Vad är en profilyta?

I decennier (eller så länge jag själv varit i branschen) har profilleverantörer och deras kunder argumenterat hur man ska bedöma ytan på en aluminiumprofil.

Processen att extrudera aluminium betyder alltid att viss ”stråkighet” och ”zoner” syns på en pressad profil. Hanteringen och/eller ytbehandling efter extrudering ger också för det mesta upphov till ”märken” – men hur mycket får synas?

Profilföretagen har naturligtvis sedan länge klassning av profilytor (lite olika men vanligtvis ”Yta 1-6 eller 1-5”) som dessutom skärps ytterligare med s.k. betraktelseavstånd (att avvikelse ska synas eller inte synas på ett visst individuellt avstånd).

De allra flesta kunder har dessutom sina egna kvalitetsdokument som profilleverantören måste förhålla sig till och på bästa sätt ”översätta” till sina klassningar och produktionsdokument. Trots alla dessa befintliga dokument och metoder hamnar ofta leverantör och kund i subjektiva bedömningar eller ”tyckande”. Detta medför kostnader för såväl profilleverantör som kunder i form av kvalitetsproblem och reklamationsärenden som ofta är mer eller mindre svåra att reda ut. Så det handlar både om kvalitet och ekonomi.

Detta beslöt Svenskt Aluminium och ett antal av våra medlemsföretag att försöka göra någonting åt – att hitta en objektiv bedömning av profilytor. Att hitta verktyg och metoder för att bättre säkerställa att kunden får den yta man efterfrågar och profilleverantören förstår vad kunden önskar (vad man idag kallar ”kontraktsgenomgång”) – helt enkelt att innan tillverkning startar säkerställa att man bättre än tidigare är helt överens om vad man ska göra och hur och vad man ska mäta.

I det Vinnovafinansierade programmet ”Metalliska Material” sökte vi och fick finansiering för projektet ”MetalSurf” med forskningsutförare Högskolan i Halmstad som är erkänt duktiga på design och ytor. Nu har projektet pågått i drygt tre år. Under ledning av Högskolan i Halmstads forskarteam – professor BG Rosén, Sabina Rebeggiani, Martin Bergman och Lars Bååth har deltagande profilföretag, ytbehandlingsföretag och bearbetningsföretag (och även en slutanvändare/kund) jobbat hårt och visat ett stort engagemang i projektet vilket klart tydliggjorde att problemen var uppenbara och behovet fanns. Vid uppstarten och den första workshopen konstaterade man bland annat att man kunde identifiera cirka 300 olika benämningar på defekter –vilket naturligtvis är omöjligt att hantera än mindre kommunicera. Detta gav också upphov till diskussionen om man egentligen pratar om defekter eller effekter. Processen i sig ger upphov till effekter medan defekter blir istället avvikelse från effekter?! Så vad får ”synas”, hur mycket och var? Komplicerat? Javisst är det och projektet har inte varit lätt!

Igen – forskarteamet och medverkande företag har gjort ett stort och på många sätt fantastiskt arbete. För mig som ansvarig för branschorganisationen har det varit upplyf- tande att se hur flera medlemsföretag kunnat samlas runt ett problem som är av stort intresse och generiskt för hela branschen även om man är konkurrenter på marknaden. Arbetet och projektet gynnar ett ökat och säkrare användande av aluminium. Nu så här mer än tre år från start har slutrapporten för MetalSurf presenterats med lyckat resultat. Resultat som visar på vad man kan göra för att gemensamt objektivt kan bedöma profilytor.

Gott så!! Men vi var ju inte helt klara?! Hur kan nu detta implementeras? Vi skulle ta fram verktyg och utbildningsmaterial för ett nytt sätt att objektivt bedöma profilytor!! Vi lyckades för detta ändamål få ytterligare finansiering från Vinnova i programmet Metalliska Material (nu kallat AluSurf) för att kunna komma vidare. Detta projekt har nu pågått i cirka ett år och vid en avslutande workshop konstaterar vi att vi har en möjlighet att, från ett branschöverskridande perspektiv, presentera en föreslagen ”branschstandard” som våra medlemsföretag kan använda och får förhålla sig till. Respektive företag måste sedan naturligtvis anpassa standarden till sina egna system och utbilda sin personal. Projektet har nu som mål att för detta ändamål ta fram ett slutligt utbildningsmaterial samtidigt som forskarteamet är övertygade om att, om implementeringen i svensk aluminiumindustri slår väl ut, mycket väl kan bli en standard som kan användas även internationellt – för så bra är utfallet!