Våga nr 1 2021

DIN TIDNING FRÅN SVENSKA KYRKAN

VÄSTRA FRÖLUNDA PASTORAT

våga

VÅREN 2021

KARANTÄNKONSERTER Våga har provat på att gå på konsert hemma

PÅSK

30 APRIL öppnar anmälan till konfirmation 2021 /22

KORSORD & DIYPÅSKPYSSEL VARFÖR FIRAR VI PÅSK? Pedagog Tobbe förklarar hur det hänger ihop LINDA JOHANSSON ”Jag är en överlevare” DIAKONERNA berättar om medmänsklighet i pandemitider 1

ODR SAMHÄLLSINFORMATION

Innehåll Ledare

3

Diakoni

4

Kyrkor och kulturarv

5

Påsk Påskpyssel Påskens gudstjänster Varför firar vi påsk?

6

Medmänsklighet i pandemitider 8 Nära dig 10 Suzana brinner för livsberättelser Trasighet, hemlöshet – och livsmod

20 Karantänkonserter ger möjlighet att uppleva livemusik.

24

8

Lena vill stärka kvinnors självkänsla.

”

En dag när allt detta läkt kommer denna märkliga tid bli stoff till många tv-serier.

Redaktionen: Amanda Holmblad, Helena Windt, Ingvild Fallegård, Maria Lif, Magdalena Moberg, Lotten Zimmergren.

Kontakta oss: vastrafrolunda.vaga@svenskakyrkan.se | 031–731 64 50 Ansvarig utgivare: Ingvild Fallegård 2 Tryck: Sandstens tryckeri Omslagsfoto: Albin Hillert/Ikon

Annonser & notiser

14

Kyrkoval Veckans Våga-fråga

16

Korsord

17

Konfirmation Sommarlovet blev så mycket roligare

18

Bach i ditt kök

20

En riktig servicebutik Krönika

21

Annonser & notiser

22

Välbehövlig verklighetsflykt 24 Krönika

Nästa år i kyrkan!

N

ästa år i Jerusalem är ett uttryck som sjungs eller reciteras i slutet på den judiska påskmåltiden. Den uttrycker önskan om att man nästa gång ska få fira påsken mer fulländat, det vill säga i templet i Jerusalem. En påsk i kyrkan är kanske inte vad du drömmer om, vad vet jag. Men en påsk utan restriktioner tror jag vi alla drömmar om, längtar efter och hoppas få. Nästa år …

När hela advent-och julhögtiden blev inställd tänkte jag optimistiskt på påsken.

– Det blir ingen julfrukost, men en påsklunch istället, proklamerade jag så optimistisk till chefsgruppen i pastoratet. Lite visste jag.

Det är gott vi inte visste vad som väntade oss i mars ifjol. Hade vi vetat att vi hade mer än ett år framför oss med begränsningar, restriktioner, ständigt nya mutationer och ändrade förutsättningar vet jag inte vad vi hade tänkt.

Jag har reflekterat lite över vad pandemin har lärt mig. För första gång i mitt vuxna liv har jag upplevt att regeringen tar beslut som hindrar mig från att göra som jag vill. Tänk att för många människor är det vardag. Jag har för första gången upplevt att min frihet är begränsad av osynliga virus jag bara ser effekten av.

För många människor är begräsningar en naturlig del av vardagen. Jag har upplevt att mitt pass inte har något värde. Gränsen är ju stängd oavsett. Många människor har inte och har aldrig haft ett pass.

Det är faktiskt första gången någonsin som makten ligger utanför mig och det jag kan påverka. Och jag tänker att det nog är en nyttig erfarenhet för mig. För mina mor- och farföräldrar var begränsningar av dessa och liknande art helt vanliga. Jag är så himla privilegierad och jag tog det som en självklarhet. Fram till mars 2020.

Nu är mars 2021 slut och vi blickar framåt mot påsken, våren, april och maj.

Vi ser vårens under i naturen – det kan inte covid-19 påverka! Låt oss hämta kraft och glädje i allt som nu sprätter och gror. Ljuset vinner alltid över mörkret!

Och tills vi möts igen KRING ALLA de tillfällen där vi vanligtvis skulle ha samlats har kyrkan, liksom alla andra, behövt tänka om.

Därför erbjuds andakter, gudstjänster, föreläsningar, konserter och även vissa samtalsgrupper i digital form.

I vår hålls en föreläsningsserie med namnet Klimatoro och framtidshopp – tre webbinarier om möjligheter och val. Nu närmast föreläser Anna Jiremark.

svenskakyrkan.se/ vastrafrolundapastorat

13/4

Mat, klimat, miljö och hållbar utveckling – webbinarium med Anna Jiremark, civilingenjör och miljökonsult. Tisdag 13 april 19.00.

Amälan senast dagen innan.

Nästa år …

Ingvild Fallegård Kyrkoherde

Vy över Jerusalem.

Foto: Ingvild Fallegård

3

”

There comes a point where we need to stop just pulling people out of the river.

We need to go upstream and find out why they’re falling in.

– Desmond Tutu

VISSTE DU ATT mycket av diakonernas arbete handlar om samtal, myndighetskontakt och nödhjälp? Det kan till exempel vara hembesök hos ensamma, själavårdssamtal för människor i kris, att följa med på möte hos socialtjänst eller migrationsverket och att hjälpa till med ansökningar och överklaganden. Deras arbete består också av direkt nödhjälp, som att ordna med matkassar för de som behöver mat för veckan och klädutdelning.

Samtidigt arbetar de strategiskt med att kartlägga om på vilka sätt grundproblematiken och verka diakonerna arbetar för att samhälle och kyrka ska för människor i vårt jobba mer proaktivt. Du som medlem i Svenska kyrkan bidrar lokalområde, till att diakonerna kan hjälpa många på sidan 8. människor.

Foto: Gustaf Hellsing

LÄS MER

4

75

Att följa med på möten med myndigheter är några av diakonernas osynliga arbetsuppgifter.

I julas fick 75 barnfamiljer i Tynnered och Frölunda kassar med julmat och fina julklappar till barnen, när Svenska kyrkan samarbetade med Stadsmissionens Livsmedelcentral, ICA Maxi 421, ICA Supermarket Frölunda, Röda Korset, Tynnereds scoutkår och Önnereds handbollsklubb. Varmt tack till alla er som bidrog genom Handla för andra!

I väntans tider...

”

– TILLSAMMANS får vi vänta, längta och hoppas att vi snart kan få mötas i vår kyrka igen. Håll utkik efter meddelande om när det går att ta komma in, mötas och ta en titt i din nyrenoverade kyrka. Till dess får vi längta och vänta, hälsar Västra Frölundas församlingsherde Ingrid Svensson.

Vila i din väntan. Stilla mötet sker.

All din stora längtan Herren hör och ser.

Våga vänta tryggt: snart har dagen grytt.

Våren visar vägen: Gud gör allting nytt.

(Psalm 205 i Svenska psalmboken) Foto: Gustaf Hellsing, Alireza

YNGST OCH ÄLDST

Fastighetsöversyn SVENSKA KYRKAN gör just nu en omfattande översyn av sitt fastighetsinnehav, och skapar nya modeller för planering och förvaltning av fastigheter och det gemensamma kulturarvet. Arbetet är ett resultat av kyrkomötets beslut från 2016 om att kyrkan ska ta ett gemensamt ansvar för fastigheter, kyrkor och ekonomiska utjämningssystem för att frigöra resurser till det grundläggande uppdraget och minska de ekonomiska effekterna av att antalet medlemmar successivt blir färre.

Målsättningen är en effektiv och långsiktigt hållbar fastighetsförvaltning som bidrar till funktionella lokaler för kyrkans olika verksamheter, låg påverkan på klimat och miljö, och som samtidigt sparar på ekonomin. Då kan Svenska kyrkan fortsätta fira gudstjänst, berätta om kristen tro, arbeta för ett värdigt liv och en bättre värld för alla, och ta ansvar för det kyrkliga kulturarvet.

Lokalförsörjningsplanen ska vara klar år 2022.

Kulturarvet YNGSTA KYRKAN i pastoratet är Grevegårdens kyrka som invigdes 1992 på Lingonvägen 28. Särskild med sin rosa färg och runda kyrkorum. Äldst är Styrsö kyrka som invigdes 1754, alltså för 267 år sedan! Näst yngst är Västra Frölunda kyrka som i sin nuvarande form är från 1866.

Foto: Amanda Holmblad, Tommy Hvitfeldt

I DONSÖ KYRKA har fastighetsavdelningen nyligen bytt ut värmesystemet från gammal elektrisk bänkvärme till luftvärmepump och därmed halverat elförbrukningen.

Stina Oad leder lokalförsörjningsplanen i Västra Frölunda pastorat.

5

PÅSKPYSSELTIPS

Foto: Magnus Aronson/Ikon

från Öppna förskolan i Furåsen

SÅ KRASSE I ÄGGSKAL

Lägg lite bomull eller vikt hushållspapper i ett äggskal, strö över krassefrön och om du vill även rädisskott, och vattna ordentligt. Klä plastfolie runt för att hålla fukten.

Vattna varje dag. Om en vecka kan du skörda din smörgåskrasse!

Varför PÅSKENS GUDSTJÄNSTER Genom påskhelgens dagar följer vi Jesus genom det största av draman, som mynnar ut i hans seger och vår glädje. Välkommen att fira påskens gudstjänster via våra digitala sändningar. Se hemsidan för datum och tid: svenskakyrkan.se/ vastrafrolundapastorat

PYSSLA KORT & FÅGELBO

Till fågelboet behöver du grenar, silkespapper, flirtägg, fjädrar, sax och lim.

Till kortet behövs hobby­ färg, en gaffel, färgat papper, pysselögon, sax och lim.

6 Idé: Elisabeth Lindgren, Magdalena Moberg Foto: Magdalena Moberg

ör firar vi påsk?

Våga frågade pedagog Tobbe.

Ja, varför gör vi egentligen det?

Påsken, som är kyrkans viktigaste högtid, har vi för att fira att Jesus vann över döden och offrade sig för dig och mig och resten av mänskligheten. I kyrkan tittar vi lite extra på de sista dagarna i Jesus liv för att sedan stämma upp i jubel på påskdagen då han uppstått och därmed vunnit över ondskan och döden. Detta för att ge varje enskild människa kärlek och förlåtelse.

Torbjörn Lindblad är församlingspedagog i Älvsborgs församling. Här visar han upp korset som brukar användas som rekvisita i påskvandringarna i Älvsborgs kyrka, dit många skolklasser kommer varje år.

Hur firas påsk i kyrkan och vad betyder de olika dagarna?

Under Stilla veckan, dagarna innan påsk, inträffade det ett par viktiga händelser för vår kyrka. Den första är när Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. Detta firar vi på palmsöndagen, söndagen före påsk, för att minnas att Jesus mottogs som en kung när han kom till Jerusalem. Folket lade ut kläder och palmblad på marken framför Jesus och sjöng och hurrade för att visa sin glädje över hans ankomst.

På torsdagen äter Jesus sin sista måltid då han firar den judiska påsken med sina lärjungar och samtidigt delar lärjungarna och Jesus den första nattvarden. Jesus bad lärjungarna att göra så för att minnas honom, vad han gjort och sagt. Det har vi kristna fortsatt att göra sedan dess.

Långfredagen är dagen Jesus dog.

Vi stänger altartavlan och tar bort allt som står på altaret för att återge tomheten och sorgen människorna kände efter Jesu död.

...att onsdagen för påsk kallas för Dymmelonsdagen?

Den infaller under stilla veckan och är dagen då påskfriden inleds. Namnet kommer av traditionen att i Skandinavien ersätta metallkläpparna i kyrkklockorna denna dag med trästavar, dymblar eller dymlar, för att ge en så dämpad klang som möjligt, en markering av att det är stilla veckan och att långfredagen är i antågande. I vissa delar av Finland har Dymmel­onsdag även kallats Klockonsdag.

”FÖR ATT MAN MÅSTE JU HA LITE MYS.” – Astrid, 5 år

Foto: Magdalena Moberg

VISSTE DU...

Påskdagen, dagen då Jesus återuppstår från de döda, jublas det i kyrkan.

Prästen ropar: ”Jesus är uppstånden!”, varpå församlingen svarar: ”Ja! Han är sannerligen uppstånden!”. Vi får höra berättelsen om hur det goda vinner över det onda och löftet om Guds förlåtelse för det som blir fel.

När infaller påsken?

I år är påskdagen den 4 april eftersom det är den första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen. Något jag antagligen aldrig kommer att lära mig, tur jag har kollegor som håller koll.

Frågor ställda av Magdalena Moberg.

Källa: Wikipedia Foto: Pixabay

”FÖR DET ÄR ROLIGT.” – Joel, 4 år 7

Diakonerna Lena och Marie-Louise tillsammans med församlingsvärdinna Deena utanför Tynnereds kyrka.

Medmänsklighet i pandemitider

Lena Andersson och Marie-Louise Marek.

Våga hör av sig till diakonerna Lena och Marie-Louise som båda jobbar i Tynnereds församling, för att höra hur diakonernas sociala arbete har sett ut under coronaåret. text Helena Windt foto Thomas Johannesson

Förändrade förutsättningar – Läget är sedan innan rätt så tufft i Tynnered, med stora kontraster. Här finns allt från stora villor till hyresrätter där människor bor trångt. Ibland är det bara en väg som är gränsen för vitt skilda livsförhållanden. Under pandemin har dessutom fler blivit arbetslösa, så situationen är tuff för många, säger Lena Andersson, diakon i Tynnereds församling.

– I början av pandemin när allt gick väldigt snabbt fick vi tillsammans med 8

Röda korset hjälpa till med att nå ut med information om handtvätt och hur viruset smittar. Vi hade redan kontakt med väldigt mycket människor genom matutdelningen, så det föll sig naturligt.

Det fanns en stor oro och rädsla och kommunikation är svårt. En del fick information från sitt hemland och andra lyssnade på vänner mer än på myndigheterna. Mycket desinformation spreds, och den slog åt båda hållen där några drabbades av stor oro och ytterligare några

inte förstod hur de själva kunde påverka, berättar Marie-Louise Marek, även hon diakon i Tynnereds församling.

– Sedan dess har våra uppgifter mer och mer gått över till att hjälpa människor att hantera vardagen och se till att ensamheten inte blir för stor, fortsätter hon. Vi satte igång telefonkedjor för att upprätthålla kontakten med dem vi brukar träffa i våra verksamheter. I vanliga fall möter vi till exempel många av våra äldre församlingsbor i gudstjänsterna,

och dem har vi fått hålla kontakten med på andra sätt nu. Vårt budskap har varit och är fortfarande att vi finns här och att vi fortsätter med det som går, men utomhus, säger Marie-Louise.

– Förutom vana kyrkbesökare har det också hört av sig människor som vi vanligtvis inte har kontakt med, men som ber att få bli uppringda eftersom de lider av ensamheten, fyller Lena i.

Hon berättare vidare om gemenskapsträffarna, kvinnogruppen och promenadgruppen som har kunnat mötas utomhus i de perioder av pandemiåret som restriktionerna har tillåtit det.

– Människor längtar efter att träffas och behöver det. På Opaltorget och Smycketorget, där vi står tillsammans med Röda korset på torsdagar, blir det tydligt. Många kommer fram och söker kontakt. Det finns ett behov att prata om livet. Enskilda samtal har vi utomhus med infravärme eller inomhus med visir i ett luftigt rum.

Lena berättar att de har kontakt med många ensamstående mammor i olika åldrar. Kvinnogruppen Vardagsliv är en mötesplats där daglediga, mest äldre svenskfödda och syriskortodoxa kvinnor träffas, har bibelstudier och berättar för varandra om sina egna liv.

– Både gemenskap, att införskaffa sig kunskap och känslan av att ge röst åt sin egen berättelse är sätt att stärka deras självkänsla.

Vi försöker få kvinnorna att medverka så mycket som möjligt. Ibland medverkar de till exempel i gudstjänsterna genom att läsa texter och på olika sätt vara med och ta plats. Det kan aldrig bli fel, det kan bara bli annorlunda, säger Lena.

De osynliga arbetsuppgifterna Mycket av diakonernas arbete är sådant som inte syns utåt. Till diakonimottagningen kommer människor för samtalsstöd, både själavård och rent praktiskt stöd kring ekonomi och hjälp med kontakt med myndigheter. Diakonerna berättar att deras arbete bland annat innebär att överklaga diverse myndighetsbeslut, följa med på zip-möten hos socialkontor, ta sig an migrationsfrågor, äldreomsorgsfrågor, familjebehandlingsfrågor, bostadslöshetsfrågor och själsliga frågor.

En förändring som har skett under året som gått är att de som brukat köa till matutdelningen i Tynnereds kyrka på torsdagar numera är hänvisade till

Räddningsmissionens nyöppnade butik Maträtt vid Flatås torg. Där kan den som har en låg inkomst bli kund och handla för en tredjedel av priset. Diakonerna välkomnar den nyöppnade butiken.

– Det är en annan värdighet i att själv få handla sin mat. Dels är det viktigt att faktiskt få betala en slant, men också att själv välja vad du vill ha, istället för att någon annan har plockat ihop matvaror åt dig i förväg. Men vi har fortfarande möjlighet att ordna med nödhjälp, som en kasse mat, för den som behöver akut hjälp här och nu, säger Marie-Louise.

I och med att matutdelningen avvecklades frigjordes tid till andra arbetsuppgifter för diakonerna. De har fått utrymme att planera för en ny sorts mötesplats där det ska handla mer om gemenskapen. De tänker sig träffar där man möts och lagar mat tillsammans och där de hinner ägna mer tid åt en individ än de kunnat tidigare.

”Dessutom är det så att om vi skriver ett brev eller följer med på ett myndighetsmöte får personen ibland ett annat bemötande. Det är sorgligt men sant.”

Strategiskt diakonalt arbete Något annat som Lena, Marie-Louise och Peter Belsing, diakon i Näsets församling som också är med på diakonimottagningen, har fått tid till under året som har gått, är att sätta sig ner och kartlägga de behov som finns i Tynnereds och Näsets församlingar. Syftet var dels att själva få större förståelse för grundproblematiken och kunna angripa problemen tidigare i sitt eget arbete, men också att kunna påverka samhället och myndigheter. I det strategiska arbetet har de med hjälp av enkäter kunnat se återkommande mönster i människors situationer – kunskap som de nu delar med sig av vidare. Bland annat kunde de identifiera ett strukturellt problem där många nyanlända hamnar i skuld till CSN, för att man genom Etableringsenheten blir erbjudna så kallade hemutrustningslån utan att alla inblandade förstår att det är ett lån man skriver på, eller har möjlighet att betala tillbaka det.

– Det visade sig vara ett problem som inte är unikt för vårt område, utan ett bekymmer för nyanlända i hela Sverige. Försörjningsstöd tar inte hänsyn till skulder, så människor får stora ekonomiska problem på grund av detta, säger Marie-Louise.

Diakonernas strategiska arbete har bland annat mynnat ut i en rapport som biskopen för Göteborgs stift, Susanne Rappmann, kommer att fördjupa sig i, och en nytillsatt arbetsgrupp på CSN som arbetar vidare med diakonernas rapport som grund.

Kyrkans roll i samhället – Kyrkan har i alla tider ägnat sig åt socialt arbete eftersom grunden i att vara kyrka är tro genom handling. Genom historien har kyrkan varit ansvarig för sjukvård med mera. Just nu är vi helt enkelt ett tecken på att det inte fungerar så som vi önskar i vårt samhälle. Då är det självklart att vi som kyrka rycker ut och signalerar att människor faktiskt svälter. Vi längtar inte efter att göra detta men som kristen kan du inte välja bort det. Kyrkan ska inte vara sista utposten, sa vi diakoner för några år sen, och tycker så fortfarande. Men nu för tiden är kyrkan många gånger sista utposten. Våra gemensamma socialförsäkringssystem är fantastiska, men många faller igenom.

Idag är allt individens ansvar. Du måste falla så långt innan någon går in och hjälper dig. Vi finns på vägen. Dessutom är det så att om vi skriver ett brev eller föjer med på ett myndighetsmöte, får personen ibland ett annat bemötande. Det är sorgligt men sant, säger Marie-Louise.

– Vi hänvisar självklart alltid tillbaka till socialtjänsten, men önskningar kan avslås och beslut tar tid ibland, speciellt om de måste överklagas. Mycket handlar om att vara uppmuntrande, att finnas som stöd och medmänniska i möten med myndigheter och annat. Vi har många möten med ensamstående mammor, och där handlar det framför allt om att stärka deras självkänsla. En del har skyddad identitet, många barn, sjuka barn... ja, på olika sätt tuffa livssituationer, fyller Lena i. Många gånger är det tillfälligheter som har gjort att det har blivit som det blivit. Det måste man möta med en stor ödmjukhet och insikten om att det hade kunnat vara jag.

9

Suzana brinner för livsberättelser Suzana Enmark, församlingsassistent i Tynnereds församling, startade föreläsningsserien Nära dig hösten 2002. Sedan dess har många olika slags livsöden fått berättas på tisdagskvällarna i Tynnereds kyrka, och desto fler har fått ta del av dem. I vår är Nära dig-kvällarna digitala och föreläsningarna går att uppleva hemifrån. Vi frågade Suzana hur allt började. frågor ställda av Maria Lif foto Anna Hjalmarsson

Hur startade Nära dig?

Jag fick förtroendet att starta något som skulle knyta ihop kyrka och samhälle. Jag hade bra kännedom om vad församlingsborna önskade, men hoppades att kvällarna skulle nå även andra människor. Olika åldrar och de som var ovana kyrkobesökare men längtade till något. Visionen var en god, varm, mötesplats med massa tända ljus och kyrkan öppen för ljuständning innan föreläsningen. För mig personligen är det viktigaste med kvällarna att det är förankrat i Kristus själv.

Nära dig är ”nära hjärtat och nära Gud”.

Människan med sina livsberättelser, sin kamp, sina sår, sin svaghet, styrka, överlevnad, längtan, kärlek, sorg med mera.

Det som vi alla bär på, oavsett tillhörighet, kön eller ursprung.

10

Från början jobbade jag med Nära dig helt själv, inklusive den avslutande andakten. Efter ett år började det samlas mer och mer folk och jag har sedan dess arbetat med präster, diakoner, ideella och ungdomar.

Hur får du föreläsare att säga ja?

Det är det bästa med att jobba med Nära dig. Jag söker och jag finner på något sätt.

Jag vet inte helt hur men med hjälp från ovan helt säkert. Jag ringer alltid först till föreläsarna. Hem till dem, på jobbet eller om de befinner sig på semester. Vi börjar samtala, som när du ringer till någon som du väldigt gärna vill träffa. Som vänner.

Vi bestämmer datum och allt kring det praktiska ordnar jag med. Och så klart förankrar jag det hos min herde och chef.

Våra föreläsare har kommit från olika delar av landet. Jag tror starkt på relationer och på en visdom som många människor bär på; erfarenheter, stark hängivenhet och berättelser som kan hjälpa en annan.

Jag tror på den osynliga kraften som finns mellan människor och Gud och jag älskar att det finns möjligheter till dessa möten i kyrkan.

Vad är det viktigaste när du sätter ihop en föreläsningsserie?

Innan jag sätter upp en föreläsningsserie funderar jag ofta på vad som händer i samhället, och om det är något som är på gång just då. Det kan också vara att jag får en ingivelse, utifrån samtal och möten med människor jag träffar och lyssnar på. Jag inspireras av visdom från människor som har levt och har något viktigt att säga oss. Om berättelser där livet inte alltid har varit självklart, om att tro på en Gud, om samspelet meellan Gud och människa, det osynliga, det som är mysterium. Då blir det ett tema och jag skriver mina tankar kring det.

Vilka reaktioner får du från föreläsarna när dom varit i Tynnereds kyrka?

Jag måste säga med säkerhet att det har varit många fantastiska möten där föreläsarna inte bara ger utan också får mycket tillbaka. Vi som finns med under kvällen, anställda och ideella, försöker göra platsen varm välkomnande och vi speglar tydligt också kyrkans mångfald under hela kvällen. Att komma till Tynnered som föreläsare men att lämna platsen som en vän. Det är just det!

Det har vi sett genom åren. Gränserna suddas ut. Inget annat är viktigt än närvaron och det enkla. Värmen, öppenheten och inga masker. Vi kommer nära varandra och jag vet att om jag ringer igen om några år igen vill föreläsaren komma igen. Det blir en glädjefullt ”Tack, jag kommer! Det ska bli så roligt att ses igen.”

Något som jag tycker extra mycket om är att föreläsaren får frågan om att dela ut brödet eller vinet i kvällsmässan.

Det inkluderar och är värdefullt. Alla är vi lika – vi är ett i kyrkan och Kristus.

Suzana Enmark.

”

Jag tror på den osynliga kraften som finns mellan människor och Gud. Jag älskar att det finns möjligheter till dessa möten i kyrkan.

NÄRA DIG-FÖRELÄSARE GENOM ÅREN (URVAL) Sebastian Stakset rappare Peter Halldorf präst Alexandra Pascalidou författare och journalist Elise Lindkvist ”Ängeln från Malmskillnadsgatan”

Mikaela Laurén boxare Tomas Sjödin pastor och författare Marcus Birro författare Annika Östberg 28 år i amerikanskt fängelse Michael Ben-Menachem ”Pojken med Davidsstjärnan”

11

Linda Johanssons berättelse:

Trasighet, hemlöshet – och livsmod Linda Johansson gästade Nära dig och Våga fick vara med om en digital föreläsningskväll, som kom att handla om hur det är att befinna sig på botten och vad som till slut gör att livet kan vända. text Maria Lif foto Maja-Kristin Nylander

KLOCKAN är 18.55 och jag sätter mig i soffan med min padda. Det är inte samma känsla som att sitta i kyrkbänken i Tynnered. Men när Lindas göteborgsdialekt strömmar ur från min padda, ja, då försvinner allt annat.

Linda berättar om sin uppväxt, som till en början är som vilken uppväxt som helst. I puberteten blir hon mer intresserad av att skolka och hänga med kompisar än att gå i skolan. Hon flyttar hemifrån som femtonåring, till sin äldre pojkvän. När det tar slut är hon sjutton år och för stolt för att flytta tillbaka hem till sina föräldrar. Hon får egen lägenhet med hjälp av socialtjänsten, där hon och hennes vänner festar som de vill. Hon berättar att hon vid den tiden trodde att hon var vuxen men att hon inte klarade vuxenlivet.

Hon läser in sina betyg på Komvux och ett tag fungerar livet lite igen. Hon träffar en ny kille, flyttar med honom till Göteborg och tar några olika jobb. Men hon har skulder, tar droger och umgås bara med människor i samma livssituation som hennes egen. Hon sjunker dju12

pare in i sitt drogmissbruk, klarar inte av sitt arbete, förlorar lägenheten och flyttar runt bland sina vänner som alla är drogmissbrukare. Hon har kontakt med socialtjänsten men eftersom hon flyttar runt mycket är det många olika kontor och kontaktpersoner och det blir ingen kontinuitet.

”Hennes mamma besökte henne på alla ställen hon bodde, men varje gång hon bad Linda flytta hem igen sa Linda nej.”

DROGERNA som till en början bara var ”lite kul” blev snart ett beroende och utan dem kunde hon inte ens ta sig upp på morgonen. Linda berättar att hon har bott under Älvsborgsbron, stulit el från elstolpar och huggit ved för att få lite värme. Hennes mamma besökte henne på alla ställen hon bodde, men varje gång hon bad Linda flytta hem igen sa

Linda nej. Drogerna var hennes bästa vän och hon visste att det skulle innebära slutet på livet med drogerna om hon flyttade hem igen. Hon kunde inte säga ja till sin mamma, trots att hon insåg att hennes liv inte fungerade.

VID EN PUNKT får hon kontakt med en socialsekreterare som ställer lagom krav på henne. Linda får förklarat för sig att om hon bara kan visa att hon är drogfri kan hon få en lägenhet. Hon gör en väl kalkylerad plan som innebär att hon ska hålla sig drogfri i fem år, få sin lägenhet och sedan kunna börja med droger igen.

Men någonstans på vägen börjar hon inse att hon inte vill tillbaka till sitt gamla liv. Efter ett kortare fängelsestraff får hon boende på Stadsmissionen. Där kommer hon till insikt om att hon har ett missbruk och där blir hon drogfri med hjälp av bland annat Tolvstegsprogrammet. Hon berättar att det var som att bli nollställd, när hon slutade med drogerna. Hon fick ställa sig frågan: vem är jag som drogfri?

Hon tog el från lyktstolpar, högg ved för att klara kylan och bodde i en koja under Älvsborgsbron. ”Detta är ingen snyfthistoria – jag är en överlevare”, säger Linda Johansson.

Linda kämpade på med Tolvstegsprogrammet, gjorde det som krävdes och arbetade med sig själv. En förutsättning för att hon tillslut lyckades ta sig upp var människorna runt om som stöttade, förstod och utmanade henne, i lagom takt.

Så småningom fick hon sin lägenhet, och hon utbildade sig till lastbilschaufför och fick fast jobb. Idag har hon varit drogfri i drygt åtta år. Hon har lärt sig att sätta gränser och hon vet att hon har ett värde som människa. Och hon har en tro som är viktig för henne. Den ger henne sinnesro och kraft.

”Alla människor har kapacitet till förändring – men ibland behöver man hjälp.”

LINDA ÄR en överlevare. Hon påminner oss alla om att livet inte är slut, även om det ser ut som att man är på botten.

När du och jag går förbi en medmänniska som sover på en parkbänk eller tigger utanför en butik så måste vi komma ihåg det; att varje människa har ett värde.

Alla människor har också kapacitet till förändring – men ibland behöver man hjälp. Och då krävs det att man också vågar be om hjälp, att man kan svälja sin stolthet och vara öppen för att ta emot hjälpen.

Lindas berättelse är stark och hon inger livsmod och hopp. Det behöver vi alla, oavsett hur våra liv ser ut.

NÄRA DIG-PROGRAMMET VÅREN 2021 Våren 2021 gästas Nära dig av Per Eriksson, Linda Johansson, Betlehem Isaak, Charlotte Frycklund, K G Hammar och Stefan Edman. Alla föredrag livesänds på hemsidan och går att se i efterhand: svenskakyrkan.se/vastrafrolundapastorat

13/4

27/4

Till höger: K G Hammar och Stefan Edman. Foto: Jim Elfström, Talarforum Arkiv

13

Gifta sig kan man göra utomhus, med bara de närmaste som vittnen.

Hör av er så svarar vi på frågor och hjälper er med bokning.

Västra Frölunda pastorats expedition: 031-731 64 50

Kvartersfika i Tynnered VARJE TORSDAG eftermiddag finns Tynnereds församling och Röda Korset vid Opaltorget och Smycketorget och bjuder på kaffe, saft och fika. Många människor kommer fram och vill samtala.

– Rädslan kring smittspridningen av covid-19 gör att många känner sig isolerade och ensamma och det är viktigt att bara finnas till och lyssna en kort stund, säger diakon Lena Andersson.

Fikat serveras på den mobila mötescykeln som Malin Enerås Sköld från Röda Korset kommer med. Boende i området är med som frivilliga och hjälper till med samtal och serverar fika. Vid varje tillfälle kommer cirka 20 personer fram och vill fika och prata med en bekant, antingen någon som är med och driver verksamheten, eller en granne som också är ute.

– Att vi kan finnas ute och möta människor i en tid då många aktiviteter i området är stängda är viktigt. Vi vill hålla kontakt med boende i området och fortsätta möta behov även under pandemin. Vi har fått mycket positiva kommentarer om att kvartersfikat lindrar ensamhet och 14

skapar trygghet på de platser där verksamheten bedrivs. Det betyder jättemycket att Röda korset och Tynnereds församling kan samverkan kring den här aktiviteten. På så vis kan vi nå ut till fler personer och tillsammans göra verksamheten till något riktigt bra, säger Malin Enerås Sköld, verksamhetsutvecklare vid Röda Korset.

Tynnereds församling och Röda Korset hoppas kunna fortsätta med denna viktiga aktivitet åtminstone fram till sommaren och välkomnar fler deltagare i aktiviteten!

Foto: Röda korset

Foto: Unsplash/Scottwebb

Just nu kan vi inte fira stort, men vi kan fira innerligt.

Foto: Gustaf Hellsing, Johannes Frandsen, Alex Giacomini, Kristin Lidell, Magnus Aronson, Tommy Hvitfeldt

Som medlem bidrar du till: sjukhusbesök gudstjänster

krisarbete

barn- och ungdomsverksamheter

gemenskap för ensamma körsång och konserter

klimatarbete

familjerådgivning

katastrofhjälp i världen kyrkobyggnader och kulturarv

stöd till utsatta Svenska kyrkan i utlandet jourhavande präst

Tack!

Inträdestalong - klipp ut och skicka in!

Jag vill gå med i Svenska kyrkan!

Skicka talongen till: Västra Frölunda pastorat Frölunda kyrkogata 2 421 47 Västra Frölunda

Namn:

Personnummer:

Kryssa för lämpligt alternativ: Jag är döpt i Svenska kyrkans ordning

Adress:

Jag är döpt i någon annan evangelisk-luthersk kyrkas ordning Jag är inte döpt men vill ha mer information om Svenska kyrkan

Ort och datum:

Jag är konfirmerad i Svenska kyrkans ordning Jag är konfirmerad i annan kristen kyrkas ordning

Namnunderskrift:

15

Veckans

VÅGA-FRÅGA 1. Ska du rösta vid kyrkovalet 2021?

2. Har du tidigare röstat i kyrkovalet?

3. Vad betyder kyrkan för dig?

4. Tycker du att det är viktigt att medlemmar i Svenska kyrkan använder sin rösträtt?

...APROPÅ

Kyrkoval 19 SEP 2021

1. Ja 2. Ja, många gånger, så länge tillbaka jag kan minnas.

3. Den betyder mycket. Jag är döpt och konfirmerad i Svenska kyrkan och där har jag också funnit en tro som håller och både kan leva och dö på. Kyrkan betyder dock mer än medlemsskapet i en organisation. Den är för mig en levande organism eller en gemenskap av alla kristna – i olika samfund – som tror och bekänner Jesus Kristus som Herre och Frälsare. Han hör våra böner och möter oss i ord och sakrament, i gudstjänster. Kyrkan är djupast sett Kristi kropp.

4. Ja, det är en demokratisk rättighet och plikt.

BARBRO BERGLUND

1. Ja 2. Ja, varje val utom ett sedan 1988.

3. En axel att luta sig emot i livets med och motgångar. Det har varit ett självklart val för mig att gifta mig och att döpa mina barn i Svenska kyrkan.

4. Jag tycker att det är en demokratisk rättighet och skyldighet att använda sin röst var fjärde år. Det är nästan det enda sättet att påverka besluten i Svenska kyrkan, om man inte är förtroendevald.

1. Ja. 2. Jag fyllde 16 precis innan förra kyrkovalet, så jag har röstat en gång tidigare.

3. Kyrkan betyder väldigt mycket för mig, framförallt som en mötesplats för det personliga mötet med Gud som man får i kyrkorummet. I kyrkorummet kan jag vara mig själv utan att Gud eller någon anna dömer mig. När jag är ledsen kan jag söka tröst hos Gud i kyrkans lugna miljö. Kyrkan är även en mötesplats där jag stiftat nya bekantskaper med nya fina vänner som man kan prata om trosfrågor med. Kyrkans arbete vid begravningar betyder även väldigt mycket för mig. För några år sedan gick min mormor bort och det var en stor trygghet när kyrkan överlämnade henne i Guds goda händer.

4. Kyrkan är en öppen plats för alla, dit alla är välkomna, där av är det viktigt att alla medlemmar kan vara med och påverka kyrkans utformning och framtid på ett positivt sätt.

Genom att avstå från att rösta kan man inte vara med och påverka kyrkans framtid.

Genom att rösta visar man ett engagemang och att kyrkan betyder något för sig själv personligen. Valet handlar om kyrkans framtid, hur vill du att den ska bli? Genom att rösta i kyrkovalet är man med och påverkar och får sina åsikter framförda.

JOHN GRANQVIST

ERIK ELIASSON

16

Foto: Magnus Aronson

SÖNDAGEN DEN 19 SEPTEMBER 2021 är det val i Svenska kyrkan. Alla medlemmar som är 16 år och äldre kan rösta. I kyrkovalet röstar väljarna om vilka som ska vara med och bestämma i Svenska kyrkan de kommande fyra åren.

Läs mer här: svenskakyrkan.se/kyrkoval

B ILD :PIXAB AY .CO M

FÖRA LI V JAG DEL AV FÖRSTÅR SYSTEM

DEN BOTFÄRDIGE RÖVAREN ÅSKLJUD

PÅ EN HÖGRE NIVÅ

SAKNAR UPPGIVEN

BÖTER

FRÅNSLAGEN

NATRIUM SKÖTSEL BARA I DANMARK

MAMMA TILL ISAK CHOSEFRI

FRÅN STEL LED

BÖNDRYCK

POLITISKT PARTI

UDDA TYP HÖRS FRÅN STIA

NÄRINGSVÄTSKA INOM KORT

TUMLARE

STICKLI NG

ATLAS

OMFÅNGSRI K

SES MED SLUT

RIVA OMKRING

FASTAN AVSLUTAS PÅ?

CEREMONI OANVÄNDA

HAR KUNSKAP OM

SAX

RAMA IN

FURA

VIRVELSTORM

LOVORD GÖSTA SOM SPELADE S I CKAN

NAVELN ÄR ETT HUVUDSTAD

BLODPUMP

MÅNAD ARBETSAMMA SKRATTRETANDE

GULLIG GRÖN BELÄGGNING

KAN MAN KASTA ETT BESTÅR AV SMÅ KORN NEON SOLFÖRMÖRKELSE

MIKROSKOPISKA

NEJ TILL VARDAGS

GER BORT

GRILLREST

GRÖNARE PÅ ANDRA SIDAN?

BEHÖVER INTE FULLÄRD

VIT TRÄKYRKA SOM INVIGDES 1990

DRICKA KAFFE

HAR SEGEL FÖRMODA

SKÖTSEL

EN SORTS SKINN

STY RHJULET GRÖNOMRÅDE

PRECISION

LÖVTRÄD

VILL INTE ASOCIAL

UPPGIFTER

BETS EL ÄMNAR SAMLAR ARKIT EKTER

LÄGGER INTRESSERAD

UMAMI ÄR EN VÄGER TUNGT

HUR SA? EN SORTS ORGAN ÖVRE GRÄNS

FÖRFARANDE OKÄND PERSON UPPSLAGSVERK

DJUNGELVÄXT KOD 100 M2

JAPANSK TEATER STRECKKOD

MITT I NATTEN

KAN VARA LÖST

PÅ NÄTET FRÅN ÄLVSBORGS K:A PÅ PÅSKDAG EN

Lös korsordet så får du fram en mening i de färgade rutorna.

Vinnaren presenteras i nästa nummer och får ett presentkort på Din Bok. Skicka in ditt svar till: Tidningen Våga, Västra Frölunda pastorat Frölunda kyrkogata 2 421 47 Västra Frölunda ... eller mejla lösningen till: vastrafrolunda.vaga@svenskakyrkan.se Vi vill ha ditt svar senast den 15 juni 2021.

GRATTIS...

Christine Karlsson, vinnare i senaste korsordet.

Ett presentkort är på väg till dig!

!

17

Tema Konfirmation

”

Sommarlovet kände så mycket roligare Våga hörde av sig till några av förra årets sommarkonfirmander på Näset för att höra varför de valde att bli konfirmander och hur de minns tillbaka på sin konfirmandtid, såhär med lite perspektiv. frågor Ida Bergenholtz foto Ida Bergenholtz, Gustaf Hellsing, Magnus Aronson

Varför anmälde du dig?

Jennifer: För att jag och mina vänner tyckte att det skulle vara kul att göra någonting helt nytt tillsammans och få lära känna nya vänner.

Oscar: Jag ville dels lära mig mer om tro men också lära känna nya människor. Man ska inte glömma konfapresenterna heller.

Wilma: Jag ville ha nått att göra på sommaren och konfirmationen verkade som en bra idé då man fick träffa väldigt trevliga personer och dessutom lära sig lite mer om kristendomen, sicken kombo!

Hugo: Haha, ja det är ganska roligt för jag hade tänkt lite då och då på att börja i konfa för det var många kompisar som skulle gå och jag hade även fått höra att det är en ”höjdpunkt vid 15-årsåldern” så jag hade det lite i åtanke också. Och mamma var på och frågade typ tio gånger och då svarade jag jo, ja, kanske, nej eller vet inte. Men sen var det en skoldag som jag blev körd och vi hämtade upp en kompis. Så då frågade min mamma om Carl skulle gå på någon konfirmation. ”Ja, jag ska gå på Näset” svarade Carl. Så började han rabbla upp en massa fler kompisar som skulle gå där. Så då sa jag: ”Aa, jag tror också jag vill gå där mamma.” Men då sa hon att det var för sent och att anmälan skulle man gjort för länge sen. Men jag sa: ”Kan du kolla om man kan anmäla sig fortfarande?” ”Ja ja... får se vad jag kan göra” svarade hon tillbaks. Någon vecka senare fick vi mail om att jag kommit med i konfagrup18

pen och då blev jag glad och tänkte att det här blir intressant. Något nytt, nya vänner, roliga och häftiga saker att se framför sig. Så det var mäktigt att höra att jag var med.

”Bussresan hem från lägret var otrolig, hela bussen körde allsång och alla gick loss hela vägen hem.”

Vad hade du för tankar och förväntningar i förväg?

Karolina: Jag hade inga specifika tankar men hoppades på att få träffa nya vänner och ha det roligt.

Jennifer: Jag hade hört av andra som konfirmerades att det var väldigt roligt och mycket mer intressant än vad man trodde. Det håller jag med om nu och jag har fått lära mig massa nya saker!

Wilma: Jag fick höra från många andra som redan hade konfirmerat sig att konfirmationen var en av det bästa händelser dom varit med om, så jag var ju bara tvungen att testa.

Oscar: Jag tänkte egentligen att det kanske kunde bli lite långtråkigt med en massa lektioner och prat hela tiden, men så blev det inte alls!

Har du något särskilt minne från konfirmationstiden?

Wilma: Jag har många roliga minnen, speciellt från lägren. Jag kommer nog

inte glömma när en av konfirmationsledarna fick 20 stycken tonåringar att hoppa upp och ner och säga ”gött härligt” flera gånger i rad.

Oscar: Bussresan hem från lägret var otrolig, hela bussen körde allsång och alla gick loss hela vägen hem.

Hugo: Allting med konfatiden var så sjukt roligt men om det är något speciellt så var det nog när vi åkte till Skara på läger. Där hade vi det sjukt kul, fick lära känna alla bra, bodde på hotell, badade, solade, spelade fotboll. Både bussresan dit och hem var fantastiska.

Just där och då levde man verkligen livet så det är ett minne som jag har starkt i huvudet. Det var sjukt kul, vill bara göra om det.

Hur var konfirmationsdagen?

Karolina: Det var en minnesvärd dag som jag fick dela med mina vänner.

Wilma: Man var glad och taggad men samtidigt lite dyster för att konfirmationen var slut.

Oscar: Det var en speciell känsla. Vi stod där i kåporna i 30 grader, alldeles genomsvettiga och nervösa. Det var både jättekul och spännande att äntligen få bli konfirmerad, men även lite tråkigt att man inte skulle få träffa de andra lika mycket längre.

Vad var det bästa?

Karolina: Det bästa var nog att få träffa nya människor och det var väldigt bra ledare som brydde sig om oss.

es 30 APRIL

Då släpps anmälan till konfirmandgrupperna 2021/2022 här: svenskakyrkan.se/ vastrafrolundapastorat/ konfaanmalan

Wilma: Att vara på läger med massor roliga personer och alla aktiviteter. ”Fånga flaggan” var min favorit för jag vann! Och den härliga känslan när vi satt i kyrkan på kvällen med tända ljus.

Oscar: Lägret helt klart. Vi hade extremt roligt. Man hängde med varandra hela dagarna, badade, skrattade och hade bara jättekul hela tiden.

Hugo: Snabbt och enkelt svar: ALLT!

Hugo: Vänta inte utan ta chansen, en sån här chans får du bara en gång i livet. Och jag lovar den vill du inte missa. Konfirmationen har gett mig sjukt bra ”nya” vänner och ett bättre förtroende. Detta gjorde mitt liv så mycket bättre. Har säkerligen glömt nämna saker, det var så mycket mer vi gjorde men det tänker inte jag säga, det tänker jag att du får uppleva själv när du börjar i konfirmationen.

Skulle du tipsa andra att konfirmera sig?

Jennifer: Ja det skulle jag verkligen!

Sommarlovet kändes så mycket roligare och lägren kommer jag att minnas länge! Man får massa nya kompisar, gör roliga aktiviteter med varandra, får lära sig mycket nytt och gå på många olika gudstjänster. Många tror att konfirmationen tar upp en stor del av ens sommarlov men i själva verket gör den sommaren bara bättre!

Karolina: Ja, för jag har bara bra minnen från min konfirmationstid.

”En sån här chans får du bara en gång i livet. Och jag lovar, den vill du inte missa.”

Oscar: Det skulle jag! Det är en jätterolig och lärorik tid där du samtidigt som du lär dig mer om kyrkan får ha otroligt roligt och lära känna nya vänner!

Wilma: JAA! Man får tillbringa tid med nya personer och grymma ledare, vem vill inte det?

KONFIRMATION I år inbjuds de som är födda 2007 att bli konfirmader. Men för den som missade chansen förra året går det lika bra att anmäla sig i år.

Du behöver inte vara döpt för att börja i en konfirmandgrupp. Många döps under sin konfirmandtid.

De som leder konfirmationen är präster, pedagoger, musiker, diakoner och unga ledare från kyrkan.

Konfirmandtiden kan se ut på olika sätt.

Du kan följa en konfirmandgrupp som träffas regelbundet varje vecka eller en helg i månaden. Några av alternativen innebär sommarläger på några veckor.

Du är välkommen att anmäla dig som konfirmand till vilken grupp som helst, det spelar ingen roll vart du bor. Men det är först till kvarn som gäller i alla grupper, därför behöver du ange ett andrahandsval.

19

Bach i ditt kök Kan man ersätta en reell konsertupplevelse med en digital eller går hela känslan förlorad? Vi testar hur det är att uppleva en karantänkonsert. text och foto Amanda Holmblad

T

ermometern visar på -12 grader utomhus. Med en varm kopp kaffe i handen och en filt i knät kopplar jag upp mig för att se en av karantänkonserterna som sänts det senaste året. Det är Hans Davidsson som står värd för dessa. Hans är en världskänd svensk organist (bland annat professor i orgel vid danska kungliga musikhögskolan) som de senaste åren arbetat i Älvsborgs församling. Där har han bland annat tagit initiativ till och startat musikskola, men även fina konsertsamarbeten med Göteborgs internationella orgelakademi.

Syftet med karantänkonserterna är att erbjuda musikupplevelser till alla som längtar efter levande musik. Samtidigt ges frilansmusiker en möjlighet att musicera i en tid då nästan alla konserter ställs in.

Karantänkonserterna i Älvsborgs församling startade i slutet av mars 2020.

Under våren direktsändes 13 konserter 20

som nådde 15 000 personer i mer än 20 länder. Programserien fortsätter under våren 2021 med konserter på söndagar klockan 19.00, nu i samarbete med ytterligare två församlingar. Karantänkonserterna är ett samarbete med Göteborgs internationella orgelakademi och Sensus.

”Efter en stund känns det som att jag befinner mig där, i en av bänkraderna i Älvsborgs kyrka.”

Så här sitter jag nu, hemma, nedsjunken i den bekväma fåtöljen och konserten ska just börja när Hans berättar att de annonserade musikerna blivit sjuka. Och i pandemitider säger vi inte ”the show must go on” utan stannar snällt hemma.

Istället har Anders Edlund bjudits in för

att spela Bach-musik på klavikord.

Konserten börjar och det är njutbart med Bachs tidlösa musik. Efter en stund känns det som att jag befinner mig där, i en av bänkraderna i Älvsborgs kyrka. En känsla som är så välkommen av många anledningar...

Vi får inte bara njuta vacker musik utan vi får också i mellansnacket lära oss hur Bach skriver en Fuga, vad en Partita är och att man behöver stämma om klavikordet i mitten av konserten.

Det fina med digitala konserter är att man kan se dem i efterhand om man nu inte hade möjlighet vid livsändnigen. Det blir som en godbit man kan spara till en regnig kväll eller krasslig tisdag. Karantänkonserterna är stunds njutbar förströelse med fantastiska musiker. Detta duger gott i väntan på att få mötas i samma rum igen. Jag blir både hänförd och berörd.

Tacksam för möjligheten! Tacksam för musiken. Tacksam för människors engagemang och hängivenhet.

Krönika

En riktig servicebutik Lotten, musiker i Tynnereds församling, anar förklädda gudar bland semlor, snus och skönsång i en helt vanlig servicebutik i Majorna. text Lotten Zimmergren

F

örra våren skulle vi ha gjort Förklädd gud här i Tynnereds kyrka.

Ett stort verk för kör och orkester. Det blev tyvärr inte av. Som så mycket annat blev det inställt.

Corona kom i vägen. Ända sedan dess har jag tänkt mycket på det här med förklädda gudar. En av uppgifterna jag tror vi har här är att försöka se och nå fram till det där som glimmar och lyser i oss alla. Varje människas egna universum.

En fredagseftermiddag i januari tittar jag in i min gode vän Nikolas servicebutik.

Den heter Sjökvistans och ligger alldeles vid Vagnhallen Majorna, nära systembolaget, och det gör att många människor som går under namnet a-lagare hänger i området. Nikolas är bekant med alla.

Den här dagen är jag extremt sugen på semla och går till Sjökvistans för att fråga om jag kan få köpa en. Jag har knappt hunnit in genom dörren förrän jag hör Nikolas röst: ”Hallå Lotten! Vad kul att se dig! Vill du ha en semla?! Jag har precis öppnat ett paket! Och en kopp kaffe, det vill du väl ha?”

Vi fikar och pratar om livet och hur det är nu med corona och allt. Efter en stund tar Nikolas fram gitarren – han har alltid den bakom disken – och så sjunger han en grekisk sång för mig. Vi har spelat tillsammans i samma band i många år och det här var en ny fin, lite vemodig låt. Jag njuter av semlan, kaffet och musiken och tänker att så här kan man också ha det en gråmulen dag i januari.

Plötsligt öppnas dörren och en man kommer in. Han och hans kläder är av det

slitnare slaget. Ölburkarna hänger ur fickorna och han har lite svårt att stå upp.

— Nämen, här kommer Bengt!

Välkommen!

Snabbt som ögat kastar sig Nikolas fram och placerar en pall under Bengt. Pallen verkar finnas där just för honom. Bengt får en kopp kaffe och bjuds in att lyssna på musiken. Vi presenteras för varandra och han berättar om sitt liv som före detta boxare och senare som dörrvakt på Nefertiti, jazzklubben: — Du vet, jag hade väl aldrig lyssnat på sån där jazzmusik förut och tänkte att vad är det för tjafs? Så en dag när jag har jobbat där ett tag och står och lyssnar på musiken tittar jag ner på min fot. Jag upptäcker då förvånat att den stampar takten.

Sedan räknar Bengt upp namn på kända jazzmusiker från hela världen som han har lärt känna på klubben och som han har hängt med efter spelningarna. Efter berättelsen tystnar Bengt och tittar ner i sin kopp. Jag anar en liten tår i ögat.

huva. Han fumlar lite med sina pengar och det är uppenbart att han inte har tillräckligt. ”Det är okej,” säger Nikolas lågt, ”vi tar det en annan gång.”

I nästa stund utbrister han högt: ”Men! Du hade tvåkronor i växel! Perfekt! Precis vad jag behöver! Du är en ängel!”

Killen som hukande smugit sig in lämnar butiken med höjt huvud. Bengt på pallen säger: ”Nej Nikolas det är du som är en ängel.”

Men nu tycker Nikolas att det är dags för en ny låt. Han brister ut i Tangokavaljeren och jag skrålar med.

Dörren öppnas på nytt och in kommer en kvinna. Hon tar några danssteg fram till disken för när hon hör musiken så kan hon liksom inte annat. Hade det inte varit för corona så hade hon säkert blivit uppbjuden. Hon köper sitt snus och ropar över axeln innan hon dansar ut: ”Vi ses om en vecka! Jag försöker ju sluta snusa som du vet!”

Strax efter att hon har gått kommer en ung kille in. Han liksom smyger fram med huvudet nerböjt, gömt i jackans

Nu är det snart dags för mig att gå, men innan dess kör vi en sista låt. Det blir O sole Mio. Det visar sig att Bengt har en riktigt bra sångröst och till ackompanjemanget av Nikolas smattrande gitarrspel ger vi allt vi har på de högsta tonerna.

”Dörren öppnas på nytt och in kommer en kvinna. Hon tar några danssteg fram till disken för när hon hör musiken så kan hon liksom inte annat.”

Efter denna fantastiska sångprestation säger vi hejdå och på återseende.

Precis när jag är på väg ut genom dörren hör jag Bengts röst bakom mig: — Det här är verkligen en riktig servicebutik.

21

Dop utomhus går också bra!

Foto: Johannes Frandsen

DOPET

är KÄRLEK, TACKSAMHET och GEMENSKAP. Dopet är också ett LÖFTE, ett HOPP och en GÅVA. Läs mer om dopet och hur man bokar på www.svenskakyrkan.se/vastrafrolundapastorat/dop

Miljödiplomering pågår!

22

I VÅRT PASTORAT har man valt att vara en del i utvecklingen för en mer hållbar och rättvis värld.

Klimatfrågan antogs som ett av tre prioriterade områden i församlingsinstruktionen 2019 och beslut togs om att pastoratet skulle genomgå Kyrkornas miljödiplomering för hållbar utveckling. Den tar avstamp i ansvaret vi har att förvalta den skapelse som Gud har gjort för oss och andra levande organismer att finnas i.

Vi följer den planen som finns framtagen för församlingar i dialog med stiftet.

Foto: Deborah Russouv/Ikon

Under samma himmel GE DIN GÅVA Swish: 90012 23 Plusgiro: 90 01 22-3 Bankgiro: 900 1223

Kyrkvindar friska...

JUST NU befinner sig världen i en unik och skrämmande situation. Den kräver globala lösningar, men den kräver också att vi hjälper varandra. Under de månader som coronapandemin har pågått har Act Svenska kyrkans partner över hela världen rapporterat om att åtgärder som stängda gränser och utegångsförbud gör att människor förlorar arbeten, mattransporter inte når fram till flyktingläger och att våld i hemmen ökar.

De människor som drabbas hårdast av katastrofer är de som har minst möjlighet att skydda sig. Att hålla distans till varandra kräver utrymme.

Utrymme som inte finns när åtta personer delar ett rum utan kök. Distansarbete är omöjligt när överlevnaden beror på tillfälliga dagarbeten eller att

sälja frukt och juice vid en vägkant.

Tillgång till vatten, tvål och handsprit för att hålla en god handhygien är omöjligt för människor som bor i fattiga områden eller i flyktingläger.

De som är extra sårbara och utsatta måste få stöd. Årets fasteaktion ska bidra till att lindra konsekvenserna av coronapandemin. När samhällen slagits sönder både socialt och ekonomiskt fortsätter Act Svenska kyrkan tillsammans med partner att arbeta långsiktigt och rättighetsbaserat.

De samhällen vi vill vara en del av att bygga upp ska vara mer hållbara, demokratiska, inkluderande och bättre rustade än tidigare. Tillsammans kan vi göra skillnad. Låt oss göra det. Din gåva räddar liv!

25%

Ca 25% av elen som förbrukas i Västra Frölunda pastorat kommer från ett vindkraftverk som vi är delägare i.

Foto: Nille Leander/Ikon

23

Krönika

Välbehövlig verklighetsflykt

E

n vän till mig berättade att hon fått en ny chef på sin arbetsplats. För att lära känna sina nya medarbetare ville chefen leka en ”pigg” lek: Säg vilken tv-serie du gillar och jag skall säga vem du är.

– Det är ju lysande, sa jag, eftersom jag själv aldrig tröttnar på att prata om tv-serier och dessutom har manusförfattandet som en del av mitt yrke. Min kompis tyckte däremot att leken var enormt krystad och det blev inte bättre när turen till sist kom till chefen själv, som berättade om sin vurm för tv-serier som utspelar sig på medeltiden.

– Det känns inte direkt som att man kan förvänta sig så mycket nytänkande från en sådan person, tyckte min kompis.

24

”Hör jag ordet vampyr, eller om det börjar yras om någon invasion från yttre rymden, gäspar jag högt och irriterat och greppar fjärrkontrollen.”

Ibland beklagar sig folk för att de tittar.

Skäms för att de skall hem och ”bulka” och jag tänker bara, ”kör!” Jag tror inte det är skadligt att fly verkligheten och leva andras liv för en stund? Det är ju så mycket som sker i oss när vi tittar, så många frågor som väcks inom oss. Hur skulle jag ha gjort? Vad hade jag känt?

Hur kan man välja ett sådant jobb? Hur kan hon lämna hela sin familj? För en sådan som honom? Dessutom har jag märkt att folk runt mig bara blir bättre på att kolla kritiskt på serier också.

Många av mina vänner som inte sysslar med någon form av skrivande kommenterar karaktärer, konflikter, cliffhangers och dialog som ingenting.

Jag vet att jag måste ta lite paus från tittandet när jag direkt efter att en serie tagit slut ”måste” ha en ny som skall ersätta den andra. Då vet jag att det är dags att ta tag i min egen story. Jobba

med min egen karaktärs utveckling, och kanske hugga tag i några konflikter jag försökt stoppa undan. Ändå tror jag att den där chefen var något på spåret. För så här i karantän och ”jobbahemmatider”, så blir det lite svårt att veta vad man skall prata om. Det blir många covidberättelser, tester som visade si och sen så. För många av oss blir det liksom inte mycket input. Inga fester, resor, konserter, föreställningar eller biobesök. Då är det aldrig fel att kunna dra till med: ”Sett någon bra serie på sistone?”

Det skrivs historia precis just nu.

Dramat pågår runt om oss. Och vi känner massa nytt vi aldrig känt. Rädslor, munskyddsmisstänksamhet, framtidsoro och förlorad tid med de man vill träffa men inte får. Och för många, sorg för att man mist någon man älskar.

Och nu vet vi också att vi kan vänja oss vid så mycket, att vi inte behövde ens hälften av allt vi trodde vi ville ha. Och en dag, när allt detta läkt, kommer denna märkliga tid bli stoff till många tv-serier.

Klara Zimmergren

Foto: Anna Hjalmarsson

Jag vet inte om vårt tv-tittande säger så mycket om oss, men själv är jag fruktansvärt stelbent när det gäller vad jag gillar. Det räcker med att trailern visar folk som springer i långa kjolar med hättor på huvudet, dricker mjöd ur horn eller ligger i skyttegravar i första eller för den del andra världskriget, så går jag i baklås direkt. Hör jag ordet vampyr, eller om det börjar yras om någon invasion från yttre rymden, gäspar jag högt och irriterat och greppar fjärrkontrollen.

Jag vill ha nutid, samtid. Helst inte så våldsamt, och någon karaktär får gärna göra en tuff resa från kriminalitet, kanske från något eländigt missbruk, till ett bättre stabilare liv. Kärlek måste ingå också förstås. Med allt vad det innebär.

När jag är på mitt allra mest rigida humör kräver jag också att det skall vara svenskt.

Men där är jag nog kanske ändå beredd att bredda mig lite. Om det är någon som vill göra en analys på detta och säga hur jag skulle fungera eller inte fungera på en arbetsplats så visst, gärna för mig.

Men en sak är säker och det är att tv-seriekonsumerandet bara ökar. Mer än någonsin vill vi följa andra människ-

ors liv, umgås med våra nya kompisar avsnitt efter avsnitt, känna deras sällskap en stund varje kväll. Längta efter nästa säsong. Jag kan ibland tvinga mig att bara se ett halvt avsnitt för att jag inte vill att det skall ta slut. För vi har väl alla känt den där känslan som nästar liknar sorg när man satt i sig alla säsonger av en bra serie. En slags snopen tomhet.