Transition #3 2012

Page 1

SKATE

Utveckla muskelminnet

SURF

freddie Meadows p책 Maldiverna SKATE

quiksilver Crew Wars TEAMEN GoR UPP

dessutom svart vatten Deconstruction My Magnusson Shanghajjad Tallest Man On Earth fernando bramsmark

juni 2012

INTERPRESS 0126-03

7 388012 606506

RETURVECKA

v 33


ACRECENT 0565-10100 info@acrecent.se


info@acrecent.se





DC@SKATEOUT.COM WWW.SKATEOUT.COM


Drop in Åkare rickard nilsson Trick nosegrind Foto Daniel Bernstål Plats gävle

I

nne på området Gasklockorna i Gävle finner du detta galet branta räcke vid en 7-stegstrappa. Rickard Nilsson behövde sju försök för att sätta denna smaskiga nosegrind.

8


9




FRONTSIDE NOSEGRIND. SAN FRANCISCO. PHOTO: CHAMI


PRESENTING THE LAMB/CREATURE COLLABORATION C1RCA.COM FACEBOOK.COM/C1RCAFOOTWEAR


INNEHÅLL TRANSITION NO.3-2012 UTGÅVA 59

44

Quiksilver Crew Wars Vi samlade ihop tre av Stockholms hetaste skatecrews gav dem i uppdrag att spela in varsin edit under loppet av en månad och skickade ut dem för att visa vad de verkligen gick för. Stil, kreativitet och ös är nog den bästa sammanfattningen av resultatet. Vi följde crewen noga och ger dig här en inblick i hur det gick till.

52

Down The Line på Maldiverna Freddie Meadows stack tidigare i år till Maldiverna tillsammans med ett svenskt crew på 13 personer. Det här är hans egna berättelse om tuber, atoller och hajar i Maldivernas turkosblå vatten.

82

svart vatten "Svart Vatten är ett projekt där jag försöker visa känslorna inom surfingen i Sverige". Så förklarar fotografen Mikael Pilstrand sin nya bok där han skildrar svensk surf, dess utveckling och de verkliga eldsjälarna bakom den.

62 14 TRANSITION 3-2012<

Muskelminne vs. Indiana Jones Har du någon gång undrat vad hjärnans signaler säger åt kroppen att göra när du tränar in ett trick? Vad kan man göra för att träna sitt muskelminne? Måste man verkligen nöta trick för att utvecklas? Vi har svaren på sidan 62.


008 Drop in 016 Ledare 018 Notiser 032 Saker & ting i fokus 036 Nödvändigheter 038 På Skype med My Magnusson

040 Deconstruction 042 Shanghajjad 044 Quiksilver Crew Wars 052 Down the lines på Maldiverna 062 Muskelminne vs. Indiana Jones 074 Galleri

082 Svart Vatten 086 Ursvensk shape 088 Bono & Tyson 090 Fernaeus om Stereotyper 092 Crew-relaterat 094 The tallest man on earth

096 Drop out

TRANSITION 3-2012<

15


THE PAPER

The Paper HUB Transition Ryttarvägen 57 18141 Lidingö, Stockholm

Annonsförsäljning Ted Lindgren - ted.lindgren@transition.se 073-370 11 11 Rasmus Een - rasmus.een@transition.se 070-509 35 66 Annons@hubmedia.se Prenumeration Titeldata, Kundtjänst, 112 86 Stockholm 0770-457 137 / www.prenservice.se Frilansmaterial Du är välkommen att skicka in text och bilder, men kom ihåg att vi inte ansvarar för icke beställt material. Maila gärna innan du skickar något. Tryck Punamusta Oy, Finland Transition trycks på miljövänligt papper.

eddie lindkvist Fs crailslide foto:Anders neuman

Medverkande Daniel Bernstål, Martin Hallberg, Jocke Olsson, Anthony Tian, Björn Körner, Gareth Costello, Johan Wennerström, Mikael Pilstrand, Freddie Meadows, Gustav Svanborg Edén, Emiliano Rodriguez, Nils Svensson, Alex Fernaeus, Kelly Evertsson, Daniel Lorén, Martin Ottosson, Jonas Adolsfsson, David Östlund.

Det grönaste gräset Sommaren 2012 betyder fotbolls-EM och och sommar-OS. Det vill säga otaliga timmar framför dumburken… Eller inte! Sommaren är, i min bok en tid för skrubbsår på knän, häng med polarna inpå småtimmarna och att i stort sett vara ute så mycket som möjligt. Något som man definitivt kan applicera på uppslagen i det här sommarnumret. I Transition #3 blir du bland annat informerad om hur muskelminnet fungerar när du nöter trick och får en inblick i tjejskaten på västkusten. Vi har även följt tre av Stockholms hetaste skatecrews i Quiksilver Crew Wars och tagit oss runt och skatat 10 parker under loppet av 10 timmar.

Med andra ord riktigt roliga aktiviteter som du kan göra utomhus. Så utnyttja att dagarna är långa och kvällarna ljusa. Vi har fått massvis med skateparker runt om i Sverige de senaste åren och nya lär dyka upp om den goda trenden håller i sig, vilket den förhoppningsvis gör. Så på den fronten finns egentligen ingen ursäkt, för att inte dra ut och rippa med polarna. Eller varför inte använda din kreativa hjärnhalva och gå ut och bygga en egen miniramp? Jag anser att grundstenen till välbefinnande är att styra över sitt eget liv och att verkligen kunna leva som man vill. Det krävs en del inflytande för att nå dit, men

jag tror definitivt i princip alla kan lyckas med det. Jag tror även detta kan appliceras parkkärleken och förmågan att skapa egna features. Du kan resa jorden runt bara för att inse att det du letar efter finns precis utanför dörren. Gräset är inte grönare någon annanstans, det är grönare där man vattnar.

Viktor josefsson | redaktör

Managing Director Anders Neuman anders@transition.se

editor Viktor Josefsson viktor.josefsson@transition.se

staff Photographers Mattias Fredriksson mattias@transition.se

junior editor Jesper Guldbrand jesper@transition.se

Art Director Eliot Jönsson eliot@transition.se

Project Director Nicklas Persson nicklas.persson@transition.se

Daniel Rönnbäck daniel@transition.se

Administration info@transition.se

16 TRANSITION 3-2012<


2012

WeA c t ivis t s D A N IJ E L ‘ JU GGA’ S TA N K O V I C & L O V E E N E R O T H S HO T B Y R O B I N Å HL GR E N www. we s c. co m

We S C C O N C E PT S T O R E S S T O C K H O LM : K U N GS GATA N 6 6 , JA K O B S B E R GS GATA N 6 , PU B Ö R EB R O : N Y GATA N 2 6


NOTISER SNOW/SKATE/SURF

tävling

skateboard

skateboard möter fiske Bohnam är ett nytt amerikanskt märke som har den utsökta smaken att designa kläder för två av livets bästa saker, fiske och skateboardåkning. Ni hittar det bl.a. på www.frctnstore.com men har även chansen att tävla om ett nice kit till sommaren på www.transition.se

Resultat från Get Set Go! Girl Jam i samband med första stoppet av Betongcupen i Gustavsberg, Stockholm: 1. Emma Fastesson Lindgren, Malmö 2. Sarah Meurle, Blentarp 3. Indra Trabold, Gävle Get Set Go! Girl Jam körs även på avslutningen for Betongcupen i Halmstad den 4 augusti, innan Get Set Go! går av stapeln på Stapelbäddsparken i samband med Malmö Ultra Bowl den 17-19 augusti.

Per Spett Är näste man att joina Åkarklubben. Per you are fucking in!

17

Danmarks finest efter pilsner och Smørrebrød, The Good Life Shop öppnar webshop full med kläder och läsvärt inför sommaren. www.thegoodlifeshop.dk

augusti

Norrbaggen Gustav Tønnesen är en jäkel på brädan och åker numera för Junkyard och Sweet.

Malmö Ultra Bowl IV

Foto Nils svensson

stokify Rasmussens Top 10 Classics Det skvallras om att Jocke Rasmussen har fyllt trickpåsen med en hel del fint footage under säsongen som vi kommer kunna kolla in i kommande Random Bastards projektet som släpps i höst. Medans Jocke fortsätter bygga sin videopart till Blu Balls under de sista dagarna i Folgefonna ger han oss en go spellista med 10 fina tracks. Prenumerera på transition.se/stokify.

18 TRANSITION 3-2012<

Josef Scott levererar en riktigt clean sista del. Grym inspiration! I filmen syns också: Antony Lopez, Madars Apse, Manuel Margreiter, Javier Paredes, Michael Sommer, Bruno Aballay, Jody Smith, Thaynan Costa, Ruben García, Wes Kremer, med flera

10-11 Augusti planeras en bowltävling i Actionparken mera info kommer att dyka upp inom kort angående denna brädhändelse på västkusten. Simon "Slomo" Andersson och Axel Wellton slipper numera oroa sig över flatspots då de båda fått egna hjul på The Freewheelin.

Foto Johan Wennerström

Turen har inte varit på Erik Westmans sida, ena knäet har nämligen brutet på på fyra olika ställen. Men 'Frontside' är hård och förväntas vara tillbaka på brädan efter sommaren. V/O meddelar från Umeå att de har värvat friskt när transferfönstret var öppet och att teamet numera består av Joakim Prytz, Carl Åström och Andreas Sandberg. Team cap är Pramono Salmonsson.

1. The Doors - Five to one 2. Daniel Norgren - Moonshine got me 3. Siena Root - We are them 4. Janis Joplin - Summertime 5. Led Zeppelin - Dazed and Confused 6. Groundation - Wanna know 7. Dezarie - Travelers 8. Alborosie - Police 9. Sean Price - Brokest rapper you know 10. Snoop Dogg - House shoes

Tony Alfredéns armbåge har sett bättre dagar

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

Jean-Marc Soulet har plockats upp av DC efter närmare ett decennium på e´s.

Xtravels kontorsråtta Mattias Lindmark har stillat sina rockstjärnedrömmar genom att starta bandet MEATANCHOR tillsammans med rävar som Jonte Edvardsson, allas våran Eskil Österling och Svarte Hasse! Säkra källor säger att de har en enormt snabbt växande utvecklingskurva och snart kommer att besvära de flesta festliga tillställningar i sidledesbranchen.

Se till att lägga vantarna på DC Europe's senaste rulle " Where EU At?",

Det byggs en ny DIY-bowl på slaggen i Falun. Lilla Stöten är arbetsnamnet.

Samtidigt filmas det för fullt till en V/O film som planeras att släppas till hösten. Ni kan följa framstegen på www.vo-shop.se

Foto benhög

Sommarens utan tvekan ösigaste mini pipe-tävling äger rum i Gagnef under Skankaloss-festivalen den 7 juli, där man tävlar i tvåmannalag i Head to Head format. Galen ramp utlovas med en skön konstinstallation samt en unik stereoanläggning och en freeride-yta i skogen för skate om man vill freaka ut lite. Vi har biljetter att tävla om på www.transition.se


QUIKSILVER STORE NORRLANDSGATAN 10

STOCKHOLM 08 611 37 06 WWW.SPORTMARKET.SE


NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

medarbetaren update med Jesper guldbrand Jesper Guldbrand är en av våra favoriter från Falun, efter att han under förra årets Clash of Nations skadat foten ordentligt har han tyvärr spenderat mer tid framför datorn än i pisten den senaste säsongen. Det har dock resulterat i att han skriver, fotar och jobbar med oss här på Transition vilket vi är väldigt glada över. Vi kollade läget med Guldbrand för att höra hur hans säsong har varit, trots skadan.

Views på Youtube har Lil Waynes drop in på Tampa Skatepark, medans Tom Schaar har 800 000 views på världens första 1080 på Skateboard. Skevt?

alexander lorén på grizzly Grizzly Griptape (Sverige) välkomnar Alexander Lorén till teamet. Nu återstår det att se om spyorna kommer á la Pudwill på sommaren tävlingar. Foto kelly evetsson

Lars Haakon Är glad efter att ha fått i sig lite morfin.

The fuckin tv is fallin' Om du lyckats missa Semester Skateboards senaste alster, Look No Tv, se då till att surfa in på semesterskate. com och avnjut 17 minuters fet åkning från teamet och divese andra pågar.

vi följer Danijel Stankovic Sök på juggaboltz för att följa Danijel "Jugga" Stankovic på instagram, korvtips, familjelivet, skatebilder och Nikes dominerar Juggas flöde. Vanliga hashtags #korvlover #blastfromthepast #sneakersoftheday

följ redaktionen Transition på instagram @transitionmagazine

20 TRANSITION 3-2012<

Hur har din säsong varit? Har varit en grym men annorlunda säsong. Varit iväg på lite smågrejer bland annat till Frankrike med Svenska DC, vilket var skoj. Sen har jag haft studierna vid sidan om också som det varit mycket slit med. Har spenderat senaste halvåret med att skriva en C-uppsats om The Battle, som jag precis blivit klar med. Riktigt gött! En hel del snowboard har det juh också blivit förstås. Vad har varit höjdpunkterna? Det var nog ändå när jag åkte till Frankrike för att under några dagar dokumentera svenska DC-teamets vistelse där. Det blev några goa dagar med snowboardåkning, sol och öl tillsammans med ett skönt gäng. Annars har det juh varit jäkligt skoj att bli involverad i den här redaktionen och förstås när jag fick min första intervju med Ante Olofsson publicerad i tidningen. Vad har du för planer till sommaren? Normalt sett hade det nästan bara blivit skateboard hela sommaren, men i och med en fotskada jag drog på mig för ett år sedan har jag lagt skateboarden på hyllan ett tag. Nu är det flugfiske och fixedgear som gäller istället. Men när den nya betongparken börjar ta form i Falun så kliar det lite i fötterna, så det blir väl till att plocka fram brädan mot slutet av sommaren och se vad foten klarar av. Festivalhäng blir det också, bland annat Skankaloss i Gagnef som är Sveriges kanske fetaste och mest alternativa festival. Jag och min polare är trogna besökare där och vi ser det lite som sommarens absoluta höjdpunkt. Lär väl även bli en och annan update på transition.se under sommaren misstänker jag


COLOR BOMB SERIES

Descending from the heavens, sealed in metal casings. Electric’s “Color Bomb” series, dropping in an explosion of bright frames and mirrored lenses. BOOM!

W W W . E L E C T R I C V I S U A L . C O M

POST@SCANACTION.COM


NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

The jocke olsson corner Rolf Nylinders nya look Det verkar som att Rolf Nylinder är hemkommen från Nya Zeeland. Dock har han lyckats plocka med sig någon konstig infektion som gjort att hela hans ansikte är uppsvält och att hans ögon är helt igentäppta. Han kallar sig själv numera för Orch-fejjan

nånsin i tre dagar. Detta syns klart och tydligt i avsnittet som Sancho slängde ihop från vistelsen.Något som är viktigare än hembränt i Lima är också att påpeka vilken till synes redan lysande karriär jag påbörjat inom FMX. Två dagars bitchande och en framflyttad kick tog det för en annan att hoppa herr Bodins foam pit, men nu känner jag ingen hejd på åkning, KUL! Däremot bangade jag ur stenhårt under en fotosession med Transition, en liten wallride från en mur ned till flat psykade ur mig så hårt att jag fick skämmas.

vi lyssnar på Ab-Soul - Control System Nya skolans västkust-rap växer så det knakar och det senaste släppet kommer från artisten Ab-Soul som är en av de fyra medlemmarna i gruppen Black Hippy. Schoolboy Q, Kendrick Lamar och Jay Rock har alla hunnit med att släppa intressanta solo-projekt och nu när det äntligen blivit dags för Ab-Soul så blir vi inte besvikna. Så se till att lyssna in dig på Control System och missa inte låtarna Illuminate, Empathy och Terrorist Threats som är tre favoriter här på redaktionen.

tävling Kevin Bäckström posar i CAJS Ta chansen att se lika bra ut som Kevin och vinn ett par egna kalsonger från Cajs på www.transition.se Vi har 5 par att tävla om så skynda dig!

04

augusti

Minirampstävling i Bollnäs. Läs mer på www.gumpels.se

Junkyard lookbook Börjar garderoben kännas trött? Folket på Junkyard hjälper gärna till, besök deras lookbook och låt dig inspireras. Looki looki. styles.junkyard.se

22 TRANSITION 3-2012<

-Jocke Olsson och hans hörna är tillbaka med skvaller, nakenchocker och smutskastning. Inga konstigheter, utan i helt vanlig ordning. Läs, lär och skratta...

Sancho Panza eller Simon Berggren som vissa ibland av nån konstig anledning kallar honom, har börjat ta egna initiativ. Inte nog med att han den senaste tiden filmat och släppt två sjukt snygga edits, åkte han även till Uppsala utan mig och filmade ett inslag helt på egen hand. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till detta ännu, men jag tror att det kommer landa ett gult kort som varning på Sanchos skrivbord så småningom.

Malung tog studenten, vilket innebär att bland andra Felix Moberg, Philip Landmark, Nicklas Mattsson och Johan Carlsson numer är helt vanliga, arbetslösa kids. MEN, de avslutade snyggt och enligt vad JOS erfar så var det i alla fall en mer än duglig studentfest i Malung och enligt bilbevisen som levererades till JOS, led de av svår separationsångest. Jag vill passa på att säga att jag tycker detta är sjukt jävla kul att släppa och sprida vidare, men JOS önskar all lycka till grabbarna.

Johan Lilja slutar aldrig att förvåna. Denna Lima-pöjk och Sälenklassiker har en tendens till att alltid göra något oväntat. Om han inte hoppar hop naken, raggar ladys på Stinas Grill, kör maskin eller står och skriker på Sågen i Sälen så glömmer han alltid nånting. Under Clash of Nations i våras var det pjäxorna som fick stanna kvar hemma, vilket kan kännas dumt om man ska köra en skidtävling. Nu har det hänt igen, Johan är i skrivande stund på väg till Stockholm för ett team shoot med Ridestore, men vart är skidorna? I en takbox någon helt annanstans. Känns tryggt, bra jobbat Lilja!

Daniel Bodin! JOS åkte upp en vecka till Sälen, sommartid! Hur konstigt det än låter så körde vi downhill och lekte lös i Lindvallen för att senare åka vidare hemåt igen efter ett tre dagars stopp i Malung hos Daniel. Efter ungefär två timmar insåg vi att detta skulle kunna bli några av de sjukaste dagarna sedan vi börja med detta. Bodin har allt man kan tänka sig i leksaksväg och han såg till att vi fick sjukt mycket bra filmmaterial. Själv gick jag gick runt med det största smilet

Anton Bilare har trots bisarrt många restimmar och hotellvistelser fortfarande inte lärt sig. Under Skate på Liseberg, delade denna lilla snowboard-dude rum med JOS och det kanske han inte skulle gjort. Nu har det nämligen kommit till vår kännedom att Anton inte lärt sig ett skit efter allt resande. Han gick nämligen runt i tre timmar och letade efter vårt hotell och till slut visade det sig att han hela tiden siktat på fel Scandic, bra där Anton!


Professional Power to the People Bild tagen med HD HERO2 i 11 megapixel fotoläge.

Wi-Fi Combo Kit Världens mest flexibla HD-kamera Styr din GoPro HD-kamera trådlöst med nya Wi-Fi Combo Kit. Montera din kamera på svåråtkomliga platser och styr den med ärrkontrollen upp till 180 meters avstånd. Maximalt kan 50 kameror styras samtidigt. Med hjälp av ärrkontrollen och dess LCD-skärm har du full kontroll över kamerans alla inställningar. Du kan använda din smartphone eller surfplatta som ärrkontroll och även för att se vad din kamera spelar in. Om du har tillgång till en internetuppkoppling kan du även livestreama direkt till webben*. * Denna funktion är tillgänglig i kommande applikation för iOS och Android OS enheter samt endast kompatibel med HD HERO2.

För mer information om Wi-Fi Combo Kit och övriga GoPro produkter besök: iPhone samt kamera ingår ej.

EXCLUSIVE DISTRIBUTOR

Iceman Sport Extreme AB | Box 48 | 566 21 Habo T: 036- 40 300 | F: 036- 47 005 | E: info@iceman.se

Wear it. Mount it. Love it.


NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tidslinjen tidslinjen Med love eneroth 1977 Födsel Jag föddes 1977 i Kosta, Småland. Där bodde vi i 1,5 år tills vi flyttade till Karlstad där jag alltså har växt upp och haft hela min barndom. I Kronoparken, Karlstad.

1987 Mötet med skateboard 1988 var egentligen första året då jag började åka skateboard på riktigt. Men mitt allra första möte var nog sommaren innan då jag fick tag på någon plastig skate-banana som jag åkte på ett kort tag utan att egentligen veta vad det var. Sommaren 1988 fick jag en ny bräda och började åka på allvar. 1 988 Min första "riktiga" skateboard Efter att ha haft några riktiga skitbrädor, sparade jag ihop till en G&S Neil Blender-promodel som hette Coffee Break och fanns i en massa olika färger. Den modellen jag hade var rosa och orange.

1988 Första starka skateboardminnet Tony Hawk, Steve Saiz och Ray Underhill kom till Karlstad för att köra en uppvisning och jag kommer ihåg att det var ett jäkla drag. Det var riktigt imponerande att se proffsen skata i den lokala rampen och efter det var jag ganska fast i det här helt enkelt.

24 TRANSITION 3-2012<

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

tävling vinn ett gopro combo wifi-kit GoPro fortsätter att leverera nya kameror med kluriga funktioner. Deras senaste WiFi-Kit ger dig möjligheten att styra upp till 50 olika kameror på 180 meters avstånd. Du styr dem via din Smartphone eller Surfplatta och kan kontrollera alla funktioner, du kan se vad du spelar in och har du internetuppkoppling så kan du också streama live via nätet, rätt sweet eller hur? Om du är sugen på ett kit finns de att köpa via www.gopro.se eller så kan du tävla om ett kit på www.transition.se American Juggalo Ni vet den där fantastiska känslan när man dras mellan att vara äcklad och fascinerad? Det finns nog ingen bättre beskrivning av dokumentären American Juggalo som handlar om fans till det amerikanska bandet Insane Clown Posse. En gång per år möts dessa missförstådda människor för att fira den ganska oklara subkulturen American Juggalo. Kolla dokumentären på vimeo.com/29589320

vykortet

Eliot Jönsson - AD Hej Transition! Lämnde Chicago i en enorm Dodge och är just nu på Cape Cod i Massachusetts. Äter hummer, dricker smaklös öl, blaskigt kaffe och toppar det med flottiga burgare med skamligt mycket cheddar. Framför mig väntar fem dagar i New York och körning ner för östkusten. Det hela toppas med en vecka i Florida. Road trip, fuck yeah!

Jim Johansson Wolf Har hoppat av K2 och låter hälsa att han nu hårdsatsar på abborfisket i Kloten.


SURFTRIPS & CAMPS Agadir, Marocko - 4,195:- 1v. Bahia, Brasilien - 5,495:- 1v. Fuerteventura, Spanien - 4,795:- 1v. Hossegor, Frankrike - 6,495:- 1v. Lagos, Portugal - 3,495:- långweekend Peniche Baleal, Portugal - 4,395:- 1v. Siargao, Filippinerna - 3,395:- 1v. Priserna kan variera beroende på vald period. Paketen inkluderar alla transporter på plats, frukost, middagar, all utrustning, dagliga lektioner, boende mm. Undantag kan förekomma på vissa orter. Läs mer på www.xtravel.se för detaljer kring varje resmål och kontakta oss gärna vid frågor. Vi skräddarsyr även grupp- & företagsresor.


NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tidslinjen Med love eneroth 1990 Rullade vidare Jag fortsatte skata i Karlstad och hade väl börjat bli ganska duktig, lyckades vinna några lokala miniramptävlingar och kände verkligen att jag ville hålla på med det här. Även om det inte var mitt mål så fanns det någonstans i bakhuvudet att jag gärna ville bli sponsrad, lite mer som en dröm än ett mål. 1995 Första sponsor Det började med att några anställda på den lokala G-Spot-butiken berättade att de hade planer på att jag skulle få någon slags spons där ifrån, men i samma veva fick jag ett erbjudande från Team Sportia om att köra för deras skateboardavdelning på lokala butiken i Karlstad. Jag gick helt enkelt till G-Spot och berättade det och fick börja köra för G-Spot på en gång. Kejwan Darrodi som också var från Karlstad körde för centrala G-Spot så jag hade väl någon plan om att jag också ville göra det och Kejwan var helt enkelt en av personerna som fick just det att hända. 1996 G-Spot Forever Mitt första framträdande i en film var väl egentligen Funsport's Sleep men jag skulle nog inte riktigt räkna det till min första videopart utan det var helt klart G-Spot Forever. Det jag har med i Sleep är egentligen filmat under en helg medan G-Spot Forever var en film som vi jobbade på ganska länge. Jag började åka upp till Stockholm ganska mycket för att samla trick till min part vilket var väldigt skoj. Jag kommer speciellt ihåg en gång jag var i Stockholm och vi åkte ut till Täby för att filma på en trappa, där jag lyckades landa en Nollie Flip som blev mitt sista trick i filmen. När jag trodde dagen var över ringde Pontus Karlsson och hade mer eller mindre bestämt att jag skulle göra Backside Lipslide på ett Handrail vid Södra Station, vilket kändes ganska märkligt eftersom jag aldrig hade kört ett sådant stort Handrail förut. Jag kommer ihåg att jag var livrädd men fick värma upp med några Boardslides medan Pontus stressade med att han var tvungen att åka på ett möte inne i stan. Efter mycket om och men landade jag tricket och det är väl det jag är mest nöjd med i filmen och jag antar att jag har Pontus att tacka för det.

26 TRANSITION 3-2012<

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

Snowboard Viktor Wiberg befinner sig i Norge hela sommaren där hans jobb är att finputsa på parken i Folgefonna tillsammans med norrmännen Emil Fossheim och Len Roald Jorgensen m.fl. Kristofer "Kuske" Fahlgren är i vanlig ordning också på plats och har utlovat uppdateringar inte varje, men förhoppningsvis varannan fredag i hans nya serie "Fridays at Fonna!" hela sommaren. Någon som inte tagit sig till sommaråkningen något i år är Erik "Kire" Karlsson. Han är istället kvar i Umeå i sommar och ger ifrån sig kraftiga "hipster-vibbar" på sin damcykel. Tydligen har han även hunnit börja snickra på ett växthus. Den hårda norrlänningen blir mer och mer osynlig för var dag som går.. Matadoren från Kungsängen, Alexander De La Torre lämnade skolan i Malung, tog på sig Lapplands-outfiten och drog till Riksgränsen med Isak Björnström för att logga BC-shots i vårslasket. Åres splitboardhjälte Andreas Axelsson lämnade ett vårslaskigt Åre och drog på USA-turné med sitt band The Orange Revival och rockade loss på bland annat Austin Psych Fest Saker går inte alltid som man tänkt sig, det kan nog Chris Sörman intyga.

Enligt en hemlig källa ska herr Sörman överförfriskad, gått på strippklubb i Jönköping och fått för sig att han också kunde dansa kring strippstången. Han hoppade upp och hängde sig på den och lyckades oturligt nog sträcka en av sina nötter i den nedre regionen. Smärtfyllt lär bara vara förnamnet, men efter en lyckad operation mår nu Chris bra. Tor Lundström och Kevin Bäckström har flyttat ihop och bor tillsammans i en etta i centrala Göteborg. Grabbarna har även inlett ett vad gentemot varandra om att inte förtära någon form av alkohol fram till den 1 april. Om någon av dem misslyckas blir han skyldig den andre 10 000 riksdaler. Ett aprilskämt? Tydligen inte. Behöver du nya fiskedrag så besök Fiskepoolen i Uppsala. Där jobbar Philip Grund hårt med att lura på inbitna storfiskare nya drag, spön och andra dyrgripar. Behöver du ny skate istället så droppa in på OneOff på Norrlandsgatan och snacka urethan, kanadensisk lönn och olika konkaver med Caroline Degardh som jobbar hårt på att plocka veckopengen från Stockholms skejtande ungdomar. Vårt svenska fotbolls-snowboardlandslag kom inte till skott i turneringen The Atlantic Cup, utan lämnade walk over och stannade hemma.


info@ricitici.se


NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tidslinjen Med love eneroth 1997 Första resan Min första utlandsresa var egentligen till New York men jag räknar det inte riktigt som min första skate-resa även om jag faktiskt träffade Harold Hunter och lite andra locals. Jag kunde helt enkelt inte skata i New York, jag kommer inte riktigt ihåg vad det berodde på, om det kanske var underlaget eller något men jag lyckades knappt åka något alls när jag var där. Lite senare flög jag över till Kalifornien med Kejwan och hans brorsa Kian och om det gick dåligt i New York så var det helt tvärtom i Huntington Beach, allt gick sjukt bra och vi stannade i ungefär 1 månad. 1998 Flyttade till Stockholm Efter G-Spot Forever flyttade jag till Stockholm och skatade en hel del där. Även om jag trodde att jag var för gammal när jag då var 20 år, körde jag på och hoppades på att det skulle leda någonstans. Jag gick på folkhögskola i Haninge mest för att finansiera vardagen och jobbade lite extra på G-Spotlagret. Jag hade också någon slags fotobonus så jag klarade mig hyfsat. 1999 G-Spot blev WeSC I samband med övergången till WeSC, var jag lite skeptisk och fick lite andra erbjudanden, bland annat från OneOff. Det gick en massa rykten om att G-Spot höll på gå i graven innan alla kände till att det skulle bli WeSC. Jag snackade mycket med Pontus och Greger som övertalade mig att stanna och jag fick en resa till San Diego plus lite fickpengar i 3 månader vilket gjorde att jag självklart stannade på WeSC. Det första som släpptes var en promo vi filmade under första vintern, jag kommer ihåg att alla var väldig opepp på att filma på tunnelbaneperronger mitt i vintern men nu när jag tänker tillbaks på det så var det ganska coolt och resultatet blev bra. 2000 Skateboardgymnasiet Jag och Mark Pulman blev tillfrågad att jobba med skateboardgymnasiet och uppstarten av det. Även om vi själva inte var initiativtagare, var det vi som fick forma och tänka ut hur det skulle fungera. Det var perfekt för mig för jag hade ändå blivit 22 år och innan hade jag en dröm om att leva på skateboard men hade vid det här laget börjat tänka att det inte skulle hända. Jag jobbade där i 1,5 år, sedan bestämde jag mig för att dra till Barcelona. Jag började känna mig lite uttråkad av att bara jobba och vara i Fryshuset. Jag hade varit i Barcelona i några veckor tidigare och hade fått lite kontakter där så jag ringde Bemo Lundgren en dag och frågade om han ville följa med och han hakade på direkt. 28 TRANSITION 3-2012<

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

Skidor Wille Lindberg plockade hem första platsen på NM i Riksgränsen med 0.11 poäng till goda framför Mattias Hargin som blev tvåa. I damklassen var det Evelina Nilsson som plockade hem den högsta poängen. Vem som vann banketten har vi dock inga uppgifter om men det verkar som Jonas Karhuma låg bra till där. Jonas syntes innan banketten i magtröja, glansiga tighta byxor och en rosa sjal runt halsen, detta tillsammans med nagellack och sedvanligt smink. Lägg sedan till lite alkohol, så visst kan man dansa på borden i bar över insmord i olivolja. Per Jonsson bjöd även han på en riktig karatefylla, överallt och ingenstans... Är du peppad på att skaffa dig en egen skidort så bör du skynda dig att ta kontakt med Bruce Willis. Han skänker nu nämligen sin skidort Soldier Mountain med 434 fallhöjdsmeter som han ägt i 20 år. Jacob Wester och Daniel Rönnbäck har bytt två plank mot ett plank och dragit till Sri-Lanka på surfsemester. Norska Chaoz productions var på besök i Åre för att ha shoot i Stendalshoppet i våras. Norges mest peppade skidåkare, Lars Haakon var lite väl peppad på detta och overshootade hela skiten på inhoppningen. Det här resulterade i att främre korsbandet rök i ena knäet, en menisk åt pipsvängen, kompressionsfraktur i ryggen, en spricka i knäet och i nedre delen av lårbenet. Vi önskar Lars Haakon en bra rehab och hoppas att han snart är tillbaka på skidorna igen. Secondhandsgrabbarna hade nyligen sitt sista springshoot i Lindvallen där en stor corner byggts upp. Dock var inte vädergudarna på rätt humör då det var mulet nästan hela tiden. Detta resulterade i att kvällarna spenderades med mer fest än vanligt. Korvfest i dess riktiga bemärkelse med armbrytning och allt som hör därtill. De kjolstygen som vågade sig in i stugan flydde snabbt efter att ha påpekat att det var just en riktig jävla korvfest. Morten Grape har vart borta typ hela säsongen efter en knäskada han drog på sig i december. Nu har han gjort

sin andra och förhoppningsvis sista knäoperation och har en lång tids rehab framför sig innan han är tillbaka i backen. Frej Jönsson ska till Mt. Hood i sommar för att vara coach på Windells. Neil Williman var för ett tag sen namnet på mångas läppar när han spontandroppade Högsta högsta i Åre. Dock blev det inget stomp, men en bra flygtur i alla fall. Adam Widén gav också han sig på Östras högsta parti ett tag innan med samma resultat. En ny budgetprodukt har letat sig ut på lavinutrustningsmarknaden. Snow-be heter den och kostar några hundralappar mindre än en vanlig transceiver, dock finns det ingen sökfunktion på denna. Så detta är inget du vill stå med om polaren ligger begravd i snön. Livsfarligt säger vi och inget vi rekommenderar. Den 21 September är det premiärdags för "Junkies on a Budget" på Deabser Medis. Adam Falk och Nicke Jacobsson rattar den svenska delen av projektet och det kommer bli mega-fett! Grande Roses river av riff under kvällen tillsammans med ett gäng bra DJ:s Axel Östlund har sökt om gymnasiet igen och kommer börja på Malung nästa år med teamkompisen Måns Bertz Wågström. Piffen har precis fått grönt kort… Fooore! Om ni är sugna på att haka på vinnarna av NM - Wille Lindberg och Per Jonsson nästa vinter så har Xtravel dem som guider på några av sina resor nästa vinter. Rätt bra guider kan man tycka, läs mer på www.xtravel.se Det viskas om ett nytt svenskt skidmärke från Åre. En ny vision för en roligare åkning sägs vara en av grundstenarna. Under hösten kommer de första modellerna dyka upp på den svenska marknaden. Skidorna har testats hårt under våren med många goda omdömen för nytänkande shapes som sporrar åkglädjen. Det hela låter sjukt spännande tycker vi och ser fram emot att testa skidorna i vinter.


VO NZIPPE R . C O M


NOTISER SNOW/SKATE/SURF

Tidslinjen Med love eneroth 2001 Europa Jag började få lite betalt utanför mitt jobb så jag ändå kunde leva på att åka skateboard. Efter att ha varit i Barcelona i 3 månader bestämde jag mig för att försöka hänga kvar nere i Europa och var borta från Sverige i närmare 5 år. Jag var mycket i Barcelona, Bryssel och en hel del i Lyon där min brädsponsor Antiz höll till och jag kände att någonting var på gång att hända ändå. Vi filmade till Antiz teamfilm och jag hade filmat en hel del med en norsk filmare. Han råkade ge bort materialet till Puzzle och i 2 eller 3 nummer i rad hade jag med mitt material som jag sparat till Antiz film. I efterhand var det kanske bättre för det fick en större spridning men jag kommer ihåg att jag var sjukt frustrerad då. 2007 Bellows Jag hoppade av Antiz och kom i kontakt med en bra sjukgymnast så jag lyckades få ordning på min ryggskada ganska snabbt. Under tiden jag var skadad målade jag mycket och gjorde även en del brädgrafiker till Antiz. Jag hade länge funderat på om man skulle kunna starta något eget. Efter att ha pratat mycket med Johan och Martin kom vi fram till att vi skulle starta Bellows och 2007 släppte vi den första serien brädor. Vi gjorde lite film och pushade för att Bellows skulle ta fart, vilket det gjorde och det kändes som om vi fick bra uppmärksamhet både i Sverige och utomlands. 2009 Johan Florell gick bort 2009 blev ett tungt år och det hände en massa jobbiga grejer. Det tyngsta var att Johan gick bort. Jag har haft väldigt svårt att hämta mig från hela den där perioden och har sedan dess haft svårt att få tillbaks motivationen. Vi höll på att filma till Pontus Alvs film In Search of Miraculous och jag var jävligt peppad på att få ihop en bra del till den, men sedan hände allt det här med Johan och jag tappade helt motivationen. Jag kunde inte filma längre och även om jag försökte ibland så blev jag bara arg så fort det kom fram en videokamera så jag orkade helt enkelt inte med det där. 2012 Idag Sedan 2009 så har jag väl egentligen kämpat med att återhämta mig, jobbat och pysslat med lite annat. Vi har ju fortfarande jobbat med Bellows, men det tog hårt på alla inblandade när Johan gick bort så det har kommit lite i andra hand.

30 TRANSITION 3-2012<

Tips välkomnas Maila redaktionen på info@transition.se

cover story Åkare JOCKE OLSSON Trick 5m, backside tailgrab Plats Woodard, Californien Foto Dave Lang Jag har hängt vid Megarampen på Woodward i snart en vecka för att nöta nya tricks inför X-Games Big Air. Det har blivit en del sessions med Jake Brown och Tom Schaar och en åttaårings som heter Asher. Det är mycket artonåringar som kör big air nu så konkurrensen är stenhård. Det här är bara en vanlig backside tailgrab och i mitt tävlingsåk kör jag backflip till backside 540.

13

juli

Skatecamp för tjejer i Göteborg

harr, öring och röding V/O-Shops nya brädor med artowrk av Marc Strömberg

Missa inte! Våra nya prenumerationserbjudanden på transition.se/prenumerera, T-Shirts, Hörlurar, skateboardhjul och en massa annat gött.

Jag är fortfarande inte särskilt peppad på att skata och jag tror nog inte den där motivationen kommer komma tillbaks helt. Jag kommer nog hålla på med annat och skata med mina polare för att det är skoj. Jag frilansar som grafiker och jobbar en del med Junkyard, Sweet, T-Shirtstore och Bellows. Mitt frilansarbete är det som tar upp mest tid och även om jag har varit lite rädd för att ta steget från skateboardlivet så känns det idag som om jag har valt rätt.



SAKER & TING I FOKUS

Sommaren är här. Eller det kanske inte direkt har varit klockrent badväder i hela landet ännu. Men vi litar på att det kommer, så varför inte börja planera för det? Du som har sommarlov och semester bör spana in dessa grymma produkter som kommer göra din dag på stranden/skateparken/skogen/staden lite vassare.

DC

VOLCOM

Skate Star 399:-

GoPro

Dive Housing 699:-

DC

POOL LE 849:-

32 TRANSITION 3-2012<

VOLCOM

Ozzie 349:-

Villopoto 349:-

GOPRO

Quiksilver

Wi-Fi Combo Kit 1499:-

basic tee 400:-

DC

Tonik S 799:-


BILLABONG SUMMERTIMEZ 320:-

Quiksilver

O'NEILL

BILLABONG

Influencer 1000:-

FIFTY 50 690:-

BILLABONG

O'NEILL

ole shirt 1000:-

CALYPSO 690:-

Cultivate 400:-

NIKE SB

Challenge Court 799:-

ELECTRIC Tonette 999:-

TRANSITION 3-2012<

33


SAKER & TING I FOKUS BILLABONG SEA WORTHY 300:-

QUIKSILVER ando flint 1200:-

Och skulle det vara så att du är duktig ochjobbar, lär du ju alltid behöva gå ut på en glassrast (gärna flera gånger om dagen), kanske i ett par nya cleana shades och en nygripad bräda under fötterna?

VOLCOM

O'NEILL

vapato 749:-

Sailor jonny 750:-

WeSC

WeSC

rowan 800:-

fraser Printed 1300:-

WeSC

Edmond Raw 700:-

ELECTRIC Hardknox 1199:-

34 TRANSITION 3-2012<

ELECTRIC Knoxville 1099:-


O'NEILL

WeSC

Paradise 650:-

Lazaro 700:-

WeSC

STANCE

Typographic water 350:-

COBRA & AHOY 149:-/PARet

NIKE SB

TEAM EDITION 749:-

Dusters

ELEMENT

Ace 1300:-

20 Years 699:-

NIKE SB

Stefan Janoski 799:-

TRANSITION 3-2012<

35


HÖRLURAR

från wesc och ipod full med bra tunes

Nödvändigheter fernando bramsmark FOTO Martin Hallberg TEXT NICKLAS PERSSON

F

ernando Bramsmark är en av den nya generationens skånepågar som med sina 19 år är en av Sveriges intressantaste skateboardåkare just nu. Han kikade förbi kontoret på fabriken för att tömmas på sina nödvändigheter, vi hittade allt från truckar till parfym och när Nando är på resande fot är det ungefär så här han packar sin väska.

BRÄDOR

low pro från Real skateboards

36 TRANSITION 3-2012<


spray can

inga kommentarer

PARFYM

BLACK POWER

inspiration perfekt toalettlektyr

MATTKNIV ENDAST FÖR GRIPPAN

PILSNER

hvornaar smager en tuborg bedst? - hver gang!

KNÄVÄRMARE

BRA ATT HA EFTER MÅNGA HÅRDA SLAMS

SKOR

NYA DOJJOR FRÅN NIKE SB

DOLK

FÖR TRÄNGDA SITUATIONER

TRANSITION 3-2012<

37


PÅ SKYPE med my magnusson

FOTO Anthony Tian [AT] & Björn Körner [BK] TEXT VIKTOR JOSEFSSON

[AT]

V

i vet inte hur många av er som känner till My. Men för er som inte har koll kan vi säga så här: Hon vann pris i kategorin Årets Kvinnliga Prestation på Svenska Skateboardgalan 2011, jobbar hårt med ideella projekt för att främja tjejskate och har gjort karriär på vita duken i filmen Skills. My bor idag i Göteborg där hon jobbar i Actionparken. Vi kopplade upp oss med henne för att ta reda på ett och annat.

Tjena My! Läget? – Allt är bara bra, blå himmel och sol, så jag ska inte klaga. Hur är det själv? Jodå, allt är fint. Men nu ska det ju faktiskt handla om dig. Är du beredd? – Shoot. Hur och när kom du i kontakt med skateboard? – Oj, det var länge sedan. Jag började skata ”på riktigt” när jag fick höra talas om att det fanns något som hette Tjejskate i Karlstad. Då var jag 10-12 år gammal. Så jag drog dit och på plats fanns en grym tjej som heter Katta Sterner som höll i eventet. Då var det jag och två tjejer till som åkte med henne och sedan

38 TRANSITION 3-2012<

började jag hänga i skatehallen i Karlstad var och varannan dag. Första brädan fick jag när jag var sju och då åkte jag lite på gatan utanför mitt hus, men det var alltså i och med Tjejskaten i Karlstad som jag började på riktigt. Du kommer alltså från Karlstad, men bor nu i Göteborg. Vad kan du säga om skatescenen i Götet? – I Göteborg har folk i allmänhet en bra attityd till sporten, men det hade absolut varit nice med lite fler skateställen. Jag jobbar ju i Actionpark och här tycker jag att det är riktigt gött, så det kan jag varmt rekommendera. Men du är väl också med och driver West Coast Riders, tillsammans med


Katta Sterner? – Jag har ju inte bott här så länge och har väl inte hunnit göra så mycket med West Coast Riders, utan det är mest No Limit som jag är med i fullt ut. Men absolut, vi har haft lite skatedagar med WCR, när vi har skatat och pysslat med mera.

jävligt glad och man blev peppad på att fortsätta i samma riktning.

Vad ger det för effekt? – Jag tror att vi hjälper till på ett bra sätt när vi har dagar då tjejer samlas och syns på olika ställen. På samma sätt märker jag det nu när jag startat Tjejskate här i Actionparken att det kommer fler och fler tjejer och hänger ut, vilket är sjukt roligt. På samma sätt var det i Karlstad tidigare. Då var det i princip bara killar som åkte bräda i parken, men så räckte det att jag kom dit, visade mig och agerade coach och helt plötsligt så vågade sig enhel del tjejer dit. Det kan vara lite jobbigt att börja åka skateboard och ge sig in i en park som tjej och inte ha någon att åka med. Så jag tror att det är viktigt med Tjejskate!

Vad sysslar du med när du inte åker bräda? – Jag gillar att spela gitarr, sjunga och skriva egna låtar. Sen tycker jag om att fota, rita, spela biljard och hänga ute i skogen. Jag tycker nog det mesta är kul egentligen.

Berätta lite om hur No Limit fungerar, i jämförelse med West Coast Riders. – Jag har inte bott i Göteborg speciellt länge och inte hunnit göra jättemycket med wcr än. Men vi har haft ett par event där vi jobbat för att få fler tjejer att börja åka för att de som redan börjat ska fortsätta. Wcr är ju lokalt medans No Limit är nationellt. Med No Limit arrangerar vi mer stora grejer, turnér, camps, tävlingar med mera. Wcr arrangerar mindre lokala event, skatedagar, pysseldagar, utflykter, vilka också är viktiga för att hålla uppe tjejskaten. Det är framförallt Katta Sterner som jobbat länge och mycket med west coast riders. Om vi lämnar organisationerna för ett ögonblick så skulle jag vilja att du berättar om när du vann pris i kategorin Årets kvinnliga prestation på Svenska Skateboardgalan 2011. – Det hela var ganska oväntat och det kom väl lite som en chock. Men anledningen till det var att jag bland annat styrt upp Tjejskate, vartit med och anordnat skatecamps och liknande ideella projekt. Jag var så sjukt nervös när de ropade upp mitt namn och jag fick gå upp på scenen och att jag sedan har scenskräck hjälpte ju inte direkt. Men jag blev

Vad har du för sponsorer? – Stereo Skateboards, Silver Trucks och peoma.com.

Jag har förstått att du tycker om att göra filmkarriär också... – Haha, ja just det. Det har ju inte varit så mycket med det. Men jag har varit med i en actionfilm som heter Skills. Med en viss Sean Banan, borde väl tilläggas? – Ja, precis, haha. Men det har som sagt inte blivit så mycket mer med det... Vill du bli skådespelerska? – Jag tyckte att det var jäkligt roligt. Jag har ju som sagt riktigt mycket scenskräck, så jag tackade först nej när de frågade om jag ville vara med i filmen. Men nu är jag glad att jag till slut tackade ja, för det var jättehäftigt och sjukt kul. En riktig utmaning och det är väl absolut något jag skulle vilja göra igen. Okej, tillbaka till skate. Du gick ju på Bryggeriets Gymnasium i Malmö. Hur pass bra var det för utvecklandet av din åkning? – Jag mådde inte så bra under mina gymnasie-år. Jag flyttade hemifrån när jag var sexton och bodde i Göteborg och pluggade vid Angereds Gymnasium, men jag gillade inte den skolan så jag bytte till Bryggeriet i Malmö efter ett år. Jag var inte så mycket i skolan under långa perioder och jag tror att om jag hade fått välja om så hade jag kanske valt något annat. Just under skoltiden var jag nämligen inte så pepp på skate. Jag är inte en sådan person som skatar hela tiden, utan jag behöver få välja själv när och hur jag ska göra det. Det blir en annan grej när man har lektion i det och måste prestera och utvecklas. Man kan inte direkt sitta och chilla. Skolan i sig är jättebra

bs disaster revert [bk]

Jag är inte en sådan person som skatar hela tiden, utan jag behöver få välja själv när och hur jag ska göra det

och jag tror det kan passa många, men inte mig. Vad ska du göra i sommar? – Jag ska jobba heltid hela sommaren på Actionpark, sen ska jag till Kroatien en vecka och sen blir det en hel del skatande. Jag skatar ju i princip varje dag på jobbet. Sen blir det kanske en lite turné med No Limit mellan Malmö och Göteborg, men det projektet ligger fortfarande i startgroparna.

Vad kan du ge för tips till tjejer som är sugna på att åka skateboard? – Det är ju väldigt många tjejer i Sverige som har börjat gå på Tjejskate, vilket kan vara en bra ”inkörsport”. Man önskar att det vore så enkelt att alla tjejer kommer och åker ändå, men detta är ett bra sätt att pusha in folk i skatevärlden på. Sen kan det vara bra att åka på camps. Av min erfarenhet blir man alltid väl bemött på sådana events. Men alltså det är bara att köra egentligen och göra det för att det är kul!

TRANSITION 3-2012<

39


NILS SVENSSON DECONSTRUCTION

TEXT nicklas persson

D

et hör inte till vanligheterna att svenska skateboardfotografer får en utställning tillägnad sig på ett museum, men Nils Svensson är inte heller en vanlig skateboardfotograf. Hans sommarutställning på Landskrona Museum, Deconstruction visar hela 65 bilder från hans 15 år som en av Sveriges största skateboardfotografer med bilder publicerade i bland annat Giftorm, Kingpin, Document, Transworld och så klart Transition. Alltid med ett fokus på Malmös scen, utveckling och profiler.

Hur kommer det sig att du har fått chansen att ställa ut bilder på Landskrona museum? – Janne Jönsson som är utställningsansvarig på Landskrona Museum kontaktade mig förra våren då han hade en idé om att visa skateboardfoton eftersom det under några år förekommit planer på skateparksbygge i just Landskrona. Processen för detta har varit ganska trögflytande och skulle förhoppningsvis ge det hela en knuff. Efter tips från Jannes son Eliot så blev jag kontaktad och jag satte ihop en presentation som fick napp. Jag har alltså Janne och Eliot att tacka! Vad tror du utställningen lockar för människor? – Min förhoppning är att få visa upp mina bilder för en helt ny publik. Landskrona Museum bjuder på ett väldigt blandat utbud, saker som

40 TRANSITION 3-2012<

lockar folk i alla åldrar. Just nu är det förutom min utställning en utställning om korgar, en utställning om postens historia samt ännu en utställning om skateboard av de lokala Landskronaskejtarna. Du har ju varit en av sveriges flitigaste fotografer ett bra tag nu, är din motivation fortfarande den samma? – Jag älskar fortfarande skateboard, kanske inte allt men just själva kärnformen och den kreativitet och nyfikenhet som finns bland vissa skateboardåkare. Fotografi för mig handlar mycket om att uppleva, att genom kameran vara med och utforska, att få ligga i rännstenen och verkligen vara en del av en stad, att söka och finna unika miljöer och att tillsammans med skateboardåkare skapa inspirerande bilder där både skateboardåkning och miljö är

jag är mer motiverad än någonsin att dokumentera den scen och miljö där jag är verksam i


SKATEBOARD

i harmoni med varandra. Jag gillar att vara en del av hela processen, antingen genom att jag själv är med och skejtar eller att jag är med och skapar och bygger. Så för att svara på din fråga så ja, jag är mer motiverad än någonsin att dokumentera den scen och miljö där jag är verksam i. Ser du den här utställningen som att skateboard har en högre acceptans än tidigare? – Ja så är det helt säkert. Folk ser att skateboard är en engagerande sysselsättning som lockar många ungdomar och det är värt att satsa på. Att min utställning visas på Landskrona Museum tycker jag är ett tecken på att folk är intresserade och nyfikna och vill veta mer om vad skateboard handlar om. Vilket är ditt starkaste minne som hänger på väggen i Landskronas museum? – För mig är bilden på Pontus Alv och Björn Olofsson den som har mest betydelse. Den förmedlar verkligen starten på den utveckling som har skett här i Malmö de

senaste 15 åren och knyter ihop några viktiga pusselbitar som har lett till vad vi har idag. Bilden som är tagen 1996 på baksidan av Björn Olofssons och Eddie Bengtssons skatebutik Boards R Us visar just Björn och en ung Pontus Alv som precis var hemkommen från San Francisco där han spenderade sina skollov skejtandes för Mad Circle, ett av världens absolut hetaste märken på den tiden. Boards R Us var vår bas, det var härifrån vi arbetade med att bygga upp Malmös skatescen. Det var här vi värvade medlemmar till vår skateboardförening och det var här vi startade projektet som några år senare blev Bryggeriet. Här umgicks vi, skejtade tillsammans och det var här min egen fotografiska resa startade. Så för mig handlar bilden om att skapa möjligheter och förutsättningar och att försöka förverkliga sina drömmar.

deconstruction pågår mellan 27 maj - 2 september

TRANSITION 3-2012<

41


FOTO Gareth Costello TEXT Anders Neuman

Snärtig Crooked Grind utförd vid Shangcheng Road i Pudong.

F

otbollsfruar är ett allmänt begrepp använt för att beskriva kvinnor gifta med fotbollsproffs. Många hävdar att de utöver sin skönhet tillför lite som är vettigt till världen. I engelska tabloider kan man följa deras äventyr och skandaler vecka efter vecka. Liksom fotbollsfruarna har Henrik "Bling" Svan en del tid att slå ihjäl då hans bättre hälft arbetar för det svenska modemärket Monki i Shangai som produktutvecklare. Att han i jämställdhetens tecken följt sin fru i hennes karriär har gjort att han som hemmaman har gott om tid att utforska den kinesiska skatescenen. Det är i jämförelse med de engelska fotobollsfruarna något vi sätter ett stort värde på.

Hur är livet som hemmaman i Shanghai? – Ja, det är inte mycket att klaga på. Skate, skate och skate typ, Fanatsy Camp style. Kan du besrkiva en vanlig dag? – Vanligtvis brukar jag gå upp samtidigt som frugan och ta ett

42 TRANSITION 3-2012<

par koppar kaffe innan hon går till jobbet. Sen är det dags att kolla RSS-läsaren och ta en kopp till. Efter det väntar jag i regel på att någon shredsugen gubbe ska vakna. Det brukar dock dröja så ibland tar jag mig en sväng för att leta nya spots innan det är dags att shredda. Vad har du för typer i ditt crew? – Mestadels Amerikaner och Shangahailocals men det är några andra svenskar här med. Språket sätter dock en del käppar i hjulet då kineserna inte riktigt kan engelska och min mandarin är lika dålig som deras engelska. Hur ser skatescenen ut annars i Shanghai? Finns det parker, butiker

och vad tycker kineserna om skateboard? – Scenen är bra men realtivt lite med tanke på stadens storlek. Totalt är det kanske ett hundratal som skatar. Det finns ett par bra butiker men det är svårt att få tag på rätt storlekar för skor och brädor. Jag har inte besökt så många parker då det finns alldeles för mycket oskejtade spots på stritan, det finns 2-3 stycken tror jag. För ett tag sedan besökta jag SMP-parken som enligt kineserna ska vara världens största men långt ifrån den bästa i mitt tycke. Rent generellt är kineserna otroligt intresserade av skateboardåkning och de kommer ofta fram och vill pröva eller stannar bara för att kolla på.


Smarrig Bluntslide to fakie i Expo Park

Annars är det lätt att tro att polisen inte ser på skateboard med blida ögon, men det kanske är fel? – Jag trodde samma sak men vakter och länsman verkar uppskatta skateboardåkning skarpt. Det är inte ofta man blir bortkörd, ibland kommer de fram och att gaggar lite men fortsätter man att skata så brukar de i regel ge upp och gå därifrån. Vilka andra fördomar om Kina har vista sig vara felaktiga? – Att det skulle vara mer strikt och ordning och reda a la Nord Korea men det är mer eller mindre kaos var man än går. Jag trodde att det skulle vara mycket mer Pingis och Kung-fu men så är tyvärr inte fallet.

Har du lagt dig till med några nya vanor? – Jag skejtar kanske lite för mycket flat och äter en hund på daglig basis, det sista var inte hel sant… Vad har du fastnat för i det kinesiska köket? – Det finns mycket mat som är bra i Kina men Shanghais mat är inget vidare, mycket söta konstiga saker. Sen är de förtjusta i kycklinghuvuden och kycklingfötter. Hur länge har ni varit där och vart bor ni? – Vi har varit här i nio månader och bor i kvarteren vid "Former French Concession".

Vad är det skrockigaste du upplevt hittills? – Ja, du… det händer galenskaper hela tiden. Jag åt lunch med några gubbar tidigare idag där det bl.a. serverades rådjurspenisvin. I allmänhet är de flesta väldig nyfikna på den vite mannen och kommer gärna fram och vill ta kort, tjöta lite eller bara stirra ett tag. Hur påverkar det kinesiska levenet bloggandet på XXIV.se? – Till det bättre måste jag säga, jag har lagt upp några shredrapporter när internet har tillåtit. Så XXIV är censurerat av den kinesiska staten? – Ja, men jag har skaffat en VPN-

upplåsning då nu funkar allt som det ska annars kommer man inte åt mycket på the world wide web. Både youtube och vimeo är förbjudet bl.a. Du är inte rädd för att ta fast dig? – Nej, de flesta har de stå och som västerlänning verkar man komma undan med det mesta här. Har du några planer på att utflykter in i Kina under den närmaste tiden? – Det blir en tur till några städer med XXIV i höst, de kommer i september om allt vill sig. Trevligt, då ser vi fram emot en ny rapport från Kina i höst!

TRANSITION 3-2012<

43


q ui k silve r

FOTO johan wennerström

TEXT VIKTOR JOSEFSSON

2012

Tre crews, tre skate-edits och en prispott. När tre av Stockholms absolut hetaste skate-crews drabbade samman i Quiksilver Crew Wars stod ord som kreativitet, gemenskap och bangers i fokus. Transition har följt "kriget" noga och ger dig här en inblick i hur det har gått till. Under maj månad gjorde tre av Stockholms bästa skateboardcrews upp om vilka som är bäst i stan och en prispott på 10 000 kronor. Quiksilver Crew Wars stod på agendan för crewen: Madness, Lynx och Awaut. Deras uppgift var tydlig. Mellan den 7 maj och den 4 juni skulle varje crew sätta ihop varsin skatefilm på 5 – 7 minuter. Videon skulle bestå av två delar. En del filmad utomhus och en del som filmades under en privat filmsession i Fryshuset, Stockholm Skatepark. När filmerna väl är klara bedöms de av en jury på antalet visningar, kreativitet, stil och ös. Låt oss presentera de tre crewen lite närmare.

44


Simon Sandstrรถm med en clean fs rock'n roll.

45


SKATEBOARD

MADNESS

Teamleader Samir Arfaoui Riders Axel Lindqvist, Samir Arfaoui, Olle Karlsson, Alexander Carelle och Jesper Lind

I

början av maj när alla började filma var det inte direkt blå himmel och sol i Stockholmstrakten och det blev därför en svår start för crewen. Då gällde det att vara kreativ, precis som Madness.

Så överlag har det gått rätt bra för Madness och de tog även med sig sin kreativitet till Stockholm Skatepark, då de under sin kväll där riggade upp med såväl lampor som rökmaskin.

– Vädret har ju inte varit det bästa och det har regnat en del, berättar Samir Arfaoui. Därför har det blivit att man har besökt rätt mycket spots under tak och man blir ganska förvånad över hur många spots man kan köra i Stockholm när vädret inte bjuder till. Det är bara tänka till. Vi har kört en hel del i Alvik och i Fruängen.

– Att få tillgång till hela Stockholm Skatepark, för oss själva var riktigt grymt. Då kunde vi planera de olika spotsen och verkligen få till det som man hade tänkt sig.

46 TRANSITION 3-2012<


Madness Jesper Lind fs flip to disaster.

Alexander Carelle med en fs noseslide.

47


SKATEBOARD

Lynx A

lla i Lynx-crewet tycker Quiksilver Crew Wars är en riktigt clean grej, där man verkligen får visa vad man går för både på skate- och filmplanet. För utomhusdelen har de främst varit och filmat i Skarpnäck och runt omkring Karlaplan, i Stockholm. Men det roligaste med "kriget" har ändå varit att filma i Stockholm Skatepark. – Det här är jättekul, berättar William Engström. Att få filma helt själva i Frysen, i sex timmar och sedan lägga upp utomhusdelen precis hur man vill. Hela idén är sjukt rolig och det pushar alla i crewet att verkligen prestera. Överlag tycker jag att det har gått bra, vi har fått en hel del bangers och kommer fortsätta köra hårt ända fram tills vi måste lämna in materialet. Eftersom vi

48 TRANSITION 3-2012<

Teamleader William Engström Riders William Engström, Jonathan Carelle, Martin Sandberg, David Jakinda och Vincent Hasselberg

har haft skola och så, har vi bara varit och filmat i Stockholm, men det har varit grymt. Det tråkigaste som hänt crewet under dessa veckor var att Vincent Hasselberg gjorde en rejäl slam, som antagligen kommer påverka hans deltagande i Lynx edit. Men grabbarna är ändå positiva. – Vincent slammade riktigt hårt utför en container, i ett försök på en feeble. Han föll och slog i hela sidan, låret och armen ganska brutalt. Därför tror jag tyvärr inte att han kommer få lika många tricks som de andra, men han kör så gott han kan så det kommer bli bra hur som helst, säger William.


Unge herr Martin Sandberg med en fs crooked…

… samt en köttig kickflip.

49


SKATEBOARD

Awaut P

Teamleader Max Wijk Riders Max Wijk, Nisse Ingemarsson, Philip Nilsson, David Stenström, Simon Sandström, Simon Kjellqvist, Gutav Tinnerstedt, Daniel Grönwall, Martin Sundby

å grund av vädret gick det segt även för Awaut i början.

även om de är väldigt självsäkra över att de själva kommer att vinna.

– Det gick rätt segt i början, plus att det var dåligt väder, berättar Max Wijk. Det gick till och med så långt att jag och Nisse Ingemarsson stack ner till västkusten en sväng bara för att det skulle hända något. Men allt eftersom har vi tagit oss i kragen och köttat på, så att säga. Vi har grymma grejer på film, som vi är riktigt nöjda över.

– Vi kommer vinna det här, med 100 procents säkerhet, berättar Max Wijk. Vi är Sverigest cleanaste skatecrew och vi borde inte ha några problem med att ta hem det här, gentemot de lite mer nybildade crewen. Vi har ju varit med ett tag, är lite äldre och alla i Awaut känner varandra riktigt bra och har skatat ihop i cirka sex år.

Awaut tycker överlag att Quiksilver Crew Wars är en rolig idé och en riktigt bra grej. De påpekar också att det är kul att se vilka crew som verkligen presterar och kör sin grej i Stockholm,

50 TRANSITION 3-2012<

Du hittar alla filmerna på www. transition.se


Nisse Ingemarsson visar var sk책pet ska st책 med en kickflip wallride.

51


down the lines på

maldiverna FOTO Mikael Pilstrand TEXT freddie meadows

Grymma vågor, havsvind i håret, 35 graders värme och en fet vit yacht. I början av året träffades ett gäng grabbar för att bege sig till paradiset. Det här är Freddie Meadows egna berättelse om tolv underbara dagar bland tuber och atoller på Maldiverna.

52


maldiverna The boys on the boat Markus Boman Resans arrangör och som sagt en legendary dude som äger Surfers och faktiskt har vindsurfat Jaws på Hawaii, har jag hört. Petter Sveriges första och bästa rap-artist. All round legend och en av de snällaste och mest generösa människor jag träffat. Storken Min nya bästis. En galet smart, rolig och stilig entreprenör som var "the mood manager" på båten. CEO på The Soul Lounge och Babba, ett nytt svenskt skivbolag. Plus points för att han tog med sig feta högtalare ++++++ Manne Som sagt min bästis, filmare och partner på Blueberry Visuals. Svårt att hitta en bättre dude. Behöver nog en satellit för det.

Jonas Nordberg En 'Uncle' inom svenskt surfing. Bott på Bali i 25 år, varit båtkapten runt omkring Indonesien på the search och är en förebild för alla. Jag hoppas verkligen att jag surfar som honom när jag är 50. Markus Larsson Wow vilken snubbe! Super-ödmjuk, proteinälskare, galet snygg och världselit inom skidåkning. Eller bättre sagt slalom. En inspiration på många sätt. Love you makkan! Duncan Mukada The big G på resan. Grym på att filma, alltid bra vibes och en kille som vet hur man njuter av livet. Man kunde hitta Dunc på taket, där han brukade sätta sig och tänka igenom saker. Viktiga stunder.

Oliver Henriquez Den enda som skrattade åt mina skämt på båten! Så han har redan 'God' status i min lilla bok. Underbar kille, sjukt talangfull bakom kameran, och en dröm att resa med. Synd att det tog honom 12 dagar att hoppa från båten men det behöver vi inte prata så mycket om. Just putting it out there! Mikael Pilstrand Grym och artsy fotograf och en dude som jag har velat träffa och fota med länge nu. Han surfade faktiskt mer än vad han tog bilder men vafan… Lovely guy. Johan Sauer Min bästa elev som utvecklades något otroligt under tiden. Sauer är där uppe med det bästa. Alltid glad, alltid något bra att tilläggas och som Larsson, alltid snygg.

Gustav Linder Resans all-round good guy. Smoothest surfing-bankir jag nånsin träffat! Mannen har stil på brädan, är alltid där för en, är stor och stark så också jävligt bra back-up i lineupen och en snubbe som inspirerar mycket med sina affärskunskaper. Johan Alpin Garaget Super-ödmjuk fast en legend och pionjär inom svenskt free-riding. Grabben har hoppat 30 meters klippor och har massor med fina historier om för i tiden. Om du kan få fram dem bara… Magnus Wörnet Också delägare på Alpin Garaget och en helt underbar människa. Han var båtens maskot, party starter/party ender och ett stort inspiration på boogiebrädan. Hålla utkik på "Mange's World"…

53


"Sultans" under en av de mindre dagarna. Inte episkt, men Freddie lyckas göra det bästa av situationen.

Jag landade i Stockholm dagen innan flyget till Malé skulle avgå, utan någon som helst koll på resans upplägg. Jag visste vi skulle bo på en båt i 12 dagar runt om Maldiverna i ett fucking paradis, men inte mer än så. Eller jo, att det var mycket action i Indiska havet och att det stod 3 meter på prognosen. Efter en helt fantastiskt dag i storstaden med fint väder, bra häng och mycket gjort runt om stan, samlades vi på "Shanti": en grym indisk restaurang på Söder. Petter gick in först och fick värsta 'VIP treatment'. Jag antar att han är på besök rätt ofta. I alla fall, var det ett jäkligt bra sätt att värma upp magen inför Maldiverna. Jag satt och svettades över min über-starka mango-kyckling som var helt galet god. Efter alla mina år i Indien, kan det vara den bästa indiska mat jag ätit utanför själva landet. Även bättre än i London. Check it out om du inte redan har det. Vi avslutade kvällen med lite vin och öl uppe hos Martin, en legend som jag fick träffa i Costa Rica under vintern. Planen var att somna tidigt för att hinna med allt som behövde göras dagen efter. Tror att vi kom hem strax efter 3 på morgonen.

Man tog av och hann knappt göra en speed snap innan man var tvungen att pumpa downthe-line med allt man hade Personalen på båten jobbade inte direkt i onödan. Här: Ali.

Snabba cut-backs och lek på båten är vardag på Maldiverna.

Flyget gick 15.50 så vi hann med lite viktiga grejer innan. Manne köpte sin tredje dator för i år och ett par simfötter. Stackars duden som har blivit rånad på 3 datorer under så kort tid! Jag sov hos Storken och efter morgonkaffet stack vi till O'neill-kontoret för att hämta upp allt vi behövde till resan. Mr Levin på O'neill var lite avis kan man säga. Vi har lovat honom att han får följa med nästa gång! Taxin hämtade upp oss och Manne's underbara pappa, Håkan, körde brädorna till Arlanda. Där fick vi träffa två viktiga karaktärer i sagan: Duncan och Oliver från Concrete Steppa Pictures, som var med för att filma Petter till "The Maldives Chronicles". Petter stod redan vid in-checkningen och hade så klart fixat bra platser till boysen. Brädorna lastades av och alla kom in i en frenzy av stoke. Vissa packade om, vissa tog fram brädorna av rent stolthet. Från ingenstans kom det 4 grabbar till med surfbrädor. Eller tre. För en hade boogie-board. Det kändes som ingen visste vilka de var, eller att vi skulle dela båt med dem.

SURF 54 TRANSITION 3-2012<


Bildtext

Jailbreaks - En superlรฅng och snabb hรถger. Man tog av och hann knappt gรถra en speed snap innan man var tvungen att pumpa down-the-line med allt man hade.

55


Fredagsstämningen, som Petter kallar det, är när man hinkar till ordentligt på flyget. Så var det i alla fall hela vägen till Doha. Själv hade jag tänkt sova lite, sippa på lite carrot juice och känna mig fräsch när man hoppade i för första gången, och så vidare. DENIED! Det blev G&T's istället. Det var liv fram tills timmen innan vi skulle landa, då hade vi hunnit sova sista biten. Det var det värsta vi kunde göra… BOOM! Planet landade och vi steg av i Doha. Småsnurrig genom passkontroll och security, men alla klarade sig. Storken hade bestämt sig från början att han var på en alkoholfri diet och såg resan lite mer som ett spa treatment och en chans att kommer in i bra mode och testa på att surfa. Han har ändå spenderat 3 månader under det senaste halvåret på surfdestinationer i världsklass och inte surfat!

att han kanske inte var på sitt bästa game. Exempel: Vi var alltid sista båten i hamnen på morgonen när alla andra båtar hade redan dragit och säkert var halvvägs genom första sessionen.

Det var på Doha's flygplats, när vi satt på ett konstigt café och försökte överleva, vi och de andra svenskar pratade på riktigt. Gustav Linder, Johan Sauer , Johan från AlpinGaraget och Magnus Wörnet aka "Manges World", utan tvekan den mest hardcore boogie-boarder jag någonsin träffat. I alla fall, fyra underbara snubbar!

Kockarna gjorde det bästa av det de hade och maten var, överlag, jättebra och vällagad. Efter tredje, fjärde dagen började kockarna förstår att vi var svenskar som åt minst dubbelt så mycket som de gjorde, och därefter lagade de ordentligt med mat. Alla gick ner som mest i början. Stackars Larsson, som missade proteinfönstret gång efter gång.

Nästa flyg - bästa flyg. Jag tror alla sov som stockar på andra flyget till Malé. Jag och Manne gjorde i alla fall det. En halvtimme innan det var dags fick vi kaffe. Vi satt upp och kollade ut genom fönstret. Hela havet var prickigt med atoller och det blåaste blå vattnet. Nu var det dags på riktigt.

Andra surfet, för min och Mannes del, var på Jailbreaks. En super-lång och super duper snabb höger som var helt otroligt på visa dagar. Man tog av och hann knappt göra en speed snap innan man var tvungen att pumpa down-the-line med allt man hade. Väggen ställde sig 200 meter lång och såg ut att stänga men på något sätt gjorde den aldrig det. Man flög fram på riktigt. Jag har nog aldrig fått så mycket fart på en axelhög våg förut. Jag minns att efter jag hade tagit en riktigt fet, paddlade jag ut igen och fick se min boy, Manne, ta av på en av de finaste hittills. Han valde den rätta linjen och tubade sig förbi mig! För min del så finns det två saker inom surfing som ge mig mest glädje av allt. Först, när jag tubar mig så klart, och sen är det när man ser ens bästa buddy tubar sig förbi på riktigt. Och särskilt Manne. Sedan vi började med Palmtrees & Pinecones har Manne utvecklats så galet mycket. Frickin’ legend!

Bagaget - check, Brädorna - check. Vi satt utanför Malé's flygplats precis vid havet och väntade på både transferbåten tillsammans med resten av gänget som bestod av Markus Boman, Mikael Pilstrand, Markus Larsson och Jonas Nordberg. Gänget dök upp och det var smiles all around. Alla hälsade noggrant och transferbåten kom. There at last. Vi hade kommit fram. Havsvind i håret, 35 graders värme och en fet vit yacht. Besättningen bestod av Batty-boy (kapten), 2 kockar 'Mo' och 'My Man' brukade vi kallar dem och sen fanns det 3 'all rounders': Ali, Jimmy och Big Amadé som hjälpte till med allt som behövdes. Vi blev tighta med besättningen direkt och hängde med dem som polare. Jag upplevde dem som väldigt ödmjuka, ärliga och snälla människor. Förutom kaptenen. Jag är inte den enda som skulle påstå

56

Vår första surf hade vi på en vänster som heter Honkeys, som i princip var en stor jävla tease under hela resan. Hon gick NÄSTAN av flera gånger men antingen så var det vinden som var det var fel på eller så var det alldeles för strömt. Men vi brukade säga att om Honkeys hade perfekta förhållanden, hade det kunnat vara det bästa av alla spots i området. Petter brukade går runt och försöka övertala folk att följa med honom ut dit men det var inte ofta han fick med någon. Han fick dock både resans våg och resans uppskakning på Honkeys. Och såg haj...

Vi hade Jailbreaks för oss själva i ungefär 3 timmar, fick säkert 50 vågor var och allt kändes overkligt. Manne och jag hade verkligen ett moment där. Sen kom det en båt full med japaner så vi bestämde oss för att åka tillbaka till båten. Klockan


Coke's - Ett av de svårare breaken i norra Male, med goda tubchanser. Freddie bevisar sina skils i kvällssolen.

Sex fot, lätt dubbelgubbe på seten och en höger som bara tubade ihjäl från start till slut där hela vågen stängde på ett korallrev, knappt en meter djupt

57


var redan fem och alla hade surfat klart för dagen. Jonas och Boman var tillbaka sist och det första Jonas sa var att han hade precis fått bland de bästa vågorna i hela sitt liv på ett bryt som heter Sultans som är runt hörnan från Honkeys. Samma ö fast på högersidan. "Topp fem minst" sa han. Jag vägrade tro på det eftersom mannen har bott på Bali i 25 år, plus att jag hade hört att Jonas hade rätt kasst minne och glömt sina glansdagar, men så fel har jag nog aldrig haft… Dag två var helt otrolig. Alla var klarvakna klockan halv fem. Vissa sov ute på däcket, vissa sov i sina hytter. Mange hade, som vanligt, fixat kaffe till gänget och, Batty-boy (kaptenen), hade oss ute vid Sultans vid 6. Ett Mirakel. Rosa morgonsol, skinande turkost vatten och helt vindstilla. Jag tror aldrig att jag hoppat i snabbare. Jag kom till lineupen och möttes av 4-5 fots super-cleana linjer som var så vackra att jag inte visste var jag skulle ta vägen! 3-4 paddeltag så var jag med. Droppade in och vågen stod i all sin glory. Bottom turn - upp - titta tillbaka - sätta brädan på railen och bara gräva skiten så mycket det går. Tittar upp igen och hela vågen håller på dränka mig i det färgglada vattenrummet som jag befinner mig i. Jag tar fram bakfoten - siktar på luckan som är den enda utgången och känns långt bort nu - jag pumpar en gång - två gånger - sen känner jag hur hela vågen håller på explodera! Helt plötsligt blir allt vitt, dimmigt och så löööjligt vackert. Jag sätter all vikt på framfoten och hålet börja närma sig. Vågen saktar ner och allting bara öppnar upp sig. Det är inte ens svårt eller en utmaning längre, bara ren glädje. Innan jag hinner reagera visar sig the dreamiest air section. Eftersom jag hade så mycket fart jag behövde inte ens pumpa och så launchar jag upp och började varva, jag landar baklänges och vrider runt. Hur så mycket episkt kan hända på en våg, vet jag inte. Men det jag vet är att det var min bästa våg på hela resan, utan tvekan. Jag kommer ihåg varenda detalj som du har säkert redan märkt och kommer nog aldrig glömma den. Men det är alltid så. Ens bästa våg eller sväng är aldrig med på film eller bild. Jag ser den lilla båten köra mot Sultans. Jonas, Manne, Micke, Gurre, Boman och Petter var på väg. Manne hoppar i med vattenhus och Micke tar bilder från båten. Jag tror vi låg i, i kanske fyra timmar. Alla fick overkliga åk och tubemästaren

58 TRANSITION 3-2012<

Jonas hade en till session i topp 5. Boman kastade vatten och gjorde så att det regnade över hela lineupen efter varje sväng. Gurre fick nästan varenda bra våg och surfade hela vägen till hajområdet på insidan. Petter körde sin backside-attack och fick många långa åk med solhatten gungandes. Bra jobbat grabbar! Dag tre var i princip likadant. Tuber till alla som ville och helt fantastiskt bra häng på båten. Shit man, Maldiverna… På riktigt?? Dessa dagar på Sultans såg jag vågor som var i samma klass som man pumpar i Indonesien. Nästan i alla fall. Alla var nog lite förvånade över hur bra vi hade fått det och att det här skulle bli de minsta dagarna på hela turen. Svårt att tror men så såg det ut. Dag fyra. Vågorna var fortfarande bra men inte som det hade varit. Fan, det var nästan skönt ju. Armarna hade ändå paddlat mer än vad de flesta hade paddlat på ett år och det kändes som gänget började bli sugna på att dra söderut. Så efter en mättande lunch, kickade vi tillbaka och körde båten mot bryt som kallas Cokes och Chickens. Vi kom fram till Cokes strax efter tre och blev välkomnade av något sjukt. Sex fot, lätt dubbelgubbe på seten och en höger som bara tubade ihjäl från start till slut där hela vågen stängde på ett korallrev, knappt en meter djupt. Alla stod uppe på taket och kollade hur varje set imploderade genom lineupen. Jag och Manne blev helt extatiska och snubblade runt båten i jakt efter fenor, objektiv, fin-keys, leashar, you name it. Jag fick till och med ha med Boman's 6'6a i lilla båten ifall det behövdes. Tack Mackan! Jag hoppade av båten med min Swamis 6'0 och paddlade ut. Det kom ett set direkt och precis innan jag hann tillräckligt långt ut peakade vågorna upp och kastade ut i olika färger. Jag minns hur inbjudande det såg ut att vara. Cokes är en väldigt odefinierad tub, och på just den dagen ganska tekniskt. Svårt att ta sig ur liksom. Oavsett kan jag tänka mig att den här vågen är psykotiskt när riktningen är optimal och allt ligger rätt. Jag fick några goda, några shutdowns och missade de enda två set vågor som kom under hela sessionen. Denna dagen var det National Holiday på Maldiverna och besättningen, förutom kaptenen, skulle ut på land och festa Maldives style. På båten hade vi viktigare grejer att tänka på. Det var vår boogie-boarding hero


Hur så mycket episkt kan hända på en våg, vet jag inte. Men det jag vet är att det var min bästa våg på hela resan

Honkey's, en grym vänster som levererade under korta stunder. Petters favoritspot, då han var den enda i gänget som körde goofy.

59


Freddie gör en tub efter en bottomturn på Cokes.

Mange's födelsedag, så bestämde vi också att det var dags att köra all in. Petter bjöd på första flaskan, jag på det andra. Storken lirade beats, Gustav bjöd på tal, Mange sjöng. Det var galet mycket bromance helt enkelt. De följande 5 dagar bestod av midja- till axelhöga vågor. De stora swellen som var så lovande kom aldrig och stämningen i vattnet började bli lite spänd eftersom alla var hungriga och ingen fick något bra. För även om man fick en fin set-våg, var där ändå 15 - 20 pers i vägen. Markus var så klart i sitt element eftersom han är bäst på slalom. Vi hade blivit lite bortskämda helt enkelt. För midjehögt är ändå jättekul om det bryter fint på ett rev. Det som var fint med att det hade blivit mindre var att man gjorde andra saker istället. Det blev en hel del snorklande, chill, och hopp från båten. Vissa bokade in sig på ett närliggande resort för massage och en berömlig buffé. Själv byggde jag en "Hawaiian Sling", som är en poorman's speargun, av ett spjut och en gammal cykelslang. Jaktlyckan blev dock inte långvarig då den sög och inte gick att skjuta med. Jag såg en rätt så stor haj faktiskt. Kanske två meter och också på jakt. De är otroligt snabba och den försvann lika fort som den kom. Jag blev rätt förvånad över hur nära vågen den var, hur nära oss de är hela tiden. Johan från Alpingaraget sa att han hade sett mig dela en våg med en liten enmeters haj 3-4 meter framför mig.

Johan sa att han hade sett mig dela en våg med en haj som simmade 3-4 meter framför mig

Petter på Honkey's. Koncentrationen är av ansiktsuttrycket att döma på topp!

Vi hade kommit till vår sista kvällssurf och det fanns fortfarande ingen swell på horisonten. Vågorna var fortfarande små och de flesta stannade på båten och njöt av en iskall öl och en löjligt vacker solnedgång. Festen fortsatte efter maten med grymma tunes och hopptävling från andra våningen. Mange hade strippat ner till sina ormskinnskallingar och hans medhavda apmask var på. Det var en frickin’ cirkus på båten! Vi fick höra dagen efter från kaptenen, att där man ankrar båten och där vi hade hopptävling fanns det mycket haj och barracuda... Vi vaknade dagen efter med pulserande huvuden och samlades på däcket. Det första vi såg var ett pumpande Jailbreaks, 4-5 fot, offshore och en tågande höger med tubsektioner hit och dit. Alla rusade av båten och hoppade in i dingyn. Full fart mot brytet. Vilket sista morgon! Det pumpade non-stop i

60 TRANSITION 3-2012<


En snärtig cut back signerad Jonas Norberg.

princip hela förmiddagen med våg efter våg efter våg. Det var nästan för mycket vågor i början och man var fortfarande lite trasig från kvällen innan. Men vi ångrade oss inte en sekund. Det var exakt en sådan "sacrifice" som vi behövde. Att en hel båt hade tagit initiativ och kört all in. Legendary man! Mange tar av på en set-våg, han får en helt episkt "foam-ride", droppar ner, sen upp igen i en hög linje. Vågen håller på löpa ifrån honom, från ingenstans sträckar han ut sina armar, ger oss hårdrockstecken och därefter avslutar han med en kamakazi frontflip in i impact-zonen… Helt otroligt! "Det kallas för Superman!", berättade han senare.

var inspirerande gång efter gång var Jonas. Hans stil på vågen och attityd till surfingen är väldigt svår att hitta nuförtiden. Hans surfing är elegant och detaljerad, samtidigt som den är aggressivt och rå. Han väljer alltid fina linjer och det syns verkligen i ögonen på honom hur mycket han lever för det här. Jag känner igen mig själv i honom på det sättet och hoppas verkligen på flera surfresor med mannen i framtiden.

Hela havet var prickigt med atoller och det blåaste blå vattnet

Jag hoppas verkligen på fler surfresor med hela bunten faktiskt. Grymma dagar, grym surf och sjukt bra gemenskap. Det här var Maldiverna gott folk. Tills nästa gång...

Det var en sådan sesh där alla fick utopiskt många bra vågor och var i sin bästa form. En snubbe som

TRANSITION 3-2012<

61


MUSKELMINNE VS. indiana jones and the temple of frontside flips Alla som sett en kung-fu film och sedan gett sig på att göra fly-kicks har bildat sig en insikt i att det som hjärnan säger till kroppen att göra inte sker helt automatiskt. Även om man kan föreställa sig hur man snurrandes skall flyga genom luften, är det inte lika lätt när man förflyttar sig från sin fantasi och landar pladask i sin egen, mänskligt begränsade kropp. De som sett Jedi's i Star Wars möter en helt annan problematik, men nog om det här.

62 TRANSITION 3-2012<

Text Gustav Svanborg Edén foto Anders Neuman, Martin Hallberg, Martin ottosson, jonas adolfsson & daniel lorén


Switch Heelflip nerför 12 trappsteg är inga problem om man drillat musklerna tillräckligt hårt. Foppa Forsberg visar hur enkelt allting är när allt synkar. Foto: Anders Neuman

TRANSITION 3-2012<

63


SKATEBOARD

64 TRANSITION 3-2012<


Det syns att Olof Hörnesten har spenderat en del tid ihop med sina Backside Smiths. Smakligt utpekad med smarrig stil. Foto: Martin Hallberg

Om man dock håller liv i sina våldsfantasier och fortsätter öva så börjar med stor sannolikhet avståndet mellan fantasi och verklighet krympa. Kroppen 'lär' sig av erfarenhet och svarar snabbare och lättare på vad hjärnan vill. Våra fly-kicks blir bättre och kroppen kommer ihåg vad den blivit tillsagd. Vi märker kanske också att vi inte längre behöver tänka på samma saker som i början, eftersom de händer av sig själva. Vi har helt enkelt utvecklat vårt muskelminne. Hur är det då muskelminne fungerar? Vi byter genre från martial-arts och beger oss ut på upptäcktsfärd. Djupt in i djungeln. Vi får tänka oss att vi i sällskap med Indiana Jones försöker hitta vägen till en mytomspunnen gravplats. Vi kan kalla den 'Frontside Flip.' Nu är ju detta en analogi och djungeln symboliserar givetvis vår otränade hjärna och stigarna som Indy hugger fram i grönskan är ju de neuronbanor där signaler skickas för att få olika muskler at reagera. Häng kvar nu… I början går det trögt för Indy. Han hugger och kämpar, men det är klumpigt att komma fram. Varje gång han kommer en bit på vägen måste han stanna och lista ut om han är på rätt väg. Han kanske inte alls skulle österut? Är detta verkligen vägen till 'Frontside Flip?' Varje vägskäl innebär ett nytt val. På samma vis kämpar vi med vårt muskelminne. Hur fötterna skall stå, var vikten skall vara och hur timingen på rotationen skall fungera blir ett omständigt tankearbete. Vi tänker efter, känner efter och klurar långsamt. Vi försöker om och om igen. Indy lyckas dock kämpa sig fram till målet till slut. Framme! Vi landar vår första frontside flip. Nu är bara frågan hur man skall hitta fram igen nästa gång. Indy vänder sig om och ser tillbaks på sin krokiga stig: Kan han hitta hit igen innan växtligheten åter täcker över den nytrampade vägen? Indy beger sig raskt tillbaks till civilisationen för

TRANSITION 3-2012<

65


Muskelminnet är inkört och vägen till Frontside Flip är som ett X2000 express utan stopp

att hämta utgrävningsutrustning. Vi försöker landa flipen ett par gånger till innan vi går hem.

utan tar omvägen med finare utsikt. Vi hittar ju alltid fram till Frontside Flip, eller hur? Vi kan ju stället.

Allt eftersom mer och mer trafik beger sig utför stigen som leder till Frontside Flip desto enklare blir det att ta sig fram. Omvägar får genvägar, växtligheten röjs bort och tillslut kanske till och med grus, asfalt och rent av tågräls läggs ned. Hjärnan blir van att skicka 'frontside flip signaler' och just de neuronbanorna som används till detta växer och blir mer effektiva. Musklerna reagerar snabbare och enklare.

Helt plötsligt har vi svängt av banan och befinner oss i djungeln igen. Vi börjar ifrågasätta om Frontside Flip verkligen låg österut, eller om det var snabbare att åka på annat håll. De nya truckarna poppar annorlunda, skorna flippar på ett annat sätt och efter att ha försökt catcha på ett annat vis har vi helt plötsligt glömt hur vi gjorde från början. Vi är återigen vilse i djungeln och alla skyltar till motorvägen är mardrömslikt bortblåsta. Vi har tränat in massa alternativa neuronbanor som gör det svårt för hjärnan att urskilja vilken som är huvudleden.

Där vi tidigare var tvugna att välja riktning bland olika vägskäl finns nu en klart trampad väg. Vägen är tydligt skyltad: Det är bara att köra på. Vi behöver inte tänka på hur vi skall stå eller hur vi skall ha vikten: vi känner det utan att behöva tänka. Vi börjar gradvis koppla in autopiloten. Muskelminnet är inkört och vägen till Frontside Flip är som ett X2000 express utan stopp. Nu tror vi kanske att vi är framme. Vi planerar semestrar och helgutflykter till Frontside Flip mest hela tiden. Det har blivit vår 'go-to' destination. Vi kan stället och gillar det. Men helt plötsligt händer något: Vi glömmer att vägen till Frontside Flip är byggd på sankmark. Vi beslutar att vi vill byta skor, truckar eller göra 'lite mer catchade flippar.' Vi vill inte köra på motorvägen,

66 TRANSITION 3-2012<

Vi har två val: Antingen plöja en ny väg, eller gå hem och sätta på de gamla truckarna och skorna igen. Kanske borde vi tagit en sak i taget. Först truckar, sen skor, sen catcha flipparna. För unge Indy som fortfarande har en formbar och flexibel hjärna är det inga problem att med krafttag kämpa sig fram genom djungeln igen. För gamla Indy som kämpar med att leva upp till sina glansdagar på 80-talet är det dock svårare att hugga sig igenom djungeln. Hans neuronbanor är som igenrostade järnvägar där banbyte kan sluta i att tågen går av rälsen. Han vänder hellre på klacken och letar sig tillbaks till sin gamla


Är det en frontside noseslide uppför railet eller är det en vanlig noseslide nedför? Svaret är att John Dahlquist smeker upp en nosestall på railet i Stapelbäddsparken. Foto: Jonas Adolfsson

SKATEBOARD

TRANSITION 3-2012<

67


68 TRANSITION 3-2012<


Att övning ger färdighet visar Mika Edin genom att leverera en kickflip över en barriär i Miami. Foto: Daniel Lorén

inkörda motorväg: Han skruvar på sina gamla truckar igen. Vi lämnar gamle i djungeln och går vidare. Han hittar nog hem till slut. Unge Indy är dock ute och härjar. På vägen tillbaks till Frontside Flip har han redan hittat till Frontside Heel och Frontside Bigspin, så det går ingen nöd på honom. Om vi håller fast vid att kroppen vänjer sig vid att göra olika rörelser genom repetition och variation så är nästa givna fråga vad man kan göra för att träna sitt muskelminne. Måste man verkligen nöta trick för att utvecklas? Till viss del är det nog uppenbart att träning ger färdighet, men nötande kan förstöra nöjet också. Faktum är att muskelminnet har många olika angreppspunkter från ett skateboardperspektiv. Många skatare har olika knep för att hålla sitt muskelminne levande och flexibelt. Hur gör man då för att inte gå vilse i djungeln? Mika Edin, en av Sveriges till synes mer ambidextriöst lagda talanger bekänner att åtminstone en del av hans bakåframförmåga har sin grund i träning av hjärnan. “Kroppen ser ju lika dan ut på båda hållen, men eftersom vi åker mer åt ett håll så tränar vi muskelminnet. Om man kan på ena hållet, så borde man också kunna på andra. Man får helt enkelt vänja om sig till att använda båda hållen.” Ett sätt att göra detta är att använda båda händerna vid vardagssysslor. “Jag skriver faktiskt med båda händerna. Och borstar tänderna också. Man handikappar sig själv genom att bara använda ena handen. Varför begränsa sig själv?” Samtidigt kan man ju inte undvika att man lägger sig till med vissa vanor.

SKATEBOARD

TRANSITION 3-2012<

69


SKATEBOARD

70 TRANSITION 3-2012<


Trots att Falun saknar en ordentlig skatepark har inte Stefan Helin haft några problem att lära sig Backside Tailslides. I höst står den nya parken färdig och då fyller han med säkerhet på trickpåsen. Foto: Anders Neuman

“Jag tycker frontside är svårare än backside, eftersom jag är mer van vid backside. Jag höll på med frontside flip i åratal, men lärde mig det först nyligen ordentligt. Man vrider först och flippar bakåt, så funkar det.” Om vi känner Mika rätt så kommer det nog snart gå per automatik. Love Eneroth, en av Sveriges mest flytande brädjonglörer har tänkt mycket på muskelminne i relation till skador och rehabilitering. ’När jag växte upp fick jag alltid höra att man skulle vila bort skador. En stukad fot skulle man ta det lugnt med och vänta ut. När jag kom hem från Spanien gick jag till en sjukgymnast med en stukad fot och trodde jag skulle få kryckor. Istället berättade sjukgymnasten att anledningen till att foten blivit stukad inte nödvändigtvis var att mina muskler varit otränade, utan att mina reflexer inte hunnit med när jag föll. Om man vilar med en stukad fot så får just de reflexerna inte träna och tar då ännu längre tid att komma igång igen. Sjukgymnasten sa till mig att hålla mig borta från kryckor och gav mig två kraftiga tejpbitar istället. Med dem kunde jag gå hem utan kryckor. Sjukgymnasten menade väl då att reflexerna och muskelminnet är lika viktiga att träna som själva styrkan i muskeln. ’Jag hade också ordentliga ryggproblem efter en slitning som inte ville läka. Jag vilade i två veckor och kunde sen skata några gånger, men sen gjorde det för ont igen. Detta pågick i flera år, men till slut gick jag tillbaks till min sjukgymnast. Jag fick göra några övningar liggande på rygg. Först med ena benet och sedan det andra. När det kom till ett speciellt lyft så gick det hur bra som helst på ena sidan, men när det kom till den andra kollapsade jag bara. Det visade sig att när jag först slitit min rygg hade musklerna som suttit runt den skadade muskeln lärt sig att avbelasta den och

TRANSITION 3-2012<

71


I Malmös rostigaste bank plockade Jon Arpi ner en switch kickflip lika lätt som du gör en kickflip på flat. Foto: Martin Ottosson

72 TRANSITION 3-2012<


Sjukgymnasten gav mig några övningar för att väcka den skadade muskeln

kompensera för att undvika smärta. Muskelminnet lärde sig då tillslut att helt inte använda den skadade muskeln, som då förtvinade, eller ’somnade.’ De andra musklerna fick jobba dubbelt och blev då tillslut helt utslitna. Då pajade hela ryggen. Sjukgymnasten gav mig några övningar för att ’väcka’ den skadade muskeln, alltså för att träna tillbaks muskelminnet så att kroppen åter skulle använda rätt muskel för rätt jobb. Efter en vecka var jag smärtfri. Efter två veckor kunde jag skata normalt igen. Helt otroligt. Jag fick ’programmera om’ muskeln, helt enkelt. Så länge jag fortsatt med sjukgymnastiken och påmint musklerna vad de skall göra så har det fungerat bra.’ John Dahlquist, lärare på Bryggeriets Gymnasium och i högsta grad aktiv skateboardveteran i ’långtövertretti-klassen’ har av generellt utvecklingsintresse gett sig på olika tekniker för att träna kropp och sinne. ’Under årens lopp har man ju stött på en del olika teorier och ibland kan det väl ge lite extra innehåll till skatandet att testa om det som står i böckerna verkligen stämmer. En inspirerande bok är Stefan Klein’s ’Lyckoformeln’ som trots sin klyschiga titel på ett bra sätt förklarar hur hjärnan är plasmisk och förändrar sig genom hela livet. Med andra ord förändras hur man tänker och hjärnans samarbete med kroppen så länge man lever. Rent teoretiskt borde man då alltid kunna lära sig nya trick eller att tänka annorlunda.

SKATEBOARD

Jag träffade en gång en gammal bekant som lärt sig stå på händer trots att han inte alls verkade ha de fysiska förutsättningarna för det. Det gjorde mig nyfiken att pröva samma sak. En annan gång när jag reste i Indien hittade jag en gammal broschyr för fysisk hälsa som hette ’The Daily Dozen For Men,’dikterad av ’The Mother.’ Det lilla häftet gick ut på att man genom att repetera tolv grundläggande övningar varje dag kunde nå en optimal hälsa och fysisk utveckling (och eventuellt Nirvana). Under min föräldraledighet var det inte helt ovanligt att se en barnvagn parkerad vid stapelbäddsparken och en medelålders man köra omkring och försöka göra tolv kickflips och tolv 360-flips i rad. Annat man hållit på med är ju att borsta tänderna med fel hand och givetvis alla prylbyten, trickval osv. I slutändan kan jag varken stå på händer eller göra 360-flippar särskilt flytande, men det är ju roligt att ha lite olika projekt för sig. Med några sista djupt invanda keyboardklick lämnar vi Indiana Jones, Mika, Love och John till sina respektive processer och landar åter i våra personligt skulpterade kroppar. Kanske kan vi idag lära oss göra något vi aldrig gjort genom att bryta nya vägar: Kanske är idag en dag när du hittar tillbaks till ett välbekant trick genom att sluta tänka och istället känna efter. Endast förändringen är ju konstant. Över till er.

TRANSITION 3-2012<

73


74 TRANSITION 3-2012<


galleri ÅKARE SETH PåHLSSON PLATS Santa Teresa, Costa RIca FOTO Emiliano Rodriguez

TRANSITION 3-2012<

75


galleri ÅKARE Jocke olsson & Pontus Björn TRICK Double Trouble PLATS Fryshuset FOTO David Östlund

76



galleri Ă…KARE Stefan Helin TRICK 360 flip PLATS Stockholm FOTO anders neuman

78


galleri ÅKARE Mika edin TRICK Sw Fs Bigspin PLATS Toledo FOTO Daniel lorén

79


galleri Ă…KARE Danijel Stankovic TRICK bs tailslide plats Shanghai FOTO Nils Svensson

80


Ny Transition T-shirt av Nils Svensson, release i mitten av augusti. Köp den hos Tshirt Store!

www.transition.se

|

www.nilssvensson.com

|

www.tshirtstore.se

Stockholm Gallerian | Stockholm Götgatan | Tokyo | Shanghai | London | Uppsala | Malmö | Lund Kalmar | Jönköping | Norrköping | Skellefteå | Sundsvall | Umeå | Örebro


SVART VATTEN Mikael Pilstrand har efter många år på resande fot, som fotograf, med surfbräda eller skidor i bagaget landat i Varberg och bytt resväskan mot villa och barn. Suget för vågorna blev dock för stort och under de senaste året har han återigen blivit snärjd av leashen, så att säga. Detta har resulterat i boken Svart Vatten, där han skildrar svensk surf och de verkliga eldsjälarna bakom den.

FOTO MIKAEL PILSTRAND TEXT VIKTOR JOSEFSSON

Berätta lite om dig själv i egenskap av att vara surffotograf. – Det som det bottnar i är att jag vill visa upp någonting utav den jag är, kan man säga. Surfingen har format mitt liv fullständigt, både våg- och vindsurfing. Jag har vindsurfat mycket i Sverige och vågsurfat mycket utomlands. Och det var där intresset för surf-fotografering växte fram.

När kom du upp med idén till boken? – Jag har väl funderat på det ganska länge, men har inte känt att det varit realistiskt, tidsmässigt. Jag började förra året och hade tur som snabbt fick ihop en bas. Jag tog beslutet i maj-juni förra året, att göra ett seriöst försök att få ihop bilder till det här projektet. 95 procent av bilderna är fotade förra året, sen har jag några bilder som är från 2009.

Hur länge har du fotat surf? – Att fota surfing har hela tiden varit ett sidoprojekt. Jag har åkt iväg på resor då och då och gjort lite projekt här och där, men jag kände att nu när jag inte fotar så mycket skidor längre att det skulle vara kul att gå in för att fota surf helhjärtat under en period som ett personligt projekt. Men jag började väl fotografera surf i början på 90-talet när jag var på Hawaii. Berätta lite om projektet, Svart Vatten. – Svart Vatten är ett projekt där jag försöker visa känslorna inom surfingen i Sverige. Jag har valt ut åtta stycken surfare som är med. Jag satte som krav när jag startade detta att surfarna ska engagera sig i själva fotograferandet. Får de bra bilder, får de vara med i boken. Jag berättade inte att det var ett bokprojekt förrän jag kände att det var realistiskt att få ihop det och personerna hade

82 TRANSITION 3-2012<

tillräckligt med bilder för att få vara med. Sen spelar det ingen roll vilka de är, bara de har rätt personlighet. Så jag har till exempel en gammal gubbe med som mest kör longboard, men är en legendarisk vindsurfare. Men han är kanske mer surfare än någon annan i boken, i själen. Sen är ju Tim Latte med, som är den här performance-surfaren som alltid vill prestera bäst. Så jag har försökt att hitta en blandning mellan gamla och unga, med olika filosofier och få dem att förklara hur man vill och orkar surfa i Sveriges kalla vatten. Vilka surfare är med i boken? – Timothy Latte, Pontus Hallin, Nicklas Ivarsson (som vann SM i år), Per Walin, Tony Kammari, Janne Persson, Jonas Norberg och Markus Boman. Jag hade lite tur med de medverkande. Jag blev presenterad för Latte en dag när jag var ute och fotade och så dök Pontus Hallin och Nicklas Ivarsson upp när jag var ute i Varberg. Så frågade jag helt enkelt om de ville hänga med ut när jag skulle fota… Är alla bilder från Sverige? – Ja, det stämmer. Bilderna är från en dag på ostkusten och resten är från västkusten, med utgångspunkt från Varberg och dess omnejd.

Vad var målet med Svart Vatten? – Egentligen så har jag inte så mycket mål med det hela. Det är väl mest att visa upp den här surfvärlden för folk. Surfarna vill jag självklart nå och kommer nog nå per automatik, men jag vill också nå människor som är utanför den här kretsen, som är lite nyfikna på surfing och visa vad Sverige har att erbjuda i surfväg. Sen vill jag visa den här drivkraften som finns bakom det hela och där spelar det egentligen ingen roll vad man gör. Man kan lika gärna åka snowboard, åka skidor eller skata. Men det det finns alltid en drivkraft till varför man blir så engagerad i det och det är den kraften jag vill visa. Alla dessa sporter är ganska speciella. Många gånger är man kanske ute och surfar i dåligt väder och det kan ju vara kallt så det krävs ganska speciella människor för att hålla lågan uppe.


83


Varför har du valt titeln Svart Vatten? – Jag tyckte att det var väldigt passande, vattnet är ju trots allt inte turkost i Sverige. Sen vill jag inte säga att det är en negativ sak, titeln kan ju ha en lite negativ känsla. Men sanningen är ju att det är ganska tufft i Sverige när man ska surfa. Det blåser och regnar och det ställer ganska stora krav på motivationen och personerna som utför det, så Svart Vatten tycker jag säger det mesta. Hur tycker du att svensk surf har utvecklats de senaste åren? – Det har blivit otroligt lättillgängligt. Jag försökte mig på att vågsurfa i Sverige 91-92. Då hade jag varit på Hawaii och Kanarieöarna och fått känslan för det. Men det blev aldrig bra i Sverige för vi åkte alltid på fel rapport. Men i och med internet och att man kan följa väderprognoserna, timme för timme, samt se vindriktningarna har gjort att man alltid vet var det är bäst för stunden. Sen finns ju alltid nackdelen med att det blir trångt i lineupen. Men det är ett annat problem, som jag kan tycka att man kan leva med. Det jag kan tycka är synd är att folk i Sverige inte har koll på regler inom vågsurfing. Det är ofta man till exempel ser folk droppa in på varandra och det är självklart något man bör undvika, Om alla höll sig till reglerna så skulle det inte spela så stor roll om det är mycket folk på samma ställe. Hur pass mycket surfar du själv i dagsläget? – Jag har haft en liten paus ifrån det i cirka tre år på grund av husbygge och barn, men målsättningen nu är att börja surfa igen med full kraft. Jag är verkligen taggad på att komma in i det igen och har köpt nya brädor. Jag gjorde en resa tillsammans med Freddie Meadows till Maldiverna för ett tag sedan och det får jag se lite som starten för att komma tillbaka in i svängen. Jag ser ju mig själv som en surfare, som person, även om jag inte är jätteduktig på det. Surfingen har format alla mina val och yrkesriktningar jag har gjort i livet.

Svart Vatten kommer ut den 7 juli och finns att köpa på svartvatten.com

84 TRANSITION 3-2012<

Svart Vatten är ett projekt där jag försöker visa känslor inom surfen i Sverige


Pontus Hallin en eftermiddag i ett kallt Sk책ne, den 27 december.

85


FOTO ANDERS NEUMAN TEXT VIKTOR JOSEFSSON

Idén om att skapa ett brädmärke som tar träslagen tillbaka till dess rötter startade för snart fem år sedan. Idag är Urskog ett populärt märke på marknaden, inte minst på grund av deras shapes och graphics som alltid anknyter till ursprungsmaterialet: Trä. – Gör man någonting bra så får man också gensvar och det skadar aldrig att spä på den svenska myten.

86


U

rskog är ett svenskt brädkoncept som verkligen återvänder och från början till slut grundas i ett av våra äldsta material: Träet. Visionen är att skapa något tidlöst i en modern form, som även anknyter till de nordiska skogarna. Radarparet Love Trollbäck och Christoffer Stivén träffades en sommar för nästan ett halvt decennium sedan för att driva en barverksamhet i Stockholms skärgård. Men ett gemensamt intresse om att skapa i snickarboden tog över och större delen av sommaren gick åt att planera ett nytt, snyggt och från början, limiterat longboard-märke. Love var redan utbildad snickare och Christoffer hade redan drivit ett skatemärke tidigare, så kombinationen hade ett ljust utgångsläge. Idag har de sin verkstad på Södermalm i Stockholm. – Idén var från början att göra ett brädmärke som var riktigt limiterat och så skulle vi släppa ungefär hundra brädor om året. Men redan där fanns tanken om att jobba med schysta träslag. Vi ville göra en hypad bräda och fick du inte tag i en av dessa hundra, skulle du behöva vänta tills nästa år. En kul grej att bygga upp en varumärke på i våra ögon, helt enkelt, berättar Christoffer. Efter ett tag blev det i alla fall som så att Urskog blev ett varumärke för gemene man. Idag har Urskog funnits i snart fyra år och deras longboards har blivit mer och mer populära. Men de har fortfarande inte ändrat grundtanken om att kännas som ett limiterat brädmärke. – Första året gjorde vi cirka 50 brädor och då var det ingen som visste vad det var, utan tyckte mest att det var jävligt snyggt, berättar

Christoffer. Andra året levererade vi 250 brädor, förra året 1000 stycken och i år satsar vi på att göra cirka 2500. Vi vill ju öka med 400 procent varje år, men det är riktigt svårt. I dagsläget har de sju olika modeller, som i sin tur finns i olika träslag. Sammanlagt finns deras produkter, i olika träslag i sjutton uppsättningar. På pappret ser processen av att tillverka en bräda lätt ut: Man beställer trä, lägger ihop sju lager, limmar, lägger det i pressen och ut kommer en färdig produkt. Men både vi, ni och tillverkarna förstår ju att det är långt ifrån så simpelt. Det krävs en hel del skicklighet, noggrannhet och engagemang för att ta fram en shape och tillverka en bräda som är perfekt. Först shapades brädorna inne i snickeriet, men i och med att efterfrågan på deras produkter har ökat skickar de nu iväg brädorna till ytterligare ett snickeri i närheten som har datorstyrda fräsar, så blir shapesen mer noggrann och tar kortare tid. De känner definitivt av konkurrensen bland de andra longboard-företagen och i och med att prislappen på Urskogs produkter är lite högre än andra kan det tyckas vara riktigt svårt att hänga med. Men i och med deras smått unika shapes och designen på deras decks verkar det fungera riktigt bra på marknaden. – Visst, vi är lite dyrare, men vår målgrupp är också lite äldre. De flesta som köper Urskog är kanske inte ”förstagångs-åkare” i trettonårsåldern, utan folk som har koll på brädan och är från sexton år och uppåt. På samma sätt har vi allt från längre longboard-modeller, till vår minsta modell, ”Frö” som

bara är 450 millimeter lång. Just ”Frö” gjorde vi mest på skoj, men principen är väl att man ska kunna gå ner i längder ju bättre koll och ju mer erfaren man har på brädan, säger Love. Urskog har alltid haft en race-bräda och resten har varit cruisers. Nu är planen att bredda det hela och visa att de kan göra lite mer avancerade grejor också. Här ingår även pro-models från deras team. Men de är alltid noga med att behålla det unika i produkten som funnits där från dag ett. – Alla brädor är numrerade och signerade för att få en originell känsla, förklarar Christoffer. Den stora skillnaden är att vi jobbar med träet som graphic och sen är brädorna jävligt bra. Utöver det har vi i Sverige ett riktigt bra team, som kommer att börja komma ut med sina egna pro-models. Så i år blir det fem pro-models, en för varje åkare, som kommer bli lite mer avancerade. De har varit med och ritat och tagit fram dessa brädor själva. Alla andra longboards designar vi på egen hand. En vanlig skateboard är ofta precis som Urskogs brädor pressad i kanadensisk lönn och en plan om att börja bygga ”vanliga” skateboards finns med bland framtidsplanerna. Love berättar: – Vi hoppas på att kunna producera skateboards redan till nästa säsong, men då i ”gubb-storlekar”, alltså 8,0 och 8,5. Vi kollar ständigt trender i shapes och anpassar oss. Vi tror på det vi gör. Gör man någonting bra så får man också gensvar och det skadar aldrig att spä på den svenska myten, hehe.

TRANSITION 3-2012<

87


BONO & TYSON MÖTER DANIEL BODIN

Text bono & tyson foto Daniel rönnbäck

A

nnu en rond för våra vapendragare Bono & Tyson. Den här gången möter de skoterstjärnan Daniel Bodin som trots att han bröt nacken i början på året och fick spendera vintern i en permanent nackställning, nu är tillbaka och spenderar sommaren med att köra cross. Här får du veta Daniels framtidsplaner, hur hårdrock han egentligen är och hans syn på Anja Perssons ”säl”.

Tjena Daniel, allt bra? – Det är bra. Jag sitter i bilen på väg till Arlanda för att åka Ryssland ännu en gång, för ännu en uppvisning. Hur ser livet ut för dig nu, utan ställningen? – Ja du, det är som att födas på nytt igen. Det är helt otroligt! Man fattar inte hur illa det är förrän man tar av sig den, men tydligen så vänjer sig kroppen med det mesta. Nu kan jag känna hur surt det har varit att sitta med den där ställningen i tre månader.

88 TRANSITION 3-2012<

Saknar du den? – Aldrig i helvete! Jag önskar ingen på detta jordklot att gå igenom det jag gjorde, inte ens min värsta fiende. Det var en riktig tortyr. För dem som inte har koll, hur gick kraschen till? – Jag var borta i USA för att vara med i X-Games 2012 och jag kände att jag var tvungen att träna in mitt nya trick, frontflipen, för att ta hem guldet. Jag hade tränat i fyra-fem dagar i sträck, från åtta på morgonen till fem på eftermiddagarna. Jag hade ändrat på allting. Inställningarna på

skotern, hoppet, allt. Till slut började jag känna mig säker på den och då, när jag i slutet av en träningsdag slappnade av lite hände olyckan. Jag drog runt skotern, kände att jag inte skulle sätta tricket, släppte taget och landade i ”skydds-skummet”. Jag trodde att skotern skulle landa framför mig, men den landade istället rakt i huvudet. Det var en hemsk känsla. Men du har ju läkt ihop rekordsnabbt. Vad beror det på? – Ja, vad kan man säga. Mycket vilja! Läkarna sa att det kan ta ett till två år innan jag skulle kunna


Jag satt bara hemma och glodde på tv så ringde det ett nummer från USA och då var det bossen på Metal Mulisha som berättade att de ville ha mig på deras team vara tillbaka 100 procentigt. Om det hade hänt en vanlig Svensson tror jag inte han/hon hade haft psyket för att jobba att komma tillbaka. Som extremsports-idrottsman kan man inte sitta stilla. Så mycket motivation, jävlar anamma och träning har gjort att det bara tog tre månader att komma tillbaka. Du kör ju både skoter och cross, vad skulle du säga kommer i första hand? – Jag hoppar ju i ramp och grejer med både skotern och crossen, men jag skulle nog säga att crossen vinner när det gäller ramper. När det kommer till skotern gillar jag mest friåkning och att vara ute mitt i ingenstans. Till exempel att vara långt ute i Alaska och bygga en kicker med polarna. Skoter är friåkning för mig och cross är freestyle. Men det verkar som om jag är bättre på skoter även när det kommer till freestyle-biten, hehe. Jag tycker du borde köra X-Games på sommaren också. Har du planer på det eller fegar du ur? – Visst fasen hade jag velat gjort det. Det vore ju coolt att vara den första i världen som är med både på winter- och summer X-Games inom mina grenar. Det hade varit helt sjukt, men i och med att skotern tar upp sex månader och crossen tar upp sex månader av min säsong är det svårt att ligga i nivå med toppkillarna i både sporterna. Men vi får se. Det är alltid en önskan och jag kör på så hårt jag kan nu i sommar. Man vet aldrig... När kommer nästa X-Games-guld? – När det gäller skoter så har jag det till vintern garanterat! Jag ska ta tillbaka de två guldmedaljerna som jag missade i år. Det är bara så.

Jag har sett ett klipp på när du kör skoter på vatten i St: Petersburg. Kommer du satsa på en jetskikarriär också? – Haha, nej det var mest för skojs skull. Inne i St: Petersburg, så är allting så jäkla strikt, så vi gjorde en liten ghost ride mitt i natten som en lustig grej. Folk trodde inte sina ögon när vi brände runt på vattnet. Du blev ju hookad på Metal Mulisha nu också, är du så hårdrock så att du kan bära upp det? – Ja det måste jag säga, hehe. Det är väl den enda anledningen till att de ringde mig. Det var en rätt lustig grej, jag satt bara hemma och glodde på tv så ringde det ett nummer från USA och då var det bossen på Metal Mulisha som berättade att de ville ha mig på deras team. Jag trodde först att de drev med mig, men det var på riktigt vilket är riktigt kul. Så man kan säga att du blev draftad av dem? – Exakt. Det gick genom ryktesvägen. Hur ser du på framtiden, vad händer? – Jag är ju i stort sett tillbaka där jag lämnade skeppet, så det är bara att blicka framåt. Jag tänker inte ens på skadan längre. Jag är ju fortfarande inte 100 procent läkt i nacken, men jag har inte ont längre, utan det är mest lite stelt. Men det är ingenting som kommer att stoppa mig. Blir det några mer världsrekordförsök, som du gjorde i Gränsen? För det gick ju inte så bra... – Det blir det absolut. Det har varit svårt att planera sådant nu i och med skadan, men nu kommer det hända mycket roliga saker framöver. Många mål och rekord som ska nås och fullföljas innan min karriär är slut.

Vad står högst på listan? – Till exempel så måste jag slå rekordet som jag kraschade på sist i Gränsen. Jag kan ligga och tänka på det på nätterna. Jag måste bara greja det där så jag kan få det ur världen. Du kör ju din klassiska Malungsgitarr som ”målgest” när du sätter ett trick. Är den cool? – Ja, men va fan det är ju rock n’ roll ju. Jag har velat bli rockstjärna i hela mitt liv och leva livet som Mötley Crüe, Metallica eller Guns n’ Roses, men tydligen blev jag ju inte så duktig på att spela gitarr, så jag tror inte att jag kommer komma så mycket närmare rockstjärnedrömmarna än att spela luftgitarr som målgest. Ja, den är ju i alla fall rätt långt ifrån Anja Perssons säl. – Aa men du... Hon borde ju skämmas. Jag vet liksom inte vad hennes stil är, men ja vi är rätt långt ifrån varandra och det får jag väl se som ett mål i sig. Men det vore ju kul att få se dig göra den! – Det kommer nog aldrig hända. För det första måste jag ju lägga på mig typ 50 kilo för att det ska funka. Vad gör Daniel Bodin när han inte åker skoter, cross eller går på rehabilitering? – Daniel Bodin åker skateboard och spelar gitarr med polarna. Vi har ett litet rockband hemma i huset, för skojs skull. Musik är ju livet. Slutligen, vad vill du hälsa läsarna? – ROCK N’ RIDE!

TRANSITION 3-2012<

89


FERNAEUS OM stereotypER

E

n stereotyp är en inre bild av en grupp och dess medlemmar. Det är Wikipedias beskrivning av en stereotyp och det stämmer väl rätt bra. Allt som oftast dragen i skiten, smutskastad och på ett eller flera sätt något negativt. Blondiner är blåsta, hipsters skiter i politik, punkare har tuppkam, snowboardåkare röker hasch och… Ja, ni fattar. Jag kan ge mig fan på att blondinen, hipstern och punkaren som läser det här tänker för sig själva ”så jävla orättvist, det där stämmer ju inte”. Nej, det är grejen med stereotyper. Vi utgår från att de alltid stämmer, när de sällan gör det. Men ändå så finns de. Och som stereotyp kan man sällan se hur pass bra man passar in i just den rollen. Tänker man så finns ingen som tar åt sig när man klagar på stereotyper. Istället tänker jag hylla stereotypen, hylla

90 TRANSITION 3-2012<

illustration FRANK MARKLUND TEXT alex fernaeus

mig själv, för att vända på steken. Man skulle kunna kalla den här texten för ”En dåres försvarstal”. För om du vill ha en ”hip hop-stereotyp”, titta på mig. Jag ligger och skriver i en Poloskjorta, ett gäng skinande Nikeskor i hallen och på 1210:an ligger en obskyr jazzskiva från 70-talet bara för att en låt innehåller en tre sekunders loop som Primo använde -91. Just de tre sekunderna gör min hip hop-kuk stenhård. Jag vill putsa upp skorna lite till för att gå ut och göra en headspin samtidigt som jag beatboxar, beatjugglar och kastar upp min tag (synd bara att jag varken kan dansa, beatboxa, beatjuggla eller måla graffiti). Och trots att jag är en vit, svensk 80-talist slänger jag mig med uttryck som ”yo”, ”tungt”, ”fresh” och ”skillz”. Skrattretande, eller hur? Vuxna karln, bete sig på det

viset. Ja, det är skrattretande, jag håller med. I ett lugnt och sansat tillstånd gör jag verkligen det. Men oftast blir jag irriterad när någon förlöjligar mig och det jag älskar. Och lika ofta glömmer jag att det är något jag ska stå upp för. Jag tycker att det är löjligt och en stor del av det som idag förknippas med kulturen är snarare en parodi på hip hop. Jag tycker det, men när någon utomstående påpekar det höjer jag min röst till försvar. För i motsats till vad många tror så gillar jag inte smycken och feta bilar. Jag tycker inte att kvinnor ska behandlas nedvärderade eller kallas för kränkande namn. Jag är inte heller homofob eller en person som sysslar med brott. Hip hop är bara något jag älskar. I alla dess former. Det är ju löjligt, men ändå så viktigt och stort för mig att jag tack vare det kan placeras in i ett fack.

Så du som sitter där i pojkrummet, småstenad med snapback, mustasch, snäva jeans, skosnöre till skärp och en talltee, alltså du som skatar på sommaren och drar till fjällen på vintern. Du har inte gjort något fel, låt inte folk klanka ner på dig och din lilla bubbla. Det är inget fel med att vara i ett fack. Ta åt dig av vad som står här och känn stolthet. Fira att du och tusentals andra tycker om samma sak, det är ju något vackert om man tänker efter. Du har något gemensamt med så många människor över hela världen. Människor som likt dig i timmar kan prata om Travis Rice’s kokainvanor, senaste brädorna från Deathwish, snödjupet i Sälen, skäggväxt eller legendariska gråtfyllor i Riksgränsen. Det är ju vackert. Vackert, det här med förutfattade meningar och stereotyper.



MR JOSEFSSON Crew-relaterat

FOTO kelly evertsson TEXT Viktor josefsson

kamrater som förvandlar trista lastkajer och parkeringsplatser till lekplatser

V

änner som spenderar en dag i betongparken, kompisar som hänger ut vid det utspanade railet under nattetid, kamrater som förvandlar trista lastkajer och parkeringsplatser till lekplatser. Hur pass mycket bättre blir man av polare i ens närhet som hela tiden finns där, pushar och tror på en? Ganska mycket skulle jag säga! Med en snabb sökning på ordet crew, på Internet kommer följande upp: Ett crew är en grupp eller klass av människor som jobbar inom en gemensam aktivitet. Just det, jag syftar så klart på skatecrewen som tycks ploppa upp här och var. Skatecrewen är idag sjukt många i vårt avlånga land (för att inte nämna snowboard-

92 TRANSITION 3-2012<

och skidcrew). Anledningen till det känns ganska självklar: The more, the merrier. Gemenskap inom sporten är något som bara finns där, som liksom känns lika självklart som att griptapen till slut kommer nöta sönder dina skor. Något som verkligen är värt att ta upp och som man gång på gång ser är att folk inom sporten alltid blir glada för andras skull. Att dina bästa polare sätter ett trick kan vara lika mycket värt som om du själv skulle göra det. Har man en dålig dag så blir man peppad och uppmuntrad, precis på samma sätt som man själv gör när någon annan slammar mer än vanligt. Tävlingar handlar inte om att vinnas utan är ytterligare ett sätt att umgås på brädan.

Men det är klart, allting kan inte alltid vara på topp. Under Quiksilver Crew Wars snackade jag med Max Wijk från Awaut och när jag frågade honom om något gått snett under tävlingen berättade han, – Gemenskapen, som är väldigt viktig inom ett crew, har väl inte alltid varit på topp. Och så blir det ibland, man kan inte vara hur glad som helst hela tiden. Men man vet att det alltid löser sig. Det är ju ens polare man skatar med och man vet alltid var man har dem. Så man är ju aldrig griniga på varandra direkt länge. Fast allt som oftast är det ju en positiv sak. My Magnusson som jobbar på en skatepark i Göteborg och driver tjejskate, är även hon medveten om vikten av att skata med vänner, i ett crew.

– Det kan vara lite jobbigt att börja åka skateboard och ge sig in i en park som tjej och inte ha någon att åka med. Så jag tror att det är viktigt med Tjejskate! Man skapar på så sätt ett eget crew och det blir genast mycket roligare att åka och man hjälper varandra på ett bra sätt. Hela den här texten kan kännas ganska självklar, men jag tror ändå det är viktigt att påpeka hur pass mycket roligare, viktigare, utvecklande och bättre det är att göra det man brinner för tillsammans med likasinnade. Crews är en jävligt bra grej. Punkt.


* plus pORT0 30:- transition.se

VÄLJ DIN FÄRG PÅ WWW.TRANSITION.SE/PREN


SISTA ORDET MED The Tallest Man On Earth

FOTO ANDERS NEUMAN TEXT VIKTOR JOSEFSSON

Eftersom jag 채r uppv채xt i skogen har jag det som min plattform och det 채r det som jag hela tiden relaterar till 94 TRANSITION 3-2012<


K

ristian Mattsson, "The Tallest Man On Earth", från Leksand, är aktuell med sitt tredje album. Här sjunger han ut om nya plattan, kärleken till Dalarna och varför han lyckats sprida sin musik bättre utanför Sveriges gränser. – Jag försöker bygga upp en trogen publik och inte bara släppa en skiva och sälja så många exemplar jag bara kan på en vecka. The Tallest Man On Earth, eller Kristian Mattson som han heter började sin musikaliska bana när han var cirka åtta år och sjöng i Leksands Gosskör. Mycket har hänt sedan dess och nu har han släppt sin tredje skiva; ”There’s No Leaving Now”, som blir den tredje fullängdaren i ordningen. En skiva som står ut lite från Kristians tidigare alster. – Först och främst har jag haft mycket längre tid på mig att göra den. De äldre skivorna har jag spelat in på några veckor, medan jag fick sätta min egen deadline på den nya. Så jag höll på med den från september till februari. Utan att låta pretentiös skulle jag säga att det som skiljer sig med min nya skiva är att den är mer personlig. Den är betydlig mer ärlig och känns verkligen som jag. Det fanns en helt annan grundtrygghet när jag gjorde den här plattan jämfört med de tidigare. Skivan är inspelad i Kristians hem i Gagnef, i Dalarna där han har har studio. Dalarna har alltid varit en stor del av Kristian och det är också här hans musik växer fram. Bredvid älven och skogen. – Det är lätt att bli romantisk över den lyxen att vara så nära naturen, när man reser så pass mycket som jag gör. Anledningen till att det finns mycket natur med i mina texter, särskilt på den nya skivan beror på att jag har rotat mycket i mig själv och försökt gå tillbaka till när jag växte upp. Eftersom jag är uppväxt i skogen har jag det som min plattform och det är det som jag hela tiden relaterar till. För mig blir det en mycket större euforisk innebörd och någonting bra att reflektera emot.

Dalarna har verkligen en stark dragningskraft och Kristian är riktigt hemkär av sig. Kanske en anledning till att en av hans favoritdestinationer när han är ute och turnerar är Wisconsin i USA, bara för att det är så likt Dalarna. På tal om att vara ute och turnera verkar han vara mer ”uppskattad” som artist i utlandet än hemma i Sverige, något han tror beror på live-kulturen. – För att vara rättvis mot Sverige, spelar jag ju mycket mer utomlands, än vad jag gör här hemma. Men jag har inte så stor lust att sitta i ”God Morgon-soffan” i tv och sådana där grejer, som tycks gå hem i Sverige. Det stryker jag direkt när det kommer på tal. I till exempel USA finns det en mycket starkare livekultur. Man går på spelningar och de känns väldigt viktiga, så där har jag kunnat sprida min musik bättre, på ett sätt som passar mig. På det viset har jag kunnat växa som artist och kunnat fylla större och större arenor. Sen får man ju tacka internet för att folk lyssnar på en. Jag kom till Sydafrika tidigare i år och gjorde en spelning i en fullsmockad arena och publiken kunde mina låtar och sjöng med i texterna. Sådant kommer jag nog aldrig att vänja mig vid. Kristian försöker följa den här live-kulturen och lägger mycket krut på den. – Jag försöker skriva så pass bra låtar som möjligt och sen göra riktigt vassa spelningar. Det är viktigt att inte slarva med det, utan att försöka vara på topp hela tiden. Om man lyckas bygga upp en långsiktig publik, som stannar kvar och är trogen och inte bara försöker göra en skiva och sälja så många exemplar man bara kan på en vecka, blir det rätt trevligt att vara artist.

Man skulle kunna säga att publiken upptäckte The Tallest Man On Earth 2008, när han agerade förband åt Bon Iver på hans turné med skivan ”For Emma, Forever Ago”. Bon Iver, eller Justin Vernon, som han heter, har varit en stor förebild för Kristian, både musikaliskt och som person. – Bon Iver har verkligen visat att man kan hålla på med det här livet som artist och fortfarande kunna vara vettig i skallen. Han har visat att man kan gå väldigt långt genom att tro på sig själv. ”For Emma, Forever Ago” är en viktig skiva för mig och när vi turnerade tillsammans fick jag lära känna honom som människa och han har varit ett stort stöd för mig när jag gjorde min senaste skiva. Man kan ofta tvivla på sig själv när man sätter igång och ska börja göra en platta, så då peppade han mig på ett riktigt bra sätt. Som sagt, en fantastisk artist och människa. I sommar och i höst börjar turnerandet med den nya skivan ”There’s No Leaving Now”. Det kommer bli en hel del vändor fram och tillbaka mellan USA och Europa och det finns en konsert på schemat som står ut lite från andra. – Det ska bli grymt kul att spela på ett utsålt Town Hall i New York, där jag startade min förbandsturné för Bon Iver, vilket känns lite nostalgiskt och sentimentalt. Nu har det gått fyra år sedan dess och jag får spela där själv, vilket jag knappast kunde tänka mig då. Cirkeln känns liksom sluten.

TRANSITION 3-2012<

95


drop Out Ă…kare jocke olsson trick Feeble grind foto anders neuman

96


S

om en riktig High School drop out spenderade Jocke Olsson sin studentdag på VM i BMX. Istället för karatefylla på studentflak runt Huddinge Centrum blev det ett VM-silver och en Staropramen.

97


ELYSE TAYLOR

NANOFRONT

00

52

1952

1969


© 2011 O’NEILL WETSUITS, LLC | EST. 1952 SANTA CRUZ, CALIFORNIA | PHOTOGRAPHY: PREFONTAINE> MILLER > COONEY

Location:

Cape Town, South Africa Latitude = -33.9250 Longitude = 18.4220

PSYCHOFREAK oneill.com

2011.06_47.10_Surfing_IFC_Gate.indd 1

6/8/11 10:59 AM

THE ALL NEw

PSyCHO RG8

Strange but true!

From the Depths of area 52. NAT YOUNG is “the Incredible regenerating boy” In the all new Psycho RG8. Built with recycled plastic helps make the Green Room, Greener!

STEP RIGHT UP FOLKS! COME ONE, COME ALL! as we present to you

A palpitating parliament of psychos, mutants & freaks of nature! Their extraordinary exploits on display for the entire world to see. Dastardly daredevils and saltwater fiends battling the elements with an unrivaled cold water arsenal.Tested and tortured through countless rounds of prototypes for the best in quality, fit and function. Nearly 60 years of kinetic design from the DIABOLICAL MINDS OF O’Neill’s Area 52.

FIRST IN. LAST OUT. • ONEILL.com/FREAKSHOW 2010.08_Sundance_Freakshow_RG8_Ad.indd 1

8/30/10 3:32 PM

C E L E B R AT I N G 60 YEARS O F I N N O VA T I O N


POSTTIDNING B | Transition | c/o Titeldata, 112 86 Stockholm

info@ricitici.se


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.