Page 1

Posttidning A

20 februari 2014 / # 1 088 / Pris: 10 Kr / Stödpris: 20 Kr / Månadspren: 40 Kr

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna

KAMPANJ

Bottensiffror för Reinfeldt & Co Åtal mot nazisterna i Kärrtorp

5

3

Stockholm vräker romer

Foto: Martina Huber / Regeringskansliet

”Högervågen är över” M

issnöjet med regeringen fortsätter att växa. Till och med Expressen skriver att ”högervågen är över”. Samtidigt ökar gräsrotskampen. – läs mer på mitten

RS kongress 22-23/3 Rättvisepartiet Socialisternas (RS) kongress ska dra upp planer för 2014. På kongressen får vi också rapporter från CWI:s arbete världen runt. Valåret 2014

är början på en vändpunkt till mer kamp och vänsterstämningar, vilket understryker hur viktig RS-kongressen är. – sidan 13

12

Högerkrafter på marsch i Venezuela

16

Göteborg: Rädda skolan

SMS:a ditt bidrag till: 72550 Skriv ”offensiv” följt av mellanslag och summa (5-200 kr). T ex: offensiv 50


OFFENSIVS STÅNDPUNKT

20 FEBRUARI 2014 # 1 088

2

SPANIENS NYA MUNKAVLELAG R unt om i Europa attackeras de demokratiska fri- och rättigheter som vunnits genom kamp. EU:s och Trojkans krisåtgärder har kantats av drakoniska attacker mot demokratiska fri- och rättigheter samt allt brutalare polisinsatser mot dem som protesterar. Inte minst fackliga fri- och rättigheter har attackerats och försvagats. – Fackliga rättigheter hotas inte, de kränks. Att riva upp kollektivavtal i så många länder kan inte ses som olycksfall i arbetet. Det vi ser är att företagens frihet står över de fackliga rättigheterna. Så beskrev Samuel Engblom, chefsjurist på TCO, vad som hänt i Europa under de senaste åren.

1967-74 och en alltmer militariserad kravallpolis.

”Människor som demonstrerar fredligt i EU:s medlemsländer har blivit slagna, sparkade, beskjutna och sårade av gummikulor samt tårgasade. Men ingen granskning av polisens övervåld har ägt rum och ingen av de ansvariga har rannsakats”, konstaterade Amnesty International i en rapport 2012. I särskilt två länder, Grekland och Spanien, var det enligt rapporten vanligt förekommande att protester möttes av polisens våld och statens repression. Grekland styrs sedan flera år tillbaka av Trojkan – EU, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden (IMF). Att Grekland skulle sättas under Trojkans förmyndarskap var ett huvudvillkor för att landet skulle få nödlån. Trojkan har styrt med hjälp av maktfullkomliga diktat, lagar från militärdiktaturens Grekland

I Spanien beslutade den sittande högerregeringen i fjol att ta steg mot att kriminalisera protester. Den ”Ley Mordaza” (munkavlelagen) som regeringen vill att parlamentet ska godkänna stipulerar exempelvis att den som deltar eller planerar en demonstration som saknar tillstånd ska få böta 30 000 euro (270 000 kronor). Den som ”förolämpar” Spaniens institutioner, nationalsymboler och nationalsång riskerar samma bötesbelopp. Förutom detta innehåller regeringens lagförslag dryga böter för den som utrycker sig ”olämpligt” om poliser och myndighetspersoner. Och det blir förbjudet att filma och fotografera poliser under demonstrationer samt sprida dessa bilder. Det är en lag som ger grönt ljus för mer polisbrutalitet och som gör oppositionella till ”brottslingar”.

Dessa nya allvarliga övegrepp mot demokratin kommer efter att det antal demonstranter som bötfälldes bara under 2012 ökade med hela 350 procent och att ”det spanska inrikesministeriet beställt ett bepansrat vattenkanonfordon som ska kunna sättas in för att skingra kravaller. Priset för den spanska polisens nya kravallfordon ligger på en halv miljon euro, närmare fem miljoner kronor” (Sydsvenskan den 21 december). Den svaga spanska regeringens allt mer auktoritära drag är ytterligare varning om hur långt den härskande klassen och de politiker som går i dess ledband är beredda att gå för att driva igenom sin krispolitik. Försvaret av de demokratiska fri- och rättigheterna är direkt sammanlänkat med kampen mot åtstramningspolitik och kapitalism och för socialism. Det vill säga verklig demokrati – folkstyre. • För ett demokratiskt och socialistiskt Europa. ■

LÖFVEN I HÖGERFÄLLAN

U

nder ledning av Stefan Löfven har Socialdemokraterna tagit nya kliv högerut och gör allt för att inte väcka några förväntningar inför valet. Det senaste exemplet är att Socialdemokraterna nu reser parollen ”Vi är inget bidragsparti”. Med det åsyftas att Socialdemokraterna inte får uppfattas som ett parti för arbetslösa, sjuka och pensionärer – de som främst fått betala för Alliansens alla orättvisa skattesänkningar. Den nya parollen bottnar också i S-byråkraternas fantasifoster om att man förlorade valet 2010 eftersom man uppfattades som ”ett bidragsparti” och inte som ”ett parti för den arbetande delen av befolkningen”, när det var precis tvärtom. När kampen mot Alliansens försämringar i arbetslöshetsförsäkringen 2006 och sjukförsäkringen 2009 var som hetast slog högerregeringens opinionssiffror i botten och S låg i topp. Det var S-ledningens vägran att riva upp dessa försämringar sombidrog till högerns comeback och S valförlust 2010. Den Arbetslinje 2.0 som S-ledningen håller på att ta fram kommer att innehålla nya attacker och hot mot sjuka och arbetslösa. Bakom hotet om att unga arbetslösa skulle väckas av Löfven om de låg och drog sig ”för länge” finns också förslaget om att alla arbetslösa under 25 år ska ta sin gymnasieexamen för att få rätt till ersättning. Som om mer av tvång mot arbetslösa och indraget stöd skulle skapa fler jobb eller bota skoltrötthet. ”Vi är inget bidragsparti” kan också läsas som att Socialdemokraterna inte höjer ersättningsnivåerna i socialförsäkringen. Taket i arbetslöshetsförsäkringen har inte höjts på dryga tio år. I dag kan man få som mest 80 procent av lönen i a-kasseersättning upp till en månadslön på 18 700 kronor. Det taket vill Löfven höja till 25 000 kronor, vilket enligt Socialdemokraterna skulle göra att fyra av tio heltidsarbetslösa får 80 procent, idag är det en av tio. Det kallar Socialdemokraterna för en ”rimlig nivå”. Kan det blir mer fel? Sanningen är att arbetslöshetsförsäkringen reducerats till en otrygg grundförsäkring. Av Sveriges 3,3 miljoner heltidsarbetande är det i dag endast 6,8 procent, eller 225 544 personer, som har fullt inkomstskydd vid arbetslöshet, det vill säga 80 procent av den tidigare lönen. Detta under förutsättning att de är anslutna till a-kassan. De allra flesta får nöja sig med betydligt mindre om de blir arbetslösa. Den som tjänar 25 000 kronor i månaden får 70 procent medan den som ligger på 30 000 kronor bara får 50 procent av sin tidigare inkomst, enligt TCO. Till sist: ”Vi är inget bidragsparti”, säger Löfven. Vad säger han om det faktum att Socialdemokraterna enbart i statligt stöd fick dryga 134 miljoner kronor 2012? ■

Efter att ha avhyst romerna en gång hotar Stockholms kommun att göra det igen. (Metro den 18 februari)

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • Prenumerationsärenden: 08-605 94 03 • Fax: 08-556 252 52 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Robert Bielecki och Natalia Medina • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Tryck: V-TAB, Norrtälje 2014 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447


KAMPANJ 3

Åtal mot nazisterna i Kärrtorp Nazistledaren Emil Hagberg och två av smr:s “gruppchefer” är nu åtalade för våldsattacken i Kärrtorp i december. De planerade och ledde angreppet mot den antirasistiska demonstrationen som de kallade “svenskfientlig”.

Flera nazister som våldsamt attackerade den fredliga antirasistiska demonstrationen i Kärrtorp den 15 december åtalas nu.

RS STOCKHOLM

rs.sthlm@socialisterna.org

P

olisundersökningen visar hur ”svenska motståndsrörelsen” samlade sina styrkor vid Tallkrogens t-banestation. Deltagarna uppmanades att bära ”diskreta” svarta kläder utan tryck. Nazisterna smsade om att ta med sig ”Tandskydd och lindor, precis som på den gamla goda tiden”. I Kärrtorp kom nazisterna i militär formation med påkar, sköldar och stenar. De kastade glasflaskor, bengaler och knallskott för att driva bort de 700 som samlats till demonstrationen mot rasism och nazism. Det var just smr:s aktiviteter i området – misshandel, klotter överallt och marscher på idrottsplatsen – som gjorde att Linje 17 mot rasism bildades och arrangerade demonstrationen. Demonstrationens funktionärer, antirasistiska aktivister och demonstranter lyckades stoppa attacken och driva bort nazisterna. I annat fall skulle Kärrtorp den 15 december slutat i mycket allvarliga fall av misshandel och ännu värre. Nazisterna flydde till sist rakt ut i skogen och 28 av dem greps senare på kvällen av polis.

Polis och vissa media försökte först beskriva det som hänt som ”tumult” och en konflikt mellan ”två grupper”. Men demonstranterna och nätverk visste vad som hänt, inte minst att det fåtal poliser som var på plats efter ett tag skyddade nazisterna från demonstranternas vrede. När sanningen kom fram – t ex fick Dagens Nyheter ändra sin artikel flera gånger – skapade det en våg av antirasism och antinazism. I Kärrtorp demonstrerade 20 000 helgen efter och i resten av landet över 20 000 i över 30 städer. Antirasismen underifrån har fortsatt i år med fler manifestioner inplanerade. Det är genom mångas aktivitet som rasism och nazism kan pressas tillbaka.

Massrörelsen underifrån har pressat myndigheterna till att agera snabbare än vanligt. Nazistledaren Emil Hagberg åtalades nyligen även i ett annat fall av grov misshandel. Men då gällde det en två (!) år gammal händelse, då smr anföll ett möte i Ludvika och krossade en flaska i huvudet på vänsterpartisten Daniel Riazat. Hagberg satt ändå en månad i fängelse i höstas, för hets mot folkgrupp. Den här gången pekas Hagberg ut som ledare för attacken i Kärrtorp. Han är ”nästechef ” för smr i Stockholm, trots att han bor i Sunnansjö i Dalarna. De två andra som åtalas är Joakim Blixt Eriksson och Peter Jusztin, ”gruppchefer” i smr och ansvariga för mobiliseringen av nazister inför attacken.

De åtalas för ”våldsamt upplopp” och för att vara anstiftare. Jusztin åtalas också för vapenbrott. Samtidigt åtalas fyra omyndiga deltagare i attacken, den yngsta är 15 år. Fler åtal kommer att följa. Trots att smr tagit på sig ansvaret för attacken och kallar de åtalade för ”hjältar” nekar dessa till brott och svarar ”inga kommentarer” på alla frågor. De förnekar den planering som smr på sin hemsida skrutit med. Polis och åklagare säger att anstiftare kan få upp till 10 års fängelse. – Tidigare har polisen oftast inte tagit nazistvåldet på allvar, utan behandlat dem ungefär som fotbollshuliganer. Men det här var en motiverad attack och det är viktigt

att nazismen kommer fram i rättegången, säger Ammar Khorshed, talesperson för Linje 17 mot rasism. Både åtal och en hård dom är välkomna. Men nazism och rasism kommer inte att stoppas av polis och domare. Det visade polisens agerande både den 15 december och på 75-årsdagen av kristallnatten den 9 november då smr fick massivt polisskydd för att marschera i centrala Stockholm. Det är kampen underifrån som den senaste månaden har orsakat kriser och splittringar bland nazisterna. Det är också demonstrationerna och opinionen som har satt press på polis och media. Kampen fortsätter, i bostadsområden, skolor och på arbetsplatserna. ■

300 demonstrerade för att Kainat skulle få stanna Många har ifrågasatt att manifestationen den 14 februari skulle bli av efter att Kainats utvisning tillfälligt stoppats. Men i fredags (den 14 februari) samlades ändå drygt 300 personer för att visa sitt stöd till Kainat och kritik mot Migrationsverkets inhumana sätt. ANNA BELSTOCK belstockanna@hotmail.com

Det var uppmanande talare som tillsammans med alla på torget höll manifestationen igång. Det blev också inslag av lokal poesi och musik. Många av Kainats vänner ta-

lade, däribland en klasskamrat som med återkommande talkörer bevarade manifestationsdeltagarnas fokus på scenen. Men även en fritidsledare som jobbar med ungdomar i Rinkeby peppade och berättade hur stolt hon är över allt de har gjort och Kainats advokat, stående bredvid Kainat, berättade kort om situationen. Trots att Kainats fall har återupptagits måste vi fortsätta att uppmärksamma alla inhumana utvisningar som sker hela tiden, fortsätta att uppmärksamma vikten av organisering och sammanhållning. Varje tillfälle som har skapats till att gå ihop och kritisera sådana här beslut måste vi ta vara på. Därför blev självklart manifestationen #LåtKainatStanna ändå av i fredags, i Rinkeby, på torget, på Alla Hjärtans Dag. ■

Många slöt upp för att visa sitt stöd till Kainat och för att visa sitt missnöje mot Migrationsverket och Sveriges inhumana flyktingpolitik.

Foto: Wilson Durán

M

anifestationen arrangerades av Kainats vänner, StreetGäris och Tjejforum Rädda Barnen. Den  visade tydligt hur mycket hennes klasskamrater har kämpat och kämpar, och hur deras ageranden har gett resultat. I allt detta hade man absolut inte glömt alla de ung-

domar som saknar denna aktivism i sin omgivning och tvingats till en brutal verklighet. Många av talarna nämner bland andra Laziz (som Rättvisepartiet Socialisterna och Studenter mot rasism tidigare har kämpat för) och en annan tonåring som skickades till Irak där han blev mördad. Även om många var lättade över beslutet att Kainats fall tas om på nytt var stämningen på Rinkeby torg förstås allvarlig. Folk pratade om olika människors – framför allt ungdomars – utvisningar och om det enorma engagemang som krävs av umgänget för att påverka.


INRIKES

20 FEBRUARI 2014 # 1 088

4

Northlands smutsiga kris D

e senaste månaderna har de mörka molnen tätnat över projektet. På två år förvandlades ett stort myrområde utanför byn Kaunisvaara till ett dagbrott med ett tillhörande stort industriområde och i slutet av 2012 började de första lassen med järnmalmskoncentrat skickas iväg mot hamnen i Narvik. Detta var ändå bara början, enligt Northland Resources planer. Inom något år skulle en andra gruva öppnas några kilometer bort. På längre sikt planerade företaget att öppna ytterligare gruvor både på den finska och svenska sidan av gränsen. Detta var något som gav många pajalabor stora förhoppningar. Kommunen har förlorat mer än hälften av sin befolkning sedan 1950-talet och idag bor där bara drygt 6 000 människor. Då innebär utsikten om kanske 1 000 nya jobb med alla indirekta effekter inräknade oerhört mycket. Företaget gav också en bild av att gruvan skulle ge relativt små skadliga effekter på miljön. Men redan efter några månader började krisen. Företaget meddelade att det fattades ungefär 2,5 miljarder kronor för att slutföra investeringarna i anläggningen. Under våren var en konkurs inte långt borta, men sedan bland annat LKAB genom sitt investmentbolag backat upp en rekonstruktion gick det att få fram de nödvändiga pengarna för att rädda företaget. Men redan under hösten meddelade företaget att det krävs ytterligare en miljard kronor för att kassan inte ska vara tom innan gruvan är uppe i full produktion och börjar ge vinst. Först sa Northland att man siktade på att ha finansieringen klar i maj. Sedan har tidpunkten flyttats närmare i tiden till mars. Det är snarare regel än undantag att tidsplaner spricker när nya gruvor startas. Gruvornas ägare har ett starkt ekonomiskt skäl att visa upp optimistiska planer för finansiärerna, eftersom skillnaderna i lönsamhet över en gruvas livslängd blir stora om tidsplanerna förskjuts med något år. Nu håller Northlands tidsplan på att spricka och orsaken är inte minst

problem när det gäller miljön. Under det första året har det uppkommit flera, delvis oväntade, miljöproblem: • Transporterna på lastbil och järnväg har spritt damm längs vägen mot omlastningsstationen vid Malmbanan och vidare längs järnvägen genom fjällvärlden. • En miljon kubikmeter delvis förorenat vatten har släppts ut från klarningsmagasinet till Muonio älv. • Grundvattnet har sänkts mer i gruvans omgivning än de beräkningar som gjordes före starten visade. • I förväg gjorde företaget bedömningen att gruvan inte skulle innehålla sulfidmalm, det vill säga malm som innehåller svavelföreningar och ger upphov till ett avfall som kan orsaka stora metallutsläpp. Nu har det visat sig att den bedömningen inte stämde och att det finns inslag av sulfider. Dessa problem har uppdagats samtidigt som företaget försöker få ett tillstånd för hela den planerade verksamheten i Mark- och miljödomstolen. Kritiken mot de underlag som Northland har skickat in har varit förödande från Natur vårdsverket och Länsstyrelsen i Norrbotten. I Länsstyrelsens senaste yttrande är slutsatsen att det bästa vore om företaget började om från början med sin ansökan. Så omfattande är bristerna och oklarheterna, anser Länsstyrelsen. Tveksamheterna när det gäller företagets planerade miljöåtgärder har gjort att domstolsförhandlingarna skjutits fram flera gånger. Nu ser det ut som om de kommer att genomföras efter sommaren. Det gör att tidsplanen för att gruvan ska komma upp i full produktion blir än mer ansträngd. Förklaringen till krisen för Northland Resources ligger i de tvära kasten på världsmarknaden. Järnmalmspriserna låg länge stabilt på runt tio dollar per ton.

Osäkerheterna när det gäller priset på järnmalm är fortsatt stora. Likaså framtiden för Northland Resources. Risken för fördjupad kris och konkurs är uppenbar. Krisen för Northland Resources är

Det är snarare regel än undantag att tidsplaner spricker när nya gruvor startas.

n

offensiv@socialisterna.org

Eli

ROBERT BIELECKI

Men i mitten av 2000-talet började de sticka iväg uppåt till följd av ökad efterfråga i Kina, Indien och andra snabbväxande ekonomier. Under 2011 låg priset och pendlade i närheten av 180 dollar. Den här prisutvecklingen gjorde att även fyndigheter som tidigare undersökts och ratats blev intressanta på nytt. LKAB gjorde en lönsamhetsberäkning på fyndigheten i Pajala redan på 1970-talet, men kom fram till att den inte var lönsam. När järnmalmspriserna nu har fallit tillbaka till omkring 130 dollar per ton så slår det hårt mot nystartade gruvor i malmfyndigheter som inte hör till de bästa.

Fo to:

Northland Resources järnmalmsgruva utanför Pajala framstod för drygt ett år sedan fortfarande som flaggskeppet för en gruvboom som skulle kunna skapa jobb och ljusare framtidsutsikter i glesbygdskommuner från Norrbotten ned till Småland. Idag har bolaget istället blivit ett tydligt exempel på de ekonomiska, sociala och miljömässiga risker när hanteringen av råvarutillgångar styrs av extremt instabila och nervösa marknadskrafter.

u Ga

ffin

inget isolerat fenomen. Även den återöppnade järnmalmsgruvan i Dannemora har svåra ekonomiska problem, liksom flera andra mindre gruv- och prospekteringsbolag. Under tiden fortsätter samhället att satsa stora summor på att understödja gruvsatsningen. Vägen från gruvan till malmbanan håller på att rustas upp. Enligt tidningen Ny teknik kommer slutnotan att landa på två miljarder kronor. För alla de människor som har satt sin tilltro till projektet, kanske börjat jobba inom företaget eller tagit steget att flytta till jobb i någon av alla de verksamheter som växt fram till följd av gruvsatsningen, väntar år av osäkerhet. Exemplet Northland Resources visar med all önskvärd tydlighet det omöjliga i en ansvarsfull utvinning av naturresurser inom ramen

för en bräcklig och instabil internationell kapitalism. Råvarutillgångarna borde självklart vara hela befolkningens gemensamma egendom. Detta skulle skapa förutsättningar för en långsiktig och planerad hushållning med dessa dyrbara och ändliga resurser. Det skulle också skapa förutsättningar för ett stabilt ansvar för miljöfrågorna och att vettiga transportlösningar skapas innan gruvorna dras igång (i Pajala transporteras malmen drygt 16 mil på tunga lastbilar fram till omlastningsstationen vid järnvägen). Inom ramen för en sådan hushållning måste lokalbefolkningen ha ett stort inflytande när det gäller frågor om exploatering och gruvprojekt som måste kopplas till satsningar i återinvesteringar för att förhindra att städer och kommuner kollapsar den dag malmen tar slut. ■

Gruvbolagen exploaterar mark och naturresurser och gör föga i efterbehandlingsarbetet.


5

I korthet 200 bankanställda försvinner

J

obb När två skånska sparbanker går ihop till en, samtidigt som Swedbank köper Sparbanken Öresund och säljer delar av den till den nya verksamheten, kommer 200 jobb att försvinna. Swedbank räknar dessutom med atrt tjäna omkring 200 miljoner kronor efter skatt nästa år på affären. Det skriver Arbetet den 14 februari.

Foto: Enzo Costa

Staten och kommunerna brister i hanteringen av våld och hot mot personal

O

Romerna lever under fruktansvärda förhållanden i Högdalen. Men någon hjälp från Stockholms stad får de inte.

Stockholm vräker romer De senaste veckorna har frågan om EU-migranternas situation visat att EU och Sverige fortsätter i modern form historien av förföljelse av romer. Mot det här står en viktig uppsjö av solidaritet, där folk har rest från andra delar av landet för att skänka kassar med sanitetsartiklar m m. ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

K

ulturhuset Cyklopen som ligger intill ett av tältlägrena, det i Högdalen, har stått för mycket stöd under längre tid. Även kyrkan i Högdalen och Solidaritet för 17 har bidragit, bland annat med insamlandet av förnödenheter. Solidaritet för 17 agerarinte över huvudet på de hemlösa, utan arbetet görs gemensamt. Beslut fattas gemensamt på stormöten. Däremot var det få romer som

Den 15 februari hörsammade Studenter mot Rasism uppmaningen om solidaritet och tog sig till EU-migranternas tältläger i Högdalen. – Vi sparade ihop allt vi ägde för att komma hit. I Rumänien får vi inga jobb och jag är en del av en jättestor familj. Min mamma är förlamad från nacken och nedåt. MATTHIAS Studenter mot rasism

K

vinnan bär en klargul tröja och en röd huvudduk. Det är varma färger, men hon

deltog på demonstrationen den 16 februari, mot vräkningarna. De som inte var tvungna att jobba, som alla dagar, satt med socialens gratisbiljett på bussen hem mot Rumänien. En buss som körde av vägen. – Vi var 200-300 som demonstrerade för att visa att det är viktigt att hjälpa varandra och för allas rätt till bostad, berättar Gertie Mårtell, RS:are och boende i Högdalen. – De är EU-medborgare och har rätt att vara här. Rumänska ambassaden har gått ut och krävt att Sverige ska förbjuda tiggeri. Det är för att dölja att romerna har det bättre i skjulen här än vad de har i Rumänien. Rumänien är EU:s fattigaste land. Ian Hancock är professor och romsk människoaktivist. Till Expo berättade han i höstas att 80 procent av den romska befolkningen i Rumänien och Bulgarien lever på mindre än fyra dollar om dagen. Fram till 1864 användes romer som slavar i Rumänien. När slaveriet upphörde kompenserades har inga vinterkläder. Det är råkallt, men det har ännu inte blivit kväll. Kvinnan är en av hundratals rumänska migranter som bor i läger utspridda över Stockholms Stad. Det är boplatser liknande kåkstäder. Utan el, toalett och rinnande vatten och som i snart tre år har vuxit fram. Människorna som bor i dem är av romsk bakgrund. De har kommit till Sverige från ett EU-land där de systematiskt diskrimineras och nio av tio av deras folkgrupp lever i fattigdom. Den 7 februari tog Kronofogdemyndigheten beslutet att avhysa personerna. Detta efter en begäran

slavägarna, men inte slavarna. Inte heller de romer som överlevde nazisternas koncentrationsläger kompenserades. Reinfeldts alliansregering har velat ge ett sken av att gå till botten med antiziganismen men försöket haltar. Efter att den statliga utredningen bland annat slog fast att romer i Sverige ända in på 1960-talet nekades mänskliga rättigheter som rätt till bostad, skolgång och rösträtt – och att den strukturella antiziganism aldrig tillbakamotats – så har skandalerna haglat tätt. Först polisens rom-register och nu vräkningarna av EU-migranter. Rättvisepartiet Socialisterna kommer att utveckla frågan mer framöver. Krav som vi för fram direkt är: • Allas rätt bostad och riktiga jobb med löner att leva på. • Avskaffa EU, som inordnar människor och länder i en kapitalistisk rangordning. • Kamp mot rasism och diskriminering. ■ av Stockholm stad. Detta innebär att 100-170 personer blir bostadslösa. Enligt Sveriges Radio tillhandahåller Socialtjänsten två lösningar: Dels erbjuder man en gratis bussbiljett till deras hemland, dels erbjuder man ett akutboende i fem dagar. Rumänerna är här för att de vill ha jobb. Kvinnan med den gula tröjan och röda sjalen talar spanska, då hon har bott och arbetat i Spanien. Sedan slog den finansiella krisen till. Hon nämner sin åttaåriga dotter och börjar gråta. Hon förmår inte att fortsätta samtalet. Det gör inte vi heller. ■

trygghet Sju av tio arbetsgivare har av Arbetsmiljöverket fått krav på förbättringar vad gäller hanteringen av våld och hot mot personalen. 556 arbetsolyckor och sjukdomar orsakade av våld och hot inom myndighetsutövningen anmäldes till Arbetsmiljöverket under 2009 till 2013. Siffran är antagligen ännu högre eftersom mörkertalet troligen är stort, enligt Berndt Jonsson på Arbetsmiljöverket. Det skriver Arbetet den 14 februari. De vanligaste kraven på arbetsplatserna var att riskbedömningar är otillräckliga, att det saknas policy och rutiner samt att uppgiftsfördelningen inte är tillräckligt tydlig. Berndt Jonsson anser att det är viktigt att ändra attityderna vad gäller våld och hot. – Flera anställda som vi träffat ute på arbetsplatserna har berättat att man drar sig för att anmäla hot eller våld, eftersom det finns en uppfattning om att samhällets attityder i den här frågan har hårdnat. Man ska helt enkelt ”tåla” mer i sin roll som tjänsteman. Det är en oacceptabel utveckling, säger Berndt Jonsson i ett pressmeddelande.

Akutmottagningar saknar sjuksköterskor

R

ädda vården Bristen på sjuksköterskor är stor på flera orter. På ungefär ett år har hela 31 sjuksköterskor sagt upp sig från akutmottagningen på sjukhuset i Gävle, och 40 har sagt upp sig från länssjukhuset i Sundsvall de senaste fyra åren. Det rapporterar Vårdfokus den 13 februari. Den dåliga arbetsmiljön uppges vara den främsta orsaken.

Få våldtäktsanmälningar går till åtal

S

exism På riksnivå går bara ungefär var femte anmälan till åtal, där dessutom väldigt få åtal leder till en fällande dom. Men det är väldigt stora skillnader om anmälan leder till åtal beroende på vart i landet du bor. Det visar en undersökning i tidningen Metro den 17 februari. I Stockholm leder 15,46 procent av anmälningarna till åtal, i Västra Götaland 21,44 procent och Skåne 20,90 procent. De flesta län ligger mellan 15-20 procent, där Västernorrland och Södermanland sticker ut med över 50 procent vardera.

Inkomstgapet växer mellan direktörer och arbetare

K

lassklyftor Gapet mellan arbetarnas löner och ”elitens” löner växer allt mer. Främst är det näringslivets direktörer som drar ifrån. Dessutom leder de ökade klyftorna till ekonomiska kriser. Det slår LO:s rapport Makteliten – i en klass för sig fast den 17 februari. En rad ekonomer i rapporten anser att det finns tydliga samband mellan växande skuldsättning i hushållssektorn, ojämlik inkomstfördelning och finansiell instabilitet. – Det är tråkigt att skillnaderna ökar. Och det är ju dåligt för samhället, säger Jeanette Bergström, LO-ekonom och en av författare till rapporten, till Arbetet den 17 februari. Rapporten visar bland annat att den ekonomiska eliten, en grupp på 50 vd:ar, i genomsnitt har en lön som är 46 gånger högre än en industriarbetares lön. Vd:arnas inkomst är dock 71 gånger så hög som en industriarbetares lön om hela inkomsten räknas med. De två högst betalda har löner som motsvarar 440 respektive 1 250 industriarbetarelöner. ■


INRIKES

20 FEBRUARI 2014 # 1 088

6

RS-förslag i Haninges klimat- och energistrategi

RS HANINGE rs.haninge@socialisterna.org

D

en 10 juni 2013 biföll Haninge kommun en bedrövlig Klimat- och energistrategi för Stockholms län vars innehåll i praktiken ökar utsläppen. Men när Haninge antog en egen Klimat- och energistrategi på kommunfullmäktige måndagen den 10 februari fanns inget av dessa kritiserade delar med. Istället fanns flera åtgärder som Rättvisepartiet Socialisterna argumenterat för med, t ex installation av solceller på kommunala fastigheter och samordning av varutransporter.

– 70 procent av utsläppen i Haninge kommer från transporter. Därför är frågan om samordning av varutransporter så viktig. Istället för att flera lastbilar enbart är minimalt lastade för leverans till en destination kan mycket färre lastbilar vara fullastade och köra enligt ett överenskommet schema. Det blir kraftigt mindre utsläpp och det blir säkrare miljöer vid skolor och äldreboenden. – Däremot står det inte i bilagan om åtgärderna om samordningen av varulevenser enbart ska vara för kommunala verksamheter. Det bästa vore om vi också kunde samordna den privata handelns transporter, det skulle verkligen

Varutransporter i Haninge ska numera samordnas, något Rättvisepartiet Socialisterna krävt i flera år.

ta ned utsläppsnivåerna. Mindre samt lokala företag gynnas dessutom när de inte behöver sköta sina leverenser själv, påpekade Mattias Bernhardsson (RS) i kommunfullmäktige måndagen den 10 februari. Raymond Svensson (C) som varit en av de ansvariga att framställa Klimat- och energistrategin lade in en brasklapp kring flera av klimatåtgärderna. Allt måste kostnadsutredas. På partiledardebatten den 2 september 2010 ville inget annat parti i kommunfullmäktige stödja idén om samordning av varutransporter, eller behovet av offentliga investeringar. På den debatten handlade alla andra partiers inlägg om ’individuella val’, som att att ta cykel istället för bil. Rättvisepartiet Socialisterna tilläggsyrkade även om samordning av varutransporter när den förra Klimat- och energistrategin skulle tas på kommunfullmäktige den 8 februari 2010. Där föreslog Rättvisepartiet Socialisterna också att kommunen skulle upprätta en plan för installation av solpaneler för kommunala fastigheter. Båda förslagen röstades ned av samtliga övriga partier. – Vi är väldigt glada att båda dessa åtgärdsområden är med i strategin, kommenterar Mattias Bernhardsson efter beslutet att anta det nya förslaget till Klimat och energistrategi. Andra åtgärder, som tas upp både i den nya och den fyra år äldre strategin, är saker som Rättvisepartiet Socialisterna har tagit upp till debatt flera gånger under förra mandatperioden.

I april 2008 skrev Rättvisepartiet Socialisterna en motion för ett hållbart energiutnyttjande, att kommunens existerande byggnader skulle inventeras för att se vilka investeringssbehov som behövs för att spara energi. Motionen tog upp rörelsestyrda sensorer, fönsterglas utan värmespill och lågenergilampor. Motionen röstades ned. Men energisparåtgärder såväl som LED-lampor finns nu med i strategin. Att producera biogas av sopor istället för att bränna dem – som också är med i stratgidokumentet – var ett av kraven i Rättvisepartiet Socialisternas valmanifest 2010. Men Mattias Bernhardsson reste frågan redan i december 2006, som alternativ till missrikade miljöskatter: Rättvisepartiet Socialisterna röstade för den nya Klimat- och energistrategin, som trots många bra delar ändå inte är tillräcklig. Den viktigaste svagheten i stort, även om inte i lika stor utsträckning som i den förra strategin, är att åtgärdernas omfattning är för små för att målen på utsläppsminskningar ska kunna ske. Detta kommer Rättvisepartiet Socialisterna att återkomma om med nya debatter. För att fullt ut lyckas minska utsläppen krävs inte bara en massiva investeringar i grön teknologi nationellt, utan internationellt. Dagens kapitalism visar att vinst går före, varför nästan alla investeringar fortfarande går till smutsig och utsläppande verksamhet. Vad som behövs är demokratisk kontroll över ekonomin och en plan för omställning av hela samhällets handel, transporter och produktion. ■

Foto: Josefine Granding

Samordning av varutransporter, biogas av sopor, klimatsmart byggande, energisparåtgärder och solceller på kommunala fastigheter stärker klimatarbetet i Haninge.

Inte många jobb kvar i Norrköping.

Stora varsel i Norrköping Norrköping riskerar att tappa 610 jobb när tre industrier på en vecka varslat om nedläggning. Stadens arbetslöshet är redan över 13 procent jämfört med åtta procent i resten av landet. PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

D

et är inte första gången som multinationella bolag lägger ner i i Sverige - det kostar mindre än att lägga ner i andra länder. – Det finns flera länder inom EU som ställer betydligt hårdare krav på arbetsgivaren när en fabrik ska stänga. I Belgien finns exempelvis lagstiftning som ger anställda ett ersättningspaket vid nedläggningar, säger Aleksandar Zuza, utredare på IF Metall till nt.se. På en dryg vecka kom tre nedläggningsbesked i Norrköping: • Whirlpool lägger ner vilket gör att 323 anställda och 120 inhyrda förlorar jobbet. Produktionen flyttar till Italien. • Seco Tools sparkar 92 arbetare och flyttar jobben till bland annat Reynoldsville i USA, men också till Fagersta. Bolaget ägs av svenska Sandvik. • 75 jobb försvinner när Vitamex lägger ner och flyttar till England.

Foto: Wikipedia Commons

De fabriker som läggs ner är inga förlustaffärer. Seko Tools har gjort miljardvinster de senaste åren. Amerikanska Whirlpool likaså. Men till skillnad från flera andra EU-länder har arbetsgivarna inget ansvar om de lägger ner i Sverige. Det ligger bakom att t ex General Motors, Electrolux och Leaf, som lägger ner Läkerolfabriken i Gävle, valt att stänga fabriker i Sverige. I t ex Tyskland tar förhandlingarna om en nedläggning betydligt längre tid än i Sverige. Där kan en arbetare få upp till 18 månders avgångvederlag medan den längsta uppsägningstiden i Sverige är sex månader. I Spanien fanns tidigare en regel som gav en extra årslön till den som arbetat på företaget i 20 år. Arbetslösheten i Norrköping i januari var 13,2 procent och ungdomsarbetslösheten var 24,4 procent. Men trots att så många saknar

arbete har varken fackföreningarna eller Norrköpings kommun tagit strid för jobben. IF Metalls ordförande Anders Ferbe har uppmärksammat att nedläggningar i Sverige är billigare för företagen. Men säger sedan, i en intervju i Dagens Arbete, att med “dyrare nedläggningar riskerar vi att skrämma bort utländska investeringar i Sverige. Det är för tidigt att formulera några krav”. Både kommunen och IF Metall betonar snarare behovet av omskolning av vidareutbildning av de som sparkas. Finansminister Anders Borg (M), som kommer från Norrköping, har lovat “statligt stöd” och menar då möjligen lite extra pengar till Arbetsförmedlingen. Under ett besök i Norrköping avvisade han dock bättre villkor för de arbetslösa, som t ex förlängd a-kassa. Kommunalrådet Lars Stjernqvist (S) säger också att det behövs “mer näringslivsfrämjande insatser, stärka företag och nyföretagande”. Norrköping kommer också att få känna av neddragningarna inom SJ samtidigt som transport- och servicejobb försvinner runt omkring de industrier som läggs ner. ■

Rättvisepartiet Socialisterna står för: • Kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer. • Facken måste ta strid fullt ut för att försvara jobben. Förhindra flytt och nedläggningar genom massprotester, inklusive de anställdas ockupation av arbetsplatsen om så krävs. • Ta kamp för förstatligande av nedläggningshotade företag, under de anställdas kontroll och styre.


7

Volvos styrelse berikar sig själva Direkt efter rekordvarslet på Volvo har det läckt ut uppgifter om att styrelsen planerar en kraftig höjning av sina arvoden. På sikt tänker man avlöna varje ledamot med en miljon kronor årligen.

tas av protester. Mikael Sällström, IF Metall, som är facklig representant i Volvos styrelse, säger till SvD den 12 februari att höjningarna ”inte står i paritet med bolagets resultat”, men frågan är om ledamöternas löner skulle vara rimliga oavsett lönsamheten. LO:s nyligen publicerade undersökning av svenska direktörers löner visar att den genomsnittlige direktören inom svenskt näringsliv tjänar 46 gånger så mycket som den genomsnittlige industriarbetaren. Carl-Henric Svanberg tjänar sju gånger så mycket som en Volvoarbetare, oräknat andra inkomster än arvodet från Volvos styrelse.

STEFAN BERG stefan.berg@socialisterna.org

Volvos styrelse med ordförande Carl-Henric Svanberg i spetsen tjänar storkovan medan de i samma veva sparkar personal. Precis som de svenska bankerna knappt rörde aktieutdelningarna trots att staten fick gå in med miljarder i räddningspaket, så ser Volvos ägare igen anledning till återhållsamhet utan härmar efter. Nordea har beslutat att genomföra nedskärningar på åtta miljarder

kronor, men delar ut 15 miljarder kronor till aktieägarna. En av storägarna i Volvo, Industrivärden, motiverar höjningen av styrelsearvoden med att de svenska nivåerna är låga, och pekar på en ny EU-reglering som begränsar

Foto: Niklas Morberg

Foto: Volvogroup

Ä

ven de senaste åren har arvodena skjutit i höjden för Volvos styrelseledamöter. 2013 gjordes en höjning motsvarande 25 procent jämfört med 2011, och en ordinarie ledamot tjänade då 750 000 kronor. Volvos ordförande Carl-Henric Svanberg fick en lika stor höjning – från 1,8 miljoner till 2,25 miljoner kronor. Valberedningen diskuterar nu en höjning på 15-25 procent, enligt SvD den 12 februari. Trots flera års problem med vinstnivåerna, som inte har ansetts höga nog, och trots det annonserade varslet på 4 400 tjänster för två veckor sedan, fortsätter ledningen att berika sig själva. Detta är inte förvånande i sig, utan helt i linje med den kortsiktighet som präglar industrin, även under tider av lägre lönsamhet och kris.

antalet uppdrag för bankstyrelseledamöter. Får man inte ha lika många uppdrag, måste man göra det möjligt att tjäna mer på de man har, är logiken. På samma sätt som varslen måste mötas av organiserad kamp måste även de osmakliga arvodena mö-

Precis som de offentligt finansierade vinsterna inom välfärden upprör, så upprör med rätta de styrelsearvoden som betalas ut till ledningen inom Volvo. Och likadant som kampen för en välfärd utan vinst tagit sig form, till stor del utanför de fackliga organisationerna, så kan det vara dags för arbetare, bland annat på Volvo, att ta strid för sina arbeten och villkor oavsett hur den vacklande fackliga ledningen agerar. En sådan kamp börjar med organisering på arbetsplatserna där arbetarna själva beslutar om vilka krav man ska ställa, med utgångspunkt i kampen för jobben. ■

Akut bostadsbrist för studenter i Göteborg Göteborg når inte målet att bygga 400 nya studentbostäder per år. 2013 färdigställdes bara 146 och i år väntas tillskottet av lägenheter för studenter stanna på 155. EMMA ÖMAN mink_80@hotmail.com

Med start i år kommer flera nedlagda äldreboenden att byggas om. Först ut är Selma i Hisings Backa, där 109 studenter flyttade in i dagarna. Sedan väntar 46 studentbostäder på Kastanjebacken vid Munkebäckstorget och, på lite längre sikt, omkring 80 lägenheter i Landalahus nära Kapellplatsen.

Nämnden sade under måndagen den 10 februari ja till ett förslag som innebär att ett 4 500 kvadratmeter stort markområde vid Ugglumsleden arrenderas ut till ett företag som vill bygga 300-400 tillfälliga studentbostäder. Behovet av studentlägenheter är stort i Göteborg. För närvarande beräknas 600 studentbostäder bli färdiga fram till och med 2015. Utöver dem pågår planering av cirka 1 500 lägenheter med byggstart 2015.

I hela landet råder en enorm brist på studentbostäder. Många tillfälliga boenden, som här på Medicinareberget i Göteborg, ploppar upp istället för riktiga studentbostäder.

Foto: Göteborgs Universitet

U

nder fjolåret byggdes en del av Mattecentrum i Johanneberg om till 108 studentbostäder. Inflyttning skedde under höstterminen. Sedan ett år finns också 38 tillfälliga studentbostäder på Medicinareberget. Enligt fastighetskontoret kommer ytterligare 450 bostäder för studenter att bli klara under det här året och nästa år. Samtidigt pågår ett arbete på flera håll i kommunen med att få till stånd fler tillfälliga studentbostäder.

På Fridhemsgatan, nära Västra kyrkogården i Sandarna, är det inom kort byggstart för nyproduktion av 90 studentbostäder. Inflyttning är planerad till 2015. Det föreslagna bygget på Plejadgatan ingår i kommunens plan på ytterligare 1 500 studentbostäder de närmaste åren. Men enligt SGS, Stiftelsen Göteborgs Studentbostäder, är behoven betydligt större. – På en workshop för ett par år sedan kom vi fram till att Göteborg behöver 4 000 studentbostäder fram till år 2020, säger Magnus Paulsson, vd för SGS, till Göteborgs-Posten. 300-400 nya studentbostäder kan nu byggas vid Östra sjukhuset, enligt ett färskt beslut i Fastighetsnämnden.

Sveriges förenade studentkår presenterade en rapport om bostadsläget för studenter inför höstterminen 2013. På nio orter i Sverige kunde studenterna inte räkna med att få ett permanent boende under höstterminen. Göteborg fanns med på listan liksom Malmö, Stockholm, Linköping, Lund Luleå Umeå Uppsala och Växsjö. I Göteborg riskerade fem av sex studenter att stå utan

boende när höstterminen började. Kötiden för att få ett studentrum inför höstterminen var minst ett år och för att få tag i en studentlägenhet krävdes det längre kötid. Studentkåren, Chalmers, Göteborgs universitet och studentbostadsföretagen i staden menar att det behövs 2 000 nya bostäder till 2015. För att möta efterfrågan på billiga bostäder för studenter och lågav-

lönade krävs ett omfattande program för bygget av nya bostäder. För detta krävs en större rörelse för fler bostäder, för en upprustning av bostäder, för ett förstatligande av byggbolagen och förvaltningsbolagen och för ett återinförande av allmännyttan, som i praktiken är avskaffad idag. Det är genom gemensam kamp som en förändring kan komma till stånd. ■


ANALYS

20 FEBRUARI 2014 # 1 088

8

Sverige: Växande motst När Sverige går till EU-val i maj och till riksdags-, landsting- och kommunval i september i år sker det mot bakgrund av en markant omsvängning i opinionen – mot det borgerliga systemskiftet och de försämringar samt marknadskaos som följt i dess spår.

En av alla protestaktioner under 2013 var denna s k ”die in” utanför Södersjukhuset i Stockholm, vilken var en protest mot nedskärningar och privatiseringar av den gemensamma välfärden.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

Ä

ven om ilskan och missnöjet ännu väntar på att omsättas i omfattande kamp och organisering finns en ökad vilja att aktivt protestera och solidarisera sig med de mest utsatta. Nazistattacken i Kärrtorp den 15 december i fjol fick som svar den största antirasistiska demonstrationen någonsin när minst 20 000 demonstrerade i Kärrtorp veckan efter och ytterligare 20 000 deltog i de antirasistiska demonstrationer som hölls på dryga 30 platser i december och januari. Och över 3 000 demonstrerade mot sexism och våldtäkter i Stockholm den 18 januari. Det var den största demonstrationen mot sexistiskt våld på länge och bara två veckor senare hade alla riksdagspartierna utom Moderaterna svängt och var för en samtyckeslag i sexualbrottslagstiftningen.

Det finns en utbredd uppfattning, även inom det som brukar kallas medelklassen, att samhällsutvecklingen går åt fel håll och att landet håller på att glida isär. Till och med Expressen tvingades i en ledarkommentar, under rubriken ”Baksmällan efter privatiseringsfesten” den 3 november, konstatera att: ”Borgerligheten vacklar som en groggy boxare i privatiseringsfrågan… Man får gå tillbaka till 90-talskrisen för att hitta en parallell till dagens stämningsläge. Högervågen är över.” Men inte bara de traditionellt borgerliga partierna, utan också Socialdemokraterna och Miljöpartiet samt facktopparna ”vacklar som en groggy boxare i privatiseringsfrågan”. Och om Vänsterpartiet skulle nå sitt mål att få bilda regering med Socialdemokraterna kommer man att golvas av de egna eftergifterna i privatiseringsfrågan – vinster utan välfärd. Det massiva stödet till en välfärd utan vinst är kanske det klaraste uttrycket för den folkliga reaktion som håller på att formeras mot det snart 30-åriga borgerliga systemskiftet som har gjort Sverige till ett av världens mest avreglerade, marknadsanpassade länder och med katastrofalt resultat som följd.

Efter åtta år med Alliansen vid regeringsmakten har luften gått ur Moderatbubblan och det finns en uttalad vilja att straffa högerpartierna i valet. Läget påminner en hel del om 2006 då en majoritet helt enkelt fått nog av Socialdemokraternas högerpolitik och Göran Persson. Varken vallöften eller en förhållandevis hög ekonomisk tillväxt på dryga 4 procent 2006 kunde rädda Socialdemokraterna från en valförlust. Avståndet mellan blocken växer. I Sifo:s senaste väljarbarometer, som publicerades i flera tidningar under den gångna helgen, ligger Alliansen nära 17 procentenheter efter de rödgröna, ”och så mycket har ett block aldrig hämtat in på så kort tid” skriver Svenska Dagbladet den 16 februari och fortsätter: ”Det är en nästan chockerande svag siffra. Under nästan fem Sifodecennier har de samlade sympatierna för de borgerliga [Alliansen] varit lägre bara vid två tillfällen. De inträffade i december 1992 och januari 1993, när Carl Bildt ledde en splittrad borgerlig regering under en djup ekonomisk kris. Centerpartiet kan rista ett nytt streck i väggen på partihögkvarteret. 2,8 procent är all-time-low i Sifo:s 46-åriga mäthistoria.” Det mesta pekar alltså mot ett regeringsskifte i höst. Mycket pekar dessutom mot att ett eller två allianspartier – Kristdemokraterna och Centern – ramlar ur riksdagen efter höstens val.

Även bland högerpartiernas traditionella väljare finns ett kompakt motstånd mot vinster i välfärden. Den enskilt viktigaste anledningen till att opinionen har vänt är att det är under Alliansens tid vid makten som vidden och följderna av det långtgående borgerliga systemskiftet jämte nedskärningar slagit igenom med full kraft. De återkommande avslöjandena om riskkapitalisternas skattefinansierade plundring, vårdskandalerna, krisen

i skolan och de ständiga påminnelserna om det miserabla tillståndet som råder i den totalt avreglerade järnvägen har haft en enorm och varaktig effekt på opinionen. Även bland högerpartiernas traditionella väljare finns ett kompakt motstånd mot vinster i välfärden: ”Väljarna underkänner regeringens välfärdspolitik. Med ett år kvar till nästa val står det klart att inte ens moderatsympatisörer tycker att det blivit bättre på välfärdsområdet sen förra valet”, var slutsatsen i den opinionsundersökning som Novus gjort på uppdrag av SVT och som redovisades i september i fjol. Regeringens försök att göra valet 2010 i repris genom att försöka köpa röster via ytterligare ett jobbskatteavdrag och sänkt brytpunkt faller därför platt till marken. Det är inte skattesänkningar utan mer resurser till välfärden som står högst på dagordningen för väljarna. Socialdemokraternas högerkurs och fortsatta förtroendekris öppnar dörren till valframgångar för de två andra ”rödgröna” partierna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. ”Endast med Vänsterpartiet får vi en välfärd fri från vinster” är V:s val-

tema. Men samtidigt vill man bilda regering med Socialdemokraterna, som är kategoriskt i sitt försvar av vinster i välfärden. För att om möjligt få en ministerpost eller två måste Vänsterpartiet ge upp kravet på ”en välfärd fri från vinst”, annars blir det inga eventuella platser i en S-ledd regering. Till skillnad från Vänsterpartiet kämpar Rättvisepartiet Socialisterna (RS) för ett omedelbart vinstförbud och att all offentlig service och verksamhet som drivs av eller sålts ut till privata bolag överförs i offentlig regi. RS kräver stopp för privatiseringar och nedskärningar – en vård, skola och omsorg i offentlig regi och demokratiskt styrd av de anställda, brukarna och anhöriga samt 200 000 nya välfärdsjobb. Välfärd utan vinst kräver mer än bara en röst i valet. Det behövs en massrörelse, beslutsam kamp samt en politisk beredskap att stå upp mot hela det kapitalistiska etablissemanget för att nå en välfärd fri från vinster. Utan den politiska beredskapen väntar skamliga reträtter och ett kryperi á la LO-ledningen. Kampen mot rasismen och för asylrätten mobiliserade under 2013 fler

människor än någon annan fråga. Både politikerna och polisen togs helt på sängen av det omfattande och snabbt uppblossade motstånd som mötte REVA-projektet efter att det lanserats i Stockholm. Asylrörelsens kamp i fjol gav såväl antirasismen ny kraft och nya aktivister som exempel på hur man kan vinna mot den statliga rasismen som den omänskliga flyktingpolitiken och exempelvis polisens registrering av romer är ett uttryck för. Nazistattacken mot den antirasistiska demonstrationen i Kärrtorp den 15 december i fjol och de demonstrationer som sedan följde markerade en avgörande vändpunkt i kampen mot rasism och nazism. Den enorma uppslutningen i Kärrtorp den 22 december i fjol, med minst 20 000 och dess politiska udd samt riksomfattande genomslag skrämde även det borgerliga etablissemanget, som särskilt oroades över att massdemonstrationen visat vänsterns potential och att RS:are talat. Sedan dess har många försök gjorts att skriva om historien, men inget kan sudda ut det exempel som Kärrtorp har satt.


9

tånd mot högerpolitiken Folkkampanj för Gemensam välfärd tog initiativ till den landsomfattande protestdagen mot vinster i välfärden den 21 september förra året.

Att stoppa Sverigedemokraterna i valen är en samlande och omedelbar uppgift. Risken är överhängande för att det rasistiska högerpartiet Sverigedemokraterna kan vinna fler röster denna gång än 2010. De övriga partiernas likriktning och högervridning mot bakgrund av växande klassklyftor och statlig rasism ger ständigt SD möjligheter att appellera till de minst medvetna och vinna missnöjesröster. Det finns också reaktionära underströmmar i samhället som när fördomar och hat och som SD kan vila på. I årets val har SD en valkassa som är tre gånger så stor som 2010 – 40-50 miljoner kronor – och partiet kommer att satsa stort på bland annat tv-reklam. Lägg därtill att partiet kommer att få mycket större utrymme i media i år jämfört med 2010 och hotet blir än mer påtagligt och närvarande.De etablerade partierna kommer inte heller att vara främmande att försöka fiska i samma grumliga vatten som SD. Och precis som exemplet Norge visar kommer de etablerade partierna att vara beredda, med början lokalt, att regera tillsammans med SD oavsett vad man idag säger. Allianspartierna kommer i val-

rörelsen dra många skrytvalser om att ”svensk ekonomi är urstark efter åren med oss”. Men de senaste åren har präglats av en historisk låg tillväxt, vilken tenderat att fördjupa den svenska kapitalismens stagnationskris. Det i sin tur har resulterat i att den redan tidigare rekordhöga arbetslösheten cementerats på en trendmässigt rekordhög nivå. Särskilt oroande är att långtidsarbetslösheten fortsätter att öka. De som varit arbetslösa i mer än ett år har ökat från knappt 70 000 i januari 2007 till 145 000 i januari 2014. Dessutom tenderar många av de nya jobben att vara tillfälliga och osäkra. Det är den privata tjänstesektorn, en traditionellt lågavlönad svagt fackligt organiserad sektor med många tillfälliga anställningar, som står för en stor del av sysselsättningsökningen. Sverige är idag det land där den relativa fattigdomen växer snabbast, enligt OECD (västländernas samarbetsorganisation). ”I Sverige var andelen fattiga 2010 (9 procent) mer än dubbelt så hög som 1995 (4 procent). Motsvarande förändring har inte inträffat i något annat OECD-land”, konstaterade OECD i maj 2013. Inkomst- och förmögenhets-

klyftorna är större än någonsin. Sveriges 136 miljardärer hade i fjol en sammanlagd förmögenhet motsvarande 45 procent av BNP. Hur snabbt de superrika blivit rikare åskådliggörs i att det året innan fanns 119 miljardärer i Sverige med en sammanlagd förmögenhet på motsvarande 40 procent av BNP. Hur konstigt det än kan låta har det aldrig funnits så mycket pengar samtidigt som det på många samhällsområden och hushåll aldrig saknats så mycket pengar. Globalt såväl som i Sverige sitter börsbolagen på enorma tillgångar. ”Börsbolagen vadar i pengar. 200 miljarder finns det i kassorna. Sedelhögarna bara växer överallt utan att du vet riktigt vad du ska ha alla pengar till – det är börsbolagens situation just nu”, rapporterade radions Ekot i fjol sommar. De väldiga belopp som bolagen har till sitt förfogande utgör även en enorm press på fortsatta privatiseringar och avregleringar. Aktieutdelningen i vår beräknas bli otroliga 240 miljarder kronor. Det ska jämföras med att landstingens totala årskostnad för landets sjukvård uppgick till cirka 187 miljarder kronor 2012. ”Eller

vi kan jämföra kostnaden med de totala vinsterna i de svenska företagen 2013. De var 944 miljarder kronor. Om företagen själva skulle betala de 86 miljarder arbetstidsförkortningen [6 timmars arbetsdag] kostar skulle vinstandelen för dem sjunka från 38 till 35 procent” (tidningen ETC den 16 januari). De oerhörda klyftorna och den makt och förmögenheter som ligger i händerna på liten klick kapitalister kommer oundvikligen att föda antikapitalistiska stämningar och förstärka viljan att mer aktivt säga ifrån. I förlängningen reser varje strid idag de avgörande frågorna: Hur hejda dagens ohållbara utveckling och på vems villkor ska framtiden formas? I striden mot gruvbolagens plundring har dessa frågor ställts redan från första stund. Den segerrika kampen mot Nordkalk för att rädda Ojnareskogen på Gotland 2012 satte ett exempel som gav ett eko på riksplanet. Den pågående gruvstriden i Gállok/Kallak (Jokkmokk) har blivit en ny milstolpe. Runt om i landet växer det fram ett motstånd mot att gruvbolagen med stöd av stat och politiker får rätt till brytning och prospektering

på naturens, miljöns och lokalbefolkningens bekostnad. Trots det brännande behovet av en grön omställning och en drastisk minskning av utsläppen fortsätter den ekonomiska och politiska eliten att satsa på framför allt nya motorvägar och flyg; järnvägen sätts på fortsatt undantag. Istället för storskalig satsning på förnybar energi och energieffektiviseringar, vilket skulle leverera 60 000 nya jobb enligt Greenpeace, öppnar regeringen och Socialdemokraterna för exempelvis mer kärnkraft. Vattenfalls uppgång och fall, efter att ha spenderat miljardvinsterna på kol och kärnkraft istället för på förnybar energi, är ett tydligt exempel på att kapitalism och högerpolitik står i direkt motsättning till behovet av långsiktiga satsningar som bryter beroendet av fossila bränslen och kärnkraft. En grön omställning kräver att energijättarna samlas i ett statligt bolag som styrs demokratiskt av de anställda tillsammans med representanter från miljöorganisationer. Det kan inte göras med mindre än att kapitalismen avskaffas för att ge plats åt en demokratisk planerad ekonomi. ■


INTERNATIONELLT

20 FEBRUARI 2014 # 1 088

10

Tunisien tre år efter Ben Alis fall För tre år sedan, den 14 januari 2011, öppnades ett nytt kapitel i världspolitiken. Störtandet av Tunisiens långvariga diktator Ben Ali genom en framsvepande revolutionär rörelse markerade triggandet och inspirerandet av massrörelser runt om i världen, samt för en fullständig omvandling av det politiska landskapet i Mellanöstern och Nordafrika.

SERGE JORDAN

cwi@worldsoc.co.uk.

S

edan dess har en massa vatten runnit under broarna. Imperialistländernas härskande klasser, som togs med fullständig överraskning när den revolutionära vågen i Tunisien avsatte en av deras nyckelallierade, klänger sig nu desperat fast vid detta land som deras sista hopp om en presentabel modell för ”demokratisk övergång”, i en region som befinner sig i oemotsvarat tumult, drabbat av hämningslöst våld, politisk instabilitet och sekteristisk krigföring. När det kommer till de tunisiska massorna så har emellertid deras entusiastiska förhoppningar om en snabb och lätt revolutionär seger som skulle leda till stora förändringar av deras liv sedan länge förbytts till förnyade umbäranden och ilska. Det är sant att i jämförelse med länder som Egypten, Syrien, Jemen eller Libyen så framstår Tunisien som mycket mer ”stabilt”. Detta är till stor del tack vare existensen av en stark och strukturerad facklig rörelse, genom det mäktiga UGTT (Tunisiens LO). Detta är dock endast myntets ena sida. Trots att det är jämförelsevis mer ”stabilt”, genomgår Tunisien faktiskt en social och politisk kris av oemotsvarade proportioner, som i verkligheten inte motsvarar den rosenröda bild som en del försöker måla upp. Arbetslösheten fortsätter att öka, dagligvarupriserna har exploderat, de inre regionernas infrastruktur är fortfarande desperat bristfällig, polisen praktiserar korruption, tortyr och godtyckligt användande av våld har inte upphört,

religiös extremism och jihadistiska grupper har rest sina huvuden. Juridisk repression och hot mot fackföreningar och politiska aktivister har också fått ett uppsving under de senaste månaderna. Enligt en undersökning lever officiellt 24,7% av befolkningen på mindre än 2 dollar om dagen och en växande andel av tunisierna kan inte längre tillgodose ens sista grundläggande matvarubehov. Medan landet fortsätter att styras i enlighet med en liten styrande elits intressen står den breda befolkningsmajoriteten inför socioekonomiska villkor som i många avseenden är värre än under den tidigare diktatorn. Två års styre under det islamistiska högerpartiet Ennahda har tillhandahållit massorna en tydlig barometer för mätning av hur långt detta parti var berett att gå för att tillmötesgå deras krav. Den avgående regeringen har för avsikt att lura massorna genom att de nyligen tillkännagav en formell överenskommelse om ett nytt ”vårdnadshavar”-kabinett – ett beslut som togs tillsammans med oppositionen i mitten av december förra året – efter Ennahda, samtidigt som den beslutsamt vill få igenom de av storföretagsamheten hyllade ”impopulära åtgärderna”. Det tunisiska folket var inte sena med att ge svar: omedelbart efter att skattehöjningarna tillkännagavs svepte dagliga protester fram över landet från norr till söder. Demonstranter som var frustrerade över den nya skattehöjningen attackerade regerings-

Nära 1 miljon tvångsarbetare i EU En EU-rapport beräknar att det sammanlagt lever 880 000 människor under slavliknande förhållanden i medlemsländerna. Nästan en tredjedel av tvångsarbetarna, 270 000, är sexslavar, enligt en rapport från EU-parlamentets särskilda utskott för organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt. De resterande 610 000 tvångsarbetarna slavar exempelvis inom jordbruket. Källa: www.europaportalen.se

byggnader, stormade polisstationer, blockerade vägar och gjorde räder mot de styrande partiernas lokala hög-kvarter. Bortsett ifrån skattefrågan, vilken fungerade som en utlösande faktor, var väldigt många av de protesterande unga arbetslösa som uttryckte sitt raseri över sakernas tillstånd i största allmänhet. Men arbetarklassen har gång på gång fått se sina ansträngningar vara blockerade av den nationella ledningens manövrer. Den senares tvekan att leda en uthållig kamp mot de hänsynslöst arbetarfientliga regeringar som har efterträtt varandra sedan Ben Alis fall har varit ett konstant kännetecken för situationen. Detta har lett till en djupnande frustration bland gräsrotsarbetarna, men också bland stora grupper av unga och städernas fattiga, av vilka många desperat försöker överleva genom alla slags dagliga informella aktiviteter. Vissa av de senare nämnda skikten har i desperation och i allt högre grad alienerade av en fackförening som inte ser ut att ge någon riktning framåt för den revolutionära kampen frestats till att gå in i kravallernas återvändsgränd för att uttrycka sin legitima men inriktningslösa ilska. Ibland har lokala kriminella också utnyttjat det förvirrade läget till att börja plundra affärer eller förstöra egendom. Massexplosionen av folklig vrede i januari var, trots dessa komplikationer, inte desto mindre tillräcklig för att få regeringen att skaka i sina grundvalar. Den avgående premiärministern Ali Laarayedh tillkännagav torsdagen den 9 januari, efter ett kabinettkrismöte, inför en presskonferens att alla nya skatter som införts på fordon i den nya budgeten för år 2014 tills vidare ska dras tillbaka. Laarayedhregeringens avgång har inneburit överförandet av makten till en ny regering bestående av så kallade ”oberoende teknokrater”. Denna åtgärd presenteras på ett pompöst sätt som avslutandet av det kapitel av politisk kris som öppnades upp genom lönnmordet på Brahmi. Arbetarnas och de ungas masstrejker och protester avsatte faktiskt inte bara Ben Ali från makten i januari 2011, utan har också varit drivkraften bakom den politiska händelseutvecklingen ända sedan dess. Den tunisiska revolutionens krav har inte alls tillgodosetts, vilket inte

Revolutionen i Tunisien 2011 fällde diktatorn Ben Ali, vilket blev starten på ett revolutionärt uppsving i hela Nordafrika och Mellanöstern.

kan hända inom tvångströjeramen för en kapitaliststyrd ekonomi, där de rikedomar som produceras skummas av till förmån för vinster för ett fåtal. Ett massförankrad, självständig och outröttlig kamp underifrån måste bedrivas för en verklig förändring – ett socialistiskt samhälle. Den revolutionära rörelsen kan bara lita till sina egna krafter och måste organiseras och struktureras ordentligt på alla nivåer för att kunna vara fullt ut effektiv. Som CWI i Tunisien uttalat ”bör anti-nedskärnings och anti-åtstramningsaktionskommittéer upprättas i de folkliga grannskapen, på arbetsplatserna, på universiteten och gymnasierna för att förbereda inför den nya kommande åtstramningsvågen.” Den revolutionära rörelsen behöver också bygga demokratiskt organiserade försvarsstyrkor som klarar att handskas med detta våld,

samtidigt som den riktar appeller till arméns och polisens gräsrötter för att vinna stöd för sina krav och splittra staten utefter klasslinjer. CWI i Tunisien appellerar till alla fackliga och sociala rörelseaktivister, likaväl som till alla politiska grupper som vägrar att gå med på programmatiska överenskommelser med prokapitalistiska partier och som förkastar den nya regeringen, att upprätta en bred politisk plattform som syftar till bygget av motståndskampen utefter klara och oberoende klasslinjer. Detta skulle vara ett välkommet steg framåt i återskapandet av det politiska instrument som arbetarna, de fattiga massorna och de revolutionära ungdomarna är i så brutalt stort behov av: ett massparti som försvarar deras intressen och utan förbehåll kämpar på gatorna, i bostadskvarteren och i fackföreningarna, för tillgodoseendet av deras krav. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net


11

Val i ett Sydafrika som jäser Den 7 maj går Sydafrika till val. Valet äger rum mot bakgrund av ett land i jäsning. Gruvarbetarnas pågående strejk för 12 500 Rand (ca 8 000 kr) i månaden har stängt ned 40 procent av världens framställning av platina. Polisen har vid flera tillfällen gåt till våldsamma angrepp mot de strejkande och AMCU (Association of Mineworkers och Construction Union, det fack som ersatt ANC-lierade NUM i platinabältet efter Marikanamassakern 2012).

LIV SHANGE dsmcwi@gmail.com

D

e enaste tre månaderna har det hållits i snitt 32 protester per dag, enligt polisministern. Det ska jämföras med tre per dag under 2009-2011. En siffra som redan då gjorde Sydafrika till det land med flest protester per capita i världen. Förutom gruvstrejken och andra arbetarprotester har fattiga i kåkstäder och husockupantsläger rest sig mot outhärdliga elpriser, statens misslyckande att tillhandahålla exempelvis bostäder, rent vatten och sanitet, bostäder samt mot korruptionen. Utanför gruvstaden Brits gick exempelvis invånarna ut på gatorna i januari för att protestera mot månader av vattenbrist. Efter att

polisen svarade med att döda fyra demonstranter, bekräftades de boendes misstanke om att ANC i kommunen manipulerade vattenpumpar för att tilldela kontrakt till privata vattentanksleverantörer, som sedan rikligt belönade politikerna och tjänstemännen. Det stundande valet bidrar till erligare politiseringen och polarisering. ANC-regeringens och statens klasskaraktär har klargjorts efter Marikana-massakern i augusti 2012. Medan många protesterande orter har lyft frågan om att inte rösta i syfte att hota och straffa ANC, söker sig miljontals efter sina egna politiska alternativ. När registreringen för att rösta slu-

Sexuellt våld som vapen mot kvinnors rättigheter

tade helgen för två veckor sedan hade 25,3 miljoner människor, 80,5 procent av de röstberättigade, registrerat sig för att kunna rösta. Detta är den högsta nivån någonsin, enligt den oberoende valkommissionen. Den form av klassamarbete som ANC:s styre och den borgerliga demokratin lutat sig mot har nu börjat falla sönder. I synnerhet är det ANC-influerade fackliga centralorganisationen Cosatu (Sydafrikas LO) som faller sönder. Cosatus största förbund, industriarbetarfacket NUMSA, har brutit med ANC och går i riktning mot att bilda ett eget parti. Efter strejkvågen 2012 tog Democratic Socialist Movement (CWI i Sydafrika) tillsammans med gruvarbetarnas strejkkommittéer initiativ till att bilda Workers And Socialist Party (WASP, Sydafrikas Arbetar- och Socialistparti). DSM arbetar hårt för att bygga WASP inför valet i maj. Ett annat nytt parti är Economic Freedom Fighters (EFF), som bildats av Julius Malemas, den uteslutna förre ordförade för ANC:s ungdomsförbund. Många desperata unga och fattiga ser EFF som ett möjligt alternativ. Efter att avfärdat WASP:s vädjan

Allt stöd behövs till WASP:s valkampanj. till valsamarbete har EFF försonat sig med det reaktionära Inkarha Freedom Party, som är ansvariga för tiotusentals döda aktivister som bekämpade apartheid., vilket delvis avslöjat Malema. Försök har också gjorts att samla högeroppositionen under ett paraply. Men alla har slutat i misslyckanden I valet kommer det att krävas 63 000 röster för att WASP ska få plats i landets parlamentet.

WASP:s valkampanj, inkluderat dyra depositionsavgifer innan valet, kommer att kosta nära 1,2 miljoner kronor. En internationell kampanj pågår till stöd för WASP i valet. I Sverige hoppas vi kunna samla in 27 000 kronor (ca 3 000 euro). Bidrag till WASP:s valinsamling kan sättas in på Offensivs PlusGiro 87 96 49-2, märk talongen ”WASP”. Hittills har drygt 15 000 kronor samlats in. ■

Missnöjet gror mot de styrande i Bosnien, som genomfört enorma nedskärningar och privatiseringar.

LOUISE STRÖMBÄCK

louise.strömbäck@socialisterna.org

V

ar fjortonde kvinna i världen har minst en gång i sitt liv utsatts för sexuellt våld av någon som inte var hennes partner. Det är en tidigare okänd siffra, och majoriteten av det sexuella våldet mot kvinnor sker ändå inom relationer. Enligt The Lancets undersökning är Sverige ett av de europeiska länder där flest sexuella övergrepp sker, tillsammans med andra västeuropeiska länder som Storbritannien, Danmark och Tyskland, vilket också är högre än genomsnittet i världen. Det kapitalistiska systemet är beroende av det starka patriarkatet, vilket alltid kommer att genomsyra samhället så länge det styrs av kapitalismen. Sexismen som leder till sexuellt våld är integrerad i alla

delar av samhället. Det sker ett krig mot kvinnor, där kvinnors rättigheter ständigt attackeras och där sexuellt våld är ett vapen. Den patriarkala föreställningen innebär att kvinnor saknar sexualitet men ändå ska vara sexuellt tillgängliga för män. När det kommer till våldtäktsfall är det därför alltid kvinnans ansvar att bevisa att hon inte ville bli våldtagen. De kända fall i Sverige under det senaste året där våldtäktsmän friats är bevis på det sexistiska rättssystem som vi har idag. Vi måste bekämpa sexismen i samhället genom att bekämpa alla former av förtryck, genom kamp mot det kapitalistiska system som håller patriarkatet vid liv. ■

Bosnien sjuder av ilska “Det här är från folket, precis som ni har tagit allt annat ifrån oss”, säger en demonstrant samtidigt som mynt kastas mot presidentbyggnaden i Bosniens huvudstad Sarajevo.

IRMA MAHMUTOVIC

m__irma@hotmail.org

D

et var i industristaden Tuzla som demonstranter först samlades den 5 februari som en protest mot myndigheternas kontinuerliga privatiseringar av de tidigare statligt ägda fabrikerna. Protesterna slutade inte i Tuzla

utan de blev större och spreds till andra delar av landet. I Sarajevo, Zenica, Mostar, Bihac och drygt 20 andra städer har protester genomförts. Vid flera tillfällen har lokala regeringsbyggnader attackerats och satts i brand.

Foto: stefanogiantin / Flickr CC

Det sexuella våldet mot kvinnor i bland annat Indien och Sydafrika har uppmärksammats en del i media de senaste månaderna. Även i Sverige har det under det senaste året skett flera brutala våldtäkter där gärningsmännen friats av domstol. Nu kommer den medicinska tidskriften The Lancet ut med en ny kartläggning av det sexuella våldet mot kvinnor utanför relationer.

Bosnien har en arbetslöshet på omkring 44 procent, och parallellt med den omfattande arbetslösheten finns ett stort missnöje med den våg av privatiseringar som inleddes för två decennier sedan. Denna utveckling har resulterat i en markant uppdelning av samhället bestående av några få rika politiker och storföretagare, medan arbetarklassen har blivit allt fattigare. Politikerna måste ställas till svars för de beslut som har fattats under de senaste 19 åren, som har skapat den frustration vi nu ser resultatet av på gatorna. ■


INTERNATIONELLT

20 FEBRUARI 2014 #1 088

12

Det är nu en kamp mot klockan för att bemöta en hotande kontrarevolution med en ny, oberoende och socialistisk arbetarrörelse.

Venezuela: Chavismen under förnyad attack Bara ett par månader efter att högeroppositionen tilldelades ett rejält bakslag i kommunalvalen före jul skakas Venezuela och den regering som leds av Hugo Chavez efterträdare Nicolas Maduro av gatustrider och ett upptrappat psykologiskt krig från oppositionens militanta högerfalang.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

E

fter flera veckor av talrika och ofta våldsamma gatuprotester med brinnande barrikader och byggnader, stenkastning och beväpnade högeraktivister i Merida och andra städer, genomfördes förra onsdagen en studentdemonstration i huvudstaden Caracas på tvåhundraårsdagen av ungdomens roll i frihetskampen La Victoria 1814. Demonstrationen, som började fredligt, följdes efteråt av våldsamma sammanstötningar som lämnade tre döda och ett 70-tal skadade. Det tycks när detta skrivs (den 18 februari) vara oklart exakt vilka som låg bakom den skottlossning som enligt Maduro med samma vapen dödade såväl en högeroppositionell studentledare som en känd lokal aktivist på chavisternas sida, Juan Montoya. Medan högerpressen anklagar ett maskerat motorcykelgäng på chavisternas sida för de dödande skotten, talade inrikesministern Miguel Rodriguez efteråt om en konspira-

tion av högerprovokatörer och fascister, som tränats för att med kaos och våld försöka driva fram ”ett irrationellt, okonstitutionellt och våldsamt störtande av regeringen”. Militanta högeraktivister rapporteras också ha bränt fem polisbilar. De gick i flera städer till våldsam attack mot offentliga byggnader, i Caracas även mot riksåklagarens kontor och presidentpalatset Miraflores – vilket väckt minnet av den kortlivade kupp som genomfördes mot Chavez i april 2002. Molotov cocktails har också kastats mot den statliga tv-kanalen VTV från brinnande barrikader uitanför. En arresteringsorder har också utfärdats mot högerpolitikern Leopoldo Lopez, som öppet uppmanar till massprotester för att tvinga fram en ”Exit”, d v s regeringens avgång. Regeringen har också utvisat tre amerikanska diplomater vid USA:s konsulat, som anklagas för att infiltrera Venezuelas universitet.

Båda sidor mobiliserar nu för en fortsatt daglig kraftmätning på Venezulas gator denna vecka. På ett chavistiskt massmöte i lördags sökte Maduro stöd för en ”nationell pacificeringsplan” mot kuppkonspiratörerna, samtidigt som han varnade även sina egna anhängare för att använda våld: ”Om ni vill kämpa med vapen... så gå ur chavismen”. Även för högeroppositionens presidentkandidat, Henrique Capriles, som förlorade mycket knappt mot Maduro i förra vårens presidentval, innebär aktivismen från den extrema högern runt sådana som Leopoldo Lopez en utmaning. Som ett eko av Maduro har även Capriles manat högern att ”isolera infiltratörerna... vi förkastar våld varifrån det än kommer”. Men för att inte överflyglas och framstå som alltför passiv har han samtidigt kallat till en nationell oppositionsmarsch ”med fokus på legitima krav” och ”mot paramilitärer och våld”, som han främst anklagar regeringen för. Marschen, som på Maduros initiativ möts av en motdemonstration till presidentpalatset av arbetare vid det statliga oljebolaget PDVSA, hålls på tisdag efter denna tidnings pressläggning. Den sociala oron i Venezuela har ökat efter Chavez död och Maduros knappa seger i förra vårens presidentval. En närmast

skenande inflation på 56 procent förra året, tillsammans med en alltmer akut brist på viktiga dagligvaror, är en stor del av förklaringen. Det är inte troligt att högern åtminstone på kort sikt kan vinna stöd för en kupp från Venezuelas militär, vars officerskår rensats från gamla kuppmakare. Men att kravallpolisen på söndagen kunde berätta att de fyra nätter i rad använt tårgas för att bryta upp barrikader av ett tusental maskerade högeraktivister i östra Caracas vittnar om fortsatt hög grad av spänning. Venezuela har ända sedan det andra kuppförsöket 2002 under chefernas så kallade oljestrejk haft en valutakontroll och koppling av sin valuta till dollarkursen, i syfte att undvika kapitalflykt. Men sedan krisen och andra faktorer sänkt oljpriset och den officiella valutakursen underminerats har en stor svart marknad uppstått, där det varit mera lönsamt för kapitalisterna att använda de dollar man kunnat köpa till en extremt förmånlig kurs av staten till ren spekulation på den svarta valutamarknaden, i stället för till import av konsumtionsvaror eller investeringar. Samtidigt har den bristen på importvaror drivit upp handelns priser och profitmarginaler i skyn. Säkert är att kapitalägarna också såg detta som ett sätt att till sist få chavismen på fall. Det var för sina högtidliga löften

om drastiska statliga åtgärder med razzior mot hemliga varulager och order om sänkta priser mot detta ”ekonomiska krig” av spekulation, svartabörshandel och skenande priser, som Maduro kunde revanschera sig och med bred marginal vinna lokalvalen före jul. Det är en opinion som hittills dominerat. Även Carlos Romero, en analytiker vid Venezuelas Centrala Universitet, bedömer stödet för bibehållna sociala reformer, Maduros åtgärder för mat på bordet, lugn och ro, som det ännu starkaste. ”Den medelklass som tagit tlll gatorna är desamma som hela tiden har stött oppositionen. De är inte de som kommer att kunna leverera en regimförändring”. Ändå blinkar idag alla de varningssignaler, som visar att chavismens försök att stabilisera en kapitalistisk blandekonomi i namn av “socialism” inte är möjlig i längden, inte ens i en ekonomi där oljeinkomsterna är helt dominerande. Det är nu en kamp mot klockan för att bemöta en hotande kontrarevolution med en ny, oberoende och socialistisk arbetarrörelse som förstår nödvändigheten i att säkra den bolivariska revolutionens landvinningar med ett förstatligande av banker och stora företag för en socalistisk planering under demokratisk kontroll av Venezuelas arbetare och låginkomsttagare. ■


KONGRESSEN 13

Inbjudan till

Med full fokus på kongressen Det var med en ryggsäck full av nya erfarenheter efter händelserna i Kärrtorp och med blicken mot höstens val som årets första partistyrelse ägde rum i helgen.

CAROLINE HOLMGREN

caroline_holmgren@live.se

Kongress 22-23 mars M i Stockholm

2014 började egentligen redan före jul, med en våg av antirasistiska demonstrationer, med sammanlagt över 40 000 deltagare. Internationellt fick CWI ett stort genombrott med Kshama Sawants valseger i Seattle - nästan 100 000 röster för en socialistisk kandidat i USA. Rättvisepartiet Socialisternas kongress ska dra upp planer för 2014. På kongressen får vi också rapporter från CWI:s arbete världen runt. Valåret har börjat med fortsatta ras för högeralliansen, men också av nya högersvängar från S och LO. De fortsatta kampanjerna mot vinster i välfärden - och mot nedskärningar - representerar en bred opinion mot högerpolitiken.

RS är en viktig faktor i nätverk och kampanjer i alla viktiga frågor. Vår veckotidning Offensiv har tagit stora steg framåt de senaste två åren. Unga RS:are har lanserat Studenter mot Rasism. Våra ledamöter i kommunfullmäktige i Luleå och Haninge är arbetarnas röst och verktyg för kamp. Ett huvudmål för partiet i valet är att behålla mandaten. Vi ställer samtidigt siktet högt när det gäller medlemsvärvning, partibygge och att nå ut till nya orter och kämpande grupper. 2014 är början på en vändpunkt till mer kamp och vänsterstämningar. Men hoten från rasismen och från högerns och arbetsgivarnas attacker är inte över. Allt detta understryker hur viktig RS-kongressen är.

Anmäl dig till kongressen Alla medlemmar kan delta på kongressen. Kostnaden är 700 för arbetande och 350 för övriga. Då ingår resekostnad, mat, förläggning och dokument. Anmäl dig redan nu till din partiförening eller till particentrum. rs@socialisterna.org

Kongressinsamlingen Valår, nya möjligheter och framgångar för CWI gör att vi siktar på en rekordinsamling på kongressen. Du som inte kan delta kan bidra redan nu. Maila om du vill dela upp ditt bidrag på flera månader: rs@socialisterna.org Plusgiro: 87 96 49-2, skriv Kongressinsamling

en den stora fokuseringen låg på kongressen som kommer att äga rum den 22 till 23 mars i Stockholm. Under helgen diskuterades och antogs förslag på kongressmaterial som under veckorna fram till kongressen kommer att diskuteras i alla partiföreningar. En av huvudpunkterna var diskussionen kring läget i våra nordiska grannländer. Framgångarna för Sannfinländarna i Finland och Fremskrittspartiet i Norge är varnande exempel på hur rasismen går framåt. Det finns en risk att Sverigedemokraterna blir tredje största parti i valet och det är inte en omöjlighet att allianspartierna bjuder in till samarbete enligt samma modell. När de rasistiska partierna går framåt ser vi också hur de feministiska frågorna attackeras. Det politiska läget bullrar för en konflikt och det finns ett skriande behov av ett arbetaralternativ. Vi kommer att få se mer kamprörelser som söker ett svar på kapitalismens orättvisor. Vårt fortsatta arbete för att etablera CWI i våra nordiska grannländer och använda oss av vår politik kommer att bli vår styrka och ge stora möjligheter. Samtidigt ser vi en utveckling av den ekonomiska och sociala krisen runt om i världen. I Europa kombineras massarbetslösheten och fattigdomen av att antalet arbetande fattiga drastiskt har ökat. I Spanien och Grekland är det bara en tredjedel som kan leva på den lönen de får. Ungdomsarbetslösheten fortsätter att vara ett problem, i Italien är varannan ungdom utan jobb. Detta leder till en politisk extremism och missnöjesval för att straffa etablissemanget. Det finns en risk att främlingsfientliga partier får bra resultat i det stundande EU-valet. Men det sägs att den som sår hunger skördar vrede och vi kan se ett nytt radikalt skikt av den unga arbetarklassen som börjar att vakna. Valframgångarna i Seattle är exempel på att med rätt kampanjer vid rätt ögonblick så kan socialismen få ett genombrott. Bilbo Göransson var nyligen på CWI:s sommarskola i Sao Paolo och gav en rapport från läget i Latinamerika, där masskamp och strejker snabbt höjt medvetenheten hos arbetarna. I Sverige har vi kunnat se fler demonstrationer och manifestationer som varit gräsrotsinitiativ. Ett exempel på det är Kärrtorp som samlade 20 000 antirasister. Kärrtorp kan bli känt som den plats som väckte den kollektiva kraften som alldeles för länge legat i dvala. I Stockholm demonstrerade minst 3 000 för en ny samtyckeslag och ordet feminism är åter tillbaka på den politiska agendan. Kvinnokampen har fått ett uppsving och Feministiskt initiativ har ökat i medlemsantal, främst attraherar de unga kvinnor. Däremot saknar de helt ett klassperspektiv och kravet på kapitalismens avskaffande som är en förutsättning. Det finns ett starkt motstånd mot högerpolitiken i Sverige, men vad är svaret och alternativet? Sossarna är minst benägna att lyssna på opinionen i frågan om vinster i välfärden och vänstern kommer att tvingas ge upp sin ställning i frågan för att få ministerposter. Samtidigt stryker media Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna medhårs och SD försöker tona ner sin rasistiska profil och appellera till andra väljare.

Genom ungdomstidningen Revolt och den socialistiska ungdomsrörelsen Studenter mot Rasism fortsätter arbetet med ungdomsfrågor att ha en central roll i att sprida socialistiska idéer till nya skikt av ungdomar. Rättvisepartiet Socialisterna visar också att vi är en subjektiv faktor i kampen mot nazism och rasism och att vår socialistiska profil måste upprätthållas. Partistyrelsen hade också en insamling till vårt systerparti WASP i Sydafrika som gav 11 000 kronor till deras valfond, ett litet steg på vägen för deras chans att ha möjlighet till att ställa upp i valet 2014. ■


KULTUR

20 FEBRUARI 2014 #1 088

14

Caremaskandalen Vanvård och låg bemanning gav vinst och bonus till riskkapitalister I början av november 2011 sände SVT:s Dokument inifrån ett program om den privata vårdjätten Carema, vars omsorgsverksamhet numera heter Vardaga. Programmet innehöll många vittnesmål om vanvård på äldreboenden som drevs av Carema samtidigt som chefernas bonusar och de skattefinansierade vinsterna slussades till skatteparadis. Ungefär i samma veva hade Dagens Nyheter avslöjat att det rådde allvarliga missförhållanden på Caremas äldreboende Koppargården i Vällingby. Den Caremaskandal som upprullades visade att för riskkapitalisterna var vanvård en bärande affärsidé. PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

F

rilansjournalisten Erik Palm som gjorde programmet har nyligen gett ut en bok med just namnet Caremaskandalen – Riskkapitalets fantastiska resa i äldrevården (Carlssons Bokförlag). Boken är en lika skakande som avslöjande skildring av vad som händer när välfärden privatiseras. I det här fallet handlar det om äldreomsorgen och om hur riskkapitalisterna tjänade pengar på vanvård och låg bemanning. När landets riskkapitalister samlades till konferens 2008 lanserades äldrevård som en av de hetaste branscherna. Ett vinstrikt spekulationsobjekt som efter några år kan göra att vinsten skrivs i

miljardbelopp. Långt tidigare hade politikerna i samförstånd öppnat dörren till denna skattefinansierade plundring. Avregleringarna inom äldrevården började redan under 1990-talets första år. Man kan säga att politikerna villigt gav bort äldreomsorgen till riskkapitalisterna. Riskkapitalisternas vinstrecept är att med lånade pengar köpa upp bolag för att sedan sälja dem med rejäl avkastning efter fyra-fem år. Vem eller vilka som satsat pengar i riskkapitalbolagen och var vinsten till slut hamnar är medvetet dolt i en lång kedja av olika bolag och fonder. Denna extremt komplicerade bolagsstruktur förhindrar insyn och underlättar interna fuskaffärer som de så kallade räntesnurrorna. Men vanligast är att vinsten hamnar i ett skatteparadis beläget långtifrån där verksamheten är baserad. Ägarnas ”risk” är noll, blir det konkurs är det andra som drabbas.

”Eftersom affärsmodellen bygger på belåning och finanserna är riskfyllda måste intäkterna vara stabila”, skriver Erik Palm. Och vad kan vara mer stabilt än skatteintäkter? Eftersom befolkningen blir äldre kommer det att finnas en ökad efterfrågan på äldrevård. Det, tillsammans med att verksamheten visat sig vara extremt lönsam och kan drivas med skydd av politiker som drivs av ideologiskt motiverad vilja att avveckla välfärden i offentlig regi, har gjort att vård, skola och omsorg slukats av riskkapitalet. Det är genom ”besparingar” som riskkapitalisterna kan göra sina klipp i välfärden. För äldreomsorgens del handlade det och handlar fortfarande om att göra vanvård till en affärsidé. Inom äldreomsorgen är personalen den tyngsta utgiftsposten. Lägre bemanning ger sämre omsorg och trivsel, men mer pengar till bolagen. Liksom andra riskkapitalägda bolag var det genom att dra ned på personal, undvika heltider och att ta in vikarier (bara ersätta varannan sjukdag) som Carema gjorde sina äldreboende till vinst- och bonuskälla. Men som om inte det vore nog förfalskade man till och med bemanningslistor för att få det att se ut som att man hållit vad man lovat när man vann upphandlingen. Dessutom beordrades personalen att spara på allt, inkluderat blöjor, tvättlappar, tvål och handskar samt sköta all städning. När Carema tog över Koppargården i Hässelby-Vällingby 2008 följde omedelbara försämringar. Under sina 19 år som me- dicinskt ansvarig sjuksköterska i kommunen (MAS) hade Marie

Sundström aldrig sett något liknande när hon kom till Koppargården. – Jag blev förbannad när jag såg det. Jag tänkte ”herre min gud alltså”, berättar hon i boken. En av de anställda berättar i boken att ”en gång stod jag ensam med 29 boende innan kvällsfolket kom”. Läkarteamet som ansvarade för läkarvården på Koppargården kom i konflikt med Carema efter en rad larmrapporter om bristande hygien. Patienter hade hittats nakna på golvet. Påtagligt många var undernärda och påtagligt många hade råkat ut för fallolyckor. Läkarna konstaterade att ”antalet avlidna patienter är oroväckande högt”, skriver Erik Palm. Boken innehåller gripande vittnesmål från anhöriga som förlorat sina anhöriga på äldreboenden drivna av riskkapitalister. En av dem förlorade sin mamma på Koppargården. ”Barbro Fjällströms mor fick vakna upp sin sista dag badande i sin egen avföring. Det står i hennes journal. Hennes liggsår [som ej behandlats] hade gjort underbenet mörkblått. Den bilden har etsat sig fast för evigt”.

När många av alla grova missförhållanden äntligen blivit offentliga svarade Carema som man kunnat förvänta sig, att det rör sig om gamla, redan åtgärdade missförhållanden och att bonusprogrammet ska göras om. Men nya vittnesmål om vanvård och förödande kostnadsjakt fortsatte att strömma in och i februari 2012 tog kommunen åter över Koppargården, men högerpolitikerna fortsatte att försöka spara på personal. Caremaskandalen på Koppargården var emellertid bara toppen på ett isberg. Efter 2011 har nya vårdskandaler avslöjats och det finns en massiv opinion mot vinster i välfärden och det är den största valfrågan, trots politikernas och riskkapitalisternas alla försök att vända opinionen. Boken klär av den vinstlobby som i sin tjänst också har flera socialdemokratiska toppar. ”Alla får tycka vad de vill, men ingen ska säga att de inget visste. Ju längre jag arbetat med den här boken, desto mer har jag tänkt så. För varje sten jag vänt på har jag hittat tvivelaktiga metoder när det gäller att tjäna pengar på sjuka äldre. Det tycks aldrig ta slut”. Det skriver Erik Palm med adress till de beslutsfattare som försöker gömma huvudet i sanden samtidigt som man fortsätter att låta riskkapitalisterna ta över äldreomsorgen och andra delar av välfärden. Priset för vinstkrameriet stavas vårdskandal och människoförakt. Behövs det fler argument för en välfärd utan vinst? ■

Fo to :

m

ark

bi

dd

le

/F lic

kr

CC


PARTI 15

Procent av mål

Norrbotten

633 kr

Västerbotten

Totalt

50% 39 714 kr

0 kr

Mellannorrland

1 032 kr

Stockholm

14 709 kr

Mellansverige

316 kr

Västsverige

22 318 kr

Sydsverige

706 kr

Hälften kvar av februarimålet

D

e flesta av RS partiföreningar brukar ha tidningsförsäljningar på lördagar, men ibland passar det bättre med andra dagar. Förra veckan körde vi på tisdagen i Linköping (216 kronor, 9 lösnummer och 2 prenumerationer) och på torsdagen i Malmö (276 kronor, 8 tidningar). SEBASTIAN OLSSON

sebastian.olsson@socialisterna.org Fredagens aktiviteter gav 2 394 kronor, 69 sålda tidningar och 8 prenumerationer i Stockholm samt 329 kronor och 19 tidningar i Göteborg. Eftersom partistyrelsemötet började på lördagen var fredagen

Haninge

Kongressmaterial: Svenska perspektiv + Norden RS Jordbro, ondag den 26 februari kl 19.00. Plats: Träffen i Jordbro. För mer info: 072‑524 42 95.

Kongressmaterial: Svenska perspektiv + Norden

RS Brandbergen, torsdag den 27 februari kl 18.30. Plats: Hgf-lokalen på Skorpionens gata 522. För mer info: 072-231 09 62.

Göteborg

Inför kongressen

RS Sandeslätt, RS Hammarkullen, torsdag den 27 februari kl 18.00. Plats: Hammarhörnan. För mer info: 072-307 81 43.

Inför kongressen

RS Hjällbo, tisdag den 25 februari kl 18.00.

resdag, därför har partidistrikten med lång resväg lägre siffror än Stockholm. Det gjordes ett uppehåll i partistyrelsemötet för att gå ut och sälja tidningar. På aktiviteter i Stockholm samlades det under lördagen in 4 020 kronor och såldes 122 tidningar och 13 prenumerationer. Samtidigt såldes Offensiv även i Göteborg och Sundsvall, där de fick ihop 524 respektive 279 kronor och sålde 28 respektive 4 tidningar. Målet 80 000 kronor kan nås om vi har bra resultat den kommande veckan. Närmast att nå sina regionala målsättningar är RS Västsverige och RS Sydsverige. Insamlingen på partistyrelsemötet gav 11 210 kronor till sydafrikanska WASP. ■

Stockholm

Inför kongressen: RS och valåret

RS Farsta, torsdag den 27 februari kl 18.30. Plats: samling Högdalens T-bana. För mer info: 08-605 94 03.

RS Majorna, onsdag den 26 februari kl 18.00. Plats: Fjällgatan. För mer info: 070-298 78 72.

RS Luleå, onsdag den 26 februari kl 18.30. Plats: Nordansmak, Stationsgatan 25. För mer info: 0920-22 08 74.

RS Boden, torsdag den 27 februari kl 18.00. Plats: ABF-huset, Drottninggatan 43. För mer info: 070-231 99 10.

För mer info om RS Umeå: 076‑259 84 23.

den, tisdag den 25 februari kl 18.00. Plats: Partilokalen i Göteborg. För mer info: 070‑606 59 81.

Öppet möte: Efter Kärrtorp – så stoppas SD-rasismen

Gå med i

• Fäll regeringen och bryt högerpolitiken. Följ massprotesternas Europa. • Internationell solidaritet med arbetare och fattigas uppror: från revolutionerna i Nordafrika till generalstrejkerna i Sydeuropa.

Systemskiftet i välfärden

• Kasta ut riskkapitalisterna från skolan, vården, omsorgen och kollektivtrafiken. • Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. Vård, skola och omsorg ska styras demokratiskt av anställda, brukare, anhöriga och föräldrar. • Massiva, offentliga klimatinveste­ ringar med avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik, energieffektiviseringar samt förnyelsebar energi. • Avveckla kärnkraften. • Stoppa gruvbolags och storföretags rovdrift på miljön. ­Offentligt ägande av naturresurserna. • Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling. • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa. Nej till låglönemarknad! • Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid. • Återställ a-kassan och sjukförsäk­ ringen. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka. • Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

En skola för alla

Malmö

Kongressmaterial: Sverige RS Malmö, onsdagen den 26 februari kl 18.00. För info om plats: 073-633 22 92.

Sundsvall

Inför kongressen

RS Sundsvall. För mer info om plats och tid: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

ter i Norrbotten. Under förra året uppmärksammades även 14-åriga Astrid Johanssons kamp mot den sexistiska målningen på Tunaskolan i Luleå. Vi har även sett hur det finns många som vill kämpa mot rasism och sexism. Under mötena finns möjlighet att diskutera såväl hur nazisterna stoppades i Kärrtorp som hur rasismen kan stoppas i Norrbotten. ■

Socialistiskt program 2014

Trygga jobb

RS Kortedala, RS Biskopsgår-

Boden

Umeå

RS Husby/Tensta, torsdag den 27 februari kl 19:00. Plats: Tensta träff. För mer info: 076-141 62 93.

Inför kongressen

Luleå

Öppet möte: Efter Kärrtorp – så stoppas SD-rasismen

Kongressmaterial: Norden

RS Södra, onsdag den 26 februari kl 18.00. För info om plats: 070‑354 33 16.

Inför kongressen

Rättvisepartiet Socialisterna och Asylrörelsen i Norrbotten arrangerar öppna möten nästa vecka. Temat är ”Efter kärrtorp – stoppa SD-rasismen” med talare från Studenter mot rasism. I Luleå samlades 500 personer i solidaritet med Kärrtorp efter nazistattacken den 15 december SD:s utspel mot samer tillsammans med statens rasistiska flyktingpolitik är två brännande punk-

Klimat- och miljöhot

Kongressmaterial: Norden

Plats: Hammarhörnan. För mer info: 073-501 21 37.

Antirasistiska möten i Norrbotten

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla. • Mindre klasser och ökad lärartäthet. • Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Likaberättigande

• För en kämpande kvinnorörelse mot lönediskriminering, sexism, våld mot kvinnor och för utbyggd välfärd. • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Bostadskrisen

• Nej till utförsäljning av allmännyt­ tan, ombildningar och marknads­ hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara. • Rusta upp förorten. Kamp för

jobb, bostäder och upprustning av vård, skola och fritid. • Förstatliga byggbolag och banker för att möjliggöra klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar och bygga 50 000 hyresrätter per år med låga hyror.

Antirasism & asyl

• Kamp på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism. • Stoppa jakten på flyktingar. Åter-inför rätten till asyl. • Amnesti till gömda flyktingar och papperslösa. Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

Jobben, krisen och pensionerna

• Kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer. • Facken måste ta strid fullt ut för att försvara jobben. Förhindra flytt och nedläggningar genom massprotester, inklusive de anställdas ockupation av arbetsplat­sen om så krävs. Ta kamp för förstatligande under de anställdas kontroll och styre. • För landsomfattande protester mot regeringens orättvisa högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera. • Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Nej till militarismen

• Nej till EU-, Natomilitarism och svenskt deltagande i imperialismens krig. Stoppa vapenexporten. • Enad, global kamp mot imperialismens krigsrustning, plundring & krig.

Demokratiska kämpande fack

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt. • Kämpande och demokratiska fackföreningar. Nej till ­pampstyre; valda representanter på arbetarlön.

Nytt arbetarparti & socialism

• För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge de lågavlönade en röst. • Rättvis fördelning av samhällets resurser. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll. • Skrota kapitalets krisande EU & EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi. • För en demokratisk och socialistisk värld■


BRÄNNANDE

20 FEBRUARI 2014 # 1 088

Husby-eldsjälar bildar stadsdelsråd Förra vårens kravaller i Husby fick eldsjälar från en rad föreningar och nätverk att gå samman för ett ännu tätare samarbete på gräsrotsnivån än det som länge funnits runt framförallt Nätverket Järvas Framtid. Nu på måndag den 24 februari kröns detta med bildandet av ett lokalt stadsdelsråd för aktivister i Husby, Akalla och Kista på Norra Järva.

Torgmötet i slutet av maj i Husby förra året samlade över 500 deltagare och bidrog till att husbyborna gick ut på gatorna för att aktivt hejda förstörelsen.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

O

ffensiv har berättat hur nätverket Järvas Framtid redan på kravallernas tredje dag i slutet av maj förra våren anordnade ett stort protestmöte på Husby torg med uppåt 500 deltagare. Detta i syfte för att få stopp på den omfattande vandaliseringen och samtidigt protestera mot det övervåld från polisen vid dödsskjutningen av en 68-årig man och vid den första polisinsatsen mot kravallerna som utlöste och förvärrade förstörelsen. Protestmötet bidrog också starkt till att husbyborna gick ut på gatorna för att aktivt hejda förstörelsen. Detta blev startskottet för en intensiv och framgångrik kampanj som förts gemensamt av Järvas Framtid och arbetsgruppen för ett stadsdelsråd för att öppna den stängda Dalhagsskolan för en filial till Fryshuset. Om denna nu också kan startas upp på ett bra sätt i nära samarbete med ortens folk kan den bli en ny viktig resurs för Järvas ungdomar när det gäller såväl kompletterande utbildningar och nya ingångar till arbetsmarknaden som satsningar på kultur och idrott för en meningsfull fritid. Med denna framgång i ryggen hålls nu på måndag kl 18 ett möte i Husby konsthall för att formellt bilda Norra Järva Stadsdelsråd.

En lång rad större och mindre möten under sommaren och hösten har redan utarbetat en plattform för detta, som stöds av ett stort antal lokala eldsjälar. Till mötet har Fryshuset inbjudits att rapportera om sina planer för uppstarten. Men även om denna blir framgångsrik är bara en pusselbit på plats. Att döma av den senaste tidens rubriker kommer den styrande höger-Alliansen framförallt att möta risken för ny social oro och kriminalitet genom att från i vår och till nästa sommaren tredubbla antalet poliser på södra Järva från 25 till 75. Denna satsning som polisen kallar Fenix, likt fågeln som reser sig ur askan, kommer att göra Järvaområdet till det polistätaste i Stockholm. Det motiveras med att det enligt polisens uppgifter skulle finnas omkring 200-300 kriminella män under 30 år i Tensta och Rinkeby. Visst behövs det poliser för att hantera grov kriminalitet som rån, narkotikahandel och skottlossning mellan kriminella grupper. Men som vi uttalade under det stora protestmötet på Husby torg vill vi hellre se en demokratiskt kontrollerad och lokalt förankrad närpolis än militariserade insatsstyrkor. Och som professor Jerzy

Sarnecki uttalar i ABC är polisen ingen lösning på de problem som skapas av arbetslöshet och bristfällig utbildning. Var och en som sett SVT:s Uppdrag gransknings reportage härom veckan om polisens dödsskjutning av den 68-årige Lenine Relvas-Martins i sitt och hustrun Arjas hem på Oslogatan i Husby måste inse att polisen idag har ett massivt problem med bristande förtroende. Att en tungt utrustad piketstyrka med skyddsvästar, hjälm, batonger och tårgas inte klarar av att ta hand om en ensam 160 cm kort 68-åring med kniv utan att avfyra dödande skott mot honom som motiveras med hans stirriga

blick efter 12 våldsamma smällar från två distraktionsgranater är så klart fullständigt oacceptabelt. Nu krävs en haverikommission som följs av räfst och rättarting. Bara en modig självkritik från vissa polismän visar än så länge att det inte är helt nattsvart i kåren. Ett annat spår i Alliansens försök att tackla de problem som skapas i spåren på de klassklyftor som de själva skapat är experiment med skattefria zoner för företagare i invandrartätaområden. Ett liknande nyliberalt slag i luften är socialminister Göran Hägglunds idéer om privatfinansierade ”sociala kapitalinvesteringar”. Mot detta kommer med all säkerhet det nya stadsdelsrådet att

betona krav på att ingen ska behöva gå arbetslös i ett Stockholm som växer med ett nytt Malmö vart tionde år. En av de första uppgifterna för det nya stadsdelsrådet bli att lördagen den 24 maj organisera en dag av debatter, seminarier och kultur i Husby ett år efter kravallerna. Här kommer vi att kunna grilla stadshusets politiker inför valet, visa vad Järva går för och föra fram ortens egna krav på demokratiskt förankrade samhällsinvesteringar för tusentals nya riktiga jobb i skola, vård, omsorg, bostadsbyggande, upprustning och renovering av miljonprogrammet, utbyggd kollektivtrafik o s v. ■

Protester planeras mot drakoniska skolnedskärningar i Göteborg En skola i kaos, så beskrivs den svenska skolan idag efter år av nedskärningar och budgetåtstramningar. KRISTOFER LUNDBERG kristofer.lundberg@socialisterna.org

M

en valåret 2014 verkar också bli ett år av kamp och protester mot skolnedskärningar och de problem de skapar. Först ut är föräldrar och elever i Majorna-Linné som nu

enar sina protester mot nedskärningarna på stadsdelens samtliga skolor. Vid Offensivs pressläggning den 18 februari hålls ett protestmöte i Sannaskolans matsal. Lärare har larmat, rektorer har varnat och nu protesterar föräldrar och elever mot den ohållbara situationen. Nordhemskolan, Karl-Johanskolan och Oscar Fredrikskolan är tre av åtta skolor som drabbas av framtvingade besparingar i Majorna-Linné och förbereder protester. – Om politikerna menar att de

PRENUMERERA PÅ

inte fått underlag undrar jag vad de vill ha för underlag, eller om de riskanalyser vi skrivit verkligen kommit fram, vi överlämnar dem ju inte själva. Politikerna är inte intresserade av vad vi behöver, de är bara intresserade vad vi gör med det vi får. Sedan blir det bekymmer när de skyller på varandra, säger Britt Marie Almer, visstidsrektor på Oscar Fredrikskolan, till Offensiv med anledning av att Ingrid Andreaes, ordförande SDN Majorna-Linné, bara slår ifrån sig kritiken angående skolorna.

Nedskärningarna har fått Nordhemsskolans elever att ilskna som nu startar ett upprop för bibliotekarien. I Nordhemsskolans korridorer hänger affischer och namninsamlingar mot föreslagna nedskärningar. Nordhemskolans budget har stramats åt med 1,5 miljoner kronor för 2014. Det skulle innebära 2,5 färre lärartjänster. Försvinner gör också skolbibliotekarie och skolvärdar. Rättvisepartiet Socialisterna (RS) stödjer fullt ut de initiativ till

protester som tagits av föräldrar och elever. RS menar att skolorna inte klarar av att hålla budgeten för att de vilar på ekonomiska kalkyler som inte är förankrade i verkligheten. Det behövs ett skoluppror i hela Göteborg mot nedskärningarna och för att kräva en politik som sätter barnens behov i främsta rummet. I slutändan behövs, vilket lärarkollektivet kräver, ett förstatligande av skolan med fler lärare och mindre klasser. ■

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro. E-posta: offensiv@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

Offensiv 1088  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you