27–30 JUNI 2024
Nora Roll, Christina Larsson Malmberg
Göteborg Baroque
Karl Peter Eriksson Amanda Flodin
Ingrid Berg
Leif Aruhn-Solén
Daniel Carlsson
Magnus Kjellson
Kära publik!
I denna tolfte upplaga av Valle Baroque hoppas vi introducera er för ett långsiktigt format av denna älskade festival. Under junis avslutande helg, när skolavslutningar och midsommaraftnar är färdigfirade, då vill vi i Göteborg Baroque hälsa er varmt välkomna till Vallebygden när den ljuder av klingande musik!
Valle Baroque 2024 bjuder på hjältemod, trollkonster, pubquiz och smäktande kärlekssånger. Vi umgås med kändisar som Hercules och Drottning Kristina, och vågar hävda att anglofilen lär bli extra nöjd denna sommar när vi bjuder på flera program som fördjupar sig i den engelska barocken. Framförallt blir det gripande och tankeväckande, oavsett om ni väljer att ta del av festivalen i en gammal lada, en stilla kyrka eller på en myllrande pub.
Varmt välkomna till Valle Baroque 2024!
Torsdag 27 juni 19.00, Varnhems klosterkyrka
Invigningskonsert
med Göteborg Baroque: Hercules – en föreställning om svartsjuka, dråp och galenskap
Hercules – världens starkaste man – återvänder från kriget i Oechalien. Där hemma väntar hans fru Déjanira som blir utom sig av missriktad svartsjuka när hon ser den unga vackra Iole, som är dotter till Oechialias kung. I ett försök att att stoppa sin man från att vara otrogen dödar hon honom av misstag, och blir galen. Inte ens världens starkaste man är oövervinnerlig
när det kommer till den mest förtärande av mänskliga känslor: svartsjukan.
Georg Friedrich Händel (1685–1759) Hercules (HWV 60)
Göteborg Baroque under ledning av Magnus Kjellson, claviorganum
Hercules, världens starkaste man Karl Peter Eriksson
Dejanira , Hercules fru Amanda Flodin
Iole, dotter till Oechalias kung Ingrid Berg
Hyllus, Hercules son Leif Aruhn-Solén
Lichas, budbärare Daniel Carlsson
Första Trakinian Jakob Antonér
Ann Kjellson sopran
Tore Sunesson tenor
Fredrik From violin
Hannah Tibell violin
Jesenka Balic violin
Marie-Louise Marming violin
Gabriel Bania violin
Karin Samuelsson violin
Susanne Brunström viola
Christian Berg violoncell
Mattias Frostenson kontrabas
Dohyo Sol luta
Per Bengtsson oboe
Kenneth Boman oboe
1. Overture
Hercules, världens starkaste man, har varit ute i krig i 18 månader. Hans fru Dejanira fruktar det värsta i avsaknad av nyheter.
2. Recitativo accompagnato
Lichas, en nära vän till familjen, försöker lugna den otröstliga Dejanira.
Lic H as
See, with what sad dejection in her looks, Indulging grief, the mournful princess sits.
She weeps from morning’s dawn to shades of night,
From gloom of night to redd’ning blush of morn,
Uncertain of Alcides’ destiny,
Disconsolate his absence she laments.
3. Air
Lic H as
No longer, fate, relentless frown,
Preserve, great Jove, the hero’s life.
With glory’s wreath his actions crown,
And oh, restore him to his weeping wife!
4. Recitativo accompagnato
Dejanira
O Hercules! Why art thou absent from me?
Return, return, my hero, to my arms!
O gods, how racking are the pains of absence
To one who loves, who fondly loves, like me!
5. Air
I flera dagar har Dejanira suttit i ett rum med fördragna gardiner, beklagande att all glädje försvunnit i hennes liv.
DejaniraThe world, when day’s career is run, In darkness mourns the absent sun; So I, deprived of that dear light
That warm’d my breast and cheer’d my sight, Deplore in thickest gloom of grief
The absence of the valiant chief.
6. Air
I en profetisk syn ser Hyllus den döende Hercules omgiven av eldslågor.
Hy LL us
I feel, I feel the god, he swells my breast. Before my eyes the future stands confest: I see the valiant chief in death laid low, And flames aspire from Oeta’s lofty brow.
7. Recitative
Hyllus är fast besluten att ta sig till världens ände för att hitta sin far.
Hy LL us
Despair not, but let rising hope suspend
Excess of grief, ‘till I have learn’d the certainty Of my dear father’s fate. Tomorrow’s sun
Shall see your Hyllus bend his pious steps
To seek the hero through the travell’d globe. If yet he lives, I will restore him to you, Or perish in the search.
8. Air
Hy LL us
Where congeal’d the northern streams
Bound in icy fetters stand, Where the sun’s intenser beams
Scorch the burning Lybian sand,
By honour, love and duty led, There with daring steps I’ll tread.
9. Chorus of Trachinians
O filial piety, O gen’rous love!
En kör av vänner ger Hyllus hopp i sitt sökande.
Go, youth inspir’d, thy virtue prove!
Immortal fame attends thee, And pitying Heav’n befriends thee!
10. Recitative
Budbäraren Lichas meddelar att Hercules lever och är på väg hem.
Lic H as
Banish your fears! The noble Hercules Lives, and from sacked Oechalia, which his arms Have levell’d with the ground, returns a conqueror!
Stor glädje! Dejaniras rädsla och ångest försvinner.
Dejanira
O joyful news, welcome as rising day
To the benighted world, or falling showers
To the parched earth! Ye lying omens, hence!
Hence, every anxious thought!
11. Air
Dejanira
Begone, my fears, fly hence, away, Like clouds before the morning ray!
My hero found, With laurels crown’d, Heav’n relenting, Fate consenting, Springing joys my griefs control, And rising transports swell my soul.
12. Chorus of Trachinians
Let none despair; relief may come though late, And Heav’n can snatch us from the verge of fate.
13. Recitative
i o L e
But hark, the victor comes!
14. March
15. Air
i o L e
My father! Ah, methinks I see
Hercules återvänder.
Prinsessan Iole, som Hercules tagit som krigsfånge, tänker tillbaka på sin döde far, Oechaliens kung. Iole bevittnade när Hercules dödade hennes far och massakrerade hennes landsmän.
The sword inflict the deadly wound:
He bleeds, he falls in agony, Dying he bites the crimson ground.
Peaceful rest, dear parent shade, Light the earth be on thee laid!
In thy daughter’s pious mind
All thy virtues live enshrin’d.
16. Recitative
Hercules vill inte prata om kriget eller de saker han sett och gjort.
Hercu L es
Now farewell, arms! From hence, the tide of time
Shall bear me gently down to mellow age.
From war to love I fly, my cares to lose
In gentle Dejanira’s fond embrace.
17. Air
Hercu L es
The god of battle quits the bloody field, And useless hang the glitt’ring spear and shield, While, all resign’d to conqu’ring beauty’s charms, He gives a loose to love in Cytherea’s arms.
18. Chorus of Trachinians
Hercules återkomst firas.
Crown with festal pomp the day, Be mirth extravagantly gay.
Bid the grateful altars smoke, Bid the maids the youths provoke
To join the dance, while music’s voice
Tells aloud our rapt’rous joys!
19. Recitative
Ioles minnen av hennes tidigare fridfulla liv i bergen drabbar och påverkar hennes nya vänner. Alla älskar ett krigsoffer, särskilt om hon är vacker. Alla utom Dejanira som blir rasande.
i o L e
Why was I born a princess, rais’d on high, To fall with greater ruin? Had the gods Made me the humble tenant of some cottage, I had been happy.
What anxious cares untimely thus disturb The happy consort of the son of Jove?
Dejanira
Insulting maid! I had indeed been happy, But for the fatal lustre of thy beauty!
20.
Air
i o L e
Iole börjar inse vilken olycklig värld hon hamnat i. Hon vädjar till Dejanira att inte falla in i avundsjuka vilket i så fall kommer att vända fred och kärlek till evig smärta.
Ah, think what ills the jealous prove!
Adieu to peace, adieu to love, Exchang’d for endless pain. With venom fraught the bosom swells, And never-ceasing discord dwells Where harmony should reign.
21. Recitative
Dejanira
Lichas försöker på diplomatiskt vis försvara Hercules.
It is too sure that Hercules is false.
Lic H as My godlike master?
Dejanira Is a traitor, Lichas. Traitor to honour, love and Dejanira.
Lic H as Alcides false? Impossible.
22. Air
Lic H as
As stars, that rise and disappear, Still in the same bright circle move, So shines unchang’d thy hero’s love, Nor absence can his faith impair. The breast where gen’rous valour dwells, In constancy no less excels.
23. Recitative
Dejanira
In vain you strive his falsehood to disguise.
Lic H as
This is thy work, accursed jealousy.
24. Chorus
Jealousy! Infernal pest, Tyrant of the human breast!
How from slightest causes bred
Dost thou lift thy hated head!
Trifles. light as floating air. Strongest proofs to thee appear!
Avund, svartsjuka - en tyrann i varje människas bröst som gradvis förändrar oss och gör oss till oigenkännliga monster.
Paus
25. Sinfonia
Hyllus har alltid känt sig otillräcklig i sin faders närhet, och kan därför identifiera sig med Ioles situation. Han erbjuder henne skydd och kärlek.
26. Recitative
Hy LL us
Forgive a passion, which resistless sways
Ev’n breasts immortal.
27. Air
Hy LL us
From celestial seats descending, Joys divine a while suspending, Gods have left their Heav’n above
To taste the sweeter heav’n of love.
Cease my passion then to blame, Cease to scorn a godlike flame. From celestial seats. . . da capo
28. Chorus
Wanton god of am’rous fires, Wishes, sighs and soft desires, All nature’s sons thy laws maintain.
O’er liquid air, firm land and swelling main Extend thy uncontroll’d and boundless reign.
29. Recitative
Dejanira gratulerar sin man till sina nya utmärkelser, men hon sörjer att se hur lågt han fallit och hur hans berömmelse förmörkas. Hercules svarar förargat att hans gärningar bör applåderas.
Dejanira
Yes, I congratulate your titles, swell’d
With proud Oechalia’s fall; but oh, I grieve
To see the victor to the vanquish’d yield.
How lost, alas, how fall’n from what you were, Your fame eclips’d, and all your laurels blasted!
Hercu L es
Unjust reproach! No, Dejanira, no,
While glorious deeds demand a just applause!
30. Air
Hercu L es
Alcides’ name in latest story
Shall with brightest lustre shine, And future heroes rise to glory By actions emulating mine.
31. Recitative
Dejanira retar Hercules och säger till honom att lägga undan vapnen och istället lära sig att hjälpa till i hushållet. Med detta lyckas hon dock bara än mer förskjuta den man hon älskar från sitt sårade hjärta.
Dejanira
O glorious pattern of heroic deeds!
The mighty warrior, whom not Juno’s hate, Nor a long series of incessant labours
Could e’er subdue, a captive maid has conquer’d. O shame to manhood! O disgrace of arms!
32. Air
Dejanira
Resign thy club and lion’s spoils, And fly from war to female toils!
For the glitt’ring sword and shield
The spindle and the distaff wield!
Thund’ring Mars no more shall arm thee, Glory’s call no more shall warm thee, Venus and her whining boy
Shall all thy wanton hours employ.
33. Recitative
Hercu L es
You are deceiv’d! Some villain has bely’d My ever-faithful love and constancy.
Dejanira
Would it were so, and that the babbler fame
Had not through all the Grecian cities spread The shameful tale!
Hercu L es
The priests of Jupiter
Prepare with solemn rites to thank the god
For the success of my victorious arms. The ready sacrifice expects my presence. I go. Meantime let these suspicions sleep Nor causeless jealousy alarm your breast!
34. Air
Dejanira ber att solen inte längre ska gå upp; att hon och hennes make ska lämnas tysta och döda i en ändlös natt.
Dejanira
Cease, ruler of the day, to rise, Nor, Cynthia, gild the evening skies!
To your bright beams he made appeal, With endless night his falsehood seal!
35. Sinfonia
36. Recitative
Lic H as
Dejanira förgiftar Hercules.
Ye sons of Trachin, mourn your valiant chief, Return’d from foes and dangers threat’ning death
To fall, inglorious, by a woman’s hand.
First t rac H inian
Oh, doleful tindings!
Lic H as
As the hero stood
Prepar’d for sacrifice, and festal pomp
Adorn’d the temple, these unlucky hands
Presented him, in Dejanira’s name, A costly robe, the pledge of love’s renewal. With smiles that testified his rising joy, Alcides o’er his manly shoulders threw The treach’rous gift. But when the altar’s flame
Began to shed its warmth upon his limbs, The clinging robe, by cursed art envenom’d, Through all his joints dispers’d a subtle poison.
Frantic with agonizing pain, he flings His tortur’d body on the sacred floor, Then strives to rip the deadly garment off, But with it tears the bleeding, mangled flesh; His dreadful cries the vaulted roof returns!
37. Air
Lic H as
O scene of unexampl’d woe, O sun of glory sunk so low!
What language can our sorrow tell?
Gallant, unhappy chief, farewell!
38. An Trachinian
Oh, fatal jealousy!
Oh, cruel recompense of virtue, In severest labours try’d!
39. Chorus of Trachinians
Folket hyllar Hercules, den forne hjälten.
Tyrants now no more shall dread
On necks of vanquish’d slaves to tread.
Horrid forms of monstrous birth
Again shall vex the groaning earth. Fear of punishment is o’er, The world’s avenger is no more!
40. Accompagnato
Hercu L es
Hercules lider alla helvetets kval.
O Jove, what land is this, what clime accurst,
By raging Phoebus scorch’d? I burn, I burn, Tormenting fire consumes me. Oh, I die, Some ease, ye pitying powers! — I rage, I rage, With more than Stygian pains. Along my feverish veins, Like liquid fire the subtle poison hastes. Boreas, bring thy northern blast, And through my bosom roar! Or, Neptune, kindly pour Ocean’s collected flood Into my breast and cool my boiling blood!
41. Air
Hy LL us
Let not fame the tidings spread
Hercules son sörjer sin fader och försöker skydda hans namn.
To proud Oechalia’s conquer’d wall! The baffled foe will lift his head, And triumph in his victor’s fall.
42. Accompagnato
Dejanira drunknar i skuld och sorg, och tar sitt liv. Dejanira
Where shall I fly? Where hide this guilty head?
O fatal error of misguided love!
O cruel Nessus, how art thou reveng’d!
Wretched I am! By me Alcides dies! These impious hands have sent my injur’d lord
Untimely to the shades! Let me be mad! Chain me, ye Furies, to your iron beds, And lash my guilty ghost with whips of scorpions! See, see, they come! Alecto with her snakes, Megaera fell, and black Tisiphone!
See the dreadful sisters rise,
Their baneful presence taints the skies!
See the snaky whips they bear!
What yellings rend my tortur’d ear!
Hide me from their hated sight, Friendly shades of blackest night!
Alas, no rest the guilty find
From the pursuing furies of the mind!
43. Air i o L e
My breast with tender pity swells
At sight of human woe; And sympathetic anguish feels Where’er Heav’n strikes the blow.
44. Chorus of Trachinians
Ur en fruktansvärd historia föds en gemensam vilja att hedra de som fallit offer för alla hemskheter. En sång om fred och frihet!
To him your grateful notes of praise belong, The theme of liberty’s immortal song! Aw’d by his name, oppression shuns the light, And slavery hides her head in depths of night, While happy climes to his example owe The blessings that from peace and freedom flow.
Fredag 28 juni 14.00, Falköping
Lördag 29 juni 14.00, Rackebyladan, Skara fornby
Häxorna – trollsång och vardagsmagi
Operabyråns nya skol- och familjeföreställning Hä xorna ä r en sprakande magifrossa dä r publiken medverkar med så ng, trollformler och rörelser. Varf ör ä r hä xorna så mystiska och spä nnande? Vi uppt ä cker tillsammans att hä xor i sjä lva verket ä r vanliga mä nniskor som kan göra ovanliga saker. Till exempel bota de som ä r sjuka, f å grönsaker att vä xa bättre, eller prata ett annat språ k. Tä nk om hä xkonst egentligen bara ä r kunskap? Med sångröster, slagverk, viola och gotisk harpa skapar vi magisk musik, som är både medeltida, folklig och barock.
Christina Larsson Malmberg sång, slagverk
Nora Roll viola, gotisk harpa, slagverk, sång
Regi Håkan Starkenberg
Kostym Anna Kjellsdotter
Mask och peruk Theresia Frisk
Foto/film Sounday Productions
Med stöd av Kulturrådet, Region Stockholm och Helge Ax:son Johnsons stiftelse
Fredag 28 juni 19.00, Varnhems klosterkyrka
Cristina di Svezia
Göteborg Baroque under ledning av Magnus Kjellson claviorganum
Daniel Carlsson countertenor
Fredrik From violin
Marie-Louise Marming violin
Christian Berg violoncell
Anders Ericson teorb
Program
Arcangelo Corelli (1653–1713) Triosonat G-dur o P.1 nr. 9 Allegro–Adagio–Allegro–Adagio–Allegro
Alessandro Scarlatti (1660–1725) Infirmata, vulnerata
Alessandro Stradella (1643–1682) Sinfonia d-moll
Bernardo Pasquini (1637–1710)
Partite Diverse di Follia
Carlo Ambroglio Lonati (1645–1712) Sonata g-moll
1. Adagio–Presto–Largo 2. Spiritoso
3. Sostenuto 4. Presto
5. Giga–Vivace
Alessandro Scarlatti
Konserten spelas in av SR P2
Perchè tacete, regolati concenti?
Infirmata vulnerata
Infirmata, vulnerata puro deficit amore et liquescens gravi ardore languet anima beata.
O care, o dulcis amor, quomodo mutatus es mihi in crudelem, quem numquam agnovisti infidelem?
Vulnera percute, transfige cor. Tormenta pati non timeo.
Cur, quaeso, crudelis es factus gravis?
Sum tibi fidelis, sis mihi suavis.
Vicisti, amor, et cor meum cessit amori.
Semper gratus, desiderabilis, semper eris in me.
Veni, o care, totus amabilis, in aeternum diligam te.
Perché tacete regolati concenti
r ecitiati V
Perché tacete regolati concenti?
Seguite pur a lusingar il cor ne’ suoi tormenti
a ria
Alla mano che dotta in voi scherza, quanto è simile il Nume d’Amor, e con l’arco d’un ciglio mi sferza, et unisce la gioia al dolor.
Försvagad, sårad, i brist på ren kärlek, mitt hjärta smälter av kärlekens smärta, min saliga själ tynar bort.
O kära, ljuva kärlek
hur har du kunnat bli så grym mot mig, när du vet att jag aldrig har varit otrogen?
Skada mig, slå mig, genomborra mitt hjärta. Jag är inte rädd för plåga.
Varför, frågar jag, grymma har du blivit så hård? Jag är dig trogen, var mild mot mig.
Du har segrat, kärlek, och mitt hjärta ger efter för kärleken.
Alltid behaglig, alltid önskvärd var alltid hos mig.
Kom, min kära, Jag ska älska dig för evigt.
Varför är ni tysta, ordnade harmonier?
Fortsätt att locka mitt hjärta i dess plågor.
Hur lik kärlekens gud
är din hand som medvetet retar.
Med sin båge piskar han mig med en blick och förenar glädje och sorg
Con l’argento di guancia fiorita, tesse i stami a quest’alma il desir, e all’invito di speme gradita, corrisponde armonia di sospir.
r ecitati V
Ma che dissi? Tacete! In immagin più bella, vada vivo il tenore di mia sorte rubella.
Sì, sì, che del mio ben ne vaghi lumi ha il mio ardore il suo loco.
Né sia stupore che brilli entro i raggi d’un sole il mio bel foco.
a ria
Tra le fiamme del mio duolo, scenda a volo un sol raggio di tua beltà. E sarà la bell’iride al mio core, quell’ardore
ch’aspra guerra nel petto mi fa. Dall’ardor dei tuoi bei lumi, si consumi, freddo gel che mi serpe nel sen. E ‘l balen d’un tuo sguardo lusinghiero sia foriero a quest’alma di un giorno seren.
r ecitati V
Né m’ascolti, crudele, così le tue vittorie non curi o disprezzi.
Scopri del tuo poter le forze homai fia ch’ogni orror disgombre. Farai nascer il giorno, in mezzo all’ombre.
Med de rosiga kindernas silver väver han begärets garn i mitt hjärta, och suckarnas harmoni motsvarar det tillfredsställda hoppets rop
Men vad har jag sagt? Tyst: låt mitt motsatta ödes drift vända sig till en skönare bild.
Så har min passion sin plats i min älskades förtjusande ögon, och det bör inte förvåna att min glöd flammar upp i solens strålar.
Låt en enda stråle av din skönhet flyga ner mitt i min sorgs lågor. Och hennes vackra ögon kommer att vara för mitt hjärta den eld som krigar i mitt bröst. Låt den kalla isen i mitt hjärta förtäras av värmen från dina vackra ögon och låt blixtarna från din vänliga blick bli en förkunnelse till min själ om en dag av lugn och ro.
Men du lyssnar inte, grymma du; du varken lyssnar till eller föraktar dina segrar Upptäck hädanefter din krafts styrka; låt all skräck fördrivas, du kommer att få lera att framträda ur mörkret.
Ah, che ben io v’intendo, stelle d’amor nemiche.
Per tormentar i miei pensieri amanti volete anco sprezzare i propri vanti.
a ria
Dormi, ma sappi almen che per te moro.
E al dolce tuo sopor entro di questo sen, veglia il martoro.
Dormi ch’il mio dolor nenia al tuo sonno.
Forse ne’ sogni ancor, cruda ti saprò dir: »Te sola adoro.«
r ecitati V
Ma tiranna, tu dormi e tra le sopori o Dio, non puoi né vuoi udire il pianto mio.
a ria
Deh pensieri in me si schieri a battaglia il fiero stuol. Et assaglia il duro core che l’ardore del mio amor sentiir non vuol.
La mia piaga proverà men crudo il duol.
Ah, jag förstår er väl, kärlekens illvilliga stjärnor.
Genom att plåga mina kärleksfulla tankar hoppas ni kunna förakta deras rätta glans
Sov, men vet åtminstone att jag dör för dig.
Och i detta bröst vakar mina plågor över din ljuva sömn.
Sov, ty min sorg
är en sorgesång till din slummer. Kanske fortfarande i drömmar, grymma, kommer den att säga till dig: »Jag avgudar endast dig«.
Men, otacksamma kvinna, du sover, och på grund av din dåsighet, o Gud, kan och vill du inte höra min klagan.
Låt den stolta skaran av mina tankar rusta för strid och angripa det hårda hjärta som är okänsligt för min kärleks glöd.
Mitt sår kommer att få min sorg att verka mindre grym.
Lördag 29 juni 12.00, Missionshuset, Skara fornby
Adam Grauman
Daniel Saminara
Tobias Karlehag
Samuel Runsteen
Mime Brinkmann
Christina Larsson Malmberg
Anna Zander Sand Mariangiola Martello
Nora Roll
Louise Gorm
Yngvild Haaland Ruud Viktor Reuter
