Metallbulletiner

ALUMINIUM SCANDINAVIA Metallbulletiner

Text av Anders Ohlsson ao.ohlsson@telia.com

Lagersituationen oroar

Innan sommaren skrev jag om det absurda i att kinesiska SHFE aluminiumpriser var betydligt högre är de på LME, trots att det borde ha byggts upp ett rejält lager under nedstängningsperioden pga. Covid 19. Då på vårvintern stod landet still samtidigt som smältverkens produktion var igång. Nu några månader senare ser vi effekter i statistiken. Under bara månaderna juni-juli så har det importerats dryga 300 tton vilket är mer än för något helår sedan år 2013. För legerat aluminium är det ännu mer tydligt då det under samma period importerades ytterligare dryga 300 tton. Den siffran kanske inte låter så imponerande, men det är den, för senast som Kina nettoimporterade alloy var för 15 år sedan. Det normala har varit att kinesiska företag för att lura myndigheterna har förklätt primäraluminium och kallat det alloy vid export och därigenom fått lägre exporttariffer. Således råder det brist på metall i landet, åtminstone kortsiktigt, och på SHFE handlas metallen i rejäl backwardation. På LME är brist på aluminium bara något att drömma om och här handlas cash till 3 månaders terminen till cirka 40 dollar contango. Trots dessa tydliga tecken tror inte jag att det är någon bristsituation i Kina eftersom produktionen går på fullvarv och augustiproduktionen var exempelvis upp 5,5 % mot föregående år. Vad som istället händer är att metall som lades på lager, strategiska såväl som spekulativa, undanhålls från marknaden och man tvingas söka sig utanför landets gränser för att få metall. Sådana tillfällen brukar inte vara så länge, men kanske är det denna gång annorlunda då kinesiska myndigheter samtidigt vässar klorna och börjar slå ner på ineffektiva nedsmutsande industrier. Kan detta vara en början på ett nytt kinesiskt miljötänk. Det är ju populärt nu att prata om ”Green” och Zero emissions och Apple och Tesla slår sig för brösten när de köpt sk. miljövänligt aluminium. Kineserna har ju mestadels kolbaserad produktion dvs. så långt ifrån miljömärkt produktion som man kan komma. Har ni för övrigt tänkt på det att zero emission aluminium är ett relativt begrepp. Aluminium producerat med el från vind, sol och vattenkraft kan anses zero emission, men i debatten som nu är så kan även aluminium producerat på kärnkraft räknas med. Vad säger Olof Johansson om det? Hur som så är spelet i full gång och en del aktörer, både producenter och traders, ser nu över sina positioner. Att producenter baserat på icke kol kan vara intressanta uppköpsobjekt är förståeligt, men traders? Jo det är ju som så att traders har gjort det till sin grej att låsa aluminium på lager i lagerfinansieringstransaktioner. Det kan vara på kort eller lång tid, och det är långtidsinlåsningarna som nu kommer i fokus. Vad händer om de blir en differentierad prissättning med zero emission premier och annat. Då helt plötsligt kan

traders stå där med gigantiska lager av fulaluminium, inte bra alls för lönsamheten. Som ni märker så är det stora frågor just nu, kommer kinesiska metallimporten att fortsätta och i så fall vad händer då med lagrena? Kommer miljöprofilsfokuseringen att tvinga fram de dolda lagren som så länge varit en hämsko på aluminiummarknaden? Tips är att kinesisk import kommer att avta, och att miljöprofileringen kommer att förstärkas. Jag tror dock inte att miljöprofileringen kommer ha någon märkbar priseffekt i det korta perspektivet, utan det är mer ett spel för aluminiumaktörer att imponera och irritera med på konferenser framöver. Man ska dock ha i bakhuvudet att detta är igång även om det inte påverkar prisbilden imorgon. Vad som påverkar den är att västvärlden fortfarande hukar under coronapressen, och även om priserna är tillbaks till pandemifria nivåer så är det en bräcklig väg vi vandrar. Håll ett öga på aktiemarknaden för den uppgång vi ser på metaller är till stor del en effekt av stabilare aktiemarknader. Skulle riskaptiten minska kommer metallerna att vara de första att känna av denna riskaversion.