Tysta konstverk i det offentliga rummet. Vladys street art och konstintervention i Sverige

Foreword

Silenzio, per favore di Christian Omodeo

Joseph Schlichter sapeva che quello non sarebbe stato un giorno come gli altri. Aveva sempre amato camminare. Girare a piedi per il suo quartiere o scoprire nuove città attraversandole da una parte all’altra era per lui qualcosa di naturale, ma, fino ad allora, l’idea di camminare sulla faccia ta di un palazzo non l’aveva neanche sfio rato. Eppure, quella mattina del 18 aprile 1970, Schlichter salì sul tetto del palazzo all’80 di Wooster Street dove abitava con sua moglie, la ballerina e coreografa Tri sha Brown che aveva ideato e organizzato quel balletto, si legò ad una corda attacca ta ad una carrucola, scavalcò il cornicione e scese camminando sulla facciata i sette piani che lo separavano dalla strada sotto lo sguardo attento di un gruppo di pas santi.

Schlichter non amava il rischio: era un bal lerino e non un funambolo come Philippe Petit, il francese che compì la traversata illegale delle Twin Towers camminando su una sottile corda di metallo solo qual che anno dopo. Aveva però intuito quan to Trisha Brown considerasse importante

Silence please

by Christian Omodeo

Joseph Schlichter knew that this was not going to be a day like any other. He had always loved walking. Walking around his neighborhood or discovering new cities, crossing them from one side to the other was something natural for him, but, until then, the idea of walking on the facade of a building had not even occurred to him. Yet, that morning of April 18th, 1970, Schlichter climbed to the roof of the building at 80 Wooster Street where he lived with his wife, the dancer and choreographer Trisha Brown who had conceived and organized that ballet, tied himself to a rope attached to a pulley, climbed over the ledge and walked down the seven floors that separat ed him from the street on the facade under the watchful eye of a group of passers-by. Schlichter did not like risk: he was a danc er and not a tightrope walker like Philippe Petit, the Frenchman who made the illegal crossing of the Twin Towers walking on a thin metal rope only a few years later. But he had realized how important Trisha Brown considered that performance. For months, Brown had been planning paradoxical sit

quella performance. Per mesi, Brown ave va progettato situazioni paradossali con l’unico fine di attirare attenzione sull’at to del camminare. Così, in quella fresca giornata di primavera, Schlichter non ci pensò due volte e scavalcò quel cornici one, poco prima di sentire il proprio cor po reagire e ricordargli quanto forte fosse il richiamo della gravità terrestre.

“Man Walking Down the Side of a Building at 80 Wooster Street, New York”, è un clas sico esempio di gesto artistico compiuto nello spazio pubblico a non essere anco ra entrato nei radar di chi oggi si occupa di street art, ma non è certo l’unico. Il 14 aprile scorso, per citare un altro esempio, il centenario della visita-escursione or ganizzata dai Dada davanti alla chiesa di Saint-Julien-le-Pauvre nel 1921 è passato inosservato. Nessun museo, galleria o ar tista ha celebrato la ricorrenza del primo ready-made urbano, nel corso del quale i Dadaisti dichiararono il potenziale na scosto dietro la semplice presenza di un artista nello spazio pubblico. Presi separatamente o insieme ad altri es empi di street art ante litteram, il balletto di Trisha Brown e il ready-made dadaista confermano quanto sia stata dannosa la scelta della critica di distogliere il proprio sguardo dalla street art, dopo la scompar sa di due icone come Jean-Michel Bas quiat e Keith Haring. Guardando altrove, come se la strada fosse solo appannaggio

uations with the sole aim of drawing atten tion to the act of walking. So, on that cool spring day, Schlichter didn’t think twice and climbed over that ledge, just before he felt his body react and remind him how strong the earth’s gravity was.

“Man Walking Down the Side of a Building at 80 Wooster Street, New York”, is a clas sic example of an artistic gesture made in public space that has not yet entered the radar of those involved in street art today, but it is certainly not the only one. On April 14th, to cite another example, the centena ry of the visit-excursion organized by the Dada in front of the church of Saint-Julienle-Pauvre in 1921 went unnoticed. No mu seum, gallery or artist has celebrated the anniversary of the first urban ready-made, during which the Dadaists declared the po tential hidden behind the mere presence of an artist in public space.

Taken separately or together with other examples of street art ante litteram, Trisha Brown’s ballet and the Dadaist ready-made confirm how damaging the choice of crit ics to take their eyes off street art was, after the disappearance of two icons such as Jean -Michel Basquiat and Keith Haring. Look ing elsewhere, as if the street were only the prerogative of countercultures uncapable to produce an art up to the expectations of our time, the foundations were in fact laid for that reductive vision of street art that still reigns undeterred today, instead of

Tallin

Black Mirror

Rage Against The Machine

Activism I

Finnish Rock Activism

Street View ARTVILNIUS'14

город: Граффити в эпоху интернета Street Art Museum

Tagging Basquiat Poland

Kubrick Buster Keaton

Breaking Bad

Street art in Sicilia Guida ai luoghi

alle opere Filippi Mondino Tuttolomondo Flaccovio Editore (ISBN 9788857906652)

Viaggio alla scoperta della street art in Italia Ivana De InnocentisFlaccovio Editore (ISBN 9788857906522)

Qvadrart Wallery gallery Stockholm

Public Art Reviewissue 55 fall/winter 2016. “Street Art Silos”. (ISSN: 1040-211x)

The Art of Rebellion IV Masterpieces of urban art. (ISBN 978-3-939566-49-6)

Moscow Art and the City: Graffiti in the Internet Age Искусство и город: Граффити в эпоху интернета Electromuseum

OPEN STUDIO Artisti in Residenza Pinacoteca Comunale, Ex collegio dei Padri Filippini, Agrigento

Radio Luna Post Punk

FavaraThirst Farm Cultural Park Rock ‘n Roll

Darkwave New Wave

2015/2016 today2005-2009 2005-20092013/20142010/2012‘70s‘70s1995-2004today 2010/2012 today 2018 2017 2015/2016 2013/2014 2005-2009 1995-2004 1980-1994 ‘70s today 2018 2017 2015/2016 2013/2014 2010-2012 2005-2009 1995-2004 ‘70s 1980-1994 Stop allo 048 degli oggetti centro fieristico provinciale Le Ciminiere, Catania Human Space first award category design Le Zagare c.c. San G. La Punta Rianimazione GAM (galleria civica d’arte moderna) Paternò today Vlady -Curriculum Vitae www.vladyart.com info@vladyart.com Stato Bastardo Residency by Farm Cultural Park Modica Condividual Etna Comics Catania IndgreenIndividual concept Store Catania L’Arsenale dell’Arte Collective exhibition Teatro Valle occupato Roma M. Brando B. De Palma Talent Finder Da Vinci Da Messina Mondrian Christo J. Guaitamacchi Land Art Contemporary Graffiti Urban Art Conceptual Art Dada Helmut Smits Post-Vandalism Olafur Eliasson C.S.O. Benedetto Bufalino Stephen Powers (ESPO)David Ellis Santiago Serra No Global No Logo R.H.C.P. B. Springsteen Kitsch Trash Brad Downey Linguistic Astronomy CCCPCSI The Clash Radiohead Jack on Tour Deejay TV Bianchi Volpe Bianchi 80s Tecnobike Cross Catania Cork Spanish Beginners Cork College of Commerce Mascalucia StockholmSFI Sollentuna Eductus Svenska Grundläggande Jyväskylä Erasmus Turku Socrates Suomen kielen kurssi Milano Master degree (decoration) Accademia Belle Arti di Brera Istituto Statale d’Arte Art College graduation Dublin Webdesign Dublin Business School Emergence Naxos Emergence Catania Thessaloniki Urban Art Ventures Outdoor Roma Beyond Wunderkammern gallery NuartStavanger Nuart Plus Space is the place Snösätra Spring Beat Bloop Festival KUKAČKA Public Space Art Festival Nuit Blanche Paris Russia Budapest Yugoslavia London Vienna Transilvania Berlin New York Banksy October Residency Copenhagen Ireland bicycle road trip Boston Road trips Rome Critical Mass UrbanArt Biennale® 2017 Volklingen ArizonaNevada Utah CaliforniaSt. Petersburg Art and the City: Graffiti in the Internet Age Искусство Turin

Suomirokki

Robert Del Naja & Massive Attack

Background.

Life is not about the destination, but the journey. My journey is far from being over. This is not a monograph or the story of my (art) life. This book is about my lat est chapter, Sweden, knowing that much is still to happen.

Moving elsewhere is the beginning of a new life, and this is particularly true when changing nation. It is exciting but it comes at a price and it includes risks: looking for a new job, a new house, learn ing a new language and recreate a social network from scratch. Considering this, I have lived already a couple of different lives.

At age 20 I left for Milan. While study ing in Milan, I left for almost an entire academic year for Finland. First Turku, then Jyväskylä. At 27 I left for Ireland, first Cork and then four years in Dublin. At age 33 I moved back to Italy. Plenty of keys, addresses, friends, pictures, lovers. Start and restart again.

An easy life would be like staying put and piling, building, collecting stuff: wheth er that is money, friends and site specif ic knowledge. Someone that is willing to move away is declining all that; like refus ing to access all the comforts gained over the years.

“Why did you move to Sweden?” has been the most frequent question of the

Bakgrund.

Livet handlar inte om resmålet, utan om resan. Min resa är långt ifrån över. Det här är inte en monografi eller berättelsen om mitt (konst) liv. Den här boken hand lar om mitt senaste kapitel, Sverige, med vetskapen om att mycket återstår att hän da.

Att flytta någon annanstans är början på ett nytt liv, och detta är särskilt sant när man byter nation. Det är spännande men det har ett pris och det inkluderar risker: leta efter nya jobb, ett nytt hus, lära sig ett nytt språk och återskapa ditt sociala nätverk från grunden. Med tanke på detta har jag redan levt ett par olika liv. Vid 20 års ålder åkte jag till Milano. När jag studerade i Milano flyttade jag nästan ett helt läsår till Finland. Först Åbo, sedan Jyväskylä. Vid 27 år reste jag till Irland, först Cork och sedan fyra år i Dublin. Vid 33 års ålder flyttade jag tillbaka till Ital ien. Ett oräkneligt antal nycklar, adresser, vänner, bilder, älskare. Starta och starta om igen.

Ett enkelt liv skulle vara som att stanna kvar och stapla, bygga, samla på saker: oavsett om det är pengar, vänner och platsspecifik kunskap. Någon som är villig att flytta undan vägrar allt detta; som att vägra få tillgång till alla bekvämligheter som vunnits under åren.

“Varför flyttade du till Sverige?” har

latest three years. It is a reasonable and le gitimate query and I always try to answer straight. But Sweden was illogic; it was a decision that came from my heart and has no easy answer. I would have replied con stantly, like challenging: “why not Swe den”. I would have loved to answer back: “did you ever live abroad”, and if not, “why not?”. “How normal is it to stay still?” I was born in Sicily, Italy. I guess I was born to leave the place, not to love the place. My relationship with the island and its people is somewhat similar to what James Joyce had with Ireland. It was never easy to talk about it, because when I did, it happened that people didn’t share my views. I have reflected on it so often that I have developed very valid arguments. In fact, the worst scenario I can imagine is being stuck in Sicily with no possibility of leaving.

Sicily has been like a hotel with revolving doors: going, coming, going again, com ing back and leaving once more, for good. We move, therefore we are. If we would have roots, we would have been trees, once I painted in large scale, on a cement factory that looked like a ship. While reading and leafing through this book, please remind that emigration, im migration and all the related issues, are fundamental to understand my street based practice. This restlessness of the soul might be familiar to you too, or may

varit den vanligaste frågan de senaste tre åren. Det är en rimlig och legitim fråga och jag försöker alltid svara. Men Sverige var ologiskt; det var ett beslut som kom från mitt hjärta och har inget enkelt svar. Jag skulle ha svarat konstant, som att ut mana: “varför inte Sverige”. Jag skulle ha älskat att svara tillbaka: “har du någon sin bott utomlands”, och om inte, “varför inte?”. “Hur normalt är det att vara stilla?” Jag är född på Sicilien, Italien. Jag antar att jag föddes för att lämna platsen, inte för att älska platsen. Mitt förhållande till ön och dess folk liknar något som James Joyce hade med Irland. Det var aldrig lätt att prata om det, för när jag gjorde det hände det att folk inte delade mina åsik ter. Jag har reflekterat över det så ofta att jag har utvecklat mycket giltiga argument. Faktum är att det värsta scenariot jag kan föreställa mig är att vara fast på Sicilien utan möjlighet att lämna. Sicilien har varit som ett hotell med sväng dörrar: går, kommer, går igen, kommer tillbaka och går igen, för gott. Vi flyttar, därför är vi. Om vi skulle ha rötter skulle vi ha varit träd, när jag en gång målade i stor skala, på en cementfabrik som såg ut som ett skepp. När du läser och bläddrar i den här boken, påminn gärna om att emigration, immi gration och alla relaterade frågor är grun dläggande för att förstå min gatubaserade praxis. Denna rastlöshet i själen kanske är

be not.

About me. The early years.

This is not a fictional story, it is not a Scors ese script and yes, it is actually something very serious.

We were all quite destitute in the neigh bourhood, to the point that my wealthi est friend had a mom who was a cashier in a Standa store and a dad who was a fire-fighter. This might sounds unrealistic, in fact it is not totally correct: Luciano did not live in our buildings, only his grand mother lived there. Our neighbourhood was really poor, but for me as a child that condition was the norm, because it was widely shared. This indigence has educat ed us to a severe and thrifty sobriety. No video games, no VHS recorder players or expensive toys for instance. In my neigh bourhood the toys were still those of our

bekant för dig också, eller kanske inte.

Om mig. De tidiga åren.

Det här är ingen fiktiv historia, det är inte ett Scorsesemanus och ja, det är faktiskt något väldigt allvarligt.

Vi var alla ganska utblottade i grannska pet, till den grad att min rikaste vän hade en mamma som var kassörska i en Standa butik och en pappa som var brandman.

Om detta låter orealistiskt nog, så är det sant, det är felaktigt: Luciano bodde inte i våra byggnader, bara hans mormor bodde där. Vårt grannskap var riktigt fattigt, men för mig som barn var det tillståndet nor men, eftersom det var allmänt delat. Den na obehag har utbildat oss till en sträng och sparsam nykterhet. Inga tv-spel, inga VHS-inspelare eller dyra leksaker till ex empel. I mitt grannskap var leksakerna

The city was like a brand new playground to discover and experience. There was a lot to see, to touch, to feel; to play with. Each city has its own design; a man made landscape of furnitures, scattered like toys on a children’s floor, ready to be handled by someone like me.

City Design

A street artist is someone that has deliberately appointed the open space as his living room, a communal place to be shared in open source. The main reasons behind this approach are two: one is merely economical, as typically a street artist in his beginning can’t afford to pay a studio and, secondly, a street artist’s area of research is the out doors, anyway. That was exactly my case. I have used even the public lawndry room as a studio per painting and spraying, in the middle of the night.

Staden var som en helt ny lekplats att upptäcka och uppleva. Det var mycket att se, att röra, att känna; att leka med.

Varje stad har sin egen design; ett konstgjordt landskap av möbler, utspridda som lek saker på ett barns golv, redo att hanteras av någon som jag. En gatukonstnär är någon som medvetet har utsett öppet utrymme till sitt vardagsrum, en gemensam plats som ska delas med öppen källkod. Huvudskälen bakom detta till vägagångssätt är två: en är bara ekonomisk, eftersom vanligtvis en gatukonstnär i sin början inte har råd att betala en studio och, för det andra, en gatukonstnärs forskning sområde är utomhus, hur som helst. Det var precis mitt fall. Jag använde även tvättstugan som ateljé för att måla och spraya mitt i natten.

On page 34, 35 and 36: “Viking helmet”. Plastic horns on manthole, Östberga - Stock holm, 2016. On this page: “Newspaper rack”. Newspapers diplayed on an empty bike rack. Södermalm, 2016 These works are from the series called “Hacking Stockholm”; it’s all about walking around the town and slightly hijacking/subvert the surrounding space/landscape with minimal interventions. The bottom line is given by the simple, affordable and fast ap proach, on the run.

“

Pimp my ride”, 2018.

Everyone knows the iconography of the bicycle lanes. It is based on a stylized standard of a bicycle, which I have modified in several ways. Me, like any cyclist, always point my gaze to the ground and seeing these icons always so bare and all the same ... trig gered my instinct.

Alla känner till cykelbanornas ikonografi. Den bygger på en stiliserad standard på en cykel, som jag har modifierat på flera sätt. Jag, som alla cyklister, riktar alltid min blick mot marken och ser dessa ikoner alltid så kala och likadant ... utlöste min instinkt.

“Se son rose, fioriranno”, goes a famous Italian saying. It means metaphorically that if this is a rose, then it will bloom. Åkersberga, mid 2017.

The New Nature

I have often declared my love for nature and it is something that I express in many ways. It is not an easy thing to do when the art that you pursue is called “urban art”. I grow up in an environment that was anything but natural. There were no parks in the area, nothing that I could have reached easily without a car. I bet that I became urban as a condition, not as a choice. I believe that nature is the highest form of beauty and all our human attempt is just an imitation of nature (the “mimesis” described by Plato). I would go as far as stating that I have moved here, in scandinavia, because I love its nature... but I am afraid that nobody would take my statement as seriously.

The New Nature

Here is Stockholm, no one can really tell where the city stops and the nature begins. This is what strikes me, I utterly love the surrounding presence of nature. No matter where you live really, you are never too far from water, the sky and the woods. This nature was here to embrace me and I knew that even my urban art would have undergone its influence.

Above: Leaf over...

On top: “Autumn on the street”. Stockholm - Universitetet, 2017

My art interventionism is not about the daily news, but about our time. It’s all about society, here, today. I can touch a political subject, but I won’t adress any politician di rectly. That type of art, so graphic, naming public figures, parties or even support one of them, belongs properly to politic and it’s simply not on my agenda.

We are living challenging times. Always connected and informed round the clock, we scroll over terrible and vivid massacres, read about thousands death for a pandemic and are aware that the future isn’t going to be that bright, climatically speaking.

I challenge any artist to keep on painting without being least affected or involved. If I would be so cool, I would certainly feel guilty about it.

Artists are the conscience of an entire society and therefore it is important that we car ry a substancial amount of issues up to the cronicles.

Opinions. We all have opinions, but someone is more able than others on keeping ideas well stored, cealed. As an artist-activist, I let the sociopolitical issues entering my art practice, but I keep the actual politics out of the door. Politics, like morality, ruin everything around art.

Modern Times

Min konstinterventionism handlar inte om de dagliga nyheterna utan om vår tid. Det handlar om samhälle här, idag. Jag kan beröra ett politiskt ämne, men jag kommer inte att vända mig till någon politiker direkt. Den typen av konst, så grafisk, namngivning av offentliga personer, partier eller till och med stöd för en av dem, tillhör ordentligt politiken och det är helt enkelt inte på min agenda. Vi lever utmanande tider. Vi är alltid anslutna och informerade dygnet runt, vi rullar över fruktansvärda och levande massaker, läser om tusentals död för en pandemi och är medvetna om att framtiden inte kommer att bli så ljus, klimatiskt sett. Jag utmanar varje konstnär att fortsätta måla utan att bli minst påverkad eller in volverad. Om jag skulle vara så cool skulle jag verkligen känna mig skyldig. Konstnärer är samvetet i ett helt samhälle och därför är det viktigt att vi bär en stor mängd frågor upp till krönikorna. Åsikter. Vi har alla åsikter, men någon är mer kapabel än andra att hålla idéer väl la grade, bundet. Som konstnäraktivist lät jag de sociopolitiska frågorna komma in i min konstutövning, men jag håller den faktiska politiken utanför dörren. Politisk, som moral, förstör allt kring konst.

Page 58, 59: “Paper money”. Swedes are forgetting how banknotes look like, isn’t it?

Page 62, top: “Pedestrian crossing”. By the end of the century, the sea water level is pre dicted to be rising by one or two meters. If you think that one or two meters in not that much, here is the scale.

Page 62, bottom: “A new born world”. 2017

Page 63, top: “Hopscotch”. Sollentuna 2019.

Page 63, bottom:“Not much time left”. A globe is hanging from a tree at some 50cm from the water surface. 50cm water rise is what we are going to have in a few decades. On the opposite page: “Loading”. Europe is alweays somehow unsettled and in prog ress. Snösätra Spring Beast festival, 2019

Page 64, top: “EU / NO EU”. Stockholm, 2018

Page 64, bottom: “Stranger than Blackmirror”. Grondal, Stockholm, 2020.

Page 65: “Brexit”. Årstafältet, Stockholm, 2017.

Page 66: “Car advertising”. Upplands Väsby, 2021.

On page 66: “A parking lot for bourgeois”. Karlstad, 2021.

On page 67, top: “Cokefessional”, Stavanger, 2018.

On pages 67, bottom: “Baptisterium”. Stockholm, 2018.

Page 68: “Cookies”. Rålambshovsparken, Stockholm, 2020

Page 69: “Temporary files”. Rålambshovsparken, Stockholm, 2020

On this page: “Ghost writing”. Turku (Åbo), 2019

“Gone with the wind”. Stockholm, 2018. With no rhetoric at all, I have been quite hit by the Brexit thingy. I tryed to scream my disapproval in a couple of ways. Utan retorik alls har jag drabbats av Brexit-saken. Jag försökte skrika min missnöje på ett par sätt.

Quotations

Do not stand at my grave and weep

I am not there

I do not sleep.

I am a thousand winds that blow

I am the diamond glints on snow

I am the sun on ripened grain

I am the gentle autumn rain.

When you awaken in the morning’s hush

I am the swift uplifting rush of quiet birds in circling flight.

I am the soft starshine at night.

Do not stand at my grave and cry I am not there I did not die.

Mary Elizabeth Frye

Slowly and constantly throughout the years, my art has become more minimal and textual. I call it a path, a journey. Art is a process. The whole life is a research; and not to mention how much my taste has changes. As I am fascinated by minimalism, if art is an expression, the temptation to avoid de sign and decoration has always been quite big. Going straight to the point is a charm ing concept. If my intention is to tell you something, why drawing you something. I would rather paint a text.

Quotations

Långsamt och ständigt genom åren har min konst blivit mer minimal och textuell. Jag kallar det en väg, en resa. Konst är en process. Hela livet är en forsk ning; och för att inte tala om hur mycket min smak förändras. Eftersom konst är ett uttryck fascineras jag av minimalism, och frestelsen att undvika design och dekoration har alltid varit ganska stor. Att gå direkt till sak är ett charmigt koncept.

Om min avsikt är att berätta något för dig, varför rita dig något. Jag skulle hellre måla en text.

“Not a robot”. Leaving something on the street with the intention of stimulating a feedback. In 2016 I tried to ask this specific question to people. Att lämna något på gatan med avsikt att stimulera en feedback. 2016 försökte jag stäl la denna specifika fråga till folket.

Page 78, bottom: “We need your consent”. About privacy and policies, 2021.

Page 78 and 79: “The future is” - hijacking a construction site slogan, Solna 2020.

Page 79, bottom: “Greta Thunbergs Plats” - hijacking a place name, Stockholm 2019.

Page 80 and 81: “Segregation”. This straightforward and not so politically-correct proj ect consists in a number of road signs specifically made for targeting two very different audiences: the one living in the exclusive city centre and that made up by immigrants of first or second generation, living in the suburbs. Stockholm 2019.

Above: “Lawn mower” or “Asphalt cutter”. Nuart Festival, Stavanger (NO), 2018. Photo credits: © Brian Tallman. “Gräsklippare” eller “Asfaltskärare”, det beror på.

Above: “Fruit shredder”. Häggvik, Sollentuna, 2020. Below: “Temporary installation”. Häggvik, Sollentuna, 2021

Page 92: “Social ladder”. Helenelund, Sollentuna, 2018.

Page 93, above: “All invited”. Eskiltuna, 2020

Page 93, below: “You are the spectacle”. Strängnäs, 2020

Above: “Don’t believe the hypes”. Snösätra, Stockholm, 2019

Below: “Study for a mural”. Nuart Festival, Stavanger, 2018 (© Runa Andersen).

Page 95: No title. Gullmarsplan, Stockholm, 2017

How I do it

1. Low cost street art

2. Cut your costs down

3. Keep an eye on the large distribution

4. Size matters

5. The more the better

Relocate it, it still works

7. No need to be a vandal

8.

10.

1. Low cost street art

Good news first: I don’t need money to do what I do, in the way I do it. My budget has always been quite limited. Eventually, this limitation became a matter of identi ty: I do the most out of nothing, It takes me little to make a big noise – it has been said. Budget rules, we know that. Con temporary art in the public space makes no different and actually, if there is some thing functionless that costs a lot of public money out there, if often contemporary art. As a matter of speaking, I deal with street art and this has seen its rise exact ly by not using any specific public funds (or authorization). Today however, the most of the people mention the large mu

1. Låg kostnad gatukonst

Goda nyheter först: Jag behöver inte pen gar för att göra det jag gör, på det sätt jag gör det. Min budget har alltid varit ganska begränsad. Så småningom blev denna be gränsning en fråga om identitet: Jag gör mest av ingenting, det tar lite för att göra ett stort ljud - har det sagts. Budget rules, det vet vi. Samtida konst i det offentliga rummet gör inte annorlunda och faktiskt, om det finns något funktionslöst som ko star mycket offentliga pengar där ute, om ofta samtida konst. Som en fråga att tala, jag hanterar gatukonst och detta har sett sin uppgång exakt genom att inte använ da några specifika offentliga medel (eller tillstånd). Idag nämner dock de flesta de

rals anytime they think about street art. A proper mural requires also a consider able amount of resources that beginners generally have not. The same applies to any installation out there: it costs. But is it strictly necessary to spend in order to say something? Not at all. There are several ways to express yourself and keep the cost down. Art can be low cost and its low cost can surprisingly amuse the public, indeed. My low cost attitude has been a condition rather than a free choice; a necessity rath er than a policy and I would (and could) work also on expensive projects. Hav ing said that, if you wonder, the art that made up this book is totally inexpensive.

stora väggmålningarna när de tänker på gatukonst. En riktig väggmålning kräver också en betydande mängd resurser som nybörjare i allmänhet inte har. Detsamma gäller för alla installationer där ute: det kostar. Men är det absolut nödvändigt att spendera för att säga något? Inte alls. Det finns flera sätt att uttrycka sig och hålla nere kostnaden. Konst kan vara låg kost nad och dess låga kostnad kan förvånans värt roa allmänheten. Min billiga attityd har varit ett villkor snarare än ett fritt val; en nödvändighet snarare än en politik och jag skulle (och kunde) också arbe ta med dyra projekt. Med detta sagt, om du undrar, är konsten som utgör den här boken helt billig. 2. Sänk dina kostnader

2. Cut your costs down

There are a number of tips to cut down the costs and those are pretty generic rules. I often reuse, recycle materials. I borrow instead of buying. I buy second hand. I make it myself. Sometime I had to fake it, to make up a mock. If you are into the art making and require something that you do not intend to buy, buy it anyway, then use it and return it to the shop (money back) as soon as you are done. Depend ing on what you do, it could smoothly

A scissor: you must have one at home. En sax: du måste ha en hemma.

2. Sänk dina kostnader

Det finns ett antal tips för att sänka kost naderna och det är ganska generiska regler. Jag återanvänder ofta, återvinner material. Jag lånar istället för att köpa. Jag köper begagnad. Jag klarar det själv. Någon gång var jag tvungen att fejka det, för att göra upp en hån. Om du gillar kon stverk och behöver något som du inte tänker köpa, köp det ändå, använd det och returnera det till butiken (pengarna tillbaka) så snart du är klar. Beroende på

Spraying in Iceland is seriously expensive. Spraybrukar i Island är allvarligt dyrt.

works. For example: do you need a Bat man costume for a photo shooting? Pay it, use it and then, return it to the shop. Just take your own responsibility, obviously. Saving money is possible and much de pends on what’s in our possess already, our starting point: owning a car, a van, a trailer, a big ladder, or an entire, large warehouse full of rubbish that your par ents needs to trash. That helps. If you are in a strong position, take advantage of it to be a winner. I mean: if you are good and confident with anything at all, from skating to filming, from painting to sew

vad du gör kan det fungera smidigt. Till exempel: behöver du en Batman-kostym för fotografering? Betala den, använd den och skicka tillbaka den till butiken.

Ta bara ditt eget ansvar, uppenbarligen. Att spara pengar är möjligt och mycket beror på vad vi redan har, vår utgång spunkt: att äga en bil, en skåpbil, en släpvagn, en stor stege eller ett helt stort lager fullt av skräp som din familj behöver skräpa. Det hjälper. Om du är i en stark position, dra nytta av det för att vara en vinnare. Jag menar: om du är bra och säker på någonting alls, från skridskoåkning till

ing, start from what you know best, in or der to maximize your advantage. A good knowledge of carpentry can makes you a good artist, as long as you stick to car pentry-base art and don’t improvise with chemicals or electronics. But really, trying to keep it simple: that’s my best advice. Another way to approach an art idea can be a mere matter of circumstances, of opportunity. The availability of materials and tools can suddenly trigger an idea. It is not the orthodox approach to art, but it works. Imagine what an artist can do with a tractor, a bulldozer or a crane; commonly, no one has one and that’s ex actly the whole point. A project can be created ad hoc, just to exploit the fortu

filmning, från målning till sömnad, bör ja med vad du vet bäst för att maximera din fördel. En god kunskap om snickeri kan göra dig till en bra konstnär, så länge du håller fast vid snickeribaserad konst och inte improviserar med kemikalier eller elektronik. Men egentligen, försöker hålla det enkelt: det är mitt bästa råd. Ett annat sätt att närma sig en konstidé kan vara enbart fråga om omständigheter, möjligheter. Tillgången på material och verktyg kan plötsligt utlösa en idé. Det är inte det ortodoxa synsättet på konst, men det fungerar. Föreställ dig vad en konst när kan göra med en traktor, en bulldozer eller en kran; Vanligtvis har ingen en och det är precis hela poängen. Ett projekt kan

Sticker can be fun and be home-made / klistermärke kan vara roligt och hemgjord.

nate availability of materials and tools.

3. Keep an eye on the large distribution

You may like it or not, but talking about availability means to check your near est stores and no one can offer you more assortment then large, XXL mega stores. What’s available out there can condition one’s approach. I use things in unconven tional ways, not for what those objects are for. I might require, for example, a doz en of sponges or a couple of bananas and no matter the quality, as I won’t use them properly. If quality isn’t a requirement, price certainly is. The large distribution helps to find what I need without spending a fortune. Any country has its own chains of stores, but globalization is standardiz ing the offer. Before checking a specialist shop, I do check chains such Flying Tiger. They sell a bit of everything and among the ordinary stuff there are plenty of truly inspirational objects. If you are into in stallations and assembling, large stores in shopping malls are better places than the local art supply shop in downtown. In the case of Sweden, I take advantage of any of the following: Lekia, Panduro, Jula, Jysk, Rusta, Ikea, Bauhaus, Decathlon, Lager haus, Clas Ohlson and even Willys, Lidl, Biltema or Plantagen. Art can be done with anything and anything is what I often look for. I am not a great fanatic of online shopping (I prefer an eye and a hand con tact); I adore flea markets even though, I won’t travel for miles to find one. When not in Sweden and in need of something odd or affordable, I look for Chinese or tacky souvenirs shops, the town’s mar ket or the hardware stores. Staples in

skapas ad hoc, bara för att utnyttja den ly ckliga tillgången på material och verktyg.

3. Håll ett öga på den stora distributionen

Du kanske gillar det eller inte, men att prata om tillgänglighet innebär att kol la dina närmaste butiker och ingen kan erbjuda dig mer sortiment än stora XXL-mega-butiker. Vad som finns till gängligt där ute kan konditionera en strategi. Jag använder saker på okonven tionella sätt, inte för vad dessa objekt är för. Jag kan till exempel kräva ett dussin svampar eller ett par bananer och oavsett kvalitet, eftersom jag inte kommer att an vända dem ordentligt. Om kvalitet inte är ett krav är priset verkligen det. Den stora distributionen hjälper till att hitta vad jag behöver utan att spendera en förmögen het. Varje land har sina egna butikskedjor, men globaliseringen standardiserar erb judandet. Innan jag kontrollerar en spe cialbutik kontrollerar jag kedjor som Fly ing Tiger. De säljer lite av allt och bland vanliga saker finns det massor av riktigt inspirerande objekt. Om du gillar instal