47 år är väl ingen ålder - eller?

47 år är väl ingen ålder, eller?

På ett möte med en av våra tyska partners kom vi in på åldersstrukturen i tyska gjuterier, efter att den tyska gjuteriföreningen presenterat sin årliga statistik. I rapporten framgår att medelåldern är 47 år, och hela 20 % av personalen är 60 år eller äldre. Dessutom verkar medelvärdena öka i takt med tiden som går, vilket tyder på att det är en relativt statisk grupp som analyseras – med få nykomlingar, eller åtminstone färre än de som går i pension.

Är då personalens ålder ett problem? Jag tror det. För även om äldre medarbetare bidrar med erfarenhet och möjligheter, så skapar det också begränsningar.

Det mest akuta problemet är vad som händer när erfarenheten går i pension. Jag vet inte hur det fungerar i andra metallindustrier, men inom gjuterivärlden, som domineras av mindre företag, är man oftast rätt kass på att dokumentera sitt kunnande. Kunskap om gjutsystem och verktygskonstruktion – och inte minst hur man håller i gång gjutmaskiner – påverkar direkt ett gjuteris förmåga att ta nya affärer. Varje ny produkt är en möjlighet till affär, men också en risk att förlora till en konkurrent som är bättre förberedd. När ett gjuteri väl har fått en order handlar det om att leverera lönsamhet. Ju färre problem man förbisett i förberedelserna, desto bättre går det. Små detaljer kan göra stora skillnader, och brister kan snabbt leda till stora förluster, särskilt när volymerna är höga.

Men sedan har vi konkurrenskraften på längre sikt. Jag tror att vi snart kommer att prata om olika typer av digitalisering inom gjuterinäringen. Det är ingen slump att jag lyfter detta – jag har inte sett särskilt många spännande nyheter på området sedan jag började i branschen 1998. Visst har simuleringsverktyg använts under lång tid för att designa verktyg, men nu ser vi nya hjälpmedel som stödjer allt från metallurgi och legeringar via DFX till mer avancerad maskin- och processtyrning. Och snart ser vi AI kliva in i gjuterierna.

Så hur ska vi lyckas digitalisera våra verkstäder när vi har personal i min egen ålder – vi som oftast ber våra barn om hjälp med att lösa problem med telefoner eller våra bilars infotainmentsystem?

Varför digitalisera, kan man undra? Med tanke på handelskrigen vi ser idag, där konkurrenter från låglöneländer tvingas spela efter samma regler som vi i Europa, försvinner låga priser som konkurrensfaktor. Då blir det andra värden som avgör, till exempel bättre kundsupport. Och som det ser ut idag behövs nog lite mer avancerade verktyg än ett Excel-ark för att lyckas med det. Så nog finns det skäl att se över personalstyrkan och fundera på om det är dags att ta steget mot digitalisering. Jag tror att det första steget är att rekrytera någon som inte bara förstår den digitala omgivningen, utan också kan börja dokumentera den kunskap som snart går i pension.

Text av Staffan Zetterström. Staffan Zetterström är krönikör på Aluminium Scandinavia. Staffan har erfarenhet inom förändringsledning och har arbetat inom telekom, lastbilar och allmän industri. Idag är han marknads- och försäljningschef på Comptech och driver podden Goldcasting.