Religion skall uppfattas i vid betydelse. I många kulturer är religion något allomfattande som hänför sig till människans relation till hela sin tillvaro. I ett historiskt perspektiv framstår tydligt hur religionen format individers och kulturers uttryckssätt.113
Rousseaus tankar i boken Du contrat social liknar det som kursplanetexten för de samhällsorienterande ämnena är ute efter. Han menade att det fanns ett behov av en sakralisering av den samhälleliga ordningen som ett centralt inslag i en ny slags religiös ordning.114 Religionssociologen Göran Gustafsson argumenterar i sin bok Tro, samfund & samhälle för att den svenska folkhemstanken är att betrakta som ett uttryck för civilreligion.115 I sin bok citerar han Lutherska Världsförbundet som givit en definition av civilreligion: [Civilreligion] är religiös i den mån den framkallar djupgående bindningar och inom ramen för en livsåskådning uttrycker ett folks grundläggande känslor av värde, identitet och mening i tillvaron. Den är samhällelig (civil) i den mån den riktas mot de grundläggande samhälleliga institutioner som handhar makten i ett samhälle, en nation eller någon annan politiskt bestämd enhet. Civilreligionen kan iakttas i form av rituella handlingar, heliga platser, dokument, berättelser och hjältar på ett sätt som är analogt med förhållandena inom de historiskt kända religionerna.116
Då det svenska folkhemmet går att betrakta som ett uttryck för civilreligion vill jag alltså hävda att det som omtalas som demokrati i läroplanerna och kursplanerna går att uppfatta på samma sätt. Demokratin uttrycker i någon mån läroplanens och folkets grundläggande känslor av värde, identitet och mening i tillvaron. Den riktas i texterna mot de grundläggande samhälleliga institutioner som handhar makten genom sin tydliga koppling till skolan. Demokratin kan iakttas i form av rituella handlingar (beslutsfattande, röstning), heliga platser (riksdag, kommunhus, skola), dokument (lagar, förordningar, läroplaner) och berättelser (folkrörelsetraditionen, skolhistorien). Om vi väljer att betrakta demokratin som ett uttryck för civilreligion faller genast vissa formuleringar, i Lpo 94 och kursplanerna för de samhällsorienterande ämnena, i ett nytt ljus. Det betonas tydligt tidigt i läroplanen att skolan inte ska propagera för en viss trosåskådning, att undervisningen inte ska vara baserad på ett trossystem: Undervisningen i skolan skall vara icke-konfessionell.117
Här återfinns således ytterligare en inkonsistens inom läroplanen; undervisningen ska vara icke-konfessionell, samtidigt som det är viktigt att varje människa känner tillit till den demokratiska värdegrunden. Om demokrati i det här sammanhanget är civilreligion uppstår ytterligare ett problem med en av läroplanens formuleringar: Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.118
Skolverket, 2008, s82. Gustafsson, 2000, s182. 115 Ibid, s184. 116 Ibid. 117 Lpo 94, 2006, s3. 118 Ibid, s4. 113 114
31