14
Nyheter
Ett försvar för det kollegiala Omodernt, långsamt och ineffektivt – så har det kollegiala styret beskrivits de senaste åren. Men det är en missuppfattning om vad kollegialitet egentligen går ut på, menar professorerna Ulla Eriksson-Zetterquist och Kerstin Sahlin som i en ny bok återupprät tar kollegialitetens status, fast i en modern form. AT T D E BAT T E N O M universitetens traditionella värderingar åter igen har blivit brännande aktuell är inte så förvånande, menar Ulla Eriksson-Zetterquist, professor i företagsekonomi och föreståndare för Gothenburg Research Institute. – De senaste 20 åren har det skett en maktförskjutning mot externa auktoriteter vilket har lett till en urholkning av de akademiska kärnvärdena. Högre utbildning och forskning präglas allt mer av managementbyråkrati. När kollegialiteten hotas blossar debatten upp. Men det som förvånade oss mest när vi förberedde boken är att kollegialitet ofta tas för givet utan att man riktigt förstår vad det är. En vanlig bild är att kollegialitet lika gärna kan städas bort eftersom det tar för lång tid och är för omständligt. Det synsättet får menliga effekter på vår verksamhet och det ser vi idag. Macchiariniaffären är ett bra exempel på vad som händer när man tar bort kollegiala beslutsorganisationer inom ett universitet, där ansvariga inte lyssnade på forskare som tidigt slog larm om oegentligheter. I B O K E N S K I L J E R Ulla Eriksson-Zetterquist och hennes medförfattare Kerstin Sahlin på tre idealtypiska styrformer: den kollegiala, den byråkratiska och management. Problemet är när styrformerna blandas utan att man har reflekterat kring hur de påverkar varandra, eller när man ska använda respektive styrform. Utifrån ett managementtänkande framställs kollegialiteten som hopplöst gammal och ineffektiv. – Om man då ersätter kollegialitet med management utan att man förstått kollegialitetens funktion för att styra verksamheten, börjar det snart leda fel. – Universiteten styrs allt mer som företag. Rektorer, dekaner och prefekter har blivit verkställande direktörer och avdelningschefer. Vi menar att kollegiet måste återta makten över undervisningens och forskningens innehåll och det sker genom att utforma en modern kollegialitet. – När den fungerar väl, är det den bästa styrformen på ett universitet. Den sätter utveckling av kunskap och kunskapsprövning i fokus. För det första ska beslut vara
ILLUSTR ATION: KRISTINA EDGREN