22
Reportage
Åsa Torinsson Naluai vände sig till Forsknings- och innovationskontoret för att få stöd för sin forskning.
Får hjälp att forska vidare Finns det ett samband mellan celiaki, typ 2-diabetes och anorexi? Och går det i så fall att hitta en behandling som fungerar på alla sjukdomarna? Det är frågor som docent Åsa Torinsson Naluai kommer att studera i ett alldeles unikt projekt. Men utan stöd från Forskningsoch innovationskontoret och GU Holding hade det knappast gått. FÖ R T VÅ Å R S E DA N publicerade Åsa Torinsson Naluais forskargrupp en artikel i PLOS ONE, världens största open accesstidskrift. Artikeln handlar om en undersökning av celiaki, alltså glutenintolerans, gjord med en metod som fått flera läsare att undra: Kan man verkligen göra så där? Grunden för artikeln är en hel genomstudie. Det vanliga sättet att göra sådana undersökningar är att jämföra gener hos tiotusentals sjuka
patienter med generna hos lika många friska personer, något som är både omständligt och kostsamt. – Det unika med vårt projekt är att vi utgått från endast 100 svenska familjer med celiaki. Istället för en frisk kontrollgrupp har vi jämfört sjuka barns gener med generna hos föräldrarna. På så sätt har vi lyckats hitta ett stort antal arvsanlag som sannolikt samverkar vid sjukdom. Flera av dessa är inte alls inflammatoriska utan har med helt andra områden att göra, exempelvis näringssignalering och aktiviteten hos tarmmuskler. D E T Ä R Å SA TO R I N S S O N N A LUA I ,
docent vid institutionen för biomedicin, som förklarar. Till de intressanta resultaten hör ett tidigare okänt samband mellan celiaki, typ 2-diabetes och anorexi. – Det verkar finnas en relation mellan autoimmuna sjukdomar och
»Vi åt glutenfritt i två veckor och mycket riktigt, prolinnivåerna i blodet sjönk dramatiskt.« näringssignalering. Men hur sambandet ser ut vet vi dock inte än: Är det så att gener som ökar risken för diabetes också innebär större risk för celiaki? Eller fungerar dessa gener kanske tvärtom skyddande? Aminosyran prolin verkar spela en central roll. Den finns bland annat i den sega och motståndskraftiga bindväv, kollagenet, som håller ihop cellerna i kroppen. – När ett smittämne försöker ta sig in i kroppen är det just kollagenet som attackeras vilket, om vår hypotes stämmer, gör att prolin fälls ut. Höga halter prolin i blodet verkar alltså
kroppen kunna tolka som att den är under attack och därför måste försvara sig. Och det gör den med hjälp av vävnadstransglutaminas som har till uppgift att laga de hål smittämnet gör i bindväven. M E N H Ö G A N I VÅ E R av prolin i blodet kan också bero på annat än sjukdom. Det kan exempelvis vara ett tecken på svält, förklarar Åsa Torinsson Naluai. – Kroppens celler måste ju ha något att leva på och tillförs ingen annan näring börjar den bryta ner bindväven och kollagenet så att prolin frigörs. Ett annat sätt att öka prolinhalten