brukade göra liggandes under min säng, fråga mig inte varför), att cykla runt på min cykel, samt att spela tv-spel. En ganska behaglig tillvaro kan jag tycka såhär i efterhand. Vad jag inte fann fullt så behagligt var det dokument som vittnade om någon form av psykoanalys som utförts på mitt sexåriga jag, vilket jag även fann i den stora mappen med mitt namn på. Någon dagispersonal hade testat mig på en rad olika punkter, antagligen för att bedöma om jag verkligen var fit för första klass eller om man skulle behöva hitta någon annan användning för mig. En rad knepiga frågor ställdes till mig för att verifiera att jag hade min shit together. Eller så pass together det kan förväntas av en tankspridd sexåring att ha sin shit. Det var ingen risk att jag visste vilken veckodag det råkade vara just denna dag då testet genomfördes, för veckodagar, det har jag knappt koll på nu heller. Dessvärre löd den första frågan just: Vet du vilken veckodag det är idag? Och nej, det visste jag ju inte. Av oklar anledning lyckades jag dock svara rätt på följande fråga, som löd: Vilken veckodag är det imorgon? Antagligen en vild chansning från min sida. Jag ombads även - med enbart goda avsikter är jag säker - att åla fram över golvet. Detta i kombination med några andra övningar, som var snarlika de en amerikansk polis på film ber en misstänkt rattfyllerist att genomföra, skulle alltså säkerställa att det inte var något fel med min motorik. Den icke helt övertygade dagispersonalen antecknade i dokumentet, som jag nu femton år senare satt och läste på en övergiven vind, att min kroppskontroll lämnade mycket övrigt att önska.
05