”Ett ords mening ligger i dess användning i språket.” Ludwig Wittgenstein, 1953
Fotografiet har i den teoretiska diskussionen kommit att beskrivas som lösaktigt. Ett förhållningssätt, en teknologi, en diskurs, som inte bara ligger med alla utan som också är en obestämbar kameleont som hämtar sin tillfälliga identitet, etablerar sin självförståelse från den omgivning som kameran riktas mot. Fotografiets betydelser flyter i förhållande till sammanhanget. ”Meningen är användningen”, som Ludwig Wittgenstein slog fast i Filosofiska undersökningar 1953. ”Mening är något socialt som händer mellan de som talar.” Betoningen av kontext och betraktarnas sociala språkspel har blivit närmast konsensus, vad gäller samtidens teoretiska förståelse av fotografiet och för hur vi ser på fotografiet historiskt. Men innan, framför detta står fotografen, avsändaren. Till sitt för fogande har hon/han sitt seende samt en mängd fotografiska konventioner, estetiska och tekniska program, att följa eller göra motstånd mot. En av den konstnärliga fotografins uppgifter är att ge förslag till nya sätt att urskilja och betrakta verkligheten, och samtidigt förhålla sig kritisk till de etablerade sätten. När detta arbete är framgångsrikt förskjuts vaneseendet och fördomsfulla schabloner i vår kultur rämnar och ersätts av mer rättvisande gestaltningar. Det fotografiska fältet utvidgas i en takt som är svår att omfatta. Även om ett annat begrepp än fotografi skulle kunna vara relevant, med hänsyn till de förändrade tekniska förutsättningarna, är det rimligt att än så länge hålla fast vid termen fotografi. Detta eftersom en stor del av kunskapsbildningen, reflektionen och tänkandet kring samtida verklighetsnära stillbilder samlats under begreppet och för att termen fortfarande kommunicerar detta. Att ta ett relevant helhetsgrepp kring ett sådant ständigt växande område är en utmaning för en universitetsenhet med krympande resurser. Icke desto mindre är det nödvändigt om vi inte ska stå utan redskap för att förstå en allt mer dominerande visuell kultur.
Att göra sig till fotografi En del av teorin kring fotografi har berört de fotografiska bildernas performativa kraft, speciellt sedan de i efterkrigstiden blivit en dominant del av massmedia och nu en lavin i det digitala landskapet.
378