Vildmarken nr 4 2026

”Efterlängtad av många”

ETT SIKTE, FLERA MÖJLIGHETER

Oavsett om du sitter på pass under drevjakten, använder siktet som piggyback när avstånden varierar eller följer fågeln med hagelgeväret när den lyfter, ger Aimpoint® Acro® en snabb och tydlig målbild. Båda ögonen öppna – full överblick.

Kompakt, slutet och byggt för regn, kyla och hård användning. Scanna koden och hitta det ACRO som passar din jakt.

LEAVE NO DOUBT

Självförtroende kommer inte från tur – det kommer från att veta att din utrustning levererar. VX®-4HD är utvecklad för den mest krävande jakten, med låg vikt, knivskarp optik och funktioner som gör skillnad. Designad och tillverkad i Oregon, USA – byggd för dem som inte lämnar något åt slumpen.

Cirkapris

TH4 Smidig lampa där man lätt kan ändra färg mellan vitt, grönt och rött ljus. Zoom ger möjlighet till längre avstånd. Dimmer

Premiären är här – jakten på havsöring börjar nu

På det temat är det snart dags för Fiskeexpo på Vildmarken

Skytte- och Eventcenter. En av deltagarna är sportfiskeprofilen, ambassadören och fiskeribiologen Tobias Fränstam, som tillsammans med Abu Garcia kommer att hjälpa besökarna att hitta rätt bland beten, spön och linor. Missa inte vår intervju med Tobias.

Under några kylslagna vinterdagar åkte Thomas Lindy och Jens Kjær Knudsen till de minst sagt utmanande bergen i det närmast medeltidsliknande gränsområdet mellan Tadzjikistan och Afghanistan. Målet med äventyret var att fälla den tadzjikiska Bukharan ibex – och det kan ni läsa mer om i det här numret.

Den gångna månaden har vi även kombinerat nytta med nöje genom att ta ut Swarovski Optiks kikarsikte, Z6i Gen III 1,7–10x42, under några jakter i Värmland – i allt från lugna

morgonpass till snabba situationer där anlägget inte alltid är perfekt.

Det blev en lyckad tillställning när Jägareförbundet Värmland nyligen genomförde sin årsstämma på Vildmarken Skytteoch Eventcenter. Vi fick en pratstund med Anders Olsson, ordförande i Jägareförbundet Värmland, som summerade kvällen.

Dessutom blir det recept med laxfamiljens finest, rödingen i huvudrollen, krönikor och ännu fler prylar och möten med folk i branschen!

Trevlig läsning, önskar vi på redaktionen!

Vi är Vildmarken

Staffan Johansson

Chefredaktör staffan@vildmarken.se

Daniel Emsevik

E-handel daniel@vildmarken.se

Therese Tillman

Viltkock therese@vildmarken.se

Eric Andersson

Support & distribution eric@vildmarken.se

Henrik Klasa

Testpilot henrik@vildmarken.se

Linette Wallared

Textiltryck linette@vildmarken.se

Magnus Skoglund

Redaktionschef magnus@vildmarken.se

Kim Rangberg Skanslie

Layout kim@vildmarken.se

Sophie Terkelsen

Projektledning sophie@vildmarken.se

Stefan Vänersand

Key Account Manager stefan@vildmarken.se

Ludwig Jansson

Testjägare ludwig@vildmarken.se

Anton Cederstedt

Fiskereporter anton@vildmarken.se

Matilda Leijon

Fiskereporter matilda@vildmarken.se

Lisa Viridén

Textiltryck lisa@vildmarken.se

Magasin Vildmarken hade premiär februari 2016 med största fokus på jakt och allt därtill men även fiske och friluftsliv. Vi släpper ett nytt nummer varje månad där vi tipsar om prylar och nyheter, vi gör jaktreportage, recensioner och bjuder bland annat på matlagning med kända profiler.

Olle Sirén

Projekt olle@vildmarken.se

Jessica Carlander

Jaktreporter magasin@vildmarken.se

Mattias Westerlund

Hundexpert magasin@vildmarken.se

Thomas Lindy Nissen

Internationell jaktreporter magasin@vildmarken.se

Vildmarken Magasinet Norden AB Telefon: 010-459 90 11 E-post: magasin@vildmarken.se

Besöksadress: Åsbäcksvägen 3, 664 34 Grums. Ansvarig utgivare: Staffan Johansson Vi reserverar oss för eventuella tryckfel.

ÅRETS TEMA: FRAMTIDENS JÄGARE

WENNGARNS SLOTT 29-31 MAJ 2026

Tre dagar jaktglädje, hundar, skytte och upplevelser – för hela familjen!

100-TALS LEDANDE UTSTÄLLARE

SKYTTE OCH HUNDOMRÅDE

MOTOROMRÅDE FÖR PROVKÖRNING

Officiell leverantör

AFTER GAME FAIR & CAMPING

BARN- OCH UNGDOMSAKTIVITETER

EN STARK NATIONELL MÄSSA – FÖR JAKTENS FRAMTID

• Tusentals engagerade jägare och hundägare.

• Ledande varumärken och butiker på plats.

• En mötesplats som driver både försäljning och varumärke.

Boka monter på swedishgamefair.se

Delta i Framtidens Jägare och vinn fina priser, läs mer på vår hemsida.

Leica Geovid Pro SE 8x42 & 10x42 –När varje detalj räknas

För dig som vill ta jakten till nästa nivå – oavsett om du är erfaren jägare eller precis har börjat – är Leica Geovid Pro SE det perfekta valet. Med Leicas legendariska bildkvalitet, exakt laseravståndsmätning och smart ballistikberäkning får du inte bara skarpa bilder, utan också rätt information för säkrare och mer exakta skott.

Välj 8x42 för extra stabil bild och brett synfält – perfekt vid snabba lägen. Eller 10x42 för att komma riktigt nära och se varje detalj.

Med integrerad Applied Ballistics® (upp till 800 m), Leica ProTrack GPSspårning och Bluetooth® till Leica Ballistics App, får du ett komplett och uppkopplat verktyg som gör skillnad – både på pass och i fält.

Leica Fortis 6 – Klar sikt. Klart val.

Söker du ett sikte som levererar oavsett väder, ljus eller terräng? Leica Fortis 6 kombinerar enkel design med toppmodern optik. Med ett extra stort synfält och upp till 50 % större utgångspupill får du maximal överblick – även vid låg förstoring eller i skymning.

Fortis 6 är byggd för att tåla tuffa tag, fall och stötar, och ger dig trygghet när det verkligen gäller. Den exceptionella skärpan och ljusstyrkan gör den till en favorit bland både nybörjare och erfarna jägare.

Träffa rätt – varje gång

Oavsett om du är erfaren eller ny jägare är det inte alltid lätt att bedöma hur kulan faller på olika avstånd. Därför finns Leicas ballistiktorn (BDC) – en smart lösning som hjälper dig att skjuta säkert och träffsäkert, även på längre håll.

Med ett enkelt vrid på tornet justerar du siktet för det avstånd du ska skjuta på. Inga gissningar, inga komplicerade tabeller – bara ren precision. Kombinerat med Leicas världklass optik och ballistiklösningar får du ett pålitligt system som är lätt att använda men levererar på hög nivå. Perfekt för dig som vill växa i jakten med rätt verktyg från början.

Leica – Se mer. Skjut säkrare. Träffa rätt.

Som jägare vill du ha utrustning du kan lita på. Leica Geovid Pro SE och Leica Fortis 6 ger dig allt i ett – världsledande optik, blixtsnabb laseravståndsmätning, och smarta ballistiska funktioner som gör skillnad från första jakten.

Med Leicas optiska kvalitet ser du klart i alla ljusförhållanden – skarpa konturer, naturliga färger och bred överblick. Lägg till marknadens mest exakta laser (upp till 2000 m) och du får trygghet vid varje skott.

Det ballistiska tornet på kikarsiktet gör det enkelt att justera för olika avstånd. Inga gissningar – bara ett snabbt vrid, och siktet är inställt för att träffa rätt.

Med Applied Ballistics®, Bluetooth®-anslutning och Leica Ballistics App får du tillgång till avancerad teknologi på ett sätt som är enkelt att förstå och använda – även för dig som är ny i jakten.

Nyckelfunktioner:

• Bästa ballistik app på marknaden.

• Snabbast. Mest exakt. Lätt att använda.

• Gjord för att lyckas.

• Leica – för dig som vill växa med rätt verktyg från början.

Leica Ballistics App

Leica Ballistics App är ett kraftfullt verktyg designat för att möta behoven hos både nybörjare och erfarna skyttar, med en mängd funktioner som förbättrar precision, förståelse och träffsäkerhet i fält. Download the app

Upplev skillnaden – besök din Leica-återförsäljare idag! Besök vår webbplats, följ oss på sociala medier eller hitta en auktoriserad återförsäljare.

leica_hunting_nordics

KONST MÖTER PRECISION

I UNIKT SAMARBETE:

”Responsen har varit enorm”

Under Camp Villmark var samarbetet mellan konstnären och naturfotografen Jo Stenersen och Blaser Custom en snackis. Tillsammans har de nämligen skapat en serie specialdesignade vapen där gränserna mellan verktyg, konst och precision suddas ut. Responsen var omedelbar.

Stenersens formspråk präglar mer än bara gravyren. Träslag, ytbehandlingar och detaljer är noggrant utvalda för att spegla känslan i hans konstverk. Här har vapnet exempelvis försetts med exklusiva skindetaljer från rådjur – en subtil koppling till gravyren där motivet visar två råbockar i duell.

– DEN HAR VARIT ENORM. TVÅ AV TRE VAPEN SÅLDES NÄSTAN

OMEDELBART, och flera har hört av sig med intresse för att följa med till fabriken och vara delaktiga i skapandet av sina egna drömvapen, säger Karl Frisk, VD på Blaser Group Norway.

Jo Stenersen är känd för sitt sätt att fånga det nordiska djurlivets själ genom både fotografier och ritningar. I samarbetet med Blaser har hans konstnärliga uttryck fått ta fysisk form. Hans originalritningar ligger till grund för gravyren, där linjer och motiv hämtade från naturen vävs in i vapnens metall. Stenersens bildvärld har inspirerat materialval och finish. Träslag, ytbehandlingar och detaljer är noggrant utvalda för att spegla samma känsla som återfinns i hans konstverk. En annan fascinerande aspekt med projektet är att inget vapen är det andra likt. Varje exemplar är unikt.

Trots det visuella är Blasers välkända funktionalitet kvar. Vapnen är byggda för jakt men har samtidigt fått en konstnärlig dimension och lyfter frågan om var gränsen mellan verktyg och konst går. I Stenersens och Blasers värld tycks den gränsen inte bara suddas ut, utan försvinna helt.

Karl berättar att intresset har varit stort sedan lanseringen. Samtidigt är försäljningen inte det viktigaste i det här sammanhanget.

– Det handlar om att visa möjligheterna inom Blaser Custom, att du i princip kan välja vilket motiv som helst och skapa ett helt unikt vapen utifrån det, säger han.

Växande trend inom premiumsegmentet

Samarbetet visar på en växande trend inom premiumsegmentet, där personlig prägel och berättelse blir allt viktigare – och där allt fler jägare efterlyser produkter med en tydligare identitet.

Med detta projekt har Blaser Custom tagit ett steg längre och bjudit in konsten till vapensmedjan.

Jo Stenersen fanns själv på plats i Blaser Customs monter under Camp Villmark, där besökarna kunde följa hans arbete vid ritbordet och få en inblick i den kreativa processen bakom varje unikt vapen.

Resultatet av det unika samarbetet mellan Jo Stenersen och Blaser Custom visades för första gången på Camp Villmark i mars – där vapnen väckte stor uppmärksamhet bland både jägare och samlare. Karl Frisk, VD på Blaser Group Norway, var tydligt stolt över lanseringen.

/vildmarken

W HEN I T COUNTS.

DEN NYA

R8 PROFESSIONAL 2.0

med användbar teknisk innovation som är optimerad för at t ge per fek t ergonomi för sk y t ten och tåla även de svåraste väder förhållanden Allt med den är utformat för ovillkorlig funk tionell tillförlitlighet För det enda ögonblicket som räknas ww w.blaser.de

CELSIUS HEAT

Hela serien har smart placering av värmepaneler, värmereflekterande silverfoder, flera inställningar – och ett enkelt plug-and-play-gränssnitt. Inga appar, inget krångel. Bara smart, varaktig värme.

CELSIUS HEAT HANDSKAR 1695,00 SEK

LINER VÄST 1595,00 SEK CELSIUS HEAT

3 värmenivåer

Upp till 10 timmars värme

Med ett enda klick

SMART VÄRME. FÖR SMARTA JÄGARE.

Utforska hela Celsius-serien

Tobias Fränstam gästar Fiskeexpo:

”Hjälper att hitta rätt bland beten, spön och linor”

Sportfiskeprofilen, ambassadören och fiskeribiologen Tobias Fränstam har många strängar på sin lyra. Den 25 april gästar han Fiskeexpo på Vildmarken Skytte- och Eventcenter för att dela med sig av sin erfarenhet och breda kunskap.

– DET SKA BLI KUL ATT KOMMA OCH HÄLSA PÅ ER. PÅ EXPOT KOMMER jag tillsammans med ABU ge mina bästa fisketips och jag hjälper gärna alla besökare att hitta rätt bland beten, spön och linor, säger Tobias när Vildmarken når honom.

Just fiskevård är något som Tobias förknippas med starkt. Hans stora engagemang kommer från när han som liten pojke såg en öring som slogs ihjäl mot en betongdamm under en lekvandring i en bäck.

– Det satte ett stort avtryck inom mig av att jag ville försöka göra det jag kunde för att hjälpa vattenmiljöerna. Jag tror att ett brukande ofta går hand i hand med ett bevarande och lika mycket som jag uppskattar att fiska så gillar jag att utföra praktiska åtgärder som hjälper naturen och fiskbestånden på traven, säger Tobias.

Och tillägger:

– Det är en fantastisk känsla att grusa en öringbäck så öringen kan leka eller att ta bort ett vandringshinder. Tobias är även en framstående fiskeribiolog, något som gett honom fördelar och värdefulla verktyg även inom sportfisket.

– Som fiskeribiolog blir det enklare att få en djupare förståelse om var, när och hur fisken uppträder som den gör. Den största hemligheten i fiske är nämligen alltid att fiska just där fisken befinner sig i stunden, något som är enklare sagt än gjort.

Trots sin erfarenhet vill Tobias hela tiden lära sig mer. – Min största drivkraft är otvetydigt att det ständigt är jag som är utmanaren men som också gång på gång tas ned med båda fötterna på jorden när det visar sig att jag fortfarande har mycket kvar att lära.

– Fiske med alla dess sjöar och vattendrag samt olika arter är en konst så bred att den omöjligen kan läras fullt ut, och det är just utmaningen i att alltid försöka knäcka koden och det faktum att man aldrig riktigt får reda på hur saker och ting fungerar under vattenytan som gör fisket så fantastiskt.

Passionerad jägare – med fokus på smygjakt

Nu ser Tobias fram emot att möta besökarna under Fiskeexpot. Och han berättar att han även delar en annan passion med redaktionen och butikspersonalen på Vildmarken Skytte- och Eventcenter.

– Förutom att fiska är jag en mycket aktiv jägare och jagar vid flera tillfällen i veckan. Jag har egen jaktmark och fokuserar i huvudsak på dov, kron och vildsvin och endast med smygjakt.

– Just denna jaktform tycker

jag egentligen är identisk med fisket, det gäller att känna sitt vilt om när, var och varför det uppträder som det gör och sedan alltid planera ett steg i förväg. Avslutningsvis får Tobias frågan om vad han har för framtida mål.

– Mitt mål har egentligen varit oförändrat livet igenom, jag fiskar rent för nöjes skull och försöker i mitt eget tempo att utröna fiskets alla mysterier om vad, var och varför våra vanligaste fiskar uppträder som de gör.

Pris 7 495:-, nyheten med

med extra stark belysning av riktmedlet L4A Fiber Dot

Nya funktioner för jaktlag i Garmin Alpha-appen

Det är något speciellt med jakten som inte går att digitalisera. Lukten av skog, spänningen i upptaget, radion som knastrar till. Samtidigt går det inte att bortse från hur tekniken förändrat hur vi jagar tillsammans. När Garmin uppdaterade sin Alpha-app med ett tydligt fokus på gruppfunktioner valde vi på Vildmarken att testa hur den faktiskt fungerar i praktiken – ute i skogen, inte bakom ett skrivbord.

Det första som slår oss är hur snabbt man är igång. Det är en ovanligt smidig start. Garmin Alpha-appen har, enligt vår testpanel, marknadens enklaste onboarding –tillsammans med ett extremt smidigt flöde för att starta och ansluta till en gruppjakt. Det innebär inget krångel vid morgonsamlingen med jaktdeltagare som saknar abonnemang eller betalkort. Här är det verkligen bara att tuta och köra för hela jaktlaget.

Att bjuda in via kod eller QR funkar direkt, utan förklaringar. Det är en sån detalj som kanske låter liten, men som i verkligheten avgör om tekniken faktiskt används. Gränssnittet är rakt på sak. Kartan i centrum, resten sekundärt.

När hunden släpps märks den stora skillnaden. Med gruppfunktionen delar alla samma lägesbild i realtid. Det innebär att inte bara hundföraren, utan hela laget, kan följa:

• hundens rörelser

• drevets riktning

• var passkyttarna står

Det här skapar en annan trygghet i laget. Framför allt minskar behovet av konstant radiokommunikation kring positioner. Vi upplever också att besluten blir snabbare. Passkyttar kan läsa situationen själva istället för att invänta instruktioner. Dock finns det en baksida: För mycket information kan göra vissa mer passiva, där man “tittar på kartan” istället för att läsa terrängen. Här gäller det att använda tekniken som stöd, inte krycka. Styrkor som faktiskt märks

Efter flera jaktdagar är det några saker som verkligen sticker ut:

Friktionsfri start för hela laget

Att slippa abonnemang och inloggningsstrul gör enorm skillnad. Alla är med från start, utan diskussion.

Gemensam lägesbild

Det här är appens största styrka. Mindre missförstånd, bättre flyt i jakten.

Intuitiv användning

Det krävs ingen manual. Det mesta sitter direkt, även för den som inte är tekniskt lagd.

Det som kan bli bättre

Allt är inte perfekt, och det är viktigt att säga. Här är några saker som vi tycker kan bli bättre:

Beroendet av uppkoppling

I områden med svag täckning märks det direkt på samma sätt som hos andra liknade appar. Funktionen lever på att data delas, och där nätet sviktar blir upplevelsen begränsad.

Informationsnivån

För den vane användaren kan det finnas funktioner som saknas. Här hade tillexempel varit välkommet med en Chat som man kan kommunicera ljudlöst.

Batteriförbrukning

Att köra karta, position och realtidsdelning drar batteri. Inget unikt för Garmin, men värt att ha med i planeringen.

Tydligt steg mot mer sammansvetsat jakt

Garmins uppdaterade Alpha-app är ett tydligt steg mot en mer sammansvetsad och uppkopplad jakt. Det som imponerar mest är inte tekniken i sig, utan hur enkel den är att använda i praktiken. Tröskeln är låg, vilket gör att fler faktiskt använder funktionerna, och det är där värdet uppstår.

För jaktlag som vill få bättre överblick, öka säkerheten och minska onödigt strul är det här ett riktigt starkt verktyg. Men det ersätter inte erfarenhet, känsla eller jaktledarens roll. Det förstärker bara det som redan fungerar.

Och gör det lite enklare att hålla ihop laget när det verkligen gäller.

• Spetsnos för effektivare expansion på längre avstånd

• Ny geometri för bättre precision och högre BC

• Platt spets med stor hålspets

• Direkt expansion

• Optimerad för Europeiska pipor

MATILDA LEIJON:

Den efterlängtade havsöringspremiären är här

När havsöringspremiären slår upp dörren den 1 april är det långt ifrån ett skämt, det är snarare starten på en av årets mest efterlängtade perioder för kustfiskare. Här delar Matilda Leijon med sig av värdefulla tips och råd som i förlängningen förhoppningsvis kan ge god fiskelycka åt er, våra läsare!

Illeni doluptatem accum expernatem quiducit uta quos modio officiam aut modit in con ped quiate est harunt aut harum etur, ex eseque intur?

Dolorro blam aliquam quis que paruptiati dia delique cum nes quid ex exereped quae apita si doluptat incium utaturempore veliquate eati sandenis sae nonsequ aerferf erspernat voloreratate vel id ut rectatis vellecu mquodi tem. Nam eosant ipsam audigen delent ad quiam unt illecup taessin iendebi stius.

JAG SATT I JEEPEN MED EN LOKAL KILLE SOM INTE PRATADE SÄRSKILT mycket engelska, ingen alls om jag tänker efter ordentligt. Ord jag plockade upp var ”elefanti” och ”tiger”. Jag kände hur pannan rynkade sig, och det var inte för att vägen var guppig. Tigrar? Kan jag få se tigrar här i Afrika? Min kunskap om geografi och djurs utspridning är ju inte den bästa, men aldrig hade jag kunnat ana i min vildaste fantasi att jag skulle få se en tiger. En livs levande tiger! Vägen fortsatte skumpa och grabbarna satt uppe på flaket och sippade på bärs som lyckades hållas kall i cirka tre sekunder innan värmen tog över. Min yetiflaska gjorde mig sällskap och isen höll mig kall. Så fort det går över 30 grader blir fröken Leijon svag och önskar hon satt på isen i marssolen och käkade kexchoklad.

ALLA DAGAR I PARADISET KAN MAN TRO ÄR MAGISKA UTAN DESS LIKE. Verkligheten stämmer tyvärr inte överens. Trots att man är på en fantastisk resa så händer ändå livet på annan plats. Familjen lever på sitt håll och tar sina beslut. Vännerna stannar inte upp för att följa ens resa slaviskt på sociala medier. Bra saker händer. Det gör även de dåliga. Dag nummer tre skulle jag få fiska med Ron igen, och just denna morgon nåddes han av nyheter han inte egentligen ville ta del av. Det satte honom ur balans och jag såg hur berörd han var av det som hänt. Det märktes tydligt att han inte ville prata om det. Den dryga timman det tog att sicksacka upp mellan fällda träd i floden kändes som en evighet. Det är så konstigt att se den konstanta glädjespridaren vara på annat humör än topp. Jag ville bara krama om honom och åka hem och dricka apelsinjuice.

DEN 1 APRIL BRUKAR ANNARS VARA DAGEN DÅ MAN SKA SE UPP FÖR SKÄMT, men för havsöringsfiskaren är det blodigt allvar. Premiären på västkusten är efterlängtad på riktigt, inget aprilskämt i världen kan mäta sig med känslan av årets första kast. Under månader har havsöringen varit fredad för att få leka i lugn och ro i bäckar och åar, en nödvändig paus för att säkra framtidens bestånd. Och kanske är det just den långa väntan som gör dagen så speciell. För när solen knappt gått upp står fiskare längs klippor och stränder, många efter att ha kört miltals i mörkret, bara för att få vara med när säsongen äntligen drar igång igen.

Lor aut quam as acculparum dolum quis mo odiorer epudae volum hicimolum aut as alis dolent quiam iliquamus, int is ent, secesse quibus, aciat qui re cullore pudiste mporect emposam unt rectectent lam etur?

Quiscitinis et, occum fugia qui tectiam quos volupta spelest, et hario id quament raersperspis cus inullanda ium laccuptia perioriae. Ut as et faccate volorero cor renihit iliqui core verempores ium fuga. Nam litiam, si untus, etur, consed quam vernatem. Ignatur, sa ipitaquam quiam a doles repudae rumque volorro quibus quame et, cullante et ut repellenihit rat ea vel iduciet omnist, amus essite laute vit, ut hicat ea vellabor sedipsamet, quodipsunt et alibeat.

Havsöringen är en vandrande form av öring som tillbringar större delen av sitt liv i havet, men som vandrar upp i sötvatten för att leka. Den föds i små bäckar och åar, vandrar som ung ut i havet där den växer till sig, och återvänder senare ofta till samma vattendrag där den en gång kläcktes. Arten finns längs hela Sveriges kust – från västkustens salta vatten till de kallare och mer bräckta miljöerna längs Norrlandskusten.

Quibus nis aut de labor milluptas voluptaest, quas magnient ommod quos as ametur modici duntium custi num et volor milit es alia corem. Volupta vit labo. Nem re nis estrunt rehendu ntibusa quam, ipsum eos eum nos acit dolut acea delicil modi ommolum eicia ad quassitae sinisseque viducitio quianie nimoluptatet harum eicientem cumquo torro ipsumet aut landa volore et aut atempore niminve liquias re, qui dolupta tustium cum ad ulla quae nos sed maion excepel esed quas es poratur, cum vel mincium est volorehenis as et a veritibus con ped eatur, sunt et lamusda exces eum aut quatem si dio. Tur sinullor auteni veratatur most doluptat aceatiis ditatem et que voluptata exero volorem eium si corum audi dolupient.

Vi började ana en liten fors framför oss och insåg att nu var det dags att hoppa ur båten och börja knata. Vi skulle ta oss dryga två kilometer upp under förmiddagens fiske. Det fanns några platser vi skulle stanna och fiska på. Tydligen är detta den dagen som gästerna kommer ihåg mest och uppskattar mest. Jag ska i ärlighetens namn berätta att jag var lite orolig. Speciellt när vi hade en vakt med oss som bar på ett gevär ifall om något djur fick för sig att vi såg ut som en bra smakbit. Jag hade dessutom fått höra om krokodilen, i bestämd bemärkelse. Krokodilen som jagat upp en guide på ett fallet träd när han fajtade en fisk, krokodilen som blivit van med människor och hörde matklockan långa vägar så fort han såg människovalpar knata på banken. Det var lugnt sa Ryan: ”Vi håller bara koll så den ligger och solar på sin sandbank som den ska göra – då vet vi i alla fall var den är.”

Vi blev välkomnade till lodgen med dansande personal och färskpressad apelsinjuice. Jösses så gött! Där och då hittade jag en ny favorit, som jag aldrig tidigare tyckt om - apelsinjuice. Vi plockade med oss juicen och gick för att utforska. Först in i det största tältet där baren och hängytan var placerad. I och med att hela lodgen drevs av solpaneler fanns det inga fläktar så vi såg till att hålla oss i skuggan. Klockan var bara tio och egentligen var inte värmen så otroligt farlig, men guiderna varnade oss att dagen var fortfarande ung. När jag stod på kanten till älven viskade jag min fråga till Hannes lite generat: ”Finns det tigrar här?” Hans tänkarrynka visade sig ännu tydligare än vad min gjort tidigare. Jag vill säga att en liten hint av osäkerhet klämde sig in innan han bestämt sa: ”Nej absolut inte. Men det finns ju tigerfish, och det är det vi ska fiska efter om du inte visste det?” Han avslutade med ett skratt och jag fick mig en retsam putt på axeln. Jag stängde ögonen och skämdes, det är ju såklart det som guiden pratade om. Det var ju därför vi tagit oss hela vägen till Tanzania, för deras stora tigerfish. Den kan nästan påminna lite om payara som vi fiskade i Colombia för ett gäng år sedan. Jag hade velat säga att de är lika aggressiva med ett mål om att döda sitt byte utan någon mercy. Filmklipp hade nått mig där småfåglar flög tätt mot vattenytan och som en raket kom en tigerfish och fick sig ett bra snack. Deras sylvassa tänder är skapta för att slice:a och döda. Munnen är ett ställe där man inte hade velat råka hamna med fingrarna, då hade det inte blivit mycket stickande för min del i några månader efter.

I havet är havsöringen silvrig och blank, ett perfekt kamouflage i det öppna vattnet, men när den går upp för lek får den en mörkare, mer färgstark dräkt. Den känns igen på sina svarta prickar som ofta sitter både över och under sidolinjen, till skillnad från laxen som främst har prickar ovanför. Kroppen är strömlinjeformad och byggd för fart, med en kraftig stjärt som gör den till en explosiv och uthållig fighter på kroken. Havsöringen kan bli både stor och gammal, och det är just kombinationen av styrka, skygghet och skönhet som gör den till en av våra mest eftertraktade sportfiskar. Att vänta på premiären är lite som att vänta på julafton – fast kallare och med mer neopren. Havsöringen är fredad under höst och vinter för att den ska få leka ostört i våra bäckar och åar. Utan den här pausen skulle bestånden snabbt minska. Så när april äntligen kommer är det inte bara fisket som börjar – det är resultatet av månader av tålamod, både från fiskare och naturen själv. Kanske är det just därför folk kör tio, tjugo eller trettio mil för att stå på en blåsig klippa i gryningen.

Duciatissim nihil imolore rchilit, comnihilit dolenis imincias atemqui quam quo omnis ditassi milicid que laborem quis quiduciusae saperuptate nisci dolupti qui sitatur santi te niminul licitis magnimus, es sequatet peris reperunt qui apernam quunt diore corescide sitatur sundestiae explit eatector sus vidus et harundu ntent, eost que cone omnis cus derunt iunt.

Accus a nem. Aliquia dolupientem num, sed maion con commo vel ilicia natiusd andisquam nonsequunt, seque latur re mi, ut et optas utassit ute aciist, same consequ idellac eatquid quidunt odit ea sitemodis maximusa corporione qui rest liqui blaccabo. Ciendament faccusciis estisciatus.

Järngänget Matilda, Hannes och Ron är ju vid detta läge självklart på alla galna resor vi gör. Vi hade dessutom fått sällskap av Hannes bror Joel som med tur fått ledigt både från jobb och familjen. Joel är van havsöringsflugfiskare på västkusten och det var ungefär där hans erfarenhet låg, kasta ett #7 i tuff vind med en upphängare och så tunn tafs att det hade vart självklart för mig att få vindknutar bara jag kollade på den. Jag har försökt och gjort mitt bästa med just havsöring men utan någon direkt framgång.

At quos quodis ea nonsero velit quam lacerov itaspero voluptati id magnim comnim ulpa volut facit, tenduci nihit provide rsperchil iur, nobissi corem. Rest quunt, culpa nimolut ex et fugiae por archil earum qui tore sum eostest prerion senempor abore nihil isti denist lab idelest autates ressimpor abore est, undae at quam estio et plitis erit fuga. Voluptaque si dit, que as volorem fugia nos excerum ut ad milit, sitatur, sit dessini ut mi, alias

Vi plockade med oss två sjunklinor och en intermediate-lina. En box med flugor och vattenflaskorna. hade med sig sin gigantiska håv och vi bar av. Ryan i ledningen och vakten längst bak. Vi följde vattnets starka strömmar och hade lite svårt att förstå hur fiskar oavsett art kunde simma i de vattnen. Det var tydligt att man inte kunde ta sig upp med båt denna sträcka, så vandring var den enda möjligheten. Det tog inte länge innan vi kunde börja fiska. Det var en liten öppning mellan de täta träden där Ryan planerade att jag skulle kunna kasta. Jag vet inte riktigt vad han tror om min kunskap när det gäller att ha linan i kontroll, men han litade på mig och visade vilka träd jag borde vara försiktig med. Jag fegade lite och strippade inte ut mer än klumpen vid de första kasten innan jag förstod att jag kanske borde våga mig på lite mer. För att sen strippa ut mer. Till slut insåg jag att jag kanske inte var så himla pjåkig på detta ändå. Övning ger färdighet och all den övning vi fått har verkligen gett utdelning. Ingen fisk, men felfria kast gjorde mig nöjd ändå. Jag vevade upp och fortsatte till nästa spot.

Vädret en viktig faktor

Jag ska ta tag i det till våren tänkte jag, då får Joel hänga med och visa var skåpet ska stå. Vindknutarna kan jag ta hand om själv. Det är ett bra tillfälle att få sitta ned och njuta av vad man har framför sig. Ingen i gänget hade gjort något liknande. För samtliga utom Hannes var det första gången i Afrika så allting var så himla nytt för oss. Det luktade som en bastu där Markoolio slängt på alldeles för mycket vatten på stenarna och satt med sitt björkris. Enda skillnaden här var att vi inte hade någon snö att rulla oss i när det lyckades bli för varmt ute. Juicen tog slut och vi begav oss in för informationsmöte för att få ta del av informationen om vad som komma skall. Blade, den kenyanske huvudguiden, hade varit på plats i Tanzania i tre år och kunde allting utan och innan. Vi fick vid senare tillfälle höra om historier där Blade blivit uppjagad på ett fallet träd i älven för att skydda sig från en krokodil som ville, och senare lyckades, ta sig en smakbit av hans personbästa på tigerfish. Man kunde känna av hans galenskaper, det räckte att se på den Borat-mustasch han börjat odla för att hedra en ny säsong.

Vädret spelar en avgörande roll för fisket efter havsöring, särskilt tidigt på säsongen. En lätt till måttlig vind, gärna en pålandsvind, är ofta idealisk eftersom den trycker in mat mot land och sätter fart på vattnet. Mulet väder brukar vara bättre än klar sol, då ljuset blir mjukare och fisken känner sig tryggare att jaga nära ytan. Lite vågor, det som ofta kallas “krabb sjö”, är också en fördel eftersom det bryter upp sikten i vattnet och gör havsöringen mindre skygg. Vattentemperaturen är viktig – tidigt på våren är det ofta som bäst när den ligger runt 4–8 grader. Har man dessutom haft några milda dagar i rad kan vattnet värmas upp snabbt, vilket sätter extra fart på både betesdjuren och havsöringen – och då kan fisket plötsligt bli riktigt hett.

Några hundra meter uppströms erbjöd jag Ron att börja men han avvisade direkt. Det var inte läge att fråga igen. Jag plockade upp sjunklinan så jag kunde strippa hem snabbt i den hårt pushande forsen. Jag ville inte att flugan skulle studsa på ytan så lite mer vikt i linan kändes rimligt. Första kastet tog inte länge innan jag kände ett litet nafs i flugan, jag fortsatte med rolypoly för att försöka hålla upp hastigheten. Jag blev lärd innan fisket började att man inte ska sluta strippa hem flugan trots man är nära stenarna. Ofta så kommer fisken med hela vägen och kan till och med hoppa över stenarna för att försöka få tag i flugan. Och det var exakt vad det var som hände. Jag höll hastigheten hela vägen in och när min fluga låg -på- stenen flyger en fisk upp efter och gör sitt bästa för att få sig en smakbit. I ren extas hoppar jag och Ryan upp och skrek av glädje. Jag vände mig mot Ron och såg hur han lyste upp över det han precis sett. Skrattet bubblade i mig över fisken som missat min fluga. Det spelade ingen roll att den faktiskt missat, det var bara häftigt att se. De kommande 15 kasten var fyllda med ungefär samma galenskap. 2-4 hugg per kast var inte ovanligt. Huggen var inga försiktiga mört-hugg om man säger så, det var hugg från en annan dimension. När jag inte fick någon att sitta kvar hela vägen in var det dags att röra sig ut på en sten i strömmen för att nå vatten som hittills inte blivit fiskade. Jag höll ett stadigt grepp i Ryans arm när jag rörde mig ut och så fort jag stod på säker mark kände jag min som en superhjälte. Jag har ju som bekant en rädsla för vatten, speciellt när det rör sig väldigt fort. Flög som en iller

Det blev bestämt att järngänget skulle stanna kvar på lodgen och de fyra andra gästerna skulle bege sig i väg på äventyr till en annan flod. Efter tre dagars fiske skulle vi åka över till andra floden och de skulle komma till den där vi fiskat. Floderna är väldigt olika så det kändes spännande att få uppleva två olika sorters fiske. Dessutom hade man stor chans att se vilda djur under transporten över. De gör på detta sätt för att inte överbelasta fisket på något sätt. Åtta fiskare per vecka under 16 veckor varje år, endast flugfiske med flugor utan hulling. Detta är den 16:e säsongen lodgen är i drift och man kunde se att detta var ett vinnande koncept med personal som visste vad de höll på med. Första solnedgången är ett perfekt exempel, de packade bilen med lite gött att dricka och tog med sig stolar för att åka till ett vattendrag i närheten där vi skulle få en riktig Lejonkungenkänsla redan första kvällen med babianer som gjorde oss sällskap när solen blev så där typiskt stor som den egentligen bara blir på film. De mest perfekta chips serverades med bartenderns hemliga drink som var så fräsch och god. Vilken start på resan. Jag kände att även om jag inte skulle få någon fisk var det lugnt, detta toppade det mesta jag vart med om och sett tidigare.

När du letar efter havsöring längs kusten gäller det att fokusera på platser där fisken naturligt söker föda och skydd. Uddar och spetsar är klassiska hotspots, särskilt där strömmen ligger på och för med sig näring. Även grunda vikar som värms upp snabbare under vårsolen kan vara riktigt heta, eftersom både småfisk och andra bytesdjur samlas där. Bottenstrukturen spelar också stor roll – områden med tång, stenbotten och djupkanter nära land är ofta extra intressanta. Dessutom kan bäck- och åmynningar locka fisk, men här är det viktigt att ha koll på eventuella fredningszoner där fiske inte är tillåtet.

Tidigt på säsongen är det generellt en fördel att fiska ganska långsamt. Vattnet är fortfarande kallt, vilket gör att havsöringen ofta är lite trögare och inte lika benägen att jaga snabba byten. Därför gäller det att anpassa tempot och verkligen ge fisken tid att reagera. En långsam och jämn hemtagning fungerar ofta bra, gärna i kombination med korta pauser där betet eller flugan får sväva fritt – det är inte ovanligt att hugget kommer just i stoppet. Samtidigt kan det vara effektivt att variera tempot för att trigga fisken. Några plötsliga ryck eller en snabb acceleration kan efterlikna en skadad bytesfisk och utlösa en instinktiv attack. Till exempel kan du veva långsamt i några sekunder, göra ett par snabba knyck med spötoppen och sedan låta betet sjunka igen. Nyckeln är att experimentera och läsa av hur fisken reagerar för dagen. Men som tumregel gäller: kallt vatten betyder trög fisk – så våga sakta ner mer än du tror.

Lagom till att mörkret gjorde oss sällskap sjönk temperaturen och det blev nästan behagligt för att sova. Jag var så trött att jag tänkte att det skulle vara självklart att jag skulle stensova tills klockan ringde vid fem morgonen efter. Tji fick jag. De vilda djuren hade en helt annan plan för min sömn och lejonen gjorde sig hörda på andra sidan floden tillsammans med både flodhästar och elefanter. Gjorde nästan i byxan då ljudet transporterades så pass snabbt att jag var stensäker på att lejonen var precis utanför

Några kast med sjunklinan gav inte riktigt något svar. Ryan flög som en iller tillbaka till land för att byta spöet. Jag skulle prova intermediate-linan med en popper för att se om vi kunde få fiskarna intresserade igen. Det är ett bra sätt att fortsätta fiska på ett ställe man har stor tro för men inte riktigt fått det gensvar man vill åt. Poppern skulle inte poppa utan mer likna en orm på ytan som i hög hastighet försökte ta sig över det strömmande partiet samtidigt som den hoppas att ingen ser den och bestämmer sig för en attack. Den drogs på ytan och skapade ett vak och rörde sig faktiskt förvånansvärt likt ut en orm. Inte tog det många kast innan en fisk exploderade i ett försök till en attack. De må vara snabba men de är absolut inte så himla bra på att sikta. Varje försök fiskarna gjorde misslyckades och jag stod fisklös. Åter gav jag spöet till Ryan för att han skulle visa hur man gjorde, då var det nästan så att skämskudden fick åka på för ojojoj vad han kastade fint. Det var ungefär som att se en konståkningsshow där linan flög så enkelt och graciöst mellan grenar och andra saker som den kunde fastna i. Även han fick hugg, men ingen fisk valde att stanna kvar. Det var då dags att ta några klunkar vatten, slänga på sig ryggsäcken och fortsätta vidare. Energin började sina.

Det finns flera sätt att fiska havsöring på, och valet av metod handlar både om erfarenhet, tålamod och vilken typ av upplevelse man är ute efter.

Spinnfiske är det vanligaste och kanske mest lättillgängliga sättet att komma igång. Med ett spö, rulle och några olika drag kan du snabbt börja fiska och täcka stora ytor längs kusten. Drag som imiterar småfisk, till exempel tobis eller sill, är ofta effektiva. Metoden passar perfekt för nybörjare eller för den som vill vara aktiv, röra på sig och leta upp fisken snarare än att vänta på den. Det är också ett bra val vid blåsigt väder när flugfiske kan bli svårt.

När vi nådde nästa fiskeplats kände jag hur energin var så gott som i botten. Jag frågade ännu en gång Ron om han ville fiska varpå svaret inte var så förvånande: ”Well, jag måste ta ett break och äta lite nötter och andas för jag är trött. Fiskar inte du så fiskar ingen.” Klockan hade slagit 11 och mina chili och honungsnötter som följt med från Sverige lockade mig. En vemodig suck kom från Ron och han tog mitt spö och gick ned till den nya platsen. Jag rotade upp påsen med nötter och hällde upp i handen. Mitt förstaval blev en honungsrostad jordnöt. Ron strippade ut linan framför sig på marken medan Ryan berättade hur han skulle gå till väga och vilka träd han skulle akta sig för. Nästa val av nöt blev en helt vanlig cashew. När jag tuggade på den såg jag Rons första kast bli lagt. Det var kort men han hade inte mer lina utstrippad. Han satte spöet under armen och började ta hem flugan, sen tog det stopp. Ni vet explosionerna jag skrev om tidigare? De såg ut som små knallpulverspåsar jämfört med vad jag fick bevittna. Det var som att någon tappat en hel ko i vattnet. Det konstiga var att det skedde på två olika platser samtidigt. Jag slängde i mig näven med nötter i munnen samtidigt och slet upp kameran från väskan. Rullens broms var inte inställd och när fisken rusade slog den till Ron hårt över bröstet och skapade ett skatbo. Det ska mycket till för att ett skatbo ska ske på en flugrulle, men så var fallet.

mitt tält. Drömde jag eller var det så att jag var mitt i det vilda? Några timmars sömn fick jag till och jag vaknade långt innan larmet ringde. Kläderna åkte på och fiskespöna bars med till frukostområdet där en magisk kopp kaffe avnjöts framför brasan. Frukosten slank ned och några extra pannkakor med Nutella plockades med i farten för lite extra kalorier på väg till båtarna. Det börjar nästan bli tradition att jag inleder varje fiskeresa med Ron i båten. Varför ändra på ett vinnande koncept och prova något nytt? Vi tog oss ned till båtarna och puttrade i väg uppströms. Två sjunklinor och en intermediate-lina. Det är ju alltid lättare att kasta en sjunklina så jag kände mig säker på vilken jag tänkte prova direkt. Mörk fluga med lite lila inslag – svinhet! Ron gick på helt andra spåret och körde en ganska ljus skrikig färg. Det är alltid bra att prova två olika flugor för att få indikation på vad de är sugna på precis där och då.

Mete är betydligt mindre vanligt när det gäller havsöring i havet, men det kan absolut fungera under rätt förhållanden. Här fiskar man ofta nära botten med naturliga beten som räka eller mask. Det är en mer stillsam metod som kräver tålamod, och passar den som föredrar ett lugnare fiske eller kanske fiskar från en specifik plats där man vet att fisk passerar. Mete kan också vara ett alternativ för den som inte vill investera i avancerad utrustning.

Ryan var fullt fokuserad på att lösa den röran som hade skapats på rullen. När de väl var löst skriker han ”mamba” och börjar vifta åt vår vakt. Den väldigt omtalade krokodilen kom mot oss som en ubåt med endast näsa och ögon ovanför vattenytan.

Krokodil när som helst

Flugfiske är mycket populärt längs västkusten och lockar många entusiaster varje år. Det är en mer teknisk metod som kräver lite mer övning, både när det gäller kastteknik och att läsa vattnet. Belöningen är dock en väldigt nära och ofta mer intensiv upplevelse, där du själv presenterar en liten imitation av fiskens naturliga föda. Flugfiske passar den som gillar utmaningar, detaljer och känslan av att lura fisken på dess egna villkor. Många upplever också att det är den mest “levande” formen av fiske, där varje hugg känns extra speciellt.

Jag ställde mig i fören och började kasta medan Ron tog aktern. Det blåste ingenting så det gick väldigt bra att stå placerade i båten så som vi gjorde. Det är väldigt fascinerande att se just Ron kasta. Han gick från en spinnfiskare till nu flugfiskare på heltid. Jag vill inte påstå att jag kastar bra, men han kastar lika bra som jag gör. Vi driftade nedströms med vår guide Kyle som höll i ett långt järnrör för att placera oss bra på vattnet utan att behöva använda motorn av flera olika anledningar. Det gav verkligen en känsla av att vara i Venedig. Det som saknades var de höga byggnaderna, söta glassarna och någon trubadur med en gitarr. Jag som inte kastat fluga sedan Bolivia i somras kände hur jag var lite ringrostig och inte alls kunde placera flugan så bra som jag förväntade av mig själv. Under träd och nära kanten var det som gällde. Jag hamnade i träden och på kanten. Flertalet gånger fick vi röra oss närmre för att rädda min fluga från att bli en del av naturens dekoration. Kyle sa dock att han hellre gjorde det än inte ”det betyder att ni fiskar på rätt ställe” sa han gång på gång när vi bägge bad om ursäkt för att ha hamnat så fel. Lagom till vårt 10-fika var det oklart om jag haft ett hugg eller inte. Ron hade smällt av tafsen i ett mothugg och haft några till. Han gjorde det klart för mig att ”är du osäker på om du haft hugg eller inte så kan jag garantera dig att du inte haft napp. Detta är helt otroligt Matilda. Vilka jäkla fiskar!”

Vill man fördjupa sig ytterligare i havsöringsfisket är ett av de bästa tipsen att ta kontakt med sin lokala fiskebutik. Särskilt butikerna längs västkusten besitter ofta en ovärderlig kunskap om just det här fisket – från aktuella förhållanden och heta platser till vilka beten som fungerar för stunden. De är ute vid vattnet själva, pratar dagligen med andra fiskare och har en fingertoppskänsla som kan vara svår att läsa sig till. Ett kort samtal eller ett besök i butiken kan göra stor skillnad, särskilt för den som är ny eller vill utvecklas vidare.

En macka och kopp kaffe i suggan laddade batterierna bra samtidigt som jag sträckte ut ryggen och fick till några ljudliga knäck. Redo att fortsätta. Lagom till att vi tar oss ut från skuggområdet får vi sällskap av en gigantisk krokodil som legat på sandbanken och solat utan att vi märkt av den. Traditionsenliga high pitch-skriket från Ron kom som på beställning innan vår fascination smög sig på. Vilka jäkla djur. Crocodile Dundee är en legend. Tillbaka till fisket började nästan lederna redan göra lite ont. Några munnar mer vatten innan jag fortsatte. Det brukar

Fullt fokus på fisken Ron hade på andra sidan linan. Vår vakt laddade geväret och stod redo, men om sanningen ska fram kollade han mer på fisken. High pitch kom från Ron, skulle blivit förvånad om det inte gjorde det. Han tog omedelbart tre steg upp på banken för att komma bort från vattnet och denna best som kom simmande mot oss. Fisken började ta sig nedströms, och rädslan att den skulle ta sig på bortsidan på en gräsö infann sig hos oss alla. Turen kickade in och fisken bestämde sig för att komma tillbaka. Än en gång kom den flygande upp ut vattnet igen och vi alla skrek. Vad är det där för monster? Dagens fina 12- och 13-pundare såg ut som yngel jämfört med detta. Paniken i Ron gav inte med sig, men på något galet sätt lyckades han göra saker tillräckligt bra för att lyckas säkra fisken i håven. Glädjeskrik som definitivt skrämt bort all möjligt vilt på minst tre kilometers avstånd infann sig hos oss alla. Ryan var galen nog och höll fisken i vattenbrynet i håven för avkrokning. Det var enkelt att förstå att vi inte skulle vara säkra med att hantera fisken på den krokodilen kunde komma upp när som helst.

Jagat upp guiden i ett träd

Höga förväntningar

Ryan slängde av sig sina crocs och gjorde sig redo för att springa. Det fanns ett lugnare parti lite längre upp där han ville vi skulle gå i vattnet för några minnesvärda upp håven och började springa, tog sig halvvägs och lät fisken vila i vattnet i 30 sekunder innan han tog sats för att springa den sista biten. Han försäkrade oss det lugnt med krokodiler. Vattnet var så strömt runt omkring att inga vattenlevande djur hade känt sig säkra där.

alltid vara så, att de tre första dagarna kan man bli lite sliten för att sedan hitta rytmen som behövs för att orka. Inte många kast senare så hör jag ”OH SHIT!” från över allt och ett bra böj i sitt spö. Stresspåslag de luxe för herrn med en följs av många osammanhängande ord. Dagens första fisk satt på kroken ordentligt, men om den faktiskt kommer stanna kvar för att få en tid i rampljuset och kameran. Som ett proffs löste självklart Ron denna situation och fisken hamnade i håven. Det innan lunch. Jag själv fick nöja mig med att vara den glada fotografen, vilket jag med nöje är. Det finns ingen som förtjänar fiskar lika mycket som Ron gör. Aldrig vattnet som Ron. Det spelar ingen roll om han faktiskt fångar fisk eller inte någon över huvud taget – han är bara konstant glad.

På skakiga ben tog sig Ron mot vattenbrynet. Han såg definitivt ut som Farbror Långben, tröjan prydligt istoppad med ett bälte som höll byxorna på plats. Under glasögonen såg jag någonting rinna. Det hade ju splashat mycket vatten så jag kunde inte utesluta det, men det kändes osannolikt. En snabb fotosession infann sig och med vår vakt tog upp sin telefon. Innan vi släppte tillbaka fisken behövde vi såklart väga den. Rekordet på campen sedan de startade för 15 år sedan är 28 pund. sträcktes ut och vi kunde konstatera att monstret som låg och vilade där i tyngde ned den till 26 pund. Det är alltså dubbla storleken av min största fisk från dagen största fisken som blivit fångad på 4–5 år. Kom ihåg att Ron endast tagit ett kast denna dag. När fisken simmade tillbaka kunde vi alla andas ut. Och det gjorde vi blandat med fina kramar. Jag gick igenom bilderna för att se om man kunde se krokodilen på någon av bilderna, dessvärre inte. Det kommer dock för evigt alltid vårt minne.

Den i järngänget som alltid utklassar är ju kära Hannes. Det spelar ingen roll hur bra jag och Ron gör ifrån oss, det går bara inte hålla samma standard som Hannes in mot lunchplatsen visste vi att en tvåtimmarspaus väntade. Solen stod högt och värmde ordentligt. Frågorna gjorde oss sällskap i om hur vi ställde oss mot de andra på långt avstånd och jag blev så varm i hjärtat. Det är så otroligt fint att få se människor som har så genuint roligt på vattnet. De bara måste ha haft ett fantastiskt var tvungen att gå upp och rovdjurssäkra platsen innan vi fick gå upp, självklart barfota. Enda anledningen till att han hade med skor från Sydafrika var för hans mamma skor. Det syntes långa vägar att han var en riktig ”bushman”. När Kyle klappat och säkrat området fick vi följa. Hängmattor hängdes upp och bärsen knäpptes. Det vid dessa temperaturer. Vi fick det konstaterat att grabbarna inte fått en enda fisk i båten. Många hugg men inga fiskar landade. Vi trodde de skämtade med oss, förmiddagen. De talade sanning och blev väldigt glada för Rons skull. Man såg hur han sträckte på sig och hur bärsen helt plötsligt smakade dubbelt så gott, om Efter en power nap tog vi oss ut i båtarna för eftermiddagen. Egentligen har jag ingenting mer intressant att berätta från denna dag då ingen i båten fick någon fisk. berättelse om när jag fick min första tigerfish dagen efter. Jag och Hannes gjorde sällskap i båten och vi tog oss denna dag nedströms. Jag behöll min plats i fören naturlig färg som kanske inte ser så mycket ut för världen men vissa dagar är det exakt vad det är fisken är ute efter. Hannes körde vidare med en röd fluga som två hela kast innan Hannes landade dagens första fisk, hans andra för resan. Sen kom den tredje och fjärde ganska snabbt efter. Jag själv hade misslyckats med fiende och jag gjorde många sådana. Tro fasiken att man inte sätter någon krok rätt om böjer ett mjukt spö och hoppas att en krok ska hitta bra fäste i en benig mun. huvudet var terapi och innan jag visste ordet av det var det Hannes som tagit Kyles uppmärksamhet och de höll på med att vässa en krok efter ännu en fisk blivit försökte lobba in flugan under det. Tro det eller ej men jag placerade den perfekt. Jag satte spöet under armen och började ta hem linan med rolypoly i hög hastighet spruta lina åt andra hållet. Handskarna jag hade på mig täckte inte hela fingrarna så en snabb brännskada var ett faktum och fisken som jag faktiskt lyckats kroka Jag var dock medveten om att detta inte betyder att jag faktiskt skulle landa denna fisk. Med mitt track record borde jag ju till och med tappa den. Teamwork var fisken. Hannes fick ta över polen från Kyle som förberedde sig med håven och vi alla fick byta plats. Lite kaosartat, men efter några svettiga minuter låg den i håven. var helt klart stressfullt.

Om jag bara visste vad som väntade dagen efter.

Personligen har jag dock inte haft någon större framgång med havsöringen på västkusten de senaste åren. Det har gått betydligt bättre på både Gotland och uppe längs Norrlandskusten, där jag haft fler minnesvärda fiskar. Premiären i år blev inget undantag – jag tog mig ut med höga förväntningar, men fick till slut nöja mig med att se Hannes och hans bror Joel kroka sina fiskar. Själv stod jag där, med regnet piskande i ansiktet, och försökte hålla värmen medan deras spön bugade sig. Trots det finns det något speciellt i de där stunderna också. Nu blickar jag framåt mot en förhoppningsvis varmare vår, och vem vet – kanske är det min tur nästa gång. Förhoppningsvis kan jag då få stoltsera med en riktig praktfisk, kanske redan i nästa nummer av Magasin Vildmarken.

Tillbaka till krokodilen som faktiskt kommit med stort intresse, är det den krokodilen som vi skulle akta oss för? Jo, men ni har rätt. Det är samma krokodil som upp guiden i ett träd, samma krokodil som hör matklockan ringa varje gång fiskarna kommer. Krokodilen som blivit lite väl Vi klarade oss denna gång, oss ganska redo att ta oss vidare till nästa plats. Alla var redo förutom fångstmannen själv. Den där droppen jag såg under glasögonen visade sig vara mer än en Dropparna fortsatte komma och jag såg hur berörd den fisken gjorde honom. Han både bad om ursäkt att han fångat fisken framför mig med endast ett kast och på så dåligt humör. Allt jag svarade med var ”serendipity”, ett uttryck vi ofta använder oss av när vi är tillsammans. Det handlar mest om att när man minst anar det man förtjänar. Rätt plats vid rätt tidpunkt. Jag tror inte det finns någon som förtjänade denna fisk mer än vad Ron gjorde vid just det tillfället. Vanligtvis brukar avundsjuk och putt om någon tar en fisk framför mig, men just denna dag kunde jag inte unna någon annan en fisk mer än vad jag unnade just Ron denna fisk, denna Kramkalas än en gång och mängder med skratt när vi började röra oss uppströms.  Livs bästa fångst

Vi hörde att vi var nära där vi skulle äta lunch, att det fanns ett fint ställe att ta några bilder på. Sagt och gjort, vi satte oss där på stenarna och förevigade den stunden tillsammans och kände tacksamhet. Vi fortsatte uppåt och möttes av en helt magisk uppsättning med grill, bar, bord med stolar, hängmattor – mitt i ingenstans. gäng hade kört dit och förberett den mest fantastiska lunchen för oss. Bärsen var kall och maten fantastiskt. Hannes och Joel som fiskat tillsammans denna dag sällskap och skrek av glädje när de såg Rons nya PB-fluga i kepsen. Att detta var hans livs bästa fångst fick vi höra flertalet gånger. När apelsinjuicen började sina det dags att röra sig nedströms för att hoppa i båten igen. Och vet ni – Ron tog inte ett enda till kast den dagen.

Vi var nära en sandbank där det var säkert att gå upp och ta bild på. Enligt Kyle och kaptenen var det inga krokodiler i närheten men jag kände mig ändå inte säker gjorde inte saken bättre. Jag gjorde det jag blev tillsagd för att få denna bild på min första fisk, men först en vägning. 12 lb, dryga 5 kilo. Ingen pjåkig förstafisk må desto snabbare tillbaka upp i båten. Redo för nästa fisk, det var en bra ursäkt – det skyller vi på! Det tog faktiskt inte så länge innan jag bräckte mitt personbästa blev. Två fiskar över magiska 10-sträcket på samma dag. Lunch som smakade ljuvligt och en nap i hängmattan. Kvällen toppades med iskall färskpressad apelsinjuice. där och då.

minnesvärda bilder. Han oss om att där

från bak i båten och självklart står Ron med lina men avsaknaden av hullingen gör det väldigt osäkert Det var första av fyra fiskar han lyckades landa någonsin har någon varit så nöjd med en dag på

de mörka sig och till pund. Vågen dagen innan, den i höga toner finnas med i jagat gång, kände droppe. att han vart det kommer brukar jag bli lite denna dag.

Hannes gör. Alltid först, störst och flest. När vi åkte andra grabbarna. Vi kunde höra hur de skrattade fantastiskt fiske. Vi knöt fast båten vid kanten och Kyle mamma sa att det var olagligt att flyga utan Det är något alldeles speciellt med en lunchbärs speciellt när Ron lyckats landa fyra stycken på det ens är möjligt.

fisk. Låt mig få lysa lite och lyssna på min fören och startade med en fluga i tan-färg. En satt på sedan dagen innan. Det dröjde kanske mina mothugg. Det omtalade troutset var min mun. Några djupa andetag och svordomar i landad för Hannes. Jag såg ett bra träd och hastighet innan det tog stopp för att sedan börja kroka hoppade. En riktigt fin fisk, vilken jäkla start. det helt klart som gjorde att vi faktiskt landade håven. Inte för att jag blev trött av själva fisket, det

stunden

Vårt härliga gjorde oss sina i glaset var

säker alls. Att det var sjunksand på vissa ställen må jag säga. Den simmade fint tillbaka och jag flög och fick en fisk på 13 lb. Vilken jäkla dag det apelsinjuice. Livet kunde nog inte bli så mycket bättre

Södra Nyängen, Grums Vildmarken i samarbete med Grums Jaktskytteklubb och Kils Jakt och sportskytteförening.

Ta jägarexamen på 3,5 dagar!

Jakten i Sverige ställer höga krav på kunskap och säkerhet. Vår jägarexamenskurs ger dig en stabil grund genom väl förberedda hemmastudier och 3,5 intensiva dagar med teori och praktisk träning. Med personligt stöd i våra lokaler på Södra Nyängen, Grums och på närliggande skjutbanor guidar vi dig hela vägen!

Så går kursen till ...

Hemmateori

Innan kursstart får du kurslitteratur som du förväntas läsa igenom noggrant för att vara väl förberedd inför den praktiska och teoretiska undervisningen.

Teoriprov

Du gör det teoretiska provet digitalt som bedömer din kunskap om jaktlagar, säkerhet och de teoretiska grunderna för jakt.

Introduktion

Kursen inleds med en genomgång av säker vapenhantering och en introduktion till skyttets grunder, både i teori och praktiska övningar.

Vapenhantering

Under denna del går vi igenom olika vapentyper, deras användningsområden och hur du hanterar dem på ett säkert och korrekt sätt.

Skytteträning Skytteprov

Inför skjutprovet får du möjlighet att träna på de moment som ingår, med stöd och feedback från våra instruktörer.

Du genomför det praktiska skytteprovet som omfattar både hagelskytte och kulskytte, där dina färdigheter i träffsäkerhet och säkerhet bedöms.

Skytteträning

Du får träna både hagelskytte och kulskytte på våra skjutbanor och i vår skjutbiograf under ledning av erfarna instruktörer.

Teori

Teorigenomgången täcker jaktlagstiftning, viltarter och etik, och förbereder dig för det teoretiska provet som följer.

Nu 10 995 kr

exklusive provavgifter

I kursen ingår bland annat teori, praktiska prov, ammunition för övningsskytte och uppskjutning, Lunch fredag, lördag och söndag, Kursmaterial i form av Jägareförbundets bokpaket Jägarskolan, goodiebag värde 1000 kr.

Se datum och skicka en intresseanmälan via www.vildmarken.se/jagarexamen

VILDMARKEN TESTAR: Swarovski Optik Z6i Gen III

1,7–10x42

Det finns kikarsikten som imponerar mest på pappret – och så finns det de som gör jobbet så tyst och självklart att man nästan glömmer bort dem. Nya Z6i Gen III 1,7–10x42 tillhör den senare sorten. Vi tog med det ut under vårjakten i Värmland, i allt från lugna morgonpass till snabba situationer där anlägget inte alltid är perfekt. Det handlar om eyebox, ljus och känslan i skottögonblicket – men också om hur ett sikte faktiskt fungerar när verkligheten inte följer planen.

DET STOD SNABBT KLART ATT DET HÄR INTE ÄR INTE ETT “SHOWCASE”SIKTE SOM SKRIKER EFTER UPPMÄRKSAMHET. Det är ett sikte som vill följa med ut – och som verkar trivas bäst när man inte hinner vara perfekt. Vi på Vildmarken var bland de första som fick hem den nya generationen. Och jag ska vara ärlig: jag har en relation till Z6i sedan tidigare. Z6i har hängt med länge, och jag minns fortfarande första generationen jag hade, den där känslan av att optiken nästan var lite “för bra” för den jägaren jag var då. Därför var jag också nyfiken på vad “Gen III” skulle betyda i praktiken: mer av samma, eller en riktig uppdatering?

Det första som möter mig är… kartongen. Ja, jag vet, man ska inte recensera emballage. Men det säger ändå något när ett varumärke vågar skruva ner och rensa bort. Swarovskis nya förpackningsdesign går mer åt naturkartong-hållet, mer lågmält, mer “ut i skogen” än “ut på hyllan”. Swarovski pratar själva om förenklad design, mindre färg/tryck och återvinningsfokus – och det är exakt den känslan man får när man packar upp.

Själva siktet då? Det är fortfarande Z6i, men med en tydlig modernisering. Swarovski Optik beskriver det som “redefined for a new era” och jag fattar vad de menar: det här är en uppdatering som handlar mer om handhavande och tolerans än om att hitta på nya gimmicks. Den förbättrade eyeboxen och en omgjord “cockpit” är två punkter de själva lyfter fram i redesignen.

Och formen… den är läcker. Smäcker. Den är där typen av design som inte ser klumpig ut ens på en slimmad bössa.

Vildsvin i sikte

Det är vår här hemma i Värmland – och den där tiden när jaktsäsongen för mig är lite i mellanskede. Trots det går jag ändå ut, det finns ju ändå vildsvin på menyn när klockan slår 1 april. Ena morgonen går jag nere vid sjön. Isen ligger fortfarande kvar längs kanterna, och på andra sidan – ett par hundra meter bort – hör jag en räv skälla. Jag ser den inte med blotta ögat, men lägger an mot ett träd och börjar skanna av. Där ser jag, inte bara en räv utan två.

Det är inget skottläge och rävjakten är avtackad för i år – men det blev ett sånt där ögonblick som ändå säger mycket om ett sikte. För i stället för att “leta efter bilden” (ni vet, den där svarta halvmånen som dyker upp när man ligger lite fel), så får jag synfält direkt. Swarovski säger själva att den förbättrade eyeboxen ska ge snabbare målupptagning och en klar bild även när ögat inte är perfekt i linje – och det är precis den upplevelsen jag får i det här läget.

Det plingar till på en av åtlarna. Jag får den där föraningen om var grisarna tar vägen härnäst, och i stället för att gå rakt på åteln (jag vill gärna hålla dem så orörda jag kan), rör jag mig ner mot en vik där de ofta passerar efter åtelbesöket.

Det är tidig morgon. Ljuset kryper sakta på, men det är fortfarande “på gränsen”-ljus. Jag sitter bra, helt rätt. Och så kommer de, 60-70 meter bort. En hel grupp genom vassen.

Men som det ofta blir: den enda jag får riktigt korn på är suggan i gruppen. Och då… ja, då blir det inget skott den morgonen heller. Men det blev en svårslagen upplevelse – och återigen en situation där jag känner att siktet inte står i vägen. Bilden är klar, riktmedlet syns utan att bråka, och anlägget känns lugnt trots att pulsen gärna vill något annat.

Optiken i praktiken

Z6i 1,7–10x42 är allround på riktigt, och det beror på att den sitter mitt i ett väldigt användbart spann: stor överblick på låg förstoring, och tillräckligt med “kikare” på hög förstoring för att lägga ett precist skott på vanliga svenska jaktavstånd.

Här är siffrorna som faktiskt betyder något i skogen: på 1,7x har du ett synfält på 25,3 m/100 m – och på 10x 4,1 m/100 m. Det är ett rejält spann, och det märks när du går från att “scanna” till att börja plocka ut detaljer.  Och så den där grejen som folk pratar om men sällan förklarar utan att låta som en kikarsikteskatalog: eyebox / utgångspupill / ögontolerans. Utgångspupillen ligger på 8,1 mm på låg förstoring och 4,1 mm på hög förstoring. Ögonavståndet är 95 mm. Översatt till vanlig svenska: det finns bra marginaler för att snabbt få en hel bild – och du sitter säkert även med rekyl.

Swarovski Optik själva lägger mycket krut på att nya Z6i ska vara “instinctive to use” även när ögat inte är perfekt centrerat – det är deras sätt att säga att den ska funka när du står lite snett, sitter lite lågt, eller när allt händer lite för fort.

Med det sagt: fysik är fysik. På maxförstoring blir det alltid snävare. Jag har sett samma sak i användarrapporter också: att 10x kan kännas mer “krävande” i anläggningen än de lägre förstoringarna om man är stressad eller ligger fel. Jag känner inte att det är ett fel – mer en påminnelse om att 10x är ett läge man ska välja med lite tanke, inte av reflex.

För mig hamnar verklig jaktanvändning ofta här: 1,7–3x i stort sett för alla pass, om jag inte sitter intill ett stort fält, och för mig handlar förstoringen upp till 10 gånger när jag har tid på mig att öka förstoring att ta ett säkert och precist skott på längre håll.

Skymningen då? Swarovski uppger 92% ljustransmission för Z6i-serien och det gäller även 1,7–10x42. Skymningsfaktorn ligger på 4,8–20,5 (ISO 14132-1). Det är starka siffror för ett 42-objektiv, och i mina vårpass upplever jag den som riktigt ljusstark för att vara så slimmad.

Men jag tänker också så här: ska man sitta och pressa de absolut sista ljusminuterna en mörk höstkväll, då är ett större objektiv fortfarande ett större objektiv – oavsett hur bra glaset är. I diskussioner kring just 42 mm-objektiv dyker den här kompromissen upp ofta: att det är allround och mycket bra, men att man inte ska förvänta sig “56 mm i novembermörker”. Det är rimligt.

Handhavande och inskjutning

En tydlig Gen III-grej är att Swarovski själva säger att “cockpiten” är omgjord för mer intuitiv kontroll. Jag håller med – och det jag gillar mest är att det känns mindre “pilligt” och mer “logiskt”, även när man är kall om fingrarna.

Belysningen är en stor del av Z6i-identiteten. Den här modellen kommer med det belysta 4A-I-riktmedlet, och Swarovski säger rakt ut att alla modeller i nya Z6i-linjen går på just 4A-I för snabb målupptagning även när ljuset är dåligt.

En detalj jag uppskattar mer än jag borde erkänna: SWAROLIGHT (lutningssensor som sköter av/ på). Swarovski beskriver det som automatisk av/på med tilt-sensor för att spara batteri. Det är en sån funktion som inte känns “wow” förrän man slipper stå där i tornet och inse att man glömt en belysning på.

Tekniskt: belysningen drivs av CR2032 och uppges ha cirka 180 h drifttid (vid medelljusstyrka), med 15 ljusnivåer.

När det gäller själva siktets fysiska känsla på bössan… det är här jag tycker 1,7–10x42 verkligen träffar rätt, inte minst på min egen Blaser R8 Ultimate Carbon. Den är 336 mm lång, väger 560 g och har 30 mm tub. Det är siffror som gör skillnad på en bössa man bär mycket – och de märks ännu mer om man som jag gärna håller det “lätt och rörligt” när det går.

Inskjutningen är odramatisk – på bästa sätt. Klickvärdet är 10 mm/100 m i både höjd och sida. Det är klassiskt jaktsikte, och det gör det lätt att jobba med.  Jag sköt in på 50 meter, vilket för mitt upplägg ger mig cirka en centimeter överslag på 100. Det betyder i praktiken att jag kan hålla där jag vill träffa ungefär mellan 50 och 150 meter utan att behöva krångla. Och det är också ungefär där jag tycker den här modellen trivs allra bäst: från nära till “100+”, med marginal. (Det här är såklart beroende av kaliber, ammo och montage – men principen är densamma.)

En sak som är värd att veta: 1,7–10x42 har ingen parallaxjustering, då detta infaller vid förstoring från 12 om jag inte missminner.

Z6i eller Z8i

Det är svårt att prata om Z6i utan att någon i bakhuvudet viskar “men Z8i då?”. Och det är en relevant fråga – för Z8i har blivit något av en referens i segmentet.

Z6i öppnar dörren för fler

Det är svårt att prata om Z6i utan att Z8i dyker upp i bakhuvudet. Och det är inte så konstigt – Z8i är Swarovskis toppmodell, där man verkligen tryckt in allt. Här får du en äkta 8x-förstoringsväxel, fler steg i belysningen och generellt större möjligheter i hur du kan använda siktet, både vad gäller spann och funktion. Det märks att det är ett sikte som ska klara ytterlägena, och det gör det också.

Z6i går en annan väg. Det här är en 6 gångers förstoring, något enklare i sin helhet och utan samma tekniska ytterkanter som Z8i. Men det är också det som gör det intressant.

Z6i öppnar dörren för fler.

Inte för att det är ett ”budgetalternativ”, utan för att det ligger på en nivå där fler kan kliva in i riktig premiumoptik utan att behöva ta hela steget upp i toppsegmentet. Samtidigt finns det flera modeller i Z6i-serien, vilket gör att man kan välja ett sikte som passar den egna jakten ganska exakt. Den här modellen, 1,7–10x42, är ett tydligt exempel på det – ett spann som täcker i stort sett allt vi gör här hemma, utan att kännas överdimensionerat.

Slutsats och faktaruta

Den är briljant i optiken, men det är inte den stora rubriken för mig. Den stora rubriken är att den känns byggd för jaktens verkliga lägen: sneda anlägg, trånga pass, puls, skymningskant och kalla fingrar. Swarovski själva säger “ready when you are” och pratar om förbättrad eyebox, snabb målupptagning och omgjord cockpit – och jag tycker faktiskt att det stämmer med upplevelsen.

Prislappen? Den ligger i toppsegmentet. Swarovski listar modellen vi testat i Sverige från runt 22 800 kr, och i butik hamnar den ofta däromkring beroende på montagevariant. Optik i världsklass kostar – och det här är just det: världsklass.

JÄGAREFÖRBUNDET VÄRMLAND HÖLL ÅRSSTÄMMA

PÅ VILDMARKEN SKYTTE- OCH EVENTCENTER:

”Överträffade alla förväntningar”

Jägareförbundet Värmland genomförde nyligen sin årsstämma på Vildmarken Skytte- och Eventcenter. Landsbygdsminister Peter Kullgren var på plats – och likaså ett 70-tal ombud från Värmlands 15 jaktvårdskretsar. Stämman, där konferensen hölls inne i skjutbion, blev en lyckad tillställning som bland annat innehöll en personlig demonstration av nya Blaser R 8 Professional, musikunderhållning och en gemensam middag med vilttema.

– VISS TVEKSAMHET FANNS INFÖR EVENEMANGET HUR VÄL LOKALEN SKULLE FUNKA SOM KONFERENSLOKAL, MEN DET ÖVERTRÄFFADE ALLA FÖRVÄNTNINGAR! Sedan blev det också en väldig trevlig inramning på mässan att vara i en jaktanläggning, säger Anders Olsson, ordförande i Jägareförbundet Värmland. Anders berättar att en årsstämma är viktig eftersom det är det tillfället som medlemmarna har möjlighet att göra sin röst hörd. Man kan skicka in motioner om förslag på förändringar och förbättringar, dessutom är det vid det här tillfället som styrelsen ges ansvarsfrihet för det gångna året. – Stämmorna är en förutsättning för demokrati och medinflytande, säger Anders.

Efter att Anders Olsson hälsat välkommen följde en parentation över bortgångna medlemmar. Efter korta välkomstanföranden från P-O Ericksson, ordförande i Grums jaktvårdskrets och Malin Hagström, kommunalråd i Grums, följde ett kort anförande från Anders Olsson om aktuella frågor och året som gått. Per Klingbjer var förbundsstyrelsens representant på plats och hans anförande berörde aktuella frågor och framtidsfrågor för Jägarförbundet.

– Ett nytt inslag på årets stämma var en workshop där viktiga framtidsfrågor för Jägarförbundet avhandlades, säger Anders Olsson.

Själva stämmoförhandlingarna leddes av Malin Hagström, kommunalråd i Grums. Anders utvecklar: – De flesta frågor på stämman är rena formaliafrågor och själva stämmoförhandlingarna var avklarade på under en halvtimme.

En motion hade inkommit från Finnskoga-Dalby där man belyser järvens ökade utbredning i länet och vill att det sätts ett förvaltningsmål och att det tas fram utbildningsmaterial. – Stämman biföll motionen i den del som avsåg att ta fram ett utbildningsmaterial om järven. I övrigt förelåg två propositioner från styrelsen där den ena föreslår att man ska kunna ha ett medlemskap med e-tidning och den andra föreslår ett löpande medlemsår. Både propositionerna bifölls av stämman.

”Hedersamt och viktigt uppdrag”

Under kvällen blev det omval på hela styrelsen – och Anders går nu in på sitt nionde år som ordförande.

– Det är ett hedersamt och viktigt uppdrag att vara ordförande för Jägareförbundet i Värmland.

Vilka är de viktigaste frågorna som ni arbetar med?

– Det är rovdjursförvaltningen och älgfrågan. Där vi varit särskilt framgångsrika är älgfrågan där vi har Sveriges tätaste älgstam och därmed världens tätaste älgstam i Värmland, även om det finns stora lokala skillnader – och att det i vissa områden önskas att det fanns fler älgar.

Under kvällen fick deltagarna smaka på en meny med skogs- och vilttema. Till förrätt serverades det soppa med sotvaxskivling som följdes av nattbakad dovhjort och avrundades med kaffe och chokladtryffel. Deltagarna gavs bland annat möjlighet att få en personlig demonstration av nya Blaser R 8 Professional av Vildmarkens Anton Cederstedt eller att testa och titta på annan jaktutrustning. Dessutom bjöd Rikard & The Lads på musikunderhållning inne i konferensen.

Peter Kullgren på plats

En given höjdpunkt under kvällen var att landsbygdsminister Peter Kullgren närvarade. Efter ett kortare anförande deltog han i en uppskattad frågestund.

– Frågor kom om både vad han var mest respektive minst nöjd med under mandatperioden när det gällde jakt- och viltfrågor. Vidare kom frågor om fjälljakten och även hur jägarna och deras anläggningar ska ses som en resurs under en höjd beredskap, säger Anders.

– Det här var troligtvis den första länsstämman någonsin som haft den minister som ansvarar för jakt- och viltfrågor som gäst på sin stämma och uppskattades stort av deltagarna. Stämman avslutades med att utdelning av förtjänsttecken, utmärkelser och priser till vinnare i länsmästerskap.

Tack till alla som deltog, önskar vi från Vildmarken.

Daiwa 21FREAMS LT 2000D (EU)

En lätt och smidig haspelrulle med hög kvalitet till bra pris. Daiwa Freams LT-serien erbjuder jämn gång, stark broms och låg vikt, vilket gör den perfekt för lättare spinnfiske efter abborre och öring. Ett prisvärt val för seriösa fiskare.

WEBSHOP.VILDMARKEN.SE

Härkila Fjell Shorts –

Dark Earth/Shadow

Brown

För varma jaktdagar eller aktivt arbete i markerna är Härkila Fjell Shorts ett genomtänkt alternativ. Tyget är slitstarkt med vaxad yta som står emot både lätt regn och tuff terräng, samtidigt som stretchpartier ger bra rörlighet. Passformen är bekväm med resår baktill i midjan och fungerar lika bra under hundträning som vid smygjakt. Fickorna är praktiskt placerade och ger snabb åtkomst till det viktigaste. Ett par shorts som känns som riktiga jaktkläder – inte bara fritidsplagg.

HARKILA.COM

Savage Gear

Deviator Tail

Ett hybridbete som kombinerar jerkbait och tailbete i samma kropp. Deviator Tail skapar mycket rörelse och vibrationer i vattnet, vilket gör det extremt effektivt för stor gädda. Kan fiskas både långsamt och aggressivt beroende på förhållanden.

WEBSHOP.VILDMARKEN.SE

Seeland Tagus Face Cover

Ett enkelt men effektivt plagg som gör stor skillnad vid rätt tillfälle. Seeland Tagus Face Cover är en tunn ansiktsmask som ger skydd mot både kyla, vind och insyn från viltet. Materialet är mjukt och följsamt, vilket gör den bekväm även under längre pass. Den tar minimalt med plats i fickan och är snabb att dra på när situationen kräver det. Perfekt för pyrschjakt eller pass där små detaljer avgör.

SEELAND.COM

/vildmarken

Finnvacum Korvstoppare 5 Liter

För den som tar tillvara på viltet hela vägen är en bra korvstoppare ett måste. Finnvacum 5 liter är ett stabilt alternativ som passar både nybörjare och mer erfarna. Konstruktionen känns gedigen och ger bra kontroll vid stoppning, vilket är avgörande för ett jämnt resultat. Kapaciteten räcker gott för normal hemmaproduktion och arbetet blir betydligt smidigare än med enklare lösningar. Ett naturligt steg för den som vill ta sin vilthantering till nästa nivå.

VILDMARKEN.SE

Mauser® Yxa Grön

En yxa som känns lika rätt i vedboden som i jaktkojan. Mauser® Yxa kombinerar klassisk design med praktisk funktion och ligger bra i handen. Den är tillräckligt kompakt för att följa med i packningen men ändå kraftfull nog för vedklyvning och enklare arbete i fält. Den gröna finishen ger ett tydligt jaktuttryck utan att bli överdriven. En pålitlig följeslagare för den som uppskattar enkel och funktionell utrustning.

WEBSHOP.VILDMARKEN.SE

Norma® Odin Grey

Snapback Cap

En keps som signalerar jakt utan att skrika. Norma® Odin Snapback i grått har en ren design med tydlig koppling till varumärket. Passformen är justerbar och sitter bra oavsett aktivitet. Den fungerar lika bra på skjutbanan som till vardags och blir snabbt en favorit i rotationen. En enkel detalj som knyter ihop stilen för den jaktintresserade.

Jarnheimr The Brokkr Collection

Jarnheimr The Brokkr Collection sticker ut med sin tydliga identitet och inspiration från nordisk mytologi. Produkterna kombinerar robust känsla med genomtänkt design, där fokus ligger på funktion och uttryck. Det här är utrustning som inte bara ska användas – utan också kännas rätt. För den som vill ha något med karaktär i sin jaktutrustning är detta ett spännande inslag.

JARNHEIMR.COM

DOGTECH

WOLF / WOLF MESH

Lätt och smidig vargskyddsväst. Med eller utan mesh för extra ventilation.

Hamiltonstövaren Greta med Dogtech Wolf Mesh.

OBI 1 Cloud –Marknadens mest kraftfulla och lättanvända viltkamera

54 x IR-LED med 20 meters räckvidd

Videoinspelning i 1080P IP66-klassad

AA- eller 18650-batterier

Egenutvecklad app

✓ Enkelt handhavande ✓ Rimlig kostnad årsabonnemang

✓ Enkel kameradelning ✓ Flexibel batterilösning med kassett

✓ Lokal service och support ✓ Flera kameror på ett abonnemang

BYGGSTART FÖR NYTT HUNDOMRÅDE PÅ SÖDRA NYÄNGEN:

”Efterlängtat

av många”

Grävmaskinerna är i full gång med markberedningen på Södra Nyängen. En 5 000 kvadratmeter stor rastgård ska byggas alldeles intill Vildmarken Skytte- och Eventcenter. Rastgården blir därmed en av de största i Sverige som är öppen för allmänheten.

– Det är något som vi vet har varit efterlängtat av många invånare i Grums med omnejd och det känns väldigt roligt att kunna göra slag i saken. Vi älskar hundar och nu kan vi nyttja ytorna häromkring på bästa möjliga sätt, säger Vildmarkens Staffan Johansson.

Hundintresset hos Vildmarkens personal har av naturliga skäl alltid varit stort och sedan länge har de samarbetat med några av landets ledande dressörer och instruktörer. I samband med etableringen av Vildmarken Skytte- och Eventcenter väcktes snabbt tanken på att det vore en stor tillgång, för både allmänheten och övriga intresserade aktörer, med ett väl tilltaget hundhägn. Efter att ha beviljats medel från Leader Närheten och Jordbruksverket står det nu klart att visionen snart kan bli verklighet.

– Det blir en plats för hundklubbar, träning, träffar och andra aktiviteter. Det är egentligen bara fantasin som sätter gränser, säger Staffan Johansson.

Petra Andersson, näringslivsansvarig i Grums kommun, har tydligt sett att intresset för både hundar och jakt är stort i området.

– Ett hundområde som detta har länge varit efterfrågat i Grums. Vi får ofta frågor om just den här typen av anläggning, säger hon.

Hon fortsätter:

– Det är särskilt glädjande när lokala företag söker Leaderprojekt, eftersom det möjliggör att den här typen av satsningar kan bli verklighet. Det vill jag verkligen uppmuntra fler att göra.

”En glädjens dag”

Även projektledaren Magnus Skoglund gläds åt att bygget är i gång efter en lång process.

– Det är en glädjens dag och när jag rullade in på området i morse kändes det mäktigt att se grävmaskinerna skrida till verket. Vi hoppas att hundområdet ska skänka många människor glädje i framtiden.

– Jag vill även passa på att tacka Leader Närhetens personal, som varit ett ovärderligt stöd under den långa ansökningsprocessen.

Fotnot: Projektet medfinansieras av Europeiska unionen. Hägnet beräknas stå klart någon gång under hösten.

Image shows original size

THE NIGHT AT HAND.

| A brilliant image with the 384 × 288 pixel 12 µm VOx sensor | 25 mm lens, field of view 18.5 m over 100 m

| Intuitive control even in complete darkness | Extremely compact – fits into any coat pocket

Javelin Valhalla Bipod

För den som prioriterar stabilitet och precision är Javelin Valhalla Bipod ett premiumalternativ. Konstruktionen är lätt men samtidigt mycket stabil, vilket ger ett tryggt anlägg i skottet. Den snabba monteringen gör att den är smidig att använda i fält. Det här är ett skjutstöd för jägaren som vill maximera precisionen utan att kompromissa med rörlighet.

JAVELINBIPOD.COM

Swarovski Z5i+

3.5–18x50 BT

För jägaren som ställer höga krav på optik är Swarovski Z5i+ ett intressant alternativ. Förstoringsspannet ger flexibilitet från kortare håll till längre avstånd, och den belysta riktpunkten gör skillnad i skymning. Bilden är klar och detaljerad, vilket underlättar säkra beslut i rätt ögonblick. Ballistiktornet ger dessutom möjlighet till snabb justering. Ett kikarsikte som är byggt för precision och förtroende.

SWAROVSKIOPTIK.COM

Allen Alpha Lite

Skjutstöd

JAKTMETODER TERRÄNGKÖRNING SKOGSBRUK SKYTTE JAKTRESOR NATURGUIDNING

Ett enkelt skjutstöd som gör jobbet. Allen Alpha Lite är lätt att bära med sig och snabbt att få i position när läget uppstår. Konstruktionen ger stabilitet utan att bli klumpig, vilket gör det användbart i många jaktsituationer. Perfekt för den som vill ha extra stöd utan att bära tung utrustning. Ett prisvärt tillbehör som kan göra stor skillnad i skottögonblicket.

NETJAKT.SE

RIKSREKRYTERANDE GYMNASIUM

& YRKESHÖGSKOLA

GUIDNING FISKE- & VATTENVÅRD SPORTFISKEMETODER TURISM FISKERESOR ENTREPRENÖRSKAP

Buster Jerk, sinking, 15cm

En klassiker bland gäddfiskare – och fortfarande en av de mest effektiva jerkbetena som finns. Buster Jerk Original har den ikoniska sid-till-sid-gången med tydlig belly flash som triggar hugg när inget annat fungerar. Fiskas lika bra som jerkbait, med jämn invevning eller trolling, och sjunker långsamt vid paus.

Byggd med blyfri kropp, kraftiga komponenter och trekrokar i storlek #2/0 – redo för stora gäddor.

WEBSHOP.VILDMARKEN.SE

Shimano Zodias

Ett högpresterande spö med låg vikt och snabb respons. Shimano Zodias är byggt med känsla och precision i fokus, vilket gör det perfekt för allt från abborrfiske till lättare gäddfiske. Kombinationen av styrka och känslighet ger full kontroll i varje kast och drillning.

FISH.SHIMANO.COM

SIG Sauer Oscar6

En kompakt tubkikare som levererar mer än storleken antyder. SIG Sauer Oscar6 HDX Pro erbjuder skarp bild och bra ljusgenomsläpp, vilket gör den användbar även under svårare ljusförhållanden. Förstoringsintervallet täcker det mesta från snabb spaning till mer detaljerad bedömning. Formatet gör den smidig att bära med sig under längre pass. Ett starkt alternativ för jägare som vill ha prestanda utan att släpa på fullstor utrustning.

FONDPRODUKTER.SE

Leupold VX-4HD

3–12x50 CDS-ZL2

Illum

Leupold VX-4HD är ett kikarsikte som balanserar mångsidighet och optisk kvalitet. Förstoringen 3–12x gör det användbart i många jaktsituationer, från drevjakt till vak. Den belysta riktpunkten underlättar i svagt ljus och Leupolds optik levererar en klar bild när det verkligen behövs. CDS-systemet ger dessutom möjlighet till anpassning efter ammunition. Ett tryggt val för jägaren som vill ha ett allroundsikte med pålitlig prestanda.

FONDPRODUKTER.SE

Swarovski CL Companion 8x30

Swarovski CL Companion 8x30 är en kikare som verkligen lever upp till sitt namn. Den är lätt, smidig och levererar en bildkvalitet som ligger på hög nivå. Perfekt för både jakt och naturupplevelser där du vill bära lätt utan att kompromissa med optiken. Den ligger bra i handen och är enkel att använda under längre pass. En premiumkikare i ett format som faktiskt följer med ut.

THE GAME CHANGER

3,5-28x50i

Den nya generationens banbrytande optiska design av K328i sätter ny standard på prestanda med ett 40% bredare synfält *, en exceptionellt bekväm eyebox och 8x zoom med perfekt optisk prestanda.

*) Baserat på jämförelse med K525i vid 25x förstoring.

”Viltfrågan

är komplex” KRÖNIKA AV JONAS EDLUND:

Viltförvaltningen engagerar, och väcker känslor. Frågan om hur vi förvaltar våra klövviltstammar har blivit alltmer aktuell, inte minst i ljuset av ökade skador och olika viljor. I denna krönika skriver Jonas Edlund, Styrelseledamot LRF Östergötland, att vi kan stå inför en eventuell kollaps inom ÄSO – och uppmanar till framtida samtal och förståelse.

VILTFRÅGAN ÄR KOMPLEX MED VÄLDIGT MÅNGA VILJOR OCH TYCKANDEN SOM STYR. Jag tror vi kan stå inför en kollaps inom ÄSO (älgskötselområden).

Vi står inför ett historiskt vägskäl. Ska ÄSO totalhaverera och markägare ta över all förvaltning? Om inte ÄSO släpper in markägare i planering av viltförvaltning för allt klövvilt kommer tålamodet att brista och det tippar över till helt markägarstyrda ÄSO med risk att tappa samarbetet mellan markägare och jägare. Det är väldigt nära nu och flera har redan hamnat där. Under lång tid har markägare känt att de har blivit överkörda i ÄSO-planeringar. En del ÄSO har tappat bort vad sin uppgift är och jobbar efter egenintressen. ÄSO ska anpassa avskjutningen efter älgstammens storlek i balans med skogsskador, samt säkerställa samråd mellan jägare och markägare.

Lantbrukare med tusenårig tradition av att hålla tamboskap och satsa på avel med kvalitet för utveckling kanske har något att tillföra om kvalitetstänk även i viltförvaltning, ta med er det i kommande viltplanering. Det är älgskötselområdenas ansvar att hålla årliga samråd mellan markägare, jakträttshavare och viltvårdsområden inom ÄSO. ÄSO har alltså en skyldighet att ha markägarmöten, där markägarna får säga sitt. Dessa årliga möten ska protokollföras och sparas i minst 5 år. Hur många ÄSO gör det? Markägare, rannsaka er själva! Hur många går på ÄSO-möten?

Om jägare inte litar på att markägare vet hur man tänker kvalitet på djur, snälla, snälla, snälla ta reda på fakta om kvalitativ förvaltning för att inte bara bygga på allmänna tyckanden. Till exempel kan jägarorganisationer hjälpa till med skötselplaner för allt vilt med realistiska mål. Vi kan inte längre bara göra planer för älg. Kvalitet, kvalitet, kvalitet är ordet vi måste få in även i viltförvaltning och ha med allt klövvilt.

Jag citerar Dan Franzen, tidigare ordförande i Jägarnas Riksförbund, JRF. ”En enkel fråga från markägare till jägare, vad kan jag göra för er för att underlätta jakten? En enkel fråga från jägare till markägare, vad kan jag göra för att minska dina skador?” Frågar vi varandra och lyssnar på svaren kan

vi nå långt.

Jordbruksverket har fått ett uppdrag av regeringen om att vi ska öka livsmedelsproduktionen med 340 000 hektar. Men hallå, tänk till nu! Det hjälper inte att öka antalet hektar produktion om man inte tänker viltförvaltning, med kvalitet på viltstammar och minskar betesskador. Om vi minskar skördebortfallet med 75% då har vi redan skapat dessa mål. Att minska skördebortfallen med 75% kan låta väldigt drastiskt, men det är lätt att dribbla bort sig i procentskalor. Ett exempel; har man 60% skördebortfall, vilket sorgligt nog inte är unikt, minskar man de 60% med 75% blir det fortfarande 15% skördebortfall kvar, vilket fortfarande är väldigt högt mot de mål som LRF satt. LRFs toleransnivå är max 4 % skördebortfall i genomsnitt på gårdsnivå. Vi måste sätta mål om vi ska klara livsmedelsförsörjningen med självförsörjning.

Diskussionen är att det ska vara si och så många viltarter per 1000 hektar. Men var är diskussionen om kvalitet? Jag vill ha stora, livskraftiga viltindivider, precis som jag vill ha i tamdjursbesättningen. Jag vill inte ha många små klena individer som äter mer foder och ger mindre kilo kött. Låt oss prata kvalitet, kvalitet och åter kvalitet, i stället för kvantitet.

Hur gör vi det? Jo, genom samtal med varandra. Jägare, markägare, arrendatorer, organisationer - snälla sätt er ner och lyssna på varandra. Vi har faktiskt bra idéer allihop. Så i den andan kommer vi att samlas i maj utanför Åtvidaberg för att belysa kvalitet i viltfrågan med minskade skador. Vi som arrangerar detta är Svenska Jägarförbundet, Jägarnas Riksförbund, Skogsstyrelsen, Länstyrelsen, LRF och Södra Skogsägarna.

Släpp prestigen och kom för intressanta diskussioner som leder framåt för en kvalitativ viltstam, minskade skador och nöjda markägare och jägare. Alla är välkomna!

Jonas Edlund

Styrelseledamot LRF Östergötland

GRAND LUXE & K95 SUCCESS VINTAGE

Two masterpieces, one unmistakable character: the K95 in its Grand Luxe and Success Vintage interpretations. Where delicate engravings and vivid game motifs adorn the anodized receiver of the Grand Luxe, the Success Vintage reveals its warm allure with refined leather details, golden accents, and hand-selected wood with a matte finish. Two faces, one essence –uncompromising precision, legendary safety, and an aesthetic that unites tradition and modernity. Discover the facets of true distinction. More motifs at www.blaser.de

and ammunition can only be sold to permit holders. Please understand the legal regulations for the usage of silencers and clip-on devices in your area and note that not every country allows their use.

PREPARE FOR NATURE

Slipa alla dina yxor och knivar så de är redo för dina vildmarksäventyr!

Tormek T-4 Bushcraft är en våtslipmaskin som snabbt, enkelt och skonsamt låter dig sätta en rakbladsvass egg på jaktkniven såväl som yxan. Kommer fullt utrustad och redo att slipa i många år framöver!

Slipstenen gör den initiala slipningen.

Brynskivan ger den slutliga skärpan.

ELEVTEXT FRÅN FORSHAGAAKADEMIN:

Kick Back UF erbjuder rekylskydd speciellt konstruerat för kvinnor

Ett problem som många jägare och tävlingsskyttar känner till är att axeln kan få stryk och göra ont efter en lång dag på skjutbanan, eller efter en hård tävlingsdag med många skott. Nellie Engdahl, som går tredje året på äventyrsturisminriktningen på ForshagaAkademin, vill ändra på detta genom

att via Kick Back UF erbjuda ett nytt rekylskydd speciellt framtaget för kvinnor.

Nellie har själv stött på problemet och letat efter lösningar, men fann snart ytterligare en utmaning. Det fanns alternativ, men de var konstruerade för män och inte anpassade för kvinnliga skyttar. Därför bestämde hon sig för att göra något åt saken. Hon skapade sitt eget rekylskydd som är speciellt konstruerat för att passa kvinnliga skyttar.

– Rekylskyddet är designat och ser ut som en sport-BH, med tillägget av en ficka på både vänster och höger axel där man kan stoppa in det rekyldämpande skyddet, säger hon.

Öppnar upp skyttet för fler kvinnor

Det här är en produkt som Nellie tror starkt på och som hon vill driva vidare. Hon hoppas att den kan bidra till att

Öppna upp skyttet för fler kvinnor.

Julia Granath, som går årskurs 3 på Viltvårdsgymnasiet på ForshagaAkademin, har fått chansen att prova produkten Kick Back. När hon testade att skjuta med rekylskyddet var hon mycket positiv.

– Det kändes riktigt bra. Den dämpade rekylen på ett otroligt effektivt sätt och passade perfekt, säger hon. Och tillägger:

– Den sitter bra under hela skyttet och behövde inte rättas till hela tiden. Det här är en riktigt bra produkt och idé som jag tror starkt på. Jag är riktigt glad att det har kommit fram ett sådant här skydd för kvinnor.

LAFAYETTE HL19-PAKET

Lafayettes HL19-paket innehåller HL23-lampan och drivs av ett batteri bak på huvudet som genererar upp till 1900 lumen under 60 minuter. HL19 är ett kraftfullt paket för dem som föredrar att inte bära ett externt batteri på ryggen eller i bältet. Batteripaketet bak på huvudet innehåller två 18650-batterier och kan enkelt bytas ut för längre drifttid. Lampan har även en batteriindikator för att hålla koll på drifttiden. Lampans vikt på 73 gram och det ergonomiska huvudbandet gör det bekvämt att bära under långa perioder.

LAFAYETTE HL35 – FÖR BÅDE PROFFS OCH HOBBYANVÄNDARE

HL35 är en högpresterande lampa som lämpar sig såväl för proffsen som för hobbyanvändaren. Med hela 3500 lumen ger lampan en imponerande ljusbild i form av synfält och spridning. Lampan lämpar sig väl för spannmålsjakt, eftersöket, löpturen, orienteringen eller varför inte en upplysande promenad med hundarna. Den har dessutom GoPro-infästning så varför inte använda den till din enduro, skoter eller i annan kombination.

Monteras i medföljande bälteshållare eller i vår mycket ergonomiska och trevliga batteriväst som ni hittar i vårt tillbehörssortiment. Användarvänlig indikator för strömstyrka ger dig full kolla på drifttiden. Vikt på endast 120 gram gör den enkel att bära med sig.

LAFAYETTE HL23

– IMPONERANDE PRESTANDA

HL23 är utrustad med samma lampa som HL19, men drivs av ett kraftfullare batteripack på 14,4 volt och 49 WH och kan därför, trots sin kompakta storlek, leverera imponerande prestanda. Med två LED sprider den ljuset brett för maximalt synfält. Du kommer att förvånas över ljuskvaliteten från denna lilla enhet.

Batteripaketet kan fästas på ditt skärp, eller vår ergonomiska batteriväst för extra bekvämlighet. Indikator för strömstyrka så att du enkelt kan övervaka återstående drifttid; perfekt för kvällspromenader, löpturer, jakt och eftersökningar. Vikt på endast 73 gram och ett ergonomiskt huvudband som är lätt att bära även under längre äventyr.

LAFAYETTE HL50 – DAGSLJUS DYGNET RUNT

HL50 är en högpresterande lampa som ger 5000 lumen och har en imponerande ljusbild i form av synfält och spridning. Lampan lämpar sig väl för spannmålsjakten, eftersöket, löpturen, orienteringen eller för dig som bara uppskattar dagsljus dygnet runt. GoPro-infästning som gör det möjligt att exempelvis använda den till din enduro, skoter eller i annan kombination.

Batteripaketet monterar du i medföljande bälteshållare, eller i vår mycket ergonomiska och trevliga batteriväst som ni hittar i vårt tillbehörssortiment. Batteripaketet har indikator för strömstyrka så att du kan enkelt hålla koll på batteriets kvarvarande drifttid. Vikt på endast 155 gram.

Åskådarlicens: 249 kr

Pro-licens: 749 kr

THOMAS LINDY NISSEN:

Ibexjakt med utsikt mot medeltiden

I jakten på att fälla den tadzjikiska Bukharan ibex besökte Thomas Lindy och Jens Kjær Knudsen under några kalla vinterdagar de branta bergen i gränsområdet mellan Tadzjikistan och Afghanistan.

”NU GÖR VI ETT TREDJE FÖRSÖK ATT LANDA I DUSJANBE”, MEDDELAR PILOTEN ÖVER HÖGTALARSYSTEMET.

Två gånger har vi varit helt nere över startbanan, där piloten har ångrat sig och gett full gas för att stiga igen. Han låter en smula nervös, vilket definitivt inte gör det bättre. Jag abstraherar dock min hjärna från den dödsångest som kan uppstå när man tror att man ska störta med ett flygplan, genom att koncentrera mig på filmen på min skärm, som beskriver Churchills bedrifter under andra världskriget. Landningen är inte i närheten av det man skulle kalla mjuk, men vi kommer i alla fall ner i gott behåll. Efter några timmar med att hitta bagage och få papper godkända, börjar vi på de uppskattade fem timmarnas körning genom mörkret på dåliga vägar. Åtta timmar och två punkteringar senare anländer vi till base camp, som ligger några hundra meter ovanför floden Panch, som utgör gränsen mellan Tadzjikistan och Afghanistan. Om en ibex skulle visa sig på den andra sidan, är det inte längre över floden än att det skulle vara möjligt för Jens att skjuta. Så nära är vi talibanernas högborg. Det är på en och samma gång både pirrande och lite bekymrande.

Två exklusiva arter

Jakten utgår från base camp, och vi är uppe redan klockan fem nästa morgon. Efter en knapp timmes körning anländer vi till det område där jakten ska äga rum. Vi parkerar bilen och tittar upp på berget, där vi ser de första ibex. Den nästa timmen använder vi till att spana mot flocken, och vi upptäcker också ytterligare en flock. Den ena består av hondjur, den andra av bockar, men ingen av bockarna är gamla nog för att vara skjutbara.

Vi fortsätter till fots längre in i dalen och svänger på ett ställe till vänster upp längs en biflod som rinner till den flod vi hittills har följt. Vi ser en flock ibex 150 meter från oss, men endast med hondjur. Utöver ibex lever också markhor där uppe. Faktiskt såg vi två markhor i går eftermiddag, när vi sköt in gevären på en liten skjutbana inte långt från base camp. Att se de förhållandevis sällsynta och sägenomspunna getterna var en helt särskild upplevelse.

Längre uppe i dalen reser sig bergen nästan lodrätt. Vi fortsätter uppåt, uppåt och uppåt, tills guiderna stannar och bryter några grenar till eld och hittar fram maten – det har blivit lunchtid. Efter att vi har ätit skickar guiderna en man fram genom dalen för att spana om det skulle finnas ibex högre upp. Efter en timmes tid är han tillbaka, men han har inte sett något. Det blev så sent på dagen att vi är tvungna att gå ut igen. Vi går dock ut längs några små stigar i kanten av de lägsta klipporna lite högre upp på berget, men vi ser heller inget på den turen. Först när vi är helt tillbaka där dagen började ser vi åter ibex på toppen av berget, där vi såg dem redan i morse, bara lite högre upp.

En av guiderna har gått runt berget och meddelar över radion att han har sett en flock ibexbockar på den andra sidan. Vi kör snabbt runt berget i en sliten Toyota och stiger ur. Guiden anvisar chauffören att parkera så att det kan skjutas med stöd på bilen. Djuren är 350 meter bort, och det är två fina bockar i flocken, men situationen ger inte direkt Jens lust att avlossa skott. Han tackar därför nej och hoppas på att få chansen till en lika bra bock, men efter en bra dags jakt inne i bergen och inte från huvudvägen längs den afghanska gränsen.

Mer och mer snö

Nästa morgon börjar vi med en plan om att gå in i en annan dal, men efter en kort avstickare på ett litet spår i de branta klipporna ovanför floden beslutar guiderna ändå att gå i samma dal, men för att söka ännu högre upp än i går. Till att börja med går vi på grus och sten, men efterhand som vi kommer högre upp kommer vi till områden med fläckvis snö. Ännu högre uppe i dalen, där solen aldrig kommer, är det mycket snö, och efterhand som vi tar oss högre upp blir snön djupare och djupare. Guiderna gör ofta halt för att använda kikarna, men vi ser inga djur.

Snön har varit töad i toppen, men har nu frusit igen. Ytan är därför hård, men dock utan att vara i närheten av att kunna bära vår vikt, varför varje steg kräver extra kraft för att komma igenom skaren. Vi går alla i samma spår, där den lösa frostsnön ger en känsla av att gå i ökensand.

Vi håller lunch vid vattendraget, där det finns några stenar i kanten av vattnet där vi kan stå utan att ha snö upp över anklarna. Det tänds eld, varefter vi får oss en kopp te, lite kaka och choklad samt korvar grillade över elden med bröd. Där finns friskt källvatten direkt från det lilla vattendraget, och temperaturen är inte mycket över noll, så det är en frisk upplevelse att dricka vattnet.

Efter att vi har ätit går guiderna vidare upp för att se om det skulle finnas ibex i en stor dal, som ligger i en sidogren till den dal vi går upp genom. De har radio med och kommer att ropa på oss om de ser djur. När de lämnar oss är det tydligt att se att de får slita, snön är djup och tung att gå i.

En blick in i medeltiden

Egentligen skulle det vara en större upplevelse att följa guiderna och ta det slit som skulle vara med det, istället för att bli kvar och vänta. Det är för kallt att sitta eller ligga i snön, så det enda vi kan göra är att stå och vänta och dricka te. Lyckligtvis har solen kommit över bergstoppen, som annars har lagt oss i skugga, så på det sättet är det ändå behagligt, och inte helt så kallt som tidigare.

Efter 45 minuter ropar guiderna och berättar att de har sett en flock ibex. Vi packar snabbt våra saker och beger oss upp mot de andra. Efter 20 minuter är vi där uppe och kan se att djuren går högt i en grytformad dal. Guiderna har redan spotting scope:t riktat mot flocken, som dock inte tycks ha sällskap av en riktigt stor och gammal hane. Vi blir sittande en halvtimmes tid och väntar på om det skulle komma andra bockar till synes, då de gamla ofta kommer lite bakom själva flocken. Men det kommer inga ytterligare djur, och till sist beslutar vi att bege oss ner i hopp om kanske att se flocken med de två gamla bockarna från i går i de lägre områdena.

När vi kommer ner är det dock så mörkt att jakten måste betraktas som slut. Vi blir hämtade av den slitna Toyotan, och beger oss med två man i bagageutrymmet, tre man i baksätet och en på varje framsäte hem mot base camp. Vi kör i relativt hög hastighet längs den slingrande bergsvägen längs med floden. Medan vi kör kan jag inte få blicken från den afghanska sidan, för det är något fascinerande i att sitta och titta över på ett land som – bortsett från en smula elektriskt ljus – påminner om något man skulle kunna ha sett i medeltiden.

Nästa morgon parkerar vi vid floden och går upp därifrån. Vi går först längs en grusväg, sedan över en grässlätt, för att svänga upp i klipporna och nå grässlätterna som ligger högre upp. Två man skickas i en riktning för att spana, medan vi blir sittande och spanar från den plats där vi är. Jens får syn på en flock ibex, som är relativt långt nere på berget, men medan vi tittar på dem rör de sig plötsligt uppåt. De fortsätter upp tills de sätter sig på en höjd där det börjar ligga snö. Längre nere ser vi två grupper av hondjur. Det finns inga bockar med i de flockarna. Främst upplever vi att bockarna går ensamma och hondjuren ensamma eller med unga bockar.

Guiderna beslutar att vi ska gå lite högre upp och sätta oss och vänta på att bockarna framåt kvällen rör sig nedåt igen. Det är inte möjligt att klättra upp till dem, eftersom vi då kommer att stöta hondjuren på vägen, och därför är vår enda chans att visa tålamod!

En av guiderna skickas lite upp på berget för att få en bättre överblick över den motsatta bergssidan, medan vi andra äter lite lunch och dricker te. Som de föregående dagarna består lunchen av en form av köttpølse, bröd, lite kaka och dadlar, mandlar och frukter. När vi är färdiga med att äta ropar guiden högre uppe på berget över radion. De talar en hel del med varandra, och när samtalet är slut blir vi ombedda att packa våra saker och göra oss klara att fortsätta vidare uppåt.

När vi når kanten av den lilla bergskam som har dolt oss mot ibexerna, sätter vår tolk Taleh oss in i vad eftermiddagens tur kommer att bestå i: Vi ska inte längre sitta och vänta på att djuren kommer ner, utan försöka ta oss upp på vänstra sidan av dalen, så långt från hondjuren som möjligt, och bege oss mot toppen, där vi kommer att kunna gå fram ett gott stycke längs bergssidan i skydd, medan vi närmar oss den plats där bockarna sitter.

Uppdraget lyckas

Till att börja med går vi längs ett smalt spår vågrätt inne i ravinen. Härifrån korsar vi ner i ett litet dike och beger oss upp över några klippor, där vi högt uppe ska följa en sluttning med grus och spridda buskar mellan lite gräs. Det är hård terräng att gå i, men med vandringsstaven som stöd går det fint.

Meter för meter tar vi oss fram över bergssidan, innan vi korsar upp genom klipporna för att träffa en ny sluttning med gräs på den andra sidan av dem. Jens är lite bekymrad över vinden, som ibland kommer lite i ryggen på oss och ibland lite framifrån, men den mesta tiden är den bra, så vi räknar med att den där uppe under de lodräta klipporna kommer att föra bort från djuren – den borde inte vara något problem.

Vi kommer till en plats på bergssidan där vi ska korsa ännu en klippsättning, som löper ner över bergssidan. När vi korsar den kommer hondjuren att ha möjlighet att se oss, innan vi är nere i ravinen på den andra sidan av klipporna. Vi måste därför gå över klipporna en i taget och stilla röra oss ner i skydd och så bara hoppas att hondjuren inte blir oroliga. Det är fortfarande omkring 700 meter över till djuren, så det är ett relativt långt avstånd, men med den goda syn dessa bergslevande arter har kan de lätt se oss om vi inte passar oss. Missionen lyckas dock, och nu är vi bara få hundra meter från att vara på den plats där det kommer att vara möjligt att vänta på att flocken med bockar reser sig och går nerför berget, så att Jens kan få en chans att avlossa skott.

Oväntad utveckling

När vi kommer till den klippsättning där det är meningen att vi ska sätta oss och vänta, ser guiden genast att hondjuren ändå har sett oss och har börjat gå bort från oss. Det betyder också att flocken med bockar vet att där är ugglor i mossen. När guiderna tittar över klippkanten blir de också bekräftade i att även bockarna redan är i rörelse längs bergssidan. De har riktning mot den plats där flocken av hondjur befinner sig. Jens blir ombedd att göra sig klar, och det måste gå snabbt. Under tiden ger Taleh honom information om vilken av bockarna som är den starkaste.

Jens kryper fram mellan klipporna. Han är den enda som kan krypa fram, medan vi andra måste bli kvar. Från där jag sitter kan jag dock tydligt se vad som sker. Jag räknar snabbt ut vilka av de två bockarna Jens ska välja mellan. De befinner sig båda mitt i flocken.

Djuren håller på att rada upp sig på den rad som de typiskt gör när de har förnummit att det är något på färde och vill börja bege sig bort. Jens är nervös för att de ska sätta i löp innan han är klar, men han kan inte göra annat än att fortsätta sina förberedelser. Långt om länge ligger han dock rätt och med bra stöd. Skotthållet är – för dessa berg – behagligt kort. Djuren är bara mellan 250 och 270 meter borta. Båda bockarna står helt perfekt, så jag är säker på att han kommer att skjuta och aktiverar kameran för serietagning. I det ögonblicket hör jag bara ett klick, som måste ha smärtat något i öronen på Jens och kanske till och med lagt ett ärr i den stackars mannens stolthet. Han har glömt att få en kula i patronläget!

Jag hör nu ljudet av slutstycket som förs tillbaka, och en kula som glider fram i patronläget. Djuren har ingen möjlighet att höra ljuden på det avståndet, men de har ändå börjat röra sig längs bergssidan. De stannar lyckligtvis igen efter mycket få steg och ger Jens en ny chans att avlossa skott. I samma ögonblick faller skottet, och den bakre av de två bockarna stelnar, medan dammet slås upp på bergssidan bakom honom. Det är tydligt att han är träffad av en bra kula. Han vrider ett varv omkring sig själv, innan han sätter i en dödssprint nerför berget, för att efter mycket få meter ända i ett rullfall som får damm, sten och grus att yra omkring honom.

Blir inte bättre

En halvtimme senare kan vi titta närmare på djuret. Guiderna kan berätta för oss att denna flock var densamma som den vi hade chans till från vägen den första dagen. Den dagen tackade Jens nej till att fälla en av de starka bockarna. Guiderna förstod på inget sätt varför han gjorde det, och de förstår kanske heller inte varför han nu plötsligt gärna ville fälla en av bockarna.

Jakt handlar dock inte bara om att fälla en trofé, det handlar också om att göra det på rätt sätt, vilket lyckades den här gången. Vi kunde ha avslutat jakten första dagens kväll på en tråkig jakt, men Jens valde att ta en chans och därmed utforska bergen i jakten på drömibexen. Därmed fick vi mer jakt och mer äventyr för pengarna även om Jens i slutändan fällde just samma bock. Men han gjorde det efter en fantastisk och utmanande pyrsch, som gav spänning i skottögonblicket.

Jakt blir inte mycket bättre!

FOREST HUNTER

Forest Hunter är det ultimata jaktstället för seriösa jägare som söker optimala funktioner. Stället har ett slitstarkt material för att fungera i krävande och oländig terräng. Det är dessutom tyst och lätt. Jaktställetär tillverkat med GORE-TEX-teknik som ger vind- och vattentätt skydd, samtidigt som det andas mycket bra.

Materialets ytbehandling avvisar smuts och vatten. Det tysta trikåtyget i grön naturfärg gör att du tyst kan förfölja ditt vilt utan att synas eller höras. Forest Hunter-serien erbjuder produkter som är idealiska för jakt i de karga skogarna i norra Europa. TERRÄNG

FOREST HUNTER GTX JACKA

Stl. 46-60, SEK kr. 6 995:-

FOREST HUNTER RYGGSÄCK

Stl. 27 L, SEK KR . 2 595:-

FOREST HUNTER GTX BYXOR

Stl. 46-60, SEK kr. 5 295:-

FOREST HUNTER HANDSKAR

Stl. M-XL, SEK KR . 1 195:-

HUNDSKOLAN VISION:

Att välja drömvalpen – valptest

Den här gången får ni hänga med när Hundskolan Vision väljer valp. Mattias Westerlund berättar bland annat hur man kan välja rätt valp utifrån dess mentala egenskaper och framtida användningsområde, med fokus på valptester och erfarenheter från Hundskolan Vision. Han beskriver även hur olika egenskaper passar olika typer av jakt, samt hur en valps utveckling formas av både genetik och träning.

Hundskolan Vision har i sitt jobb jobbat mycket med mentalitet på olika hundar. På min förra arbetsplats, Hundskolan i Sollefteå, började alla Mentaltest och Mentalbeskrivningar. Här ser vi en valp som precis har tagit många egna beslut.

Åsebos Önska är valpen ni ska få följa under hela hennes resa från valptest till förberedelserna med lydnadsdressyr, därefter injagningen och jakt.

Hundskolan Vision har jobbat mycket med hundars mentalitet och hur man nyttjar lydnadsträning mot specialdressyren.

Att välja rätt valp är början på en lång resa. En resa som handlar om samspel, utveckling och förtroende mellan hund och människa. Under tiden på Hundskolan i Sollefteå lades grunden till mycket av det arbete som i dag används inom mentaltester och valptester. Där startade också min egen fördjupning i hur vi kan förstå individens förutsättningar redan från första början. En av de personer som betytt allra mest för detta arbete är Lasse Westlin. Lasse var kanske inte den som syntes mest i böcker eller i sociala sammanhang, men för oss som arbetade praktiskt med dressyr var han den självklara referensen när det gällde att testa hundar. Han hade en unik förmåga att läsa mentalitet och se detaljer som många andra missade. Vi som arbetade nära honom såg honom som själva kärnan i hundtestningen.

På Hundskolan i Sollefteå arbetade vi ofta på ett sätt där hunden först fick vara i miljön i ungefär en vecka. Därefter genomförde vi en mentalbeskrivning. Detta gav oss möjlighet att se hundens naturliga egenskaper utan att tidigare erfarenheter på platsen påverkade resultatet. Vi arbetade också med valptester, tester som jag senare tagit med mig och vidareutvecklat för olika ändamål.

Vad ska man då välja för valp?

Olika arbetsuppgifter kräver olika egenskaper. Det finns ingen perfekt valp för allt, men det finns en valp som passar bättre för en viss uppgift. När jag väljer en valp till en stående fågelhund tittar jag framför allt på förmågan att kunna fokusera, även om det bara är under en kort stund. Fokus visar att valpen har en mental kapacitet att samla sig kring en uppgift. Jag vill också se mod och framåtanda. Fågeln i sig är inte farlig för hunden, och därför fungerar det ofta bra att välja en valp som är framåt och nyfiken.

När jag däremot väljer en valp som ska arbeta mot rovvilt, exempelvis vildsvin eller björn, söker jag en annan balans. Här vill jag ha en valp som är fokuserad och framåt, men inte den mest framfusiga individen i kullen. Rovvilt innebär en verklig risk för hunden och därför är det viktigt att hunden har ett visst mått av eftertanke. Den ska våga arbeta, men inte kasta sig in i situationer utan att tänka.

Man kan säga att genetiken står för ungefär femtio procent av hundens egenskaper. Resten formas genom miljö, träning och relationen till föraren. Har man möjlighet att välja en valp med goda mentala förutsättningar från början, ger man sig själv ett bättre utgångsläge. Därefter handlar det om att förvalta och utveckla det som redan finns hos individen.

Ny miljö

En del av valptesterna sker i en helt ny miljö där valpen aldrig tidigare varit. Det finns inga dofter från kullsyskon eller andra störande spår. Här tittar man bland annat på om valpen kan rikta sin uppmärksamhet mot ett föremål, om den vågar närma sig självständigt eller om den söker stöd hos en person som den ännu inte har någon stark relation till. Man observerar också om valpen kan hålla koncentrationen eller om den tappar fokus på vägen fram, och hur den löser situationen.

I ett annat exempel kan valpen få möta ett björnskinn. För en liten valp kan det vara en stark upplevelse att se tänder, känna doften och bearbeta intrycket. Detta är i sig inte ett standardiserat testmoment, utan ett exempel på hur man kan introducera material som senare kan förekomma i hundens arbete.

Följ utvecklingen

I denna artikelserie kommer ni att få följa en allroundjagande laika i sin utveckling. Vi börjar i de tidiga testerna och fortsätter genom den förberedande träningen tillsammans med lydnadsdressyr. Därefter följer injagning på olika typer av vilt. Laikan var från början tänkt att vara en mångsidig jakthund. Inte en specialist på enbart ett viltslag, utan en hund med förmåga att arbeta på både småvilt, älg och stora rovdjur.

Framöver kommer ni att få följa Åsebos Önska och hennes resa från lovande valp till färdig jakthund.

fler tips på

www.hundskolanvision.se nästa nummer

Vildmarken!

Ny saltsten ska motverka tiaminbrist hos vilt

Fältobservationer och provtagningar pekar på att brist på tiamin – ett livsnödvändigt vitamin – förekommer hos flera svenska viltarter och kan bidra till annars svårförklarliga dödsfall. Nu lanseras en ny saltsten med syfte att öka tillgången på vitaminet i naturen.

PRODUKTEN, SP APEX BOOST, HAR UTVECKLATS

AV PER-ÅKE HÄGERROTH tillsammans med veterinären Fredrik Wachtmeister. Enligt dem är tiaminbrist ett växande problem i flera ekosystem.

– Tiamin produceras av växter under fotosyntesen, men på grund av utsläpp från förbränning har denna produktion minskat under lång tid. Många arter har idag därför svårt att få i sig tillräckligt mycket tiamin, och brister har i studier påvisats hos bland annat sjöfågel, lax, musslor samt idisslare som älg och dovhjort, förklarar Per-Åke Hägerroth och veterinären Fredrik Wachtmeister som utvecklat saltstenen.

Tanken är att saltstenen ska fungera som ett praktiskt verktyg i fält, där viltet själva får i sig tillskottet via slickning.

– På så vis kan vi få friskare djur, som samtidigt klarar sig på mindre mängd föda. Vår förhoppning är framför allt att dessa slickstenar kan bidra till att vända älgstammens nedåtgående trend, och göra den mer motståndskraftig mot andra faktorer i sin miljö, säger de.

Bakgrunden till satsningen är bland annat de provtagningar som Per-Åke Hägerroth genomfört under de senaste 15 åren. Över 100 individer från olika djurslag med symtom som avmagring, nedsatt reproduktion och neurologisk påverkan har analyserats.

– Våra analyser visar att djur med tydliga symtom ofta också har avvikande tiaminnivåer. Hos de älgar som avlivats och provtagits har nivåerna legat mellan 40 och 80 procent under normalvärde, säger PerÅke Hägerroth.

Utvecklarna lyfter också att tillskottet kan få en bredare effekt i ekosystemet.

– Vid stödutfodring återför djuren tiamin till naturen via urinen, vilket på sikt ökar nivåerna i växterna och därigenom gynnar hela ekosystemet. En tillfällig lösning i väntan på att grundorsakerna åtgärdas.

SP APEX Boost innehåller, utöver natrium och vitamin B1 (tiamin), en sammansättning av mineraler anpassad för viltets behov och säljs via utvalda återförsäljare.

MÅNADENS VILTRECEPT:

Lättrimmad röding

med Sandefjordssås,

forellrom och potatispuré

Den här månaden bjuder Viltköket på laxfamiljens finest, nämligen röding. Med råvaror som dessa talar smakerna för sig själva och kockarna hälsar att det är en kulinarisk höjdare som är tämligen enkel att tillaga där hemma. Anrättningen toppas av med citronmarinerad fänkål, krispiga potatisflarn och dillolja.

Lycka till med receptet!

Gör så här:

1. Rimma rödingen

Strö salt över fisken och låt rimma i ca 20 minuter i kyl. Skölj lätt och torka av.

2. Potatispuré

Koka potatis mjuk i saltat vatten. Pressa potatisen och vispa ihop med smör och varm grädde till en slät puré. Smaka av med salt.

3. Sandefjordsås

Koka upp grädden och crème fraiche och reducera lätt. Mixa ner smöret (med stavmixer) tills såsen blir blank. Smaka av med citronsaft, salt och vitpeppar. Vänd försiktigt ner forellromen precis innan servering.

4. Fänkål

Hyvla fänkålen tunt. Blanda med citronsaft, olja och lite salt.

5. Potatisflarn

Skiva potatis mycket tunt. Fritera i olja ca 160–170° tills gyllene och krispiga. Salta lätt.

6. Dillolja

1. Koka upp vatten och ha en skål med iskallt vatten redo.

2. Blanchera dillen snabbt, ca 5–10 sekunder i kokande vatten.

3. Lägg direkt i isvatten.

4. Krama ur dillen ordentligt så den inte är vattnig.

5. Mixa i blender med oljan 1–2 minuter tills den blir riktigt grön.

6. Sila genom sil eller kaffefilter om du vill ha en klar olja.

Tips från Viltköket:

• värm oljan lite (ca 60 °C) innan du mixar så blir färgen blir ännu starkare.

• mixa länge så klorofyllet släpper.

7. Tillaga fisken

1. Stek rödingen i panna

• lite smör/olja

• börja med skinnsidan ner

• stek tills skinnet blir krispigt

2. Lägg fisken i ugn på 50 °C

3. Låt den gå tills kärntemperaturen är ca 46–48 °C

Då blir rödingen saftig, glansig och inte överstekt.

Tips från Viltköket:

Röding och lax är fetare fiskar. Därför är de ofta godast vid: 46–48 °C kärntemperatur

Servering:

Lägg potatispuré i botten. Placera rödingen ovanpå. Skeda över smörsås. Toppa med citronmarinerad fänkål, potatisflarn och några droppar dillolja.

MISSA INTE NÄSTA NUMMER SÖNDAG 10 MAJ

FÅ VÅRT NYHETSBREV

Gör plats för fler vapen!

SP99 XXL Raw Steel Vildmarken Edition

Upplev det på Vildmarken

Skytte- & Eventcenter i Värmland!

Det här är ett perfekt skåp för jaktfamiljen och har plats för upp till 20 stycken gevär, varav 16 i vapensläden. Vapenskåpet är testat och certifierat enligt SSF3492 och godkänt för 20 poäng, vilket innebär att du i praktiken får förvara 20 stycken gevär alternativt 10 stycken pistoler eller 5 stycken helautomatiska vapen inuti skåpet.

Vi älskar bra service

– låt oss hjälpa dig välja rätt skåp!

Magasin Vildmarken, det moderna valet!

Ända sedan premiärnumret 2016 har Magasin Vildmarkens läsare varje månad fått hänga med på mängder av jakt-, fiske och outdooräventyr, både här hemma och internationellt.

Förutom reportage, nyheter, krönikor och andra möten med intressanta personer så ligger prylar oss varmt om hjärtat och vi testar, recenserar och utvärderar kontinuerligt dessa roliga och ofta nyttiga hjälpmedel.

Magasin Vildmarken är lätt att ta del av. Du kan få den direkt till din mejl, eller så klickar du in på vår hemsida för att läsa den i ett interaktivt format. Vi nyttjar den moderna mediaplattformen till dess yttersta spets med videor, animerad grafik och länkar till relaterat innehåll. Tidningen läser man helt gratis via sin smartphone, dator eller surfplatta – och vi strävar hela tiden efter att bredda oss ytterligare.

annons@vildmarken.se

Magasin Vildmarken, det moderna valet! annons@vildmarken.se