Page 1

Jonatan nilsson moa romanova tim karlsson josefin hardinger ellen subraian


YAP 01 Ett digitalt första nummer Första utgåvan av YAP är digital men Kommande nummer kommer att säljas i tryck i Göteborg och per post till resten av Sverige.

tack till alla som gillar YAP på facebook, alla medverkande samt jonatan och ellen. Grafisk form & initiativ: Karl-Joel Lrsn http://karl-joel-lrsn.tumblr.com/ YAP på Facebook: www.facebook.com/youngartpaper

Info

YAP 01


YAP 01 Young Art Paper — YAP — är en tidskrift om unga kreatörer och konstnärer.   I varje nummer intervjuas några unga kreatörer om pågående projekt, konstverk, om deras filosofi och drömmar.  Syftet är att skapa en tidskrift i vilken unga konstnärer kan visa upp sig och sina skapelser samt knyta kontakter med likasinnade.  Texterna är skrivna av de medverkande med utgång från frågor ställda av YAP. Kreatörerna i detta nummer är: Jonatan Nilsson, Moa Romanova, Tim Karlsson, Josefin Hardinger och Ellen Subraian.

Info

YAP 01


JONATAN NILSSON

TIM KARLSSON

01-14

29-40

MOA ROMANOVA

JOSEFIN HARDINGER

15-28

41-50 ELLEN SUBRAIAN 51-62

Index


jonatan

nilsson

01


J—N

“En rad knepiga frågor ställdes till mig för att verifiera att jag hade min shit together. Eller så pass together det kan förväntas av en tankspridd sexåring att ha sin shit.”

02


Jag har så länge jag kan minnas verkligen tyckt om att rita och måla. Nyligen var jag hemma hos min mamma och fick där i uppdrag att bära ner en massa saker från ett vindsförråd inför hennes stundande flytt. I ett bortglömt hörn av förrådet hittade jag en stor mapp med mitt namn på. Mappen visade sig innehålla en smärre skatt av teckningar från min tid som dagisbarn, mitt ursprungliga uppdrag på vinden var snabbt bortglömt och jag satte mig direkt på golvet och började bläddra bland teckningar jag ritat femton år tidigare, och som jag ganska förståligt inte hade något minne av att ha ritat. Flygplan var tydligen ett ganska hett motiv 96, i alla fall om man väljer att tro på att jag vid sex års ålder hade koll på vad som var hippt och inne. Ett annat hett motiv från omkring denna tid var drakar. Jag minns detta eftersom de andra kidsen av okänd anledning bestämde sig för att jag ritade de bästa drakarna, och sedan ställde sig i kö för att få en teckning med drakmotiv ritad av mig. Jag hittade även i denna magiska mapp någon slags dagbok som jag hade fört med förmodad vuxenassistans då jag vill minnas att jag inte kunde skriva mycket mer än mitt eget namn på den tiden, och även det aningen knackigt och med varannan bokstav spegelvänd, vilket jag ofta blir påmind om då min mamma envisas med att låta en namnskylt jag gjorde vid uppskattningsvis samma ålder sitta kvar på ytterdörrens brevinkast. Det var hur som helst jag som stod för illustrationerna i nämnd dagbok. Mitt liv tycks på denna tid ha bestått av precis tre saker, nämligen: att rita (vilket jag oroväckande ofta, om man ska tro mina dagboksinlägg,

03


J—N

32 x 46 cm Teknik: Tuschpennor Jag vet inte riktigt vad det är som lockar med rymdtemat, det har bara blivit som så att jag har gjort ganska många teckningar med planeter och stjärnor och grejer i, antar att det är ganska tacksamt som bakgrund och utfyllnad med. Jag skulle vilja göra en riktigt stor tavla i det här stuket med en massa detaljer, har inte riktigt vågat mig på det än bara.

04


brukade göra liggandes under min säng, fråga mig inte varför), att cykla runt på min cykel, samt att spela tv-spel. En ganska behaglig tillvaro kan jag tycka såhär i efterhand. Vad jag inte fann fullt så behagligt var det dokument som vittnade om någon form av psykoanalys som utförts på mitt sexåriga jag, vilket jag även fann i den stora mappen med mitt namn på. Någon dagispersonal hade testat mig på en rad olika punkter, antagligen för att bedöma om jag verkligen var fit för första klass eller om man skulle behöva hitta någon annan användning för mig. En rad knepiga frågor ställdes till mig för att verifiera att jag hade min shit together. Eller så pass together det kan förväntas av en tankspridd sexåring att ha sin shit. Det var ingen risk att jag visste vilken veckodag det råkade vara just denna dag då testet genomfördes, för veckodagar, det har jag knappt koll på nu heller. Dessvärre löd den första frågan just: Vet du vilken veckodag det är idag? Och nej, det visste jag ju inte. Av oklar anledning lyckades jag dock svara rätt på följande fråga, som löd: Vilken veckodag är det imorgon? Antagligen en vild chansning från min sida. Jag ombads även - med enbart goda avsikter är jag säker - att åla fram över golvet. Detta i kombination med några andra övningar, som var snarlika de en amerikansk polis på film ber en misstänkt rattfyllerist att genomföra, skulle alltså säkerställa att det inte var något fel med min motorik. Den icke helt övertygade dagispersonalen antecknade i dokumentet, som jag nu femton år senare satt och läste på en övergiven vind, att min kroppskontroll lämnade mycket övrigt att önska.

05


J—N Tvivelaktig motorik till trots så klarade jag mig ganska bra genom skolan, och för ett halvår sedan flyttade jag till Göteborg för att börja på en annan sorts skola, nämligen konstskola. Det bästa med att gå på konstskola tycker jag är att man får en mycket större inblick i sitt eget skapande, man får lite mer koll på vad det är man håller på med egentligen. Det är också sjukt bra och trevligt på alla sätt och vis att träffa en massa människor som delar ens intressen och som man kan få inspiration av, och förhoppningsvis inspirera lite tillbaks på. När det kommer till mina teckningar så brukar jag lägga ganska mycket tid på dem, vilket förmodligen beror på att jag tycker om att få med mycket detaljer. Jag gillar när man kan titta på en tavla/ teckning ett bra tag och ändå hitta nya små detaljer man inte lagt märke till tidigare. Även andra saker jag gör tycks ta lång tid att göra. Generellt sett väljer jag nog sådana projekt eftersom jag tycker om när det syns att mycket arbete har lagts ner på en pryl, plus att jag tycker att det är en skön nästan meditativ process att sitta och pilla med saker en längre tid. Jag tycker att motiv är viktigt. Ofta får jag en färdig bild i mitt huvud av hur jag vill att en tavla eller teckning ska se ut, sedan börjar en process där jag försöker uttrycka det så bra som möjligt. Det blir aldrig riktigt som jag tänker mig att det ska bli, vilket ibland kan vara frustrerande, men jag tänker att man någonstans i processen får skilja på bilden man ursprungligen hade i sitt huvud och anpassa sig efter vad som händer på duken eller

06


teckningen och våga ta det i en annan riktning om det känns rätt. Jag skulle dock vilja bli tekniskt bättre för att kunna vara bilderna i mitt huvud mer trogen. Det finns motiv jag kan se framför mig men som jag inte ens vet hur jag ska börja på. Något jag tycker om är när man blir helt tagen av någons personliga stil och skicklighet. Samtidigt som det är väldigt inspirerande är det dock svårt att inte bli lite nedslagen och tänka att man aldrig kommer lyckas göra något lika bra själv, och att man därför börjar ifrågasätta det man håller på med. Några som får mig att känna på detta vis är bland andra: Aryz, Steven Harrington och Interesni Kazki. De har alla en egen fantastisk bildvärld som jag mer än gärna förvillar mig i. Det motsatta scenariot, när man går in på ett galleri och skrattar lite för sig själv åt de obscena priserna som begärs för något man känner att man skulle göra bättre själv, har även det en inspirerande effekt som på något vis balanserar upp för tvivlandet på sitt eget skapande som kan uppstå när man ser någon som är lite för duktig. Det är ju dessutom ganska dumt att känna sig nedstämd av någons skicklighet när det finns ett oändligt antal vis att uttrycka sig på och när det egentligen handlar om just personlig stil och uttryck.

07


J—N

32 x 46 cm Teknik: Tuschpennor Den här gjorde jag ganska nyligen. Jag tecknade ut det mesta i blyerts och fyllde sedan i med tuschpennor. Mest nöjd blev jag med de olika mönsterna som jag tycker ger liv åt partier där det annars inte skulle hända så mycket.

08


Teknik: Paste-up Två björnar och en pyramid någonstans i Göteborg.

09


J窶年

10


Det är fascinerande när man kollar tillbaka på saker man gjorde för kanske ett år sedan och känner hur mycket man har utvecklats sen dess. Jag hoppas att detsamma kommer att gälla när jag om något år kollar tillbaka på saker jag gör nu; att det jag kommer att göra då känns större, bättre och mer rätt på något vis. Inte för att man på något vis ska förkasta saker man gjort tidigare, men jag tycker att det är fascinerande att se hur man utvecklas. Jag hoppas att jag i framtiden kommer ha ett kreativt jobb och att jag kommer att fortsätta att måla och rita och göra saker jag tycker om. Annars är jag inte så mycket för stora framtidsplaner, utan föredrar att istället ta en sak i taget och vara öppen för olika möjligheter och se vart det tar mig.

Höger sida Affisch: Mått: 50x65cm Teknik: Färgat papper — Skulptur: Teknik: Kartong Affischen var riktigt bra övning i klippa och klistra. Jag gillar verkligen kombinationen av färger i den, och så tycker jag att det är schysst att det blir lite 3D-effekt på mönstret runtomkring. Den större av skulpturerna går att öppna upp och har ett dolt förvaringsutrymme där det är lite oklart vad som är lämpligt att förvara. Båda skulpturerna är gjorda i kartong, jag tycker att det är fascinerande att man av en plan kartongskiva kan skapa oändligt många spännande former.

11


J窶年

12


Mått: b:40cm h:30cm Teknik: kartong, färgat papper, plywood, akrylpenna Skulpturen kan rotera kring en axel fäst i den runda bottenplattan. Det jag gillar bäst med den är att, i och med att den kan rotera, tycks få någon slags svårdefinierbar funktion och att man således uppmuntras att fantisera fram olika användningsområden för den.

13


J—N

JONATAN NILSSON PÅ INTERNET: http://jonatan-nilsson.tumblr.com/

14


moa

Romanova

15


M—R

“Med min konst försöker jag hitta en underlig känsla man ibland förnimmer mitt emellan vardag och dröm.”

16


Just nu läser jag måleri på göteborgs konstskola, frilansillustrerar och ignorerar ett synfel som tyvärr gör mig yr då jag skriver denna lilla text. Jag började rita och sketchbooka för ungefär fem år sedan och rört mig runt en hel drös mixtekniker i mina verk. Ända tills nyligen använde jag oftast airbrush, montana, posca, promarkers och akvarell blandat i ett och samma arbete, men nu har jag börjat testa mig fram med oljefärg PÅ GOTT OCH ONT. Med min konst försöker jag hitta en underlig känsla man ibland förnimmer mitt emellan vardag och dröm. Jag letar en spricka

17


M—R

i tillvaron, en skiftning i det ordinära. Eftersom detta är så vagt och trevande blir jag lätt väldigt frustrerad, just denna känsla jag greppar efter dyker bara upp hos mig någon gång per år. Ofta då jag precis ska somna eller just vaknat. Ibland känns det som när man har ett namn på tungspetsen och kommer ihåg det i en hundradels sekund innan det försvinner igen. Det är som att fånga rök med händerna, för att använda det slitna uttrycket. Men det är en spännande resa, och även om jag inte känner att jag

18


lyckas fånga just denna sällsamma känslan ännu så hittar jag ofta något annat och oväntat på vägen. När jag hade utställning på en konsthall i västernorrland recenserades det hela i en lokaltidning, med en maning till läsaren att besöka utställningen; “..Upplev bildens kraft att uttrycka vardagens hemligheter”. Denna mening kommer jag leva på i alla mina dar.

19


M—R

20


21


M—R

“I min ateljé på konstskolan fortsätter jag leta min besynnerliga känsla, rita snoppar och fundera över vilken väg mitt konstnärskap kan tänkas ta i framtiden. Det känns himla oklart. Och spännande.”

22


Jag brukar tänka på mitt konstnärskap som tvåsidigt, en gnutta schizofrent. Det finns den del av mig som söker min hopplöst diffusa känsla med stora oljemålningar, och så finns det en del av mig som ritar buttdicks och killar som runkar i cam. Den andra, lite mer street-art/fanzine/störda/avslappnade sidan av min konst, är den som just nu tycks vilja komma ut på pappret (till mina konstlärares förtret). Har alltid haft en förkärlek till skisser och min konst/mitt arbete har mer och mer rört sig åt det hållet. Kanske även på grund av hur segt det går att måla med färg, jag är otålig och ivrig i min process. I min ateljé på konstskolan fortsätter jag leta min besynnerliga känsla, rita snoppar och fundera över vilken väg mitt konstnärskap kan tänkas ta i framtiden. Det känns himla oklart. Och spännande.

23


M—R

24


25


M—R

26


MOA ROMANOVA PĂ… INTERNET: http://radarmagazine.se/monkinodraw/ 27


M—R

28


tim

29


karlsson

T—K

“Många undrar varför jag har gått från den ‘klassiska’ konsten till formgivning men jag har inget bra svar på det.”

30


Som de flesta andra människor så började det kreativa skapandet redan som barn. Skillnaden var väl att jag fortsatte med mitt måleri och tecknande medan mina vänner fann andra sätt att fördriva sin tid. Den senaste tiden har jag strävat efter att jobba i 3D. Dock arbetar jag fortfarande med grafisk formgivning och tycker att det är lika kul idag.

31


T—K

32


33


T—K

34


35


T—K

36


“Det kan vara en konversation mellan polisen och bagladyn. Ett litet ord som ‘hawaiipizza’ kan ge mycket till din kreativitet.”

37


T—K

Just nu samarbetar jag med ett popband från stockholm som heter MAASAI med deras profil. Jag kommer också att söka till Beckmans formlinje, så det kommer jag att ägna mycket tid åt. Många undrar varför jag har gått från den “klassiska” konsten till formgivning men jag har inget bra svar på det. Kanske beror det på att jag under hela mitt liv uppskattat och fokuserat på färg och form istället för berättandet som kanske krävs för att jobba med konst. Ibland kan det vara svårt att hitta inspiration, i alla fall för mig. Man sitter framför sin dator i timmar och undrar varför pappret fortfarande är blankt. Jag har tänkt på det ganska mycket och kommit fram till att det bästa för mig är iaktta och lyssna på det som finns runt en. Det kan vara en konversation mellan polisen och bagladyn. Ett litet ord som “hawaiipizza” kan ge mycket till din kreativitet. Någon kanske klär sig på ett visst sätt eller ser ut att behöva något som förenklar dess vardag, något du kanske skapar längre fram i karriären. Om fem år bor jag någonstans i europa och fortsätter med designstudierna. Eller så har jag startat eget och jobbar som formgivare, Jag vet inte. Det enda jag är säker på är att jag kommer att fortsätta skapa.

38


TIM KARLSSON PĂ… INTERNET: http://timrichardariankarlsson.tumblr.com/ 39


T—K

40


josefin

hardinger

41


J—H

“Jag testar på det mesta. Men jag föredrar nästan alltid att föreviga ett ansikte än en skogsdunge.”

42


Självporträtt från 2011

Jag skulle aldrig kunna säga att jag bara sysslar med porträtt. Eller bara fotograferar landskap. Jag testar på det mesta. Men jag föredrar nästan alltid att föreviga ett ansikte än en skogsdunge. Även fast ensamma skogsdungar kan vara fint. Jag önskade mig en digitalkamera till födelsedagspresent när jag gick i femte klass. Lånade pappas systemkamera på högstadiet och på den biten har det varit. Nu är jag inkörd och jag skulle säga att photoshop är min bäste assistent. Jag sysslar gärna med fotokollage och manipulationer, framförallt möblerar om i

43


J—H

ansiktet på folk. Sådana bilder brukar jag kalla för “Tjernobyls”. Det började med att jag gjorde om ett ansikte på skämt och sade att det var en “Tjernobyl tjildren” dvs barn av en kärnkraftsolycka. Sen tänkte jag att detta kan ju bli konst. Nu är det lite min grej. Alla mina vänner fattar vad jag menar när jag säger “jag ska hem och göra en tjernobyl”. Det är kul. Men kanske är o-pk? Jag vet inte. Om det är det, så okej visst! Det är kul att provocera ändå. Just nu läser jag analogt fotografi på Högskolan för fotografi och sedan ska jag läsa en distanskurs där jag jobbar med ett eget fotografiskt projekt. Mitt projekt är ännu lite hemligt men jag kan säga att jag ska bryta alla regler inom foto och fota fult, fast det ska bli snyggt. Sen hoppas jag på att komma in på kandidatprogrammet i höst, men det hoppas ju alla som håller på med foto så likt förra året kan jag väl bara säga tack och bättre lycka nästa gång när beskedet kommer. Men hoppas kan man ju alltid. Förutom utbildning och så, händer det väl inte så mycket. Min bästa vän och konstprojektskamrat Lilly Häggbom (hon syr kläder) ska flytta till Göteborg (där jag bor) så hela våren kommer bli ett enda stort kreativt flöde, vilket känns svinbra eftersom jag legat i lä rätt så jävla länge nu.

44


Mitt skapande gör att jag mår bra. Alltså det är terapi och när man gör något bra så känns det bra. Jag vill fortsätta utveckla det och jag tror att man alltid ska sträva efter att utveckla sig. För det finns alltid saker man kan förbättra. En sån grej jag vill lära mig är ljussättning. Jag fotar alltid i befintligt ljus just nu, men jag skulle verkligen behöva lära mig att ljussätta, med blixtar och sånt. Det jag vill få sagt med mina verk kan vara lite olika. Oftast vill jag bara få beskådaren att fundera. Typ “vad är det där, vad har hänt, vad händer härnäst?” Jag vill ge en bild, och sen får tittaren klura ut en story.

Esperantoplatsen, 2012

45


J—H

46


Bild ur serien “Sorgeporträtt” (2010). Sorgeporträtt är ett samarbete med Lilly Häggbom, som sytt upp plaggen i serien. Den handlar om den gamla sed som gick ut på att man klädde upp och fotograferade sina avlidna anhöriga för att hedra och minnas dem.

Inspiration får jag av bl a Loretta Lux, hennes bilder påminner om mina tjernobyls. Annars gillar jag Roy Anderssons senaste filmer. Ljust, blekt, enkelt och svensson. Sen så får jag inte glömma Lilly Häggbom, utan henne skulle hälften av min portfolio inte vara gjord. Jag har fått stipendium och vunnit pris tack vare vårt

47


J—H

Pierrot, tagen utanför en cirkus en junidag 2009. En bild ur Lilly Häggboms lookbook.

samarbete. Driftiga personer inspirerar mig också. I framtiden hoppas jag på att jag börjat plåta mer analogt & framkallar rullar inne på toaletten. Jag hoppas att jag har en ateljé som jag delar med Lilly och kanske Moa Romanova eller någon annan kul kreativ kompis.

48


Saltholmen fr책n 2011

49


J—H

JOSEFIN HARDINGER PÅ INTERNET: http://www.josefinhardinger.se/ 50


ellen

subraian

51


E—S

“Inspiration kan vara att sitta på ett tåg och upptäcka den alldeles fantastiska taggen ‘SKINKA’ på en ostfabrik i Falköping.”

52


Bild: Hopkinsportraits.com

Jag frågade Internet vad jag borde bli när jag blir stor. Uppfinnare, politiker och konstnär blev svaren, vilket jag hade på känn i och med att jag fuskade med svarsalternativen. För närvarande utforskar jag Stockholm på obestämd tid. Målet är att stanna så länge jag känner, för att sedan flytta vidare och upptäcka nästa ställe. Jag är en ung entreprenör med erfarenhet av projektledning, egenföretagande och kreativt skapande. Jag är med andra ord en ambitiös tjej med ett klyschigt CV, som i ett porträtt skriver om hur duktig hon är. Jag har på allvar googlat på hur man snyggast stoppar in en snus, suttit slaviskt många timmar framför olika Youtube tutorials, samt blir ”Lesbian Unreal” som anagram. Jag gillar fyndiga ordskämt och blir lika kär i dålig grafisk design som jag blir i långhåriga killar som jobbar på dagis. Aww.

53


E—S

Det pirrar i kroppen av tanken på projektledning och i vår är jag aktuell med ett konst- och nätverksrelaterat projekt för unga och kreativa människor. Jag älskar tanken på att kunna göra och skapa vad jag vill, att små och drömlika skisser faktiskt kan konkretiseras och förverkligas. Inspiration hittar jag precis överallt och då är nyfikenheten det centrala. För mig handlar det om att ta vara på värdefulla tankar och intryck från situationer jag ställs inför. Jag försöker minnas det jag sett, hört eller upplevt genom att notera, fota eller spela in. Inspiration kan också vara att sitta på ett tåg och upptäcka den alldeles fantastiska taggen ”SKINKA” på en ostfabrik i Falköping. Det gäller att låta mig inspireras, genom att porträttera vardagen i flykten innan den passerar förbi. Min kanske största inspirationskälla just nu är min kombo, förebilden och favoritpersonen Nour El Refai.

54


55


E—S

56


Jag är född och uppvuxen i Sveriges aorta, Örebro. Konst och kultur har alltid funnits i min släkt, men att jag själv skulle bli intresserad var ingen självklarhet utan snarare något som jag omedvetet undvek. Att intresset för konst i efterhand ändå väcktes hänger till stor del samman med min politiska nyfikenhet i tonåren, när jag upptäckte att jag med kreativa medel kunde få min röst hörd. Det är nog omöjligt att tidsbestämma när mitt kreativa skapande först uppstod, men det handlar definitivt om idéer utifrån ett behov av att förändra. Jag började Samhällsprogrammet på gymnasiet med ambitionen att bli en riktig jävla kvinnokämpe till advokat. Jag hade en dröm om att få hjälpa unga kvinnor som på något vis råkat illa ut. Det var under den här perioden som jag började experimentera med konst som ett politiskt statement. De mest effektiva sätten att få synas blev just genom att bildligt sätta ord på vad jag menade, vilket också uppmuntrades av folk omkring mig. Jag blev inspirerad av svåra hipsterbloggare och dreglade efter att få komma i närheten av deras vardag, självklart ett idoliserande i förnekelse. Jag gjorde några blyga försök till grafisk design i Adobeprogrammen och läste till mig all kunskap på nätet. Jag fann en slags tillfredställelse i att lära mig saker på egen hand och där någonstans, växte ett konstintresse sig större.

57


E—S

Under samma period blev jag aktiv i skolans föreningsliv och jag fick möjligheten att på riktigt driva igenom ett stort kulturprojekt. Utöver en projektledarposition tog jag på mig det layoutrelaterade ansvarsområdet, med inställningen att jag kan om jag vill. Det var en rörig gymnasietid med flertalet projekt, kreativt skapande och egenföretagande inom modebranschen. Jag fick nomineringar i tävlingar som ”Årets skolentreprenör”, blev inbjuden till stora entreprenörskapsevent och fick ta emot stipendier för mina olika arbeten.

58


Jag kan i skrivande stund känna mig stolt över all den erfarenhet jag har. Något som sällan är en självklarhet på grund av den ibland sjukt osofta mediabilden vi dränker oss själva i. Jag kan förstås också drömma om att få göra visuals till en fet undergroundklubb i Berlin, bli intervjuad för en nättidning och sedan överösas med kommentarer från unga tjejer som vill vara som mig. Ibland kan det dock vara nyttigt att reflektera över vad man själv har åstadkommit, och känna sig stolt över det. Då spelar det ingen roll att du inte har en blogg där du lägger upp bilder med instagramfilter som gör dig blek när du röker dina Sobranie. Det är okej att vara #nofilter och det är framförallt okej att vara offline.

59


E—S

60


“Det är okej att vara #nofilter och det är framförallt okej att vara offline.”

ELLEN SUBRAIAN PÅ INTERNET: http://cargocollective.com/ellensubraian http://ellensubraian.tumblr.com @ellensubraian på Instagram 61


E—S

62


“Om man känner på sig att man vet vad det är frågan om och har slut på frågor är det ofta det tydligaste beviset på att man inte fattat något alls. För varje fråga man hittar svaret på uppstår två nya frågor, det är därför många duktiga på sitt område brukar hävda att de inte vet något alls. Det blir ofta känslan om man efter 50 års forskande i ett ämne märker att man har 10 gånger så många frågor i ämnet som när man började. Det är därför bäst att komma till alla slutsatser i unga år innan man fattar något. Det är därför unga har sån energi då man ännu inte stannat upp vägandes alla paradoxer mot varandra.”

ERNST BILLGREN (Vad är konst II och 100 nya jätteviktiga frågor) Outro


YAP — 01

Folj Young Art paper pa facebook for att halla koll pa vad som hander : http://www.facebook.com/youngartpaper

Outro


YAP—01  

Första utgåvan av Young Art Paper. Kreatörerna i detta nummer är: Jonatan Nilsson, Moa Romanova, Tim Karlsson, Josefin Hardinger och Ellen S...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you