Issuu on Google+

Emelda är lärare och Global V – När jag blir vuxen vill jag bli en person som vågar utsätta mig själv för fara i kampen för barn som har det svårt. Precis som kandidaterna till World’s Children’s Prize, säger föräldralösa Emelda Zamambo, 12 år, från Maputo i Moçambique. Men Emelda nöjer sig inte med att vänta tills hon blir vuxen för att kämpa för barnets rättigheter. Tidigt varje morgon har hon sin egen skola hemma i huset, för barn som annars inte skulle ha en chans att få gå i skolan. Hon lär dem att läsa, skriva och räkna.

1

, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10!!! Barnen räknar högt tillsammans när Emelda pekar på de olika siffrorna på svarta tavlan. – Bra! En gång till! säger hon och börjar om. Klockan är halv nio på morgonen, och precis som alla andra vardagar sitter ett tiotal barn på marken utanför Emeldas hus. De tittar uppmärksamt på sin unga lärare när hon skriver nya siffror på den enkla spånskivan som är skolans svarta

Sudden

Jag köpte den för mina lunchpengar, istället för att köpa mat i skolan.

34

tavla. Emelda startade sin morgonskola för snart ett år sedan, och de flesta av barnen har gått där sedan dess. – Jag hade alltid hjälpt mina småsyskon med läxorna. Vi brukade sitta framför huset och göra dom. Tydligen gick det ett rykte om att vi satt där på morgnarna, för plötsligt började det dyka upp andra barn som ville ha hjälp. I början var det bara ett par stycken, men nu undervisar jag tolv barn varje dag. Gratis så klart! säger Emelda och skrattar. Vissa av Emeldas elever är grannbarn som behöver extra hjälp för att hänga med i den vanliga skolan. Andra är så


Kritorna

Mormor köpte dom till mig som en present eftersom hon tyckte det var så bra att jag hjälpte andra barn.

ote-president! fattiga att de inte har råd att gå i någon skola. Pappa skjuten

– Jag hatar verkligen att se fattiga barn som inte får gå i skolan och som aldrig får någon chans i livet. Ofta har dom förlorat sina föräldrar och hamnar på gatan eftersom det inte finns någon som tar hand om dom. Där tvingas barnen leta efter mat i soporna och dricka smutsigt vatten för att överleva. Många blir tvungna att arbeta. Det är så grymt orättvist! säger Emelda. Orättvisor gör henne riktigt arg, och hon vet mycket väl att hon hade

Svarta tavlan

En gammal spånskiva som jag hittade i området.

Pekpinnen

Jag fick den av min morbror, som är snickare.

Globen i morgonskolan – Att gå i skolan är något av det viktigaste som finns. Då har man större chans att få ett arbete senare i livet och då kan man ta hand om sin familj bättre. Om man inte får utbildning är det stor risk att man alltid kommer vara fattig och leva ett väldigt svårt liv. Och något av det viktigaste man kan lära sig i skolan är barnets rät­ tigheter. Då kan vi lära oss att försvara oss och inte bli utnyttjade så lätt. Jag använder Globen i min morgon­ skola just därför, säger Emelda.

kunnat bli ett av de där utsatta barnen. När Emelda var sex år blev hennes pappa skjuten till döds av rånare, och bara några månader senare dog hennes mamma i malaria. – Allt var förstört. Jag trodde inte att något skulle bli bra igen. Jag var livrädd

för att jag skulle bli ensam och hamna på gatan. Men trots allt det hemska som hände hade jag en otrolig tur. Emeldas mormor och morbrors familj tog emot henne med öppna armar. Hon fick någonstans att bo, mat, kläder och en möjlighet att få gå i skolan. 35


Aga förbjuden i 30 länder Enligt artikel 19 i FN:s konvention om barnets rättigheter har du rätt att skyddas mot alla former av våld, vanvård, misshandel och övergrepp. Du kan därför säga att aga är en kränkning av barnets rät­ tigheter. Trots det utsätts varje år 40 miljoner barn för så svår misshandel att de behöver läkarvård. Bara 30 länder i världen har förbjudit alla former av fysisk bestraffning mot barn, och bara 4 av 100 barn i världen är därmed helt skyddade mot våld enligt lagen. Det senaste landet att förbjuda aga är

Aga förbjuden i Emeldas egen skola! – Jag använder bara pekpinnen för att lära ut saker, aldrig att slå med! I nästan alla andra skolor i Moçambique är det vanligt att eleverna får stryk med lärarens pekpinne i hand­ flatorna eller i baken. Jag tycker det är otroligt dåligt! Lärarna borde förklara och visa ordentligt istället om det är något vi inte förstår, eller om vi inte uppför oss som vi borde. Jag tror att vi barn har lättare att lära oss saker om vi inte blir slagna, om vi inte är rädda. Man lär sig dåligt om man är rädd. Efter att ha läst Globen vet jag dessutom att det är emot våra rättigheter att slå barn!

– Framförallt fick jag en familj som älskar mig. Dom kramade mig och sa att jag tillhörde deras familj. Att dom skulle ta hand om mig och att allt skulle ordna sig. Och så blev det verkligen. Numera är jag min morbrors och mosters dotter, och mina kusiner är mina bröder och systrar. Jag har fått chansen att leva ett bra liv, och jag vill på något sätt dela med mig av det till andra som behöver. Det är därför jag har min skola, säger Emelda. Globen i skolan

När klockan är elva säger Emelda tack för idag till sina

Barnkonventionen i Globen – Uppslaget i Globen som beskriver alla rättigheter som ett barn har kan man lära sig jättemycket av! Innan visste jag till exempel inte att barn som lever på gatan enligt FN:s kon­ vention för barnets rättigheter fak­ tiskt har rätt till ett hem, att få gå i skolan och att leva ett bra liv, säger Emelda. 36

världens nyaste land, Sydsudan. Många länder tillåter aga i skolan. I Moçambique är det tillåtet att aga barn både hemma i familjen och i skolan. Hur är det i din skola och i ditt land? Vågar du påpeka för lära­ re, föräldrar, politiker och andra vuxna att aga är en kränkning av barnets rät­ tigheter? Berätta om vad du och dina skolkamrater kan råka ut för. Dela med dig av dina erfarenheter av och tankar om aga till myrights@worldschildrens­ prize.org eller via www. worldschildrensprize.org.

elever, och att de ses imorgon igen. Hon går in och byter om till sin skoluniform. Efter lunchen är Emelda nämligen inte längre lärare, utan elev. Hon älskar att gå i skolan och på senare tid har det varit ännu roligare än vanligt. De har förberett sig för Global Vote genom att läsa mycket i tidningen Globen. - Jag kände direkt att berättelserna i Globen egentligen handlar om oss här i Moçambique! Berättelser om fattiga barn som är hungriga, blir utnyttjade, förlorar sina föräldrar i aids, och som därför hamnar på gatan och tvingas arbeta, kunde lika


Emelda Zamambo, 12

gärna vara härifrån. Förut kände jag inom mig att allt det där är orättvist och fel. Nu när jag har läst Globen vet jag att det dessutom kränker våra rättigheter. Emelda var en av de elever som engagerade sig allra mest i Globen och förberedelserna inför Global Vote på skolan. – Det hände mycket inom mig när vi arbetade med det här. Jag fick så många tankar och känslor att jag till och med fick svårt att sova. Global Vote-president

Ett par kvällar innan Global Vote låg Emelda och läste i Globen om gatubarns rättig-

heter. Hon kände att skolan verkligen borde göra något för alla barn som inte har en chans att få en utbildning. Nästa morgon skyndade hon sig till skolan tidigare än vanligt för att prata med rektorn om sina idéer. – Jag förklarade att jag hade läst i Globen att alla barn, även gatubarnen, har rätt att få gå i skolan. Jag föreslog att vi som hade det lite bättre kanske skulle kunna bidra med lite pengar så att barn som lever på gatan skulle kunna köpa skoluniform och äta lunch här. Så att dom skulle kunna äta sig mätta och lära sig saker i lugn och ro.

– När pappa och mamma dött fick jag hos mormor och min morbror en familj som älskar mig, säger Emelda.

Rektorn tog Emelda på allvar och lyssnade noga på hennes tankar. Hon kunde inte lova något på en gång när det gällde gatubarnen, men hon ville ändå ge Emelda ett viktigt uppdrag. – Rektorn sa att hon såg att jag brann för barnets rättigheter och att hon var otroligt glad för det. Hon undrade därför om jag kunde tänka mig att bli Global Votepresident och ansvara för hela omröstningen på vår skola. Först blev jag jättenervös, men sen mest glad. Eftersom jag tycker berättelserna i Globen är så viktiga fick jag modet att till och med hålla

Emelda hjälper mormor med disken.

ett litet välkomsttal, trots att vi var över 300 elever som hade samlats på skolan den här högtidliga dagen! Kandidater inspirerar

Och de som har inspirerat Emelda att vara modig när det gäller barnets rättigheter är kandidaterna till World’s Children’s Prize. – Jag vill bli läkare, och precis som kandidaterna vill jag bli en person som vågar utsätta mig själv för fara i kampen för barn som har det svårt. Men det är fortfarande ett tag kvar tills Emelda kan börja plugga till läkare, och det finns åtminstone tolv personer som är glada för det. Hennes elever. Imorgon bitti klockan halv nio kommer de att vänta på att Emeldas morgonskola ska dra igång. Precis som vanligt. 

TE X T: ANDRE AS LÖNN FOTO: JOHAN B JERKE

lärare … och i sina favoritkläder!

Emelda som ... elev …

ÄLSKAR: Att vara tillsammans med andra och hjälpa andra. HATAR: Bråk, våld och att se fattiga barn som lever på gatan. BÄSTA SOM HÄNT: Att ha en familj som älskar mig. VÄRSTA SOM HÄNT: När jag förlorade både mamma och pappa. VILL BLI: Läkare och hjälpa andra. DRÖM: Att alla barn ska vara lyckliga.

37


Dela med sig – Jag har flera skolkompisar som är föräldralösa och som har svårt att klara sig. Som är fattiga och hungriga. Det är orättvist och det gör mig arg och led­ sen. Ibland tar jag mina lunchpengar och köper en läsk, juice, chips eller bröd till någon som behöver det bättre än jag. Jag har fått chansen till ett bra liv och jag skulle vilja bli en röst för dom som inte har fått den möjligheten och som saknar kraften att själva kräva sina rättig­heter. Hade det varit omvänt skulle jag önskat att någon kämpat för mig! säger Emelda.

Valbåset

Pojkarna lägger sista handen vid stolen som förvandlats till valbås.

Bra Global Vote-flyt

– Det är här alla kommer köa när dom ska lägga sina röstsedlar i valurnorna längst fram. Och det är vår uppgift att förklara och hjälpa alla så att allt flyter på bra, säger Emelda när hon visar runt de andra valfunktionärerna Global Vote-området på Unidade 19-skolan i Maputo.

38


Vill bli som de nominerade! ”Jag tycker det är jätteviktigt att vi i Moçambique är med och arbetar med World’s Children’s Prize. Då får vi en chans att lära oss om våra rättigheter och om hur vi egentligen borde bli behandlade. När vi vet det har vi lättare att skydda oss mot orättvisor, och det är något vi verkligen behöver kunna. Här är många barn så fattiga att dom måste arbeta istället för att gå i skolan. Många av barnen är ensamma eftersom deras föräldrar har dött i aids eller av fattig­ dom. Själv förlorade jag både mamma och pappa i aids när jag var fem år. Men jag har ändå haft tur. Jag bor hos foster­ föräldrar som älskar mig och behandlar mig precis som sina andra barn. Jag får gå i skolan, har mat att äta och är äls­

kad. Många barn har inte alls samma tur som jag. Dom hamnar på gatan där ing­ en bryr sig om dom. Det gör ont i mig när jag ser det där. Jag tycker att reger­ ingen och alla andra vuxna har ett ansvar att ta hand om dom här barnen. Att se till så att dom får utbildning, klä­ der, ett hem, sjukvård och kärlek. Det är ju alla barns rättighet! När jag läser i Globen om dom nominerade som käm­ par för att alla barn ska ha det bra, blir jag otroligt glad. Jag känner att jag ock­ så vill bli sån. När jag blir vuxen tänker jag kämpa för barn som har det svårt.” Crescência Eulalia Macave, 15 år, Unidade 19-skolan, Maputo

Bläckbägare av kokosnöt stoppar valfusk – Idag var min uppgift att se till så att ingen röstade mer än en gång. Alla som röstat kom till mig efteråt och doppade sitt finger i bläck. Ingen med bläck på fingret kunde rösta en gång till. Det är viktigt att det inte blir något fusk när det handlar om något så viktigt som barnets rättigheter! säger Crescência. Bläckbägaren är tillverkad av två kokosnötshalvor och en pinne.

Sista kollen

Det är svårt att välja, men nu är det hög tid att bestämma vilken kandidat man ska rösta på.

Valurnan

Emelda kontrollerar att valurnan är som den ska innan hon bär den till sin plats.

Global Vote i Maputo

39


Yúmina gjorde Global Vote vacker

TE X T: ANDRE AS LÖNN FOTO: JOHAN B JERKE

”Inför Global Vote gjorde jag och mina kompisar en matta som föreställer Moçambiques flagga. Vi tillverkade flaggan genom att knyta tygremsor på ett speciellt sätt. Vi lär oss i syslöjden hur man gör. Vi använder gamla slitna kläder och tyger och gör nya fina saker. Flaggan gjorde vi för att göra det vack­ ert och högtidligt på Global Vote. Jag älskar Moçambique, och vår flagga är väldigt vacker tycker jag. Fina färger och fin design. Även vårt land är vack­ ert, men barn har tyvärr många pro­ blem här. Det finns många övergivna barn som tvingas leva på gatan till exempel. Dom har inga föräldrar och inget hem. Gatubarnen saknar allt. Genom att läsa Globen och vara med i Global Vote lär vi oss att även barnen på gatan har rätt till ett bra liv. Vi lär oss också att hjälpa varandra, att ta hand om varandra. Jag tycker alla som kan ska hjälpa den som behöver. Det är roligt att väva och jag skulle vilja bli konstnär när jag blir vuxen. Fast jag älskar att spela basket också. Jag skulle absolut kunna tänka mig att bli basketproffs, och drömmer om att spela minst lika bra som Michael Jordan!” Yúmina Rui Balate, 12 år, Unidade 19-skolan, Maputo

40

Alla väntar på sin tur i valkön.

Náids trädkompisar på

E

n gång i veckan planterar alla barn ett litet träd här i skolan. Då har jag oftast med mig olika sorters frön hemi­ från som jag planterar. Och varje rast brukar jag vattna växterna här i skolans trädgård. Det blir en gång på morgonen, en på lunchen och så en gång på efter­ middagen innan jag går hem. Jag älskar att arbeta med växter och är nog den som är mest i skolans trädgård. Jag ser träden och växterna som våra vänner eftersom dom faktiskt ger oss syre. Jag tycker nästan det är lika roligt att vara med mina trädkompisar som med mina andra kompisar och spela fotboll och så! Idag när det är Global Vote har vi dekorerat vägen fram till valurnorna med små citronträd från skolans trädgård. Eftersom det är en fest för barnets rät­ tigheter måste det vara vackert! Men det är också bra att ha mycket träd runt omkring sig när man ska rösta, så att man får mycket syre och kan fatta rätt beslut vid valurnan! När jag blir stor vill jag bli diplomat och bo i Frankrikes huvudstad Paris. Diplomat är ett viktigt yrke eftersom man arbetar för fred.” Náid Fi-Yen Bangal Nequice, 11 år, Unidade 19-skolan, Maputo


Föräldralösa bästisar röstar – Celina är min bästa kompis och jag älskar henne. Hon har också förlorat sina föräldrar, så vi förstår varandra helt och hållet, säger Alice Zacarias, 13 år. Idag har både Alice och Celina röstat för barnets rättigheter i Global Vote på Unidade 19-skolan i Maputo. Emelda, till vänster, och hennes kompisar har hand om valurnorna.

Global Vote

J

ag röstade för att barn ska ha det bra. Dom vi röstade på kämpar för barn på olika sätt, och det kändes jättebra att få hjälpa till. Även här i Moçambique är det massor av barn som har det svårt och behöver hjälp. Många är föräldralösa som jag. Min mamma dog redan när jag var två år och pappa dog förra året. Nu bor jag med mormor. Jag älskar henne, men vi har svårt att klara oss. Ofta saknas pengar till skoluniform och vi har inte tillr��ckligt med mat. Jag saknar mamma och pappa hela tiden. Det är väldigt jobbigt, säger Alice. Hon känner sig ofta ledsen och annorlunda. Men som tur är har hon Celina. – Är vi ledsna så tröstar vi varandra. Och så skrattar vi ihop! säger Alice. Celina Langa, 11 år sitter bredvid och håller med. – Jag litar fullständigt på

Alice och jag kan berätta allt för henne. Jag förlorade både mamma och pappa när jag var ett år. Nu bor jag hos farmor och vi har det svårt eftersom hon är gammal och fattig. Jag känner mig ofta ledsen och orolig när jag är här i skolan, men igår var det lite annorlunda. Då hjälpte jag till att göra våra vackra valurnor inför Global Vote. Jag kände mig som alla andra, som om mitt liv var normalt och bra. I framtiden hoppas jag att livet faktiskt blir så. Då skulle jag vilja bli lärare! säger Celina. – Min dröm är att få jobba på flygplatsen i Maputo. Jag drömmer också om att få se andra länder och träffa nya människor. Tänk att få komma till Brasilien! Jag tror att det är jättefint där, säger Alice och lägger armen om Celina.

Citronträdsplantorna har satts ut vid pinnarna som markerar vägen för valkön.

Ett barn – ett träd! Sedan 2006 är alla statliga skolor i Moçambique med i projektet ”Ett barn – Ett träd”, för att stoppa avskogning, erosion och ökenspridning i landet. Men också för att befolkningen ska ha nyttig mat att äta, och för att göra Moçambique vackrare. I Náids skolträdgård driver de upp apelsin-, citron-, papaya-, avokado och mangoträd samt sockerrör. Oftast säljer de plantorna och pengarna går till skolverksamheten.

Alice Zacarias och Celina Langa gjorde valurnor till Global Vote.

41


TE X T: ANDRE AS LÖNN FOTO: JOHAN B JERKE

På väg till Global Vote.

Röstningskön till valbåsen av stolar är lång.

Barnets rättigheter kränks – Innan jag läste Globen visste jag inte att det är en kränkning av ett barns rättigheter att inte bli registrerad när det föds. Det händer hela tiden här. Och det är allvarligt, för är du inte registrerad och har ett namn, är det svårt att både få gå i skolan och att få sjukvård. Jag vet att Moçambique har skrivit under Barnkonventionen, så nu måste vi lösa det här, eftersom det bryter mot barnets rättigheter! säger Cecilia.

42

Vi försvarar barnets rätti

Alla barn borde va Solen skiner och havet glittrar när barnen från Catembeskolan i Moçambique har sin Global Vote nere på stranden. De som redan har röstat leker ”tafatt”, sparkar boll eller slänger sig i Indiska Oceanen. Idag är det barnens egen dag och Cecilia Carlos Magaia, 13 år är lycklig: ”Vilken fantastisk dag! I Moçambique är det inte alls alltid så att vuxna lyssnar på

barn. Men idag är det annorlunda. Genom att rösta är vi med och påverkar riktigt vik-


Global Vote på Ladislaus strand Ladislau, 15 år, står på stranden i Catembe och tittar ut över havet. Igår röstade han i Global Vote och firade barnets rättigheter tillsammans med sina kompisar här på stranden. Men idag är det en helt vanlig dag. Då är stranden och havet hans arbetsplats. Ladislau Militon Nhca är fiskare. –

gheter

ra med! tiga saker. Och genom att rösta försvarar jag även barnets rättigheter! Därför borde alla barn, inte bara i Moçambique, utan i hela världen rösta! Innan vi röstade läste vi noga i tidningen Globen både i skolan och hemma. Globen handlar om våra rättigheter

J

ag är tvungen att fiska för att kunna gå i skolan. Jag har inga föräldrar utan bor hos min farfar. Vi skulle aldrig ha råd med skolan annars, säger Ladislau. Laidslaus föräldrar bodde i Sydafrika när de väntade honom eftersom hans mamma var därifrån.

och om vilka problem som barn har i världen. Innan jag läste tidningen trodde jag bara att det var vi barn i Afrika som har det svårt. Nu vet jag att det är så överallt och det gör mig väldigt ledsen. Jag känner att jag vill göra något åt det här. Min dröm är att bygga ett stort hus där jag kan ge barn som förlorat sina föräldrar ett nytt kärleksfullt hem, mat, kläder och en chans att få gå i skolan. Det var när jag läste om kandidaterna i Globen som jag

När Ladislau föddes var de överlyckliga, men de hann inte leva ihop som en familj, eftersom Ladislaus pappa dog i en bilolycka på väg till BB. – Mamma var väldigt fattig och förstod att hon inte skulle klara av att ta hand om mig alldeles ensam, så hon ville

Dags för röstning i Catembe­ skolans Global Vote på stranden.

kände att jag också vill göra något bra för andra. Kandi­ daterna kämpar för alla barns rätt att bli älskade och om­händertagna, och det är det viktigaste arbetet i hela världen! För om man inte tar hand om barnen, vilka ska då ta

lämna bort mig till ett barnhem. Men min farfar gick inte med på det utan hämtade hem mig till Moçambique. Det här hände för länge sen, men Ladislau blir fortfarande deppig när han tänker på det. – Jag saknar mina föräldrar, samtidigt som jag är väldigt tacksam mot min farfar. Nu vill jag hjälpa honom, eftersom han hjälpte mig då och fortfarande tar hand om mig. Det är därför jag fiskar. Först skola

Ladislau vaknar klockan fem varje morgon för att gå till skolan. Han tvättar sig, men äter oftast ingen frukost, för det finns inget att äta. Sedan

hand om världen i framtiden? Innan jag hade läst Globen var R&B-stjärnan Nicki Minaj från USA min idol. Hennes musik är grym och jag älskar fortfarande att lyssna på henne. Men nu är World’s Children’s Prizekandidaterna definitivt mina största idoler. Dom är mina hjältar!” Cecilia Carlos Magaia, 13 år, Catembeskolan

43


Tungt arbete

– Jag hjälper fiskarna att rensa näten och bära upp fångsten till stranden. På helgerna och skolloven fiskar jag hela dagarna på farfars båt. Vi åker ut på havet redan klockan fyra på morgonen och kommer tillbaks till stranden vid tolv mitt på dagen. Men jag får aldrig lönen själv. Den får farfar. Pengarna går till mina skolavgifter, men vi har ändå inte råd att betala böcker eller miniräknare. Jag blir tvungen att låna av kompisar i skolan, och jag hatar det.

Betalar skolavgifter

Värdefull fångst

Fisket har stor betydelse för Moçambique och räkor har blivit en av landets absolut viktigaste exportprodukter.

TE X T: ANDRE AS LÖNN FOTO: JOHAN B JERKE

– Jag hade inte kunnat gå i skolan om jag inte jobbade med fiske. Vi hade aldrig haft råd, säger Ladislau.

går han i skolan fram till klockan tolv. – När jag kommer hem dricker jag en kopp te och tar en bit bröd innan jag går ner till stranden. Där spelar jag ofta fotboll med mina kompisar innan fiskarna kommer tillbaka med dagens fångst. Min pappa var en jätteduktig fotbollsspelare och jag älskar också att spela fotboll. När jag spelar känner jag mig helt fri. Jag spelar faktiskt i tre olika lag och har varit med och tagit hem vinster och troféer för alla mina lag. Senast gjorde jag fyra av målen som gjorde att vi vann. Men när fiskebåtarna är inne vid stranden finns det ingen tid för fotboll och lek längre. Då är det tungt arbete som gäller.

Barnarbete vanligt

Minst 2 av 10 barn i Moçambique måste arbeta, precis som Ladislau.

Det känns pinsamt. Ingen retar mig direkt, men det känns ändå jobbigt att inte klara sig själv. I framtiden skulle Ladislau allra helst vilja bli fotbollsproffs och få ett bra och enklare liv. Så mellan skola och arbete kommer han att fortsätta att spela fotboll nere på stranden med sina kompisar för att nå sitt mål. Och Ladislau älskar att vara på sin strand. Även om det är en

Älskar fotboll

plats där han också måste arbeta väldigt hårt. Och igår var stranden något mer än vanligt. – Igår röstade vi i Global Vote här på stranden. Jag ville väldigt gärna rösta. Det kändes viktigt att vara med och rösta på människor som hjälper barn, för det kändes som om jag också var med och hjälpte till lite då. Som om jag stöttade andra barn i världen som har det svårt. 

Ladislau älskar fotboll och hans idol heter Elias ”Dominguez” Pelembe. ”Dominguez” är en av de största moçambikanska fotbollsstjärnorna. Han spelar i Moçambiques landslag ”Mambas”, och i den sydafrikanska storklubben Mamelodi Sundowns.

44


Sv, Global Vote in Moçambique