Sten i säcken, och grus i maskineriet

Text av Anders Ohlsson ao.ohlsson@telia.com

Innan jag glömmer det så ska jag berätta att förra krönikans kommentar om LME och ”fulmetall” fick en än mer tragisk betydelse veckorna efter. Här gäller det inte aluminium utan nickel, och i slutändan är det heller inte ens nickel utan sten. Jag förstår att ni nu undrar vad jag försöker skarva ihop, men faktum är det att det har uppdagats ett bedrägeri på LME som är så absurt att man inte tror det är sant. Vi pratar om nickelbriketter som levererats in på börslager i säckar, men där säckinnehållet visat sig vara allt annat än fullvärdigt nickel utan istället säckar fyllda med sten. Total rör det sig om 9 warrants dvs 54 ton sten i säckar som fram till dess att de upptäcktes var värda i runda slängar 1,2 miljoner dollar. Vem som är skyldig vet vi inte, och det är ej heller officiellt var det hela ägt rum. Nickelmarknaden är pga av de höga priserna alltid utsatt, men nu är det totalkaos. Först var det priser på 100 000 dollar per ton och stängd börs i dagar, sedan Trafigura som fått nickel av för låg kvalitet och nu då stenar i säckar på LME. Kanske dags för ett seriöst omtag för ”Londons finest”.

Tradingföretaget Trafigura har med åren vuxit upp och blivit ett av de riktigt stora bjässarna globalt och handlar med allt från olja till metaller och mer därtill. Nu tycks dom ta ett steg till och förhandlar om att ta över ett flöde som varit låst i Glencores händer i många år. Glencore och Rusal har gått hand i hand, och här i Sverige såg vi det tydligt när gamla* Gränges knoppade av Sundsvalls smältverket först till ledningen förstärkt med en Glencore representant, sedan åren efter helt övergå i Glencores ägo för att därefter säljas till Rusal. Nu verkar det knaka i fogarna och Glencore tycks välja att när nuvarande kontrakt löper ut nästa år inte fortsätta med samarbetet. Istället flyttar Trafigura fram positionerna och tar gambeln med att prångla ut rysk metall. Förhandlingarna är inte avslutade så än kan mycket hända. Vad som dock framstår som klart är att Glencore efter alla dessa år tycks ha fått kalla fötter, eller är det en önskan om att bli mer respektabla. Kan det som en gång började som Marc Rich (wanted dead or alive) nu vara på väg in i de riktiga finrummen?

Anledningen till att Glencore ska välja att kliva av sägs vara den ryska invasionen av Ukraina, men eftersom jag är lite cyniskt lagd så väljer jag nog hellre att tro att den verkliga anledningen till att Glencore kliver av står att finna i en oro för att inte kunna avhända sig de volymer aluminium som man skulle ha åtagit sig att köpa. Samarbetet med Rusal har givit Glencore många fina år med minnen som att flytta miljontals ton metall in i dolda lager, år av att kunna kontrollera de största volymerna av icke kinesisk metall på marknaden, kanske även kinesisk, och minnen av att dra in storkovan på flöden från Ryssland. Att dom nu tar ett steg tillbaks visar på mognad, och att Risk/Reward kalkylen för dem inte ser lika aptitretande ut som för Trafigura. Jag kan inte annat än hålla med.

När jag ändå är inne på risker så har idag ett nytt gammalt namn dykt upp. Kommer ni ihåg Nick Leeson, även känd som The Rough Trader och fick en film med Ewan McGregor gjord om sitt värv, han är tillbaks. Leeason som 1995 satte sin arbetsgivare Barings Bank i konkurs har nu blivit 56 år och har fått ett nytt jobb. Han ska jobba med finansiella oegentligheter igen. Den här gången ska han dock inte försöka blåsa någon utan istället utreda eventuella felaktigheter. Det kan nog vara ett bra jobb för honom. Egentligen tycker jag lite synd om grabben, för även om han jobbade upp en optionsförlust på nästan 1,5 miljard dollar så var väl felet bara delvis hans. Det stora felet var väl att Barings bank hade system som lätt kunde kringgås. Förluster som dessa hade med rätt system kunnat upptäckas kanske år tidigare.

Vad jag tror om priset undrar ni säkert och metallen står och väger, krig och finansiell oro å ena sidan och hopp om kinesisk konjunkturuppgång å andra. Det gamla talesättet om ”Get your Easter eggs in” är lockande att tro på, men kanske att man då också ska vara beredd på fortsättningen ”Sell in May, and go away”. Liksom tidigare så är en viss försiktighet att rekommendera.

*Gamla ”Gränges” är det metallbolag som knoppades av från Electrolux 1995 och som sedermera bytte namn till Sapa.