Mellan ebb och flod?

Text av Anders Ohlsson ao.ohlsson@telia.com

Mellan ebb och flod?

Hej och välkomna tillbaks efter semestern. Jag vill ju på intet sätt vara den som i onödan talar om hur duktig jag är, annat än i undantagsfall. Nu är ett sådant fall. Innan sommaren skrev jag att jag förväntade mig att något pris eller terminsmässigt skulle hända kring den 15–17 maj, och att det var enligt tidigare mönster. Så vad hände då? Jo den 18 maj gick marknaden över i backwardation 8 USD/mt, den 23 maj var det åter contango 25 USD/mt bara för att den 31 maj noteras till 33,5 USD/mt backwardation. När majturbulensen var avklarad så var vi på nationaldagen 6 juni tillbaks i gamla spår med en contango på 47 USD/mt, allt enligt officiella noteringar. Därefter och fram tills nu har marknaden handlats i contango på mellan 40–55 USD/mt. Mönstren upprepar sig, och det kan tyckas lite patetiskt att marknaden ”så enkelt” kan bli spelplan för ett fåtal aktörers maktkamp.

Nu när sommaren är över är det också dags för de sedvanliga konferenserna och när ni läser detta har aluminiumkonferensen i Barcelona precis avslutats, och sen en månad senare är det den årliga LME veckan. Tonerna inför Barcelona är väl si så där och man oroas över de låga premierna för fysisk metall som under året kraftigt har justerats ned. Man räknar nu med att premierna är ner ca 20 % allmänt och exempelvis pressgötspremier i Tyskland är nu ner nästan 30 procent sedan i början på året. Med tanke på att i runda slängar en miljon ton primäraluminiumproduktion ligger nere i Europa på grund av de tidigare så höga energipriserna är det en kraftig signal på att allt inte står rätt till när premierna samtidigt pressas tillbaks så mycket. Fortfarande råder det destocking och ingen vill i onödan ligga på extra lager, inte på grund av rent lagertekniska skäl och inte på grund av finansiella skäl. Samtidigt som det är oroade är det här med lagersituationen lite fascinerande.

Ingen ligger på lager då orderböckerna inte kan motivera det, ingen ligger heller på lager på grund av finansieringskostnaden. Svag efterfrågan, halvrisiga metallpriser och tomt i pipelinen för lagerpåfyllnad. Borde det inte vara detsamma som att börslagren, dessa lager av last resort, borde svämma över av metall? Men så är ju inte fallet. Dessutom har vi en industri som försöker göra sitt bästa för att rata allt vad rysk producerat heter. På LME ligger det nu 500 tton aluminium, mestadels rysk, och med tanke på hur tongångarna är känns det som om den siffran borde vara flera gånger större. Även om tongångarna inte är så muntra så rullar det alltså på än så länge, det är framåt som är problemet.

En faktor som borde ha höjt lagersiffrorna är finansieringskostnaderna som har gått från närmast ingenting till dollarräntor från amerikanska centralbanken på 5,50 procent. I en marknad i överskott skulle det ha forsat in metall på börslager, men inte här. Det är någonting som inte stämmer. De fysiska premierna signalerar att det är en klar överskottsmarknad. Räntorna gör finansiella lagertransaktioner ointressanta jämfört med tidigare upplägg, och till råga på allt så har inte Kina lyckats komma igång efter alla tidigare nedstängningar pga Covid. Kan det vara så att pipelinen är helt tom, och att minsta lilla positiv signal kommer att få limbomarknaden att vakna upp. Är det det vi skall hoppas och tro på och i så fall vilka signaler ska vi leta efter?

Om man ska hoppas på något så är det väl att de fysiska premierna skall börja jobba sig upp som en effekt av att industrierna börjar boka upp metall, att stimulanspaket från Kina får fart på den inhemska kinesiska marknaden, att den kinesiska fastighetsmarknaden klarar sig ur den nuvarande krisen och att den amerikanska valutan i ett längre perspektiv relativt sett försvagas eller rättare sagt inte längre är hyperstark. Det är inga små önskningar och det ser inte så värst ljust ut just nu, men med tre månader kvar till jul så finns alltid hoppet. Jag rekommenderar fortsatt försiktighet men avråder från att gömma inköpsorderblocket allt för långt ner i byrålådan.