriver som ”originalet” när det kommer till scener i Skellefteå, och som tar 425 personer. Ibland har de även

Scenen 1 2024

arrangemang på det nya Kulturhuset Sara.

Om Nordanå är anrikt så är faktiskt föreningen det också. 2023 firade de 90 år och är lika gamla som Riksteatern nationellt.

– På jubileet hade vi fullt, det var jättekul. Vi firade även 85- och 80-årsjubileum och så vidare. När det finns anledning att fira så firar vi, säger Matilda och nämner att utöver dem finns två riksteaterföreningar till i kommunen, vilket är ovanligt.

Duon beskriver föreningen som mycket aktiv. De har alltid två medlemsträffar per år då de brukar presentera kommande repertoar, fika, ha någon tävling samt ett uppträdande av en lokal aktör. Kontakten med de runt 420 medlemmarna är viktig.

Just nu är en majoritet sextiplussare, men det börjar ske en föryngring, förklarar de.

Det syns i styrelsen också där hälften är runt 35-40 år och hälften äldre.

– Jag tycker att det syns i vad vi bokar för föreställningar, säger Emilie.

– Det blir en större bredd när vi bokar, vi har allt från samtida cirkus, drama, komedi och något för barn, säger Matilda.

I VÅR SER DE fram emot Klungangänget, Rickard Söderbergs Kärlekens historia och föreställningen Nomad. Eftersom Skellefteå precis har blivit ett samiskt förvaltningsområde kommer de att ha ett samarbete med den samiska föreningen i staden kring föreställningen.

– Det är något vi gör alltmer, att arrangera fler för- eller eftersamtal med någon utifrån som pratar om föreställningens tema. Man ska få det där lilla extra när man kommer till oss.

Trots den gedigna åldern har föreningen ett nytänk och driv framåt, i en stad som expanderar på fler än ett sätt.

– Jag tror vi fyller en viktig plats i kulturutbudet i Skellefteå. Vi försöker verkligen göra skillnad och tänka att vi ska locka så många som möjligt, så fler får uppleva scenkonst, säger Emilie.

– Vi erbjuder ju också det som inte är mainstream. Vi har det som kanske inte lockar den största publiken, men som lockar de riktigt intresserade, säger Matilda.

HENRIK EMILSON 41

Kritikern Tre spaningar

Pappor, barn och jordens undergång

När det är permakris – med det ena eländet som avlöser det andra – behöver vi det som mest, det lättsamma. Samtidigt skapar också kriser ett sug efter nostalgi och det vi känner igen, vilket speglar vårens utbud.

Tidens slut

Ingen refräng dunkar högre i öronen när vi kliver in i 2024 än den om undergången.

Det är svårt att förstå hur vi skulle kunna göra konst om något annat än om krigen, klimatkatastrofen, klyftorna som växer och hotar förgöra vår värld, men jo då. Även om världsläget ekat på scenerna på senare år domineras denna vårs repertoar av föreställningar som definieras som ”varma”; ”charmiga”, ”mänskliga”, kodord för lättsamma, vilket ju också är fullständigt begripligt. Verklighetsflykt och en chans att dra publik när teatrarna blöder.

Men, det finns undantag, inte minst i tendensen att söka sig mot förra gången världen tycktes tilta och skaka människorna av sig, förra sekelskiftet vars sociala och politiska turbulens skapade så mycket briljant dramatik. Ibsen, Strindberg och Tjechov spelas med glöd och experimentlusta, i Uppsala, Malmö och Stockholm, särskilt ser jag fram emot den geniale Tjechov-uttolkaren Eirik Stubøs uppsättning av Tre systrar på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

Jonas Österberg Nilsson tar avstamp i epoken för att nagelfara vår tid i nyskrivna Firma Fabergé på Bolsjaja Morskajagatan nummer 24 på Uppsala Stadsteater. På Dalateatern i Falun angriper man problemet mer direkt med I ett hus vid tidens slut av Helena Röhr, där medelklassens konsumtionsdrömmar kommer och biter dem i halsen.

Men den civilisationskritik som svider allra mest i vår kan mycket väl vara Erik Holmströms tagning på Voltaires Candide, med hundratals dockor, på Kulturhuset Vällingby i Stockholm – ”den bästa av världar” var det ja.

PER ENGLUND

1

Jenny Aschenbrenner Gör: Frilansande kulturjournalist och kritiker Bor: Stockholm Ser fram emot: Sara Stridsbergs nyskrivna pjäs En grav för två (Antigone i Kolonos) som sätts upp på Teater Galeasen i Stockholm i regi av Natalie Ringler, ett tätt kammarspel om minnen och arv och familjens avtryck i jaget, just frågor som Stridaberg skildrar som ingen annan. Premiär 4 mars.

Barnen

Det börjar med barnen, men barnen får 2 ingen väg in i scenkonsten längre för allt fler skolor och förskolor rationaliserar bort teaterbesök efter pandemitidens begränsningar.

Man vande sig och blev bekväm. Vilket är oändligt sorgligt, inte minst om man upplevt hur en salong med stökiga tonåringar fullständigt drabbas, som när jag såg Unga Klaras Brinn med gymnasieungdomar förra året, två och en halv timme experimentell, queer och knasig scenkonst – kidsen älskade det. Men trösterikt nog finns fortfarande modet att göra utmanande, påkostad och poten42

Dansföreställningen Honey, Honey (ovan) och Anna Vnuk som gör upp med sin frånvarande pappa i Anna Vnuk är bastarden.

tiellt underbar scenkonst för barn och unga. Som Turteaterns vildsinta vårsatsning Hundratals barn i vild kamp som får premiär på hemmascenen i Stockholm och sedan drar på turné med Riksteatern. Och, en av de mest briljanta barnföreställningar jag sett var Charlotte Engelkes Wagner för lågstadiet, Guldet; en annan är Regionteater Västs Troll i utkanten av samhället – så när dessa två aktörer går samman och gör en dansföreställning om bin, Honey Honey, kan det inte bli annat än lysande.

Pappor

Modersuppgörelserna har dominerat kulturen ett tag men nu verkar man ha återvänt till den klassiska syndabocken: pappa. Augustpriset till Anders Walden och alla hans pappor sätter ut kursen. Alexander Salzberger har skrivit och regisserar den självbiografiska Son och far som får urpremiär på Dramaten. Ett drömspel om missbruk, relationer och skapande ska det bli. Medan Anna Vnuk gör upp med en pappa som aldrig velat kännas vid hennes existens, i dansföreställningen Anna Vnuk är bastarden på Unga Klara.

Jussi om Jussi Björlings liv, och pappa kan inte vara annat än en bubblare i genren.

3

Scenen 1 2024

Medlem i Riksteatern – förmåner i hela landet Förutom rabatter hos riksteaterföreningar i hela landet, ger ditt medlemskort en rad förmåner hos fler samarbetspartners!

Kolla aktuella förmåner på riksteatern.se/medlem – där uppdateras uppgifterna löpande.

Hela landet

olkets Hus och Parker, 10 % rabatt på ordinarie pris för Live på bioF evenemang men ej vid Metropolitanoperans föreställningar

Blekinge

Regionteatern Blekinge & Kronoberg, 40 kr rabatt

Dalarna

Dalateatern, 25 % rabatt – ej för gästspel eller särskilda erbjudanden

Gävleborg

Skottes Musikteater, 25 % rabatt

Halland

Rum för dans, 30 kr rabatt Teater Halland, 20–30 kr rabatt

Jönköpings län

Teateri, 25 % rabatt Smålands Musik och Teater (SMOT), 20 % rabatt. Gäller inte gästspel eller särskilda erbjudanden

Kalmar län

Västmanlands Teater, 20 % rabatt

Västerbotten

Skuggteatern, 25 % rabatt

Västra Götaland

Adas teater, Göteborg, 25 % rabatt Borås Stadsteater, 20% rabatt på ordinarie pris. Gäller ordinarie föreställningar (ej gästspel, lunchteater, specialarrangemang) Cinnober Teater, Göteborg, 25 % rabatt Folkteatern Göteborg, 25 % rabatt Göteborgs Stadsteater, 20% på alla föreställningar (utom gästspel) GöteborgsOperan, 10 % rabatt på ordinarie pris – ej musikteater Masthuggsteatern, 25 % rabatt på ordinarie pris för egenproducerade föreställningar Teater Kurage, 25 % rabatt Stora Teatern, 1 biljett för 100 kr föreställningsveckan, gäller föreställningar i Stora teaterns egen regi Vara Konserthus, 20 % rabatt på ordinarie pris för alla föreställningar som Vara Riksteaterförening är medarrangör till

Örebro län

Byteatern Kalmar Länsteater, 20 % rabatt på ordinarie pris

Teater Nolby, 30 kr rabatt Teater Hallsberg, 45 kr rabatt med scenpasskort. Ett kort/biljett

Kronoberg

Östergötland

egionteatern Blekinge Kronoberg, 105 kr rabatt på ordinarie R föreställningars vuxenbiljetter där mat inte serveras

Skåne

Med reservation för ändringar. Fler förmåner tillkommer löpande - se: riksteatern.se/medlem

Västmanland

Expressteatern, 25 % rabatt Malmö Opera, 15 % rabatt Malmö Stadsteater, 15 % rabatt Månteatern, 20 % rabatt Skånes Dansteater, 25 % rabatt Teater Sagohuset, 25 % rabatt

Stockholms län

ansens Hus, 10 % rabatt D Dockteatern Tittut, 25 % rabatt Dramaten, 10 % rabatt Folkoperan, 25 % rabatt Kulturhuset Stadsteatern, 10 % rabatt (gäller ej Soppteatern) Kungliga Operan, 35 % rabatt på föreställningsdagen, ej gästspel och premiärer MDT (tidigare Moderna Dansteatern), 50 % rabatt på ordinarie föreställningar, ej festival Mittiprickteatern, 25 % rabatt Moment:teater, 25 % rabatt Pantomimteatern, 25 % rabatt Playhouse Teater, 225 kr i stället för ordinarie pris 295 kr Pygméteatern, 25% rabatt på ordinarie pris för egenproducerade föreställningar Scenkonstmuséet, 40 kr rabatt på ordinarie biljettpris Teater Fredag, 25 % rabatt Teater Galeasen, 25 % rabatt Teater Giljotin, 25 % rabatt på ordinarie pris för egenproducerade föreställningar Teater Pero, 25 % rabatt Teater Sláva, Huddinge, 25 % rabatt Teater Tre, 25 % rabatt Teater Tribunalen, 25 % rabatt Turteatern, 25 % rabatt på ordinarie pris, gällande egenproducerade föreställningar Unga Klara, 20 % rabatt på egna föreställningar till ordinarie pris, ej lördag och söndag Ö2 Scenkonst, 25 % rabatt på ordinarie pris, gäller för egenproducerade föreställningar

Uppsala län

Alvastra krönikespel, 30 kr rabatt Shakespearefabriken i Vadstena, 50 kr rabatt Vadstena-Akademien, 10 % rabatt Östgötateatern, 25 % rabatt på föreställningar ons-, tors-, och söndag

RABATT PÅ LÄSNING

Förutom att du som medlem i Riksteatern får Scenen, får du även rabatt på två andra scenkonsttidningar:

• Teatertidningen

75 kr rabatt på helårsprenumeration.

200 kr för fem nummer (ordinarie pris 275 kr). Mejla namn och adress till: ekonomitjanst@natverkstan.net.

Uppge kampanj­koden ”Riksteaterns scenpass”.

• Danstidningen

Hela Sveriges scen.

Med lem sko rt

Scenp ass Sverig e Scenpa ss Sverige

50 kr rabatt på helårsprenumeration.

150 kr för sex nummer (ordinarie pris 200 kr). Mejla medlemsnummer, namn och adress till: ann-marie@ danstidningen.se Uppge kampanjkod ”Scenpass Sverige”.

FÖLJ DIN FÖRENING!

MISSA INTE DIN A FÖRMÅN ER!

Varje lokal riksteaterförening har en egen webbplats, och många har dessutom Facebooksidor. Hitta din förening på www.riksteatern.se

160 kr/år

Mer än så kostar det inte att vara medlem i Riksteatern.

UNDER 26?

Grattis, då blir kulturupplevelserna ännu billigare. Alla under 26 år betalar bara 50 kr per år i medlemsavgift.

Och för familjemedlemmar kostar det 80 kronor.

Uppsala stadsteater, 20 % rabatt

Scenen 1 2024

43

Riksteatern vår 2024 • Foto: Märta Thisner, Roundshot Photo, Patrick Miller, Markus Gårder, Mikael Sundberg, Sören Vilks, Senay Berhe, John Gripenholm, Harri Helin, Nadim Elazzeh, Stefan Ekström, Magnus Bergström, Yusuke Kitaguchi, Petter Persson, Lisalove Backman, Danish Saroee, Riksteatern Crea • Illustratörer: Mattias Broberg

Nomad

You too

Baba Karam – genom Jamileh och Khordadian

Eldfesten

Hockeymorsa, hockeyfarsa

Voices of Change

Pearl

P3 dokumentär på scen – Gängkrigets start

Kassettbanden

Instructions for a Teenage Armageddon

Kärlekens historia

Euphoria

Ellen Babić

Jag tror det är vår därute

Frans

Joutsenlauluni / Min svanesång

Hela Sveriges scen.

Riksteaterns egna turnéer våren 2024.

Utopia av Cirkus I love you

Vajlett och Rut

Hundratals barn i vild kamp

Lo Ragnar & Nino