Reportage
Gör konst av sitt lands trauma Tintin Wulia växte upp i gränslandet mellan två världsdelar, med musiken som ständig följeslagare. Idag är hon internationell konstnär och postdoktor vid HDK-Valand och har fått 15 miljoner kronor i stöd från Europeiska forskningsfonden (ERC) till sitt nya forsknings projekt. Tintin Wulia befinner sig just nu mitt emellan, eller ”between places”, som hon säger. Efter att under några år ha delat sitt liv mellan Brisbane i Australien och en lägenhet i Linnéstaden, håller hon nu på och slår ner sina bopålar i Godal ming i sydöstra England. – Jag kommer tillbaka till Göteborg i juni. Sedan får vi se hur det blir i höst och framöver, säger Tintin Wulia över skärmen från sitt hem. Idag har hon hela världen som ar betsplats. Men hon föddes 1972 på Bali i Indonesien, där hon växte upp under Suhartos hårdföra militärregim. En mörk tid i indonesisk historia, då hundratu sentals politiska fångar mördades och fängslades. Vid en första utredning 1975 satt fortfarande 55 000 i fängelse utan rättegång. En av dem som mördades under de här åren var Tintins morfar. – Det var en familjehemlighet. Vi pratade aldrig om det med någon utanför familjen. Men det här var en storpolitisk konflikt och många bär på samma erfa renhet som vi. Som indokines växte jag upp med propaganda som fick mig att tro att sådana som vi förtjänade att mördas. I en tid när man riskerar att bli avslö jad och sedd som en politisk motståndare om man berättar sanningen tenderar den här typen av historier att stanna inom familjen, förklarar hon. Tystnaden blev en självklar del av såväl det privata som offentliga livet. – Om du växer upp med en hemlighet
30
GUJOURNALEN SOMMAR 2022
som absolut inte får avslöjas finns det inget som får dig att stanna upp och ifrå gasätta vad du har varit med om. Istället vänjer du dig vid att aldrig ställa några frågor. När hon så småningom insåg vid den av regimens påverkan på hennes uppväxt, och vilka fruktansvärda effekter Suhartos styre hade haft, började hon sakta men säkert att nysta i familjens och landets historia. Något som i tjugoårs åldern utmynnade i hennes första egna konstverk där hon undersökte sina och andras erfarenheter i landet. – Det uppstod något väldigt starkt när jag väl började kommunicera och ställa frågor om mina hemligheter. I början var hon försiktig med att ta upp Suhartos regim i sin konst. Först långt senare, i trettioårsåldern, fem år
efter regimens fall, vågade hon på ett mer uttalat sätt formulera sig kring sin bakgrund och landets trauma. Då på behörigt avstånd från hemlandet efter att ha landat på en forskarutbildning i konst vid RMIT University i Melbourne.
På vägen dit hade hon hunnit ägna flera
år åt att undervisa i musik, utbilda sig till arkitekt och experimentera med olika mediaslag samt att åka på Tysklandsturné som videofotograf tillsammans med ett band. Musiken och konsten har alltid varit en självklar del av livet för Tintin Wulia. – Jag växte upp i den musikskola som mina föräldrar grundande. Mamma och pappa träffades i en studentorkester och min mors första jobb var att undervisa, vilket hon fortsatte med till 78 års ålder. Att ägna mig åt konst i någon form har
