TEXT: ANDREAS LÖNN FOTO: JOHAN BJERKE
flykt
I flyktinglägrets vallokal står valbåset bakom de tre gula ballongerna till vänster mitt i bild.
En röst för en barnrättshjälte.
Presidenten borde vara som WCP-kandidaterna är ”KRIGET VAR FRUKTANSVÄRT.
Det går inte att beskriva hur rädd jag var. Jag såg med egna ögon hur soldater dödade både kvinnor och barn. Tillsammans med mamma och lillasyster lyckades jag fly undan striderna och ta mig över gränsen till Ghana mitt i natten. När vi kom hit till flyktinglägret var jag otroligt lättad. Mitt i allt hemskt kände jag mig trygg på något sätt. Som om jag kommit i säkerhet och att ingenting hemskt skulle kunna hända mig längre. Men så blev det inte. Mamma började arbeta i byn här utanför och jag började diska på en restaurang här i lägret på kvällarna. Oftast fick jag bara lite mat som betalning. En kväll gick jag på sandvägen mellan flykting tälten mot restaurangen, när en man tog tag i mig. Han la sin hand över min mun och min näsa. Jag blev snurrig för
han hade något slags starkt medel i handen. Sedan drog han snabbt in mig i sitt tält. Jag svimmade, och när jag vaknade såg jag att min klänning var sönderriven och blodig. Jag hade så ont att jag nästan inte kunde gå. Mamma och jag anmälde mannen, men när polisen kom hade han rymt från lägret. Ingen har sett honom sedan dess.
Om jordens ledare och presidenter var som WCPkandidaterna skulle världen vara en säkrare plats för oss tjejer.” Grace, 12, WCP-barnrätts klubben, flyktinglägret Ampain.
Ingen möjlighet till valfusk efter märkningen.
Lägrets barnrättsklubb Jag är med i lägrets World’s Children’s Prizebarnrättsklubb. Vi läser i tidningen Globen och lär oss om våra rättigheter. Förut visste jag ingenting om mina rättigheter. Tack vare Globen får vi många bra tips på hur vi kan kämpa för våra rättigheter. Det är bra att vara många tjejer i en grupp för då kan man stötta varandra. Man blir starkare än om man är ensam. 23