FOLK/SPIKAT
Drottning som föredöme I takt med att monarkin förlorade makt i Sverige förändrades synen på vilken roll kungen skulle spela i riket. Men vad hände med drottningen? En ny avhandling visar att hennes feminina egenskaper, som maka, mor och kvinnligt föredöme, alltmer kom i fokus. TILLFÄLLIGHETSTRYCK ÄR korta
texter som, ofta i diktform, författas i samband med exempelvis ett bröllop, ett dop eller någon annan särskild tilldragelse. Texterna är sällan officiellt sanktionerade och ofta skrivna av helt andra personer än de som vanligen kommer till tals i samhället. Och det är det som gör dem så intressanta, menar Avigail Rotbain. Hon har studerat 597 sådana texter för att undersöka hur synen på drottningen förändrats, från 1600-talets stormaktsenvälde till 1800-talets medborgarsamhälle. – Jag har fokuserat på fyra drottningar: Ulrika Eleonora av Danmark, Lovisa Ulrika av Preussen, Sofia Magdalena av Danmark och Josefina av Leuchtenberg. Tyngdpunkten ligger på tre drottningroller: hustru, mor och främling. Forskning om monarkin fokuserar ofta på just monarken. – Men i äldre tider uppfattades
36 GUJOURNALEN NOVEMBER 2019
kungen och drottningen som ett kompletterande par som regerade tillsammans. Riket sågs som ett hushåll, där kungen, i kraft av guds nåd, var folkets far, medan drottningen var folkets mor. Hennes uppgift var att idka välgörenhet men också att blidka kungens vrede samt hålla honom i schack, exempelvis genom att be honom besinna sig i krig. DROTTNINGEN VAR FÖRSTÅS också mor till den kommande regenten. – Om moderskapet innebar problem kastades en skugga främst på drottningen, men också på kungen, berättar Avigail Rotbain. Exempelvis skrevs dikten till Ulrika Eleonora, som förlorade fyra söner i späd ålder, för att trösta henne, men också för att uppmana drottningen att inte sörja för mycket, utan fortsätta föda barn. Sofia Magdalena, som fick barn först efter tio års äktenskap med Gustav III, innebar ett så stort problem att hon var svår att hantera i diktform. Också Lovisa Ulrika var problematisk, men av politiska skäl: det var hon som var maktlysten, inte Adolf Fredrik, vilket inte passade drottningrollen. EN KOMPLEXITET I framställningen av drottningen som folkets mor var att hon med nödvändighet var en främling, eftersom kungens gemål måste ha ungefär samma rang som han. En drottning kunde medla
mellan de olika länderna men också viska en fiendemakts ord i kungens öra, därför var det viktigt att skriva in henne i den svenska berättelsen. – Ett sätt kunde vara att skapa en sorts drottninglängd. Att exempelvis Lovisa Ulrika delade namn med de båda drottningarna, som hette Ulrika Eleonora, uppfattades som att hon var en sorts återuppstånden Ulrika. Också de historiska banden mellan två länder, som Sverige och