Varmförzinkningsstandarden EN ISO 1461 i reviderad utgåva

Varmförzinkningsstandarden EN ISO 1461 i reviderad utgåva

Nu finns den reviderade varmförzinkningsstandarden EN ISO 1461:2022 tillgänglig på marknaden. Till en början finns standarden tillgänglig på engelska, franska och tyska, och de nationella standardiseringsmyndigheterna, som SIS i Sverige, fick tillgång till dessa utgåvor i slutet av september. I Sverige har man givit den engelska utgåvan en svensk titel; ”Oorganiska ytbeläggningar - Beläggningar bildade genom varmförzinkning på järn- och stålföremål - Specifikationer och provningsmetoder (ISO 1461:2022)” och publicerat den så att den nu är beställningsbar från SIS. Dock saknas än så länge den nationella bilagan NA med förhöjda skikttjocklekar i denna utgåva. Bilagan gäller fortfarande och vi har påpekat detta för SIS, och hoppas att de kommer att lägga till den så snart som möjligt.

Från Nordic Galvanizers har vi informerat våra nationella standardiseringsmyndigheter i de nordiska länderna om den nya standarden och att vi önskar den översatt till nationella språk så snart som möjligt. Danmark, Finland och Sverige kommer att ha översättningarna klara början av 2023. Den nya revisionen ska implementeras på nationell nivå senast den 31 mars 2023, då den äldre utgåvan från 2009 upphör att gälla. NÅGRA AV NYHETERNA I NYA UTGÅVAN Den nya utgåvan innehåller en rad förtydliganden och vissa nyheter. En förbättring är att ett antal termer som används i standarden finns beskrivna i kapitel 3, till exempel “vitrost” och “duplexbehandling”.

Svårigheten för varmförzinkaren att avlägsna flussrester och zinkaska när åtkomligheten är begränsad beskrivs i kapitel 6.1, där följande står att läsa: ”Flussrester och zinkaska ska avlägsnas där de kan påverka den avsedda användningen av den varmförzinkade artikeln eller dess krav på korrosionsbeständighet, om inte åtkomsten är begränsad, till exempel inuti

ihåliga sektioner”. Detta innebär att varmförzinkaren alltid ska försöka rensa godset från flussrester och aska, men om det inte går att komma åt dessa partiklar utgör de inte orsak för reklamation.

Informationen om korrosionsbeständigheten hos varmförzinkade skikt har uppdaterats och inkluderar en referens till standarden ISO 9224 ”Korrosion hos metaller och legeringar - Atmosfärers korrosivitet - Riktvärden för korrosivitetskategorierna (ISO 9224:2012).”

REFERENSOMRÅDEN FÖR SKIKTTJOCKLEKSMÄTNING Ett annat avsnitt som uppdaterats är 6.2.3, gällande referensområden för skikttjockleksmätning. Minimistorleken på ett referensområde ska vara 10 cm2, men området kan även vara större än så.

Om inte annat överenskommits ska referensområden inte väljas på så kallade ”underordnade detaljer” (detaljer av ”mindre betydelse”). Referensområdena ska väljas på delar som är representativa för konstruktionen. Ett förtydligande angående detta anges i en fotnot där följande beskrivning ges: ”De underordnade detaljerna kan vara tunnare eller mindre reaktiva vid varmförzinkning och utgör till exempel förstyvningar, ändplattor och fästen.”

FÖRTYDLIGANDE NÄR DET GÄLLER TERMISKT SKURNA YTOR Ett område där det ofta förekommer frågor och diskussioner är varför tjockleksmätningar inte ska utföras på termiskt skurna ytor eller nära kanter och hörn. Texten ”Tjockleksmätningar ska inte göras på skurna ytor eller områden mindre än 10 mm från kanter, flamskurna ytor eller hörn” finns med även i 2009 års version av standarden. Nu har denna text dock försetts med ett förtydligande: ”Flamskärning, laserskärning och plasmaskärning förändrar stålets sammansättning och strukturen i zonen på och runt den skurna ytan, så att den förväntade skikttjockleken kan vara svårare att uppnå och det bildade skiktet kan ha försämrad vidhäftning. För att uppnå de erforderliga skikttjocklekarna på ett mer tillförlitligt sätt och för att säkerställa god kvalitet och vidhäftning ska flamskurna, laserskurna och plasmaskurna ytor ha slipats av och skarpa kanter ska ha tagits

bort under tillverkningen, före leverans till varmförzinkaren.” Det är alltså tydligt att detta är tillverkarens/kundens ansvar. GODKÄNNANDEKRITERIER En hel del av informationen som rör kontroll av godset, liksom tabell 3 och 4 som anger krav på skikttjocklekar, har flyttats till kapitel 6.5, ”Godkännandekriterier”.

Den genomsnittliga tjockleken på zinkskiktet i varje referensområde ska vara lika med eller större än värdena för ”lokal

skiktjocklek” som anges i tabell 3 respektive tabell 4.

För artiklar i kategori a (”stora” artiklar) se tabellen i bild 1, ska för varje enskild artikel den genomsnittliga skikttjockleken för alla referensområden (> 3 st) i kontrollprovet vara lika med eller större än ”medeltjockleken” i tabell 3 eller tabell 4. (dvs. samma text som 2009 års version av standarden.)

För kategorierna b, c och d i tabell 2 ska den genomsnittliga skikttjockleken för alla referensområden i ett kontrollprov (som består av flera artiklar) vara lika med eller större än värdena för ”medeltjockleken” som anges i tabell 3 eller tabell 4. (Nytt i 2022 års version)

Den lokala tjockleken i tabell 3 och tabell 4 ska endast bestämmas i förhållande till referensområden som valts i enlighet med punkt 6.2.3, dvs på delar som är representativa för produkten.

När det gäller storleken på ytor som får repareras gäller samma kriterier som i 2009 års utgåva: max 0,5 % av ytan får åtgärdas och ett enskilt obelagt område får uppgå till

Kategori Storlek hos kravyta Antal provningsområden per föremål

a > 2 m2 ≥ 3

b

c

d > 100 cm2 till ≤ 2 m2

> 10 cm2 till ≤ 100 cm2

≤ 10 cm2 ≥ 1

1

1 på varje av N st detaljer

ANM: 2 m2 = 200 cm x 100 cm; 100 cm2 = 10 cm x 10 cm

Bild 1: Tabell 2 i standarden – ”Antal provningsområden för mätning”.

REPARATION Även kapitel 6.3 som rör reparation av skador i skikt bildade vid varmförzinkning har fått ett par tillägg.

Vid reparation ska någon av följande färger användas: » En lämplig zinkhaltig färg med ett zinkpulverpigment » En lämplig zinkhaltig färg med ett lamellärt zinkpigment » En lämplig zinkpastaprodukt eller zinklegeringssticks » Termisk sprutning i de fall detta är praktiskt möjligt Ett krav på produkten som används för reparation är att beläggningen på de reparerade ytorna ska kunna skydda stålet katodiskt. Förbehandlingen innan reparation ska inkludera borttagning av lösa flagor, rengöring och all nödvändig preparering av

Kolumn 1 Föremål och godstjocklek Lokal skikttjocklek (minimum)

µm

Lokal skiktmassa (minimum)

g/m2

Medelvärde skikttjocklek (minimum)

µm

Medelvärde skiktmassa (minimum)

g/m2

Stål > 6 mm 70

Stål > 3 mm – ≤ 6 mm 55 505

395 85

70 610

505

Stål ≥ 1,5 mm – ≤ 3 mm 45

Stål <1,5 mm 35 325

250 55

45 395

325

Gjutgods ≥ 6 mm 70 Gjutgods < 6 mm 60 505

430 80

70 575

505

Bild 2: Tabell 3 i standarden —”Minimumvärden för skikttjocklek och skiktmassa på föremål som inte är centrifugerade”. För stål med ultralåg reaktivitet görs på följande sätt: Är godset över 6 mm och skikttjockleken egentligen ska vara 85 µm (medel) respektive 70 µm (lokalt) så tar man värdena på raden under, vilket innebär att produkten är godkänd om medelvärdet är 70 µm och det lokala värdet är 55 µm.

STÅL MED ULTRALÅG REAKTIVITET Den största förändringen i standarden är att det nu finns beskrivet hur stål med så låg reaktivitet att de inte uppfyller skikttjocklekskraven i tabell 3 ska behandlas. Även de aluminiumtätade stålen innehåller låga halter av kisel, vilket påverkar reaktiviteten. På senare år har aluminiumtätade stål med mycket låg kiselhalt, ≤0.01 %, och aluminiumhalt > 0.035 %, blivit allt vanligare. Dessa stål har många positiva egenskaper när det gäller t ex skär- och formbarhet, men den låga kiselhalten i kombination med den höga aluminumhalten gör att zinkskikten ofta blir tunnare än förväntat. I den nya utgåvan hanteras detta genom att kraven i nästkommande godstjocklekskategori som anges i kolumn 1 i tabell 3 används, se bild 2.

I de fall en försäkran om överensstämmelse efterfrågas (Kapitel 7 i standarden), ska det anges att skikttjocklekskravet är justerat.

ANNEX C - INFORMATIVT Även det informativa annex C, som handlar om färger lämpliga att använda vid reparation av skador i skikten, innehåller en del nyheter: ”En torr färgfilm som är kapabel att leda elektricitet och som är i elektrisk kontakt med grundmetallen säkerställer att ett katodiskt skydd erhålls. Det katodiska skyddet ökar med ökande metallisk zinkhalt i den torkade filmen, men ökar inte ytterligare över cirka 94 viktprocent zink för färger som innehåller zinkstoft. En zinkhaltig färg där halten zinkstoft är lika med eller större än 80 viktprocent i den torra filmen anses lämplig för reparation av obelagda eller skadade ytor. Avsnitt 6.3 ger information om vilken tjocklek som krävs på en lagning utförd i anslutning till varmförzinkningen. Samma tekniker och skikttjocklek ska används för reparationer av skadade områden som påträffas på installationsplatsen. Storleken på områden som är acceptabla för reparation i fält bör vara liknande de som är acceptabla för obelagda områden som åtgärdas efter varmförzinkning.”

TEXT & FOTO: ANNIKKI HIRN, NORDIC GALVANIZERS

Den perfekta kombinationen för effektiv blästring

Ervin har försett kunder över hela världen med de bästa blästringslösningarna och det perfekta blästermedel sedan 1920, för perfekt rena och förberedda ytor för alla typer av beläggning.

Amasteel shot & grit

• Högkvalitativa martensitiska stålblästermedel • För rengöring, ytbehandling och peening

Rostfri shot & grit

• Producerar högglansiga, rostfria ytor • För rengöring, ytbehandling och peening

Amapure

• Ny mineralavfettningstillsats • Förbättrad produktivitet och beläggningsprestanda I Sverige representeras Ervin av Tebeco. Detta framgångsrika samarbete började 2007 och möjliggör högsta kundnöjdhet genom regional teknisk support.

Ulf Nilsson T +46 35 15 32 00 | info@tebeco.se https://tebeco.se