Handlingsplan för att säkra Europas aluminiumindustri

Text av Patrik Ragnarsson

Europas aluminiumindustri står inför utmaningar av aldrig tidigare skådat slag: skyhöga energikostnader, koldioxid- och skrotläckage samt orättvisa handelsmetoder. European Aluminium har nyligen släppt en handlingsplan som lyfter fram sex viktiga steg som beslutsfattare måste ta för att säkra Europas industriella framtid och skydda dess strategiska självständighet.

Få industrier är så exponerade för den krassa verkligheten och Europas industriella utmaningar som aluminiumindustrin. EU erkänner aluminium officiellt som ett strategiskt och kritiskt råmaterial, avgörande för ren energi, elektrisk mobilitet, byggnation, förpackningar och mycket mer. Nato har också identifierat aluminium som ett försvarskritiskt material och betonar dess roll för säkerhet och strategisk autonomi. Ändå har hälften av Europas produktionskapacitet för primäraluminium tagits ur drift sedan energikrisen började 2021, och aluminiumskrot lämnar kontinenten på rekordnivåer.

Utan brådskande åtgärder kommer Europa inte bara att förlora denna industri – det kommer att förlora kontrollen över sitt strategiska oberoende.

Den goda nyheten är att konkurrenskraft nu har fått en central plats på den politiska agendan, med viktiga förslag som Clean Industrial Deal och Metals Action Plan som väntas inom kort. Men med tanke på aluminiumets unika utmaningar behövs ett målinriktat tillvägagångssätt. European Aluminium har därför tagit fram en tydlig handlingsplan med sex steg som beslutsfattare måste ta för att säkra och framtidssäkra industrin:

1. Energikostnaderna måste ner

För att återställa konkurrenskraften måste vi säkerställa tillgång till prisvärd energi med låga koldioxidutsläpp. Detta innebär att undanröja hinder för elavtal och påskynda utbyggnaden av förnybar energi. Det krävs också uthålligt stöd genom sänkta elavgifter, finansiella åtgärder för energiintensiva industrier och en förlängning av systemet för kompensation för indirekta kostnader i ETS bortom 2030. Detta är avgörande eftersom de indirekta energikostnaderna fortfarande är oproportionerligt höga och Europas elnät är långt ifrån helt koldioxidfritt.

2. Insatser och stöd för minskade koldioxidutsläpp

Den europeiska aluminiumindustrin måste snabbt minska sina koldioxidutsläpp, vilket kräver minst 33 miljarder euro för att minska utsläppen med 93 % och uppnå klimatmålen för 2050. Det handlar inte om att ge pengar direkt till företagen, utan om att säkerställa att rätt investeringar görs för att Europa ska kunna behålla sin konkurrenskraft. Nya och befintliga EU-finansieringsinstrument, som EU:s konkurrenskraftsfond och ETS innovationsfond, måste vara en del av lösningen. Fokus på elektrifiering, cirkularitet och ett effektivt genomförande av både Net Zero Industry Act och Critical Raw Materials Act (CRMA) kommer att vara avgörande.

3. Stärka skyddet mot koldioxidläckage

EU:s mekanism för koldioxidtullar (CBAM) var tänkt att vara det vik- tigaste instrumentet för att stoppa koldioxidläckage, men just nu är den långt ifrån att leverera. Den är full av utmaningar och kryphål måste täppas till. Riskerna för att importörer kringgår reglerna måste hanteras och antalet produkter som inkluderas bör utvidgas till att omfatta även färdiga produkter som innehåller aluminium. Viktigast av allt är att indirekta utsläpp för aluminiumvaror måste uteslutas från CBAM tills EU:s elnät är helt och permanent koldioxidfritt – vilket sannolikt inte kommer att ske före 2035. Om vi inte åtgärdar dessa problem kommer koldioxidläckaget bara att förvärras.

4. Säkra råvaruförsörjningen och främja cirkularitet

En stark strategisk råvarustrategi för EU, i kombination med ett ramverk för cirkulär ekonomi, är nyckeln till att säkra en tillförlitlig råvaruförsörjning för europeiska industrier. Ett snabbt genomförande av lagen om kritiska råvaror (CRMA) kommer att stärka både primärproduktion och återvinning. Detta måste dock backas upp av riktad finansiering – t.ex. en råvarufond, statligt stöd och stöd från Europeiska investeringsbanken – för att driva på investeringarna. Utan ett verkligt finansiellt åtagande riskerar CRMA att inte räcka till. Ett växande hot mot Europas strategiska självständighet är exporten av aluminiumskrot. Varje ton skrot som lämnar Europa innebär att vi exporterar värdefullt material, energi, utsläppsbesparingar och ekonomiskt värde – resurser som vi inte har råd att förlora. EU måste prioritera inhemsk återvinning genom att begränsa exporten av skrot och investera i bättre infrastruktur för insamling och sortering. En stark övervakning och ett tydligt ram- verk för att öka återvinningen inom Europa är avgörande för att bygga en cirkulär ekonomi och stärka Europas industriella motståndskraft.

5. Stå fast i handelsfrågor

Europas aluminiumindustri har varit utlämnad till orättvisa handelsmetoder alldeles för länge. Kinas kraftigt statssubventionerade överkapacitet är ett uppenbart exempel, men det är inte det enda. Europa måste sluta vara naivt. Detta innebär att stärka EU:s handelspolitiska skyddsinstrument för att motverka dumpning, samt att införa ett tullsystem för icke-marknadsekonomier.

6. Minska byråkratin

Slutligen måste byråkratin minska. Särskilt små och medelstora företag drunknar i pappersarbete idag. Genom att förenkla rapporteringsskyldigheterna enligt ramverk som CBAM och direktivet om hållbarhetsrapportering för företag kommer företagen att kunna fokusera på tillväxt och innovation.

Budskapet kan inte vara tydligare: agera nu eller förbered dig för en framtid där Europas aluminiumbehov främst tillgodoses genom import, med allvarliga konsekvenser för vår strategiska självständighet, den europeiska ekonomin, jobben och samhället i stort. När vi väl har förlorat den här industrin får vi den inte tillbaka. Den goda nyheten är att inget av detta är oundvikligt. De viktigaste lösningarna är tydliga. Allt som återstår är att Europa finner den politiska viljan, modet och målmedvetenheten för att genomföra dem. De första tecknen från den nya kommissionen är mycket uppmuntrande. Mer än någonsin känner vi oss sedda, hörda och förstådda.