Trädgårdsnytt 12/22 (blädderex.)

Forskningsnytt Forskningsnytt Forskningsnytt Forskningsnytt

Går det att skapa flock immunitet hos matgrö dor genom fläckvis användning av resisten ta sorter och bekämp ningsmedel? Det ska undersökas i ett nytt forskningsprojekt på SLU som finansieras av Formas.

Jordgubben är det ekonomiskt viktigaste bäret i Sverige och Finland, men stora förluster orsakas varje år av gråmögel. Flera olika fungicider (kemiska och biologiska) används mot gråmögel, men tyvärr har grå mögelsvampen utvecklat resis tens mot nästan alla medel. Det mest använda medlet i Sverige har två verksamma substanser - men trots det börjar resistens utvecklas hos skadesvampen runt om i Europa. – Det är oerhört viktigt att kom

ma till rätta med det här proble met. I vårt nya projekt under söker vi ett koncept baserat på den flockimmunitet som kan uppstå både vid användning av kemiska och bio-logiska medel.

Modellsystemet är jordgubbe som är infekterad av Botrytis cinerea, en svamp som orsakar gråmögel, berättar Johan Sten berg.

Flockimmunitet ger skydd är

mot sjukdomar då en tillräck ligt stor andel av en population blir immun genom till exempel vaccinering och därmed mins kar risken för infektion hos in divider som saknar immunitet. Om forskningen lyckas kan det leda till att mindre mängder bekämpningsmedel behöver användas i fält. Det i sin tur ger ekonomiska besparingar och lägre miljörisker.

– Dessutom kommer utveck lingen av motresistens i ska degörare fördröjas, vilket ger längre hållbar-het för växt skyddsprodukterna. Odlings säkerheten och den ekonomis ka och ekologiska hållbarheten för jordbrukarna kan förbättras avsevärt, säger Johan Stenberg.

Mer om projektet kan du läsa på SLU:s webbsida

Doft av nybakat bröd, prassel av gåvopapper, ljus och gemenskap – julens tid är här

Fridfull jul

Vi hälsar julen välkommen genom att delta i insamlingen Jul i sinnet.

Kan flockimmunitet skydda jordgubbar mot gråmögel?

Foto: Inhemska trädgårsprodukter

Koloniträdgårdar fick utmärkelse

Puutarhalitto - Trädgårds förbundets jury valde i år att uppmärksamma de koloni- och gruppträdgårdar som deltog i Öppna trädgårdar 2022. Evenemanget Öppna trädgårdar ordnades i år i au gusti på olika håll i Finland och lockade 95 000 besökare.

Temat för årets evenemang var Trädgårdar i klimatföränd ring och det var ett av de kri terier som juryn lade vikt vid. Sammanlagt deltog 22 koloni trädgårdar i Öppna Trädgårdar och besökarna kunde bekanta sig med många olika typer av koloniträdgårdar. Koloniträd gårdar som en del av stadsbil den bidrar med hjälp av sin rik liga vegetation till att bromsa upp klimatförändringen samt

att minska väderfenomens skadliga effekter. Koloniträdgårdarnas frodiga vegetation stöder biodiversi teten och hjälper miljöerna att anpassa sig till klimatför ändringen. Gammal och riklig växtlighet bidrar till att binda skadliga koldioxider från at mosfären. I stadsmiljön erbju der koloniträdgårdarna skydd, mat och levnadsutrymme för både bin, insekter och fåglar.

Jury uppmärksammade också koloniträdgårdarnas mångsidighet och gemenskap.

År 2023 ordnas evenemang et Öppna trädgårdar söndagen den 9 juli Nästa års tema är Trädgårdens toner. Anmäl ningstiden börjar i april 2023.

Hela året med Trädgårdsnytt

för bara 65 euro (fortlöpande) Prenumerera idag tradgardsnytt@tradgard.fi

Trädgårdsnytt

rättar

Det var Ann-Christin Snickars som intervjuades från Söderlunds Trädgårdsnytt i TN 11. Hennes efternamn hade blivit fel i artikeln. Vi beklagar.

FåsÊfrånÊvälförseddaÊbokhandlarÊochÊlantbruksaffärerÊ ellerÊdirektÊfrånÊ Svenska lantbrukssällskapens förbund (SLF) ElisabetsgatanÊ21ÊBÊ12,Ê00170ÊHelsingfors TfnÊ09Ê135Ê1035,Êe post:Êinfo@slf.fi Webbshop:Êwww.slf.fi/bu�k

Svenska Trädgårdsförbundets styrelse önskar en Fridfull Jul och ett Gott nytt År!

Ingrid Träskman, Karin Arfman, Markus Engman, Leif Jäntti, Fredrik Regårdh, Kirsi-Maria Roine, Joakim Strand, Jari von Wendt

För många luckor att besöka för att

Hur mycket tid ska en företagare behöva sätta på att sköta den byråkrati som krävs för att ut ländsk arbetskraft ska få nöd vändiga tillstånd? På Lill-Breds i Ingå räknar Gustav Hildén att det i år gått åt 1,5 månader av en persons arbetstid och tusen tals kilometer med bil för att hjäl pa personalen få sina papper i skick så att de får jobba. Skatteärendena som tidigare kunde skötas på gården, krävde i år att man hyrde bussar som körde hela peronalen till Helsingfors.

Lill-Breds Bärgård i Ingå har i år haft cika 50 personer anställda, de flesta från Ukraina. Från gården är det cirka 35 km till polisstationen i Ekenäs, 55 km till flyktingmottagningen i Knektbro i Esbo och cirka 60 km till Skatteverket i Helsing fors. Det här är alla platser som de ukrain ska arbetarna måste besöka personligen för att få de tillstånd som behövs för att kunna jobba.

När kriget i Ukraina bröt ut ändrades reglerna för utländsk arbetskraft så att ukrainska medborgare kunde ansöka om tillfälligt skydd för högst ett år. Ansökning ar om tillfälligt skydd ska behandlas bråd skande. Målet var att det skulle bli enklare för ukrainare att ordna allt som behövs för att kunna jobba i Finland.

På Lill-Breds är det Sevastjan Holmski som skött den mesta byråkratin kring ar betskraften. Han har jobbat på gården i fem år. Han pratar engelska, ryska och lite finska.

– Det har varit min räddning. Det är omöjligt för mig att vara borta så mycket från arbetet på gården just den period som vi har som mest bråttom. Och jag kan inte ukrainska eller ryska, säger Gustav Hildén. Av de personer som jobbat här i år är det bara några få som kan ens lite engelska.

Polisstationen i Ekenäs

De första ukrainarna för i år kom till LillBreds juni. Ansökan om tillfälligt skyddska enligt reglerna göras till polisen eller gräns bevakningen, i detta fall blev det polissta tionen i Ekenäs.

Mitt under högsäsong skulle det ha varit omöjligt för mig att sköta alla resor till myndigherna, säger Holmski kunde fungera både som chaufför och tolk kunde Hildén vara på plats på gården.

För det här måste alla som kommit kö ras till Ekenäs i tur och ordning. Där kon trollerades identiteten, togs fingeravtryck och flyktingarna fick ett personnummer.

– Jag fungerade som tolk och gick från rum till rum, det tog cirka 15 minuter per person, säger Sevastjan Holmski. Men utan en egen tolk skulle det säkert ha tagit det dubbla per person.

Flyktingmottagningen i Esbo När flyktingarna fått personnummer är det möjligt att ordna sjukförsäkring, bank

konto och bankkort, mm.

För det måste de alla besöka den när maste mottagningscentralen som ligger i Knektbro Esbo. Där gick det inte att boka tid utan man måste åka dit föra att köa. Vanligen tog det kring en timme, men i vissa fall längre.

– Här visste inte ens de som jobbade vilka papper och intyg som borde finns, så det ledde till att vi fick åka flera gånger med samma personer, berättar Gustav Hildén. Och varje gång måste de köa igen.

Sista gången man fick vända om borde

få tillstånd att jobba

– Allt det pappersarbete som gjordes på mottag ningscentralen kunde ha skötts via nätet. Det är klart att myndigheterna inte kunde vara förbered da på allt då kriget i Ukraina bröt ut, men det fanns ju ett system som fungerade tidigare.

Sevastjan Holmski

Företagssiffror

2021 fanns det 1259 företag som pro ducerade grönsaker på friland.

2022 finns det preliminärt 1343 företag som producerar frilandsgrönsaker.

Det är en ökning med cirka 80 företag. För 10 år sedan fanns det 1525 företag som producerade grönsaker på friland.

Antalet trädgårdsföretag (växthus+ frilandsodling*) totalt uppskattas i år till drygt 2000 stycken.

Flest växthusföretag finns det i Egent liga Finland 152, näst mest i Österbot ten 146 st.

Flest frilandsföretag* finns det i Norra Savolax 198 st, näst mest i Egentliga Finland 161

alla ha haft ett passfoto med sig när de kom dit, men det hade ingen informerat om. Då fick Sevastjan Holmski leta upp det enda ställe i Esbo där flyktingar kan få passfoton gratis och köra dit med grupperna.

Skatteverket i Helsingfors

Efter det här återstod ännu skatteverket. Också där krävdes det personliga besök, i det här fallet på kontoret i Helsingfors. För det här bokade Gustav Hildén två bussar som tog personalen till och från myndig heten.

– Det här har blivit så mycket sämre. Före coronan kom skatteverkets personal ut till gården och allting sköttes på ett par timmar. Nu vet jag inte om det är så här i hela landet, eller om det bara är här i Ny land de slutat komma ut till gårdarna, men för oss har det i alla fall blivit mycket sämre.

Sevastjan Holmski har skött byråkra tin för de utländska arbetstagarna på LillBreds redan flera år och han säger att det tidigare varit möjligt att sköta allt det här via nätet.

– Allt det pappersarbete som gjordes på mottagningscentralen kunde ha skötts via nätet, säger han. Det är klart att nu kunde myndigheterna inte vara förberedda på allt då kriget i Ukraina bröt ut, men det fanns ju ett system som fungerade tidigare. Det borde ju inte bli sämre.

Hur det kommer att se ut nästa säsong har ingen ännu klart för sig, vare sig myn digheter eller företagare

Av de ukrainare som kom till Lill-Breds i våras kommer knappt 10 att stanna över vintern. Gustav Hildén försöker hjälpa dem att hitta jobb i trakten.

– De flesta har återvänt, de har familjer och vänner kvar i Ukraina och vill vara hos dem.

Text och foto: Sanne Wikström

I Finland finns 44 611 jordbruks- och trädgårdsföretag år 2022. Antalet hade minskat med 1078 gårdar jämfört med år 2021.

70 %

av gårdarna bedrev växtod ling och 21 procent var djurhållande gå rdar. De övriga gårdarna var blandgårdar som inte hade någon tydlig huvudsaklig produktionsinriktning

Den utnyttjade jordbruksarealen, med andra ord den brukade åkerarealen, var oförändrad med 2,27 miljoner hektar 4599 mjölkgårdar finns kvar. I ett längre tidsperspektiv syns hur antalet mjölkgårdar stadigt har minskat. I år är minskningen 416 gårdar.

Källa: Naturresursinstitutet Lukes statistik *Om mer än två tredjedelar av gårdens totala inkomster kom mer från frilandsgrönsaker har gården motsvarande produk tionsinriktning. I övrigt klassas gården som blandat jordbruk.

företagare Gustav Hildén. Tack vare att Sevastjan

Hör kålroten hemma på ditt julbord?

Kålrot har länge varit en viktig odlingsväxt i Norra Europa och är vid sidan av rovan en av de som ger mest skörd. Båda är viktiga källor till c-vitamin under vintern och blir sockerhaltigt fo der som passar djuren. En gång berättade jag om fin ländska jultraditoner på ett se minarium i Spanien och att kålroten har en viktig plats på julbordet. Plötsligt hördes en förvånad fråga från publiken: Menar du verkligen att människor äter kålrot på julen?

Kålrot har troligen odlats sedan ro marrikets tid. Namnet kålrot och kohlrube hänvisar till smaken.

Det är känt att kålrot odlades i Norra Tyskland redan på 1620-talet. På 1900-ta let spreds kålroten också till Norden, där den odlades både för människor och djur. Rovan var under långa tider viktigare för svedjefinnarna än kålroten, eftersom den senare kom hit först efter svedjebruket. Kålroten räddade ändå stora massor i Eu ropa undan hungersdöden.

I dag är kålroten en viktig odlingsväxt både hos oss i Norden, men också i Tysk land, Skottland och Kanada. I Norge har man som en följd av arbetet med den natio nella genbanken tagit gamla lokala sorter i odling igen. I Finland är sorten Simo den första gamla sorten som tagits i odling igen.

I Skottland får kålrötterna ligga kvar i jorden under vintern och tas upp efterhand som fabrikerna behöver råvara. Vid behov täcks blasten med halm och torv så att kål rötterna inte fryser. Det varmare klimatet har ökat möjligheterna till vinterodling i Nordeurpa och på de Brittiska öarna.

När det gäller växtskydd är kålroten en av de knepigaste frilandsgrönsaker, (jäm förbar med paprika i växthus). Odlingsare laen har under många är varit stabil strax under 500 ha.

Det är mycket viktigt att hålla en bra växtföljd i oldingen. Den största plågori set är kålflugans larver. Odlingsföljden ska vara minst sexårig och om det förekommer klumprot är det klokast att lämna bort kål roten i minst 20 år.

Kålroten är botniskt i huvudsak en stamknöl-knöl utvecklad av stamanlag. På

Vid Allhelgona fanns kålrötter av sorten Globus till salu för 1,79 euro/kg. Jag köpte 10 kålrötter á 0,5-1,0 kg. I tre av 10 kålrötter fanns relativt stora skador, hjärtröta. Senare på vintern blir håligheterna bruna och spricker. Kålroten börjar lukta illa, smakar illa och blir oanvändbar, så de här exemplaren är redan på väg att bli dåliga.

grund av detta är övre delen endera grön aktig eller rödviolett beroende på sort. Den har utvecklats av den nedre delen av skaftet (blasten) som bildar knölen. Från den lju sare delen av knölen bildas sedan rötterna. Rotknölen utgör cirka ¼ av kålrotens vo lym.

Lång växtföljd Sorterna delas in i vita eller gula beroende på fruktköttets färg. Det relativt tjocka ska let är gulaktigt, brunrött, grön eller violett beroende på sorten. De gula odlas främst som livsmedel, de vita är vanligen foder. Det gröna som syns högst upp på roten är stamanlag som också innehåller klofyll.

Att odla kålrot utmanande, liksom an dra korsblommiga växter som den är nära släkt med; rova, ryps, raps och andra kål växter. Bekämpning av kålflugan är de största utmaningen, kålmalen var inget stort problem sommar 2022 och den kan inte anses vara det största skadegöraren. Vid bekämpning använder man i praktiken samma medel för flera sorters skadegörare.

I Apetit Oy:s kontraktsodling har man testat nät under några år och det är sanno likt att man kommer att ser mer av dem i kontraktsodlingarna i framtiden. Insektnät har också fått spridning via producentor ganisationerna då investeringarna berät tigar till cirka 30 % stöd (CiruleIG. och

Skillnaderna melllan olika rotfrukter. 1. Morot är en rotknöl. 2. Rädisa och rödbeta är en knöl utvecklad av stamanlag-hypokotyl, 3.Kålrabbi är en stamknöl, 4. Rättika är en knöl utvecklad av stamanlag-rotknöl och 5. Kålroten är en stamknöl- knöl utvecklad av stamanlag-rotknöl. (teckning Aaltonen, M.2022, efter Irma Voipios bok).

Perttu,M. 2022). Då man använder nät är det möjligt att använda obetade frön.

Lerjordar och extra bor

Kålroten är en bra växt på lerjodar och andra tunga jordtyper, men den kan också odlas på välgödslad mjäla och slitjordar( Obs; risk för ytskorpa). Kvävebehovet är ganska stort, cirka 130 kg/ha, varav 2/3 ges på våren. I odlingsföljden passar kålrot bra efter sockerbetor då de hör till olika växtfa miljer och betan lämnar kvar många av de näringsämnen som kålroten behöver.

Kålroten drabbas lätt av brist på bor och det märkse genom att fruktköttet blir genomskinligt och det bildas bruna fläckar eller håligheter, så kallad hjärtröta, som är en fysiogen sjukdom. Det behövs alltid borhaltiga gödelmedel (Nitabor) även om vissa sorter är mer känsliga för sjukdomen än andra.

Hos sorten Globus är sjukdomen fram trädnade. Sorten skulle annars vara en bra rotfrukt för lådrätter.

I praktiken har det visat sig att risken för hjärtröta är störst när fältet har högt pH(>7) och det blir en lång torrperiod ef ter våren. Det är svårt för plantorna att ta upp bor då marken är tät, det finns lite hu mus eller på lätt, grov mineraljord som lätt urlakas. Bor är vid sidan av koppar, man gan och järn ett näringsämne som binds så hårt i jordar med högt pH att växterna inte

kommer åt det. Bor som ges senare hjälper inte mot hjärtröta.

Det är också viktigt att ogräsbekämp ningen lyckas. Det behövs tydligare bruks anvisningar för bekämpningsmedel i olika situationer. Hebicider kan ges genom in sektnät om nätet inte är för tätt.

Kålrot sås vanligen med 13 cm plant avstånd och till exempel 45 cm mellan ra derna. Plantavståndet styr vilken storlek man vill att kålroten ska få. Om man har sockerbeta som förfrukt garanterar det att det finns gott om näring för kålroten. På en hektar behövs cirka 700 gram frö, eller 180 000 stycken.

Slitjordar får lätt ytskorpa och det kan krävas att man sår hela ytan på nytt. Om plantorna angrips av skadegörare (loppor eller skalbaggar) kan det också vara bäst att så på nytt.

Olika sorter

För Globus är målet är att få cirka 1 kg kål rötter för kontraktsodling och cirka 500 grams rötter som packas i 1-3 kgs påsar till jul. Växtperioden är cirka 110-130 dagar.

Numera kan man köpa kålrot och andra rötter som pure inför julen. Många föredrar det i stället för att försöka skala och skära en hel kålrot i bitar. Det kan vara utmanande om man inte har lämpliga knivar hemma eller lyckas hålla fast den ordenligt.

Den svenska, röd-violetta sorten Magres odlas ganska allmänt och det finns tecken på att den har en viss motståndskraft mot klumprot. Magres är gul inuti och smakar bra. Blasten klarar sjukdomar bra.

Andra sorter, förutom Simo,är den gamla sorten Östgöta II, Gry, Emily och den ljusa (inuti) Wilhelmsburger. Östgöta II kom ut på marknaden redan1936. Gry är en tidig och ljus norsk sort, Emily en eng elsk sort med kraftig blast. Wilhelmsburger är en kraftig sort med slät yta, kraftig nacke och blir bredare neråt.

Jag minns att vi hemma odlade gamla sorter med namn som ”Petrovski” och ”Kultapallo”(Guldboll), men jag vet inte om frön av dess finns att få längre. Den senare hade synnerligen bra hållbarhet i lager.

Den söta Simo undersöktes i MTT:s sortförsök på 1990, då de officiella försöken lades ner. Simo odlades i Lahtis-området i slutet av 1800-talet och efter det i Polvijär vi. Frön togs tillvara och sorten räddades av numera avlidna Simo Pajari som sorten se nare namngavs efter. Det finns fortfarande frön i lager hos Naturresursinstitutet.

Text och foto: Marja Aaltonen, forskare vid Naturresursinstitutet Luke

Den här typen av nät skyddar mot skadeinsekter, men det är fortfarande möjligt att spruta mot ogräs.

I Bryssel behövs mer fakta

I slutet av oktober besökte tre organisationer, SLC, MTK och Pellervo, Bryssel med anledning av att Finland haft lobbyverksam het i 30 år. Egentligen har det gått 31 år, men som med så mycket annat har firandet skjutits fram p.g.a. Covid pandemin. Brysselkontoret öppnades faktiskt redan innan Finland blev med lem i Europeiska unionen och kunde bistå med kunskap vid medlemsförhandlingarna.

Programmet för besöket var inten sivt med besök på de viktigaste in stitutionerna. Först i tur var Copa Cogega, de europeiska jordbrukarnas och andelsrörelsens kontor. Copa Cogegas vik tigaste uppgift är att hela tiden ha koll på alla beslut som rör jordbruk, skogsbruk och landsbygd och att förse alla förhand lare, parlamentariker och tjänstemän med fakta och att se till att lantbruket med livs medelsproduktion och värnande om mil jön kan fungera.

EU kommissionen är den instans som formar EU:s övergripande strategier, före slår nya EU-lagar och ser till att de följs och förvaltar EU:s budget. Besöket där visade att kunskapen om finska förhållanden ty värr är ganska liten. Under den pågående perioden har miljö och klimat stått i fo kus. Härifrån härstammar bl.a. förslaget om återställande av jord- och skogsbruks mark till läget år 1952 och minskningen av användning av växtskydd.

Europeiska rådet består av EU länder nas högsta stats- och regeringschefer och fastställer EU:s allmänna politiska riktlin jer.

Fakta behövs Europaparlamentet har 751 ledamöter va rav 13 kommer från Finland. Parlamenta rikerna indelas inte enligt land, utan en

ligt politisk tillhörighet i sju grupperingar. Parlamentet har lagstiftnings-, budget och tillsynsbefogenheter. Parlamentarikerna hör till olika utskott, delegationer och po litiska grupper.

Vi fick träffa parlamentariker och deras assistenter från både Finland och Sverige och kunde konstatera att de som verkligen vill påverka jobbar i princip 24/7. Vi fick bl.a. information om planerna på återstäl landet av mark till tillståndet 1952 och om detta lagförslag skulle gå igenom betyder det att en stor del av de åkrar och skogar som finns på torvmark skulle dränkas. Att förse våra ledamöter med fakta från forsk ning är viktigt för att Finlands speciella förhållanden ska beaktas.

Tredelat program för nästa period

Det som kommer att beröra de flesta odlare är den nya CAP(Common Agri cultural Policy) reformen. Redan 2017 började man arbetet med att förbereda det nya programmet, men som vanligt är arbetet försenat. Finlands programförslag skickades till kommissionen i december 2021 och blev godkänt där hösten 2022. Ännu återstår arbete med programmet på det nationella planet, men de stora dragen är godkända.

Programmet delas i princip in i tre

Rörflen kan bli råvara för framtidens

Kekkila BVB söker odlare som är intresserade av att odla rörflen. Målet är att hitta odlare inom en radie på 150 km från västkusten. Rörflen kan användas som råvara för odlingslun derlag för växthus. I bästa fall kommer det att behövas flera tusen hektar för odling i framtiden.

Rörflen är en lättodlad växt som ger skörd i 10–12 år. Det första skörden

kommer andra året efter sådd. Skörden kan vara cirka 5000 kg ha.

Kekkiläs VD Vesa Tempakka säger att man vill utveckla trygga inhemska alter nativ till torven. Det är viktigt att råvaror na framställs på ett ansvarsfullt sätt, både med tanke på den inhemska marknaden och exportmarknaden.

– Odling av rörflen gör det möjligt att använda åkrarna som kolsänka och stöder

odlarnas verklighet

delar. En för livsmedelstrygghet, en för klimat och miljö och en för den socioeko nomiska utvecklingen som i stort går ut på att hålla landsbygden levande. De flesta stödmålen finns kvar.

För odlarna innebär de största föränd ringarna att åtgärder man tidigare fått stöd för nu ingår i den så kallade villkorlighe ten som ersätter tvärvillkoren och består av tio åtgärder GAEC 1-10. Ytterom dessa krav kan man sedan vidta vissa åtgärder som ger en extra ersättning. Stödrättig heterna slopas och de tillåtna gödslings mängderna bestäms inte längre i miljöer sättningens krav, utan i gödsellagen, där fosforförordningen inte ännu är godkänd.

odlingsunderlag

på så sätt både nationella och EU mål att minska utsläppen, säger Tempakka. Behovet av odlingsunderlag antas öka i framtiden, då allt större andel av maten odlas under tak eller i slutna sys tem som är mer resussnåla och skyd dade mot vädrets nycker. Det innebär att behovet att ansvarsfullt producerade od lingsunderlag som kan återvinnas kom mer att öka i framtiden.

Nytt för fosforanvändningen, utom att den blir strängare, är att också trädgårds anläggning berörs av begränsningar.

Alltså: I december 2022 vet vi inte än nu vad som slutgiltigt gäller från januari 2023, men på jord- och skogsbruksmi nisteriets hemsida kan man följa med vad som är aktuellt.

Text: Ingrid Träskman Ordförande för Svenska Trädgårdsförbundet, styrelsemedlem i SLC

CAP=Common Agricultural Policy, EU:s ge mensamma jordbrukspolitik

Samtidigt har intresset för att odla hemma och att producera sin egen mat på ett sätt som belastar miljön så lite som möjligt ökat.

Trädgårdsnytt

Fosforförordningen är ännu inte godkänd, men en nyhet för perioden är att den nu också berör trädgårdsanläggningar. Foto: Sanne Wikström

Interpomona bjöd på många intressanta nyheter för fruktodlare

Interpoma är en internationell mässa för fruktodling som ordnas vartannat år i Bolzano. 2020 var det uppehåll p.g.a. av Covid-19, och nästa gång ordnas den alltså 2024. Interpoma besöktes i år av 20.000 besökare från 72 olika länder. Bolzano har tyvärr ingen internationell flygplats, men man kan ta sig hit med tåg på ca 2-3 h från bl.a. Innsbruck, Verona eller Milano.

Bolzano är huvudstad i regionen Syd tyrolen i norra Italien. Regionen har delvis självstyre och har tre officiella språk; tyska (70%), italienska (26%) samt räto-roman ska (4.5%). Befolkningen i regionen upp går till 536 000 invånare. Sydtyrolen ligger precis söder om Alperna, och 60% av om rådet ligger på över 500 m.ö.h. De högsta topparna mäter 3 900 m. I regionen odlas i princip enbart äppel och vindruvor, och all tillgänglig mark upp till ca 1 200 m.ö.h. är uppodlad.

Orsaken till att all mark är uppodlad är enkel - markpriset för odlingsmark ligger på ca 1 milj €/ha! Äppel odlas på 18 000 ha, och man skördar 935 000 ton/år. Odlingar na är till allra största delen familjeägda och de är små, medelarealen är 2.5 ha. Mäng den utgör 50% av den italienska produktio nen, och 10% av EU:s produktion.

Interpoma pågår i tre dagar. Parallellt med själva mässan, där 489 utställare från 25 olika länder visar upp sina produkter och tjänster, kan man också delta i Inter poma Congress samt i Interpoma Tours. Vi deltog i två av turerna som ordnades, mera om dem kommer i en senare artikel.

Intressanta tekniska nyheter På mässan visas alla de senaste nyheterna inom fruktodling upp, allt från odlingstek nik, bl.a. inom växtskydd, skörd och lagring till nya sorter och preparat. Jag besökte In terpoma för tredje gången, och för varje år har antalet redskap för mekanisk ogräsbe kämpning ökat i antal. Orsaken är förstås minskad tillgång på kemiska herbicider.

En produktgrupp som är intressant för oss från nordliga förhållanden är de små arbetsplattformarna anpassade för 1-2 per soner samt små lådbärare som kan både bära en plocklåda samt dra ett antal vagnar med plocklådor. I princip samtliga drivs med el. Oftast litium eller gel-batterier.

För plockning finns ett stort antal intres santa alternativ att välja på, men man bör beakta att man i Sydtyrolen ofta har sma lare radavstånd (runt 3 m), jämfört med odlingarna i Finland som ligger på 3.50-4

m radavstånd, äldre odlingar t.o.m. bredare än så. Plattformens sidor måste alltså gå att skjuta ut tillräckligt långt. Däremot då man tänker på beskärning, måste man tänka på att plattformen ska kunna ta sig fram i snö. Batterierna klarar i de flesta fall upp mot 30 h på en laddning och ska enligt tillverkarna inte ha problem med att fungera i kyla.

Windegger har sin lådbärare Neo på band, den tar sig fram även i riktigt branta förhållanden. Den kan dock bara bära en låda, inte dra plockvagnar. Windegger K4 är en liten plockplattform, med två plock lådor som sitter fast på kanten, och som man kan sänka ner och skonsamt tömma i plocklådan som plattformen bär med sig. De som går på marken plockar i lådorna på sidan. När plocklådan är full läggs den av på marken för vidare transport. Windeg ger K4 kan förstås även användas till be skärning, men försäljaren trodde inte den skulle klara speciellt mycket snö p.g.a. för låg markfrigång.

PRT 400 R från Placker är även den en plattform på bland, men utan den smidiga lösningen för tömning som Windegger har. Även här är markfrigången för låg för att klara snöiga förhållanden.

ECO Green Helpy var en trevlig bekant

Co-operativet Val Venosta/ Vinshgau ställde ut sina sorter.

samt snören som slår av ogräset närmast träden.

skap. Två intressanta alternativ för fruktod ling finns; dels den lilla Helpy plattformen som kan bära en plocklåda och dra plocktåg med upp till 8 vagnar, dels Helpy-04 som dels kan användas till plockning, dels har rejäl markfrigång och utan vidare kan klara en hel del snö, den har hela 45 cm markfri gång! Den lilla Helpy drivs av 4 st batterier, den större Helpy-04 av 6 st batterier.

Frucotec hade dels en variant på band, där markfrigången inte var så stor, dels några varianter på

Vi-bo, som hade några olika storlekar av en-personers 3-hjuliga liftar för beskär ning, hade utvecklat metallhjul med piggar för dubbelmontage för att förbättra fram komligheten i lera och snö.

Sortsortiment

Ett stort urval av fruktsorter presenterades, både hos utställarna och Interpoma Variety Garden. Där man kunde titta på 60 olika sorter, mest club-sorter, från hela världen. Intressant är att se att det finns även andra färger än rött, till exempel gult, ofta med ro sa ”blush”. Många av sorterna är förstås för sena för våra förhållanden, men vissa kan vara värda att prova. Om det i sortbeskriv ningen sägs att plocktidpunkten är som för

Innanmätet på lilla Helpy lådbäraren – här ser man batterierna och drivningen.

´Gala`, kan det vara värt att testa i alla fall på Åland och i Sydvästra Finland.

Suterra Check Mate är ett intressant alternativ till traditionella feromonförvir ringsdispensrar som man hänger upp i träden. Det är en behållare med äppelveck larferomon som puffar ut en mängd med jämna mellanrum, vid den tidpunkt på

dygnet som vecklarna flyger. Enligt uppgift ska det räcka med 2 st behållare per hektar. Kostnaden före feromonet blir inte lägre än med vanliga dispensrar, men man sparar ju in mycket arbetstid på utplaceringen. Pro dukten är tyvärr inte registrerad i Finland eller något annat nordiskt land ännu.

Att få tillräcklig färg på frukten är vik tigt, speciellt vid odling av club-sorter som har höga krav på kvaliteten. Då kan en löv blåsare, t.ex. Red Pulse från Fruit-Tec, vara till hjälp. Den blåser bort en del av bladen på träden och kan på så vis ersätta traditio nell sommarbeskärning.

Ett stort urval av organiska gödselmedel och biostimulanter presenterades, den ena med bättre egenskaper än den andra. Det är ändå viktigt att kolla med oberoende forsk ning att produkten faktiskt har en påvisbar effekt innan man lägger pengar på den. Ofta har det vid försök visat sig att effekten i bästa fall är marginell.

Allt som allt är Interpoma väl värd ett besök för alla som håller på med yrkesmäs sig fruktodling. Planera gärna in en resa till norra Italien i november 2024!

Text och foto: Pernilla Gabrielsson Fruktrådgivare på Åland, Pro Agria

I Sydtyrolen har t.ex. glyfosat redan varit i alla fall delvis förbjudet under ett antal år. Olika metoder har testats och utvärderats, t.ex. sådana som baserar sig på hetta eller elektricitet eller s.k. fingerhjul, men det verkar som att de flesta redskap idag fungerar med någon typ av fräs

Åsvägen 95, 64220 Yttermark

Tel. (06) 225 6491, 225 6401, fax 225 6402 info@climakontroll.fi

Åsvägen 95, 64220 Yttermark

Tel. (06) 225 6491, 225 6401, fax 225 6402 info@climakontroll.fi

kekkila.fi P. 020 790 4800

Gödsel och biologiska växtskyddsmedel Yara Suomi Oy Raija Roos 040 546 4532 raija.roos@yara.com

Små ändringar i närmiljön gör livet lättare för pollinerare

Att göra sina odlingar mer lämp liga för pollinerare behöver inte innebära stora förändringar. Det räcker med en blommande rem sa längs vägen, diket eller ett skogsbryn som inte städas för ivrigt. Pollinerande insekter be höver både mat och lämpliga miljöer att bygga bon i. Att det finns blommande växter under en lång säsong är också viktigt för att insekterna ska hitta den mat de behöver.

Av odlingsväxterna är cirka 75 % av arterna beroende av pollinerare. Det här gäller i synnerhet för grön saker, bär och frukt, samt också de vilda bären som är en viktigt handelsvara. Utan pollinerare bli skörden minimal. De vilda arterna som pollinerar växterna blir allt färre, men stammen av odlade honungsbin mår bra. Insekter, fåglar, fladdermöss, öd lor, en del däggdjur samt många andra djur kan fungera som pollinerare.

Till bin (Anthophila) räknas alla vilda och odlade bin samt alla humlor. Av dessa fins det sammanlagt 240 arter i Finland.

Blomflugor (Syrphidae) är viktiga polli nerare. De är ofta hårbeklädda och påmin ner om steklar. Det har påträffats över 370 arter i Finland.

Finland har i år godkänt en nationell pollinerarstrategi. Strategin för pollinerare omfattar vilda pollinerande insekter och deras livsmiljöer med tanke på både eko systemens funktion och de tjänster som pollinerarna tillhandahåller. I strategin beaktas pollinerarnas viktiga roll inom jordbruket och på jordbruksområdena och betydelsen och effekterna av honungsbin och andra tama bin samt näringarna som är beroende av dem. Jordbruksområdena är den största markanvändningsformen i många länder, och pollineringen av kultur växter har ofta stor ekonomisk betydelse i områden med mycket odling av frukt och fröväxter.

Jordbruket har lösningarna

Orsaken till att de vilda pollinerarna mins kar är att största delen av våra odlingar be står av monokulturer i kombination med

användningen av kemiska växtskyddsme del. Det finns varken mat eller boplatser för pollinerande insekter.

Men lösningen ligger också i jordbru ket. Vi måste förändra synen på odling så att odlingar blir mer lockade för pollinera re. Det behövs blommor, lämpliga förhål landen för förökning samt övriga resurser såsom övervintringsplatser. Målsättningen ska vara att behålla och rekonstruera be fintliga miljöer, inte att ersätta dem med nya. En viktig del av arbetet är också att hitta alternativ till de kemiska växtskydds medel.

Mångfald och lång blomning

Mångfald är ett nyckelord i sammanhanget. Många olika sorters växter ger näring åt pollinerarna under en lång period. Speci ellt tidigt på våren kan de första bina och humlorna ha svårt att hitta lämpliga växter. Att ha blommande videbuskar i ett hörn av trädgården eller åkerkanten är ett utmärkt sätt att ta hand om pollinerarna på våren. Åkervädd och gullris på hösten kan vara de sista växterna att erbjuda nektar.

Invasiva arter som lupin och jättebalsa min kan vid första anblicken te sig lyckade för pollinerare, med tanken på att växterna

blommar rikligt. Men både jättebalsamin och lupin konkurrerar ut andra växter och bildar stora bestånd. Lupinens blomnings tid är kort och det innebär att pollinerarna blir utan mat när den är över. Därför hjäl per bekämpningen av invasiva arter också pollinerarstammarna att öka.

I växthusodling har man länge använt odlade pollinerare, men då de vilda polli nerarna minskar behöver allt flera frilands odlare hjälp med pollineringen. I synnerhet inom bär- och fruktodling är det väsentligt att det finns tillräckligt med pollinerare i området. Det kan man få genom att samar bete med en biodlare om man själv inte vill bli biodlare. På Finlands biodlares webb sida hunaja.net/sv finns information om förbundets pollineringstjänst och hur man får kontakt med biodlare.

Text: Sanne Wikström

Artikeln baserar sig på en webbföreläsning som forskare Traci Birge höll 24.11. för odlare och andra intresserade. Föreläsningen arrangerades av Svenska Trädgårdsförbundet och Svenska Lantbrukssällskapens förbund.

Humlor har lång tunga och kommer därför åt nektar också i stora och djupa blommor. F oto: Sanne Wikström

Julgransodling är ett mångsidigt arbete

Granen är en gammal jultradi tion. Vanligtvis är julgranen in hemsk och kommer från skogen eller från en julgransodling. Michael Godtfredsen, pensionär och tidigare chefredaktör på Landsbygdens Folk, har odlat julgranar sedan drygt 30 år tillbaka.

Julgransodlingen började först som ett test på balkongen hemma i lägenhe ten i Helsingfors för att senare utveck las till fullskalig odling på en gammal åker i Vålax, Borgå, där Michael Godtfredsen även bedriver ett skogsbruk på 17 hektar.

Testet gjordes med insamlade grankot tar av vilka frön togs tillvara, såddes och granplantor drevs upp i krukor. På senare år skaffades torvåkern på en dryg hektar, i Vålax söder om Borgå, där julgransodling en etablerades och de första granplantorna planterades.

– Tanken att börja odla julgranar här stammar från min barndom i Danmark. Där finns storskaliga julgransplantager med täta och stora Nordmannsgranar. De är oftast snabbvuxna och uppdrivna på åkermark och behandlade med tillväxts regleringsmedel. Växtklimatet är annor lunda där och det ställer krav på granar nas hållbarhet när de skall importeras till Finland, berättar Michael Godtfredsen i en telefonintervju i november 2022.

– I början importerades och såldes danska ädelgranar på prov på en hyrd för säljningsplats i Hagalund i Esbo. Inspira tionen kom från en gammal kompis som frågade mig om möjligheten att importera och sälja de danska julgranarna i Finland, säger Godtfredsen vidare.

Kunderna uppskattade dock de inhem ska julgranarna mer. I Finland blev det emellertid svårare att hitta lämpliga granar av grantoppar från skogar som förnyelseav verkades eftersom avverkningsmaskinerna blev vanligare i slutet av 1980-talet.

– Det var orsaken till att jag själv började odla julgranar och sälja dem på en enkom försäljningsplats nära Helsingfors med många barnfamiljer i närområdet, förkla rar Michael Godtfredsen.

Möjligheter och utmaningar Julgransodlingen har utvecklats steg för steg. Odlingen på drygt en hektar är dock

– Kunderna värdesätter pris värda inhemska julgranar med god kvalitet och hållbarhet. Granarna får gärna vara täta och ha stadiga, fina barr.

i mindre skala och är ett komplement till skogsbruket på 17 hektar.

– För exempelvis trädgårdsodlare eller skogsägare är julgransodling ett passande komplement och en tilläggsinkomst om man har oanvänd åkermark, poängterar Godtfredsen.

– Det finns alltid arbete att utföra i jul gransodlingen eller i skogen. Just nu håller jag på att hugga mer ved till vedlidret. Som martid tar gräsklippningen i julgransod lingen mycket tid eftersom gräset behöver klippas mellan granplantorna och i gång arna med en skuffbar gräsklippare. Utöver det skall granarna toppas och klippas för att bli täta och hållbara, berättar Michael.

– Granarna behöver ca tio år för att upp nå 2,10 eller 2,5 meters höjd. Många av de danska importerade julgranarna är kring 2,10 meter, vilket nästan är standardhöjd idag, säger Michael.

– Utmaningarna i julgransodlingen är att hitta bra plantmaterial och en lämplig

växtplats. Granarna ogillar styva lerjordar eftersom rötterna är ytliga men det går att odla också på lerjordar, framhåller Michael Godtfredsen.

Även mindre julgranar kan huggas i plantskogar som skall röjas eller gallras. Det finns kunder som vill ha mindre granar ifall man t.ex. bor trångt i bostaden.

Genomtänkt optimering Enligt Michael Godtfredsen behövs en genomtänkt optimering så att arealen och antalet plantor är anpassade enligt vad man hinner sköta om och leverera varje år. Av ståndet är avgörande liksom att arrangera huggningen och transporten av granarna till försäljningsplatsen och kunderna.

– Kunderna värdesätter prisvärda in hemska julgranar med god kvalitet och hållbarhet. Granarna får gärna vara täta och ha stadiga, fina barr. Viktigt är att skär såret i stammens nedre del är färskt och öppet, så att granen kan suga upp vattnet behändigt, poängterar Godtfredsen.

Det praktiska arbetet måste anpassas så att de granar som huggs varje år också er sätts med lika många nya granplantor. Där för är det tillgodo om äldre och större gran plantor används vid planteringen eftersom det förkortar omloppstiden. Planttätheten kan även vara större med 4000 plantor och 1,5 meter mellan plantorna, än vad som vanligtvis planteras för skogsbruket.

Om granarna kapas till av större granar

Enligt Michael Godtfredsen är klippningen och toppningen av granarna de viktigaste åt gärderna under säsongen för att granarna inte ska bli busklika eller vildvuxna. Klippningen och toppningen görs under sommaren. Den kan också utföras i mars eller i april, om snön inte försvårar arbetet.

Michael Godtfredsen

Michael Godtfredsen med en gran som är klar för att sälja i år. Bakom finns en gran med en pinne på. Toppen är uppbunden längs pinnen. Det är ett försök att få toppen på granen rak. Foto: Jani Jämsén. så kan virkesresterna användas till bränn ved eller flisvirke. Man får en win-win ef fekt när man även kan kombinera en del skogsvårdsåtgärder med julgransodlingen.

– Årligen säljer jag ett femtiotal julgra nar, de flesta från min nuvarande försälj ningsplats och några granar hemmavid i Borgå där jag numera bor. Det är vad jag

hinner plantera och sköta om med allt som hör till i odlingsarbetet. Vid planteringen används så stora plantor som möjligt men ändå inte större att de kan sättas med plan teringsrör, förklarar Michael.

– Det är många faktorer som avgör möj ligheten till ett behändigt odlingsarbete, men det lönar sig alltid att göra sitt bästa

för att få fram snygga och hållbara granar. Det ger också en god kundrespons och sä ker kundkrets i slutändan, säger Michael Godtfredsen avslutningsvis.

Text: Mathias Krook

Granen i krukan firar jul hos kunden

- Det blir fjärde julen med hyrgranar, berättar Torbjörn Granberg. Det är alltid ett pussel med när, hur och var man ska köra ut granarna för att få det ekonomiskt hållbart. Vi har nu sex utkörningsdagar. Vi har märkt att det ryms 40 små granar i en bil, när vi i fjol kunde få endast 25 större granar i samma bil. Det är en stor förändring om man tänker på bränslekostnaderna.

Himlen är grå, men det regnar inte, temperaturen rör sig kring åtta plusgrader. Vi är inne i andra veck an i november. Om en och en halv månad är det jul. Det är dags för julgransprat med biologen och högstadieläraren Torbjörn Granberg, Helsingfors. Vi träffas i Sibbo på hans föräldrars gård.

Han är killen som startade uthyrning av inhemska julgranar i kruka. Han bör jade 2019 i liten skala med ett trettiotal granar. Följande år grundade han företa get Vuokrapuu Oy tillsammans med Jerry Lindström. Den tredje delägaren, Daniel Hakasaari, kom i ett senare skede med i verksamheten. För alla delägarna är uthyr ningen av granar en sidobusiness.

I många länder, bl.a. Holland, Storbri tannien, Schweiz och USA, är det vanligt att hyra en krukgran till jul för att sedan efter helgen lämna den tillbaka till odlaren, som sköter om granen till nästa jul och hyr ut den igen.

Torbjörn Granberg var tillfälligt arbets lös när han kom på idén. Han hade länge funderat på vad han skulle hitta på. Han tyckte dessutom att det var tråkigt att varje jul köpa en kapad gran och slänga den efter helgerna. Han fick nys om den stora jul gransodlingen i Eura, som också säljer jul granar i kruka och beslöt att åka efter några exemplar. Samma granproducent anlitas fortfarande.

Julgransuthyrning 2022

I webbutiken väljer kunden storlek, leve rans- och avhämtningsdatum. Hyrtiden är tre veckor.

– Vi hyr ut några hundra granar inför ju len 2022. Kunderna kan välja mellan stor lekarna 80-100 cm och 100-150 cm. Priset för den mindre är 99 euro och 119 euro för den lite större granen. I priset ingår frakt åt båda hållen, påpekar Torbjörn Granberg. Vi levererar till Helsingfors, Esbo, Gran kulla, Vanda, Sibbo, Kervo och Träskända. De första leveranserna sker lördagen den

10 december, och också följande lördag. I julveckan kör vi ut granar måndag, tisdag, onsdag och fredag.

– För det här anställer vi personal tillfäl ligt, vi har ett bra avtal med en chaufför och han outsourcar till sina kompisar.

Granberg berättar att de instruerar kunderna att vattna granen genast när den anländer till hushållet. Och att vattna den dagligen. Granen placeras på en dragfri plats och inte för nära värmekällor. Tre veckor efter leveransdatum avhämtas gra nen enligt överenskommelse.

Mest barnfamiljer

Vuokrapuu har inte behövt annonsera i tid ningar. Via sociala media sprider sig infor mationen snabbt. En influencer med flera tusentals följare skriver ett inlägg om gra narna och vips delas det och sprids vidare åt många håll.

– Jag fick de första förfrågningarna re

dan i augusti, berättar Torbjörn Granberg. Det finns alla typer av kunder, men mest barnfamiljer, som har ont om tid. Det finns de som tänker på granen och de som vill ha det så lätt som möjligt, eller en kombi nation av dessa. Där passar vår produkt in.

Ännu har vi inte svart på vitt om det här faktiskt är en ekologisk lösning, eller en mycket bättre lösning än någon annan, konstaterar han.

– I fjol hade vi också storleken 150-180 cm, de gick först åt. Men i år fanns de större granarna inte att få, troligen på grund av olika odlingsutmaningar de senaste åren och en extremt torr sommar.

– Vi betonar att årets granar är små gra nar, den minsta, den som är 80-100 cm, går under benämningen minihyrgran, säger Torbjörn Granberg. Höjden räknas från krukans botten.

Granarna som hyrs ut har vuxit på en åker och flyttats i krukor i september. Gra narna kommer i 10 l svarta plastkrukor med ett lämpligt stort krukfat. Kunden kan även hyra en jutesäck att gömma in plast krukan i och lämna tillbaka den efter julen.

Granens liv efter julen

– Det är en ganska stor stress för en gran att komma in i värmen till jul, dessutom är en stor del av rötterna kapade för att rymmas i krukan. Det är inte enkelt att få granar att överleva och fortsätta växa, konstaterar Torbjörn Granberg. Vi har haft några hyrgranar som åkt ut igen föl jande jul, men ännu är vi inte på den nivå vi skulle önska.

– Vi har provat att ställa granarna svalt en tid efter att de kommit tillbaka, innan vi sätter ut dem i naturen. Vi har också testat att placera ut dem direkt. Vi har inte märkt någon skillnad. Nu kommer vi att sätta ut dem direkt oberoende av temperaturen.

I år har jag bestämt att vi ska börja be vattningen mycket tidigare på våren för att säkerställa att granarna inte tar skada, fortsätter han. Vi skyddar dem också mot stark vårsol. Vi är absolut inte färdiga, vi testar olika alternativ för att få granarna att klara sig till nästa jul.

Egen småskalig granodling

Granarna från Eura har mellanlandat i Kyrkslätt, varifrån de körs ut till kunderna vid en överenskommen tidpunkt. Här syns båda storlekarna, som Vuokrapuu hyr ut.

På fälten i Sibbo syns företagets egen gran odling. Enligt Torbjörn Granberg är det ännu ett experiment. Han hoppas kunna utöka i framtiden och få ett lite mera pro

och avhämtas efter helgen

håll, vilket gör att rötterna får möjlighet att breda ut sig. Tanken är att plantorna skall trivas i tygkrukorna hela tiden. Vi ger granulatgödsel och har installerat ett bevattningssystem, som vattnar varje en skild kruka. Vattnet tar vi från borrbrun nen här invid.

– Vi planerar att anställa sommararbe tare efter hand som vår odling växer. En sommaranställd har jag redan haft på prov för granplantering och ogräsrensning, m.m., nämner han.

Nya träd både här och i andra länder

– Vi donerar en del av intäkterna per hyrd gran. Vi har haft ett projekt i Tanzania, nu satsar vi på egen produktion, men också på vidare projekt, troligtvis till Tanzania. Vi är även öppna för samarbete på andra håll, menar Torbjörn Granberg. Vi ser ju att var je euro spenderad på att plantera träd i t.ex. Tanzania ger så mycket mera utdelning. I ett varmt klimat växer träden året om. Det projekt vi har varit med om att stöda har också en samhällseffekt och en förankring i miljötänk, inte bara att producera en massa virke, fortsätter han.

– Det säljs 1,5 miljoner odlade julgranar i Finland. Kan vi få en procent av det då har vi redan mångdubblat oss ofantliga gånger, säger han. Vem vet, om vi får det att funge ra, då kan vi skala upp det, men än så länge är det här på ett försöksstadium.

Torbjörn Granberg försöksodlar granar i egendesignade tygkrukor. Det är meningen att granarna ska fortsätta växa i dem.

fessionellt underlag.

– Vi har totalt närmare 800 granplan tor på tillväxt här på åkrarna. En modest början, men det är alldeles tillräckligt för en ämneslärare att ta hand om, ler han. De har kommit som pluggplantor via Skogsreviret. De är planterade i påsar av slitstark, svart marktäckningsduk. Påsen (krukan), som rymmer ungefär 20 liter, är av egen design och uppsydd av Granbergs mor.

Granarna står i långa diken. Växtun derlaget är köpt kompostmylla, jordytan är täckt med björkflis. På en annan åker växer granplantor i rodojord.

– Målet är att störa rötterna så lite som

– Speciellt med vårt krukpa tent räknar vi med att plantan får luft, men också vatten från alla håll, vilket gör att rötterna får möjlighet att breda ut sig.

Torbjörn Granberg

möjligt, säger Torbjörn Granberg. Speci ellt med vårt krukpatent räknar vi med att plantan får luft, men också vatten från alla

– Det är meningen att de hyrgranar som inte överlever ska brännas till biokol, som sedan kan användas till jordförbättring. Jag vill inkorporera det så fort som möjligt, på pekar han. Hittills har vi ändå flisat de gra nar som inte klarat sig.

Det finns både hantverkskunnande och företagaranda i Granbergs familj. En bror är smed med eget företag, han kan säkert bygga en effektiv biokolsbrännare.

Själv har Torbjörn Granberg planer på att börja snickra ett och annat. Han har skaffat en såg och gör egna plankor och bräder. Och hans 11-åriga dotter planerar redan att inleda samarbete med pappa be träffande granuthyrning, så fort hon kom mer i körkortsåldern. Nu driver de tillsam mans upp granar från frö.

Text och foto: Gina Åsten

https://vuokrapuu.fi https://joulukuusikauppa.fi

Annorlunda utomhusbelysning och jul

De högra elpriserna kommer att märkas på många håll i jul- och utebelysnignarna i vinter. Inom Närpes Församling, Bergö Församling och på Vasa Stad har olika åtgärder vidtagits för att minska elförbrukningen och elkostnaderna i vinter.

Närpes Församling är en av många som påverkas av de höga elpriserna för tillfället. Man har beslutat att se över elanvändningen och elkostnaderna i vinter inom hela församlingsverksamheten, enligt ekonomichef Kjell Storgeust

– Under Allhelgonahelgen hade vi inom Närpes Församling ett undantag i en av åt gärderna som beslutits om elanvändning en. Den ena åtgärden är att fr.o.m. novem ber är utomhusbelysningen nedsläckt på begravningsplatserna under vintern. Un dantaget är vid högtider såsom Allhelgona, jul och nyår då utomhusbelysningen lyser som vanligt. Vi har ändå utomhusbelys ningen på runt kyrkorna och deras bygg nader och på parkeringsplatserna, berättar Kjell Storgeust.

– Ännu är det oklart hur länge utom husbelysningen och julgransbelysningen i kyrkorna får vara på under jul och nyår, säger Storgeust.

Regleringen sköter man med hjälp av klockor, med vilka man ställer in när lam porna skall tändas och släckas.

– Det positiva är att julgransbelysningen på de flesta platser och belysningen vid de s.k. krigargravarna är LED-belysning, vil ket håller nere elförbrukningen märkbart. En ljusslinga med LED-lampor förbru kar bara ca 9 Watt, så det är väldigt liten elförbrukning, framhåller Kjell Storgeust. Målsättningen är att fortlöpande byta ut de gamla julgransbelysningarna till mer ener gisnåla varianter.

När det gäller julbelysning i egen träd gård så kommer Kjell Storgeust med familj att ändå ordna julbelysning, men i något mindre skala än tidigare år. Det är uppig gande i vintermörkret när trädgården lyser upp av julbelysningen.

– Hemmavid har vi ljusslingor med LED-lampor. Utöver det eldar vi varje dag i spisen för att hålla nere värmekostnaderna. Till det ändamålet används egen ved från egen skog, berättar Storgeust.

Bergö Församling förberedd på minskad elanvändning vintertid

På Bergö i Malax skärgård har Bergö Församling planerat verksamheten så att elanvändningen inte blir för stor under vintermånaderna och elkostnaderna kan hållas nere.

-Vi har inom Bergö Församling ordnat så att kyrkan endast används vid högtider och vid större begravningar vintertid. Kyr kan liksom församlingshemmet värms upp med luftvärmepumpar. Under vintern hålls gudstjänsterna och mindre begravningar och andra evenemang i församlingshem met och detsamma gäller barnklubbens verksamhet, förklarar kyrkovaktmästare Linda West

– Ett steg i att minska på uppvärmnings kostnaderna och elförbrukningen är att

församlingshemmets alla fönster byttes ut i somras, säger West.

LED-lampor och dämpad ljusnivå i Vasa

Vasa Stad ordnar i år som vanligt julbelys ning på torget i centrum. Julgranen med belysning kom på plats inför julöppningen 19– 0 november 2022. Detta görs enligt di rektiv från högsta ledningen inom staden, enligt trädgårdsmästare Kaj-Erik Grandell.

– Julgransbelysningen på torget och julbelysningen i övrigt ordnas som vanligt eftersom den piggar upp i vardagen un der december när det annars är mörkt ute. Detsamma gäller utomhusbelysningen i parkerna, lekparkerna och grönområdena runtom i Vasa och vid de viktigaste plat serna som t.ex. runt stadshuset i centrum, framhåller Kaj-Erik Grandell.

I Vasa stad består julbelysningen till största delen LED-lampor. Julbelysningen behövs för invånarnas

belysning i år

Blivande trädgårdsmästare nöjd med beslutet att börja studera

Trädgårdsnytt träffade trädgårdmäs tarstuderande Joakim Hannula vid Yrkesakademin i Vasa i färd med att tillverka kransar. I början av december hölls jul pop-up i skolan där trädgårdsmästarstu derandena sålde julblommor, julgrupper och kransar som de tillverkat. Hela veckan i månadsskiftet november-december var vigt åt detta projekt som samtidigt var ett yrkesprov.

Joakim Hannula påbörjade sina studier i augusti i år och är väldigt nöjd med studi erna hittills. Han är en branschbytare och studierna har till största delen motsvarat hans förväntningar. Det som har varit mest utmanande är nog växtkännedomen. Växt tenterna kommer i snabb takt, och nästa tent kommer att handla om vedartade väx ter.

Hannula är närvårdare från tidigare, men det var intresset för odling som fick honom att byta bransch.

Det är det bästa beslutet hittills, säger han om att börja studera.

Han ser mycket fram emot våren och nästa odlingssäsong. Han har inte valt inriktning ännu med det lutar starkt åt odling, dvs kompetensområdet för träd gårdsproduktion. Vitlök, schalottenlök och potatislök är det han kommer att odla nästa säsong.

Text och foto: Patricia Lintala

Vinterljus i växthuset

– Det är även av säkerhetsskäl som Vasa Stad väljer att låta utomhusbelysningen på på och inte spara in så mycket på den efter som det är säkrare och lättare att röra sig ute i parkerna, lekparkerna och i grönom rådena och på torget i centrum. Olycksris ken minskar då förklarar Grandell vidare.

Enligt Grandell har utomhusbelys ningen, julgransbelysningen och julbelys ningen till största delen LED-lampor idag, vilket gör att elförbrukningen är mindre och man sparar på både energi och på el kostnaderna.

– Staden har ett energiprogram, med vilket man går in för att dämpa ljusnivån på de allmänna områdena och att sänka på rumstemperaturerna inomhus med ca 1,5 grader i fastigheterna, säger Kaj-Erik.

Text: Mathias Krook

Ett litet växthus kan bli ett inbjudande blickfång också i den vintertomma trädgården. Med några ljusslingor och stjärnor får hobbyodlarens växthus ett nytt vinterliv.

Här följer några tips för hur du skapar julstämning på en inglasad terrass eller i växthuset.

1.Värme. En gasvärmare är lätt att flytta och kräver inte installation.

2.Belysning. Rätt ljus ger den rätt stäm ningen. Det går att hänga olika ljusserier i växthusets tak. Värmeljus kan används på rätt underlag.

3.Textiler. Filtar, fårfällar och mattor samt maffiga dynor gör det hemtrevligt. De hjälper dig att hålla värmen och förbättrar akustiken.

4.Varma drycker. Varm, kryddig glögg värmer kropp och själ.

5.Färg. Välj mjuka och naturliga färger som passar in i omgivningen. Lägg till star kare färger genom dekorationer och bord dukar för att öka julstämningen.

Källa: Nordrum.

trivsel anser man vid staden. Foto: Johanna Granlund

Joakim Hannula, trädgårdsmästarstude rande vid Yrkesakademin i Vasa, övade kransbindning inför julen.

Programmet fick gott betyg av deltagarna. Men många betonade också att möjligheten att komma ut och träffa andra var en lika viktig del. Maten var också en viktig del.

Grönsaker ligger rätt i tiden och inget att konsumtionen kommer att minska

Det finns ingen som just nu vet hur framtiden ser ut för växthus branschen, konstaterade ÖSP:s trädgårdsombudsman David Pettersson på Svenska Trädgårdsförbundets seminarie kryssning i november. Den kom mande vintern kan bjuda på överraskningar, hur läget ser ut nästa vår kan vi bara gissa oss till.

För ett år sedan visste vi inget om kriget i Ukraina och hur det skulle komma att påverka framtiden. Men det finns saker som talar för att växthusod ling och annan trädgårdsodling har goda framtidsutsikter, trots att läget denna vinter känns dystert för många. Produktionskost naderna har stigit på alla fronter, samtidigt som konsumenterna har mindre pengar att röra sig med.

- Det finns ingenting som tyder på att vi inte ska äta grönsaker i framtiden, sade David Pettersson. Politikerna har vaknat upp och börjat tala om vikten av att vi är självförsörjande.

Hälsa och medveten konsumtion är me

gatrender i dagens samhälle. Det gör att det finns möjligheter för trädgårdsbran schen. Företagen i branschen kan produ cera det som fyller kraven på näringsrik tig och hälsosam mat.

Samtidigt ökar världens befolkning och det betyder att världen behöver mera mat. Ytterligare en styrka för trädgårds branschen i Finland är att den är inno vativ och företagen i regel är mer utveck lade än inom annan primärproduktion.

Andra talare på seminariet var VD Kristel Nybondas från LAF som infor merade om arbetskrafts- och avtalsfrå gor. Hon berättade att förhandlingar för nästa avtalsperiod pågår och väntas vara avslutade i januari nästa år. Då kommer det mer information i Trädgårdsnytt om vilka ändringar det nya avtalet innehål ler.

Forskare Irene Vänninen berättade om resultatet från det nyligen avslutade Digitomkku-projektet. De kommer att presenteras i en egen artikel i nästa num mer av Trädgårdsnytt som kommer i bör jan av februari.

Belysningsinfo och nya grödor på önskelistan

Intresset för företagens material och utställning var stort.

Till höger: Koncentrerade lyssnare på växthuskryssning. Närmast kameran från vänster Mikael Lundell, Ingrid Träskman, Kenneth Vesterberg och Jens Ekström.

tyder på i framtiden

Bland önskemålen om program för nästa gång fanns jämförelser av Led-belysning kontra andra alternativ, nya grödor i växt hus och exempel på vad man odlar i andra länder.

Många odlare av prydnadsväxter sö ker nya alternativ, bland annat önskade flera deltagare nya resultat av odlingsför sök med tulpaner, hur man får produk tionen lönsam och vilka nya sorter det kommit ut på marknaden. Grönväxter är en annan stor trend just nu, flera delta gare efterlyste mer information om hur och vilka sorter som är lönsamma att od la. Information om marknadsföring och lyckade webbutiker önskades också.

En stor majoritet av deltagarna var av den åsikten att seminariekryssningarna behövs varje år. De är en viktig möjlig het för företagarna i branschen att träffas. Det sociala umgänget och föreläsningar na är bägge viktiga beståndsdelar.

Text: Sanne Wikström

Amatörforskare sökes för odling av bönor

Nu kan alla intresserade registrera sig som frivilliga bönforskare. Det innebär att man får hemskickat sex olika sorters bönor att odla på sin balkong eller i sin trädgård. Genom att rapportera in sina observationer om hur bönorna växer, ser ut och smakar bidrar man till att öka kun skapen om baljväxternas genetiska mångfald.

Det är ett roligt sätt att bidra till en lite grö nare värld, säger Elisa Bellucci vid Marche Polytechnic University i Italien, som leder arbetet med bönor inom EU-projektet IN CREASE. Målet är att främja ett hållbart användande av fyra viktiga baljväxter: ki kärtor, vanliga bönor (Phaseolus vulgaris), linser och lupiner.

I den nordiska frösamlingen finns cirka 145 olika sorters bönor. Alla dessa ingår i INCREASE och kommer så småningom att bli genotypade som en del i projektet.

– Genotypning är, något förenklat, ett sätt att visualisera en organisms gener. För NordGens del innebär detta att vi får mer information om bönorna i vår samling, säger Ulrika Carlson-Nilsson, NordGens växtexpert med ansvar för baljväxter.

Intresserade kan anmäla sig på projek tets webbsida https://www.pulsesincrease.eu/experi ment

Man kan bli bönforskare även utan trädgård.

F Å R V I K O M M A M E D

E T T J U L K L A P P S T I P S ?

Trädgårdsnytt är Finlands enda svenskspråkiga trädgårdstidning. Där kan du läsa om de senaste forskningsrönen inom trägårdsbranschen, om olika växter och skadegörare, möta både stenhårda odlingsproffs och glada amatörer. En tidsbunden prenumeration på ett år kostar 69 euro, en fortlöpande 65 euro. Dessa och andra prenumerationsalternativ finns på www.tradgard.fi

Näringsrik persilja ger fin färg och smak åt maten

Hackad färsk persilja hör absolut ihop med köttsoppa. Men gör någon köttsoppa längre? Persilja som smaksättning av nypotatis, är det okej? Eller att dekorera fisken med persilja i stället för dill?

Persilja (Petroselinum) kommer från Med elhavsområdet, där den är vildväxande. Dess historia går tusentals år tillbaka i ti den. I början användes den som läkeört. Till Norden kom den på medeltiden.

Persilja är den kryddört, som tillsam mans med gräslök och dill var de enda ör terna som användes i min barndom. Det var då fråga om mosskrusig persilja (P. crispum var. crispum), den slätbladiga (P. crispum var. neapolitanum) kom in i mitt liv först vid vuxen ålder.

Persilja är tvåårig. Första året växer bara blad, andra året blommar den och sätter frö.

Persilja angrips sällan av skadegörare och sjukdomar.

Odling

Persilja förodlas inomhus i mars-april. Eller så fröna direkt i trädgårdsland eller pallkra ge, i näringsrik och väldränerad jord, så fort den är lite uppvärmd. De gror långsamt, det tar åtminstone 3-4 veckor. För att sätta fart på groningen kan man låta fröna ligga i ljummet vatten några timmar före sådd. Torka av fröna och så dem genast. Håll såd den fuktig. Persilja kan sås både på våren/ försommaren och på hösten i septemberoktober. En solig eller lätt skuggig växtplats är lämplig. Vattna regelbundet, speciellt vid torr väderlek.

Den som tycker att det är jobbigt att så och vänta kan köpa färdiga plantor på vå ren och försommaren. Då kan man börja skörda mycket tidigare. Det går också att plantera om persiljan man köpt i matbu tiken. Placera den i större kruka i ny, nä ringsrik jord.

Eller odla kryddörten inomhus på ett soligt fönsterbräde, gärna med växtbelys ning under vintern.

Placera persilja, speciellt den krusbladi ga, som grönt inslag i kruka och balkonglå da med sommarblommor och andra örter. Den passar också utmärkt som kantväxt i

Persiljans olika utseenden, mosskrusig till vänster, rotpersilja i mitten och slätbladig per silja till höger. Foto: Inhemska grönsakers bildarkiv.

blomrabatter.

Lång skördeperiod

Färsk persilja innehåller järn, men även kalcium, fosfor och karoten och vitamin C, m.m.

Skörda blad med stjälkar efter hand, så får plantan nya skott. Det går att plocka persilja långt in på hösten, ja, till och med under snön.

Övervintrade plantor ger tidig vårskörd. De går sedan i blom i juni-juli. Knipsa bort blomstjälkarna för att få mera blad. Låt några plantor blomma om du vill ha frön.

Skölj nyskördad persilja och lägg den i en glasburk med lock. Placera en bit vått hushållspapper i botten på burken, så hål ler sig persiljan fräsch i kylskåpet.

Färsk, torkad eller fryst

Både blad och stjälkar kan användas som färska, torkade eller frysta. Den slätbladiga persiljan anses vara mera smakrik än den krusbladiga. Den ger också en rikare skörd, och lämpar sig bra att torka.

Persilja ger smak åt soppor, omeletter, grytor, grönsaksrätter, pasta och på smör gås, m.m. Persiljesmör är gott till grillad

biff. Det finns även flera rätter och röror med persilja, som tabbouleh, en sallad från Mellanöstern. Gremolata, dvs. persilja, vit lök och citronskal, används i det italienska köket. I fransk matlagning förekommer persillade, i vilken förutom persilja också ingår vitlök och salt.

Som läkeört

Persilja anses vara bra för njurfunktionerna, kan även motverka bakterier och virus. Te på persilja har förr i tiden använts mot för stoppning och spetälska.

Mycket vidskepelse var förknippad med örten. Man blandade t.ex. persilja i djurens foder på midsommarnatten för att skydda dem mot häxor.

Rotpersilja

Rotpersilja (Petroselinum crispum var. radi cosum) ser ut som palsternacka, men sma ken påminner om persilja och selleri. Den skördas på hösten. Roten används i soppor och grytor och som råriven. Blasten passar som krydda i olika maträtter.

Text: Gina Åsten

Bladkaktus – mer än bara julkaktus

Bladkaktus – egentligen är be greppet helt felaktigt, för det som vi kallar blad är de facto stamdelar. Kaktusar har inte egentliga blad, utan bladen har ombildats för helt andra funktio ner. I de flesta fall har bladen bli vit taggar, som skyddar och skuggar kaktusen.

Bladkaktusens blad har mer eller mindre helt tillbakabildats. Stam delarnas platta, bladlika uppbygg nad har gett upphov till ett missförstånd, som lever kvar i det missvisande namnet på den grupp av kaktusar dit vi räknar jul-, no vember- och påskkaktus samt ett antal andra släkten med spektakulär blomning.

Missförstånden tar inte slut här utan en djupdykning i krukväxtlitteraturen och ett omfattande surfande på internet visar att bladkaktusarnas systematik är minst sagt kaotisk, liksom namngivningen. Så gott som alla bladkaktusar som jag har stött på i litteraturen och på nätbutikers webb sidor har olika synonyma namn, och att reda ut vilket som är det korrekta, har inte varit lätt. Det är över lag svårt att hitta bra beskrivningar på olika bladkaktusar och deras karaktärsdrag. Det här gällde till och med julkaktusen! Men på sidan www. desertsucculents.com finns detaljerade teckningar, bilder och en video på hur man särskiljer julkaktus, novemberkaktus och påskkaktus.

Så här före jul fylls alla blomsteraffärer med julblommor av alla de slag. Bland dem hittar man vår gamla vän julkaktusen. Ja, just med det här namnet säljs den ofta i butikerna. Men vad är då en novemberkak tus? Det är inte så att det är fråga om fe nomenet ”kärt barn har många namn” utan det är faktiskt fråga om två skilda arter: Julkaktus (Schlumbergera x buckleyi) och novemberkaktus (Schlumbergera truncata). Båda är bladkaktusar och kortdagsväxter som blommar under den mörka perioden november – december. Men vem är vem?

Äkta julkaktus sällan till salu Enligt de flesta källorna är ense om att den riktigt äkta julkaktusen inte längre finns att köpa, utan det är fråga om novemberkaktus som erbjuds i butikerna vid jul. Vill man ha en äkta julkaktus, så gäller det att hitta

någon som har ett gammalt exemplar som man kan få en stickling av eller helst hela växten, för det tar tid innan sticklingen har vuxit till sådana dimensioner att den blom mar praktfullt till jul.

Hur skall man då veta vilken kaktus man har fått? Julkaktusens ”blad” är mera av långa och med mjukt vågiga kanter, medan novemberkaktusens ”blad” har sågtandade kanter. Julkaktusens habitus är mera häng ande än novemberkaktusen, vars växtsätt är mera upprätt. Blommorna skiljer sig så att julkaktusens är symmetriska, medan novemberkaktusens blommor är osymme triska. Äkta julkaktus har kallt fuchsiaröda blommor och novemberkaktusens blom mor är ursprungligen mera orangeröda. Numera finns novemberkaktusar att få ii många flera färger så som rosa och vita.

Så här långt verkar allt vara klart och tydligt, men när man börjar kolla de ve tenskapliga namnen, då spårar det ur rejält. Numera anses jul- och novemberkaktusen höra till släktet Schlumbergera, men de har tidigare förts till släktet Epiphyllum och Zy gocactus.

Påskkaktusen, som enligt namnet, blommar till påsken, hör numera till släktet Hatiora och inte mera till släktet Schlum

bergera eller Rhipsalidopsis, Epiphyllum, Phyllocactus eller Epiphyllopsis. Påskkaktu sen (Hatiora gaertneri) har också två ”sys kon”, rosenkaktus (Hatiora rosea) och vår kaktus (Hatiora x graeseri). Rosenkaktusen blommar något senare är påskkaktusen, har rosa blommor och mera grågrön stam. Vårkaktusen, som är en korsning mel lan påsk- och rosenkaktus, blommar med fuchsiarosa eller violetta blommor.

Samma skötsel

Trots att det tycks vara kaotiskt i bladkak tusarnas familjeträd och släktskapsförhål landen är under utredning, så är de skötsel mässigt ganska lika. Alla bladkaktusar växer som epifyter på träd i tropiska Central- och Sydamerika (enstaka arter hör hemma i Afrika). Det betyder att deras växtunderlag skall vara genomsläppligt och pH får helst vara ca 5,5. Växtunderlaget kan vara kak tusjord i vilken har tillsatts grov torv eller mossa. Bladkaktusarna vill ha något mera vatten än övriga kaktusar, men jorden skall torka lätt mellan bevattningarna. För myck et vatten leder till att kaktusarna ruttnar.

För att blomma så behöver bladkaktu sarna två viloperioder med minimal sköt sel och svalare temperatur. Viloperioderna,

Julkaktusens blommor är symmetriska, medan novemberkaktusens blommor är osym metriska strutar.

ca 2 månader långa, infaller efter blomning och före knoppbildning. Mellan viloperio derna skall kaktusarna gödslas med kak tusnäring och vattnas rikligare. Bladkaktu sarna mår bra av att till sommaren flytta ut till en skuggig plats i trädgården.

Kaktusamplarna kan med fördel hängas på äppelträdens grenar, där de inte riskerar att brännas av för stark sol. Uteliv på som maren gynnar rikligare blomning, men kaktusarna bör tas in innan temperaturen sjunker för lågt, inte helst under +10 gra der. När knoppbildningen väl har kommit

igång, bör man inte vända på kaktusen eller flytta på den. Det kan resultera i att den fäl ler knopparna.

Förutom Schlumbergera- och Hatio rasläktets bladkaktusar finns en mängd storbladiga och storblommiga bladkaktus släkten som ståtar med stora, näckroslika blommor i vitt eller olika röda nyanser. Även bland de här kaktusarna råder stor förvirring i systematik och släktskap. De flesta hör eller har hört till släktet Epiphyl lum och blommar i de flesta fall på våren, men undantag finns. I det här släktet hit

tar man nattblommande, vita och doftande bladkaktusar, som påminner om och har förväxlats med Nattens drottning (Seleni cereus grandiflorus) och Nattens prinsessa (Selenicereus pteranthus). Den här bladkak tus-gruppen innehåller många intressanta arter och sorter och skulle förtjäna ett eget kapitel.

Text och foto: Catharina Hansten Biolog och trädgårdsmästare

Novemberkaktusar som fått stå utomhus under sommaren blommar ivrigt när de får komma in på hösten.

Julkaktus (Schlumbergera x buckleyi), avlånga blad med mjukt vågiga kanter.

Novemberkaktusens blad har sågtandade kanter.

Påskkaktusens bland påminner om julkak tusens, många sorter har en färgad kant.

Hyacint – doftar gott eller luktar illa,

Ett hyacintexperiment inleddes i Växtologens hem 12 novem ber, pågår med största sannolikhet i över en månad. Hon har inhandlat och planterat hyacinter för första gången på över 30 år. Erfarenheterna från 1980-talet handlade om rostig hals, huvudvärk och sämre sömn. Därför förpassades en vacker, tät blå hyacint till snödrivan, där den mot bättre ve tande visade sin skönhet rätt så länge.

Hyacinter säljs i miljontal i Finland, Sverige och Norge inför varje jul. ”Ingen jul utan hyacintdoft” är parollen för det stora flerta let medan andra kämpar med överkänslighetssymtom. Kom promisserna är få, tipset att pryda gårdsplanen med blom mande hyacinter före jul är inte alltid lämpligt i vårt vinterväder. Har man fönster med utrymme mellan inner- och ytterglas kan man klämma in hyacinter där, det fungerar ofta perfekt. Att stänga in både lök och blomma och doft/lukt i en stor glasburk eller under en genomskinlig tät kåpa misslyckas ofta, fungerar ändå perfekt som tillfällig lös ning om man får doftkänsliga gäster. Det gäller bara att göra täckningen i god tid.

Våra nordiska länder är uni ka, vi vill ha hyacinter till jul. I övriga europeiska länder är hyacinten en uppmärksammad och uppskattad vårblomma. VL undrar om vi nordbor av tradi tion uppskattar mängd mera än prålighet på våren och hyl lar hyacintsläktingarna, det vill säga Scilla (blåstjärnesläktet, sinililjat), Muscari (pärlhya cinter, helmililjat), Puschkinia (porslinshyacint, siniposliini hyasintti) och Hyacinthoides (klockhyacinter, kellosinililjat, bluebells i England).

De finska namnen antyder dessutom att forskarna länge varit och kanske ännu är oense om familjetillhörigheten: liljor, hyacintväxter eller som nu, fa miljen Asparagaceae, sparris växter, hela bunten.

Porslinshyacinten känns färg mässigt som den ultimata träd gårdsväxten för Finland med en blå rand på vit, något blåaktig botten på varje ”klockblad” med en så kallad bikrona i mit ten. Namnet Puschkinia kitt lade VL:s nyfikenhet, och efter flera söksvängar hittades Apollo Mussin Pushkin (1760 – 1805). Han tituleras forskningsresan de, mineralog, botanist och ke mist och deltog i en forsknings resa i Kaukasus 1802 – 05 då växten upptäcktes och fick sitt namn för att hedra honom. Fyra arter verkar nu vara kända, den vi odlar är främst P. (scilloides

var.) libanotica

Förnamnet Apollo ger en åsnebrygga till hyacintens upp komst enligt grekisk mytologi, ett triangeldrama mellan den sköne ynglingaguden Apollon, den vackre Hyakinthos och den svartsjuka västanvinden Zefy ros. Vid en diskusträning blåste Zefyros lite extra på Apollons redskap som träffade Hyakint hos med dödlig utgång. Blom man växte upp ur dennes blod, Apollon formade den – exakt hur det gick till varierar i his torierna. Namnet förknippas med vattnets blå färg.

Hyacint heter så på de

En hyacintmani utbröt på 1730-talet i Nederländerna, när en speciell lök kosta de lika mycket som fem ordinära hus i Amsterdam.

flesta språk, anpassat till det aktuella språkets stavnings sätt. Spanskans jacinto och ita lienskans giacinto är maskulina ord, franskans jacinthe är fe minint. Norskan sticker däre mot ut. Visst används hyasint, men ordet svibel verkar vara vanligare. Från tyskans Ziebel = lök, eller engelska bell?

Hyacinth är främst ett mans namn, men vi är många som kommer ihåg den socialt upp åtsträvande Hyacinth Bucket (Bouquet, enligt henne själv) från den engelska serien ”Keep ing up Appearances” (Pokka pitää, Skenet bedrar).

Vägen till och i Europa Hyacintens hemtrakter är syd östra Turkiet, Libanon och Sy rien där den odlades för minst 2700 år sedan, enligt Homeros. Leonhard Rauwolff (1535 –1596), tysk botanist, växtsam lare och läkare får oftast äran av att ha hämtat växten med ett femtontal blå klockliknande blommor på en stängel till Eu

”Om man tycker om utseendet men inte klarar doften, då är det här ett tips”, skrev Hanna Hindersson till Växtologen.

men tjusar med sina blomställningar

ropa. Han spred kunskapen om den snabbt, bland annat till sin vän Carolus Clusius (1526 –1609), en av de största i träd gårdsbranschen, grundaren av lökväxtodlingen i Nederländer na. Förädlingen överskuggades först av tulpanen.

VL upptäckte att Olof Rud beck d.ä nämner cirka 40 hya cintsorter i sin lista från Upp sala 1685. Elias Tillandz (1640 – 93), den första som hade un dervisningsträdgård vid Åbo Akademi, nämner även hyacint 1673. De verkar ha varit snabba

i vändningarna. Redan 1744 kom en trädgårdsbok på svens ka, där författaren utförligt be skriver hur man odlar hyacinter i glas. En hyacintmani utbröt på 1730-talet i Nederländerna, när en speciell lök kostade lika mycket som fem ordinära hus i Amsterdam.

Den verkliga boomen kom med Madame de Pompadour (1721 – 1764), mätress och råd givare till Ludvig XV, sin tids stilikon. Hon lät plantera hya cinter i rabatterna i Versailles,

Vårens hyacinter kan bli en vacker bukett på köksbordet. Färgurvalet är ofta större bland vårhyacinter än bland julhyacinter. Foto: Susanna Back-Seemer.

Ett försök till en kreativ hyacintplantering. Glaslådan är relativt smal och kan placeras bakom en glasruta om doften blir för stark.

vintertid drevs hyacinter upp inomhus, hon använde hyacinter som smycken – och det blev förstås högsta mode. En doft att borra in näsan i när odörerna från människor och avfall blev för starka, kant änka...

Sortutveckling

I slutet av 1700-talet hade det förädlats fram cirka 1800 hyacintsorter, både enkla och dubbla, i ett otal färgnyanser. Ett nytt uppsving kom i mitten av 1800-talet, när förädlarna hade kommit på knepet med att få hyacinter att blomma redan i december. Julhyacinten hade skapats. På den plats där nu riksdagshuset i Helsingfors står fanns julen 1879 en blomster handel med en blommande hy acint i fönstret, folk vallfärdade dit för att beskåda underverket.

Därefter gick utvecklingen snabbt. De dubbla hyacinterna försvann (krävande att odla?), likaså många andra exklusiva sorter (dyra?). I dagens läge

finns ett 50-tal i kommersiell odling. VL kunde köpa fem namnsorter och en anonym 11 november, ofta heter de endast ”rosa, blå och vit”. Här i Finland får vi gå enligt den allmänna re geln att de blå har den starkaste doften, i Sverige säljs hyacinter med doftkod.

VL minns 1950- och 60-ta len när man kunde köpa lö kar tidigt på hösten, plantera i kruka och sätta dem kallt, med en spännande strut över varje kruka. Efter en oerhört lång tid började något blekgrönt visa sig. Det var spännande för en flickunge, som egentligen tyckte synd om de bleka väx terna när strutarna plockades bort. Att se hur det gröna tilltog och hur blomman utvecklades var verkligen ”slow motion”. Då hade hon inte några problem med doften/lukten. Återstår att känna efter hur det blir för tan ten när julen närmar sig, otå ligheten över den långsamma utvecklingen finns kvar.

Symbolisk betydelse

Enligt österländska poeter är hyacinten en symbol för enig het och harmoni. I Grekland förknippas vita hyacinter med bröllop. Att den ses som en vår blomma märks också mer och mer hos oss. Julhyacinterna hamnar i trädgården i rik jord i skydd av någon buske och buti kerna säljer lökar i många färger som planteras som andra blom lökar på hösten i rabatten. De lär dessutom vara rådjurssäkra, därom får andra tvista.

Blomsterspråket nyansera des under 1800-talet i det vik torianska England, även om det känns som en ogenomtränglig djungel för en nybörjare. En blå hyacint signalerar ärlighet och uppriktighet, en ljusröd berättar om hemliga känslor, men också om kvinnlighet och lekfullhet. En vit symboliserar renhet och ärlighet. Om du ger bort en purpurfärgad hyacint avslöjar du att du ångrar dig och ber om förlåtelse. Hur man tolkar en mörklila hyacint är

något svårare, kraft och mystik, huruvida man ger eller tar eller endast visar är en annan fråga.

Internationella hyacintda gen firas 7 mars, ett datum som känns alltför ”mittemellan” i våra förhållanden. År 2021 fira des som hyacintens år, det ver kar de flesta ha missat.

Renässans för gamla sorter?

Alan Shipp som bor nära Cam bridge i England har samlat olika sorter av hyacinter i 40 år. Hans samling utökades överras kande när kontakterna till östra Europa blev smidigare. I Ru mänien och i Litauen hade flera 1700-talssorter bevarats, bland andra två dubbla; en tvåfärgad och en gul. Den gula färgen har varit den svåraste att ta fram, VL fascineras av tanken på gula påskhyacinter utomhus, kan stå där utan att eventuellt förorsaka huvudvärk. Bör provas!

Självutnämnda Växtologen

Muscari ’Fantasy Creation’. ”Den ser ganska rufsig ut”, tycker fotografen Inger Kullberg.

Borde vara Finlands officiella vårblomma! Puschkinia, porslinshya cint. Foto: Inger Kullberg

Med huvudet bland buskarna

Trädgårdsåret i en frontmannaträdgård

November månad har betett sig väldigt konstigt. Jo visserligen har det blivit mörkare och mör kare, men temperaturen har bara enstaka gånger fallit under nollstrecket. För det mesta har det varit flera plusgrader och eländigt grått och regnigt. Inte för att jag borde klaga, i dessa tider då det hotas med elavbrott till höger och vänster. Var mare höst och vinter betyder rimligare elräkningar, även om det för naturens del vore bättre med mera normala årstider. Snö behöver det ju inte komma i samma mängder som förra vintern.

Trädgården ser precis så ut som en nervissnad, regndränkt trädgård skall se ut. Ingen direkt fröjd för ögat, då leran är framme där hundarna sprungit som mest och alla perennerna är nerklippta till marktäckning. Löven har fallit och blivit krattade in under buskar och i ra batterna för att förvandlas till mull un der vintern. Vackert är det inte, men det blir ny mull helt gratis och man sitter ju inte mera ute i trädgården så mycket, så litet ”skröfs” i rabatterna stör inte så värst mycket. Men fortsätter det varma vädret, så kanske jag börjar kanta rabat terna färdigt för våren? Något måste man pyssla med i trädgården, det är ändå litet för kallt att bara stå och kasta leksaker åt hundarna. Jo, ett större ingrepp gjorde jag faktiskt i trädgården när jag och mina revben hade hämtat sig från att ha fallit omkull i centralparken. Jag sågade ner mitt pelaräppel, som redan länge sett li dande ut och var angripet av frukträds kräfta. Det blev nog tomt i den delen av trädgården där det stått, men trädet var i väldigt dåligt skick och orkade inte göra någon stor skörd.

Pelargonerna har slutat att tappa blad i stora mängder, bara enstaka blad torkar då de får för litet med ljus. De har anpas sat sig till inomhuslivet. Blommor vill de fortfarande producera, men dem har jag börjat plocka bort. Några pelargo ner visar tecken på att sakta men säkert skrumpna bort, men alla år är det någon som inte klarar sig. Oftast är det fråga om flikbladiga sorter, så också nu. Har nu ti mer åt de flesta grupperna, men inte åt

alla. Smärre omflyttningar har ännu be hövts, då vissa pelargoner kräver mera omsorg och därför behöver vara bättre åtkomliga. Olika storleks krukor betyder att bevattningen sker med olika interval ler, då mindre krukor torkar snabbare. Vattnar med små mängder och tillägger ibland Bokashi-lakvatten, som ju inne håller mera fosfor och kalium än kväve. En dag tog jag mod till mig och räknade antalet krukor för att se hur många pe largoner jag egentligen burit in. Av de 42 sorterna så har jag flera stycken av vissa och i en del krukor finns också flera ex emplar. Nu räknade jag alltså krukorna, inte antalet plantor, och kom till att jag har burit in 71 krukor av varierande stor lek. Om man lägger till 4 krukor med bladkaktusar och en Clivia så blir det 76 krukor. Här kunde man faktiskt säga att jag har sjukt många pelargoner!

Bladkaktusarna, som flyttade in före pelargonerna, har nästan blommat över. Blomningen i år var relativt riklig, men inte så riklig som den ibland kan vara. Clivian har fått en ny plats under en lam pett i vardagsrummet. Där är den bättre till sin fördel. Hoppas att den kommer att blomma. Kapkrusbäret som jag klippte ned och tog in, har tills vidare överlevt och börjat växa. Måste kanske klippa den i något skede, annars klarar den nog inte

vintern. Får pröva mig fram. Det är bra med utmaningar, man lär sig så mycket av dem.

Jag planterade ju tulpanlökar i olika färger i en odlingslåda för att få snitt blommor och nu oroar jag mig litet för att det varma höstvädret som avbröts av en kallare frostnatt, kommer att resultera i att tulpanerna tror att det är vår. Hittills har inget grönt stuckit upp ovan jord. Håller tummarna.

Snart börjar det bli dags att fundera på om det ryms in några julblommor alls i huset. Hyacinter är ett måste, allt an nat kan jag klara mig utan. Julgran har jag inte haft på många år. Den bara inte ryms in, och dessutom är kombinationen julgran och två stora hundar inte en så värst lyckad kombination. Inte kissar de på granen, nej, det är bara det att de är så stora och impulsiva i sina rörelser, att man får se upp för fallande träd. Jag kun de ju förstås ha en liten gran i kruka, men lika gärna kan jag hänga röda bollar och glitter i pelargonerna. Utejulljusen sät ter jag säkert på litet närmare julen eller så tröttnar jag på mörkret och pluggar i dem tidigare. Jag kan ju alltid sätta timer åt dem också!

God Jul! Catha

Lite blommor fanns ännu i början av november.