3 minute read

1978, igen

1978, igen

När jag var en liten grabb i Hallstahammar fick jag höra i slutet av 70-talet att slutet var nära. Kanske inte så konstigt med en oljekris och annat elände i en bruksort då alla var beroende av ortens företag som var Kanthal, Bulten och det anrika stålverket från 1600-talet.

Men det som verkligen var nytt var de japanska bilarna. Riskokare kom de snabbt att kallas och det rullade snart en hel del Mazdor och andra japanska märken på gatorna varför folk nog blev lite skrämda. Man körde ju Volvo om man var arbetare och SAAB om man var ingenjör.

Det som man hörde av kompisarnas farsor var så klart att nu kommer japanerna ta över, de är så mycket bättre och de bara jobbar och kan allt, till slut framstod de som en arme av samurajarbetare och ingenjörer som verkade exportera för att jävlas med oss.

Och vad har då den ingressen med oss att göra nu? Jo byt japaner mot kineser så är det samma narrativ: någon börjar sälja bilar som inte är byggda i Europa och någon börjar köpa företag eller etablera sig i vårt kära Europa. Redan nu har BYD meddelat att man startar sin första europeiska fabrik och vi ser ett flertal gjuterier med liknande etableringar.

Så ska vi vara rädda nu eller vad blev resultatet då? Tja det var ju en smula eländigt och folk fick kavla upp ärmarna och sluta gnälla och göra saker bättre. Till exempel VW som gick från att vara på randen till konkurs till att utveckla bilar som folk ville ha och köpte och tog sig till plats 1 i bilsäljarligan i konkurrens med Ford och Toyota.

Bilarna som kom ut var till exempel VW Golf, Ford Scorpio och andra som även jag med mitt första jobb hade en chans att ha råd med, om inte annat en bättre begagnad. I dag när jag går igenom en bilhall inser jag att de bilarna som står där är helt utom räckhåll för mina söner, de är helt enkelt galet dyra.

Det som dock är en skillnad är synen på marknaden. Då var Europa navet för den mesta och bästa utvecklingen men idag? Idag är Europa en region med 400 potentiella kunder i världen och en mindre del av jordens befolkning på 8 miljarder människor. Indien och Kina är ju trots allt rejält mycket större och tacka 17 för att de som arbetar med elbilar tänker först och främst på de större marknaderna där folk har råd med deras bilar och produkter.

En sak är dock helt säkert: det är dags att kavla upp ärmarna och börja jobba.

Staffan Zetterström
Staffan Zetterström är krönikör på Aluminium Scandinavia. Staffan har erfarenhet inom förändringsledning och har arbetat inom telekom, lastbilar och allmän industri. Idag är han marknads- och försäljningschef på Comptech och driver podden Goldcasting.
This article is from: