Emelda Ă€r lĂ€rare och Global V â NĂ€r jag blir vuxen vill jag bli en person som vĂ„gar utsĂ€tta mig sjĂ€lv för fara i kampen för barn som har det svĂ„rt. Precis som kandidaterna till Worldâs Childrenâs Prize, sĂ€ger förĂ€ldralösa Emelda Zamambo, 12 Ă„r, frĂ„n Maputo i Moçambique. Men Emelda nöjer sig inte med att vĂ€nta tills hon blir vuxen för att kĂ€mpa för barnets rĂ€ttigheter. Tidigt varje morgon har hon sin egen skola hemma i huset, för barn som annars inte skulle ha en chans att fĂ„ gĂ„ i skolan. Hon lĂ€r dem att lĂ€sa, skriva och rĂ€kna.
â
1
, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10!!! Barnen rĂ€knar högt tillsammans nĂ€r Emelda pekar pĂ„ de olika siffrorna pĂ„ svarta tavlan. â Bra! En gĂ„ng till! sĂ€ger hon och börjar om. Klockan Ă€r halv nio pĂ„ morgonen, och precis som alla andra vardagar sitter ett tiotal barn pĂ„ marken utanför Emeldas hus. De tittar uppmĂ€rksamt pĂ„ sin unga lĂ€rare nĂ€r hon skriver nya siffror pĂ„ den enkla spĂ„nskivan som Ă€r skolans svarta
Sudden
Jag köpte den för mina lunchpengar, istÀllet för att köpa mat i skolan.
34
tavla. Emelda startade sin morgonskola för snart ett Ă„r sedan, och de flesta av barnen har gĂ„tt dĂ€r sedan dess. â Jag hade alltid hjĂ€lpt mina smĂ„syskon med lĂ€xorna. Vi brukade sitta framför huset och göra dom. Tydligen gick det ett rykte om att vi satt dĂ€r pĂ„ morgnarna, för plötsligt började det dyka upp andra barn som ville ha hjĂ€lp. I början var det bara ett par stycken, men nu undervisar jag tolv barn varje dag. Gratis sĂ„ klart! sĂ€ger Emelda och skrattar. Vissa av Emeldas elever Ă€r grannbarn som behöver extra hjĂ€lp för att hĂ€nga med i den vanliga skolan. Andra Ă€r sĂ„