Spaning 6 2004

INNEHÅLL

TIDSKRIFTEN SPANING

Vi hjälper dig spana Spaning är en tidskrift om kulturarvet i Västmanland, som det såg ut igår och som det ser ut idag. Spaning vill vara till hjälp och inspiration för alla som på olika sätt arbetar med att göra kulturarvet tillgängligt, känt och levande i Västmanland, samtidigt som vi bjuder på kunskap, inspiration och tips till alla dom som intresserar sig för kulturarvet till vardags. Spaning ges ut av Västmanlands läns museum och Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening.

3

> Det viktigaste just nu Ledaren. Livets vatten. Av Carl-Magnus Gagge

4 6 10 12 14 16 18 20 22

> Spegeln Vattnets speciella dragningskraft. Av Ann Österberg

24 26 29

Vatten ger mig liv tillbaka. Av Agneta Waldenhielm

32 34 36

Supersvenskt. Olof Arborelius och Sverigetavlan. Av Karin Larsson

38 40

> Megafonen Debatt i Spaning

42 46 48 49 50

> Utflykten Färnebofjärdens nationalpark. Av Anna Jansson

Vattenkraft. Skovlar, ånga och el. Av Carl-Magnus Gagge Gruvan lade bygden under vatten. Efter Staffan Helmfrid Barn skriver om vatten. Vårutställning i Köping Sjön som försvann. Av Elisabeth Westerdahl Pärlfiske på svenska. Av Susanna Vesterberg Kungens egen ädelsten. Av Elisabeth Westerdahl Sjönamnens egen gåta. Av Richard Molin 1800-talets X 2000. Enklare än hästen. Snabbare än vagnen. Av Carin Thorsén

“Acidum occultum”.Sätra Brunns hemliga ingrediens. Av Agneta Waldenhielm “Akta så inte näcken tar dig”. Av Carin Thorsén

> Experten Vårda vattnet! Av Agneta Waldenhielm Ny Vattenvårdsmyndighet. Av Agneta Waldenhielm

> Spanaren “Kanske är vattnet så naturligt och så självklart att vi tar det alltför givet” Av Håkan Wåhlstedt

> Ur samlingarna Vattnets offer. Av Krister Ström > Från föreningarna Trångfors smedja. Av Trångforsgruppen > Ur litteraturen Ur “Sång om att leva på jorden”. Av Lars Gustafsson > Expertpanelen

1

kulturkalendern juni-oktober 2004

< Bilden på omslagets framsida: Vattenspegel.

Foto: Agneta Waldenhielm

TEMA VATTEN

4 4 5 5 5

notiser Rapport från framtiden På nytt jobb Webbtips Från föreningarna

5 6 8

Pris och beröm Aktuellt Sagt och gjort från verksamheten Nya böcker

12

hembygdsföreningar och deras gårdar

16

Redaktionsruta

DET VIKTIGASTE JUST NU

Livets vatten Tillgången till vatten är en grundförutsättning för alla former av liv. 55–60 % av en vuxen människa består av vatten. Människan lärde sig tidigt att hantera vatten.

Vatten både skiljer och förenar människor och kulturer.

I industriell verksamhet har vatten en nyckelroll som råvara, energiförmedlare och transportör. Föroreningar i vatten gör att vi alltmer ställt oss frågan om hur vi vårdar våra vatten.

Vatten är mycket komplext och mångfacetterat. I detta nummer av Spaning har vi valt att koncentrera oss på vattnets kraft ur flera aspekter.

Foto: Jan Gustafsson

Med vattnets kraft menas ett frigörande av energi som vattnet fått i ett evigt kretslopp. Vatten har också haft en mångsidig roll i mytiska och folkligt traditionella sammanhang. Vattnet ansågs till exempel ha en helande och renande kraft.

Västmanlands historia och kulturarv är till stor del kopplat till vatten. Mälardalen var under lång tid ett kust- och skärgårdslandskap. De äldsta spåren utgörs av stenåldersboplatser vid dåtida havsvikar. Landhöjningen gjorde att kustlinjen drog sig successivt tillbaka och stora torrlagda marker kunde utnyttjas för bete, slåtter och ny bebyggelse.

Under medeltiden anlades städerna Arboga, Köping och Västerås, alla handelsplatser med goda hamnlägen vid Mälaren. Vattnet som kraftkälla var en förutsättning för den industriella verksamheten vid gruvorna, hyttorna och smedjorna i länet. För att driva Sala silvergruva med smälthytta krävdes omfattande vattensystem. Länets bebyggelse växte främst fram kring de stora vattendragen Arbogaån, Hedströmmen, Kolbäcksån och Svartån.

För att förbättra transporterna byggdes såväl Hjälmaresom Strömsholms kanal. Överföringen av elektrisk energi producerad av vatten gav upphov till länets största industri och arbetsplats ASEA.

Carl-Magnus Gagge, Landsantikvarie/Länsmuseichef

3

Vattnets speciella dragningskraft

Foto: Agneta Waldenhielm

SPEGELN

Av Ann Österberg

Det var längs vattendragen från den smältande inlandsisen som de landlevande djuren och de nya bosättarna kom vandrade norrut.

Vid vattnet fanns tillgång till föda och på vattnet kunde man färdas.

VATTNETS KRAFTER, DESS FÖRMÅGA ATT GE OCH TA LIV, ATT LYFTA UPP MEN ÄVEN GÖMMA, HAR GETT UPPHOV TILL MYTER, SAGOR OCH SÄGNER. Människan har ofta besjälat vattnet och tillbett dess väsen.

I modern tid har vattnet fått en självklar, stor plats i konst, musik och diktning.

Vid vattnet var det enklare att bo och leva. Det byggdes handelsplatser där vattendragen möttes, handelsplatser som sedan växte till städer. Vid vatten vill vi fortfarande bo.

Trots att vi idag har vägar och transportfordon som tar oss fram på vägarna året runt, väljer de som har möjlighet ändå att bosätta sig vid vatten. Dragningskraften avspeglas inte minst i priserna på bostäder som ligger nära vatten.

Vår längtan till vattnet har gjort att vi tagit områden i anspråk för bebyggelse, som tidigare ratats på grund av dess utsatthet vid höga vattenflöden. Sårbarheten har blivit större och översvämningarna fler. Begreppet översvämning används ju först när sådant som människor äger eller brukar skadas av vattnet.

VATTNETS KRAFT KAN BRUKAS OCH ÄGAS. Människan har lagt ner oerhört stor möda på att styra det strömmande vattnet för att kunna använda dess kraft för sina syften.

Tillgången till vatten var nödvändig för arbetet i gruvorna, hyttorna och hamrarna. Till gruvorna fick man leda vattenkraften via grävda kanaler, anlagda sjöar och dammar eller kilometerlånga stånggångar. Vid bäckar och åar användes vattnet till att driva blåsbälgar och hammare. När industri och hem elektrifierades byggde bruken kraftverk i vattendragen, kraftverk som i flera fall ännu finns kvar och används.

4

VATTENVÄGARNA VAR DE TIDIGASTE VÄGARNA och förblev de viktigaste transport- och farlederna ända in emot slutet av 1800-talet. Närhet och tillgång till transporter på vatten eller is påverkade möjligheterna att kunna byta varor och tjänster. En kanalbåt på Strömsholms kanal lastade mer än vad 40 hästar kunde dra efter sig på slädar.

Vattendragen bryr sig inte om läns eller kommungränser, de förflyttar sig från de högsta punkterna genom bäckar och åar och vidare ut i havet. Bäcken i skogen vid Skinnskatteberg, liksom Hedströmmen, Kolbäcksån och Mälaren blir alla till slut en del av Östersjön.

DEN SVENSKE BONDEN HAR I HUNDRATALS ÅR BROTTATS MED ETT ÖVERFLÖD AV VATTEN. Förr höll sig odlaren i allmänhet borta från översvämningsområdena.

Senare århundradens stora utdikningar och torrläggning av sjöar har avvattnat markerna och gett större åkrar.

Det gavs möjlighet att odla på områden som låg närmare stränderna. I och med att sankängarna och mossarna dikades ut och odlades upp försvann de områden som kunde fånga överskottsvattnet vid vår och höstflod. Vattnet kom att rinna snabbare ut i vattendrag och sjöar med fler översvämningar som följd.

När vi blev medvetna om att vattensänkningar och utdikningar påverkar möjligheten till liv vid sjöstränder och sankmarker, blev den tidigare föraktade våtmarken mer attraktiv. Nu talar vi snarare om att bevara eller till och med återställa våtmarker för att värna den biologiska mångfalden.

Människans aktiviteter vid vattnet i städer, lantbruk och industri har påverkat dess kvalitet. Idag finns giftiga ämnen

>

Karta: Leif Andersson, SGU

SPEGELN

lagrade i vattendragens bottnar, gifter som måste mätas och kontrolleras och som påverkar våra möjligheter att använda dessa områden idag.

Vattendrag helt opåverkade av människan finns inte längre. Även i den mest avlägsna fjällbäck porlar rester av luftföroreningar som fallit till marken.

”OM VI INTE FÖRSTÅR KOPPLINGEN TILL VÅRA VATTEN SÅ FÅR VI INGEN ORDNING PÅ VÅR HISTORIA.” Gunnar Skoglöv [Mälarens historia har format vår]

Högsta kustlinjen, den linje där den högsta vattennivån låg efter den senaste inlandsisens smältning.

DET FINNS MER: KÄLLOR Mälardalens vattenvägar i industrihistoriskt perspektiv.

Maritima skrifter nr 3, Statens maritima museer Stockholm 2003.

Bergslagen och dess kraftverk. En skrift från Vattenfall Mellansverige, Västerås 1987.

Boken om Bergslagen. Resa i en levande historia. Red. Ann-Charlotte Backlund. Stockholm 1988.

Inventering av förorenade områden kring Kolbäcksån.

Länsstyrelsen i Västmanlands län 2004:1 ISSN nr 0284-8813 På www.sgu.se kan du läsa mer om vatten.

5

Foto: Agneta Waldenhielm

SPEGELN

Vattenhjul i lancashiresmedjan vid Karmansbo bruk.

6

SPEGELN

Vattenkraft.

Skovlar, ånga och el Av Carl-Magnus Gagge

Vattenkraft har under många hundra år varit den viktigaste energin för driften av kvarnar, sågverk, hyttor, hammarsmedjor och andra industriella anläggningar. Kraften kunde inte överföras på längre avstånd. Därför låg industrierna i direkt anslutning till vatten och platsen valdes där det var lättast att utnyttja nivåskillnaderna i de strömmande vattendragen.

Till platsen transporterades råvarorna och därifrån fraktades de färdiga produkterna. Tillgång på vattenkraft var helt avgörande för industrins lokalisering medan transportvägarnas längd inte hade samma betydelse.

VATTENHJULET I SKVALTKVARNEN ANSES VARA DEN FÖRSTA EGENTLIGA ”VATTENMOTORN”. På en lodrät axels nedre ände satt ett horisontellt liggande skovelförsett vattenhjul. Vattnet strömmade genom en ränna och satte genom en stöt skovlarna i rörelse. För att stöten skulle bli tillräckligt kraftig erfordrades en viss fallhöjd, däremot kunde en mycket liten vattenmängd räcka. För att reglera vattentillförseln fanns det reglerbara luckor i vattenrännan.

DE STÖRRE VATTENHJULEN HADE EN ANNAN KONSTRUKTION. Hjulet satt på en horisontell axel. För att hjulet skulle snurra så placerades det antingen så att vattnet rann in under skovlarna (underfallshjul) eller så att vattnet föll in mitt på hjulet (bröstfallshjul). Vanligast var dock att vattnet leddes fram i en ränna så att vattnet föll in i vattenhjulets skovlar uppifrån (överfallshjul). När dessa vattenhjul togs i bruk fick vattenkraften en större industriell betydelse.

Vattenhjulen kunde bara utnyttjas för lägre fallhöjder. För att få en större effekt kunde flera vattenhjul placeras efter varandra i de större vattenfallen. Med hjälp av vattenhjulet mekaniserades det tunga arbetet, tillverkningen blev effektivare

och produktiviteten ökade. Vattenhjulet fick en motsvarande betydelse för sin tids teknik och industri, som ångmaskinen fick under 1800-talet och elektriciteten under 1900-talet.

DEN VIKTIGASTE ANVÄNDNINGEN FICK VATTENKRAFTEN UNDER 1600- OCH 1700-TALEN FÖR BERGSBRUK OCH JÄRNHANTERING I BERGSLAGEN. Den goda tillgången på vattenfall på lämplig nivå, skog till kolning och vattendragen som transportleder samverkade och bidrog till utvecklingen. Hyttor och stångjärnssmedjor placerades vid vattendragen och omkring dem växte byar och brukssamhällen fram. Tekniken utvecklades och flera mekaniska uppfinningar utgick från vattenhjulet som ”motor”. Vattenkraften utnyttjades också vid gruvorna, sedan man under 1600-talet lärt sig konsten att föra över kraft på mekanisk väg. Från vattenhjulet överfördes kraften via så kallade stånggångar för att driva vattenpumpar och uppfordringsverk i gruvorna. Stånggångarna tog upp vattenhjulets roterande rörelse via axelvevar till fram- och återgående stänger. De var upphängda på stolpar och kunde då föra över kraften den långa vägen från vattenhjulet till gruvan. >>> 7

SPEGELN

>>> ÄNDA FRAM TILL MITTEN AV 1800-TALET VAR VATTENKRAFTEN DEN HELT DOMINERANDE KRAFTKÄLLAN FÖR INDUSTRIELL VERKSAMHET. Vid den tiden kom ångmaskinen att få en allt större betydelse och särskilt inom sågverksindustrin blev ångkraften en dominerande och konkurrerande kraftkälla. Ångkraften fick dock inte samma betydelse i Sverige som på kontinenten. Tekniker och industriägare höll i det längsta fast vid vattenhjulet.

Vattenkraften kunde också behålla sin ställning tack vare nya uppfinningar inom gjuteritekniken och nya maskiner inom verkstadsindustrin. Vattenhjulen av trä ersattes av gjutna turbiner i järn. Större fallhöjder kunde nu utnyttjas och turbinerna var enklare att reglera. Kraften överfördes direkt från turbinerna till maskinerna via kugghjul och remskivor.

KRAFTÖVERFÖRINGEN VAR ETT PROBLEM SOM DISKUTERADES LIVLIGT INOM INDUSTRIN och det fanns stora behov av att överföra energi på långa avstånd. Elektriciteten blev lösningen på problemet. Vattenkrafttillgångarna fick därmed en starkt ökad betydelse. De första vattendrivna elkraftverken byggdes på 1880-talet i mellersta Sverige.

Vattenkraftverken spred sig snabbt till Bergslagen där man sedan lång tid var van vid att utnyttja vatten som kraftkälla.

Vid elektrisk kraftöverföring omformades den mekaniska kraften i turbinen i en generator till elektrisk energi. Den elektriska strömmen fördes vidare i metalledningar till förbrukningsplatsen där den återomvandlades till mekanisk energi med hjälp av en elektrisk motor.

DE FÖRSTA KRAFTVERKEN VAR AVSEDDA FÖR BELYSNING. Ett problem var att likström inte kunde överföras på längre avstånd utan väldigt stora kraftförluster. För att lösa problemet utvecklades tekniken med högspänd växelström av bland annat Jonas Wenström och 1893 kunde Sveriges första och en av världens första anläggningar tas i bruk för överföring av 3-fas växelström vid Hällsjön i Grängesberg.

Därefter kom elektricitetens stora genombrott. Många små bygdekraftverk uppfördes på 1910-talet. Ofta var det en lokal förening som byggde anläggningen för att förse den närmaste omgivningen med hushållsström. Den av vatten producerade elektriciteten fick en allt större betydelse under 1900-talet. Elektriciteten ledde till stora förändringar inom industrin, jordbruket och för den enskilda människan i det egna hushållet. Elektricitet finns idag överallt i samhället och den har en avgörande betydelse för vårt sätt att arbeta och att leva.

8

FÖR ATT PÅ BÄSTA SÄTT KUNNA UTNYTTJA VATTENKRAFTEN räckte det inte med att känna till hur ett vattenhjul, turbiner och elgeneratorer fungerar. Lika stor vikt måste läggas vid reglering av vattendragen. Ett system av vattenmagasin och dammar måste byggas för att trygga en någorlunda regelbunden vattenföring.

VATTENKRAFTENS UTVECKLING HÖR INTIMT IHOP MED uppbyggandet av verkstadsindustrin och den elektriska industrin i Sverige. Företaget Elektriska Aktiebolaget grundades 1883 i Stockholm och det blev kärnan i det 1890 bildade Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget (ASEA), med Västerås som verksamhetsort. Till företaget knöts från början en av elektronikens pionjärer Jonas Wenström.

Hans insatser för utvecklingen av tekniken med trefas växelström fick stor betydelse för ASEA och för den breda användningen av elektricitet. Liknande tekniska lösningar kom dock samtidigt i flera länder av varandra fristående forskare och uppfinnare.

FLERA AV LANDETS MEST KULTURHISTORISKT VÄRDEFULLA VATTENKRAFTANLÄGGNINGAR finns bevarade i Västmanlands län. Vattnets koppling till gruvhanteringen kan bland annat studeras i dammsystemen vid Sala silvergruva och vid Polhemshjulet i Norberg. Vattenhjulens koppling till hyttdrift och hammarsmide är särskilt tydligt vid Engelsbergs bruk och vid andra anläggningar inom Ekomuseum Bergslagen som till exempel Trångfors smedja.

Det äldsta bevarade kraftverket i länet är Turbinhuset i Västerås, en symbolbyggnad för industristaden och dess kraftiga expansion. Andra tidiga och välbevarade kraftstationer finns i Västanfors, Trångfors och Arboga.

DET FINNS MER Åberg, Alf; Från skvaltkvarn till storkraftverk.

Om den enskilda och kommunala kraftindustrins tillkomst och utveckling. Stockholm 1962.

Bergslagen och dess kraftverk.

Vattenfall Mellansvergie. Västerås 1987.

Pettersson, Jan-Erik; Trångfors kraftstation – en sekelskiftesmiljö.

Tekniska museets årsbok, Daedalus 1988.

Brunnström, Lars och Spade, Bengt; Elektriska vattenkraftverk.

Kulturhistoriskt värdefulla anläggningar 1891–1950.

Riksantikvarieämbetet 1995.

Spade, Bengt; De svenska vattenkraftverken – teknik under hundra år.

Riksantikvarieämbetet och Kraftverksföreningen 1999.

SPEGELN

Ur Nordisk Familjebok: Till art. Vattenkraftverk. 1.

Generator

Turbin Intag Ledskovlar

Lucka

Foto: Agneta Waldenhielm

>

< Vattenlek vid Ekomuseums teknikpark i V채stanfors.

Generator i V채stanfors kraftstation.

9

Foto: Göran Persson

SPEGELN

Gruvan lade bygden under vatten Salas vattensystem ett kulturminne från Gustav Vasas tid.

Efter artikel av professor Staffan Helmfrid i Sala Allehanda 17 mars 1997.

Mycket har skrivits om silvergruvan som hjälpte Gustaf I att sätta ett fattigt och skuldsatt Sverige på fötter och under hans renässansfurstar till söner fick landet att träda fram som respektabel medlem av den europeiska statsfamiljen. Mindre är känt om den genomgripande omgestaltning av hela landskapet mellan Sala och Dalälven som krävdes för silverutvinningen, och som ännu efter 450 år finns kvar i ett helt system av dammar, sjöar och kanaler. Det måste betraktas som ett av vårt lands allra märkligaste kulturminnen. I sin omfattning och djärvhet har dammsystemet få samtida motsvarigheter.

BERGSBRUKETS ENERGIKÄLLOR I ÄLDRE TID VAR VED, VATTENKRAFT – OCH HÄSTAR. Veden kunde transporteras dit där bränslebehovet fanns, men kunde före ångmaskinens tid inte omsättas i mekaniskt arbete. För det behövdes hästar och vattenfall. Vattnet utförde mekaniskt arbete via vattenhjul placerade i vattenfall. Energin kunde med stora förluster endast överföras mekaniskt kortare sträckor genom stånggångar. Om inte arbetsplatsen kunde förläggas intill naturliga forsar och fall måste vattenfallen flyttas så nära arbetsplatsen som möjligt.

STOMMEN I DET VATTENSYSTEM SOM SENARE UTVECKLADES för gruvans räkning, hade anlagts redan under 1500-talets första årtionden för hyttorna, då belägna ovan om gruvan, vid Långforsen.

Gustaf I koncentrerade förhyttningen till kronans hytta nära sockenkyrkan och till dess vattenförsörjning började 10

redan på 1520-talet anläggas ett system av dammar och dämda sjöar, som omgestaltade hydrografin ända upp mot Dalälven.

GRUVANS SYSTEM KOM ATT OMFATTA 27 MAGASIN med en sammanlagd yta av 16 kvadratkilometer och ett nederbördsområde om 75 kvadratkilometer. Hyttans system var ännu större. Dess cirka 35 sjöar hade en yta av 40 kvadratkilometer varav 28 kvadratkilometer berodde av dämning. Nederbördsområdet täckte hela 400 kvadratkilometer. Sedan det förlorat sin funktion sänktes hyttans dammsystem omkring 1900. Saladamm torrlades helt och återgick till odlingsmark.

DET VAR DJÄRVA VATTENBYGGNADSPROJEKT SOM SILVRET DREV FRAM i det flacka landskapet. Hela hydrografin inom ett område på cirka 20 gånger 30 kilometer

>

SPEGELN

omgestaltades. Mest imponerande är att man, driven av vattenbehovet, redan i tidigt 1500-tal gick över vattendelaren mellan Mälaren och Dalälven, som går ogynnsamt nära Sala. Nära tre fjärdedelar av hyttans vattensystem låg norr om vattendelaren. Genom dämning mot norr skapades väldiga vattenmagasin, vilkas vatten leddes över vattendelaren söderut genom en sprängd kanal, Dofte grav.

Också gruvans vattensystem gick och går alltjämt över vattendelaren genom den sex kilometer långa och djupa Ljuse grav. För att leda ut vatten till de olika schaktens konster behövdes sammanlagt 25 kilometer grävda och sprängda kanaler, sträckvis i tunnelform. ÄVEN OM DET YTTRE FÖRLOPPET i dessa storstilade anläggningsarbeten är kartlagt finns det ännu mycket som vi inte vet och som vi väntar att få svar på av kommande generationers forskare.

Illustration av Planverk ur Rinman, Bergwerks Lexicon från 1789. Planverket användes då man med vattnets hjälp skilde den krossade (bokade) malmen från berget.

Droppverket som ses på fig. 5 var en vattenbesparande uppfinning, utvecklad av Berghsuptsman Berndtson, som bland annat användes vid Sala silvergruva.

Vattendelare: Den osynliga gräns i naturen där vattnet rinner i olika riktningar.

Hydrografi: Vetenskapen om vatten. (Här; vattnets kretslopp).

DET FINNS MER Sala silvergruvas vattensystem, Tomas Eriksson.

Rapport Västmanlands läns museum 2002:A84 Hyttans vattensystem: 100 år efter torrläggningen, Leif Lindstedt. Ur Sala Hembygds och Fornminnesförenings årsbok 2000.

11

Foto: Agneta Waldenhielm

SPEGELN

12

SPEGELN

Barn skriver och ritar om vatten Dikt och bild ingick i Vårutställningen för barn och ungdomar i Köpings kommun 3–14 maj. Eleverna på Nibbleskolan arbetade tillsammans med konstnärerna Margret Nordström och Dolf Mayern från Köping.

Andra deltagande konstnärer i projektet var Anna Eilert från Odensvi och Helene Ekholm, Munktorp tillsammans med 365 elever, årskurs 4–6 från Elundskolan, Skogsbrynskolan, Malmaskolan, Nyckelbergsskolan och St Olofsskolan.

HUSET VID HAVET Det här är mitt vackra hus Det ligger vid havet Vinden blåser i träden På kvällen dricker Jag varm O’boy Av Frida Karlsson, åk 4, Nibbleskolan

Solen går ner i havet Jag sitter på stranden Och tittar på vågorna Det är vackert Av Ashti Kako, åk 4, Nibbleskolan

Bäcken rinner genom björkskogen, Den porlar förbi stenarna, Allt man hör är bara vattnet, Som rinner där i bäcken Av Sofie Bjurenwall, åk 4, Nibbleskolan.

Vrakskeppet Stod i det mörka havet.

Vågorna skvalpade i stormen.

Alla människor Hade ramlat över bord Och simmat in till stenarna.

Av Albin Jansson, åk 4, Nibbleskolan

13

Foto: Agneta Waldenhielm

SPEGELN

Foto: Johan Westerdahl

Potatissättning på mulljorden Ångsjön 1995. På 1800-talet var här fortfarande sjö.

14

>

Foto: Kustas arkiv

SPEGELN

Anna-Karin Westerdahl med väninna på Ångsjöns is 1925.

Sjön som försvann Av Elisabeth Westerdahl

På gränsen mellan Irsta och Kärrbo socknar, öster om Västerås fanns ännu för några decennier sedan en vacker liten sjö som i långa tider varit ett favorittillhåll för rastande fåglar och fågelskådare. Vid dess strand förlades på 1600-talet huvudbyggnaden på Kusta säteri.

UNDER DE NÖDÅR SOM PRÄGLADE FLERA DECENNIER EFTER STORMAKTTIDENS FALL BLEV EN SÄNKNING AV ÅNGSJÖN ETT VÄLKOMMET BIDRAG TILL ÖKAD HÖPRODUKTION. Gustaf Barchaei beskriver 1772 i sin västmanländska reseskildring hur Kustaägaren Mårten von Brunijan ett par år tidigare lyckats få mer odlingsbar mark genom att bygga en timmerdamm med dammlucka, som ”på det nogaste” sammanfogades med en torvsatt jordvall.

Då alla frostnätter var förbi i början av juni hade vattnet släppts från ett dämt ängsstycke och när höskörden var bärgad kunde von Brunijan konstatera att han fått 10 à 12 lass mera hö än när marken inte var dämd. Nästa år utvidgades arealen och kostnaden betalades med minst 40 lass mer i hö.

PÅ 1830-TALET DREVS SÅVÄL KUSTA SOM TÄBY på sjöns motsatta strand och dess granngård Frösåker vid Mälaren av den driftige Carl Rangel von Post. Han gav sig i kast med den största och grundligaste sänkningen. ”Avsikten med utgrävningen av Ångsjön var att förbättra en del lågbelägen mark, hörande till Kusta, dels att med vattnet kunna övervattna en ängsmark vid Frösåker, dels att kunna begagna det vattenfall som fanns.

Vid det byggde von Post en husbehofssåg och en kvarn – båda av enklaste beskaffenhet,” skriver Erik Lewenhaupt på 1920-talet i sin Geddeholmskrönika.

AVTAPPNINGEN AV ÅNGSJÖN BESKRIVS UTFÖRLIGT I LANDSHÖVDING RIDDERSTOLPES FEMÅRSRAPPORT: Tillsammans med de övriga strandägarna hade von Post låtit gräva en grav som var 750 famnar [cirka 1 335 meter] lång och 3 alnar [cirka 1,80 meter] djup och hade en övre bredd av 6 à 7 alnar [3,5–4 meter]. Efter stensprängning och pålning påsläpptes vattnet från sjön. Kostnaden uppgick till

cirka 800 Riksdaler Banco och visade snabbt förmånliga effekter vid höbärgningen. Ängsmarkerna kring sjön hade tidigare varit så vattendränkta att allt höet måst föras bort med släpor eller bäras fram till fastare mark. Då sjön sänkts med 2 1/2 alnar [cirka 1,5 meter] kunde höet nu forslas bort med dragare. Både till kvantitet och kvalitet hade höväxten förbättrats betydligt. Den största vinsten med företaget var dock att det dagkärr som var beläget nedanför sjön blev odlingsbart och dess dyjord användbar till komposter för gödningsämnen till åkerjorden.

ERIK LEWENHAUPT UPPLEVDE SOM UNG DEN ÅLDRADE CARL RANGEL VON POST och har troligen fått sin beskrivning av sjösänkningen direkt från hans mun. En gammal soldat Starre som i båt följde med strömmen till Mälaren, hade också berättat för Erik Lewenhaupt hur det gick till när dammbyggnaden revs och vattnet från Ångsjögraven tappades ut i Mälaren. ”Det voro en mängd ryssjor uppsatta i strömfåran för att fånga den mängd fisk som följde med strömmen. Ryssjorna blev fyllda af fisk så att åtskilliga lass af den varan tillvaratogs, till större delen rudor.”

EFTER ANDRA VÄRLDSKRIGET inriktades svensk jordbrukspolitik mot full självförsörjning av kött, fläsk och spannmål. En tredje sänkning av Ångsjön blev därför aktuell på 1950-talet. De berörda bönderna var positiva till mer odlingsbar mark men förordade en vall kring sjön för att inte helt mista sin vattenspegel. Men såväl de som ornitologerna kämpade förgäves. Myndighetsbeslutet blev ytterligare en sänkning. I dag är Ångsjön helt igenvuxen och flertalet sällsynta fåglar har försvunnit. Många intressenter kämpar för en renovering men pengar saknas.

15

Foto: Susanna Vesterberg

Pärlfiske på svenska Av Susanna Vesterberg

Har du någon gång sett en flodpärlmussla? I så fall har du haft tur för idag finns inte många vattendrag kvar som hyser denna mycket speciella art.

En svindlande tanke är att musslan du ser idag har suttit på nästan exakt samma plats i över hundra år.

FLODPÄRLMUSSLAN ÄR DEN DJURART I SVERIGE SOM HAR DEN LÄNGSTA LIVSLÄNGDEN. Den blir normalt runt 100 år, men rekordnoteringar finns om musslor som blivit uppemot 150 år och till och med äldre. Musslans skal växer kontinuerligt men mest under de varmare årstiderna och ”årsringar” bildas som avslöjar åldern på samma sätt som årsringar på ett träd. Genom att göra ett tvärsnitt genom den döda musslans skal kan man räkna årsringarna och därmed fastställa åldern.

FLODPÄRLMUSSLAN FÖREKOMMER I NÄRINGSFATTIGT RINNANDE VATTEN där bottensubstratet består av sand, grus eller mindre stenar. Där sitter den nedborrad och filtrerar vatten i jakt på små näringspartiklar som utgör födan.

Som vuxen är musslan drygt tio centimeter lång och njurformad, skalet är tungt och nästan svart. Yngre musslor är mindre och har en ljusare grön-brun färg.

FLODPÄRLMUSSLAN HAR EN KOMPLICERAD LIVSCYKEL. Fortplantningen sker under sommaren då hanen släpper ut spermier i vattnet som tas upp av honan och befruktar de upp till 4 miljoner äggen. Äggen utvecklas på honans gälar till små larver och släpps efter några veckor ut i vattnet.

Då gäller det för den lilla larven att träffa på en öring eller lax vars gälar den kan fästa sig vid. Där lever den sedan som parasit under cirka tio månader tills den har utvecklats till en färdig liten mussla. När den släpper taget hamnar 16

den förhoppningsvis på en lämplig botten där den kan växa till. Efter 15–20 år är musslan könsmogen och den är då några centimeter lång.

I SÄLLSYNTA FALL KAN EN PÄRLA BILDAS I MUSSLAN genom att ett sandkorn eller någon annan partikel hamnar inuti skalet och bäddas in i pärlemor. Pärlorna har varit mycket eftertraktade och ett omfattande pärlfiske bedrevs i olika delar av landet ända fram till 1940-talet. Fisket ledde till en minskning av musselförekomsterna, men eftersom pärlorna fanns i de större musslorna var det framför allt dessa som fiskades, medan de små individerna lämnades kvar. Därmed fanns det fortfarande möjlighet för bestånden att återhämta sig på sikt.

FLODPÄRLMUSSLAN ÄR IDAG UTROTNINGSHOTAD I SVERIGE och arten är fridlyst. Till följd av bland annat försurning och oförsiktigt skogsbruk har flodpärlmusslorna minskat kraftigt i antal i hela landet. Eftersom musslorna är beroende av att det finns öring eller lax för sin fortplantning leder även minskningar i fiskbestånden till att färre mussellarver lyckas överleva. På många håll finns fortfarande musslor kvar i vattendragen, trots att reproduktionen fungerar dåligt eller inte alls. Sådana åldrande bestånd dör så småningom ut, även om de kan finnas kvar i många år innan den sista musslan försvunnit. >>>

Foto: Inge Lennmark

SPEGELN

17

>

>>> I VÄSTMANLANDS LÄN FINNS IDAG FLODPÄRLMUSSLAN KVAR I TRE VATTENDRAG. Bestånden är av varierande storlek och de flesta individerna är gamla, men små musslor har hittats så det finns ett visst hopp om populationernas fortlevnad. För att säkerställa musslornas reproduktion arbetar man för att bevara de öringstammar som ju är ett måste för musslornas överlevnad. Förhoppningsvis kommer detta leda till att man även om hundra år kan se flodpärlmusslor i våra vattendrag.

Foto: Bukowskis

SPEGELN

Brosch i guld med briljanter, rubiner, demantoidgranater och orientalisk barockpärla. Tillverkad i St. Petersburg vid sekelskiftet 1900. Såld på Bukowskis år 2000.

Kungens egen ädelsten Av Elisabeth Westerdahl

Ett äkta pärlhalsband betraktades förr som finare än allt annat och Gustav Vasa förbjöd 1544 försäljning av flodpärlor till andra än kungens män. Karl den IX befallde att varje bonde som ägde vatten med flodpärlmusslor skulle lämna 100 oöppnade musslor i skatt till hans fogdar och från 1691 till 1723 var pärlfisket regalis, det vill säga alla pärlor som hittades skulle tillfalla kungahuset.

Det är en sällsynthet att få se fint bevarade sötvattenspärlor i dag. De flesta är spruckna, saknar sin forna glans och har därmed mist sitt värde. De mest kända och fortfarande mycket välbevarade pärlorna är de som Ebba Brahe fick av Gustaf II Adolph. De har sedan dess gått i arv i släkten och bärs i dag av hustrun till den sista privata ägaren av Skoklosters slott. Tack vare att de genom århundradena skötts, trätts om och rengjorts har de behållit sin glans.

Oscar II:s krona från 1844 pryds också av ett stort antal sötvattenpärlor som möjligen kommer från svenska flodmusslor.

Världens mest beryktade privatägda orientpärla återfanns i Panama 1560. Via Philip II av Spanien, Mary Tudor (blodiga Maria), spanska drottningar och familjen Bonaparte, ägs den i dag av Elizabeth Taylor som bär den stora, päronformade pärlan i en collier, vilken är en modern version av Mary Tudors halsband.

18

SÄLLSYNT MED NATURSKAPADE PÄRLOR I äldre tider var äkta pärlor helt och fullt naturprodukter.

Under lång tid kom de från havspärlmusslor i Persiska viken och kallas orientaliska pärlor. I dag har flertalet av dessa musslor slagits ut av oljeföroreningar, men varken dessa eller sötvattenpärlorna finns någon större efterfrågan på.

Nästan alla pärlor som säljs i dag är odlade varför en del av dessa betingar högre priser än de ”äkta”. Det borde vara tvärtom, säger Sandra Brauns, Bukowskis gemmolog.

Kring sekelskiftet var det en dröm att ha en hel sötvattencollier.

I dag vet de flesta inte vad en äkta naturskapad pärla är.

ODLADE PÄRLOR VANLIGAST OCH DYRAST Carl von Linné lyckades odla sötvattenpärlor i Sverige på 1700-talet, men odlingen tog för lång tid för att vara lönsam. Pärlorna finns dock bevarade och kan beskådas på Linnémuseet i London.

SPEGELN

Dagens runda, odlade pärlor började marknadsföras omkring 1920 och kom från Japan, där pärlhanteringen med åren vuxit till en stor industri även om vattenföroreningarna på senare tid blivit ett allvarligt hot även för dessa.

Den runda odlade pärlan består av en pärlemorkula som förts in i musslan tillsammans med en bit mantelvävnad från en annan mussla. Vid skörden har musslan omslutit det främmande objektet med en pärlsubstans på 0,2–1 mm. Flertalet odlade pärlor bleks sen i vätesuperoxid eller färgas, gärna svagt rosa, som betalas bäst.

Naturligt svarta odlade pärlor kommer från vattnen kring Tahiti. Större odlade pärlor på mer än 11 mm odlas utanför Australiens kuster och går under namnet South Sea Pearls (söderhavspärlor).

>

Foto: Bukowskis

ODLADE PÄRLOR UTAN KÄRNA I sjön Biwa i Japan odlas pärlor utan pärlemorkula. I sötvattensmusslor införs endast en liten bit mantelvävnad. Efter 3 år skördas de så kallade Biwapärlorna som ofta är mycket oregelbundna och följaktligen benämns barockpärlor.

Vanliga är också imiterade pärlor.

Sådana kom redan på 1500-talet till Sverige säckvis. De var gjorda av glas samt doppade i en blandning av fiskfjäll och lim.

Främst användes de till pärlstickningar i praktfulla kläder. De bästa kvaliteterna på dagens imiterade pärlor kommer från Dior, Chanel och svenska Thorndals.

De kan behålla sitt ursprungliga utseende i många år.

HUR SKILJS ÄKTA PÄRLOR FRÅN IMITERADE? Med lupp är det lätt att se skillnaden mellan äkta och imitation. Den imiterade pärlans yta ser i förstoring ut som ett läskpapper eller ett apelsinskal, medan de äkta och odlade är helt jämna och släta. Drar man en imiterad pärla över tänderna känns den slät och jämn medan äkta och odlade pärlor känns sträva på grund av de mikroskopiskt tunna överlappande lagren av pärlsubstans.

VÅRD AV PÄRLOR

Hustrun till en av Ebba Brahes sentida ättlingar iförd de berömda Brahepärlorna.

Pärlor är karbonater och mycket känsliga för påverkan av syror. De kan bli gula av transpiration, hårspray, parfym, kosmetika och starka tvättmedel. Hastiga temperaturförändringar kan också bidra till att från början knappt synliga hårfina krackeleringar förvärras. Sandra Brauns rekommenderar regelbunden, försiktig rengöring med fuktig duk. Det är viktigt att inte glömma smutsen kring borrhålen. Att pärlor måste bäras mot huden för att bevara sin glans är en myt. De kan mycket väl ligga i ett bankfack bara temperaturen än jämn och inte för hög. Regelbunden omträdning och förvaring i separat etui eller tygpåse förlänger livslängden. Bomull är sällan helt syrafritt och bör inte användas som förvaringsunderlag. För att förhindra att pärlorna gnids mot varandra och för att – om silket brister – undvika förlust av mer än en pärla, ska varje pärla åtskiljas av en knut.

19

SPEGELN

> Del av karta i Strรถmsholms kanalbolags arkiv.

20

SPEGELN

Våra ortnamn, inte minst våra västmanländska sjönamn, utgör ett ofta flertusenårigt kulturarv som vi noga bör vårda. Vanligen har namnen tillkommit under äldre och yngre järnålder och innehåller ibland uråldriga element som gått förlorade i dagens språkbruk.

Sjönamnens egen gåta Av Richard Molin

ALLA SJÖNAMN ÄR DOCK INTE FRÅN FÖRHISTORISK TID, exempelvis har sjön Åmänningen, någon halvmil sydöst om Fagersta, ett ungt namn. Byn Ombenning vid sjöns norra del kallas Amundabygning år 1400 det vill säga ’Amunds hyttobyggning (hytta)’ och Åmänningen innehåller helt enkelt en förändrad form av hyttonamnet. Sjön kan i äldre tid ha kallats Åmunbenningssjön eller liknande.

Att vissa sjöar har en mycket speciell form har ibland varit grund för namngivningen. Det gäller exempelvis den mycket långsmala Långnälen i Gunnilbo, vars namn, att döma av skrivformer från 1600-talet och framåt, kunde vara bildat till vårt ord nål. Så är dock inte fallet. Bebyggelsen vid sjöns norra ände kallas år 1539 för Nerdha, vilket speglar sjöns gamla namn, som sannolikt varit *Nærdhe.

Med nærdh- har avsetts att sjön är smal eller har en förträngning eller smal midja.

I sjönamnet Noren vid Norberg ingår ett med *nærdh’förträngning’ besläktat ord nor. I dialekterna har nor levt kvar i betydelsen ’sund’ eller ’å mellan sjöar’ eller liknande och uppenbarligen har sjön i äldre tid burit namnet *Nore ’sjön vid sundet’ vartill senare Norberg bildats.

Egenskapen att vara smal, spetsig, hornliknande eller dylikt gäller också Hörendesjön inte långt från Västerfärnebo, äldst belagt genom bebyggelsenamnet Sörhörende, skrivet ij sydhyrindhæ år 1370. Sjön har namn av något hornliknande och det bör röra sig om djupt inskurna vikar och/ eller framspringande uddar. Möjligen har det långsträckta näset vid Sörhörende en gång kallats *Horn och sjön *Hyrnder ’den hornförsedda’ eller ’sjön med Horn’.

Namnet på sjön Snyten i Karbenning har uppenbarligen samband med nordiska dialekters snyte ’trångt hörn, vinkel,

spets’ med mera. Sjöns form, framförallt i dess södra del mot Engelsberg, svarar väl mot betydelsen ’spets’.

Om egenskapen att kunna bilda ångor och dimmor vittnar Ångsjön i Kärrbo och den lilla obetydliga Guvens namn i Västerfärnebo. Det senare namnet sammanhänger med dialekternas guva, gåva ’imma’ och isländskans gufa ’ånga, rök’. Ljömsebo nära Sala, skrevs år 1371 Liumgsio.

Om namnet betyder ’den ljumma sjön’, beror detta sannolikt på att vattnet vid sjöns avlopp i sydost, enligt vittnesmål, sällan fryser till.

I FLERA VÄSTMANLÄNDSKA SOCKENNAMN INGÅR SJÖNAMN. Fläckebo, skrevs år 1371 Flætiabo, och det är antagligt att Fläcksjön en gång burit namnet *Flæti ’den flata’. Namnet har samband med de flacka och låglänta marker som delvis omger sjön. Sjön har i äldre tid omfattat en betydligt större areal. Namnet Västerfärnebo (Fernabo 1330–34) kan möjligen rymma namnet på en försvunnen sjö *Færne ’fräkensjön’ inom nuvarande Nötmyran, men det är också möjligt att Svartån här kallats *Færn? ’fräkenån’.

Säkert är dock att en gammal växtbeteckning färne ’fräken’ ingår.

BLAND DE SJÖAR SOM OMTALAS I DETTA NUMMER AV SPANING FINNS OCKSÅ MÄLAREN. Namnet, för länge sedan *MalhiaR, är bildat till mal ’grovt grus vid stränder’ och antas äldst ha avsett en mindre del av Mälaren vid nuvarande Prästfjärden och Mälsåker.

De västmanländska sjönamnen är bara till liten del utforskade. För den som fascineras av det gåtfulla och söker spännande uppgifter är fältet öppet.

21

SPEGELN

1800-talets X 2000 Enklare än hästen. Snabbare än vagnen.

Av Carin Thorsén

ÅR 1826 GÖR OTTO SEBASTIAN VON UNGE FRÅN MÖLNTORP EN RESA FRÅN VÄSTERÅS TILL STOCKHOLM MED ETT AV DE FÖRSTA ÅNGFARTYGEN. Han har skildrat sina intryck från färden i en bok kallad ”Promenader inom Fäderneslandet”. Vädret var behagligt men en del passagerare mindre behagliga. De ”blötte skägget” ordentligt och höll sig hellre till ”den kostsamma vännen buteljen än till den högre vännen, vars språk de icke lärt sig varken i skolan eller i källaren”. I övrigt är han tillfreds med resan. Fartyget krängde mindre på detta ostadiga element än postvagnarna på de tyska landsvägarna, skriver han och ombord fanns ”all den omväxling man behövde för dagen”.

EN ANONYM FÖRFATTARE, PUBLICERAD I OPOETISK KALENDER 1831, har skildrat en ångbåtsresa mellan Stockholm och Västerås i en berättelse av närmast skönlitterär karaktär. Där får vi uppleva det brokiga folklivet ombord.

Som salongspassagerare ser han guldsmidda herrar med uniformsknappar i rockarna spela vira och fina damer, särskilt en älskvärd ung dam med italiensk hatt och med en fransysk bok. ”Vart han vände sig föreföll det honom tråkigt och kvalmigt, han började redan ångra sig att han inte rest landvägen. För att fördriva tiden gjorde han en promenad omkring fartyget: ”Längst fram i fören satt en dalkulla på sin matsäck och sjöng kärleksvisor omgiven av en talrik samling av båda könen, bland andra en stor pudelhund. Under en stor vagn hade tvenne starklemmade pigor redan insomnat och under sömnen i den tilltagande värmen till mångas åtlöje, ovetande, blottat sig mer än tillbörligt. På andra 22

sidan mittemot var hans betjänt redan i en livlig konversation med några äldre värdshus-jungfrur från Stockholm, vilka nu gjorde en lustresa för att hälsa på några släktingar i Västerås. Strax bakom låg en madam på några kappsäckar och sov. Fram mot trappan till salongen satt en gammal jude, omringad av flera stycken trygga och handfasta kälkborgare, vilka med spänd uppmärksamhet avhörde hans gestikulerade berättelser om de oräkneliga bedrägerier och oförrätter, som blivit honom tillfogade i handel. På en bänk mer akterut satt en ung seigneur med en grann tobakspipa i handen och en grön saffiansväska över axeln, vilken roade ett litet sällskap med konster som hans hund kunde göra. ÅNGFARTYGET YNGVE FREJ, SOM BYGGDES 1821 och gick i trafik på Mälaren i nära 30 år, har framför allt blivit känd genom Carl Jonas Love Almqvists roman Det går an, från år 1839. Det är på detta fartyg som kärlekshistorien utspelas mellan glasmästardottern Sara Videbeck från Lidköping och hennes Albert, en sergeant med ”mörka mustascher, som voro upphöjda och nästan sköna”.

ALMQVIST INTRESSERAR SIG MER FÖR SARA VIDEBÄCKS SYN PÅ KÄRLEKEN OCH ÄKTENSKAPET än för båtresan mellan Stockholm och Arboga. Läsaren får nöja sig med spridda upplysningar, som dock visar att livet ombord för en resenär på ett ”Ång-Machines-Fartyg” mycket påminner om senare tiders: Albert äter den klassiska biffsteken, familjefäder fördriver tiden med att snusa, läsa tidning och dricka porter medan mödrarna rör sig i de trånga trapporna på jakt efter ostyriga barn, som den långa färden tråkar ut.

© Eskilstuna Museer

>

Hjulångaren Yngve Frey tecknad år 1837 av den då 10-årige prins Gustav. Original i Eskilstuna Museer.

NYHET! Ångfartyg till

Stockholm.

Endast 3 riksdaler

banco.

Att färdas med ”Ång-Machines-Fartyg” på Mälaren var en angenäm nyhet på 1820-talet. Efter vissa initialsvårigheter med fartygsbyggandet kom ångsjöfarten att snabbt växa i betydelse.

Från 4 ångfartyg i trafik år 1820 kom man upp till 12 stycken år 1830 och ett femtiotal ytterligare tio år senare. Tidsvinsten var avsevärd.

Resan Stockholm–Arboga tog 14 timmar mot två dagar landvägen.

Kostnaden för en sådan resa var 3 riksdaler banco för resande i salong och för däckspassagerare 1 riksdaler – ett överkomligt pris för alla och en var och man kunde rentav kosta på sig en resa bara för nöjes skull.

DET FINNS MER: NY BOK Med ånga gods och tidtabell, 1800-talets ångbåtstrafik mellan Stockholm och Mälarstäderna.

Av Arne Stade under redaktion av Lennart Rydberg.

Stockholmia förlag 2003. 330 sidor. Rikt illustrerad.

Under 1800-talets mitt var Sverige det land som näst England hade den största ångbåtsflottan. De flesta linjerna gick på Mälaren och längs söderut Östersjökusten. Fil. Dr. Arne Stade (1912–1999) arbetade under många år på ett samlat verk om ångbåtarna på Mälaren. Hans avsikt var att skildra ångbåtstrafiken från tidigt 1800tal till 1950. Före sin bortgång hade han hunnit skildra Mälartrafiken fram till omkring 1890. I denna bok har valts att försöka avrunda hans verk och presentera det i sitt sammanhang. I boken finns en oanad mängd kunskap om ångbåtar, redare och rederier, båtlinjer, hamnar och mycket mer.

23

SPEGELN

Vatten är liv.

Där föds vi.

Där är vi nya.

Dikt: Agneta Waldenhielm

Renande. Helande. Läkande.

Nära. I naturen.

Alltid med oss – vatten.

Vatten är liv.

Där pånyttföds vi.

Där är vi nya – igen.

24

SPEGELN

Vatten ger mig liv tillbaka Text och foto: Agneta Waldenhielm

”JAG KAN BERÄTTA OM MINA EGNA KÄNSLOR FÖR VATTNET”, säger Elisabeth Holmer, initiativtagare till Stiftelsen Lustgården Mälardalen för rehabilitering av cancerpatienter, som idag disponerar Thottska villan i Strömsholm. ”Livet börjar i vatten. För att vi ska kunna existera behöver vi vatten.” ”DET ÄR ENORMT VIKTIGT ATT VI HAR VATTEN ATT DRICKA. Jag kommer från Polen, där vattnet smakade klor.

Allt vatten måste kokas för att kunna drickas. Jag hade aldrig druckit vatten från kranen hemma innan jag kom till Sverige. Så vatten är viktigt för mig.

ELISABETH HOLMER DRABBADES SJÄLV AV CANCER: ”Genom sjukdomen har jag fått en längtan till vatten.

Jag kan meditera. Finna stillhet.” Hon fortsätter: ”När jag startade verksamheten var närheten till vatten viktigt. Fagerudd nära Enköping låg vid vatten.” ”Här finns vatten, sa jag. Här kan jag vara lugn.”

Nere vid slottet finns just en sådan bro. ”Den känns så bekant”, säger Elisabeth. Kanske därför att hon har gått över den, mer än en gång. Vattnets kraft finns också i tanken. ”MIN DRÖM ÄR ATT HA EN EGEN GÅRD FÖR LUSTGÅRDEN som ligger vid vatten så att jag kan gå till ett lusthus och meditera.” Elisabet nickar stilla. ”Det är lugnet som stimulerar och ger liv.

Och jag får tanken att vatten ger mig liv tillbaka.”

STIFTELSEN LUSTGÅRDEN MÄLARDALEN BILDADES 1993. Hit kommer cancerdrabbade för att få stöd i sin sjukdom och vistas i gemenskap med andra i samma situation. Här får de veta mer om sin sjukdom och olika behandlingsformer och lära sig avslappningsteknik och mental träning, i en fantastisk och varm miljö. ”VID THOTTSKA VILLAN ÄR VI OMGIVNA AV VATTEN PÅ BÅDA SIDOR. Har du vatten i naturen har du tillgång till det när som helst. Du kan stå och titta hur länge som helst vid promenaderna runt Strömsholm. Framför allt vid hästbroarna.” Elisabeth förklarar: ”Bron symboliserar att du går från den ena händelsen till den andra. Ett övergångställe.” Bron har följt Lustgården som symbol sedan starten och syns på stiftelsens informationsmaterial.

Hemsida Stiftelsen Lustgården Mälardalen – Cancerrehabilitering och rekreation www.lustgarden-malardalen.nu E-post: lustgarden-malardalen@telia.com Telefon/fax: 021-30 10 60 eller 021-271 20

25

SPEGELN

”Acidum occultum” Sätra Brunns magiska ingrediens Text och foto: Agneta Waldenhielm

Foto: Västmanlands läns museum, arkiv

Sätra Brunn är en Trefaldighetskälla – en offerkälla. Det var tre källor från början. Från tre olika väderstreck rann de upp och varje väderstreck sägs ha sin speciella kvalité. Idag är de enade i en enda källa under brunnshusets tak. Taket håller vattnet färskt och skyddar ”acidum occultum”, den lättflyktiga eteriska ingrediensen i sätravattnet från att dunsta bort.

26

DET VAR URBAN HJÄRNE, KUNGLIG LIVMEDIKUS OCH UPPTÄCKARE AV SURBRUNNAR, SOM TILLSAMMANS MED SÄTRA BRUNNS GRUNDARE SAMUEL SKRAGGE ANALYSERADE KÄLLVATTNET. Förutom att de fann hälsosamma mineraler, förnam de även förekomsten av övernaturliga krafter i vattnet. Krafter han kallade ”acidum occultum” och ansåg vara en hälsokällas värdefullaste tillgång.

Kajsa Berglind, en av Sätra Brunns ägare och styrelseledamot i Sätra Brunns ekonomiska förening berättar: ”Det är en järnkälla, och en radiumkälla. Vattnet sägs vara bra för fruktsamheten och det är just radiumet som vederkvicker sädescellerna. Redan på 1700-talet kom folk hit för att sätta fart på vaggorna med det magiska vattnet”.

PÅ 1700-TALET DRACK MAN VATTEN FÖR ATT BALANSERA DE FYRA KROPPSVÄTSKORNA BLOD, GUL GALLA, SVART GALLA OCH FRAMFÖRALLT SLEM, som skulle sköljas ut med vattnet. Ordinationen kunde vara 3–8 liter vatten om dagen och dracks mellan klockan fyra och sex på morgonen. ”Så mycket vatten måste distribueras i kroppen. Så du skulle promenera och dansa Saraband i gångarna, och dessutom i rätt riktning för den sjukdom du hade. De som inte kunde gå fick gunga, och var du riktigt ofärdig så sköt Skragge själv runt dig i en skottkärra!” berättar Kajsa Berglind.

BISKOP KALSENIUS VAR EN MAN MED STORT SOCIALT PATOS. Han byggde Sveriges första hospital på Sätra Brunn 1745 och här låg människor på sal och fick medikamenter. ”Det har alltid funnits uslingar på Sätra Brunn. Det var de fattigaste och sjuka från städerna som kom på det allmännas bekostnad för att delta i behandlingar och få mat, husrum och vård. ”Vi har nystartat Uslingsfonden, berättar Kajsa. Idag kan folk som har behov men inte ekonomi till rehabilitering söka till fonden och få komma till Sätra Brunn.”

>

>

De gamla träbadkaren väntar på renovering för att kunna användas.

Fot till 1700-tals gungor på Sätra Brunn.

SÄTRA BRUNN ÄR IDAG EN MODERN SPA-ANLÄGGNING MED KURER, REKREATION, KREATIVA KURSER OCH MER. Sätra Brunns VD, Caroline Drabe berättar: ”Vi har allt från lägerverksamhet för ungdomar till konfirmationsläger, bröllop och konserter. Spannet är brett”. ”Det är viktigt att konstatera att vi har vårt eget vatten på hela anläggningen. Det filtreras och används i duschar och bad såväl som till dricksvatten. Vi buteljerar vårt vatten som mineralvatten för egen räkning. Det finns bara här, och det är så det ska vara.”

SÄTRA BRUNN ÄR ALLMOGENS BRUNN. Besökarna var huvudsakligen borgare och bönder. Hit kom gästerna inte för att frottera sig med societeten, utan för att förbättra hälsan. Hit var alla välkomna.

Uslingar, allmoge och socitet. Alla drack de vatten på Sätra Brunn. Alla med samma möjlighet till läkning och rening.

Det är inte så märkvärdigt, men speciellt – på Sätra Brunn. >>>

”BLOD, GUL GALLA, SVART GALLA OCH SLEM – DE FYRA KROPPSVÄTSKORNA, SOM SKULLE BALANSERAS GENOM ATT DRICKA 3–8 LITER VATTEN OM DAGEN.”

27

SPEGELN

VAD BETYDER SPA? Ordet har flera möjliga ursprung och tolkningar.

Spa är en belgisk kurort som grundades under romartiden.

S.P.A är en latinsk förkortning av Salus Per Aqua = hälsa genom vatten.

En form av det latinska verbet Spargere – att hälla framåt.

Den varma källan ”hälldes framåt”, vid romerska bad som Baden-Baden och Budapest.

Idag är spa förknippat med avslappning och rekreation.

Spa är ett ord som är bildat av en förkortning, en akronym, och skrivs därför med gemener (små bokstäver).

TREFALDIGHETSKÄLLOR Av tradition sägs det att trefaldighetskällorna har övernaturliga krafter, och störst är kraften om källan rinner upp mot norr.

I 1800-talsutgåvan av Nordisk familjebok står att läsa om Trefaldighet, trefaldighetskällor och offerkällor. På Trefaldighetsafton, pingstafton och midsommarafton och i vissa trakter även natten efter Kristi Himmelsfärd besökte man heliga källor.

Genom källdrickning och tvagning ville man få bot för sjukdomar och krämpor. Den sjuke kunde också lägga ett offer vid källan, såsom ett kopparmynt, en knappnål eller någon annan småsak. Tog någon ett nedlagt offer ur källan, straffade det sig. Tjuven drabbades då av samma sjukdom som den som offrat föremålet hade. När källdrickandet avtog samlades folk på trefaldighetsaftonen för stoj och lek i den ljusa våreller sommarnatten (Nordisk familjebok, 1800-talsutgåvan, sid. 653, Trefaldighetsafton).

Forska vidare med hjälp av Projekt Runeberg från Linköpings Universitet. www.lysator.liu.se/runeberg

DET FINNS MER www.satrabrunn.se Sätra Brunns hemsida www.ergo.ronne.se ”Sjutton glas om dagen”, artikel om Urban Hjärne av Erik och Marta Ronne www.shenet.se/ravaror/vatten mycket läsning om vatten www.satrabrunn.se/vanforen/Sätra Brunns Vänförening Sätra Brunn av Teddy Brunius Sätra Brunn 300 år, Minnesskrift från Sätra Brunns Vänförening 2001 Om Sala – historia om en stad av Per Helge. ss 136–140 ”Sätra – en av Sveriges äldsta Hälsobrunnar”. Sala 1989.

Ett paradis på jorden Om den svenska kurortskulturen 1680–1880, Elisabeth Mansén. Atlantis, Stockholm 2001.

28

SPEGELN

Lockad i döden av Sjörået

Dä va en dräng som tjäna i Svansbo. Gustaf hette han. Han å nåra pojkar te´, hade vart te Bysala å skulle åka skrisko hem på kvällen. Då fick de se den där fina frökna gå före dom på isen mä e lykta i näven. Å Gustaf, som va lite glalätt å säj, sa: ”Nu ska ja åka efatt na.” Å hur fort han åkte, så kom han inte efatt na! Å de andra pojka, de ropa ätter´n för de förstod då, att dä va´sjöråa, män dä va som han inte ville höra på dom, utan bara åkte, han. Å ve Svansbo åmynning försvann bå ho å han. Ho hade lockat honom mä säj ner i strömdraget, å han vart kvar där. Dan ätter fick de opp´en. Dom annra, dom akta säj de, så dom fick ho inte, sjöråa.”

Meddelare K. F. K. , f. 1848, Uppt. 1932 29

Foto: Agneta Waldenhielm

Sjöråa narrar mä säj drängen från Svansbo

SPEGELN

”Akta så inte näcken tar dig!”

Av Carin Thorsén

I gamla tider och ett gott stycke in på 1900-talet har man trott att folktrons väsen faktiskt existerade. Gamla traditioner och otaliga sägner och berättelser gick i god för detta. Kyrkan varnade för att befatta sig med dem – och då måste de ju finnas!

FÖR ATT FÅ EN RIKTIG BILD AV MÄNNISKORS LIV OCH ARBETE FÖRR MÅ MAN TA HÄNSYN TILL VIDSKEPELSEN. Det var en del av den kunskapsmassa som fyllde deras medvetande och som följde dem i deras vardag, i arbeten som kunde vara både ensamma, tunga och farliga. Mycket stod på spel och det oförklarliga kunde hända. I tron på en övernaturlig värld, som befolkades av väsen med kraft och makt att ingripa i deras liv, kunde man få förklaring till det som inte gick att fånga med förnuftet.

FOLKTRONS VÄSEN KUNDE ANVÄNDAS FÖR ATT SKRÄMMA, FOSTRA OCH MORALISERA, men samtidigt var det också något som ingav människor en känsla av trygghet, en nära samhörighet med naturen och dess dunkla krafter. Tomten, skogsrået och näcken bara fanns där, det visste man säkert, och i sällsynta fall kunde någon få se dem och kunde sedan vittna om det. På så sätt växte ytterligare stoff till det litterära godset fram, berättandet fyllde deras behov av spänning och underhållning.

30

ELLEN LAGERGREN, 1882–1966, PRÄSTDOTTER FRÅN REGNA I ÖSTERGÖTLAND, KOM TILL UTTERSBERG I VÄSTMANLAND I SLUTET AV 1920-TALET OCH BODDE DÄR AV OCH TILL I ETT TJUGOTAL ÅR. Hon kom från en mycket musikalisk familj och hade några somrar spelat och sjungit på Skansen i Stockholm och även rest omkring i landet med föreläsningar om folkmusik. Till Uttersberg lockades hon av att det där fanns bygdespelmän av den gamla stammen och en rik flora av folkligt berättande.

Hon tog som sin uppgift att teckna ned sägner, visor och spelmanslåtar för Landsmålsarkivet, nuvarande Språkoch folkminnesarkivet i Uppsala. Från sitt hem i Uttersberg gjorde hon också många och vida uppteckningsresor i Bergslagen och även till andra delar av landet. Ellen Lagergren är den som har gjort mest för att bevara gamla folktraditioner i vårt län. Bara från skinnskattebergstrakten finns nära 1 000 uppteckningar. Ur hennes rikhaltiga material väljer vi några sägner om de starka och farliga väsen som hade sitt tillhåll i vattnet:

SPEGELN

”Dä va sjöråa han såg.”

>

Foto: Agneta Waldehielm

Dä va ve Fantebosjön. Dä va Erik Daniel å han var hemma i Övre Hammarn här. Han va på sjön å fiska, å då kom dä ett så fint fruntimmer som i en virvel å gick om hans öka å slog ner ve sia om bakänn å ner i djupet så vattne koka opp å stråla. Å ho va mycke präktigt rustad å så grann att han allri sett maken. ...Å antingen va dä ett sjörå eller ett troll från Finnfallsberget, för tockna fanns dä förr se.

Många väsen gömmer sig på gamla Ferna bruks ägor.

”

Medd. Hedvig Jävert, f. Stockhaus vid Ferna bruk.

Uppt. 1933 i Gårdshammar

Spel-Anders, (Dal-Anders f. 1833) lärde säj spela av näcken här i Karmansbo. Ja, strömkarln ska ha sitt tehåll här nera ve Holmen i Hjulbäcken ve kvarnarna. Anders gick dit tre torsdagskvällar å ra å har såtta där å spela för strömkarln. Tredje natta han satt där nera, ja han tala om et själv, då han vart lite full, kom dä fram en liten gubbe mä en fiol under unner armen å han spela så vackert. Å Anders skulle spela ihop män, å dom spela så fina låtar, men Anders nämnde aldri va han fick ge för den lärdomen. Sen kunna Anders spela antingen han hade stråke eller ej.

Medd. Av J. Karlsson, f. 1853 (i Altorpet) i Hed sn.

Nu bosatt i Karmansbo. Uppt. där 1934.

Strömkarlen i Hedströmmen

Sjöråa i Stora Vättern.

”Min far tala många gånger om, att då de frakta järn på båten, som då gick från Skinnsbergs bruk te Uttersbergs bruk, så såg de strömkarlen å han kunna stiga opp ur vattne å sätta säj på båtkanten å fara mä båten ett stycke å rätt som dä va så såg dom i vattne hur han tumla om där å min far å de andra mä såg en flera gånger, så dä ä riktigt sant.”

Jag å Backström, en gammal gubbe där ve Skinnsbergs bruk, va uta en kväll å fiska på Stora Vättern.

Backström dä va en som hade mä trolla å göra för han kunne lite å varje, å vi fick mycke fisk. – ”Ser du na”, sa Backström å peka utåt sjön. – ”Ja visst gör ja dä”, sa ja. – ”Nu ska du se att vi får mycke på långreva”, sa han ”för i da ä ho mild mot oss”. Å ho satt där uta mitt i sjön, som en vaxbild, å ho gunga fram å tebaka, å eblann va ho längre bort, å eblann va ho närmre oss, å ho hade ett stort vitt flor över säj, å ho såg så in i hälvete bra ut, så ja måste se på ´na i ett, män ho vände inte på säj eller visa att ho hade liv. Å då vi leta reva fick vi fisk på vareviga krok. Män gubben Backström dä va en rikti trollfiskare, å han sto väl hos sjöråa, för han fick fisk jämt.

Meddelare f.d. bonden Johan Jansson f. 1866 i Grisnäs, Skinnskattebergs sn. Uppt. där 1932

Ve´ Nyhammars smeja, i He socken, ä en brant backe ner te´ Heströmmen. Där nere i strömmen hade näcken sitt tehåll. En hörde en spela om lördaskvällane se´n allt smide för vecka va slut.

Uppt. å Heds ålderdomshem efter Hammarström, född 1842, f.d. smed vid Nyhammar i Heds sn, den 29 januari 1932

Meddelare Zetterlund. Uppt. 1932 i Bysala

31

GUIDEN

Supersvenskt Olof Arborelius och Sverigetavlan Av Karin Larsson

>

Foto: Nationalmuseum, Stockholm

1935 blev utsikten över sjön Snyten i Engelsberg vald av Svenska turistföreningens medlemmar som den vy som bäst återgav ett svenskt landskap och borde representera Sverige utomlands på ambassaderna. Olof Arborelius hade med djärva penseldrag fångat den västmanländska sommaren – bilden av Sverige. En tavla som därefter kom att kallas Sverigetavlan.

32

Utsikt över en sjö. Olof Arborelius.

GUIDEN

OLOF ARBORELIUS VAR PRÄSTSON FRÅN ORSA I DALARNA DÄR HAN FÖDDES ÅR 1842. Hans öde avgjordes den dag professorn vid Konstakademien och den berömde koloristen Johan Fredrik Höckert besökte prostgården i Orsa. Höckert insåg Olofs talang och rekommenderade pappa prosten att låta sonen söka in vid Konstakademien. Trots föräldrarnas tveksamhet blev det också så.

VID 18 ÅRS ÅLDER VAR OLOF INSKRIVEN SOM ELEV VID KONSTAKADEMIEN MED EDWARD BERGH, RICHARD BERGHS FAR, SOM LÄRARE. Olof blev en framgångsrik elev och fick under sin studietid 1860–1868 årliga belöningar och efter avslutad utbildning den Kungliga Medaljen. Detta gjorde det möjligt för honom att resa till Düsseldorf, Italien och slutligen Paris, vilket fick stor betydelse för Olof. Ute vid slottet Fontainbleau ”stod paraplyerna som spön i backen”, det vill säga i stället för att sitta i en atelié tog konstnärerna nu med pensel, palett, färg och paraply så att de kunde måla direkt inför motivet. Något som var nytt för en landskapsmålare. Målningen fick en annan lyster, penseldragen blev bredare och djärvare.

EFTER OLOFS MÅNGA RESOR UTE I EUROPA BLEV LÄNGTAN HEM TILL SVERIGE STOR och han skriver vid ett tillfälle ”Nej, Sverige, dig vill jag måla, kärare är mig en gammal nerrökt bastu på en sandbacke i Dalarna än die Jungfrau i all sin glans tronande bland molnen”. Redan 1880 finner vi honom med familj installerad i den Söderhielmska flygeln vid Engelsbergs herrgård.

HUR SER DET UT IDAG VID PLATSEN FÖR SVERIGETAVLAN? I förgrunden ”stör” några stora lövträd utsikten.

Annars är den sig ganska lik även om strändernas träd blivit yvigare och ökorna allt äldre och mer gistna. På ett litet skjul ett tiotal meter från stranden sitter en fotokopia av just ”Utsikt över sjö i Vestmanland”. Det har sagts att bilder kan tjäna som predikan, en predikan om en orörd naturs helande inverkan på mänskligt psyke. Här finns både naturen och dess representation som konst. På en enkel träbänk vid stranden kan man finna tid för eftertanke.

AVSLUTNINGSVIS BÖR NÄMNAS ATT OLOF FÖRUTOM ATT VARA MÅLARE också kämpade för konstnärernas förbättrade studie- och arbetsförhållanden. Han blev lärare och slutligen professor vid Konstakademien. De som var med honom i Engelsberg har vittnat om att han var en varmhjärtad, glad och musikalisk person som spred glädje omkring sig och stod på god fot med det gamla brukets smeder, hyttarbetare och gårdsfolk.

En utställning med Olof Arborelius verk visas på Galleriet Brukshandeln i Ängelsberg mellan den 3 och 26 september 2004. Under samma tid visas även ett för tillfället inrett ”Arboreliusrum” på Engelsbergs herrgård. Information Fagersta turistbyrå 0223-131 00.

OLOF BLEV INSPIRERAD AV DET SKÖNA BERGSLAGSLANDSKAPET. Här tillkom hans mest berömda målning ”Utsikt över sjö i Vestmanland” år 1893. Sjön Snytens södra ände, (Riddarholmsviken på 1700-talets kartor), med omkringliggande skog, en gammal uppdragen bergslagseka och den lite längre ut liggande Riddarholmen utgör motivet. Här uttrycks alla de lärdomar som Olof tagit till sig.

Molnformationerna och speglingarna i vattnet visar en lugn, stilla sommardag. Penseldragen är djärva, nästan impressionistiska. Vi ser stranden i gråbrun färg och ökan som en extra accent. En utsökt svensk sommarbild.

Tavlan är älskad av många och hänger då och då uppe på Nationalmuseum i sällskap med verk av Ernst Josephson och C.F. Hill med flera av förra sekelskiftets målare.

OLOF BLEV EN LEDARGESTALT FÖR DE KONSTNÄRER SOM I SLUTET AV 1800-TALET SAMLADES TILL EN KONSTNÄRSKOLONI I ENGELSBERG. I denna ingick, förutom Olof, Arvid Mauritz Lindström, Ernst Lundström, Axel Fahlcrantz och Hjalmar Norrström. Stationssamhället Engelsberg som började växa fram fylldes plötsligt av konstnärer i vackra kläder och hattar. Kolonin höll samman ett 20-tal år innan artisterna skingrades eller samlades till sina fäder.

DESIGNÅRET 2005 Ett av syftena med Designåret 2005 är att lyfta fram och befästa Sveriges status som ett land med internationellt högklassig design.

33

EXPERTEN

Vårda Vattnet!

Text och foto: Agneta Waldenhielm

Gunilla Alm och Susanna Vesterberg söker efter liv i vattnet.

Av tradition har naturvården ägnat sig åt naturreservat i landmiljöer. Vattenmiljöerna har stått för problem genom försurning, övergödning och miljögifter.

Dessutom har det varit vanligare med utredningar om skogsmiljöerna, eftersom att vattenmiljöerna är mera svårtillgängliga. Det är lättare att gå i skog och mark än att samla material på sjöbotten.

VATTNETS VÄRDE Det har inte varit så vanligt att skydda vatten i Sverige.

Det är också ganska svårt att skydda ett vatten eller en sjö.

Vattendrag med långa sträckor har många markägare.

Det är ett problem när reservat planeras.

Det nya är att uppmärksamma vattnets värde. Och att se de biologiska värdena i växter och djurliv kring vatten.

Länsstyrelsens miljöövervakare kartlägger värdefulla vattenmiljöer och rapporterar vatten som behöver skydd till Naturvården.

GUNILLA ALM OCH SUSANNA VESTERBERG PÅ LÄNSSTYRELSENS MILJÖANALYSFUNKTION försvarar vattenvårdens intressen genom att skapa en dialog med naturvården. De jobbar också med miljöövervakning, som är ett sätt att ge en bild av hur miljön ser ut. Gunilla och Susanna undersöker effekter på vattenmiljön av industriutsläpp, försurningar, övergödningar och miljögifter.

34

De tar även fram underlag för att skydda de opåverkade naturliga miljöerna, där människan inte ändrat vattenmiljön med ingrepp. ÖVERVAKNINGEN SKER KONTINUERLIGT ÖVER EN LÄNGE TID för att få fram ett långsiktigt underlag. Det är också en kontroll att det inte händer något drastiskt i miljön.

De större industrierna är enligt miljölagstiftningen skyldiga att bedriva kontroll av effekterna av sina utsläpp, och miljöutredningarna är en kontroll av det. Dessutom finns det beredskap för miljöolyckor på länsstyrelsen. En miljöolycka är till exempel när det sker ett större utsläpp från en industri.

VAD FÅR DU GÖRA? HUR VET DU VAD SOM ÄR SKYDDAT? Länsstyrelsen har uppgifter om vilka områden som är skyddade. Är du tveksam, ring gärna. Vad får du göra på din mark? Vill du göra en åtgärd på egen mark, som att plantera in fisk eller signalkräftor i dammar behöver du tillstånd och måste du höra av dig till Länsstyrelsen.

PROBLEM VID INPLANTERING Signalkräftorna har trängt undan vår naturliga flodkräfta och har tillsammans med kräftpesten kraftigt decimerat stammarna som resultat. Den inplanterade öringen kan slå ut den naturliga, och andra problem kan vara snabb spridning av vattenväxter, till exempel vattenpest.

ATT TÄNKA PÅ!

1. Hör dig för om du är osäker på vad som är skyddat och tillåtet på din mark.

2. Sök tillstånd för inplantering av fiskar, signalkräftor och andra främmande arter 3. Däm inte upp vattendrag för att få en egen ”plaskdamm”. Det kan bland annat hindra öringens möjligheter att fortplanta sig.

VISSTE DU ATT?

•

• •

En skräpig bäck är mums för bottendjuren.

Exempelvis kräftor och insekter får en mer varierad meny och mår bättre. Rensa inte bort gammal ved vid strandkanten .

Slyn vid vattenbrynet ger skugga och skydd åt öringens fiskyngel som behöver gömma sig för att överleva. Så låt en del av slyn vara kvar!

Fisktomma sjöar är bra. Det är en speciell miljö för djur som behöver utvecklas i fred och inte bli uppätna av fiskar. Det gäller smådjur, grodor, salamandrar, små djurplankton och även ungar till smålom och svarthakedopping.

EFTERLYSNING:

Hitta källan?

Källor är värdefulla miljöer som vi ska värna om.

Har du någon källa i din närhet? Vi behöver ditt tips för att kartlägga länets källor och skydda dem.

Hör av dig till oss på Miljövårdsenheten på Länsstyrelsen: Gunilla Alm, telefon 021-19 51 25 och e-post gunilla.alm@u.lst.se Susanna Vesterberg, telefon 021-19 51 68 och e-post susanna.vesterberg@u.lst.se

35

Ny Vattenvårdsmyndighet Text och foto: Agneta Waldenhielm

Enligt EU:s nya Ram-direktiv för vatten ska varje medlemsland visa hur man ska åstadkomma en god vattenkvalitet. År 2009 ska det finnas ett åtgärdsprogram för att uppnå ett sådant mål.

VARFÖR SKA VI SKYDDA VATTNET? Vatten har betydelse för allt liv på jorden. Det är ett grundläggande behov hos människor, och behövs för att utveckla och upprätthålla välstånd genom ”jordbruk, kommersiellt fiske, energiproduktion, transport och turism”, står det att läsa i foldern ”Vatten är liv – Ramdirektivet för vatten” från Europeiska kommissionen. Vatten är dessutom livsviktigt för alla globala ekosystem. Europa ser inte ut att stå inför en vattenbrist, men vattenkvaliteten och vattenhushållningen är långt ifrån tillfredsställande.

Fakta från Bryssel visar att vi står inför en global vattenkris.

Därför ska ett nytt ramdirektiv utvidga omfattningen av dagens vattenskydd.

HUR SKA DET GÅ TILL? Sverige har delats in i fem vattendistrikt. En länsstyrelse i varje distrikt ska vara ansvarig. I vårt distrikt, Norra Östersjön, är Länsstyrelsen i Västmanlands län ansvarig för den nya vattenvårdsmyndigheten. Anledningen till det är att Västmanlands län är det län som har mest möjlighet att påverka Mälaren, eftersom att alla länets större åar mynnar i Mälaren.

Vattendistriktsgränserna är baserade på Mälarens tillrinningsområden. Tillrinningsområdet är det område som samlar det vatten som kommer som nederbörd och rinner fram till en bestämd plats. Vårt område mynnar ut i Norrström vid Stockholm.

NÄR SER VI EFFEKTEN AV VATTENDIREKTIVET? Historiskt har vi avlastat Mälaren från föroreningar genom att bygga reningsverk och att avleda avlopp till Östersjön.

36

>

EXPERTEN

Lars Edenman vid skrivbordet på Länsstyrelsen i Västerås.

Det finns fortfarande kvar en stor näringstillförsel från jordbruk från sjösediment, som bland annat ger oönskade växtplankton i stora mängder. Så det handlar om långsiktigt arbete innan vi ser effekter – kanske 100 år.

VI MÅSTE VARA MEDVETNA OM ATT MÄLAREN BÖRJADE SIN ÖVERGÖDNINGSBANA för 1 000 år sedan när boskapsskötseln började i området. Konstgödningen under 1900-talet har ökat takten avsevärt.

För stor övergödning ger så mycket växtplankton att när den dör och faller ned till botten klarar inte bakterierna av att bryta ned dem. Då blir det för mycket döda rester kvar och resultatet är syrefria bottnar. Det innebär att bottendjuren dör och då måste fisken leta sig till andra ställen för föda, och vattnet töms på fisk.

MÄLARENS VATTENVÅRDSFÖRBUND Mälaren är som helhet upptagen som riksintresse i miljöbalken. Lagen beaktar särskilt Mälarens kultur- och miljövärden och turismens och friluftslivets intressen. Mälarens Vattenvårdsförbund bedriver miljöövervakning i Mälaren.

Förbundet bildades 1998 och är ett forum för debatt kring Mälarens vattenmiljö. Här samarbetar 21 kommuner, fyra landsting och fyra länsstyrelser inom Mälarens gränser. Även näringslivet och intresseorganisationer är representerade. Förbundet har sitt säte i Västerås.

VATTENVÅRDSFÖRBUNDET HAR BLAND ANNAT GJORT EN REDOVISNING OM MILJÖGIFTER I FISK I MÄLAREN. I ”Fisk från Mälaren – bra mat”, läser du att den bästa fisken i Sverige kommer från Mälaren. I rapporten står att läsa att ”Kvicksilver- och kadmiumhalten i Mälarens fiskar är lägre än i flertalet andra stora sjöar i landet, och betydligt lägre jämfört med skogssjöar. Det gäller alltså att hitta en bra balans för Mälarens vatten. Och här jobbar vattenvårdsförbundet över länsgränserna för att skapa förståelse för de åtgärder som behöver vidtas, och för att påverka det långsiktiga arbetet med Mälarens vatten.

EXPERTEN

VAD KAN DU GÖRA FÖR ATT MOTVERKA ÖVERGÖDNINGEN?

•

Se till att ha bra avlopp på fritidshus och enskilt boende

•

Tänk på hur du hanterar kemikalier, lösningsmedel och andra miljöfarliga ämnen

• • •

Använd kommunens miljöstation Tvätta bilen på en tvätthall Lämna mediciner på apoteket – spola inte ned dem i avloppet.

WEBBTIPS

www.arboga.se Internationellt seminarium i Arboga 23–25 september 2004 ”Översvämning ett hot mot kulturarvet”. www.naturvardsverket.se Läs om naturvård och naturreservat www.europa.eu.int/comm/environment/water Ramdirektivet för vatten från Europeiska kommissionen www.c.lst.se Rapport Samverkan inom ett vattendistrikt, Länsstyrelsens meddelandeserie 2004:4, Miljöenheten, Länsstyrelsen i Uppsala län. Telefon 018-19 50 00. www.vasteras.se/malarensvattenvardsforbund På hemsidan hittar du vattenvårdsförbundets alldeles färska miljömål för Mälaren: ”Mälaren en sjö för miljoner – Miljömål för Mälaren” www.u.lst.se Länsstyrelsen i Västmanlands Län. Läs om miljöfunktionens utredning om ”Värdefulla vattenmiljöer i Västmanlands län”.

Gå via länken Natur/Miljö eller använd sidans sökmotor.

VAD ÄR EN VÄRDEFULL VATTENMILJÖ?

Ett vattendrag som inte är fysiskt påverkat.

Sjöar, källor och småvatten.

Fysisk påverkan = Utsläpp, eller kraftverk och dammar vid vattendragen som försämrar för rörligheten hos fiskar och bottenfauna. Även fel lagda vägtrummor är ett vandringshinder för fiskar och bottendjur så att de inte kan passera till sina lekplatser.

Småvatten = en vattenyta på mindre än 1 hektar. Exempelvis gamla brand- och bevattningsdammar. Innehåller bl. a. vattensalamandrar, grodor och insekter.

MÄLAREN • • • • •

•

•

Mälaren är Sveriges tredje största sjö.

Mälaren har ett medeldjup på 12,8 meter och ett största djup på 66 meter.

Mälarens utlopp är Norrström.

Mälaren har en medelvattenföring på 160 kubikmeter per sekund.

Sex län och ett 60-tal kommuner ligger mer eller mindre inom Mälarens tillrinningsområde.

Mälarens tillrinningsområde är 226 kvadratmil stort.

Tillrinningen kommer från bland annat Arbogaån, Hedströmmen, Köpingsån, Kolbäcksån, samt Eskilstunaån, Svartån och Sagån. Övrig tillrinning kommer från Örsundaån och Fyrisån och andra småtillflöden runt Mälaren.

Mälaren utgör dricksvattentäkt för cirka 1,5 miljoner människor.

Fakta ur ”Samverkan inom ett vattendistrikt” 5.1.2 Mälarens vattenvårdsförbund

37

MEGAFONEN

Debatt i Spaning

Vattentornet på Djäkneberget i Västerås kan bli bostadshus. Tornet och tomten däromkring bjuds ut till försäljning till det byggföretag som kan presentera den bästa lösningen för att bebygga området.

Tomten är klassad som parkmark men ligger utanför det område som 1901 donerades till kommunen med villkoret att det skulle behållas som park.

FRÅGA OM BYGGNADSMINNE AV VATTENTORNET HAR VÄCKTS och Länsstyrelsen i Västmanland har genomfört en utredning av vattentornets kulturhistoriska värde.

I utredningen konstaterar Anna Olsfelt bland annat att vattentornet används fortfarande och att byggnadens exteriör, interiör och maskineri är ursprungligt. Under 1940-talet användes torntaket för placering av en luftvärnskanon. För Västerås är vattentornet ett landmärke som tillsammans med andra höga byggnader ger staden sin identitetsskapande siluett.

”

FÖRENINGEN DJÄKNEBERGETS VÄNNER FRAMFÖR SINA SYNPUNKTER NEDAN: ”Djäknebergsparken är idag enligt gällande stadsplan Parkmark. En delförsäljning av stadens enda centrala parkmark är ett exempel på där ekonomiska intressen ligger bakom utan en tanke på kultur eller framtida behov av närhet till naturen. I parken finns flera fridlysta växt- och djurarter.

På västra berget runt vattentornet och vattenborgen har den utrotningshotade padd- och grodkolonin sina boplatser.

(Rommen lägger de i dammarna bredvid vattenborgen).

Totalt finns över 1 000 grodor och paddor. Alla är fridlysta enligt svensk lag. En padda kan bli upp till 40 år gammal, en groda 12 år.

Efter framdragningen av den 4-filiga vägen Cityringen på bergets östra sida störs lugnet i parken kraftigt. Den västra sidan är det område som idag har kvar en fridfull och avstressande miljö. En bebyggelse i väster ökar biltrafiken, tar bort den lugna delen av parken och utrotar fridlysta djurarter i parken. Behovet av att nyttja och utveckla parken är mycket större än att bygga ett fåtal bostäder i detta känsliga område. Parken är en viktig oas för många människor, ett sommarställe för den som inget har.

38

?

Foto: Anna Olsfelt

>

VÄSTMANLANDS LÄNS MUSEUM HAR I EN PRESSRELEASE UTTRYCKT att det samhällshistoriska värdet är högt eftersom anläggningen är en del i en viktig kommunal utveckling. Vattentornet är Västerås första, vilket ger ett byggnadshistoriskt värde och tillsammans med den intilliggande vattenborgen en kontinuitet. I ett nationellt perspektiv är det sällsynt att ett vattentorn från denna tidsperiod fortfarande används med sin ursprungliga utrustning.

Det pedagogiska värdet är högt både för vattentornet och vattenborgen. Hela anläggningen är viktig för att se helheten och förstå den historiska utvecklingen i Västerås.

Vattentornet uppfördes 1932–34 som ett led i stadens modernisering av vattenförsörjningen. Arkitekt var den produktive stadsarkitekten Erik Hahr.

Byggnaden är uppförd med en tolvsidig plan där lika många pelare i armerad betong bär upp en vattencistern i en nitad järnkonstruktion. Runt pelarna är en fasadmur uppförd i mörkt rödviolett tegel där små rätvinkliga fönster är symmetriskt placerade. Konstruktionen ger en stram cylinderform, avskalad från ornament och utsmyckningar.

Hela Djäknebergsparken är klassad som värdefull miljö enligt Västerås stads bevarandeprogram 1985. Vattentornet är B- klassat, vilket innebär ”Byggnad av större värde som inte får förvanskas vare sig genom arbeten på själva byggnaden eller genom bebyggelse i grannskapet”. Vattentornsområdet är högsta punkten i Västerås och denna bör givetvis vara öppet för allmänheten med exempelvis en naturpark och utsiktstorn.

Parkens areal är idag cirka 100 000 m2. Historiska och arkitektoniska byggnader skärmar av parken på ett naturligt sätt. Det finns en unik gammal ädellövskog på Djäkneberget. Den innehåller över 1 100 planterade träd av bland annat ek, bok, al, alm, ask, asp, lönn, pil, lärkträd, oxel, tall och gran. Detta har även ett stort pedagogiskt värde för framtida generationer.

Där finns också över 700 inskriptioner av Sam Lidman slutförda år 1895.

Givetvis har kommunen rätt att pröva en bebyggelse, men förutsättningarna har ej ändrats gällande Djäknebergsparken. Behovet och trycket på att utveckla parken har istället ökat med en stark befolkningsutveckling.

Vill Västerås stad locka hit skattebetalare är det inte bara bostäder som behövs, det måste även finnas en bra central park.”

Eilif Petersen ordf. Djäknebergets Vänner

?

Kulturslakten pågår – vem bryr sig?

Varje tisdag klockan 12 – orgelmusik med sopplunch i Köpings kyrka. Organisten spelar, ett 50-tal medelålders, unga och äldre sitter i bänkarna, vi lyssnar, tänker, kanske drömmer. En halvtimme senare äter vi en god soppa, småpratar vid borden innan var och en går till sitt. Alla har berörts, berikats, upplevt gemenskap. En kulturupplevelse? Javisst. Men det vi har varit med om har inte varit pricken över i:t eller unnat oss något extra. Nej, vi har kommit för att vi behöver det.

KULTURAKTIVITETER SOM ALTERNATIV ISTÄLLET FÖR AVDRAGSGILL FRISKVÅRDSTIMME, önskar kulturminister Marita Ulvskog i senaste DIK forum. Ulvskog vill säkert väl,

MEGAFONEN

men hon om någon bör veta att arbetslösheten inom kultursektorn är skyhög, ungefär fyra gånger så hög som övriga på arbetsmarknaden – bland museianställda har den stigit till över 20 %. Vad ska levereras, till vem och av vilka?

Om en stad, en kommun, vill värna om sina medborgare, önskar att få fler besökare eller invånare – vad har man att locka med? Kulturens kreativa miljöer är en absolut grundbult eftersom upplevelser är en väsentlig del av livskvalitén.

Men vem ska göra jobbet?

När Köpings musikskola hotades av nedläggning skrev cirka 7 000 personer på en protestlista! Varför skrev så många under? Därför att vi visste att den betyder så mycket för så många. Inte bara för dem som spelar, utan för deras familjer - för alla som vill lyssna och som inom en framtid kommer att vilja lyssna. Unga människor behöver en plats där de får öva, lära, växa som människor och musiker.

Därför – tack för att musikskolan fick vara kvar!

Beprövad erfarenhet visar att varenda krona som investeras i olika kulturella aktiviteter resulterar i återbäring. Kulturarbetarnas lön är utgifter, men andra skördar sina inkomster – alltifrån matställen, bensinmackar, resebyråer till affärer. En stad med ett rikt kulturutbud har något att visa upp, erbjuda och berätta om. Våra museer, teatrar, bibliotek, konstverkstäder och gallerier är platser som berikar och berör, där föds idéer och skapas gemenskaper. Kanske blir vi en smula klokare, mer eftertänksamma, kanske mindre tvärsäkra. I vart fall – kulturen är en del av livet vi lever.

Mycket pekar på att arbetslösa bibliotekarier, kulturarbetare, museipersonal, humanister, arkivtjänstemän inom informations- och mediefacket kommer att öka, inte minst när kommunerna måste spara än mer. Att skära ned ännu mer, om det nu är möjligt, då bidrar vi till en avhumanisering av vårt samhälle. Vilken prislapp har vår Kulturminister tänkt sig för att bekämpa ohälsa och sjukskrivningar med kultur?

Om kultur behandlas som en efterrätt, något exotiskt – då har man inte förstått att kultur är en given livsingrediens, en nödvändig förutsättning för ett samhälles bestånd och framtidstro. Den stärker gemenskaper, bygger broar och ger rikedom.

Varje museum, varje teater, varenda musikskola, konstgalleri och bibliotek, cruising eller dramatiserad stadsvandring är omistligt! Alla kulturarbetare vill utöva sitt yrke, sina hantverk och sina kunskaper. De vill utmana, engagera och inspirera, ge glädje och impulser. De är saltet i vår tillvaro, också i kampen mot TV:ns människoförakt och medvetna kränkningar av människovärdet. Kampen är ojämn, förs i det tysta, där omaskerade och mycket fredliga guerillas kämpar mot mediamogulernas förljugna pseudovärld. Demokratin förfaller när politik och ekonomi går i otakt med människan!

Patrik Wallmark, präst i Köping

39

SPANAREN

”Kanske är vattnet så naturligt och så självklart att vi tar det alltför givet” Av Håkan Wåhlstedt

När jag var liten, långt före IT-kommunikationens tid, tyckte jag att det var kul att skicka flaskpost. Inte för att det var direkt tillförlitligt. Jag visste aldrig var, när eller om jag skulle få nåt svar. Men det var just det som var fascinerande.

MIN LILLA LAPP NEDSTOPPAD I EN GUTTSTA SOCKERDRICKSFLASKA och islängd från Björnöbadet i Mälaren utanför Västerås kunde dyka upp var som helst. Jag hade hört talas om dem som efter flera år blev uppringda från andra sidan Atlanten av någon som hade hittat deras flaska guppande i New Yorks hamn. Mina flaskor kom aldrig längre än till Ridön. Men tanken fanns ändå kvar. De skulle kunnat dyka upp en annan tid på en annan plats precis som de enskilda vattendropparna. Jag lärde mig tidigt att kretsloppen i tid och rum innebär att det är samma vatten som cirkulerar och därmed används om och om igen. Att samma vatten som vi dricker idag, dracks för 65 miljoner år sedan av Tyrannosaurus Rex. Samma vatten som avdunstar från våra svettiga kroppar, från djur och växter kommer någon att dricka på en annan plats i en annan tid. Det är elementär grundläggande kunskap som vi lär oss mycket 40

tidigt – att vatten är förutsättningen för allt liv. Vi fascineras av att vår kropp består av 60 % vatten och gurkor av över 95 %. Utan specifikt intresse för naturvetenskap känner alla till att vattnets kemiska betäckning är H2O. DET ÄR INTE UTAN ATT JAG FÖRUNDRAS ÖVER HUR VI MÄNNISKOR trots detta brukar eller snarare missbrukar vårt gemensamma vatten. Allt vatten som VA-verken levererar ut i ledningarna är dricksvatten, fastän vi bara dricker en liten del av det. Samtidigt som vi behöver ungefär två liter vätska per person och dag för att leva förbrukar vi svenskar i genomsnitt 200 liter vatten per dygn. Kanske är vattnet så naturligt och så självklart att vi tar det alltför givet.

Det är självklart inte hållbart med ett produktions- och konsumtionsmönster som leder till en förödande nedsmutsning och förgiftning. Det är en föga tröst att det är vi själva som

SPANAREN

Foto: Lasse Fredriksson

H2O biologiska varelser som ytterst drabbas av vår misshushållning av vattnet. Saken blir inte heller bättre av den globala klimatförändring som leder till vattenbrist och torka på redan hårt drabbade platser eller oväder och översvämningar på andra håll.

Foto: Jan Gustafsson

UTAN ATT MORALISERA är vi trots våra kunskaper om vattnets inneboende egenskaper inte riktigt så förståndiga som man skulle kunna önska. Vattnet är med eller utan flaskpost bärare av vår oförmåga att anpassa oss efter de naturliga ekosystemen. Istället för att agera på tok för kortsiktigt måste vi se till och respektera helheten.

41

Foto: Agneta Waldenhielm

UTFLYKTEN

42

UTFLYKTEN

Färnebofjärdens nationalpark Av Anna Jansson

Nationalpark är den högsta utmärkelsen ett naturområde kan få. Färnebofjärden är idag en av 28 nationalparker i Sverige. Här bevarar vi vårt svenska naturarv så att vi, och kommande generationer, får njuta av vår vackra natur.

INTILL FÄRNEBOFJÄRDEN ÄR FORSARNA ORÖRDA. De periodiska översvämningarna sätter en stark prägel på nationalparkens natur. Vårfloden är mäktig vid Tyttbo och Gysinge och ger en inramning som förstärker områdets karaktär av vildmark. Det flacka landskapet gör att älven under högvatten kantas av stora översvämningsmarker.

Här går ”Limes norrlandicus”, den biologiska norrlandsgränsen. Myrmarker och barrskog med norrlandskaraktär möter sydliga naturförhållanden som lövskog med inslag av ek och lind vilket skapar många vackra vyer.

Det artrika djur- och växtlivet vid Färnebofjärden skapar många otroligt spännande möten. Här finns 270 olika kärlväxter som blandas med 205 fågelarter (varav 107 häckar regelbundet), ett 20-tal fiskarter och cirka 70 rödlistade insektsarter. De lever tillsammans med älg, rådjur, hare, räv, mård, bäver, skogslämmel och lodjur. Färnebofjärden är känd för sin fågelrikedom och har varit flitigt besökt av ornitologer ända sedan 1970-talet.

Här finns dessutom speciella miljöer med strandkärr, älvängar, översvämningsmark, gammelskog och forsar.

Foto: Anna Jansson

NEDRE DALÄLVEN ÄR ETT AV LANDETS I SÄRKLASS MEST VÄRDEFULLA OMRÅDEN ur naturvårdssynpunkt.

Färnebofjärden är den del av området som är minst påverkad av vattenregleringar, skogsbruk och bebyggelse. Den naturliga karaktären samt fjärdens höga biologiska och estetiska värden har gjort att denna del av Nedre Dalälven är väl värd att skydda som nationalpark. Färnebofjärden ingår även i projekten ”Natura 2000” och i ”Ramsarkonventionen”.

I Färnebofjärden finns stora möjligheter för den som vill ut och paddla. Man kan välja lugna åar och öppet vatten eller att ta sig uppströms eller nedströms längs forsarna.

43

UTFLYKTEN

UTFLYKTSMÅL ÖSTA Östa ligger strax utanför parkens södra delar. I området finns parkeringar, iläggningsplatser för båtar, vindskydd och eldplatser. Vandringsleder och stigar är dessutom markerade. Östa Stugby omfattar uthyrningsstugor, servering och affär samt uthyrning av kanot och båtar.

SEVEDSKVARN Här finns forsskärgården i Dalälvens nedre gren.

För besökaren finns parkeringsplatser, vindskydd, eldplatser och toaletter liksom olika stigar att vandra.

Foto: Jonas Palm

Färnebofjärdens nationalpark sträcker sig över tre län: Västmanland, Dalarna och Gävleborg.

Huvudentréerna är Sevedskvarn, strax söder om Gysinge och Östa stugby, väster om Tärnsjö.

På båda platserna finns utomhusutställningar om nationalparkens natur. Skyltar från riksväg 67 leder in till Sevedskvarn, både från söder och norr, via Gysinge.

Söder om Tärnsjö finns vägvisning från riksväg 67 till Östa stugby.

DET FINNS MER På www.farnebofjarden.se Natura 2000 – Ett nätverk av EU:s mest skyddsvärda naturområden.

Ramsarkonventionen – En internationell överenskommelse som handlar om bevarande och utnyttjande av våtmarker som har internationellt intresse.

BOKTIPS Fiskeguide för Västmanland är utgiven av WestmannaTurism. Den innehåller många bra tips på fiske i länet. Nu har Fiskeguiden försetts med en uppdatering som säljs separat och tillsammans med boken. Guiden finns att köpa på turistbyråer och där fiskekort säljs.

44

GYSINGE BRUK Här möter du en upprustad bruksmiljö intill Dalälvens forsar med oskattbar kulturhistoria. Gysinge Wärdshus är ett modernt konferenshotell kompletterat med lanthandel, turistbyrå, museum och smedja.

Parkeringsmöjligheterna är goda och på Granön finns naturstig och rastplatser.

SKEKARSBO Här finns ett utkikstorn med otrolig utsikt över nationalparken liksom parkeringar, vindskydd, eldplatser och toaletter samt en promenadslinga som är cirka 2 km lång.

TYTTBO Flugfiskarens paradis med ett antal parkeringar, vindskydd och eldplatser och naturligtvis fina forsar att fiska i. Här finns stigar på båda sidor av älven.

Det är ett område som är väl värt ett besök även utan fiskespö.

NATURUM Sommaren 2005 invigs Färnebofjärdens naturum i Gysinge. Naturum är en upplevelse för alla sinnen i alla åldrar. Här kommer man kunna se, känna, höra, lukta och lära sig mer om natur och kulturmiljö i Färnebofjärdens nationalpark.

UTFLYKTEN

Foto: Jonas Palm

Foto: WestmannaTurism

NEDRE DALÄLVEN – SVERIGES MEST KOMPLETTA FISKEOMRÅDE Nedre Dalälven är ett 20 mil spännande och variationsrikt fiskeområde. Älven består omväxlande av stora örika sjöar/fjärdar som åtskiljs av ström- och forsområden. Vid sidan av älven finns inbjudande större och mindre sjöar. Artrikedomen är ovanligt stor med ett 30-tal fiskarter. Och här finns alltid chansen att fånga riktigt stor fisk.

NATURRESERVATET INGBO KÄLLOR Naturreservatet utgörs av ett antal källflöden med omkringliggande skog nedanför Ingboåsen vid Ingbo kvarn. Det är två källor med varsin damm vilka matas med vatten från åsen. Den fina slamartade sand som täcker bottnen ger dem en säregen blågrön färg.

Flera kullfallna trädstammar ligger i dammarna och bidrar till områdets speciella karaktär. Medeltemperaturen i källorna är 7° C sommartid och varje dygn väller cirka 4,3 miljoner liter vatten fram. Fram till 1928 kunde byborna mala sin säd vid Ingbo kvarn. Nu är det snart åter möjligt. Till våren 2004 planeras en första provmalning. Det ingår i projektet med att återuppbygga Ingbo kvarn som utförts av Ingbo Kvarnförening.

Information finns på hemsidan: www.ingbokvarn.com

I fjärdar och sjöar är det i första hand gädda, abborre och gös som lockar till fiske och i strömmarna fiskas laxartade fiskar som harr och öring.

I Färnebofjärden samsas tre olika fiskevårdsområden: Sportfiskarna i Tyttbo, Gysingeforsarnas fiskevårdsområde och däremellan Färnebofjärdens fiskevårdsområde.

KANOTING I Färnebofjärden finns stora möjligheter för den som vill ut och paddla. Kanot kan hyras i Östa, Gysinge och Näs. Vid Näs camping finns dessutom kajaker till uthyrning. Eftersom Färnebofjärden är väldigt varierad kan man välja lugna åar och öppet vatten eller att ta sig uppströms eller nedströms längs forsarna.

GYSINGE BRUKS FLOTTNINGSMUSEUM På Gysinge Bruk finns Flottningsmuseet som skildrar den stora betydelse flottningen hade för trävaruindustrins utveckling. Vidare beskrivs flottningens historia, teknik och männen som arbetade med flottningen. Till museet hör förutom själva museiutställningen också ångvarpbåten Laxen samt andra flottarbåtar, båthus, flottarkoja, flottarsmedja och ytterligare en utställning i gapskjulet.

Information finns på hemsidan: www.sandviken.se/gysinge

45

UR SAMLINGARNA

Vattnets offer av Krister Ström

”Förrädare och överlöpare hänger de i träden, fega, krigsrädda och onaturligt otuktiga sänker de i smutsiga sumpmarker med grenved lagt ovanpå” berättar Tacitus i sin etnologiska studie, Germania, om de fria germanska folken. Uppgiften för osökt tanken på de offerfynd i våtmarker som uppdagats i Norden, framför allt i de södra delarna. För några år sedan gjordes även ett märkligt fynd i en skogssjö i Västmanland som av flera skäl kan misstänkas vara spår av en kultisk handling utförd där för nästan två tusen år sedan.

NÅGRA METER UT FRÅN STRANDEN PÅ KÄRINGÖN MITT I VÅGSJÖN STOD RESTER AV ETT LERKÄRL FRÅN DET ANDRA ÅRHUNDRADET E. KR. vilket innehöll fragment av matrester som efter analys bedömts vara någon form av gröt. Vid en sonderande undersökning i området registrerades senare flera störar och pålar nedstuckna i sjöns botten.

VÅGSJÖN LIGGER BORTOM DEN KÄNDA FORNLÄMNINGSBYGDEN I SÖDER. Där möts socknarna Sura, Gunnilbo och Odensvi. Trakten domineras av skogsmark med inslag av mindre våtmarker. Precis så som det ofta förhåller sig på de platser där offerfynd gjorts. Man har nedsänkt lerkärl och redskap på platser som ligger på betydande avstånd från bygdecentra. Även djur och människor har offrats och fått sin sista vila i vatten. Påfallande ofta har de döda strypts eller fått halsen avskuren. Stryprepet liknas vid de vridna halsringar av brons som utgör en betydande del av mossfynden. I vårt län finns ännu inga fynd av människo- eller djuroffer. De flesta offerfynden har återfunnits i södra Skandinavien, då främst Danmark.

OFFRANDET VAR EN KULTISK HANDLING FRAMFÖR ALLT TILL EN KVINNLIG GUDOM, MODERGUDINNAN – MODER JORD. Vi kan se henne i små kvinnofigurer gjutna i brons. De är nakna men bär halsringar. Tre halsringar från denna tid har vid skilda tillfällen påträffats i samma mossmark strax utanför Västerås. Om kult kring dyrkan av den livgivande gudinnan berättas i Germania: ”På en ö i oceanen finns en av människor aldrig beträdd lund, och i denna står en invigd vagn med förhängen omkring. Endast prästen har tillåtelse att vidröra den. Endast han är därför den som vet när gudinnan befinner sig i helgedomens inre och ledsagar henne därifrån med djupaste vördnadsbetygelser på hennes färd i den med kor förspända vagnen... Därefter tvättas vagnen med sina förhängen och även gudinnan själv om man vill tro på det – i en avsides belägen sjö.

Detta utförs av trälar som omedelbart efteråt uppslukas av samma sjö...”. Berättelsen om hur gudinnans tjänare efter kulthandlingens fullbordan dränks i en sjö för tanken till de offrade mossmänniskorna.

Foto: Västmanlands läns museum

46

UR SAMLINGARNA

Foto: Agneta Waldenhielm

ARKEOLOGEN THOMAS ERIKSSON, SOM UTFÖRLIGT BEHANDLAT FYNDET I VÅGSJÖN i en uppsats i Västmanlands läns museum/Västmanlands Fornminnesförenings årsskrift 2000/01, skriver om en ännu intressantare berättelse från trakten. ”Vid sjön Lillgryten, 6 km söder om Vågsjön, samlades de unga kvinnorna från Kölsta by på midsommarafton. De badade nakna i sjön och endast en man, som hade gift sig under året, fick vara med. Han fick stå naken på stranden medan flickorna gick upp baklänges ur vattnet.

När de kom upp kysste han dem på skuldran och sedan dansade man runt kopparkrukor, som tidigare hade rengjorts med sand från sjön.”

I Vågsjön finns utöver Käringön, Jungfruviken och ett av landets största offerfynd har gjorts i Käringsjön i Halland.

EN UPPMANING:

Spana vidare om offer och fruktbarhetsriter!

MERA VATTEN Ny skrift från The Swedish Archeological Society (Vol II, 2003) med titel Current Swedish archaeology, Water – Resource, Regenerator, Communicator.

Boken innehåller flera arkeologiska artiklar som uteslutande är skrivna på engelska, men med det gemensamma temat vatten. Den artikel som har störst intresse för Västmanland är Lotta Fernståls ”Where Different Waters Met. Aspects on the Apollo Grannus vase and its position near Sagån in the province of Västmanland.”

Artikeln handlar om ett av de mera kända arkeologiska fynden i länet. Apollo Grannus vasen som hittades i Fycklinge i Björksta socken år 1818. Bronsvasen är från romersk järnålder återfanns i en grustäkt intill Sagån.

Redaktörer är Kerstin Cassel, Anders Gustafsson. Skriften kan beställas från Södertörns Högskola, 141 89 Huddinge.

47

FRÅN FÖRENINGARNA

TRÅNGFORS SMEDJA Av Trångforsgruppen

Måndagen den 5 mars 2004.

Vi träffas på vägen mellan Strömsholms kanal och Kolbäcksån för att gå till Trångfors gamla hammarsmedja. Vi är Daniel Sköld, John Jonsson och Ingvar Ek, som vandrar vår sedvanliga måndagspromenad till restaureringsarbetet vid smedjan. Vår arbetstid är mellan 08.00 och 12.00. Vädret är underbart med en temperatur på cirka 18 grader. Vägkanterna formligen översvämmas av vitsippor.

VI PASSERAR KOLLADAN FRÅN 1859, den som vi började renovera, och även den bakom ladan befintliga Trångfors källa med underbart kallt och rent vatten. Många har upptäckt den och hämtar vatten där. Analys har gjorts på vattnet, vilket visar att det är helt fritt från föroreningar.

Utanför gnistrummet har hela arbetsstyrkan samlats. Åke Lyckstedt, som har hand om bokföringen, konstaterar att arton stycken är närvarande av de tjugo som ingår i arbetsgruppen. Vi består av pensionärer i åldrar från sextiofem år och uppåt. Samtliga har en yrkeserfarenhet överstigande trettiofem år vid industrin.

Dagens arbete kommer att pågå vid vattenrännan, dammluckorna och stora vattenhjulet samt runt kolmilan. De restaureringsarbeten, som är klara, består av ett tidigare fullständigt nedrasat gnistrum samt renovering av den 13 m höga skorstenen, en lancashireugn, brygghuset, labbit, klensmedjan och blåsmaskinhuset. Ett stort arbete har utförts vid mumblingshammaren som är klar att monteras när stora vattenhjulet är på sin plats. En kolningsplats med kolmila och två kolarkojor visar hur detta arbete gick till.

Vår vision är att återställa Trångfors bruk med det utseende det hade år 1890. Utrustningen skall vara funktionsduglig, så att, när vattnet dras på, hjulen skall snurra och en smälta tas fram.

Stiftelsen Trångfors smedja Telefon 0220-513 90

För att kunna följa det fortsatta arbetet med upprustningen av smedjan finns vi på Svedvi-Berg hembygdsförenings hemsida med fortlöpande uppdatering av bilder över det fortsatta arbetet. www.svedviberg.se

48

Foto: Kim Lill

Foto: Daniel Sköld

UR LITTERATUREN

Ur ”Sång om att leva på jorden” Av Lars Gustafsson

Det är lätt att älska vattnens liv, virvlarna, som står ovanför de gamla slussarna med portar gröna av åldriga alger, grönt hår som strömmen smeker; det finns smekningar som aldrig upphör, den åskblå färgen som löper över de stora sjöarnas ytor i de första åskbyarna är också smekningar strändernas småprat med vågorna om små ting, de korn av guld som glimmar till där vattnet är djupt och mörkt och faller långsamt ned mot ett mörker där ingen kan följa dem.

Också vattendjupen är en rymd, mycket små galaxer roterar mellan mäktiga mörker, ur bottnarnas gyttja stiger moln, spiralarmar, skymmande vaga skuggor av stoft.

Det är lätt att tänka sig universum som någonting mycket nära botten i en gammal sjö, svagt ljus, roterande korn av något som rörts upp från bottnen, stillheten är densamma som på bottnen av de djupaste brunnarna, stillheten,

Foto: Agneta Waldenhielm

de svaga långsamma rörelsen som är skuggan av en storm som drar fram över ytan som är avlägsen och ljudlös: vi är i en brunn, ser ljus i en brunn, och brunnen ser vi inte...

Ur ”Artesiska brunnar cartesianska drömmar” Stockholm 1980

49

EXPERTPANELEN

DEN KONSTIGA TVINGEN

FRÅGA: Hej! Jag har i min ägo en tingest som jag inte vet vad den har använts till. Den fanns i en låda som innehöll diverse olika saker, mest syattiraljer. Lådan fick jag vid en dödsbodelning för många år sedan. Eftersom jag är mekanist har ”saken” intresserat mig eftersom att den är av hög mekanisk kvalitet och utförande. Jag har frågat många under årens lopp, både män och kvinnor, vad det är jag ärvt, men ingen vet. ”Saken” är totalt cirka 120 mm hög och försedd med tving så att den kan fästas i en bordsskiva. Överst är den försedd med en sfär med diametern 23 mm. Sfären är fjäderbelastat delbar på mitten och kan via en stång från undersidan öppnas cirka 10 mm. Man kan på detta sätt fästa något i sfären. På fotot har jag satt fast en penna i gapet. ”Saken” har mycket hög ytfinish och är förkromad. Jag skulle vara mycket tacksam om jag kan få hjälp med att utröna vad detta är. ”Förbryllad” SVAR: På redaktionen har vi inte kunnat lösa frågan om den underliga tvingen. Inte ens våra textilkunniga kollegor kan placera föremålet. Det finns tvingar liknande denna som används för att hålla fast sybågar med, men de brukar inte vara fjäderbelastade. Kanske någon i läsekretsen vet vad detta är.

Kontakta i så fall redaktionen.

FRÅGA: Skulle bli mycket tacksam för ett utlåtande vad bifogade bildobjekt är och/eller har för användning.

L x b x h = 1 130 x 90 x 120 mm. Handtaget är rörligt i vertikalled och påverkar rivytan. Den sistnämnda rör sig mot motsvarande underlag och river eller krossar något material som lagts i den övre behållaren. Man får känslan av att den använts som hushållsapparat i någon form.

Jan E. Johnson

SVAR: Även denna ”tingest” har redaktionen gått bet på. Det skulle kunna röra sig om en mandelkvarn av annorlunda modell.

Det framgår inte om den kan vevas eller på vilket sätt den maler eller krossar.

Frågan om ”kilen” som var införd i förra numret är på väg mot en lösning. En läsare tycker sig känna igen ett redskap som använts inom snickeri, för att klyva träbitar med.

Redaktionen forskar vidare.

50

Kulturkalendern

0406 0410 Med reservation för eventuella ändringar

MIDSOMMARFIRANDE

Västanfors hembygdsgård, traditionellt midsommarfirande med början kl. 14.00. Stången reses kl. 15.00.

Nora Hembygdsgård. Tärnsjö.

Midsommar med lekar för barn.

Bösebergsparken, Hubbo kl. 15.00.

Seglingsberg, Ramnäs–Virsbo hembygdsförening kl. 15.30.

Bysala Hembygdsgård. Medtag blommor, blader och kaffekorg kl. 10.00.

Norbergs Hembygdsförening.

Utställningen ”Byar i Norberg” öppnas på hembygdsgården Karlberg, Norberg Karmansbo Bruksmiljö firar traditionsenlig midsommarfest i Kolhuset med dans och knytis.

Skinnskattebergs Hembygdsförening har traditionell midsommarfirande kl. 14.00–16.00.

Midsommarfirande även på Västervåla Hembygdsgård, Skantzen i Hallstahammar och Harbo hembygdsgård.

JUNI

0626: Gudstjänst på hembygdsgården i Västervåla.

0626–27: Kl. 16.00. Teater ”Christina – drottning av Guds nåde”, Tidö slott.

Biljettköp på turistbyrån i Västerås telefon 021-10 38 30.

0629–30: Kl. 19.00. Teater ”Christina – drottning av Guds nåde”, Tidö slott.

JULI

0701–02: Kl. 19.00. Teater ”Christina – drottning av Guds nåde”, Tidö slott.

0701–02: Kl. 18.30. Teater ”Rasmus på luffen”, Kanalmuseet Skantzen, Hallstahammar. För biljettinformation ring 0220-174 09.

0703: Järnets Dag i Karmansbo.

Information på Skinnskattebergs turistbyrå, telefon 0222-450 45.

Arrangör: Karmansbo Bruksmiljö.

0703–04: Kl. 16.00. Teater ”Christina – drottning av Guds nåde”, Tidö slott.

0703–04: Kl. 15.00. Teater ”Rasmus på luffen”, Kanalmuseet Skantzen, Hallstahammar.

0703–04: Kl. 13.00–18.00. Sommarkafé.

Skinnskattebergs Hembygdsförening.

0706: Barnens dag i parken, Karlbergs hembygdsgård, Norberg.

0706: Kl. 19.00. Trivselkväll vid Gammelgården. Medtag kaffekorg.

Fläckebo Hembygdsförening.

0704: Hembygdens dag firas på Västervåla Hembygdsgård.

0704–10: Möklintaveckan. Gammelgården öppen varje dag med servering.

Visning av Bårstugan och soldattorpet varje dag. Mer information i Möklintaveckans programtidning.

0707: Kl.19.00. ”Sommar på Skantzen”, ”Läsarsångernas kväll”, Hallstahammar.

0709: Hembygdsdag. Utställning av gamla leksaker. Tävling ”Vad är det här”.

0710–11: Kl. 13.00–18.00. Sommarkafé.

Skinnskattebergs Hembygdsförening.

:spaning KULTURKALENDERN

1

KULTURKALENDERN

0711: Kl. 11.00 Friluftsgudstjänst på Gammelgården i Möklinta. Kaffe med bröd eller våffla.

0712: Råsbodagen hos Jakob Martinell i Råsbo. Hembygdsvecka på Nora Hembygdsgård, Tärnsjö.

0713: Sigvards gäng. Milan tänds.

Nora Hembygdsgård, Tärnsjö.

0714: LRF svarar för programmet och Syndap medverkar. Nora Hembygdsgård, Tärnsjö.

0714: Slåtterkväll vid Harbo Hembygdsgård.

0714: Kl. 19.00. ”Sommar på Skantzen”, ”Fredskören” från Skeppsholmens Folkhögskola. Hallstahammar.

0715: Kyrkan är värd för kvällen.

Nora Hembygdsgård, Tärnsjö.

0716: Karl-Johan Olsson och Bengt Lundin. Nora Hembygdsgård, Tärnsjö.

0717: Auktion. Karl Olov Ruth. Nora Hembygdsgård, Tärnsjö.

0717–18: Kl. 11.00–17.00. Kulturdagarna i Hed. Information på Skinnskattebergs turistbyrå, telefon 0222-450 45.

0717–18: Kl. 13.00–18.00. Sommarkafé.

Skinnskattebergs Hembygdsförening.

0718: Kl. 11.00. Ekumenisk gudstjänst.

Nora Hembygdsgård, Tärnsjö.

0721: Kl. 19.00. ”Sommar på Skantzen”, Hallstahammar.

0724: Kl. 13.30 Torpvandring vid Ludvikstorp. Samling vid Gnarp.

Ramnäs–Virsbo Hembygdsförening.

0724–25: Kl. 13.00–18.00. Sommarkafé.

Skinnskattebergs Hembygdsförening.

0725: Kl. 12.00 i kyrkan. Kl.13.00 vid Gammelgården. Sommarfest.

Underhållning, lotteri, kaffeservering. Årets tema: Ull. Fläckebo Hembygdsförening.

0728: Kl. 19.00. ”Sommar på Skantzen”, Hallsta Swing. Hallstahammar.

0731: Kl. 13.00–18.00. Sommarkafé.

Skinnskattebergs Hembygdsförening.

2

KULTURKALENDERN :spaning

Alla söndagar: Kl. 14.00 –17.00.

Abramsgården i Medåker. Servering av kaffe och våfflor. Smedjan i drift, kartutställning över alla byar i Medåker.

Hantverk visas.

Juli månad: Kubbturnering vid Harbo hembygdsgård.

AUGUSTI

0801–07: Kulturvecka vid Harbo hembygdsgård. Kontaktperson Kenth Hansson, telefon 0224–360 77.

0801: Kl. 10.00 Harbo hembygdsförening firar 70 år.

0801: Kl. 10.00 och 13.00. Industriminneshistorisk rundvandring i Heby.

Samlingsplats parkeringen vid Heby Bibliotek. Guide Kenth Hansson.

0801: Kl. 10–15. Hembygdsgårdens dag i Prostgården i Munktorp.

Hantverkare ställer ut sina alster.

0801: Kl. 14.00. Friluftsgudstjänst, Abramsgården i Medåker.

0801: Karlbergsdagen i Norberg.

Hembygdsgårdens dag. Karlbergs hembygdsgård.

0801: Kl. 11.00–15.00. Visning av Gammelgården. Fläckebo Hembygdsförening.

0801: Kl. 11.00–16.00. Hembygdens dag med friluftsgudstjänst på Gammelgården. Öppet hus.

Kaffe med bröd eller våffla. Möklinta.

0801: Kl. 13.00–18.00. Sommarkafé.

Skinnskattebergs Hembygdsförening.

0802–06: Knyppelkurs. Välkommen att titta på alster av olika slag. Västanfors hembygdsgård.

0804: Kl. 19.00. ”Sommar på Skantzen”, Allsångskväll. Arr: Kristen gemenskap.

Hallstahammar.

0807: Kl. 12.00–16.00. Hembygdens dag på Skantzen. Slåtter på ängen kl. 11.00. Hallstahammar.

0807: Byvandring i Marbäck, Harbo.

0807: Kl. 10.00–17.00. Skattmansö skola – 101 år i Vittinge firas.

0807: Kl. 13.00. Bygdedag vid Harakers prästgård med bl. a. underhållning, kaffeservering, tunnbrödsbakning och den gamla handelsboden är öppen.

0807: Kl. 10.00–14.00. Gammaldags marknad. Skinnskattebergs Hembygdsförening.

0807–08: Bishop Hill spelet med medverkande av gruppen Blåeld.

Nora hembygdsgård, Tärnsjö.

Förköp på turistbyrån i Tärnsjö, telefon 0292-535 02. Biljettförsäljning även vid entrén i anslutning till teatern.

0808: Återvändardag. Arr: Västanfors församling, Fagersta kommun och Hembygdsföreningen. Västanfors hembygdsgård.

0808: Kl. 11.00. Ströms Minnesgudstjänst vid Hembygdsgården i Heby.

Våffelservering.

0808: Kl. 16.00. Friluftsgudstjänst.

Skinnskattebergs Hembygdsförening.

0814: Kl. 13.00. “Smeddag” vid valsverket/lancashiresmedjan i Ramnäs.

Ekomuseum Bergslagens buss kommer med smide och bildutställning.

Sång och musik.

0814–15: Kl. 15.00. Teater ”Rasmus på luffen”, Kanalmuseet Skantzen, Hallstahammar.

0815: Kl. 16.00. Surströmmings- och sillfest på Gammelgården i Möklinta.

Lotteri.

0819–22: Kl. 15.00. Teater ”Rasmus på luffen”, Kanalmuseet Skantzen Hallstahammar.

0821: Kl. 18.00. Musik i Orgelmuseet.

Fläckebo Hembygdsförening.

0822: Trångforsdagen. Trångfors smedja, Hallstahammar.

0822: Kl. 15.00. Musik vid Dalälven med folkmusikgruppen Väsen och Enåkers spelmän i Folkets Hus, Tärnsjö.

KULTURKALENDERN

0823–29: U21-EM i vattenskidor, Eskiln, Fagersta. Arr: Fagersta vattenskidklubb.

0827–28: Höstfest i Västanfors.

Arr: Västanfors Intresseförening i samarbete med Västanfors IF. 0828: Kl. 10.00–15.00. Loppis i logen.

Skerike hembygdsförening. I logen vid Skerike kyrka.

0829: Kl.11.00–16.00. Medåkers marknad.

Försäljning av lokala produkter.

SEPTEMBER

0904: Kl. 10.00–14.00. Den gröna staden.

Föredrag och vandring i Västerås centrala delar. Föranmälan. Information Länsmuseet: 021-15 61 00.

0910: Kl.19.00. Berättarkväll. Gammelgården. Fläckebo Hembygdsförening.

0919: Kl. 17.00. Spökvandring i Svanå.

Samling vid Svanå fotbollsplan.

0911–12: Byggnadsvårdsmässa på Johannesbergs Herrgård.

0912: Kulturhusens Dag i Björsbo skola, Tema: byggnadsvård. Samarrangemang med Svenska Kyrkans sockenresa.

Hallstahammar. Information 0220-174 09.

0912: VM i orientering, Västervåla.

Långdistans kvalificering.

0916: VM i orientering i Västervåla.

Långdistans final.

0918: Fårets dag på Åsby, Hallstahammar. Lantbruksmuseet öppet.

OKTOBER

1014: Kl. 19.00. Vi lyssnar på inspelade intervjuer. Söderhammar.

Ramnäs–Virsbo Hembygdsförening.

1023: Premiär av nutidsmusikalen ”Lågan flämtar i fjärran” på Norrby Teater. Spelas november och början av december. Arr: Norrby teater. Fagersta.

1031: Kl. 18.00. Öppet Hus i Harakers Prästgård.

Trädgårdshelg i Västerås

❁

4–5 september Lär känna din gröna stad!

Vi som ordnar denna trädgårdshelg samarbetar med en ambition att förmedla kunskap om den västmanländska trädgården och dess historia. Årets tema är trädgårdar och parker i Västerås. Med hjälp av Gunilla Åkerman, landskapsarkitekt, ska vi få en spännande upplevelse av framförallt den gröna staden Västerås.

Den 4 september gör vi en promenad till Den gröna staden i centrum Samling vid Slottet kl. 10.00 för kaffe och introduktion. Sedan vandrar vi runt i den centrala staden under ledning av landskapsarkitekt Gunilla Åkerman.

Turen går från Vasaparken och Hamngatan vidare via Stadsparken utmed ån till Stora Torget. Vi betraktar cityomvandlingen på 1980 och 2000-talen, ser Skrapan, Officershuset och Storgårdskvarteren. Kl. 12.00 är vi vid stadsbiblioteket för att se en gammal Västeråsfilm. Dagen avslutas med en visning av Botaniska trädgården.

Den 5 september far vi till Det gröna och byggda kulturarvet i Västerås Vi samlas kl. 10.00 på Vallby Friluftsmuseum. Därifrån går en buss till Gideonsberg och Rönnby via domkyrkoområdet och Rudbecksparken. Vi gör en promenad och tar kaffepaus i Mårtens hage. Efter rundturen släpper bussen av oss vid Biskopsängen där vi gör en kort rundvandring bland koloniträdgårdarna.

Koloniföreningens medlemmar berättar om sitt område. Kl. 13.00 är vi tillbaka på Vallby där årets skördefest pågår.

Föranmälan senast den 27 augusti på telefon 021-15 61 00 eller e-post: lansmuseet@ltvastmanland.se Kostnad 4/9 100 kronor (inkl. kaffe), 5/9 150 kronor (inkl. kaffe).

Begränsat antal deltagare.

Arrangörer: ProAros Ung Kultur, Stadsbyggnadskontoret Västerås stad, Vallby Friluftsmuseum, Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening och Västmanlands läns museum.

:spaning KULTURKALENDERN

3

NOTISER

notiser RAPPORT FRÅN FRAMTIDEN

Krampen-projektet Länsmuseet har sökt pengar för att arbeta med det moderna kulturarvet.

Projektmedel har tilldelats för arbete med de interneringsläger för ryska krigsfångar som fanns i Skinnskattebergs kommun. Syftet med projektet är att synliggöra denna relativt okända del av vår historia. I ett första skede ska befintlig information inventeras och sammanställas. Ett skyltprogram skall tas fram och arbete med inventering av platserna samt röjning skall genomföras. Den 10–11 oktober är det 60 år sedan fångarna i rysslägren utlämnades till Sovjet, vilket är tänkt att uppmärksammas. Arbetet kommer att bedrivas i nära samarbete med Skinnskattebergs kommun och flera ideella föreningar.

Museiveckan åter I höst, under vecka 37, blir det åter en museivecka i en av länets kommuner.

I år är det Köpings kommun som är på tur. Under museiveckan kommer länsmuseet och kommunens övriga museer att anordna en lång rad program.

Naturvårdspengar till kommunerna Länets kommuner får i år dela på tre miljoner kronor för naturvårdsprojekt.

Det är staten som via Länsstyrelserna lämnar bidrag till projekt som bedrivs på lokal nivå. Pengarna får sökas av kommunerna men bidragen går i första hand till samverkansprojekt mellan kommunen och andra aktörer, till 4

NOTISER :spaning

exempel ideella föreningar. Bidrag lämnas med 50 % av totalkostnaden.

Som egen insats kan räknas ideellt arbete, sponsormedel, kommunalt eget arbete eller andra statliga bidrag (utom LBU-medel). Projekten skall uppfylla ett eller flera av de av regeringen uppställda miljökvalitetsmålen och får inte ha påbörjats innan bidrag beviljas. Pengarna kan användas till exempel till kunskapsuppbyggnad, vård och förvaltning av områden, områdesskydd och informationsinsatser.

Mer information lämnas av Hembygdsförbundets kansli, Länsstyrelsen i Västmanland eller din kommunala handläggare.

Tre vårdplaner – ett pilotprojekt Våren 2002 fick Västmanlands läns museum i uppdrag av Västerås stift att upprätta vårdplaner för Säterbo, Tillberga och Ljusnarsbergs kyrkor.

Det skedde mot bakgrund av en nyinrättad statlig stödform, kyrkoantikvarisk ersättning. Målet är att så vitt möjligt fastställa kyrkobyggnadernas nuvarande status och därmed bättre kunna planera framtida underhåll.

Inom de närmaste åren väntas därför många vårdplaner bli upprättade inom Västerås stift.

Dokumenten kommer säkert att variera avsevärt såväl till form som innehåll. Länsmuseets uppdrag kan ses som ett pilotprojekt, att sammanställa tre olika dokument som kan tjäna som ”referensexemplar”. Projektet avslutades i början av april 2004, då vårdplanen för Ljusnarsbergs kyrka blev färdigställd. En bieffekt av det omfattande

dokumentationsarbetet är att kunskapen om de tre kyrkornas byggnadshistoria ökat avsevärt. Vårdplanerna har distribuerats både digitalt och i utskriven form till Västerås stift, berörda församlingar och Länsstyrelsen.

Tool-Kit Under 2004 kommer Länsmuseet att arbeta med projektet Tool-Kit. Mot bakgrund av tidigare projekt om kulturmiljö ställs frågan: ”vems kulturarv arbetar vi med?”. Få medborgare anser sig ha inblick i eller kunna påverka beslut som rör deras kulturmiljö. Däremot vill en stor del gärna ha den möjligheten. Projektet Tool-Kit är tänkt att vända sig till kommunerna och ge dem en ”verktygslåda” med goda exempel och idéer på hur man ska skapa en medborgardialog. Det skall också skrivas en handledning med förslag på metoder och aktiviteter som kan nå olika målgrupper i samhället.

Smébussen med Ekomuseum Smébussen – en rullande utställning om smeder och smide – invigdes tisdagen den 25 maj av kulturminister Marita Ulvskog på Hammarbacken i Ludvika. Bakom Smébussen står Ekomuseum Bergslagen, som i samarbete med Västmanlands läns museum och Dalarnas museum har arbetat med utställningen och en del kringarrangemang.

Smébussen kommer att gå på turné i de sju Ekomuseikommunerna under sommaren 2004, med avslutning i Ludvika den 5 september.

Information om turnéplan på www.ekomuseum.se.

NOTISER

Symposium och Utställning om Oxenstierna Utställningen ”I Axel Oxenstiernas tid” visas på Västerås Konstmuseum under tiden 27 augusti–5 september.

Utställningen, som är en samproduktion mellan Västmanlands läns museum och Västerås Konstmuseum, invigs av Landshövding Mats Svegfors fredagen den 27 augusti kl. 17.00 och ingår i samarbetet runt ett stort symposium i Axel Oxenstiernas anda ”Framtidens samhällsorganisation ur ett historiskt perspektiv”, som hålls den 2 september i Västerås.

Kvinnliga möten på historiska platser Konstkonsulenten vid Västmanlands läns museum arbetar med ett nytt konst och kulturmöte. Den 19–22 augusti genomförs mötet som denna gång skall behandla jämställdhet i konsten. Konstnärer, kulturarbetare, kvinnoorganisationer och andra föreningar bjuds in till forum med diskussion och inspiration genom konst och kultur. Gränsövergripande möten kommer att skapas mellan historiker och konstnärer. Utgångspunkten är de historiska platserna i Ängelsberg och vid Mimerlaven i Norberg. Projektet vänder sig till en bred allmänhet, men främst till kvinnor. Planerade workshops och seminarier är i första hand avsedda för kvinnor, både amatörer och professionella, med olika bakgrund.

Syftet med mötet är att skapa kvinnliga nätverk, finna nya samarbetsformer och bidra till en ökad medvetenhet om kvinnans historieskrivning för en rättvisare roll i samhällsutvecklingen.

Info lämnas av konstkonsulent MarieLouise Larsson Wallen 021-15 61 28.

Kulturhusens dag 12 september 2004. Årets tema är byggnadsvård – ”Hus i goda händer”.

I år visas hus som har genomgått någon form av vårdinsats eller där vård pågår. Riksantikvarieämbetet vill inspirera till god byggnadsvård och ge kunskap om material och metoder. Läs mer på www.raa.se.

Nätverket för byggnadsvård i Västmanland arrangerar en byggnadsvårdsmässa på Johannesbergs Herrgård i Västerås den 11–12 september.

PÅ NYTT JOBB

Vallby friluftsmuseum Katarina Frost är ny verksamhetschef på Vallby friluftsmuseum och kommer senast från sin tjänst som chef på Köpings Museum.

WEBBTIPS

EU-projektet Hedströmsdalen Med- och motströms har en alldeles färsk hemsida. Besök den på www.hedstromsdalen.com.

Läs om Västmanland på Westmannaturisms webbportal www.vastmanland.se www.culturen.nu Det händer mycket på kreativa Culturen i Västerås. Hit går du med hela familjen och överraskas av ett stimulerande kulturutbud.

En experimentell miljö – unik i sitt slag i svenskt kulturliv.

Kom ihåg att du hittar mycket information på kommunernas hemsidor.

Här finns bland annat kommuninformation, turistsidor och bra länktips. www.fagersta.se www.norberg.se www.skinnskatteberg.se www.sala.se www.heby.se www.vasteras.se www.hallstahammar.se www.surahammar.se www.koping.se www.arboga.se www.kungsör.se

FRÅN FÖRENINGARNA

Soldatinventeringar Sedan början av 1980-talet har allt fler regionala soldatinventeringar startat. Dessa har till uppgift att belysa den indelte soldatens liv på kommenderingar, möten och i hemmet.

I databaser sammanställs uppgifter från kyrkböcker och militära rullor.

Centrala soldatregistret omfattar yngre indelningsverket mellan 1682 och 1901. Ulla Sköld i Västerås arbetar med att lägga in uppgifter som rör Västmanlands regementes soldater i detta register. Arbetet är mycket omfattande och hon vill komma i kontakt med forskare och hembygdsföreningar som har uppgifter om soldater vid Västmanlands regemente.

Den registrering hon gör utgår från generalmönsterrullor.

Det är möjligt att gå in på www.liu.se/tema/databaser/ search.php?id=49 och söka soldater. Ulla nås på telefon 021-80 46 35 eller e-post ulla.skold@privat.utfors.se PRIS OCH BERÖM

Hembygdsgåvan Signe Lantz minne Föreningen Västmanlänningarna i Stockholm delar årligen ut en penninggåva till en hembygdsförening i Västmanland. ”Gåvan är i första hand till som ett stöd när nya projekt påbörjas eller gamla projekt utbyggs eller då hembygdsvärden kan gå förlorade i brist på pengar.”

Ansökningar med information om projekten och dess tänkta finansiering skall sändas till Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening, Slottet, 722 11 Västerås. >>>

:spaning NOTISER

5

NOTISER

>>> Hembygdsförbundets förtjänstdiplom 2004 Utdelades till tre personer som inom hembygdsrörelsen gjort sig förtjänta eller som med annan lokal anknytning inom länet utfört en kulturgärning utöver det vanliga. I år gick diplomen till: Karl-Axel Axelsson som är en föreningsmänniska av stora mått.

Han har varit engagerad bland annat i Missionskyrkan, Blåbandsrörelsen, DKSN/Hela människan, Nykterhetsrörelsen, Röda Korset, Vänortsföreningen, Bygdegårdsrörelsen och Hembygdsrörelsen via Norrby och Sala hembygdsföreningar. Föreningslivet i Salatrakten har haft en mångsidig ledamot i Karl-Axel Axelsson som på detta sätt har utfört en kulturgärning utöver det vanliga.

Elisabet Strömberg som under många år har utfört ett mycket värdefullt arbete i Fagersta/Västanfors hembygdsförening. Med noggrannhet, entusiasm och äkta känsla för vårdandet av vårt kulturarv är hennes gärningar inte bara omfattande utan också skickligt genomförda. Elisabet har lagt ner ett mycket stort arbete med Klockarbergsskolan, föreningens föremål och arkiv liksom iordningställandet av museimiljöerna i Skomakeriet och Mor Stinas stuga. Hon har vidare hållit föredrag i många olika sammanhang, bland annat om Rune Lindström. Arbetet med gruppen ”Västanforsare minns” har tack vare henne resulterat i en mycket värdefull dokumentation över det forna Västanfors.

Elisabet Strömberg har genom allt detta arbete utfört en kulturgärning utöver det vanliga.

Ulla Sköld – en sann eldsjäl som verkar framför allt inom släktforskarrörelsen men även i hembygdsrörelsen. I SvedviBerg hembygdsförening har hon arbetat ideellt bland annat med arkivfrågor och studiecirklar. Hennes arbete med släktforskning har satt Västmanland på världskartan genom de föredrag och kurser hon hållet i USA. Hon har också genomfört en gravvårdsinventering 6

NOTISER :spaning

i Svedvi socken och deltagit i projektet ”namn åt de döda” där hon registrerat hela Hallstahammars kommun.

Nu arbetar Ulla med inskrivning av soldatlängder från Västmanlands regemente. Redan år 2001 fick Ulla Sköld Sveriges släktforskarförbunds hedersdiplom för långvariga och förtjänstfulla insatser och i år är det hembygdsförbundets tur att premiera hennes värdefulla kulturgärning.

Verksamhetspris Hembygdsförbundets Verksamhetspris har tilldelats en Hembygdsförening som genom sin verksamhet gjort speciella insatser för att bevara och stärka intresset för kulturmiljöer i länet. Årets pris gick till Föreningen Kalklinbanans Vänner, en nybildad förening vars verksamhet ligger lite utanför de vanliga, de är medlemmar i hembygdsförbundet och föreningen drivs med en sann hembygdkänsla. Under den korta tid som Kalklinbanans Vänner funnits har den på flera sätt satt Västmanland och Södermanland på Sverigekartan.

Att utveckla former för information, tillgängliggörande och dokumentationen av ett storskaligt industriminne ställer stora krav på en ideell förening. På bara några få år har föreningen fått stort gehör och rönt intresse i hela landet för bevarandet av linbanan och dess minnen. Föreningens arbete visar också väg för ett nytt arbetsområde för hembygdsrörelsen – att bevara och stärka intresset för industrisamhällets kulturarv. Insatserna som Föreningen Kalklinbanans Vänner genomfört är banbrytande och bidrar i högsta grad till att stärka intresset för länets kulturmiljöer.

AKTUELLT

Badelundastudier Västmanlands läns museum kommer i år att utföra tre till ytan små arkeologiska undersökningar i skuggan av Anundshög. Den första undersökningen genomförs vecka 27, den 28 juni till 2 juli, då avdelningschef Stefan Elgh undersöker det så kallade Jutkärret.

Ett syfte är att se om material till högbygget togs från kärret.

Vecka 29, den 12 juli till 16 juli undersöker antikvarierna Ulf Alström och Anna-Lena Hallgren en ägogräns som kan spåras ner i 1600-talet. Syftet med den undersökningen är att om möjligt få en äldre datering, kanske ner i yngre järnålder. En annan undersökning kommer att beröra den så kallade Eriksgatan. Där hoppas vi att genom ett tvärgående schakt kunna se hur vägsträckningen var uppbyggd.

Västerås kommun kommer att vara behjälplig med inmätningar och lokaler.

Arbetet har inte kunnat planeras och genomföras utan stöd från Berit Wallenbergs stiftelse.

Nytt namn Västmanlands Fornminnesförening Hembygdsförbund för Västmanlands län beslutade om nya stadgar på årsmötet den 23 april. Bland annat beslutades om en namnändring till Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening. Länsmuseichefen är numera ordinarie ledamot av styrelsen, vilket markerar den nära samhörigheten mellan förening och museum.

Fagersta firar 60 år Fagersta blev stad 1944. Det firas med ett varierat program under hela året inom kultur, musik, idrott och ungdomsverksamhet. I programmet märks EM i vattenskidor i augusti, Höstfesten i Västanfors vid samma tid och den spännande premiären av nutidsmusikalen ”Lågan flämtar i fjärran” på Norrby teater med premiär den 23 oktober.

Läs mer om jubilerandet på www.fagersta.se

NOTISER

Skinnskatteberg firar 650 år Firandet är särskilt intensivt under jubileumsveckan den 1–8 augusti då festligheterna vandrar från by till by.

Jubileumsveckan har tema musik och varje dag har en genre – allt från rock till storbandsjazz. Bra artister och roliga aktiviteter för barn och vuxna bäddar för en oförglömlig vecka. Vad sägs om till exempel cirkus, bonnauktion och fårvallningstävling. På webben kan du ta del av det fullständiga programmet samt tävla om jubileumspass. www.skinnskatteberg.se Läs också mer på Färna bys hemsida www.ferna.nu Davidskällan Förra året invigdes vallfartsleden Romboleden som passerade Köping och slutade i Nidaros (Trondheim).

I sommar är sträckan Köping-Trondheim markerad i sin helhet, med en avstickare till Davidskällan i Munktorp. Kenneth Nilsson skriver om Romboleden i Köpingsboken 2004.

Han berättar att Västmanlands första kristna med största säkerhet har döpts där på 1000-talet e.Kr, och att Munktorps kyrka var en naturlig besöksplats för pilgrimer. Läs mer i Glädjerika Sköna – Köpingsboken 2004. Idag går vattnet inte att dricka, men källan är en symbol för den lokala helgonkulten och minner oss om aposteln Sankt David. Besök Munktorps kyrka och Davidskällan i sommar när Vägkyrkan, som är öppen alla dagar kl. 13.00–17.00, bjuder på kaffe med dopp mellan 5 juni och 1 augusti.

Romboleden finns beskriven i en folder som du hittar på Köpings turistbyrå och Köpings museum.

Läs om Romboleden på www.hedstromsdalen.com

Kalklinbanan Forsby–Köping blir stiftelse Nordkalk överlämnar linbanan med ett grundkapital till en stiftelse och samtidigt förklaras kanske linbanan som byggnadsminne. De fem kommuner som berörs av linbanan, Vingåker, Katrineholm, Eskilstuna, Kungsör och Köping, är de tilltänkta stiftelsebildarna.

Förhandlingarna är långt framskridna och enligt uppgift kan beslut eventuellt tas i slutet av augusti.

Nyhetsbrev från Kalklinbanan Bli medlem i Kalklinbanans Vänner och få nyhetsbladet. Läs mer och anmäl dig som prenumerant på www.kalklinbanan.nu Kalklinbanan startar lokala arbetsgrupper Arbetet kring Kalklinbanan Forsby–Köping går vidare. Vi ser framåt, och vi dokumenterar och för kunskapen vidare. Kalklinbanans Vänner välkomnar dig till lokala arbetsgrupper i Forsby, Knotberget, Malmberga, Granhammar och Köping. Är du intresserad av att delta i arbetet kring kalklinbanans bevarande så ring eller skriv till ordföranden K.G Källerfors. Telefon 0150-921 63.

E-post kallerfors@swipnet.se Köpings museums arkiv öppet för allmänheten Du är välkommen att besöka fotoarkivet och föremålsarkivet.

Personalen hjälper dig tillrätta. Öppettider Föremålsarkivet: kl 10–12 första onsdagen i varje månad. Fotoarkivet: kl. 13–16 sista onsdagen i månaden. Du har också tillgång till Oskar Björnängers fina arkiv i Magasinet. För information: 0221-253 51.

Bergslagens kvinnodagar Den 28 juni–1 juli genomförs för tionde året i rad Bergslagens Kvinnodagar i Surahammar. Det blir en vecka fylld av föreläsningar, samtal, inspirerande möten och kulturarrangemang. Info.

Surahammars turistbyrå 0220-390 72.

Mälarslott Föreningen Mälarslott har gett ut en behändig karta med information om slotten runt Mälaren. Finns på svenska och engelska. Nytt för sommaren är en kortlek om slotten runt Mälaren.

Ta med dig kunskap hem genom kortleken, som är ett triospel där Du lär dig mer om slottens historia. Ett roligt och annorlunda spel för hela familjen att samlas kring, med vackra bilder, information och inspiration om Mälarslotten. Kortleken kommer att säljas på Mälarslotten och Eskilstuna turistbyrå. Läs mer på hemsidan www.malarslott.nu Gammal tradition återupptas i Köpings kyrka S:t Olofsmässa 29 juli kl. 12.00 Mässa med gästabud i Köpings kyrka.

En annorlunda gudstjänst och medeltida mässa. Köpings kyrka tar upp en tradition som slutade för cirka 150 år sedan. Efter mässan bjuder församlingen på mat som är anknuten till medeltiden.

Låt föreningen synas på nätet Hedströmsdalens webbportal är färdig.

Föreningar i Hedströmsdalen är välkomna att bli medlemmar i portalen.

På tre egna sidor presenterar ni föreningen, och har ni en egen sida kan ni länka till den. Det går också bra att bara lägga in sin egen sida i portalen.

Enda kravet är att ni som vill länka er hemsida till portalen använder Hedströmsdalens logga. Hör av er så skickar vi den. Instruktioner finns på sidan. Får ni problem går det bra att ringa och få hjälp. Kontaktperson: Marie Bodin. Telefon 0221-519 13. Östervålas Gästis räddas Gamla anrika Gästgiveriet i Östervåla räddas. Ett 20-tal företagare har tillsammans övertagit fastigheten och arbetar för att gästgivaregården ska återuppstå. >>>

:spaning NOTISER

7

NOTISER

>>> Vikingaskeppsbygge i Kungsör Kungsörs Arkeologigrupp bygger vikingaskeppet Ulven av Ulvesund.

Bygget sker med gammaldags byggnadsteknik. Lokala och regionala hantverkare bygger båten med virke från utgallrade ekar från ekhagarna runt Kungsör. Namnet Ulvesund är det gamla namnet för Kungsör.

Lär mer på Kungsörs Arkeologigrupps hemsida: www.hem.passagen.se/karg1 Omorganisation i Stiftelsen Ekomuseum Bergslagen Ekomuseum Bergslagen har under det senaste verksamhetsåret haft betydande problem av ekonomisk natur. Detta har framtvingat en översyn av befintlig verksamhet och åtgärder har genomdrivits för att lösa situationen. Personal har sagts upp. Kansliet lämnar Grendanderska gården och flyttar under sommaren till mindre lokaler i före detta polishuset i Smedjebacken. Målet har varit att få ner de administrativa kostnaderna till förmån för utåtriktad verksamhet. Årsstämman den 14 maj i Ludvika antog ett förslag till ny organisation, som lades fram av tf. ordföranden Ingvar Henriksson. Styrelsen kommer liksom tidigare att utse en verksamhetsledare och kansliet bemannas med en kanslist. En styrgrupp med tjänstemannarepresentanter från varje stiftare, kommer att aktivt ta del av det gemensamma ansvaret för det kultur- och industrihistoriska verksamhetsfältet som är Ekomuseum Bergslagen. Till sammankallande för styrgruppen utsågs Carl-Magnus Gagge, landsantikvarie och chef för Västmanlands läns museum. Tanken med den nya organisationen är att knyta Ekomuseet närmare de lokala besöksmålen, kommunerna och länsmuseerna. Det nya arbetssättet kommer att pågå under ett år och skall utvärderas efter årsstämman 2005.

8

NOTISER :spaning

SAGT OCH GJORT FRÅN VERKSAMHETEN Kalklinbanans Vecka Kalklinbanans Vecka hölls den 17–20 maj. Linbanan testkördes hela veckan, och det var guidade turer i kalkbrottet i Forsby och på slutstationen i Köping.

Den intresserade kunde även besöka centralstationen i Malmberga med serviceverkstäder och reservdelslager.

På Kristi himmelfärds dag spelades ”kalklinbanecupen” och en ”Veteranmopdedutflykt” anordnades.

Projektansvariga Anna Götzlinger och Anders Johansson presenterade slutrapporten för kalklinbaneprojektet 2002–2004 i Kungsör vid ett seminarium i Granhammars bygdegård.

Rock Art in Northern Europe Under våren har länsmuseet arbetat med ett skolprojektet inom RANE (Rock Art in Northern Europe) i Orrestaskolan i Björksta socken.

Hela skolans personal har varit delaktiga inom sina ämnesområden tillsammans med eleverna. Under slutet av mars har Karin Nordström, arkeolog och Tuva Miller, museipedagog haft två kulturmiljövandringar i Björkstaområdet tillsammans med Orrestaskolans lärare och intresserade från Björksta hembygdförening. Syftet med vandringarna var att hjälpa lärarna att hitta nycklar till att läsa kulturlandskapet, inspirera dem till att få in kulturmiljön i undervisningen och att knyta kontakter mellan hembygdsförening och skola.

Under maj genomfördes en Ranevecka i Orrestaskolan med en mängd olika aktiviteter. Eleverna besökte bland annat Hällristningarna i Översta och träffade hällristningsvårdaren Sven-Gunnar Broström i hans arbete med de lokala ristningarna.

Under veckan upptäcktes en stor mängd nya, unika ristningar i Översta.

Förutom skålgropar påträffades ett

cirka 1,8 m långt skepp med ett 50-tal bemanningsstreck och en ristning av en man i siluett. Under Raneveckan arbetade eleverna också konstnärligt med inspiration från bronsåldern och hällristningar. Två västeråskonstnärer hjälpte Orrestaskolans elever att gjuta i betong och måla graffiti, uttryckssätt från vår egen tid.

Föreningen Kulturmiljö i Västmanlands län Föreningen har gjort en folder som berättar om dess verksamhet och syfte.

Föreningen arrangerar medlemsaktiviteter såsom föreläsningar och utflykter i länet. Kontaktperson för föreningen är Kirsten Brogaard på Länsstyrelsen 021-19 51 29.

Rädda filmen i Västmanland!

Arbetet med att inventera smalfilm (icke-fiktiv) från länet fortsätter med full kraft. Inventeringsgruppen har i samarbete med Filmarkivet i Grängesberg och Film i Västmanland arrangerat kombinerade visnings- och informationskvällar i alla länets kommuner.

Vi kan redan nu se att ett kulturhistoriskt källmaterial av stort värde byggs upp. Ett stort antal filmer har registrerats, men ännu finns det mycket intressant film ute bland folk i länet.

Museets inventerare önskar att komma i kontakt med filmare och filmägare.

Vi kommer gärna ut och informerar i föreningar eller liknande om inventeringen och möjligheterna för lagring av film på Filmarkivet i Grängesberg.

Inventerarna kan kontaktas så här: Anette Rattfelt och Simen Lunøe Pihl telefon 021-156124 eller Roy Cassé telefon 0220-24760. Det går också bra att mejla: simen.pihl@ltvastmanland.se.

NOTISER

Rudins förlag AB

Kalklinbanan Forsby–Köping Rapporten kan beställas från Södermanlands hembygdsförbund genom att sätta in 50 kr (porto och expeditionsavgift) på postgiro 7 67 22 - 8 eller bankgiro 619-1928.

från Odensvi. Dybeck skrev texten till vår nationalsång, och inspirerade dessutom till Köpingsbokens vackra namn: Du tronar på minnen (2001), Ditt namn flög över jorden (2002) och Glädjerika sköna (2003).

En bok för dig som äger ett gammalt hus eller vill bygga nytt med traditionella material. 320 rikt illustrerade sidor med tips, råd och detaljerade arbetsbeskrivningar i god byggnadsvård. Boken är den enda i sitt slag och är fullständigt två-språkig på finska/ svenska. Förlagspris 430 kr inklusive moms och frakt. Telefon 08-89 40 80 Hemsida www.rudins.com

Ett industrihistoriskt kulturarv och landmärke, en förenande länk mellan Sörmland–Västmanland, ett projekt för entreprenörskap och turism.

Anders Johansson och Anna Götzlinger lämnar slutrapport av kalklinebaneprojektet 2002–2004. Rapporten innehåller bland annat förslag på hur kalklinbanan ska återbrukas, och en diskussion kring förenligheten av kultur, entreprenörskap och näringsliv.

Trädgården på Odensnäs – en resa i tiden Examensarbete i ämnet landskapsplanering av Erika Flygare. 167 sidor, spiralbindning. 2003.

Publicerat i länsmuseets rapportserie.

Litteratur om svensk Keramik – En historisk kavalkad och bibliografi Heimdall Uställnings- & Förlagsproduktion/Bengt Nyström.

Min barndoms Ramnäs Text och illustrationer: Roland Eriksson

NYA BÖCKER

Byggnadsapotekets handbok – restaurerarens abc

Bibliografi utgiven 2004 som berättar om svensk keramik under 7000 år från tidig stenålder till idag. Den omfattar 2000 titlar på böcker och artiklar om keramik, samt ämneskatalog och historik. En informationsspäckad sammanställning av fil.dr Bengt Nyström som du beställer direkt från förlaget.

Pris 170 kr inklusive moms.

Fraktkostnad på 30 kr tillkommer.

Telefon 08-33 91 41.

Gillesnytt Medlemsblad för Munktorps sockengille 2004. Häftad 22 sidor.

I Gillesnytt läser du bland annat om Berga Elektriska Distributionsförening u.p.a, Kuhominresan (Finland), det nya församlingshemmet och fortsättningen av följetongen om Ragnar-Pelles liv.

En stencilerad skrift i A4-format om Ramnäs tillblivelse och personliga berättelser om människorna i Ramnäs kyrkby 1934–1948. Skriften säljs via Ramnäs/ Virsbo hembygdsförening.

Gamla Spelmän och Spelmanslag i Möklinta Föreningen Möklintagården, 2003.

24 sidor, häftad. Pris 20 kr.

En skrift om spelmanstaditioner och folkmusik i Möklinta som berättar om socknens spelmän under 1800- och 1900-talet. I socknens 43 byar har det spelats av bland annat LillSammels-Per, LillNorman och Harp-Olle och traditionen lever vidare.

Glädjerika sköna Köpingsboken 2003. Redaktionskommitté Henry Segerström, Thomas Ljungqvist, Katarina Frost och Tony Ahlm. Boken säljs bland annat på Köpings Museum.

Engagerat skrivande om förr och nu i Köping av lokala skribenter med ett digert bildmaterial. I denna fjärde bok i ordningen skriver Jonas Lindblom om nationalskalden Rickard Dybeck

Examensarbetet är ett vårdprogram och en vårdplan för trädgården vid Odensnäs i Västervåla, söder om Ängelsberg. Odensnäs är känt för sin fina trädgård och själva huset är tidsenligt inrett och mycket besöksvärt. Läs mer på www.odensnas.se Industrihandboken – så tar vi hand om vår egen tids historia Skriftserie nr 11 från Hembygdsförbundet. 93 sidor. Sveriges Hembygdsförbund 2004.

Författare: Gunilla Lindberg.

En inspirationsbok för de hembygdsföreningar som arbetar med att dokumentera och levandegöra industrisamhället från förra seklet.

Handfasta tips och arbetsmodeller för det lokala arbetet. Beställ ditt exemplar och läs mer på www.hembygd.se Sixten Larssons dagboksanteckningar och brev från finska vinterkriget och beredskapstiden Författare Gunnar Larsson.

2003. 140 sidor.

Beställs av författaren tel. 0224-802 29.

En sammanställning av dagböcker, brev och foton efter författarens far, som deltog i finska vinterkriget 1939–45. Korta nedslag i krigshistorien och mycket läsning för den specialintresserade. >>> :spaning NOTISER

9

NOTISER

>>> Sörmlandsbygden 2004 Södermanlands hembygdsförbunds årsbok 2004. Redaktör Margareta Elg. 224 sidor.

Historiska artiklar om bland annat Riddare Eggart och Ingvar den Vittfarne samt personliga porträtt av pigor och häståkare i Södermanland.

En bok om Nora-Tärnsjö Nora Hembygds- och fornminnesförening Tärnsjö, 2003. 159 sidor.

Redaktionskommitté: Gunnar Eriksson, Bengt Forsberg, Börje Joelsson, Stig Johansson, Olof Nordin, Arne Persson och Lars Nyblom.

En sammanställning av artiklar som skrivits om Nora–Tärnsjö under 1900-talet. Här läser du bland annat om kommunens tillkomst, om jordbruk och näringsliv, kyrkor och föreningsliv och minnen av norabor.

Medåker IV – Från flydda da’r finns minnen kvar Medåkers hembygdsförening 2003.

208 sidor. Inbunden.

Korta nedslag och funderingar från Medåker under förra seklet. Berättelser om det dagliga livet i ett jordbrukssamhälle.

Bergslagsarkiv – Historia och kulturhistoria Årgång 15, Årsbok 2003.

Föreningen Bergslagsarkiv 2003.

Information om medlemsskap lämnas av Landsarkivet i Uppsala.

Mångårig skrift som vill väcka intresse för Bergslagen. Denna gång med artiklar om bland annat medeltida masugnar, kvinnomisshandel och skilsmässa i mitten av 1800-talet.

10

NOTISER :spaning

Barn i Västmanland Västmanlänningar minns, nr 1.

Eva Alström och Västmanlands läns museum, 2003. 62 sidor.

Slaget vid Herrevadsbro och hägringar vid Häradsvad En utredning av Lars Gahrn. 120 sidor, A4. Förlag Lars Gahrn 031-87 20 76.

Västmanländska barndomsminnen från perioden 1920–1970. Genom intervjuer får läsaren höra om hur man bodde, klädde sig och vad man åt tillsammans med minnen av skola fritid och lek. Illustrerad med fotografier från tiden.

Med stöd från Eva Bergqvists minne och Kolbäcks hembygdsförening har Lars Gahrn utrett var slaget vid Herrevadsbro stod. Den filosofie doktorn går emot den gamla teorin om att Herrevadsbro låg i Nårunga i Västergötland, och fastslår att det var i Kolbäck i Västmanland. Det är en 120 sidor grundlig genomgång av gamla källor, ortnamn och sägner till Kolbäcks fördel. Det var där Birger Jarl 1251 med kungens krigshär mötte folkkungarnas upprorsarmé, och segrade, hävdar Garhn.

Arboga Minne 2003 Årsbok för hembygdsföreningen Arboga Minne. Redaktion: Annette Johansson, Jan Wilhelmsson och Karl Östgren. 128 sidor, inbunden.

Bland årets innehåll finns artiklar som ”Kritpipsmakare och tobaksfabrikörer i 1770-talets Arboga” av Jan Wilhelmsson. Poul Rasmusson skriver om ”Nygammalt arbete vid Medåkers hembygdsgård sommaren 2002”, där en ny gärdselhägnad byggdes enligt gamla traditioner.

Levande 1600-tal Essäer av Gunnar Wetterberg.

Atlantis 2003. 354 sidor, inbunden.

Författaren porträtterar betydande män under den svenska stormaktstiden då det moderna Sverige grundlades.

Du möter bland annat Johannes Rudbeckius, affärsmannen Louis De Geer och Per Brahe, men också europeiska storheter som kardinal Richelieu i Frankrike. I furstespegeln diskuterar han vad dagens människor kan lära sig av rikskanslern Axel Oxenstierna och hans sätt att styra Sverige.

Världsarv Engelsbergs bruk Författare: Thomas Brännström Foto: Marita Jonsson, Byggförlaget 2003. 175 sidor.

En bok om Engelsbergs bruk på tiden det begav sig, då smedhammaren bultade och vattenhjulen snurrade.

Du möter både smederna och deras slit med järnet, och brukspatron och hans herrgård. Det berättas om skogen, vattnet och brukssamhället Engelsberg.

Vikingaskeppet Ormen Friskes undergång Ett drama i det kalla krigets skugga.

Rune Edberg.

En avhandling vid Södertörns högskola 2004 som behandlar historien om den kopia av Gokstadsskeppet som gjordes i vårt land under det sena 40-talet och som förliste vid Helgoland i juni 1950.

NOTISER

Detta har hänt, en ny bok om Västmanländsk nutidshistoria Landstinget Västmanlands historia från 100-årsjubileet året 1963 till 1000årsskiftet år 2000, är nu dokumenterad i en ny bok, Detta har hänt. Det är författaren Per Helge, bosatt i Västerbokil, Sala kommun, som har skrivit boken.

Per Helge har på ett underhållande sätt beskrivit orsakerna till vad som har hänt, när det hände, hur och varför förändringarna inom landstinget skedde.

Helge har varvat anekdoter och fakta, sammanvävt det med bilder från de olika verksamheterna och tidsperioderna.

Det har blivit till en berättelse om landstingets komplexa verksamhetsområde och förändringar, i en dramatisk tid med stora omvälvningar i samhället. Boken går att köpa på bokaffärer i Sala och Västerås. Kontaktperson är Magnus Nilsson, telefon 021-17 45 55, magnus.nilsson@ltvastmanland.se Våttillverkade fiberskivor i Norden 1929–2004 Redaktör Ernst L Back Svensk Byggtjänst Förlag, Stockholm 2004, 380 kr, Art nr 6462001.

Cirka 450 sidor.

En rikt illustrerad bok i svart-vitt om fiberskivindustrin i Norden. Den skildrar de historiska uppfinningarna, materialets och industrins framgångar.

Hembygdsföreningen Arboga Minne Årsbok 2004. Redaktion Annette Johansson, Jan Wilhelmson och Karl Östgren.

Artiklar om bland annat Kopparslagare Johan Albert Hedberg av Sven Rydbeck, I damfotbollens barndom av Gerd Sköld och Latin i Arboga av Birgitta Almgren.

Salberget H 118. En sammanställning över de bergshistoriska lämningarna i Fläckebo, Kila, Kumla, Möklinta, Norrby, Sala, Tortuna och Tärna socknar samt Sala stad. Författare Linnéa Eriksson och Lena Berg. Jernkontoret och Riksantikvarieämbetet 2003.

Folkliv och skrönor i Karmansbo Stencil sammanställd av Inga-Britt och Waldemar Gustavsson 2003. Övriga medarbetare i ”Arbetsgruppen Karmansbo” är Lars Eriksson, Ingegerd och Sven Gustavsson och Birgitta Svanberg.

Samlade historier om byns smeder, smältare och starka kvinnor vid lancashiresmedjan på Karmansbo bruk.

Både roligt och allvarsamt med färgstarka människor.

Ingår i rapporter från projektet ”Atlas över Sveriges bergslag”.

Matboken Sveriges Hembygdsförbund, 2004.

95 sidor.

För dig som är intresserad av mat förr och nu. Matberättelser och recept från svenska folket varvat med hembygdsrörelsens gamla och nykomponerade recept. Idébok för hemmet om måltider och mat.

Konsthandbok – Ansvar och känsla för landstingets konst Skrift om den estetiska omsorgen i sjukhusmiljö av Kristina Mezei.

Landstinget Västmanland, Kultur och utbildningsförvaltningen.

:spaning NOTISER

11

HEMBYGDSFÖRENINGAR OCH DERAS GÅRDAR

Hembygdsföreningar och deras gårdar

i Västmanlands län Hembygdsföreningen Arboga Minne Museum i centrala Arboga på Nygatan 37. Bryggerimuseet på Skandiagatan innehåller Sveriges enda intakta träbryggeri och visar hur man bryggde öl förr i tiden. Information på telefon 0589-142 10.

Götlunda Hembygdsförening Hembygdsgård i Nannberga, Götlunda, information Rolf Liljhammar, telefon 0589-700 43.

Medåkers hembygdsförening Hembygdsgård, Abramsgården belägen vid Berga, cirka 500 m bortom affären. Skyltat från Medåkers kyrka.

Bokning av visning genom Tommy Karlsson telefon 0589-66 00 11.

Säterbo Hembygdsförening Utställning av verktyg från arbetet med Hjälmare kanal. Hjälmare docka.

Information Krister Eriksson, telefon 0589-410 24.

12

HALLSTAHAMMARS KOMMUN

FAGERSTA KOMMUN

ARBOGA KOMMUN

Fagersta–Västanfors Hembygdsförening Hembygdsgården är belägen intill R.v. 66 i Västanfors. Där finns Magasinet med handelsbod, teatermuseum och utställningslokaler, en kaffestuga, Rune Lindström-museum och keramikverkstad som är öppet i stort sett året runt. Herrgårdsmuseet, bergsmansstugan, soldattorpet, skolmuseet, bak & bykboden, Mor Stinas stuga, Skomakerimuseet och Kraftverksmuseet, har mer begränsade öppettider.

Ekomuseum Bergslagens teknikpark finns på området med vattenlek för barn. För information ring 0223-197 00 eller 0223-175 78.

Västervåla Hembygdsförening Hembygdsgård mitt emot Västervåla kyrka. Öppet efter överenskommelse, information telefon 0223-300 64.

På gården finns åtta byggnader med utställningar och föremål från socknen.

Där märks bland annat en loftbod från 1648, en mycket vacker sal med blyinfattade fönster, en kyrkbod med likvagn och en mer än tusenårig stockbåt.

HEMBYGDSFÖRENINGAR OCH DERAS GÅRDAR :spaning

Svedvi-Berg Hembygdsförening Kanalmuseet Skantzen. Utställning om Strömsholms kanals historia och de gamla verktygen, arbetarhem, skolmiljö, kapell, bagarstuga, smedja och kaffeservering. Öppet 14 juni–8 aug kl. 12.00–17.00. Kaffeserveringen öppen 20 maj–22 augusti. Telefon 0220-174 09.

Hemsida

www.svedviberg.se Kolbäcks Hembygdsförening Hembygdslokal på Stationsgatan 12 i Kolbäck. Kontaktperson Sven Nordström, telefon 0220-407 64.

HEBY KOMMUN

Enåkers Hembygdsförening Hembygdsgård vid Ingbo, Enåker.

Kontaktperson Karl-Gustaf Andersson, telefon 0224-910 05.

Harbo Hembygdsförening Hembygdsgård i centrala Harbo.

För information ring Sven Olov Olsson, telefon 0292-310 91.

HEMBYGDSFÖRENINGAR OCH DERAS GÅRDAR

Huddunge Hembygdsförening Hembygdsgård i Huddungeby, cirka 500 meter söder om Huddunge kyrka.

Gården visas efter överenskommelse.

Kontaktperson Larry Tallroth, telefon 0224-961 08.

Nora Hembygdsförening Hembygdsgården ligger i Tärnsjö. Öppet efter överenskommelse.

Stig Johansson, telefon 0292-503 11.

På hembygdsgården finns 11 byggnader med olika utställningar. På området finns bland annat Säljastugan och Olof Krans födelsehem.

Vittinge Hembygdsförening Hembygdsgård i Gillberga. Information Börje Havlin, telefon 0224-613 14.

På gården finns fem byggnader med olika utställningar.

Västerlövsta Hembygdsförening Hembygdsgård, Erik Ersgården på Sorterarvägen i Heby. Öppet efter överenskommelse. Kontaktpersoner Nils-Göran Gustavsson telefon 0224-314 50, Lars Larsson 0224-308 77, bokningar Igga Eriksson 0224-311 88.

Mangårdsbyggnad från tidigt 1800-tal, allmogeföremål. Östervåla Hembygdsförening Östervåla Hembygdsgård och möbelmuseum intill väg 272 vid Östervåla samhälle. Bokningar, information Mattias Landen, telefon 0706-73 82 43.

Museet visar stolar och möbler från en 200-årig snickartradition i Östervåla socken samt en kryddträdgård med ett 80-tal örter.

NORBERGS KOMMUN

KUNGSÖRS KOMMUN

Norbergs Folkminnesarkiv Information Karl Lundquist, telefon 0223-223 71

Kungsörs Hembygdsförening Hembygdsgård vid Kungsudden.

Kaffeservering. Telefon 0227-102 21.

KÖPINGS KOMMUN

Föreningen Kalklinbanans Vänner Information K.G. Källerfors , telefon 0150-921 63.

Kolsva-Ortens Hembygdsförening Hembygdsgården Torpet belägen på Strömvägen 21 i centrala Kolsva.

Peter Kvist, telefon 0221-514 47.

Norbergs Hembygdsförening Hembygdsgården Karlberg ligger cirka 1 km SV Norbergs torg. Bokningar på telefon 0223-205 00. På hembygdsgården finns 21 byggnader med bland annat bergsmansgård, handelsbod, järnvägsstation och fattigstuga.

Kaffeservering i herrgården.

SALA KOMMUN

Hembygdsföreningen Munktorps sockengille Information Elsie Wallin, telefon 0221-433 73.

Fläckebo Hembygdsförening Gammelgården ligger cirka 200 meter från Fläckebo kyrka. Vid Hembygdsgården finns Odendisastenen, som är Sveriges äldsta kända runskriftshyllning till en kvinna. Information Folke Johansson, telefon 0224-74 50 16.

Odensvi hembygdsförening Dybecksgården i Odensvi, vid Odensvi kyrka. Visas efter överenskommelse Örjan Andersson, telefon 0221-600 90.

Kila Hembygdsförening Hembygdsgården ligger vid Kila kyrka.

Kontaktperson Ivar Ander, telefon 0224-250 17.

Stiftelsen Kolswa Kulturbyggnader Information telefon 0221-501 55.

Kumla Hembygdsförening Hembygdsgård i Kumla kyrkby, ovanför Hembygdsvägen invid Kumla kyrka.

Parstuga från 1700-talet, sprutbod, smedja, likbod, uthus. Bokningar, information Lars-Erik Johansson, telefon 0224-201 56, Nils Eriksson 0224-211 18. >>>

:spaning HEMBYGDSFÖRENINGAR OCH DERAS GÅRDAR

13

HEMBYGDSFÖRENINGAR OCH DERAS GÅRDAR

>>> Möklinta Hembygdsförening Hembygdsgård i samhällets centrum.

Gammelgården består av sju äldre hus som flyttats från olika platser i socknen.

Föremålssamling med arbetsredskap, köksredskap, kläder, musikinstrument m.m. Information Gunnar Larsson, telefon 0224-802 29.

Norrby Hembygdsförening Hembygdsgård i Öja 1,5 km från Norrby kyrka mot Varmsätra. Information Britta Salzer, telefon 0224-232 35.

Sala Hembygds- och Fornminnesförening Väsby Kungsgård, Museigatan 2 Sala.

Bokningar och information på telefon 0224-106 37. I flera byggnader visas utställningar om Salas gamla kultur och historia.

SKINNSKATTEBERGS KOMMUN

Skinnskattebergs Hembygdsförening Hembygdsmuseum i centrala Skinnskatteberg. Kontaktperson Olof Fernqvist, telefon 0222-107 30.

Karmansbo Bruksmiljö Lancashiresmedjan, Klensmedjan, Brukslägenheten och utställningen i Bagarstugan håller öppet för guidade visningar: Fr o m 12 juni lördagar–söndagar Kl.13.00–17.00 I juli alla dagar t o m 15 augusti.

Lördagar–söndagar kl.13.00–17.00 Bokning för besök i Smedjan och/ eller Brukslägenheten på andra tider sker till Laila Öhrn på telefon 0222-305 19, 0222-302 66 eller 070-523 10 02.

Västerfärnebo Hembygdsförening Gammelgården i Västerfärnebo kyrkby rymmer tiotalet byggnader med varierande utställningar. Information Lena MatsAnders, telefon 0224-702 17.

14

HEMBYGDSFÖRENINGAR OCH DERAS GÅRDAR :spaning

SURAHAMMARS KOMMUN

Ramnäs-Virsbo Hembygdsförening Hembygdsföreningen har flera lokaler på olika platser i Ramnäs och Virsbo.

Söderhammar (vid Ramnäs Kätting), Valsverket (intill herrgårdarna i Ramnäs), Gnarp (beläget mellan R.v. 66 och Virsbosjön söder om Virsbo), Bruksmuseet (i Vita Magasinet i Virsbo) och bruksområdet i Virsbo guidas efter bokning hos FOCUS kontoren. Kontaktperson Gunnel Svensson, telefon 0220-352 36, Bengt Antonsson 0223-344 27.

Surahammars Hembygdsförening Hembygdsgården ligger vid Kolbäcksån bakom Stenhuset/Turistbyrån i Surahammar. Hembygdsgård med bland annat Gammelgård, smedbostad och loftbod. MonaLis Zelinder, telefon 0220-312 94.

HEMBYGDSFÖRENINGAR OCH DERAS GÅRDAR

VÄSTERÅS STAD

Hembygdsföreningen Barkarö sockengille Hembygdsgård vid Barkarö kyrka.

Information Per-Göran Ersson, telefon 021-522 38.

Badelunda Hembygdsförening Föreningen arrangerar program i anslutning till Anundshögsområdet.

Ola Wässman, telefon 021-280 15.

Björksta Hembygdsförening Kontaktperson Birgit Jansson, telefon 021-651 52.

Dingtuna-Lillhärad sockengille Hembygdsgård vid Dingtuna station.

Information Hans Frisholt, telefon 0221-556 96.

Engsö Hembygds- och Intresseförening Hembygdsgård vid Klocktorp, Engsö.

Information Ulla Ytterberg, telefon 021-14 00 21 eller 021-44 40 04.

Harakers Hembygdsförening Hembygdsmuseet finns i flyglarna till Harakers prästgård, intill kyrkan.

Där finns ett Skolmuseum, en handelsbod, gårdsmuseum, skomakeri, gamla lantbruksmaskiner m.m. Samlingarna visas efter överenskommelse.

Kontakta Karin Karlström, telefon 021-710 53, Bo Lindkvist, telefon 021-740 90.

Hubbo Hembygdsförening Lokaler i Sörby skola, Tillberga Kontaktperson Agneta Fredriksson, telefon 021-608 11.

Skultuna Hembygdsförening Arbetslivsmuseum och skolmuseum vid Skultuna Mässingsbruk. Information Göran Borg, telefon 021-705 65.

Irsta Hembygdsförening Information Leif Larsson, telefon 021-206 89.

Säby Hembygdsförening Kontaktperson Yvonne Ljungberg, telefon 0220-440 83.

Kungsåra Hembygdsförening Information Torsten Andersson, telefon 021-204 78.

Tortuna Hembygdsförening Kontaktperson Lars-Olov Larsson, telefon 021-650 69.

Lundby Hembygdsförening Föreningen äger en bastu i Lundby vilken används som studielokal.

Kontaktperson Oddvar Falk, telefon 021-12 22 42.

Västerås Hembygdsförening Västerås Hembygdsförening är engagerad i programverksamheten vid Vallby friluftsmuseum.

Information Gunborg Wildh, telefon 021-18 13 25.

Romfartuna Hembygdsförening Information Åke Johansson, telefon 021-610 44.

Rytterne Hembygdsförening Hembygdsgården ligger 200 meter från Rytterne kyrka. Information Lars-Allan Widell, telefon 016-35 44 14.

Sevalla Hembygdsförening Kontaktperson Jan-Olov Johansson, telefon 021-620 72.

Skerike Hembygdsförening Hembygdsmuseum beläget ett stenkast från Skerike kyrka. Fårhus som blivit bygdemuseum, loge med äldre jordbruksredskap samt en täppa med växter från socknen. Information Arne Claesson, telefon 021-510 28.

:spaning HEMBYGDSFÖRENINGAR OCH DERAS GÅRDAR

15

:spaning

POSTADRESS: Tidskriften Spaning, Västmanlands läns museum, Slottet, 722 11 Västerås.

BESÖKSADRESS: Länsmuseet, Slottet, Västerås.

REDAKTÖRER: Ann Österberg, Konsulent för Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening.

Telefon 021-15 61 20. ann.osterberg@ltvastmanland.se Carl-Magnus Gagge, Landsantikvarie/Länsmuseichef Västmanlands läns museum. carl-magnus.gagge@ltvastmanland.se Elisabeth Westerdahl, Lantmästare och antikskribent, Kusta, telefon 021-200 94.

Krister Ström, 1:e antikvarie, Västmanlands läns museum Carin Thorsén, 1:e intendent, Västmanlands läns museum Susanna Vesterberg, Länsstyrelsen i Västmanland Agneta Waldenhielm, skribent och fotograf HUVUDMÄN FÖR TIDSKRIFTEN: Västmanlands läns museum och Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening.

ANSVARIG UTGIVARE: Carl-Magnus Gagge, telefon 021-15 61 15. carl-magnus.gagge@ltvastmanland.se MEDVERKANDE SKRIBENTER: Utöver redaktionen medverkar: Staffan Helmfrid, Professor Stockholms Universitet.

Frida Karlsson, Albin Jansson, Ashti Kako, Sofie Bjurenwall Åk 4 Nibbleskolan i Köping.

Richard Molin, Fil.kand, lärare, Sala.

Karin Larsson, Fil.kand, Ängelsberg.

Anna Olsfelt, Länsstyrelsen i Västmanland.

Eilif Petersén, Djäknebergets vänner.

Patrik Wallmark, Präst, Köping.

Håkan Wåhlstedt, Partisekreterare i Miljöpartiet de Gröna.

Anna Jansson, Naturvårdare Färnebofjärdens nationalpark.

Trångforsgruppen.

Lars Gustafsson, Författare.

GRAFISK FORM OCH IDÉ: Janette Bornmarker och Martin Preis LAYOUT OCH PRODUKTION: Care Of/Lisa Fremleson Lång REDIGERING: Redaktionen KORREKTUR: Ann Österberg ANNONSFAKTA OCH BOKNING: Kontakta redaktionen DISTRIBUTION: Tidningen ingår i medlemskapet i Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening men sprids gratis på skolor, studieförbund, bibliotek, kommunala kulturkanslier, museer och vårdinrättningar i länet. Om du saknar Spaning på din arbetsplats, kontakta redaktörerna.

PRENUMERATIONER: Privatpersoner kan prenumerera på Spaning, och får då tidskriften sänd direkt hem.

Ring, skriv eller maila din adress till spaning@ltvastmanland.se TRYCK: Arkpressen i Västerås UPPLAGA: 4 000 exemplar UTGIVNING: 1–2 ggr per år ISSN: 1651-2774 MATERIAL OCH BIDRAG: Tidskriften Spaning, Slottet, 722 11 Västerås.

Eller: spaning@ltvastmanland.se För ej beställt material ansvaras ej.

För signerade artiklar ansvarar författarna.

16

REDAKTIONSRUTA :spaning

VÄSTMANLANDS HEMBYGDSFÖRBUND OCH FORNMINNESFÖRENING – www.hembygd.se/vastmanland

Berätta för oss

Hembygdsförbundets uppgift är att främja hembygdskunskap, kulturminnesvård och hembygdsvård.

Förbundet är samarbetsorgan för hembygdsföreningarna i regionen och skall stödja föreningarna i sin verksamhet. Förbundet skall tillvarata rörelsens intressen på regional nivå och samarbeta med museer, kulturminnesvårdande organ och andra organisationer.

Genom att gå med som enskild medlem i Västmanlands Hembygdsförbund får du Årsboken som Länsmuseet och Förbundet ger ut. Spaning Länsmuseets och Hembygdsförbundets tidskrift som utkommer med ett-två nummer per år. Erbjudande om att deltaga i temadagar, kurser i olika ämnen och medlemsresor inom och utom länet.

Ordförande i föreningen är Rune Ågers och vice ordförande är Ola Wässman.

Föreningen har kansli på Länsmuseet. Adress: Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening, Slottet, 722 11 Västerås telefon 021-15 61 20 fax 021-13 20 76.

Kontaktperson: Konsulent Ann Österberg, ann.osterberg@ltv.se

Hör gärna av dig till redaktionen med insändare och åsikter om tidningen. Skicka gärna in material eller uppslag som du tycker vi borde ta upp. Vi läser allt med stort intresse.

Skriv till Tidskriften Spaning, Slottet, 722 11 Västerås eller e-posta till spaning@ltv.se

VÄSTMANLANDS LÄNS MUSEUM – www.vastmanlandslansmuseum.se Västmanlands läns museum har kontor, utställningar, arkiv, bibliotek och museibutik i Västerås slott. Rikssalen används för program och olika arrangemang. På WestmannaArvet i Hallstahammar finns museets föremålsarkiv, vård- och registreringslokaler.

Den arkeologiska enheten har lokaler på Karlsgatan 4 i Västerås.

I länets 11 kommuner bedriver länsmuseet en bred verksamhet med särskild inriktning på pedagogik och kulturmiljövård. Vi satsar på förnyelse av verksamheten.

Vår uppgift är att fördjupa kunskapen om det västmanländska kulturarvet, förmedla och väcka opinion, öka insikten om det förflutna och berika perspektiven på samtiden och framtiden. Museet skall vara en plats där man kan ta del av vad som sker i samhället.

Arbetet i hela länet innebär samarbete och samverkan med kommuner, hembygdsföreningar, lokala entreprenörer och aktörer. Länsmuseets roll är att vara en resurs, knyta samman idéer och initiativ samt göra historien synlig i sin rätta miljö.

Västmanlands läns museum Slottet, 722 11 Västerås. Telefon 021-15 61 00. Fax 021-13 20 76.

E-post: lansmuseet@ltv.se Utställningarna i Västerås slott är stängda för renovering.

WestmannaArvet Besöksadress: Industrigatan 3–5, Hallstahammar.

Visningar och besök efter överenskommelse. Telefon 021-15 61 00. Fax 0220-247 51.

Arkeologiska enheten Besöksadress: Karlsgatan 4 Västerås. Telefon 021- 15 61 00. Fax 021-14 57 20.

TEMA HEMMAFRU