Volvo Hallsberg satsar på miljön

Genom ett nära samarbete mellan Volvo Construction Equipment (VCE), Vilokan och Chemetall har kraftiga miljövinster gjorts genom att låta en indunstare vara det styrande navet i måleriets förbehandling. I den nu avloppsfria anläggningen har vattenförbrukningen, avfall till deponi och transporter minskat betydligt. VCE har därmed tagit ett viktigt steg för att klara verksamhetens miljöambitioner.

IVCE:s fabrik i Hallsberg tillverkas hytter och tankar som ytbehandlas i företagets eget måleri. Förbehandlingen består av avfettning, betning och zinkmanganfosfatering som utförs innan lackering med ED och pulver. Tidigare hade företaget en traditionell reningsanläggning med utfällning av metallhydroxidslam. För att inte störa reningsprocessen skickades dessutom förbrukade bad för externt omhändertagande. – Måleriet byggdes 2007 och fungerar fortfarande mycket bra, men vi ville minska dess miljöbelastning, berättar Magnus Tångring, processtekniker på måleriet.

VCE har tagit fram en vision för måleriet för perioden 2020–2030 som omfattar flera olika punkter. Exempel på mål är att inget avfall ska gå till deponi eller renat processvatten till kommunalt reningsverk. Koldioxidutsläppen ska minskas med hälften till och med 2030 och verksamheten ska vara koldioxidneutral 2040. Visionen innehåller förändrad teknik för förbehandling och förbättrad arbetsmiljö. I och med installationen av indunstaren har man kunnat bocka av att inget processvatten längre släpps till kommunala reningsverket och att inga deponifraktioner längre uppstår.

INDUNSTAREN HAR EN CENTRAL ROLL Hjärtat i anläggningen är numera en indunstare som satsvis behandlar två olika vattenströmmar. Den ena är alkaliskt ▶

vatten som kommer från avfettningsstegen. Den andra är surt vatten från betning och fosfatering med tillhörande sköljar. För att ha en flexibel process finns det stora bufferttankar före indunstaren för vatten som väntar på behandling och även efter indunstaren för renat vatten som ska användas på nytt. Vid indunstning kan det bli spår av organiska ämnen kvar i det renade vattnet vilket gör att vattnet får gå genom ett kolfilter. Vatten till den sura delen av förbehandlingen efterpoleras ytterligare med hjälp av jonbytare. – Styrsystemet för indunstaren bestämmer, med ledning av nivåerna i de olika bufferttankarna, lämplig sekvens av batcher från det alkaliska respektive sura vattnet som ska renas, säger Patrik Corneliusson, Vilokan, som har levererat indunstaren.

ALLTID RISK FÖR ANRIKNING Trots att vattnet återanvänds i mycket hög grad behöver en mindre mängd nytt vatten tillföras för att kompensera för avdunstning och för det vatten som följer med avfallet. – Vid hög återanvändningsgrad av vatten kan det hända att ämnen kan anrikas. För att undvika detta renas inkommande vatten med hjälp av omvänd osmos, berättar Fredrik Hesselroth, Chemetall, som levererar kemikalierna till förbehandlingsprocessen.

I de bufferttankar som krävs för att göra systemet robust och flexibelt kan det ske bakterietillväxt. Detta har eliminerats genom en installation av cirkulation av vattenflödet för att eliminera stillastående vatten. För säkerhets skull finns det även möjligheter att enkelt dosera in väteperoxid, ett oxidationsmedel som effektivt förhindrar bakterietillväxt. Väteperoxid, med den kemiska formeln H2O2, bryts ner till syre och vatten och tillför därför inte några främmande ämnen till det renade vattnet.

Johanna Wallin, Magnus Tångring, Volvo CE och Patrik Corneliusson, Vilokan.

KRAFTIGA MILJÖVINSTER Det nya systemet har inneburit stora miljövinster. Närmare 94 % av allt processvatten återanvänds. Tidigare gjordes utsläpp av cirka 3 500 m3 renat processvatten till kommunalt avlopp, något som nu helt har upphört. Dessutom skickades 42 ton hydroxidslam per år till deponi och närmare 200 m3 förbrukade bad och övrigt spillvatten, för externt omhändertagande. I de fall det skedde störningar i reningsanläggningen kunde det hända att även större volymer med avfall fick sändas iväg. Detta samlade avfall har nu ersatts av mindre än 300 ton koncentrat från indunstaren som sänds till extern part för vidare behandling. En avloppsfri anläggning innebär också eliminerade risker för oavsiktliga utsläpp av förorenat vatten. Besparingen av vatten innebär dessutom en minskad energianvändning för uppvärmning av inkommande vatten. Ytterligare en besparing är att de kemikalier som användes i samband med rening av spillvattnet nu inte längre behövs. – Vi funderar på att installera ytterligare en indunstare som ska avvattna avfallet från den nuvarande indunstaren. Det skulle göra det möjligt att minska avfallet ytterligare och kanske hamna på 30 ton per år, säger Johanna Wallin, miljö-och arbetsmiljöingenjör på VCE Hallsberg.

Systemet har medfört att hela processen kan styras inom snävare gränser för olika processparametrar vilket också har gjort att kvalitetsnivån på förbehandling har hamnat på en högre och jämnare nivå. Investeringen har också bidragit till medarbetarnas ökade fokus på processtyrning.

NÄRA SAMARBETE EN FRAMGÅNGSFAKTOR En viktig anledning till det lyckade resultatet är det nära samarbetet mellan samtliga inblandade. VCE, Chemetall och Vilokan har arbetat i ett nära partnerskap snarare än som beställare och leverantörer. Det har gjort att allt arbete har skett med stor öppenhet och tillit med det gemensamma målet i fokus. – Det har varit stimulerande att kunna arbeta på detta sätt där vi tillsammans har tagit fram den teknik som vi hoppas kan bli den framtida normen för miljötänket inom målerier, säger Fredrik.

Alla medarbetare i måleriet har också medverkat i arbetet och visat stort intresse för den nya tekniken. – Vi vill att alla medarbetare ska känna

Runt indunstaren finns många förrådstankar och filter.

ägarskap över sina olika ansvarsområden och deras engagemang i projektet har också skapat förutsättningar för det. Idag tar operatörer direktkontakt med våra samarbetspartner om det uppkommer frågor och tar en aktiv del i förbättringsarbetet, påpekar Magnus.

Indunstarens styrsystem får information om nivåer i olika bufferttankar och styr flöden och indunstarens prioritering.

FRAMTIDA PLANER Arbetet med att minska måleriets miljöpåverkan fortsätter enligt den fastställda visionen. VCE lyfter fram betydelsen av nära samarbete med utvalda leverantörer för att kunna nå de högt uppsatta ambitionerna. Även universitet och forskningsinstitut är en viktig resurs. För närvarande är två examensarbetare engagerade med energianalyser och ett Vinnovastött projekt pågår tillsammans med Linköpings Universitet för att kunna skapa ett koldioxidneutralt måleri. – Idag värms ugnarna med gasol, något som genererar 94 % av koldioxidutsläppen från verksamheten. I dagsläget utreder vi olika spår för konvertering som till exempel el eller biogas. Det finns fördelar och begränsningar med alla alternativ. Vi fortsätter kontinuerligt att minska energibehovet genom olika energieffektiviseringsprojekt, förklarar Johanna.

Alla medarbetare är också involverade i miljöarbetet genom en metod som kallas ”Green Perfomance Mapping”. Den innebär att varje arbetslag identifierar sina miljöaspekter och arbetar med att minska påverkan. – Detta är ett av många sätt vi använder för att engagera alla medarbetare i förbättringsarbetet. Förutom att det bidrar till ständiga förbättringar har vi sett att måleriet har blivit en eftertraktad arbetsplats vilket är ett gott betyg, anser Magnus. EN LÖNSAM INVESTERING VCE har gjort en betydande investering för att minska miljöpåverkan från måleriet. En efterkalkyl visar att den också är lönsam även om den inte når upp till VCE:s normala krav på återbetalningstider. – Miljöfrågorna har hög prioritet inom koncernen och det finns en stor förståelse för att det ibland kan behövas en annan syn på investeringskalkylerna, säger Johanna.

Miljöarbetet vid anläggningen visar att det med dagens teknik går att åstadkomma en rationell avloppsfri förbehandling till ett måleri, eventuella problem med hög återanvändning av vatten kan hanteras. Måleriet är den process som utgör tillståndsplikten för anläggningen. Med de förändringar som genomförts är VCE inte längre klassade som tillståndspliktig verksamhet och därför finns inget formellt krav och det är frivilligt att ansöka om nytt tillstånd. – Vi tror att vår lösning kan bli normgivande för framtidens målerier, avslutar Johanna och Magnus.

TEXT & FOTO: YTFORUM