Information Vintern 2020 Virestad-Härlunda församling
Kära församling, Aldrig är det så vackert i kyrkan som i december, alla ljusen och våra härliga psalmer och sånger som vi längtat efter att få sjunga. Men glädjen grumlas av oro och helt ärligt skulle jag helst av allt vilja sätta på mig skygglappar. Glömma alla bekymmer som inte riktigt passar in i ett mysigt adventsfirande med stjärnor, granar och glitter. Det är få tider på året som är fyllda med sådan dubbelhet som adventstiden och julen. I glädjen och överflödet blir det extra tydligt att det finns några som har allt och andra som inte har något. Sorg, saknad och ensamhet blir större när det sätts i proportion till glädje och allt mys. Dubbelheten är en mänsklig följeslagare. Vi kanske måste leva med den? Glädjen och sorgen, bekymmerslösheten och oron sida vid sida. Jag tror inte på att sorgen ska få tränga undan festen och glädjen. Jag tror inte heller att vi ska låtsas som den inte finns. Många känslor kan finnas i en människa samtidigt. Adventstidens ljus kan hjälpa oss att bära världens mörker och oron för vad som händer runt omkring oss, för både ljus och mörker är en del av hur sanningen om vår värld och våra liv ser ut. Jag tror att Gud sörjer med alla dem som har det svårt på olika sätt men jag tror också att Gud gläds med de som njuter och fylls av fröjd och förväntan inför julen. Gläds över alla som fortfarande blir förundrade inför den svindlande tanken att Gud kommer till oss i ett litet barn. Festen och glädjen till Guds ära! Vi kan hämta kraft och inspiration i adventstidens förberedelser. Jag tror att smyckade dörrar och ljus i varje fönster kan vara ett tecken för vår längtan efter Gud.
Med önskan om en fridfull adventstid, Linda Ottosson Kyrkoherde