kultur: Tips & reaktioner: kultur@vertex.nu
”en medveten publik i Umeå” Lördagen den 9 mars spelar den hyllade hiphopartisten Max Peezay på Scharinska i Umeå. – Det kommer bli en jäkligt hård show, en riktig smällkaramell, utlovar han.
– eller inte finner – i spökhuset i Slovakien bör ni ta reda på själva, för vid den punkten av berättelsen talar vi storartad litteratur. Den surrealistiska, närmast mardrömslika epilog som avrundar romanen är det sorgligaste jag läst på mycket länge. Genom natten är en nattsvart bok, som inte inger mycket hopp vad gäller människans möjligheter att finna försoning i tillvaron. Däremot gör den mig upprymd å litteraturens vägnar. Stig Sæterbakken är och kommer att vara saknad. Med Genom natten har han avslutat sin författargärning med ett melankoliskt mästerverk.
Sedan Max Peezay albumdebuterade med ”Discokommitén” 2006 har han hyllats för sin tunga hiphop och snabba rapteknik och han betraktas som en pionjär i Sverige för den brittiska musikstilen Grime. 2007 vann han priset för årets Hiphop/soul på P3 Guld och i December förra året släppte Max Peezay sitt tredje studioalbum, F.A.S 3. Max Peezay, eller Tom Piha som artisten egentligen heter, tycker att senaste skivan är tyngre och mer renodlad än tidigare. – Jag strävar alltid efter att göra tunga grejer och jag har försökt att hitta essensen i musiken. Under våren är Max Peezay ute på turné och med sig på scen har han DJ Gena från All out dubstep. Senaste gången Max Peezay uppträdde i Umeå var 2008, men han har också spelat live i Umeå med hiphopgruppen Fjärde Världen. Att besöka Umeå under denna turné kändes givet. – Till den här turnén har vi varit noga med att välja städer att spela i som vi själva vill besöka och Umeå är en av dom städerna, det finns en medveten publik i staden. Mycket punk och hardcore härstammar från Umeå och det är en mäktig stad att besöka.
gustav borsgård
Läs längre artikel på vertex.nu
Stig Sæterbakken. Sista romanen – skriven innan självmordet – blev kanske hans allra bästa.
Ett melankoliskt mästerverk Vid sällsynta tillfällen händer det att man läser en roman som får en att känna sig drabbad, en roman som nästan gör ont att läsa. Det kan bero på att romanen behandlar smärtsamma eller rent outhärdliga teman, men det kan också bero på att romanen är så rysligt bra skriven. Stig Sæterbakkens Genom natten – den norske författarens sista roman innan självmordet 2012 – uppfyller bägge kriterierna. Det är en roman som tar sig obehagligt nära den mänskliga naturen, stöpt i ett språk som håller stryptag på läsaren. kring Karl Meyer, en man som förlorat en son, något som leder huvudpersonen på en irrande jakt efter... ja, vadå? Försoning? Frihet? Bestraffning? Karl Meyer bär på en skuldbörda gentemot sin familj redan innan sonens död, eftersom Karl valt att överge familjen för en yngre kvinna som aldrig gav Karl den sinnesfrid han hoppats på. Karls sökande efter någon form av ro i själen är det som driver honom ut på en planlös
genom natten
Stig Sæterbakken Översättning: Niklas Darke [Vertiga förlag]
resan tangerar det groteska och parodiska. Lagom till finalen i spökhuset i Slovakien övergår Sæterbakken till rena rama skräcklitteraturen. Hela tiden upprätthåller författaren ett uppdämt tryck i språket, som gör läsningen till en andlös upplevelse. Vad Karl Meyer finner
resa genom ett förfallet Europa, med siktet inställt på ett spökhus i Slovakien – ett hus där besökaren för en nätt summa pengar ställs öga mot öga med sina värsta rädslor.
Romanen kretsar
Sæterbakkens tragiska levnadsslut bäddar för läsningen på olika sätt. Det ligger förstås nära till hands att tolka romanen i ljuset (eller snarare mörkret) av författarens eget mående. Samtidigt är Genom natten en roman som i allra högsta grad står på sina egna ben. Sömlöst rör den sig mellan genrer: inledningen – som behandlar sonens död – är mättad av sorg och desperation, medan europaVetskapen om
Erik Hillbom
KULTURKRÖNIKAN: // Gustav borsgård om AT T FASTNA I teveserier: Sist av alla människor i den fria världen vill jag bara understryka att Girls är en mycket intressant och sevärd teveserie. Det är vanskligt, det här med att uttala sig om teveserier, för vad man än säger visar det sig alltid att någon tjomme hyllat serien på sin twitter redan år adertonhundratolv. Jag känner mig över huvud taget tvetydigt inställd till plöjande av teveserier – nästan alltid handlar det om att på ren vilja stånga sig genom en seg första säsong för att kunna införliva karaktärernas liv i sitt, varefter man är oupplösligt bunden till dem av ing-
vertex 2: 2013
SOM SYSKONKÄRLEK, UNGEFÄR
en annan anledning än att man har vant sig vid att ha dem där. Som syskonkärlek, ungefär.
en gräns när vanan slår över i leda, vilket i mellanmänskliga relationer brukar beskrivas som så att kärleken ”tar slut”. Hur mycket man än älskar en låt så pallar man ju inte ha den på repeat hur länge som helst. Men för mig äger Girls fortfarande den nyutblommade förälskelsens behag – dialogen tar Sedan finns det förstås
oväntade vägar, skådespeleriet är närmast oberäkneligt och karaktärerna har ännu inte hunnit bli karikatyrer av sig själva. Jag får njuta av romansen så länge jag kan, väl medveten om att den i likhet med alla förälskelser är dödsmärkt. Och jag får hålla i minnet att för varje teveserie som spårar ur finns ett dussin till som man kan kämpa sig fram till att älska. GUSTAV BORSGÅRD
Namn: Gustav Borsgård. Ålder: 28. Gör: Pluggar religions- och litteratur vetenskap, recenserar böcker för Vertex och bloggar på vertex.nu
19