Vad betyder ”Social Innovation” för svensk aluminiumindustri?

I det nya forskningsprogrammet Swedish Metals & Minerals är ett av nio s.k. ”arbetspaket” Social Innovation! Van vid det tidigare forskningsprogrammet ”Metalliska Material”, var majoriteten projekt som till största delen gällde forskningsmedel för processer, metaller och innovationer. Så detta – Social Innovation – är ett nytt område.

Vad är då ”Social Innovation” och hur berör det vår industri?

I programmet Swedish Metals & Minerals arbetspaket Social Innovation har man valt att fokusera på aktiviteter som, som det står i utlysningen, ”ska stärka relationen mellan människa, teknik, industri och samhälle för att främja engagemang, välmående och samhällets attraktivitet för att långsiktigt bidra till kompetensförsörjning och konkurrenskraft”.

Den 30 januari öppnade två nya utlysningar. Den första är ”Samhälle – Industri”. Vad betyder det? Jo, här vill vi gärna se projekt som utvecklar och testar metoder och processer som gynnar utvecklingen av samhällen där vår industri är verksam. Och vår industri är ofta på mindre orter där möjligheten till att locka ny kompetens ofta är svårt. Hur får man människor att flytta till mindre orter där industrin finns? Här behövs ett bättre samspel mellan industrin och samhället.

Vad är då ”samhället” i detta? Naturligtvis har kommuner och regioner ett ansvar att skapa attraktiva och inkluderande platser där kompetensen behövs. Men också kultur-, idrotts- och föreningsliv bidrar till detta. Så det gäller att tänka lite ”utanför boxen”.

Vi hoppas på idéer som kan bidra till att göra det enklare och mer attraktivt att hitta nya medarbetare till våra medlemsföretag som finns på våra mindre orter.

Vem kan då söka?

Ansökan är öppet för konsortier med minst tre parter, varav en måste vara ett svenskt företag.

Lämpliga projektpartners inkluderar offentlig sektor (kommuner och regioner), näringsliv, akademi, och civilsamhälle (kultur, idrott, organisationer)

Du hittar utlysningen på Vinnovas hemsida; Samspelet samhälle och industri - Swedish Metals & Minerals | Vinnova där du kan läsa mer om vem som kan söka och hur. Den andra utlysningen ”Människa – Teknik” som öppnar samtidigt. vill titta närmare på hur ny teknik påverkar företagets medarbetare. Här ser man gärna projekt som undersöker samspelet mellan människa och teknik och hur det kan stödja medarbetares engagemang, effektivitet och trivsel vid införandet av ny teknik och nya processer.

Vi ser mer och mer av digitalisering, automation och kanske inte minst AI. Alla verktyg som ska effektivisera våra arbetsplatser. Och detta påverkar naturligtvis en del människor i ett företag. Kanske till och med utlöser en viss ”rädsla” för ny teknik.

Vem kan då söka?

Ansökan är öppen för konsortier med minst tre parter, varav en måste vara ett svenskt företag. Lämpliga projektparter inkluderar offentlig sektor, näringsliv, akademi, industri och civilsamhället.

Läs mer om denna utlysning också på Vinnovas hemsida Samspelet människa och teknik - Swedish Metals&Minerals | Vinnova Har ni frågor om programmet och utlysningen, kontakta lars-inge. arwidson@svensktaluminium.se

Kan ni er Pettson och Findus, om inte så kan jag meddela att rubriken här är densamma som titeln på en av Sven Nordqvists böcker, en annan är Tuppens minut. Det är där någonstans som jag tycker att vi nu befinner oss. Tuppen Jussi kan ni säkert räkna ut vem det är, och grönsakslandet är väl där vi alla nu befinner oss. Det är ett osannolikt kacklande numera och man har nästan slutat att förvånas över det som kommer ut. Det är importtullar hit och importtullar dit, allting ska straffbeskattas och det finns inget stopp på hur stor tilltro man tycks ha till denna typ av tariffer. Det är som om världens frälsare vore skattmästaren själv, fast så illa kan det väl inte vara. Bill Clinton vann presidentvalet en gång i tiden, jag tror det var 1992, med en slogan i stil med ”It’s the economy, stupid” och jag undrar om det är vad tuppen Jussi kommer att fundera över när USA går mot mellanårsval om två år. Det scenario som nu börjar att utkristalliseras riskerar att ta en ände med förskräckelse. Det USA inte själva har ska nu bestraffas med extra importpålagor, vilken lysande ide’. Till och med en blind höna kan se hur bra det kommer att fungera. Det hävdas att det är förhandlingstaktik men jag kan inte se hur man kan nå framgång när det är man själv som står där med rumpan bar. Nu har i alla fall tuppen Jussi en gång för alla bestämt att det ska bli en 25 procentig importtariff på all import av aluminium och stål till USA, och den träder i kraft i mars. Aluminium i USA prissätts enligt LME men med en amerikansk Midwest premium på toppen. Sedan Trump blev vald har denna Midwest premium gått upp med över

60 procent och ligger nu kring 650 USD per ton. Med dagens LME priser innebär det ett faktiskt metallpris på 3200-3300 USD/Mt. De inhemska producenterna jublar, fast de är väl också de enda. Konsumenterna lär snart bli varse och tillverkningsindustrin har i dagsläget inga problem med att hålla sig för skratt. Att de amerikanska producenterna kan få se täckningsbidragen öka är ju trevligt för dom, de är bara de att dom inte är så många numera. År 2000 producerade USA 3,7 miljoner ton aluminium och redan då var man kraftigt beroende av import. Förra året producerade USA inte mer än 670 tusen ton av metallen. På 25 år har man alltså tappat 3 miljoner ton produktion, men tro då inte att man för det har minskat behovet av metall, snarare tvärt om.

Lösningen på den något skeva ekvationen heter Kanada, landet med skaplig produktion av både el och aluminium. Nu ska den produktionen straffbeskattas. Förra året importerade USA totalt 5,46 milj ton aluminium och av det kom 3,08 milj ton från Kanada. Nu tror analytiker att denna volym kommer att dirigeras om till Europa och andra delar av världen samtidigt som produktion från Mellanöstern ska skeppas över till USA. Det tror inte jag, utan min bild är snarare att USA efter en tid kommer att behöva backa på tull- beslutet för åtminstone Kanada och México, den inhemska tillverkningsindustrin kommer annars att gå på knäna. Kanske hinner Trump backa på beslutet redan innan det träder i kraft, och då har vi bara fått ett par månader med turbulens. Vill det sig illa kan vi få en uppgång i priserna och inte bara i premierna. Vi kan också få en backwardationsituation, ja egentligen har vi redan nu tendenser till det, där cashpriserna går upp mer än terminerna. Teorin här är ju den att backwardation uppkommer när det uppstår en bristsituation, och en bristsituation kan vi ju nu säga att vi har. Dvs i det korta perspektivet så har vi en bristsituation då aktörer försöker få in leveranser av metall innan de nya tarifferna träder i kraft. Om du vore tillverkare av något i USA som innefattar aluminium, skulle du då inte idag då jobba häcken av dig för att få tag i metall innan prisuppgången. Och samtidigt, om du hade metall skulle du då inte sitta och tjuvhålla på den så länge du bara kunde och gambla på att tarifferna inte förhandlas bort i första taget. För att sammanfatta, det kan bli lite rörigt den närmaste tiden. Risk finns på både upp och nersidan så ta det försiktigt. Lycka till!

Ps. Det finns också en bok kallad Stackars Pettson. Ds